FOLKET I BILD KULTURFRONT NUMMER 8 2007 45 KRONOR FOLKETiBILD GATUKONSTNÄRER I KRIG VÄSTBODASKOLAN NEDLAGD UKRAINA: BAKOM MYTERNA NYTT MÄRKE fibåtta2007
På egna ben sedan 1972 folketibild/kulturfrontåtta2007 Folket i Bild/Kulturfront Ägs av föreningen med samma namn. ISSN 0345-3073 Folket i Bild/Kulturfronts plattform är: försvar för yttrande- och tryckfriheten för en folkets kultur antiimperialism Tidningen tar inte partipolitisk ställning. Kring parollerna kan människor ur olika partier och grupper enas. Varje medarbetare redovisar sina egna åsikter och tidningen bör inte innehålla osignerade artiklar. Ansvarig utgivare: Kenneth Lundgren. Redaktion: Martin Schibbye Redaktionskommitté: Eva Wernlid, Peo Österholm, Eva Myrdal, Bengt Rydsjö, Pia Karlsson, Lars-Ivar Juntti, Solveig Giambanco, Eva Dahlman, Cecilia Irefalk, Martin Schibbye, Lisa Forsberg. Debatt: debatt@fib.se Sett Läst Hört: slh@fib.se Grafisk form: Donald Boström, Ola Svenre Layout: Martin Schibbye Adress: Bondegatan 69, 11634 Stockholm, telefon: 08-644 50 32, fax: 08-55695035, e-post: red@fib.se (redaktion), fib@fib.se (övrigt) Prenumerationer: Henrik Linde, telefon: 0152-15513, e-post: prenum@fib.se Bokbeställningar: bok@fib.se Postgiro: 70 45 88-3, FiB/K Ekonomi: ekonomi@fib.se Förening: forening@fib.se Priser: Lösnummer: 45 kr (sommar- och julnummer 60 kr), Prenumeration helår: 490 kr (stud/pens/arb.lös: 350 kr), halvår: 270 kr (stud/pens/arb.lös: 195 kr), provprenumeration: 99 kr (3 nr), stödprenumeration: 750 kr (helår), utland: 690 kr (helår), 370 (halvår) Annonspriser (exkl moms): Helsida i färg: 4 000 kronor, halvsida i färg: 2 200, 1/4 sida: 1 200 kr. Mer info: www.fib.se Medlemskap i föreningen kostar 200 kr/ år och sätts in på postgiro 70 45 88-3 Tryck: Grafiska punkten, Växjö 2007 FiB/K internetutgåvan: http://fib.se (ISSN 1401-1522) Allt material i pappersutgåvan av FiB/K kan komma att publiceras på internet. Förbehåll mot detta ska inkomma skriftligt till redaktionen. För icke beställt material ansvaras ej. tom carlsson ordjakt 8 Översättaren Ia Lind är ständigt på jakt efter ord. Tom Carlsson stämde träff med henne för att fråga om det finns Mariekex i England? knut lindelöf skolavslutning 12 Torsdagen den 14 juni var en tragisk dag för de församlade i den grönskande skoloasen vid Forshagagatan mellan hyreshusen och radhusen i Farsta. Västbodaskolan hade sin allra sista skolavslutning. Stadsdelsnämnden har beslutat att den inte ska finnas kvar efter sommarlovet. gunnar olofsson statskupp 16 Den amerikansk-israeliska planen för störtandet av den palestinska nationella enhetsregeringen är avslöjad. Den jordanska veckotidningen som gjorde det belades med utgivningsstopp. FiB har läst bevisen. ylva marsh ukraina 22 Ja, inte är det någon revolution på gång. Ylva Marsh var i Ukraina samtidigt som svensk media kablade ut nyheten om massdemonstrationer. Följ med bakom rubrikerna. ivar andersen mfl. gatukonst 30 Gatukonsten växer. I boken Playground Sweden som utkommer i höst på Dokument förlag har 30 gatukonstnärer från hela landet intervjuats. Läs vad de själva har att säga sverigebilden 4 jorden runt 5 fib noterat 6 tom carlsson krönika 7 jan myrdal intervju 18 ekim caglar turkiet 26 eva myrdal krönika 28 ingemar folke juridik 29 johan kellman larsson om gatukonst 25 recensioner sett/läst/hört 36 jan myrdal skriftställning 40 ulf oldberg stadsfiskalen/novell 29 lars forssell ola med handklaveret 34 hans johansson fibomat 46 föreningen 47 hans lindström sista sidan
fibfem ett verkligt bloody meal Pengar luktar inte sägs det. Men jag undrar i vår tid av imperialistiska krig visst stinker stora pengar både blod och förruttnelse? Hur kan man undgå denna stank? Mera precist hur kan kändisar göra reklam för McDonalds? Till exempel gör den populära sångaren och rapparen Markoolio reklam för McDonalds och höjdhoppstjärnan Stefan Holm har ett långvarit sponsoravtal med hamburgerkedjan. Men dessa herrar verkar vara omedvetna om att de, genom att ställa upp för McDonalds, i realiteten stöder USA-imperialismens brottsliga krig i Väst- och Centralasien. Ty klotets största hamburgerkedja stöder aktivt världens i särklass största och mäktigaste krigsmakt. I ett Omslag: Av Botox. Snigeln är en så kallad Mördarsnigel. pressmeddelande från den 7 mars 2005, meddelar McDonalds i USA, att de ingått ett avtal med America Supports You (ASY). Det är en propagandaorganisation, som startats och drivs av USA:s försvarsdepartement med syftet att få amerikanerna att stödja den krigsmakt som dag efter dag begår otaliga krigsförbrytelser i Irak och Afghanistan. klotets största hamburgerkedja stöder aktivt världens i särklass största och mäktigaste krigsmakt. Ostindiefararen Fladdrande segelduk och knirrande taljor. Ostindiefararen briggen Götheborg är tillbaka från Kina och Sverige presenteras i högtidstalen som en en nation utan kolonialt förflutet men med en lång historia av internationell handel. Det är en aktiv historieförträngning. Nästa projekt bör bli att bygga en kopia av den svenska briggen Elisabeth som den 9 oktober 1805 under befäl av kapten Pyke ankom S:t Barthélemy efter 63 dagars resa från Afrika med en last av 176 Nya Negrar slavar. Svenska slavar. Sverige hade inte bara ett ostindiskt kompani. Vi hade även ett västindiskt. Dess historia är värd en egen brigg. En tur till Angola och sedan över Atlanten. Sponsorer? MARTIN SCHIBBYE Men krigen går dåligt för USA och dess allierade. De möter starkt motstånd, både politiskt och väpnat, i bägge länderna. Och det amerikanska folket stöder inte längre dessa krig. Pentagon anser därför att man måste bättra på krigsmaktens dåliga rykte. Annars klarar man inte av de pågående ockupationerna och skulle heller inte kunna starta de nya krig administrationen planerar för. Vice chefen för McDonalds kommunikations- och kundavdelning, Mike Donahue, säger i en intervju med US Armys nyhetsbyrå: Vi vill vara säkra på att våra trupper vet att våra kunder och amerikanerna står bakom dem. Och Donahue fortsätter: Vi har så många gemensamma värderingar med militären. Därför vill vi nu visa att vi uppskattar den amerikanska armén. Pliktkänsla, hårt arbete, träning och samarbete är värderingar våra anställda ska lära för att arbeta hos McDonalds. Värderingar som går igen hos militären. Och det räcker inte bara med detta. Nu är skräpmatkedjan även huvudsponsor i jippon som är länkat till ASY med samlingsnamnet National Salute to America s Heroes med evenemang som Flottans vecka, militära sjö- och flyguppvisningar med mera. Den kritik som Stefan Holm och Markoolio fått i massmedia rör bara att de gör reklam för skräpmat och i Markoolios fall även för att den TV-reklam han gör riktar sig till barn. Men ingen, jag säger ingen, har kritiserat dessa stjärnor för att de gör PR för ett bolag som öppet stöder imperiallistiska krig. Att de kan komma undan så lätt beror på att den antiimperialistiska rörelsen i Sverige är för svag. Det ska vi ändra på och tänk på att du direkt stöder USA:s brottliga krig varje gång du äter på McDonalds! kenneth lundgren IRAKISK SEGER Om jag återvänder till Irak tillsammans med laget, skulle någon kunna döda mig eller försöka skada mig. En av mina närmaste vänner greps av myndigheterna för ett år sedan och varken jag eller hans familj vet var han finns. Jag vill att USA lämnar Irak. Idag, i morgon eller i övermorgon, men ut ska de. Jag önskar att USA: s folk inte hade invaderat Irak och förhoppningsvis kommer ockupationen snart att vara över. Younis Mahmoud, lagkapten för det irakiska fotbollslandslaget och ende målgörare i finalmatchen i de asiatiska fotbollsmästerskapen den 29 juli mot Saudi-Arabien.
fibsverige foto: hillevi nagel
fibjordenrunt fib 5 gunnar olofsson globalt > > > > Tiotusentals demonstranter marscherade i maj i Caracas i protest mot president Hugo Chavez beslut att inte ge TV-kanalen RCTV förlängt sändningstillstånd. RCTV, populärt för sina filmkändisar och dokusåpor, agerade aktivt i statskuppen 2002 med TV-sända proklamationer av kuppmakaren Carlos Ortega att kasta ut denna förrädare (Chavez) mot det venezolanska folket, och TV-kanalens ägare Marcel Garnier besökte i presidentpalatset personligen den tillfällige presidenten Pedro Carmona för att betyga sitt stöd. Beslutet att stänga RCTV som för övrigt kan fortsätta att sända via kabel eller satellit möttes av stark kritik från bland annat västmedia, EU och Reportrar utan gränser. Däremot deltog 100 000-tals venezolaner i ett möte till stöd för Chavez beslut att demokratisera TV och radio detta dock utan någon som helst medial uppmärksamhet i väst. Enligt uppgift är nästan alla Venezuelas medier privatägda 100 procent av tidningarna, 97 procent av TV- och 99 procent av radiokanalerna. Den danske proffscyklisten Bjarne Riis har erkänt att han åren 1993-1998 dopat sig med hormonet epo. I dag träder jag fram för att lägga det förgångna bakom mig sade Riis, numera chef på det stora proffscykelstallet CSC, inför ett stort pressuppbåd i Lyngby och erkände samtidigt att han inte var en värdig vinnare av Tour de France 1996. Just cykelsporten tycks vara dopingdrabbad. Förutom Riis har bland andra Bert Dietz, Udo Bölts, Christian Henn, Marco Pantani, Floyd Landis, Tyler Hamilton, och svenske Nicklas Axelsson, beslagits med doping. Andra namn på den mindre hedrande listan är Ben Johnson, Katrin Krabbe och Justin Gatlin (sprinters), Ludmila Engqvist (häck/bobsleigh), Johann Muhlegg (skidor), finska skidlandslaget, och Diego Armando Maradona (fotboll). Äldre svenska exempel rör sprintern Linda Haglund och brottaren Tomas Johansson. Riis erkännande har väckt starka känslor i Danmark. Han har bedragit hela världen. Vad han gjort är extremt oetiskt och mycket omoraliskt säger kulturminister Brian Mikkelsen. Internationella Cykelförbundet har krävt att Riis återlämnar den gula tröja som symboliserar segern 1996 en av de största danska idrottsprestationerna genom tiderna. Vad som skall ske med prispengar, utmärkelser och annat, som eventuellt nått Bjarne Riis, framgår tills vidare inte. De vietnamesiska offren för Agent Orange, avlövningsmedlet som användes av USA i Vietnam, har nu inlett rättsprocesser för att få sina skador erkända och kompenserade. Minst 80 miljoner (kanske så mycket som 140 150 miljoner) liter av medlet, som har dioxin som biprodukt och är besläktat med det i Sverige sedan 1977 förbjudna Hormoslyr, fälldes över en tiondel av Vietnams yta. På många platser har den tropiska regnskogen helt försvunnit och människor har tvingats flytta på grund av den höga dioxinhalten i jord, vatten och växter. I USA ges, genom US Department of Veterans Affairs, kompensation till före detta soldater som skadats av gifthanteringen. I Vietnam beräknas upp emot en halv miljon vietnameser, varav 10 000-tals missbildade barn, direkt eller indirekt ha skador till följd av besprutningen. Agent Orange fick sitt namn av färgmarkeringen på behållarna som innehöll giftet. Mauretanien har, efter år av militärdiktatur, fått en civil president i Sidi Mohamed Ould Cheikh Abdallah. Samtidigt har jurister från Refugee Defense Alliance i amerikansk domstol lämnat in en stämningsansökan mot den förre diktatorn Maaouya Ould Sid Ahmed Taya, som anklagas för olagliga fängslanden, tortyr och för att ha skapat en etnisk konflikt med flera tusen dödsoffer. Mauretanien ansluter sig därmed till den våg av demokrati som, tvärtemot mångas farhågor, nu sveper genom Västafrika. Under våren har val hållits i Senegal, Nigeria och Mali, val planeras i Sierra Leone och Elfenbenskusten och Liberia har, efter 14 års inbördeskrig, sedan 2005 Afrikas första kvinnliga president i Ellen Johnson-Sirleaf. På det senaste G8-mötet lovade de rikaste länderna än en gång! att kraftigt öka sitt bistånd till framför allt Afrika, nu med 60 miljarder dollar till sjukdomsbekämpning! Tidigare har man, vid mötet i skotska Gleneagles 2005, utlovat att fördubbla sitt årliga bistånd fram till år 2010 från 40 till 90 miljarder dollar per år, varav hälften till Afrika ett mål som med nuvarande takt blir allt svårare att uppnå. Förutom trixandet med skuldavskrivningar, som skrupelfritt räknats in i biståndet, har man framfört oro för korruption och brist på demokrati för att slippa betala. Åtminstone det senare argumentet verkar nu förlora mark. Venezuelas största privatägda tevekanaler deltog aktivt år 2002 i störtandet av landets folkvalde president. Den gula segertröjan tillbaka. Det kräver Internationella Cykelförbundet efter dopingavslöjandet. Avlövningsmedlet Agent Orange fick sitt namn efter färgmarkeringen på behållarna. Demokrativindar sveper genom Mauretanien tvärtemot mångas farhågor.
fibnoteratintervju 7 procent»det är ju Så mycket ökade attackerna mot USAkoalitionen i Irak mellan maj och juni, från 3423 till 3671 rapporterar Reuters. Svettigt att bära hjälm i tvåflodslandet i sommar med andra ord. Samtidigt sjönk attackerna mot civila i Irak markant med 18 procent från 932 i maj till 763 i juni, enligt Reuters. SWEBRIG OUT OF BOGOLAND Nu är b-styrkans uppgifter på slutövningarna inte längre att agera beväpnade fiender, utan demonstranter. På bilden ur tidningen Försvarsutbildaren demonstrerar invånarna i Bogoland (ja det heter så), mot SWEBRIG, en svensk militär styrka som befinner sig i Bogoland under EU:s ledning. Samtidigt rapporterar USA-baserade Pew Research Center att nästan varannan svensk, 45 procent, vill att militäralliansen Natos soldater ska lämna Afghanistan så fort som möjligt. Det är inte bara i Bogoland man tröttnat på legoknektarna. inte så lätt i krigsplanering att veta att en väldig massa människor skulle bli tokiga i Irak och börja bära sig extremt konstigt åt.«staffan heimersson. sr-korrespondenterna, måndagen, den 16:e juni. om det språk som är ett välutvecklat modersmål för 90 procent av befolkningen inte får användas i viktiga sammanhang, så väntar en omfattande fördumning och oerhörda sociala konflikter. kostnaderna blir oöverskådliga Chefen för Språkrådet, Olle Josephson vänder sig mot uppfattningen att en mer generell övergång till engelskan skulle vara bra för Sverige i DN (2/7). För övrigt är de två största europeiska språken ryska och tyska. Familjejuvelerna CIA-dokument kända som Familjejuvelerna (Family Jewels) har nu släppts till allmänheten och US National Archives. Den 703 sidor långa, fortfarande delvis censurerade, rapporten för perioden 1959-1973, omfattar - utöver kontraspionage och hemliga operationer - också saker som telefonavlyssning av amerikanska medborgare, infiltration i antikrigs- och studentorganisationer både inom USA och i andra länder, inklusive Sverige, och kartläggning av kontakterna mellan medborgarrättsrörelsen i USA och karibisk svart radikalism. Som för framtiden tänkbart generande inblandning nämns morden på Kongos president Patrice Lumumba, general Trujillo i Dominikanska Republiken och den tidigare allierade Ngo Dinh Diem i Sydvietnam - liksom sammanlagt sex mordförsök på Kubas president Fidel Castro, utförda i samarbete med den tidigare FBI-agenten Robert Maheu och dennes kontakt inom maffian, John Roselli. I sitt svar på ett brev från redaktören för tidskriften Parade Magazine, Lloyd Shearer, angående Operation Phoenix - en operation som kom att innefatta mord på mellan 20 000 och 40 000 vietcongsympatisörer i Vietnam - meddelar dåvarande CIA-chefen W.E. Colby artigt att jag kan säga, under ed om det behövs, att CIA aldrig har utfört politiska mord. En spännande fortsättning kan följa. Rapporten finns att ladda ner bland annat här: http://www.gwu.edu/~nsarchiv/ NSAEBB/NSAEBB222/index.htm GUNNAR OLOFSSON Bildekal i tiden.
fibkrönika fib 7 Försvara Public service Reaktionerna på utnämningen av Annie Wegelius som programdirektörer för allmäntv på Sveriges Television är värda att noteras. Hon sägs vara en välkänd kolportör av plast-tv som räknar tittare vilket noga taget inte är public service-bolagens uppgift. (Magnus Eriksson, Svenska Dagbladet 1/4-07) Jaså inte? Varför ska vi alla annars via mottagarlicenser betala för radio och tv? tom carlsson text Tanken med public service eller en radio och tv i allmänhetens tjänst, som den en gång formulerades hos förebilden BBC, är att den nationella radion (och sedermera tv:n) ska vara en allmännyttig verksamhet som inte ska styras av vare sig statsmakterna eller kortsiktig efterfrågan på populära program. Som företeelse har public service varit en del av det borgerligt demokratiska samhället, i vårt land närmast jämnårigt med folkhemmet. Om den folkbildande ambitionen kan vi som växte upp med radion under 1950-talet berätta. Cecilia Stegö Chilò hann under sin vecka som»om den folkbildande ambitionen kan vi som växte upp med radion under 1950-talet berätta.«kulturminister skrämma cheferna för radion och televisionen rejält genom att säga upp statens avtal med public service-företagen i förtid. Kulturdepartementet har nu, under efterträdaren Lena Adelsohn Liljeroth, formulerat direktiven till den utredning som ska se över verksamheten. Bland alla honnörsord sägs att det är särskilt viktigt att slå vakt om programområden som är underrepresenterade hos de kommersiella aktörerna, samt att alla program som sänds skall kunna motiveras utifrån uppdraget. (Dir 2007:71) Det låter behjärtansvärt men innebär i praktiken att Sveriges Television och Sveriges Radio ska upphöra med en självständig programpolitik, och istället anpassa sig efter vad TV3, TV4, Kanal 5 och de andra för tillfället anser lönsamt att sända. Och den statliga myndigheten Granskningsnämnden ska därefter väga varje program på guldvåg. Våra medievanor ändras, visst. Men det är på Internet som SvT och SR har utvecklats mest under senare år. I min dator rullar nästan alltid något program från SR. TV ser jag allt oftare från SvT:s hemsida på tider när det passar mig. Kommersiella aktörer som Johnsonkoncernen och MTG pumpar nu in miljoner i public service-liknande kanaler som Access och TV8. Gigantiska förlustprojekt som visar det alla borde veta vid det här laget (se erfarenheten från den kommersiella radion), att en radio och tv i allmänhetens tjänst aldrig kan förlita sig på annonsintäkter. Bra radio och tv kostar nämligen. Hur stor redaktion hade Lasse Holmqvist bakom sig i Här har du ditt liv på 1980-talet? Jämför med dagens produktioner som bärs upp av minimiavlönade praktikanter och media-wannabees utlagda på slimmade företag i många fall utan kollektivavtal och rimliga anställningsförhållanden. Men det handlar också om inställningen till publiken. Vilka av dagens författare och producenter skulle likt den nyss borgångne Lars Forssell och Pär Rådström en gång ingå ett heligt avtal att hädanefter skriva precis vad vi ville och hur vi ville, oberoende av om genren ansågs fin eller inte; vi skulle krossa det skändliga elfenbenstornet och låta all världens vindar blåsa över ruinerna. Allt otillåtet skulle varda tillåtet: rimmet, med sin förankring i mänsklighetens öra, skulle återinföras och vi skulle, om så med dagg och lansar, intränga även i de enklaste underhållningsprogram för att upplysa en häpnande allmoge om världen utanför Verona. Det populära, ja det vulgära, och den upphöjda insikt som vi ansåg oss företräda, skulle varda ett. (Lars Forssell, Nedslag 1969.) Se där en utmaning för Annie Wegelius. tom carlson är bosatt i stockholm.
fibintervju ÖVERSÄTTARE PÅ ORDJAKT Den dag det kommer en maskin som kan översätta en mening som En en bär bär, först då är vi hotade, säger Ia Lind. tom carlson text elvine lund bild För en tid sedan läste jag en bok av den engelske musikern och författaren Ben Watts. I den övrigt mycket goda översättningen hajade jag till när huvudpersonen och berättarjaget, som ligger på sjukhus, får ett mariekex av en sjuksköterska. Mariekex, tänker jag, finns de i England? Det här är exempel på frågor som en översättare ständigt brottas med. I akt och mening att utforska saken stämmer jag träff med Ia Lind, översättare sedan början av 1990-talet. Jag har nog alltid varit en bokmal, säger hon när vi ses i hennes bostad och arbetsplats i Årsta i södra Stockholm. Viktigast av allt för att bli en bra översättare är att man börjar läsa tidigt och har läst mycket. Man ska ha fått i sig många språk av skilda slag, och då menar jag svenska språk. Läsningen har hon med sig från barndomen. Fadern, som var tullare, hade både Stieg Trenter och Vår tids lyrik i bokhyllan. Ia började tidigt läsa vuxenlitteratur. År 1973 kom hon till Stockholm, läste på universitetet och jobbade på posten. Via den politiska vänsterrörelsen kom hon att arbeta på Oktoberbokhandeln och har sedan fortsatt inom branschen: de sista åren på Hedengrens vid Stureplan. Idag arbetar hon heltid som översättare. Tiden i bokhandeln ser hon som en stor tillgång i sitt arbete som översättare. Man har tillgång till ett fantastiskt referensbibliotek, inte minst alla människor kunder och personal. Som bokhandelsanställd fick hon läsexemplar av utländska böcker. En gång i början av 90-talet låg hon förkyld hemma och läste en novellsamling av den amerikanska författaren Tess Gallagher. Hon blev gripen och översatte på prov en av berättelserna. På olika vägar fick hon kontakt med Erland Törngren, förläggare på Norstedts, som just talat med författarens agent. Det var nog mitt livs mest vältajmade telefonsamtal. Hon fick så småningom klartecken från förlaget och satte igång. Därefter har det blivit ett 30-tal översättningar, av bland andra Slavenka Drakulic, vars reportageböcker hon översatt till svenska, och David Guterson (Skogsmadonnan, Snö faller på cederträden, Öster om bergen). Hur närmar man sig då en bok som översättare? Man måste läsa en del av texten för att få en aning om språk och miljöer. Men jag lämnar en tredjedel oläst för att ha en morot. Jag vill inte veta hur det går. Hon arbetar på olika sätt: ibland snabbt utan att slå upp några ord, ibland mer systematiskt. Jag tror att processen att översätta påminner om författarprocessen: En snabbt skriven bok går snabbt att översätta. Har boken värkt fram, då värker översättningen fram också. >
Börja läs tidigt och läs mycket är viktigt för att bli en bra översättar, menar Ia Lind. fib 9
fibintervju Råöversätter en sida och jobbar sen igenom den. Sen skriver jag ut på papper och går igenom allt från början. På slutet, när påsen ska knytas ihop, går arbetet in i en ansträngande fas. Då måste man ha hela texten i huvudet. Jag lever med boken, drömmer om den. Jag kan höra en replik på tunnelbanan så: Plong, knäpper det till i huvudet, och jag kommer på att det är ju så han säger på det stället i boken. Mot slutet flyttar hon från skrivbordet till någon av de bekväma fåtöljerna i den ljusa lägenheten. En trerummare från folkhemsåren, med bokhyllor och konst överallt längs väggarna och vackra mattor på golven. Jag läser texten högt det sista jag gör, innan jag lämnar den till förlaget. Då känner jag meningslängden och satslängden, det som är andningen i texten. Det är inte minst viktigt när det gäller dialogen. Plötsligt kan man höra vad personerna säger. Trots att arbetsrummet är fyllt av referenslitteratur och ordböcker händer det att hon går bet på vad ett ord betyder eller hur det används. Då tar hon hjälp utifrån. En gång i månaden träffas vi engelsköversättare i Författarförbundets lokaler tillsammans med en engelsman och en svenska som levt större delen av sitt vuxna liv i USA. Vi frågar om allt. Och de svarar. Förbundets medlemmar har också en mejllista som de kan använda sig av. Ibland undrar jag vad man gjorde innan Internet fanns. > I en fackbok är det förståelsen som står i centrum. Annars är det viktigaste att behålla rytmen och flödet i en text. Man försöker ligga så nära författarens språk som möjligt utan att göra avkall på att det ska bli svenska. Sen gäller det att hålla perioderna, det vill säga ha ungefär lika långa meningar som i originaltexten, och hitta rätt stilnivå. Själv gillar hon texter med hög stilnivå. Då kan jag vädra en del sällsynta svenska ord, säger hon glatt. Efter frukost och en morgonpromenad är dagen hennes. Med ett kort avbrott för lunch sitter hon vid skrivbordet till 18-tiden. Jag översätter kanske fem till sju sidor om dagen. Att vara översättare är ett detektivgöra. I sitt arbete stöter hon ofta på facktermer, utan att ha en aning om deras svenska motsvarigheter. Till sin hjälp har hon ett nät av kunskapare: fotografkompisar, läkare, journalister osv. Och sen finns ju nätet. Ibland undrar jag vad man gjorde innan Internet fanns, säger hon och berättar hur hon nyligen googlade fram en bild av korvstånden utanför Union station i Toronto för att se hur de såg ut. När inget annat hjälper kontaktar hon någon institution. En gång ringde jag Svenska fiskares riksförbund och frågade om man på västkusten använde benämningen fiskare om en fiskebåt. Nej, svarade mannen jag pratade med. När jag beskrev vad jag var ute efter sa han: De e ju en backefiskare. Men där sa du ju det, svarade jag. Ja, det har du rätt i, sa han. Han tänkte inte ens själv på vilka ord de använde. Några svårigheter att få hjälp har hon inte märkt. De flesta människor tycker om att prata om det de kan. I sista hand vänder hon sig till författaren (vars
fib 11»Jag lever med boken, drömmer om den. Jag kan höra en replik på tunnelbanan så: Plong, knäpper det till i huvudet, och jag kommer på att det är ju så han säger på det stället i boken. «kunskaper i svenska av förståeliga skäl dock är något begränsade). Eller så får man välja något neutralt. I språkens natur ligger att det förändras. Svenskan idag låter inte som på 1950-talet. Samma sak är det med engelskan. En översättare måste hålla kontakt med det språk den översätter från. Själv läser hon mycket, både på engelska och svenska, och ser på engelsk tv. BBC Prime, BBC World, Sky, såpor osv. Tidsfärgen är också viktig. När hon översatte Det mörka stråket av James Wilson läste hon Fredrika Bremer och Carl Jonas Love Almqvist för att få till ett lagom antikverat språk. Hon beskriver sitt arbete som en ständig jakt på ord. Varje översättning resulterar i långa listor med ord och fraser. Jag har aldrig vågat räkna ut min timpenning. Jag är rätt långsam när jag översätter och tror att man måste vara det. Jag försöker se det som ett sätt att leva. Ekonomiskt har det dock ljusnat något sen hon fick garanterad författarpeng. Ia Lind är med i Författarförbundets livaktiga översättarsektion. Vi är ensamarbetare, men samtidigt de mest sociala personer jag vet. Vi har skojigt när vi träffas. Där finns en gammal tradition av sammanhållning och kollegialitet. Vi konkurrerar inte med varandra. Översättarna vill att deras arbete ska värderas högre. Deras namn står sedan länge på titelsidan i boken, tidningarna missar sällan att nämna dem, men tv:s kulturprogram verkar fortfarande tro att böckerna finner sin väg till svenskan av egen kraft. Men kommer inte översättarna i framtiden att ersättas av datorer med avancerade översättningsprogram? Hon svarar med att citera en kollega: Den dag det kommer en maskin som kan översätta en mening som En en bär bär, då är vi hotade. Själv använder hon inte ens ordbehandlingsprogrammets rättstavningsfunktion. Jag tycker om att slå upp ord i en bok, då tänker jag medan jag bläddrar. En redaktör sa: att översätta är som att skala lök, först i slutet förstår man vad det handlar om. Hur var det då med mariekexet? Ja, Ia hade nog valt ett annat ord, men först vill hon se vad som stod i originalet. Trenden är att man behåller alltfler ord och begrepp från engelskan. STILNIVÅ Termen stilnivå är ett arv från den medeltida indelningen av skönlitteraturen. Med hög stilnivå betecknas språk och innehåll i texter från till exempel myndigheter (kanslistil, äldre predikostil etcetera), medan låg stilnivå betecknar vardagligt språk (informellt brevspråk, slang etcetera.). En neutral stilnivå, använd i till exempel tidningar och fackböcker avsedda för större läsargrupper, brukar benämnas sakprosa. (Källa: NE) tom carlsson är bosatt i stockholm. elvine lund är bildjournalist.
fibsverige fibämne Någon har kapat flagglinan. Men sabbet upprör ingen.
fib 13 knut lindelöf text Bosse Eriksson bild Torsdagen den 14 juni var en tragisk dag för de församlade i den grönskande skoloasen vid Forshagagatan mellan hyreshusen och radhusen i Farsta. Västbodaskolan hade sin allra sista skolavslutning. Stadsdelsnämnden har beslutat att den inte ska finnas kvar efter sommarlovet. Jacob 5 år säger att han kanske ska börja på Västboda nästa år, men han vet också att om dom stänger blir det Hästagsskolan. Hans bror i klass 1B ska också gå där då. Vet inte varför man lägger ner en så här fin skola, säger han efter lite funderande på min fråga om saken. Hur man än frågar olika inblandade får man samma svar som av Jacob. Birgitta Holm (m) ordf. i stadsdelsnämnden ger det officiella svaret. Det kommer som en utantilläxa aningen irriterat. Allt står ju att läsa på hemsidan. Hon vet att inga formella fel är begångna och att allt kommer att gå hennes väg. De satsar målmedvetet på att driva igenom sin vilja och kommer säkert att bli belönade för sin redbarhet. Svaret är enkelt. Barnen är för få och lokalerna för många. Man har undersökt alla alternativ och funnit att nedläggning av Västboda är enda möjligheten. Allt måste hinnas till hösten och det ekonomiska vanstyret har pågått länge nog, därav brådskan. Men, varför lägger man ner en välfungerande skola med god ekonomi (Västbodaskolan) istället för en med stort lokalöverskott och dålig ekonomi (Kvickenstorpsskolan)? Hur är det möjligt att besluta och verkställa en organisationsförändring som berör hundratals kommunanställda och tusentals medborgare i Farsta på futtiga tre månader. Det ska jag nu försöka ge ett svar på. >
> fibsverige Några saker bör man känna till redan från början. Stadsdelsnämnden i Farsta har borgerlig majoritet. Den 1 juli övergår ansvaret för de kommunala skolorna till utbildningsnämnden i Stockholms stad. Farstabeslutet fattades i stor hast, medan andra stadsdelar valt att avvakta med stora beslut. Centralt arbetar en utredning om skollokaler och den framtida strukturen för hela Stockholm. Av någon anledning var det mycket bråttom i Farsta. Eftersom ingen tror på de officiella motiveringarna blir det spekulationer. Jag har två möjliga gissningar, säger Gunnar Sandell (s), vice ordförande i stadsdelsnämnden. Antingen att Birgitta Holm vill vara bäst i klassen, eller att en friskola har blivit lovad plats i området. Många andra jag talat med framför varianter på samma tema. Birgitta Holm blir upprörd när jag frågar om det i framtiden kommer att finnas en friskola i Västbodaskolans lokaler. Som ordförande i nämnden har jag ingen åsikt om det bör starta friskolor i Farsta. Men moderaterna är för friskolor, det vet du. Och vad som sker med det kan jag inte uttala mig om. Det är inte troligt att någon friskola blivit lovad plats, det vore för oproffsigt. Däremot kanske det är så att kompisbanden mellan ledande alliansanknutna rektorer och politiker banat väg för den här snabblösningen? 13-april brevet från politikerna till alla föräldrar innehöll budskapet: skolan ska stängas! Det hela började fredagen den 13 april med ett brev till alla anställda och alla hem i Västbodaskolan, Hästhagsskolan och Kvickenstorpsskolan, belägna i en triangel runt Farsta centrum. Brevet innehöll det dramatiska budskapet att beslut skulle fattas 26 april om att från höstterminen 2007 avveckla Västbodaskolan och starta en väldig flyttkaruesell. Redan den 30 mars hade vi lokal MBL-förhandling om skolans budget 2008. Då uppträdde vår rektor omotiverat irriterat, berättar Lotta Hedlund, fackligt ombud för Lärarförbundet på Västbodaskolan. Det började gå konstiga rykten. Den 4 april, drygt en vecka innan brevet anlände, frågade jag lokalavdelningens ordförande Johan Törnroth rakt på sak om Västbodaskolan skulle läggas ner. Hans svar var undvikande, men fick mig ändå att ana att han kände till vad som var på gång. Han visste då sedan den 30 mars, vilket jag återkommer till. 13-aprilbrevet orsakade ett regelrätt uppror bland många berörda. I spetsen ställde sig två föräldrar på Västboda; Diana Reybekiel och Johan Kant. De drog ihop möten organiserade demonstrationer, skolstrejk, uppvaktningar, skrev skrivelser som blev till en flod av överklaganden till Länsrätten. Beslutet ansågs fattat på ett regelstridigt sätt. Diana startade en hemsida som hela tiden gav senaste nytt Diana Reybekiel i full färd med att organisera protester. och höll modet uppe på alla berörda. 12 500 namn samlades på protestlistor i lilla Farsta. Men allt var förgäves. Den 14 juni lade oppositionen i Stockholms stads utbildningsnämnd ett förslag som skulle bromsa nedläggningen av Västbodaskolan. Det blev 7 6 för avslag. Då brast det näst sista halmstråt. Det sista brast när Länsrätten inte beslutade om inhibition, vilket betydde att nedläggningsbeslutet fortsatte att vara giltigt. Just nu pågår den stora flytten, ombyggnader i de berörda skolorna är igång och lärarna har gått på sommarlov. Vi ska nu skapa en skola med inriktning på de mindre barnen, säger Per Mård rektor på Hästhagsskolan. Alla elever från år 4 och uppåt ska flytta till Kvickenstorpsskolan. Vårt uppdrag är nu att organisera det här. Personalen är lojal och finner sig till rätta med det som händer. De vill att det ska bli så bra som möjligt för barnen i alla lägen. Jag orkar inte med det här längre, säger Lotta Hedlund (skolombudet på Västbodaskolan). Nu måste vi ta semester för att orka ta itu med det kaos som säkert väntar oss till hösten. En annorlunda bild alltså. Men faktum kvarstår. Det finns för få barn och för mycket lokaler. Skulle det inte bli samma liv vilken sorts nedläggning man än föreslog? Minst en skola måste läggas ner enligt siffror som ingen ifrågasätter. Men frågan hur en lokalminskning bör ske är vad tvisten gäller. Man för fram olika argument. Birgitta
»Misstro och olust sprider sig. Ingen kommer att kunna hängas för formella fel, men demokratin förlorar i legitimitet i medborgarnas ögon.«fib 15 Holm hävdar att Västboda har gigantiska upprustningsbehov, bland annat måste ett nytt tillagningskök byggas. Västbodas rektor Ann-Mari Crona svarar henne den 19/4 i ett brev:... Uppgiften är helt felaktig.... I november 2005 inspekterade Arbetsmiljöverket Västbodaskolan.... samtliga krav [är åtgärdade] och vid ytterligare inspektion hösten 2006 var Arbetsmiljöverket mycket nöjda och avslutade ärendet. Det finns heller inga krav på ett tillagningskök. Birgitta Holm hävdar att Hästhagsskolan blir en spjutspets i Stockholm med sin inriktning mot yngre barn. Rektor Crona svarar den 23/4:... att göra en lågstadieskola är att gå tillbaka till 60-talet. Är ni som beslutar helt okunniga om de nya lärarutbildningarna? Södra Farsta är värd en långsiktig plan för att inte bli en segregerad stadsdel. Många familjer kommer att flytta sina barn och de kvarvarande skolornas intäkter kommer att sjunka kraftigt. Rektor Crona bör veta vad hon talar om, både angående Västbodaskolans renoveringsbehov och om de sociala och pedagogiska frågorna. Mer än hälften av alla elever har faktiskt valt att flytta till andra skolor. Det framstår mycket klart att Birgitta Holm talar mot bättre vetande. robert nyberg Två omständigheter har varit avgörande för genomförandet av beslutet. Till att börja med måste alla inblandade förmås hålla tyst före 13 april. Att hålla tätt runt politiker- och tjänstemannakretsen är säkert möjligt, men hur får man facket att inte läcka? För det användes den mindre kända 21 i MBL, där det står att arbetsgivaren har rätt till förhandling med motparten om tystnadsplikt. De fackliga förhandlarna från Kommunal, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet gick då alltså med på att hålla truten. Den 5 juli uppger en vänlig dam på förvaltningen oordning och semestrar som skäl till att hon inte hittar just det protokollet. Men jag får bekräftat att det var den 30 mars kl 11.30. Facket gick med på den här omorganisationen utan att ens tala med medlemmarna på skolorna, konstaterar Lotta Hedlund (Lärarförbundets ombud på Västbodaskolan). Besvikelsen på facken är stor. Den andra och lite mer svårfångade omständigheten är den nya politiken i allmänhet och skolpolitiken i synnerhet. Den kan sammanfattas som ett uppbrott från folkhemsidéerna till förmån för fria marknadskrafter. Förr byggde man skolor Foto: Sara Rydeman mellan radhus och hyreshus, mellan arbetare och medelklass, med bilfria gångvägar, precis som Västboda och Hästhagen. Man planerade och tänkte på de sociala konsekvenserna. Det som nu sker tar inga sådana hänsyn. Istället öppnas upp för en rå skolmarknad med skolprofileringar, fria skolval och friskolesystem. Eftersom oppositionen (s, v och mp) är splittrad i denna fråga blir motståndet lamt. Även skolpersonalen är splittrad, det fria skolvalet är fast etablerat. Västbodaskolans personal och dess föräldraförening ansökte faktiskt om att få bilda friskola, men ansökan kom för sent. Anette Claesson, uppväxt i Farsta, berättar för mig på skolavslutningen att hon placerat sin sjuåriga dotter i en friskola som protest mot kommunen och alla politiker. Denna splittring underlättar upplösningen av den likvärdiga skolan. Misstro och olust sprider sig. Ingen kommer att kunna hängas för formella fel, men demokratin förlorar i legitimitet i medborgarnas ögon. Åter till den soliga skoloasen och den dämpade avslutningen. Som vanligt sjunger och spelar barnen, lärarna har ett skämtsamt mimprogram till blandad musik. Man släpper gasballonger i alla regnbågens färger mot skyn på ett givet tecken. Skratt och applåder. Rektor Crona snubblar upp på scenen och sprätter ut en bunt papper. Det ska se ut som hon tappar sitt manus. Det enda i hennes anförande som påminner om det som alla tänker på är en kommentar om att någon kapat flagglinan som nu gör flaggstången till en naken pinne. Man flaggar när man vill fira, så sabbet av flagglinan upprör ingen. knut lindelöf; skribent med skolfrågor som specialitet. kommer med en bok om grundskolans hädanfärd våren 2008 på karneval förlag.
fibpalestina Den amerikansk-israeliska planen för störtandet av den palestinska nationella enhetsregeringen är avslöjad. Den jordanska veckotidningen som gjorde det belades med utgivningsstopp. FiB har läst bevisen. foto: Ingvar Hultman
statskupp i palestina fib 17 gunnar olofsson text göran segergren illustration Den 30 april 2007 avslöjade den jordanska veckotidningen al-majd ett 16-sidigt hemligt dokument, An Action Plan for the Palestinian Presidency, en amerikansk-israelisk plan för störtande av den palestinska nationella enhetsregeringen - denna i sin tur en kompromiss av Hamas gentemot det rivaliserande Fatah efter internationella påtryckningar och bojkotten av den palestinska Hamasregeringen efter valsegern förra året. Aktionsplanen, som enligt al-majd nu sätts i verket, innebär ett kraftfullt slag mot Hamas genom att förse det palestinska folket med dess omedelbara ekonomiska behov genom presidenten (Mahmoud Abbas) och Fatah, samtidigt som Hamas-styrda projekt, framför allt i Gaza, dräneras på bidrag. Den internationella bojkotten skall kvarstå och Hamas, liksom kan man förmoda alla som stöder organisationen, alltså svältas ut. Samtidigt cirkulerar ett annat dokument, känt som The Benchmark document, med planer på en tidsplan för borttagande av israeliska vägspärrar, och Planen att beväpna Fatah togs uppenbarligen redan förra året. öppnande av trafiken, i de ockuperade områdena. En annan, potentiellt starkare, sida av dokumentet kräver att Israel skall godkänna begäran om vapen och utrustning begärda av försvarsstyrkor lojala mot president Abbas. Planen att beväpna Fatah togs uppenbarligen redan förra året. Konkret handlar det om ett 1,27 miljarder dollar-program att lägga sju specialtränade bataljoner, eller 4 700 man, till de 15 000 redan befintliga i det palestinska presidentgardet. I Gaza har stödet huvudsakligen kanaliserats till ledaren för Fatahs Förebyggande Säkerhetsstyrkor, Mohammed Dahlan, som dock - trots tillflödet av USA-tränade paramilitärer över gränsen mot Egypten - verkar ha dragit det kortare strået i striderna nyligen. En nyckelfigur i USA:s anti-hamasprogram är Elliott Abrams, tidigare dömd för sin roll i den så kallade. Iran-contrasaffären, benådad av president George Bush den äldre strax före dennes avgång 1992, och i dag Mellanöstern-ansvarig inom den nuvarande president Bushs Nationella Säkerhetsråd. Abrams hardline-politik mot Hamas har uppenbarligen stöd i Vita Huset, men kanske inte fullt ut inom utrikesdepartementet. Medan Abrams, vid ett frukostmöte med en grupp judiska republikaner, förklarade att man inte skulle ta så allvarligt på de officiella påtryckningarna mot Israel att nå en överenskommelse med palestinierna, att detta mest var för syns skull och för att tillfredsställa européerna och araberna, så menar uppenbarligen utrikesminister Condoleezza Rice att någon slags lättnader i ockupationen måste genomföras. En annan viktig aktör är arabstaterna. Även om man, enligt initierade bedömare, utan vidare kan se (chefen för den egyptiska underrättelsetjänsten) Omar Suleimans hand i detta, det vill säga politiken mot Hamas, så kvarstår arabstaternas eniga beslut, det så kallade saudiska initiativet, från februari 2007 (och tidigare lanserat år 2002) om ett erbjudande om fred och samexistens med Israel mot återlämnande av samtliga ockuperade arabiska områden och en lösning av palestinakonflikten i enlighet med FN:s resolutioner i frågan. Intrigerna i detta drama, till viss del som inspirerat av Frederick Forsythes Krigshundarna, fortsätter. Ett parallellt scenario, inklusive insättande av någon slags legostyrka, har uppenbarligen iscensatts i Libanon för att, troligen i samarbete med den Hariri-ledda regeringen och i konflikt med såväl president som talman, destabilisera den Hizbollah- och Michel Aoun-ledda oppositionen, luckra upp de palestinska flyktingarnas status och, möjligen, komma åt att etablera en stark militärbas i det för ändamålet attraktiva området Kleiaat norr om flyktinglägret Nahr al-bared. Efter avslöjandet av den hemliga aktionsplanen drabbades al-majd av ett tillfälligt utgivningsstopp, då man ansågs ha skadat Jordanien och förolämpat en systerstat (Palestina). I dag finns materialet dock åter offentligt tillgängligt. Mohammed Dahlan, som dock - trots tillflödet av USA-tränade paramilitärer över gränsen mot Egypten - verkar ha dragit det kortare strået i striderna nyligen. gunnar olofsson är bosatt i göteborg. göran segergren är konstnär (www. segergren.nu).
fibintervju Den uppmärksamme tidningsläsaren kan knappast ha undgått att notera att skriftställaren Jan Myrdal fyllt 80 år. Vecka 29 formligen excellerade i tidningsartiklar om författaren.
fib 19 Vi har jävligt roligt Jan Myrdal och Gun Kessle sammanfattar ett liv i ständig strid. Förläggaren Kalle Holmquist mötte Myrdal för att samtala om de 80 år som gått, döden, och den tid som kommer. kalle holmqvist text ewa wernlid bild» När man kämpar mot den gängse meningen då kämpar man mot Böjgen, säger Jan Myrdal. I Henrik Ibsens Peer Gynt är det Böjgen som representerar den eviga kompromissviljan och anpassligheten. (Vilka knappast är Jan Myrdals främsta kännetecken). Det gäller att hänga med i de litterära referenserna när man pratar med honom. I efterhand kan jag exakt datera första gången jag läste en text av Jan Myrdal. Artikeln trycktes 12/5 1995 i Aftonbladet och hette Skall man slå nazisten när man ser honom? Såhär 12 år senare tycker jag egentligen inte att den är så fantastisk. Men det var något speciellt med stilen och med tillvägagångssättet. Jag var nyss fyllda 17 och det folkhem jag växt upp i höll på att nedmonteras. Något motstånd att tala om fanns inte. Vänstern tävlade i att be om ursäkt och i att kapitulera så mycket som möjligt. I det läget blev min första Jan Myrdal-artikel lika omtumlande som vilken förstagångsupplevelse som helst. Jag läste alla Skriftställning-böckerna, fick slå upp en ansenlig mängd namn för att hänga med, lärde mig en massa och kände mig för första gången tagen på intellektuellt allvar. Aldrig att jag var överens om allting han skrev. Tvärtom, en av poängerna med Jan Myrdals texter tyckte jag var att de tog tydlig ställning och därmed var lätta att ifrågasätta och kritisera. Barndom-serien var god underhållning, men inte så epokgörande för min del. De tidigare romanerna som Jubelvår och Karriär förstod jag mig aldrig på. För mig har Jan Myrdal alltid varit debattör och folkbildare. Som ofta säger kloka saker, ibland säger oriktiga saker, men som alltid är högintressant. Själv vill Jan Myrdal betona mångfalden. Det finns en anledning till att jag kallar mig skriftställare. Författare drar lite mer åt poet. Jag har rört mig i nästan alla fält; teknik, konsthistoria, vin. Men inriktningen är densamma. Att förtydliga och medvetandegöra. Det låter kanske lite pekpinnigt men så är det. Även när jag skrivit om vin har jag skrivit om bakgrunden och om sammanhangen. Som 17-åring fick han jobb på socialdemokratiska Värmlands Folkblad. Men i dåtidens enda egentliga intellektuella vänstertidskrift, Clarté, var han inte populär. Clarté var fint i kanten. Jag ansågs klumpig, det låg mig i fatet under många år. Jag var känd som omöjlig, berättar han. Ett genombrott kom med den första Afghanistanboken. Det visade sig också genom att jag fick skriva i Clarté igen. Med Att bli och vara 1956 slog jag igenom muren. Det var då jag började få stipendier, även om de inte var så stora. Och hederliga kontrakt. Han fick skriva i Stockholms-Tidningen och Aftonbladet. Läsekretsen växte ordentligt. När vänstervågen från sent sextiotal och framåt resulterade i en mängd nya organisationer, partier och tidningar fick han ännu större utrymme. Att säga att han blev vänsterikon vore att ta i. Stora delar av det som kalllades vänster fördömde ju honom hårt. Men i det som om myrdal: Därför, även när Myrdal har fel, lär man sig alltid något av att läsa honom. Med de flesta andra svenska intellektuella är det tvärtom: till och med när de råkar ha rätt lär man sig inte ett jota. Aron Etzler i Flamman den 19 juli. ett fenomen en patetisk och uppblåst figur utan grepp om verkligheten; en tragisk kuriositet i ett skräckkabinett av rostiga megafoner som kan lånas ut till en Pol Pot eller en ayatolla. Varför skulle man bry sig om vad ordbehandlaren i Fagersta, begraven i sina lägg, har att meddela omvärlden? Jackie Jakubowski i Expressen 25 juli. >
fibintervju och att han aldrig kommer att hinna med allt han vill göra. Vänsterpopgruppen Doktor Kosmos gjorde 2005 sången Jan Myrdals syn på döden där hans kalla och rationella syn på döden kritiserades. I somras fyllde han 80 år och tiden är mer knapp än någonsin. Det slammar igen runt en mycket lättare. Det ligger högar med saker man skulle skriva. Mycket av det kommer aldrig att bli skrivet.den närmaste arbetsuppgiften är att redigera en utgåva av Charles Dickens journalistiska texter. Men det är mycket som drar. Alla runt om en har olika synpunkter. Min dotter Eva vill väl jag ska skriva grundläggande politiskt. Gun vill att jag ska skriva roliga saker. Min son Janken vill att jag ska skriva mer i principiella ämnen. Alla vill de olika och alla har de rätt. Årets första maj 2007 talade han på Vänsterpartiets demonstration. Det uppskattades inte av alla. Får vem som helst tala på våra första maj-möten undrade Per Sundgren, högt uppsatt vänsterpartist (bland annat före detta borgarråd i Stockholm) på Vänsterpartiets öppna debattforum på internet. Han frågar sig hur partiföreningen i Degerfors kan inbjuda en person som Jan Myrdal att tala första maj? Han har energiskt försvarat/ursäktat de röda khmerernas folkmord på det kambodjanska folket, liksom slakten på studenter på Himmelska fridens torg i Peking. För ett vänsterparti som vill framstå som trovärdigt när det gäller demokrati och mänskliga rättigheter borde en sådan person med råge vara diskvalificerad. I ett senare inlägg förtydligade Per Sundgren att det egentligen inte handlar om att Jan Myrdal försvarade Pol Pot, det gjorde ju många, utan att han inte ångrat sig i efterhand. Han skrev så sent som 2006 i Aftonbladet att han var där, såg vad han såg och skrev om det. Han hade ingen anledning att ta avstånd. Och det menar han fortfarande: Jag står för allt jag har publicerat, säger han. Att han däremot ändrat sig ofta är en annan sak. Det han själv brukar ta som exempel är värnpliktsfrågan. Så sent som 1965 deltog han i antologin Vägra döda, vägra värnplikt. Senare kom han att ändra åsikt om försvaret, bland annat på grund av den sovjetiska imperialismens hot mot Sverige. I kalla krigets anpassnings-sverige var det inte populärt att prata öppet om nödvändigheten av väpnat motstånd mot en utländsk invasion. Första gången han skulle uteslutas ur Penklubben var för att han var mot freden, det vill säga talade högt om rätten till motstånd mot ockupation i exempelvis Afghanistan. På 1990-talet skulle han istälom myrdal: Träffsäkert var ordet. Myrdal har aldrig missat en chans att hamna på fel sida. SvD:s ledarsida signerat Per Gudmundson den 19 juli 2007. Den gemensamma kamp liberaler och socialister av Jan Myrdals modell den gången gemensamt förde mot ett groteskt maktfullkomligt socialdemokratiskt etablissemang gör att en hel del av oss fortfarande hälsar varandra med vänskap och respekt. När det kom till en verklig demokratisk kris visade alltså Jan Myrdal, en samtida europeisk intellektuell, inte sällan förlorad i sina egna pojkaktiga fantasier, vad han verkligen gick för. Och det är det vackraste jag kan säga om honom på åttioårsdagen. Lars Gustavsson om IBaffären och 80:årsdagen på Expressens kultursida den 18 juli. Att Jan Myrdal är marginaliserad i dag beror inte på att han blivit gammal eller att hans åsikter är föråldrade med reservation för synen på samkönade äktenskap och betydelsen av (den västerländska) kvinnans frigörelse utan på att vänstern är organisatoriskt svag. Detta desto mer plågsamt med tanke på den tid vi lever i: 1793 års mänskliga rättigheter utsätts för systematiska och framgångsrika angrepp; en alltmer aggressiv borgerlighet går ner sig i nykoloniala unket rasistiska ståndpunkter och försvarar inte ens rättssäkerheten hos de egna medborgarna. Åsa Linderborg i Aftonbladet 18 juli 2007. i efterhand kallats den maoistiska rörelsen, framförallt kring Kfml/Skp, var han länge uppskattad. Det var inte förrän i slutet av sjuttiotalet som den svenska maoiströrelsen började fördöma honom. Själv har Jan Myrdal varit partilös sedan han lämnade det gamla kommunistpartiet för snart ett halvsekel sedan. Men utan att göra något avhopparlarm om det. Så småningom blev det konflikter med vissa inom partiet, men det är en annan sak. Med CH Hermansson behöll jag kontakt hela tiden. Jan Myrdal var med och startade Folket i Bild/ Kulturfront och det var fullt medvetet som man undvek tvetydiga begrepp som vänster och socialism. Istället skulle man lyfta fram de konkreta frågorna.i Folket i Bild/Kulturfront har han bara blivit refuserad en gång. Det var 1975 när han skrev att Gustav Husak (Tjeckoslovakiens quisling) borde hängas i en lyktstolpe. Det blev för mycket för redaktionskommittén. Skriftställningen publicerades dock i boken Avgörande år. I slutet av 1980-talet föll folkhemmet och med den nästan hela vänsterrörelsen. På sextiotalet skrev jag i Clarté att reformerna har blivit en revolutionär faktor. För om man skulle nedmontera dem nu skulle det skapa revolution. Det är inte längre som på trettiotalet när folk var beredda till arbetslöshet, menade jag. Det har ju visat sig vara en totalt felaktig analys. Nedskärningarna har drabbat folk hårt men motståndet har varit litet. FiB/Kulturfront finns kvar men har en bråkdel av 1973 års upplaga och och liknar inte mycket den radikala, folkliga veckotidning som den var tänkt att vara. Hela den välorganiserade vänstern försvann. Jan Myrdal säger att han inte har något bra svar på hur det kunde gå så snabbt. Men av Gun får jag i födelsedagspresent faksimilutgåvor av Rheinische Zeitung 1842-43 och Neue Rheinische Zeitung 1848. Det där tror jag är jävligt nyttigt att gå in och i läsa. Då ser man att det som sker inte är nytt. De här revolutionära studenterna och akademiker från 1830-talet blir Napoleon III:s vänner i nästa varv. Det är inte konstigare än vad som hände i Sverige under sjuttiotalet. Man får skilja på sken och verklighet. Såhär har det varit i alla tider. Det gäller att hålla ut. Få författare har skrivit så mycket om den egna döden. Flera gånger har han påpekat att vår tid är utmätt