Patientnöjdhet vid logopedisk behandling via telemedicin

UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för klinisk vetenskap Enheten för logopedi 39 Patientnöjdhet vid logopedisk behandling via telemedicin Mia Kristoffersson och Malin Lindberg Examensarbete i logopedi, 20 p Höstterminen 2006 Handledare: Jan van Doorn Alexandra Rönnlund-Ruths

SAMMANFATTNING Bakgrund. Vid Norrlands Universitetssjukhus i Västerbottens läns landsting pågår mellan 2005 och 2007 ett projekt inom telemedicin och logopedi där en del av syftet är att utveckla och pröva interaktiv videoteknik för direktkontakt mellan logoped och patient. För att projektet ska resultera i en etablerad vårdform bör man bland annat ta reda på hur denna typ av intervention upplevs av vårdtagarna. Ett antal studier rörande telemedicin, logopedi och patientnöjdhet har gjorts i världen, dock har inga gjorts i Sverige. Syfte. Syftet med denna studie var således att undersöka hur nöjda patienter inom diagnoserna afasi, dysartri eller röststörningar är med logopedisk intervention via telemedicin. Metod. Ett frågeformulär utformades och skickades till alla patienter (60) som genomgått intervention via telemedicin mot logopedmottagningen vid Norrlands Universitetssjukhus. Två patienter ingick i pilotstudie och det totala samplet blev således 58. Fyrtiosju personer besvarade frågeformuläret. På grund av visst internt bortfall beräknades resultatet på mellan 37 och 45 deltagares svar. Resultat. Resultatet visar att de som genomgått logopedisk intervention via telemedicin inom projektet i Västerbottens läns landsting generellt förefaller vara nöjda. Deltagarnas diagnostillhörighet verkar inte påverka hur nöjda de är med telemedicinen i någon nämnvärd grad. Många deltagare kommenterade vårdformen. Något de upplevde som mycket positivt var tidsbesparingar och det minskade antalet långa resor. Negativa kommentarer fanns kring den personliga kontakten. Kommentarer som kallt och opersonligt samt telemedicin är ett bra alternativ men uppväger inte det personliga mötet förekom. Slutsats. Tidigare studier har visat att det logopediska arbetet är möjligt att utföra via telemedicin. Denna studie tillsammans med de tidigare studierna ger argument för att telemedicin är ett alternativ till traditionell logopedisk behandling.

FORSKNINGSETISKA ASPEKTER Denna studie har genomförts i enlighet med grundläggande forskningsetiska principer för att skydda deltagarna i studien. Forskningens uppslag genomgick en oberoende granskning för att säkerställa att grundläggande etiska forskningsprinciper upprätthölls, särskilt att: 1. Undersökningen förväntades bidra till ökad kunskap och var baserad på relevant och aktuell litteratur och kunskapsbas. 2. Studien utfördes och handleddes av personer med erfarenhet, utbildning och kompetens som lämpade för forskningen. 3. Respekt för deltagarnas människovärde upprätthölls. 4. Rekryteringen av deltagarna var fri från tvång, incitament eller påverkan som kunde inkräkta på frivilligt deltagande. 5. Potentiella deltagare inforades om studiens syfte och vad de förväntades göra, att deltagandet var frivilligt och att de när som helst kunde dra sig ur, att de ger sitt samtycke genom att returnera frågeformuläret och att deras integritet och anonymitet var säkerställd. Deltagande eller icke deltagande kom inte att påverka vidare behandling. 6. Forskningsmaterialet kom att lagras på ett sätt som säkrar anonymitet och åtkomst av data finns bara för personer som är behöriga.

ETT STORT TACK TILL Våra handledare Jan van Doorn och Alexandra Rönnlund- Ruths som har stöttat och uppmuntrat oss under hela vårt arbete. Alla deltagare som tagit sig tiden att svara på frågeformuläret. Pilotstudiens deltagare som gav oss värdefull respons på frågeformulärets innehåll och utformning. Anders Asplund för allmän teknisk support. Thomas Molén, Medicinteknisk ingenjör, Medicin, Teknik och Informatik, Västerbottens läns landsting, för specifik information kring den telemedicinska tekniken. De gemensamma för allt stöd och ljuset i mörkret. Siri som med sitt goda humör underlättat vår handledningstid. Övriga personer som på olika sätt bidragit till att vårt arbete kunde slutföras.

Innehållsförteckning INLEDNING... 1 BAKGRUND... 1 Telemedicin... 1 Telemedicin i världen... 2 Telemedicin i Sverige... 2 Telemedicin i norra Sverige... 3 Glesbygdsproblematik... 3 Telemedicin i Västerbotten... 4 Telemedicin och logopedi... 4 Logopedisk vård och verksamhet... 4 Telemedicin och logopedi ur ett historiskt perspektiv... 5 Telemedicin och logopedi på 2000-talet... 5 Telemedicin och logopedi i Sverige... 6 Telemedicin och logopedi i Västerbotten... 6 Telemedicinutrustningen i projektet... 7 Patientgrupper i projektet... 8 Patientnöjdhet... 9 Sätt att mäta patientnöjdhet... 9 Patientnöjdhet vid vård via telemedicin... 10 Patientnöjdhet vid logopedisk vård via telemedicin... 10 SYFTE... 12 Frågeställningar... 12 METOD... 12 Utformning av frågeformulär... 12 Rekryteringsprocess och deltagare... 13 Bortfall... 14 Externt... 14 Internt... 14 De öppna frågornas bortfall... 14 Databehandling... 14 RESULTAT... 15 Resultat från bakgrundsfrågorna... 15 Patientnöjdhet vid logopedisk behandling via telemedicin... 16 Samband mellan kvalitetsfaktorerna och deltagarnas uppfattning om de övergripande kategorierna... 17 Kvalitetsfaktorernas korrelation mot besöket som helhet och förtroende... 18 Patientnöjdhet beroende på diagnos... 18 Patientnöjdhet beroende på telemedicinsk utrustning... 19 Sammanställning av de öppna frågorna samt kommentarer till påståendena... 19 Teknik... 19 Kontakt/möte... 20 Miljö... 20 Tillgänglighet... 20 Besöket som helhet... 20 Förtroende... 21

DISKUSSION... 21 Patientens upplevelse av den logopediska interventionen via telemedicin... 21 Patientnöjdhet beroende på diagnos samt telemedicinsk utrustning... 22 Samband mellan kvalitetsfaktorerna och deltagarnas uppfattning om de övergripande kategorierna... 23 Patientnöjdheten beroende på avstånd... 23 Diskussion av metod... 24 Vidare forskning... 24 Slutsatser... 25 REFERENSER... 26 BILAGOR Bilaga I... Kompriad version av frågeformuläret Bilaga II... Följebrev Bilaga III... Förenklat följebrev Bilaga IV... Påminnelsebrev Bilaga V... Fördelning av telemedicinsk utrustning i västerbotten 2

INLEDNING Logopedens arbetsområden är att bedöma och behandla patienter med språk-, tal- och röststörningar samt att infora och handleda personal som arbetar med människor med denna problematik. Telemedicin har introducerats som en relativ ny företeelse inom logopedin, där patient/personal och logoped sitter på flera mils avstånd från varandra och kommunicerar via TV-skärm. Telemedicin inom logopedin är ett pågående projekt i Västerbottens läns landsting och vid utvärdering av detta projekt är patienternas tillfredställelse med den här typen av intervention en viktig frågeställning. Under vår utbildning och praktik har vi kommit i kontakt med logopedisk telemedicin och blivit intresserade av hur bemötande och intervention i praktiken fungerar i denna vårdform. Med detta som bakgrund väcktes vårt intresse att undersöka hur patienterna upplever logopedi via telemedicin. BAKGRUND Telemedicin Telemedicin kan definieras som vård och support på distans via informationsteknik och det innefattar all form av vård, såsom prevention, diagnostik, behandling, rehabilitering, uppföljning och kvalitetskontroll samt övervakning av personer med hälsorisker. Någon internationell termdefinition finns ännu inte. Under senare år, internationellt, har emellertid några olika begrepp som telehealth, e-health och telerehabilitation utvecklats 1 (Aican Speech-Language-Hearing Association 2005; Brennan, Georgeadis, Baron & Barker, 2004; Olsson & Jarlman, 2004). Användningsområden för telemedicin expanderar och det förekom stor variation inom den tekniska utrustning som används. Tekniken utvecklas och förfinas och innefattar i dagsläget allt från vanliga telefonsamtal till videkonferenser och monitorering. Nedan beskrivs ett antal media som används inom telemedicin, (http://www.answers.com/telerehabilitation). Bildteknologi Datajournaler Internet Monitorering Bilddiagnostik som datortomografi, magnetkaa och ultraljud. Dessa kan överföras som exempelvis röntgenplåtar/stillbilder. Elektronisk överföring samt lagring av patientinformation. Program eller portaler där man kan kommunicera. De möjliggör interaktivt informationsutbyte mellan experter eller inom en viss patientgrupp. Det kan vara webbaserad kontakt via e-post, nätverk, hemsidor, chattsidor etc. För snabb utvärdering och behandling kan till exempel ambulans- och sjukhuspersonal samarbeta. Ambulanspersonal kan mäta livsviktiga parametrar och dessa resultat överförs direkt till sjukhus. En annan form av monitorering är där patienten själv har möjlighet till PDA (personal digital assistant), handdator som automatiskt kan mäta 1 I den här rapporten används begreppet telemedicin genomgående. 1

exempelvis blodtryck och puls och värdena överförs direkt till ansvarig läkare. Telefon Konsultationer via enbart ljud (telefon) vid exempelvis uppföljning efter behandling. Trådlös teknologi Exempelvis en fjärrstyrd laserkanon för operation, som utförs av expert på distans. Videokonferens Virtual reality Standardiserad teknik som möjliggör överföring av bild och ljud på distans med hög kvalitet. Genom att koppla upp sig (ringa upp) mot en annan part kan man prata med varandra och samtidigt se motparten i bild. Det går också att vara flera parter uppkopplade samtidigt. Tekniken används vid utbildning, behandling, konsultering, testning etc. Datorgenererad skenvärld, i vilken användaren upplever sig vara och agera. I ett antal undersökningar konstateras att telemedicin ger ökad tillgång till primärvård och vård hos specialist. Den kan också minska kostnader inom vården med färre resor, framför allt i glesbygdsområden 2 (Forsberg & Olofsson, 2003). Vårdköer kan kortas ned och patienter har visat sig vara välvilligt inställda till den nya teknologin (Carle, Made & Hellström, 2001). Telemedicin i världen Telemedicin började utvecklas i början av 1900-talet (Stanberry, 2000) och i slutet av 1950-talet ägde den första videokonferensen rum i USA (Jutras, 1959; Wittson & Benschoter, 1972). Idag används telemedicin inom många medicinska och kirurgiska områden, t ex radiologi, dermatologi, psykiatri, onkologi och kardiologi (Stanberry, 2000; Bashshur, Reardon, & Shannon, 2000; Moser et al, 2004). Telemedicin är vida utbrett i USA, Kanada, Storbritannien, Australien och Nya Zeeland (Heinzelmann, Lugn, & Kvedar, 2005). Enligt Moser et al. (2004) är USA, sett till antal publicerade rapporter, ledande inom telemedicinforskningen. Telemedicin i Sverige I Sverige är telemedicin ett väl kartlagt och beskrivet område inom IT-användning i vården. Det har visat sig att många projekt pågått under lång tid och flera av dessa har omvandlas till permanent vårdform (Socialdepartementet, 2002). En studie visar att spridningen av telemedicin är fördelad över hela landet, men tillämpningen skiljer sig åt i de sex hälsoregionerna (Sjögren- Holm, Sandberg, & Törnqvist, 1999). 2 Glesbygdsverkets definition på glesbygd innefattar platser med människor bosatta som har än 45 minuters bilresa till närmaste tätort större än 3 000 invånare samt öar utan fast landförbindelse. (http://www.glesbygdsverket.se/site/default.aspx?id=3587) 2

De största användningsområdena i de flesta hälsoregionerna är radiologi, patologi/cytologi, akutvård och ambulansvård, öron- näsa- hals-, kardiologi mm. Inom dessa områden är det vanligt med olika typer av videokonferenser, konsultationer (Sjögren et al, 1999) och samverkan inom olika specialkompetenser (Socialdepartementet, 2002). Exempel på tillämpningar är den svenska farmaceutiska kedjan, Apoteket, som har introducerat ett nationellt schema för e-recept (Olsson & Jarlman, 2004). I Uppsalaregionen finns ett flertal användningsområden bland annat inom neurologi, t ex för konsultationer och utbildning (Sjögren et al, 1999; Olsson & Jarlman, 2004). I denna region uppfördes även projektet Sjunet, en generell telekommunikationslösning där man prövade olika telemedicinska tillämpningar mellan vårdenheter som senare resulterade i regelbunden videokonferensanvändning (Socialdepartementet, 2002). I Västsverige finns ett projekt, Action, som stödjer anhöriga som vårdar sina partners med psykiska sjukdomar, t ex senildemens (Olsson & Jarlman, 2004). Vidare finns nationella telemedicinprojekt där en nationell organisation, Carelink, är framträdande. Organisationen skapades 2000 för att koordinera och stimulera användningen av informationsteknologier i Sveriges hälsosystem. Sverige är också involverat i ett antal telemedicinprojekt över nationsgränser. Ett av dessa är Baltisk e-hälsa- bemyndigar regional utveckling. I detta projekt samarbetar de nordiska och baltiska länderna i telemedicin där det generella målet är att utveckla telemedicinlösningar som kan användas i detta geografiska område (Olsson & Jarlman, 2004). Telemedicin i norra Sverige Glesbygdsproblematik En distinkt trend syns i länderna kring Östersjön, där tillväxt och framsteg koncentreras till stadsregionerna till nackdel för glesbygden. Den kvalificerade arbetskraften flyttar till tillväxtområden och till följd av detta får glesbygden ofta minskad befolkningsmängd och ökad arbetslöshet. Trenden med ökad koncentration kring städer märks inom alla sektorer inklusive hälsosektorn. Detta utgör en risk för att vården blir ojämnt fördelad eftersom de mest avancerade och specialiserade inrättningarna finns placerade i tillväxtområdena (Baltic e-health - Empowering regional development, 2004 http://www.baltic-ehealth.org/news/baltic_ehealth_brochurel.pdf ). Norra Sverige utgörs i stort av vidsträckta sparsamt befolkade områden. Avstånd till större städer är generellt stort och största delen av befolkningen finns i kustregionen. Fjällområdena är i stort sett obebodda. Till norra Sveriges hälsovårdsområde räknas Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Västernorrland. I Västerbotten är befolkningstätheten 4,6 invånare per km 2, jämfört med landets medel som ligger på 21,7 invånare per km 2 (Strömgren, 2003). Avancerad teknik inom vårdkommunikation kan överbygga geografiska avstånd genom att tillhandahålla den senaste kunskapen och det mest avancerade stödet. Telemedicin kan ge de avsides belägna områdena nya möjligheter till kvalitetsutveckling av vårdservicen. Ökad möjlighet till kvalificerad vård kan bli en faktor som påverkar en persons beslut att bo i glesbygd (Baltic e-health - Empowering regional development, 2004). 3

Telemedicin i Västerbotten I Västerbotten startades 1996 två telemedicinprojekt rörande olika medicinska och patologiska områden. 1998 fanns ett ganska sparsamt utbyggt telemedicinnät. Mellan 1999-2000 expanderade dock verksamheten märkbart. En stor mängd vårdcentraler har nu uppkopplingar till Lycksele-, Skellefteå- och Umeå sjukhus (Strömgren, 2003). Figur 1. Karta över västerbottens läns utbredning av telemedicin. Thomas Molén, 2006 Ett av de projekt som startades 1996 i Västerbottens läns landsting innefattade öron- näsahals- (ÖNH), ortopedi- och hudklinikerna vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå samt primärvårdsenheter i södra Lappland. Projektet hade syftet att öka tillgängligheten till en högre vårdnivå, stödja kunskapsutvecklingen och att utvärdera distanskonsultationens långsiktiga effekter på länets hälso- och sjukvårdsstruktur. Resultat visade att distanskonsultationer mellan primärvård i glesbygden och sjukhusen ger nöjda patienter och nöjd personal. Tekniken fungerade tillfredsställande och tidsåtgången var acceptabel. Sjukvårdens bas, primärvården, förstärktes genom projektet. Erfarenheterna av distanskonsultation var mycket positiva (Made, Carle, Söderberg & Hellström, 1999; Carle et al, 2001). Andra studier där telemedicin har använts i Västerbotten har också visat att telemedicin som vårdinsats är ett användbart och bra alternativ till traditionell vård. Detta har gällt projekt inom psykiatri samt geriatrik. Nackdelar finns, men dessa kan ofta vägas upp av de positiva effekterna (Forsberg & Olofsson, 2003; Sävenstedt, Zingmark, Hydén, & Brulin, 2005). Telemedicin och logopedi Logopedisk vård och verksamhet En logoped är kvalificerad att självständigt undersöka och bedöma människans språkliga kommunikationsförmåga. Målet är att stärka, utveckla eller återställa individens kommunikativa resurser. Logopeden ansvarar för diagnostisering och för att annan 4

medicinsk utredning och/eller behandling kom till stånd, om skäl till detta föreligger. Logopeden träffar personer med förvärvade/medfödda språk- och talstörningar. Besvär kan till exempel vara afasi, dysartri eller enbart handla om försening i utveckling. Även personer med funktionella eller organiska röststörningar tas om hand av logoped. Deras problematik kan bland annat vara fonasteni eller stämbandspares. Utredning av läs- och skrivsvårigheter (dyslexi) samt ät- och sväljningssvårigheter (dysfagi) sker även det hos logoped (Umeå universitet, logopedprogrammet 2006). I sitt yrke använder sig logopeden bl a av test- och behandlingsmaterial. Hörsel, syn och känsel är viktiga redskap för bland annat diagnostisering och behandling. Logopeden genomför även konferenser/samtal med närstående, vårdgivare och skolpersonal. Många av dessa uppgifter går att utföra genom videokonferens. Telemedicin och logopedi ur ett historiskt perspektiv En av de första studier där telemedicin användes inom logopedin utfördes av Vaughn (1976). Han använde sig av post och telefon för att göra uppföljningar med neuropatienter. Vaughns modell vidareutvecklades av Werts, Dronkers, Bernstein-Ellis, Shubitowski, Elman, och Shenaut (1987) till att omfatta även videoteknologi. Det blev nu möjligt för logopeden att utifrån både auditiv och visuell information göra inledande bedömningar av patienter med neurogena kommunikationssvårigheter. Duffy, Werven, och Aronson (1997) använde sig av videokonferensutrustning via satellit för att jämföra logopedisk bedömning via telemedicin med bedömning face to face 3 av sammanlagt 182 patienter. Representerade diagnoser i studien var främst neurologopediska, men även röst och stamning förekom. Resultaten visar på hög reliabilitet mellan de två bedömningssätten. Telemedicin och logopedi på 2000-talet En aktuell jämförelsestudie mellan ovan nämnda bedömningssätt har utförts av Brennan et al. (2004). I studien ingick 40 patienter, samtliga med kommunikationsnedsättning efter stroke eller traumatisk hjärnskada. Ingen skillnad i prestation beroende på miljö återfanns, vilket stödjer tidigare forskningsresultat. Hill, Theodoros, Russel, Cahill, Ward, och Clark (2006) visade i sin jämförelsestudie att diagnostisering av dysartripatienter via videokonferensutrustning var genomförbart, men att teknik och bedömningsprotokoll behövde förfinas ytterligare. Möjligheten att bedöma dysfagipatienter i realtid via internet har undersökts i en framgångsrik studie av Perlman och Witthawaskul (2002). Studier inom telemedicin som berör logopedisk intervention omfattar flertalet områden, bl.a. röstterapi. Mashima, Birkmire-Peters, Syms, Holtel, Burgess, och Peters (2003) utvärderade resultat av traditionell röstbehandling jämfört med röstbehandling via videokonferens. I studien deltog 51 röstpatienter och i slutet av behandlingsomgången utfördes perceptuell, akustisk och subjektiv bedömning av röstkvalité samt fiberskopisk undersökning av larynx. Oavsett terapiform uppvisades likartade behandlingsresultat, samtliga positiva. Även uppföljning efter stamningsbehandling (Kully 2000) samt stamningsterapi har med framgång utförts via telemedicin (Harrison, Wilson & Onslow 1999; Sicotte, Lehoux, Fortier-Blanc, & Leblanc, 2003; Wilson, Onslow & Lincoln, 2004). 3 Face to face: Terminologi inom telemedicin för ett verkligt möte mellan parter, i samma rum. 5

Scheideman-Miller, Clark, Smeltzer, Carpenter, Hodge, och Prouty, (2002) har i en prepilot studie 4 tränat artikulation med sex barn i åldrarna tre till nio år via videokonferens. Resultaten bidrog till en pilotstudie där 11 barn med antingen språk- eller artikulationssvårigheter deltog. Studien omfattade barn från årskurs två och uppåt, eftersom barn yngre än sju år i pre-pilot studien visat sig vara mindre uppmärksamma. Resultaten var goda och Scheidemann anser att logopedisk telemedicinbehandling lämpar sig till barn med tal- och språksvårigheter. En studie av McCullough (2001) tyder på att även förskolebarn med funktionshinder kan tillgodogöra sig logopedisk behandling via telemedicin. Merparten av de telemedicinstudier som utförts inom logopedi har varit framgångsrika (Glykas & Chytas, 2005; Hailey, Roine & Ohinmaa, 2002; Hjelm, 2005). Ett flertal studier brister dock i utvärdering av utrustning, kostnadseffektivitet och patient- och logopednöjdhet. Utvärdering av för- och nackdelar med telemedicin är av yttersta vikt för framtida spridning av denna teknik (Hill & Theodoros, 2002). Telemedicin och logopedi i Sverige Inom det logopediska området genomförde Magnusson (2000) en longitudinell studie under 20 månader som innebar samtal med personer med afasi via videotelefoni. I det initiala skedet var mediet i fokus, men blev sedan allt osynligt när patienterna vant sig och situationen blivit naturlig. Patienterna var enligt avhandlingen nöjda med behandlingen via telemedicin. Så länge teknologin fungerar kan den bli en naturlig del av livet för personerna med afasi. Telemedicin och logopedi i Västerbotten Vid Norrlands universitetssjukhus i Umeå, Västerbottens läns landsting, pågår 2005 till 2007 ett projekt inom telemedicin som finansieras av Norra Norrlands EU-fond för innovativa åtgärder inom e-hälsa. Projektets namn är Utveckling av interaktiva videohjälpmedel och behandlingsmetodik inom logopedisk vård och rehabilitering. Tandberg, ett företag inom visuell kommunikation, finns med som partner, liksom logopedmottagningen vid Sunderby sjukhus i Norrbotten. Syftet med projektet är bland annat att utveckla och pröva interaktiv videoteknik för direktkontakt mellan logoped och patient. Projektet kom även att utveckla och pröva teknik för ljudöverföring i realtid enligt logopedisk standard. Man önskar också utarbeta metoder och rutiner för logopediskt distansarbete och öka tillgängligheten till logopedisk vård och rehabilitering. Vidare finns en förhoppning om att kunna underlätta kontakt och samverkan mellan logopeder och skolverksamhet i glesbygden. Projektets förväntade resultat är bland annat att man ska komma närmare målet för vård på lika villkor och få en ökad kunskap om patientnytta och patientnöjdhet rörande telemedicin (Alrutz, 2005). Telemedicinutrustningen i projektet Inom Västerbottens läns landsting finns olika typer av utrustningar ämnade för telemedicinsk användning. Man kan säga att det rör sig om två olika fabrikat som skiljer 4 Studie gjord innan en pilotstudie. 6

sig relativt mycket från varandra. Det ena, Tandberg videokonferens system, är anpassat för rena videokonferenssituationer med två eller flera deltagare. Det andra systemet, Migra telemedicinsystem, är anpassat för diagnostik och bildlagring och lämpar sig mindre väl när det ställs högre krav på ljud och bild. Tidigare har Migrasystemen dominerat men fler och fler vårdcentraler har nu utrustats med Tandberg videokonferenssystem. På logopedmottagningen i Umeå finns ett rum som är akustiskt anpassat och inrett speciellt för ändamålet telemedicin. Där finns ett Tandberg 990 MXP videokonferenssystem med en 42 plasmaskärm av märket Pioneer samt en mikrofon (Figur 2). Tillbehör som t.ex. en Sony dokumentkaa finns även. Systemet har en överföringshastighet på maximalt 2 Mbit/s men vanligtvis sker uppkoppling med 768 kbit/s, eftersom det ger tillräckligt god bild- och ljudkvalité. I systemet finns även en inbyggd flerpartsbrygga. Denna gör det möjligt att koppla samman upp till fyra parter samtidigt i ett möte. En Tandberg Border Controller finns också för att möjliggöra säker kommunikation mot hempatienterna. Figur 2. Bild på Tandberg- utrustningen använd i telemedicinprojektet i Umeå. Två Tandberg 550 MXP videokonferenssystem anpassade för att sättas upp i hemmiljö finns tillgängliga och är under utveckling. Dessa är utrustade med bildskärm, mikrofon och högtalare och förpackade i väska för enkel transport. Hemutrustningarna körs ut och installeras hos patienter aktuella för röstbehandling. Kommunikationen mot hempatienterna sker antingen via Wimax eller via patientens befintliga nätverk. Wimax är en standard för trådlöst nätverk som möjliggör bredbandsuppkoppling för patienter som inte har tillgång till annan anslutning. Utöver de Tandberg videokonferenssystem som finns runt om i länet finns också ett 40-tal Migra telemedicinsystem (Figur 3). Migra är ett PC-baserat system som kommunicerar via samma kommunikationsstandard som Tandbergsystemen, dvs. H.323 (standard för videokonferens via nätverk). De Migrasystem som finns i länet är vanligtvis placerade i behandlingsrum och främst avsedda för klinisk användning. Beroende på var systemen är placerade finns olika typer av diagnostisk utrustning anslutna till dem, inom primärvården t.ex. endoskopiutrustning för att titta i öron, näsa och hals, och inom tandvården intraoral kaa för att titta inne i munnen. Ljud- och bildmässigt är Migrasystemen anpassade för två till tre personer och störst vikt har lagts på kvalitén av de kliniska bilderna. Systemen är därmed inte optimalt anpassade för t.ex. logopedi, där man ställer stora krav på 7

ljudkvalité och ögonkontakt mellan logoped och patient. Migrasystemen har däremot en funktion som möjliggör att man kan titta på bilder med hög kvalité, rita och peka i bilder etc. Det är också möjligt att lagra bilderna i en central bilddatabas. Man kan också koppla upp en videokonferens mellan ett Migrasystem och ett Tandbergsystem, dock med de begränsningar som Migra har. Migrasystemen är oftast placerade på en mobilvagn med en 20 monitor. Användargränssnittet kräver lite a av användaren eftersom man bl.a. måste logga in i systemet för att koppla upp en videokonferens (T. Molén, personlig kommunikation, december 5, 2006). Figur 3. Bild på ett av Migrasystemen använt i telemedicinprojektet i Umeå. Thomas Molén Patientgrupper i projektet Telemedicinprojektet inom logopedi vid NUS 5 innefattar personer med diagnoserna afasi och/eller dysartri, röststörningar samt barn och ungdomar med språkstörning och dyslexi (Alrutz, 2005). Som en del i projektet ska patientnöjdheten hos bl.a. de vuxna patienterna undersökas. Afasi är en språkstörning som uppkom efter en hjärnskada, vanligaste orsaken är stroke men även en traumatisk hjärnskada kan ligga till grund. Afasi yttrar sig som svårigheter att uttrycka sig i tal och skrift och/eller svårigheter att förstå det man hör och läser. Svårigheterna kan finnas i olika hög grad, var för sig eller samtidigt (Vad är afasi? http://www.afasi.ac.se/dok/vadafasi.htm). Den andra diagnosen dysartri, är ett samlingsnamn för en grupp talstörningar som orsakas av nedsatt neurologisk kontroll av de musklerna som normalt används vid tal. Skadan sitter antingen i centrala eller perifiera nervsystemet. Det finns två orsakstyper, plötsliga och icke-progredierande som stroke och traumatisk hjärnskada, samt långsamma och progredierande som Parkinsons sjukdom, multipel skleros och tumörsjukdomar. (Wikipedia, den fria encyklopedin, http://sv.wikipedia.org/wiki/dysartri). En dysartri yttrar sig ofta som ett sluddrigt tal som ibland är eller mindre svårt att förstå. Den sista diagnosen är röststörningar, ett begrepp som samlar olika for av rubbningar på röstens normala funktion och användning. Det finns två huvudgrupper av röststörningar, funktionella och organiska. Funktionella röststörningar beror på röstansträngning och felaktigt använd röstteknik och patienten har normalt stämbandsstatus. Organiska röststörningar är när det finns stämbandsförändringar och 5 NUS: Förkortning av Norrlands Universitets Sjukhus 8

funktionsnedsättningar som leder till röststörningar, t.ex. stämbandspares, åldersförändringar och tumörer (Lindblad, 1992). Ett kort frågeformulär har delgetts patienterna vid varje avslutad kontakt för att dokumentera deras upplevelse av interventionen. Den ger en översiktlig bild av patientens erfarenhet (A. Rönnlund-Ruths, personlig kommunikation, april 11, 2006). Patientnöjdhet Sätt att mäta patientnöjdhet Det som kännetecknar tidigare studier i patientnöjdhet är användningen av enkäter (Williams, May, & Esmail, 2001). Det finns ett antal olika sätt att få information om människors attityder, kunskaper, levnadsförhållanden etc. Om man vill få fram informationen genom att människor själva aktivt besvarar frågor kan en enkät användas. Enkätens fördelar kan bland annat vara att respondenten får gott om tid att tänka igenom svaren och att alla svarsalternativ presenteras på samma sätt för alla respondenter (Eilertsson, 1996). Det finns dock stora metodtekniska problem med att mäta patientnöjdhet, eftersom denna beror på många variabler som kan härröra från dels patienten själv (personlighet, utbildning, värderingar, behov) och dels från den faktiska vården (information, bemötande, medicinsk behandling). QSP (Quality Satisfaction Performance) och KUPP (Kvalitet Ur Patientens Perspektiv) är två metoder som försöker hantera de metodtekniska problemen. Detta genom att dela upp vården i olika element, till exempel medicinska, fysiska och omvårdnadsmässiga och sedan analysera patienternas uppfattning om dessa samt hur viktiga de anser elementen vara. I en Spri rapport 6 jämförde man dessa två metoder genom att genomföra en enkätundersökning på kvinnokliniken på Karolinska sjukhuset. KUPP-metodens upphovsmän menar att patienter har en rationell och en humanitär önskan rörande vården. Den rationella aspekten innebär att patienten räknar med att medicinskt kompetent personal och teknik som krävs finns tillgänglig. Den humanitära delen innebär att patienten förväntar sig ett gott förhållningssätt samt en passande omgivning. Frågeformulären utformas då med frågor som ämnar klarlägga dessa fyra olika dimensioner. QSP-metoden har sina rötter i en modell som har använts för att mäta kundtillfredställelse både i Sverige och utomlands. Grundmodellen har omarbetats för att passa vården bättre. Den anpassade QSP-metoden bygger på samband mellan tre olika dimensioner. 1. Graden av den patientupplevda kvalitetsnivån för olika kvalitetsfaktorer, exempelvis medicinsk vård, bemötande och information. 2. Patienttillfredställelsen, som till exempel i vilken grad besöket som helhet motsvarade patientens förväntningar. 3. Patienternas syn på resultatet, om de skulle kunna tänka sig att återkomma och/eller rekommendera andra att söka samma vård. Frågorna i undersökningen utformades efter dessa tre dimensioner och skulle sedan besvaras på en 10-gradig skala. 6 Spri var namnet på hälso och sjukvårdens utvecklingsinstitut. Lades ner 1999. 9

I Spri rapporten jämförde man användandet av de olika modellerna och fann att svarsmönstren för de båda varit mycket lika. Detta kan ses som en indikation på att formulären fungerat likartat. KUPP-formuläret var dock något tyngre att fylla i, vilket gav färre inlämnade formulär och fler utelämnade svar (Ekfeldt- Sandberg, Eckerlund, Håkansson, Munck, Nathhorst- Böös, & Strand, 1999). Patientnöjdhet vid vård via telemedicin De flesta studier som gjorts om patientnöjdhet och telemedicin är gjorda i USA. De mest studerade områdena är psykiatri och psykologi. Majoriteten av studierna baserades på telemedicinsystem som möjliggör real-time videokonferens, vilket innebär att patient och vårdgivare interagerar via en kaa och monitor. Större delen av studierna var deskriptiva och innefattade enbart telemedicin men även jämförelser mellan telemedicin och traditionell hälsovård har gjorts. Flertalet av studierna var kvantitativa studier med vissa kvalitativa inslag, urvalet var oftast litet. Tidigare studier i patientnöjdhet har som tidigare nämnts kännetecknats av just enkätanvändning. Enkäterna som användes innehöll oftast frågor om aspekterna interaktion mellan vårdgivare och patient, patienternas erfarenhet/känsla, tekniska aspekter, om patienterna föredrar telemedicin eller face to face kontakt, bekvämlighet, administration, fysisk miljö samt frågor om generell nöjdhet (Williams et al, 2001). Så stor del som 80-90% av patienterna indikerar höga nivåer av nöjdhet med olika aspekter på telemedicin (Williams et al, 2001; Gustke, Balch, West, & Rogers, 2000). Undersökningar som gjorts på traditionell medicinsk vård visar ungefär samma siffror i patientnöjdhet. Det kan vara svårt att avgöra vilken del av resultatet som handlar om vårdinsatsen i sig och vad som handlar om miljömässiga faktorer. Telemedicinpatienter kan lätt känna att de får speciell vård, eftersom de ofta får komma tidigare till vård via telemedicin än om de skulle ha fått traditionell vård. Få studier har analyserat förhållandet mellan patienters distansresande för vård och nöjdhet, de som fanns visade ingen funktion av variablerna, en studie visar att nöjdheten var större hos patienter som inte behövt resa. Generellt visar litteratur på att patienter tenderar att acceptera telekonsultationer, speciellt vid omständigheter då det sparar patienten tid och kostnader för resor (Williams et al, 2001). De flesta av patienterna angav att de kunde kommunicera adekvat med specialisten, dock uppgav några svårigheter att höra vad vårdgivaren sa. Majoriteten ansåg att telemedicin hade gjort det lättare för dem att få medicinsk vård (Gustke, et al, 2000). En japansk studie visade att patienterna generellt upplevde att de behövde assistans i att använda utrustningen, ingen skillnad mellan män och kvinnor (Yip, Chang, Chan, & Mackenzie, 2003). Enligt Gustke et al. (2000) visade studierna inga eller väldigt små skillnader i nöjdhet när man tittade på variabler som ålder, kön, inkomst, utbildning eller försäkringsstatus. Patientnöjdhet vid logopedisk vård via telemedicin För att diagnosticera tal och språksvårigheter träffar logopeden traditionellt patienten face to face. Det är mycket viktigt för logopeden att kunna se patienten tydligt och kanske ännu viktigare att höra patienten väl. Detta på grund av att diagnosticeringen ofta baseras på den auditiva information logopeden får om patientens språkanvändning och tal samt det logopeden ser av patientens talrörelser. Därför borde tal- och språksvårigheter kunna 10

diagnostiseras via telemedicin så länge ljud- och bildöverföringen är av så hög kvalitet att tolkningen av symtomen blir korrekt (Duffy et al, 1997). Det finns studier gjorda som rör telemedicin och logopedi, i dessa har en del av undersökningen behandlat patientnöjdhet på något vis. I Georgiadis, Brennan, Barker, och Baron (2004) fann man att 85% av patienterna var positiva till att i framtiden använda sig av telemedicin. Man jämförde historieåterberättande hos personer med neurogen språkstörning dels face to face, dels via telemedicin. Slutsatsen var att det inte fanns någon signifikant skillnad i patienternas återberättande i de olika miljöerna. Fler patienter föredrog dock face to face miljön än telemedicinmiljön. I en annan undersökning visade sig telemedicin vara en positiv upplevelse för såväl klinikerna och de remitterande vårdgivarna som patienterna, deras anhöriga och assistenter. Detta trots den dåvarande tekniken. Anhöriga till patienter med syn och hörselnedsättning påpekade att en större skärm hade underlättat. Klinikerna upptäckte dock att i de fall patienten hade en språklig kognitiv nedsättning kunde det vara svårt att få patienten att förstå hur interaktionen skulle ske. Mindre kognitionsnedsättning kan överbyggas genom att man noggrant guidar patienten i början av mötet (Duffy et al, 1997). Tecken på att patienterna är nöjda med logopedi och telemedicin finns även i en studie gjord av Lemaire, Boudrias, och Greene (2001). I studien ingick 47 konsultationer via telemedicin. Syftet med konsultationerna varierade beroende på problematik. Det kunde gälla exempelvis kommunikation, fotvård eller rullstolsföreskrivningar. Huvudsyftet var att ta reda på hur tätortskliniker respektive landsbygdskliniker och patienterna upplevde denna form av konsultation. Drygt hälften av patienterna besvarade enkäten alla var bekväma med telemedicinkonsultationen. Nittio procent var till och med bekväma eller bekväma med denna form jämfört med en traditionell konsultation. Både tätorts och landsbygdskliniker hade tillit till konsultationsformen (Lemaire et al, 2001). Då endast 20% av konsultationerna rörde logopedi är det svårt att säga om samtliga patienter som svarat på enkäterna faktiskt också varit i kontakt med logoped. Därmed kan det inte bestämt sägas att denna studie tyder på att logopedi via telemedicin innebär en positiv upplevelse för patienten. Det som kan nämnas är att patienter generellt är positiva. Ingen av de ovanstående studierna har gjort en särskilt djupgående undersökning vad gäller patientnöjdheten. Oftast har just denna del av undersökningen varit en bisak och därför vet man bara generellt vad patienterna tycker. Det blir svårt att säga något om varför de få patienter som svarat negativt varit missnöjda och vad det beror på. Beror det på tekniken, på klinikernas förhållningssätt eller på att de befinner sig i en ovan situation? Kanske överdriver de ganska övergripliga patientundersökningarna hur nöjda patienterna är på grund av att frågorna är så få? Det har alltså gjorts en del studier vad gäller telemedicin, logopedi och patientnöjdhet i världen, främst i USA, dock har inga gjorts i Sverige. För att projektet i Umeå ska utmynna i en vedertagen vårdform bör man, förutom att t.ex. utveckla och pröva metoder, teknik och rutiner för logopediskt distansarbete, också ta reda på hur vårdformen upplevs av de faktiska vårdtagarna. 11

SYFTE Syftet med denna studie är att undersöka hur nöjda patienter inom diagnoserna afasi, dysartri och röststörningar är med logopedisk intervention via telemedicin i Västerbottens läns landsting. Frågeställningar - Hur upplever patienterna den logopediska interventionen via telemedicin i stort? - Har patienterna förtroende för vårdformen? - Hur upplever patienten kvalitetsfaktorerna teknik, miljö, kontakt/möte och tillgänglighet? - Skiljer sig patienternas nöjdhet åt beroende på vilken diagnos de har? - Vilka av kvalitetsfaktorerna påverkar patientnöjdheten mest? METOD Ett frågeformulär ansågs vara ett bra tillvägagångssätt för att få en övergripande bild av patientnöjdheten. Utformning av frågeformulär Frågeformuläret (Bilaga I) utformades efter QSP- metoden, med utgångspunkt i de befintliga frågeformulär som delgivits patienterna som genomgått logopedisk intervention via telemedicin inom projektet i Västerbottens läns landsting. Tidigare forskning kring patientnöjdhet har också legat till grund. Formuläret konstruerades för denna studie och är således inte validerat. Ett antal påståenden utformades och svarsalternativen anpassades till en fyrgradig likertskala, jämfört med QSP som har en tiogradig skala. Frågeformuläret innehöll slutligen tre delar; åtta bakgrundsfrågor som berörde deskriptiva data, 27 påståenden samt tre öppna frågor. Påståendena fördelades under kvalitetsfaktorerna teknik (6), kontakt/möte (6), miljö (4), tillgänglighet (3), samt de övergripande kategorierna besöket som helhet (5) och förtroende (3). Kvalitetsfaktorerna motsvarade dimension ett och de två övergripande kategorierna dimension två och tre enligt QSP-metoden. Nedan följer en förklaring till vad påståendena under respektive kvalitetsfaktor och kategori behandlade. Teknik Ljud, bild och hantering av den tekniska utrustningen. (Påstående 1-6). Kontakt/ möte Interaktionen mellan logoped och patient. (Påstående 7-12). Miljö Den fysiska omgivningen i samband med interventionen som t.ex. lokalens utformning. (Påstående 13-16). Tillgänglighet Vårdens tillgänglighet. (Påstående 17-19). Besöket som helhet Uppfattning av behandlingen i stort. (Påstående 20-24). 12

Förtroende Inställning till att i framtiden nyttja logopedisk behandling via telemedicin samt rekommendera det till andra. (Påstående 25-27). Den fyrgradiga likertskalan motsvarade instäm, instäm, instäm, instäm. Två av påståendena inleddes först med en ja/nej fråga, detta för att gallra ut de deltagare som just de påståendena var relevanta för. Efter varje påstående fanns plats för kommentar. En pilotstudie genomfördes på två telemedicinpatienter, en patient med röststörning och en patient med afasi. Dessa två valdes ut efter samråd med den behandlande logopeden. Deltagarna i pilotstudien fyllde i frågeformuläret, skrev ner kommentarer och skickade tillbaka till oss. Utifrån pilotstudien justerades och kompletterades frågeformuläret inför utskick till de övriga försöksdeltagarna. Rekryteringsprocess och deltagare De diagnosgrupper som ingick i studien var afasi, dysartri och röststörningar. De patienter som fick frågeformuläret skickat till sig, totalt 60, hade genomgått intervention via telemedicin mot logopedmottagningen NUS från 050517 till 060521. Två deltog i pilotstudien och exkluderades således ur det totala samplet (58). Av dessa hade 25 patienter afasi, 11 dysartri och 22 röststörning, åldersspannet var 15-91 år och könsfördelningen 33 kvinnor och 25 män. Samtliga patienter var hemmahörande inom Västerbottens läns landsting. Vissa patienter träffade logoped via telemedicin endast vid ett tillfälle för bedömning och råd, andra träffade logoped via telemedicin flera gånger för behandling. Frågeformuläret skickades ut tillsammans med ett följebrev (Bilaga II) som förklarade studiens syfte. Till patienterna med afasi skickades också ett anpassat följebrev (Bilaga III). Patienterna förväntades returnera ifyllt frågeformulär i det medföljande frankerade kuvertet. Ca tre veckor efter utgånget svarsdatum skickades en påminnelse (Bilaga IV) till de patienter som ej svarat. Återsänt frågeformulär blev försöksdeltagarnas medgivande till medverkan. De frågeformulär som inte kommit in före oktober 2006 exkluderades ur studien. Deltagarna fick inget arvode för sin medverkan i vår studie, ej heller annat bidrag. Samtliga deltog anonymt, varje svarskuvert kodades för att möjliggöra utskick av påminnelse. Dessa koder togs bort när de besvarade frågeformulären inkommit. Totalt inkom 47 frågeformulär, vilket är 81% av de som skickats ut. Fyrtio procent från deltagare med diagnosen afasi, 17% med dysartri och 43% med röststörning. Deltagarna har antingen gått till sin vårdcentral, länssjukhus eller suttit i sitt hem vid interventionstillfället. Förutom de med hemutrustning satt deltagarna i behandlingsrum med telemedicinutrustning och vissa satt i särskilda videokonferensrum. Hemutrustning användes av röstpatienter, boende i närheten av NUS. Rummen kunde vara anpassade för telemedicinanvändning, dock inte specifikt för logopediskt ändamål. På vårdcentralerna och sjukhusen fanns antingen Tandberg- eller Migrautrustning (Bilaga V). Vid patientmötena startade personal på plats vid vårdcentralerna eller sjukhuset upp utrustningen och ställde in Migrautrustningens kaa. Kaorna på Tandbergsutrustningarna kunde styras av personalen och patienten eller fjärrstyras av logopeden (T. Molén, personlig kommunikation, april 7, 2006). 13

Bortfall Externt Det totala externa bortfallet blev 13 av 60 (19%). Diagnosgruppen röststörningar hade det minsta bortfallet på 9%, diagnosen afasi hade ett bortfall på 24% och diagnosgruppen dysartri hade det största externa bortfallet på 27%. Att röstgruppen hade den högsta svarsfrekvensen kan förklaras med att de är vuxna människor med den kognitiva förmågan i behåll. Deltagarna med afasi respektive dysartri var ofta äldre personer och bland dessa kan det finnas en högre andel personer med kognitiva nedsättningar. Dessutom kan deras ork vara mindre än bland röstpatienterna. Ett par stycken av de externa bortfallen kan förklaras med att de tog kontakt med oss och meddelade att de av olika skäl ej kan besvara frågeformuläret. En hade inte träffat logoped via telemedicin och två kunde på grund av svag hälsa ej besvara. Det övriga bortfallet kan kanske förklaras med att vi aldrig haft telefonkontakt med deltagarna och endast skickat ut en påminnelse. Internt Alla påståenden hade någon form av internt bortfall. Ser man på det interna bortfallet från deltagare till deltagare så lämnade 29,8% blankt på något påstående. Två svarade inte på något av huvudpåståendena och exkluderades ur studien. Ytterligare två deltagare hade runt hälften obesvarade frågor. Dessa fyra deltagare hade antingen diagnosen afasi eller dysartri. Röstdeltagarna hade även här lägst bortfall medan deltagarna med afasi hade högst. Detta kan förklaras på samma sätt som det externa bortfallet ovan. Vad gäller kön så fyllde kvinnorna i högre grad än männen i frågeformuläret fullständigt. Nästan hälften av männen (47,7%) utelämnade svar på något eller några påståenden jämfört med 16,7% av kvinnorna. De öppna frågornas bortfall De öppna frågorna hade tillsammans ett internt bortfall på 24%. Den frågan med lägst bortfall (17%) var vad som var det mest positiva med telemedicinen. Högst bortfall (32%) hade frågan om vad som var mest negativt med telemedicinen. Tjugotre procents bortfall fanns på frågan om vad som kan förbättras med telemedicinen. Databehandling Resultatet beräknades enbart på 45 av de inkomna frågeformulären, eftersom två av deltagarna endast besvarade bakgrundsfrågorna. Till följd av visst internt bortfall beräknades delar av resultaten på mellan 37 och 44 deltagares svar. Fråga 16 under kvalitetsfaktorn miljö exkluderades på grund av att allt för många deltagare hade problem med att svara. På just den enskilda frågan var bortfallet 40%. Påståendena i frågeformuläret behandlades både kvantitativt och kvalitativt. Den kvantitativa delen bestod i poängsättning av svarsalternativen och påföljande statistisk 14

bearbetning och den kvalitativa behandlingen innebar sammanställning av deltagarnas kommentarer. Efter insamlandet makulerades personuppgifter och svaren bearbetades anonymt. De frågeformulär som returnerades numrerades med siffror, varje diagnosgrupp för sig. Bakgrundsfrågornas svarsalternativ översattes till siffror. Svarsskalan i de 27 påståendena översattes till poäng 4-1, där 4 motsvarade det för telemedicinen mest positiva. Samtliga svar sammanställdes i en tabell där alla svar med tillhörande kommentarer redovisades. De frågor och påståenden som saknade svar markerades som ES och i de fall deltagarna svarat vet ej markerades VE. Vid varje påstående fanns plats för kommentar och i slutet av frågeformuläret fanns tre öppna frågor. Samtliga kommentarer till frågorna och svaren till de öppna frågorna sammanställdes i ett särskilt dokument och fördelades sedan i den mån det var möjligt under rubriker som motsvarar kvalitetsfaktorerna samt de övergripande kategorierna. Sjuttiosex procent av deltagarna svarade på en eller flera av de öppna frågorna. Fyrtio procent av deltagarna fyllde i något av kommentarsfälten under påståendena rörande kvalitetsfaktorn teknik. Gällande faktorn kontakt/möte gav 29% av deltagarna kommentarer. Tjugotvå procent av deltagarna gav kommentarer kring kvalitetsfaktorerna miljö respektive tillgänglighet. Deltagarna upprepade ofta sina kommentarer både i kommentarsfälten till varje påstående och i de öppna frågorna, därför har vi valt att inte redovisa antalet deltagare som gett respektive kommentar. Resultaten har bearbetats statistiskt i kalkylblad (Microsoft Excel) samt statistiskt program (SPSS 14.0). Centralmått samt spridningsmått har räknats ut och sambandsanalyser har gjorts. De analyser som gjordes var Pearsons korrelationskoefficient, partiell korrelation, Oneway ANOVA, multivariate ANOVA och t-test. RESULTAT Resultat från bakgrundsfrågorna Av de som besvarade enkäten är 53% kvinnor och 47 % män, två deltagare besvarade ej frågan om kön. Vad gäller ålder är en stor del av deltagarna äldre än 50 år (33), fördelningen visas i tabell 1. Tabell 2 visar deltagarnas sysselsättning, vad gäller alternativet annat så kan det vara sådant som förtidspensionär eller sjukskriven. Tabell 1 Deltagarnas åldersfördelning Ålder (år) Antal (n= 45) 10-29 2 30-49 10 50-69 16 70 och över 17 Tabell 2 Fördelning av deltagarnas sysselsättning Sysselsättning Antal (n=44*) Heltidsarbete 4 Deltidsarbete 5 Studerar 2 Pensionerad 26 Arbetslös 2 Annat 6 *en deltagare har kryssat för två alternativ. 15

Deltagarnas vana med datorer varierar som visas i tabell 3. Vid tiden av frågeformulärens utskick hade 25 av deltagarna genomgått logopedisk behandling via telemedicin de senaste en till sex månaderna (tabell 4). Tabell 3 Fördelning av deltagarnas datoranvändning Datoranvändning Antal (n= 42) Mycket ofta 11 Ofta 7 Sällan 6 Aldrig 18 Tabell 4 Fördelning över tid som gått sedan deltagarnas senaste telemedicinbehandling Tid sedan senaste Antal TM besök (månader) (n= 44) <1 7 1-6 25 6-12 10 > 12 2 Deltagarna har olika avstånd dels till närmaste sjukhus och dels till platsen de genomgick behandlingen via telemedicin (tabell 5). Många av deltagarna hade fem kilometer eller kortare till den senare medan avståndet till närmaste sjukhus varierar. En stor del av deltagarna med än nio mil är också deltagare med diagnosen afasi medan en stor del av de med mindre än en mil är deltagare med diagnosen röststörning. Tabell 5 Fördelningen av deltagarnas avstånd till närmaste sjukhus respektive avstånd till platsen där de genomgick behandling via telemedicin Avstånd Antal Avstånd till sjukhus (n= 44) <1 mil 14 1-9 mil 13 >9 mil 17 Avstånd till TM plats (n=43) t.o.m. 1km 16 1,1-5 km 18 5,1-10 km 5 >10 km 4 Vid vilken ort och i vilken lokal deltagarna befunnit sig under behandlingen via telemedicin kan av etiska skäl ej redovisas. Patientnöjdhet vid logopedisk behandling via telemedicin. En totalpoäng (innefattande kvalitetsfaktorer samt övergripande kategorier) för varje deltagare räknades ut. Sedan togs deltagarnas sammanlagda medelnöjdhetspoäng fram samt varje deltagares enskilda medel. Det sammanslagna resultatet visar på höga nöjdhetspoäng överlag, medlet för alla deltagare över alla påståenden är 3,5 (n= 45) av 4,0 möjliga, med en standardavvikelse på 0,49. I Figur 4 redovisas poängfördelningen. Deltagaren med lägst nöjdhet har ett medel på 2,2. Tre deltagare har det maximala medlet 4,0. 16