Jag har bostad, familj och arbete! Varför tar de det ifrån mig?

Jag har bostad, familj och arbete! Varför tar de det ifrån mig? En genomlysning av Katrineholms Beroendecentrums underhållsbehandling genomförd av RFHL och Metadonpatientföreningen. 1

Inledning Under det senaste halvåret har RFHL, Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende och Metadonpatientföreningen kontaktats av patienter från Katrineholms Beroendecentrum (BC). Man har berättat för oss att man känner sig rädd för personalen som hotar patienterna med utskrivning. Man upplever sig illa bemött, godtyckligt behandlad och man anser att Katrineholms Beroendecentrum inte följer de föreskrifter som reglerar läkemedelsassisterad behandling. Det finns även många klagomål på att Katrineholms BC regelmässigt övergått från att behandla patienter med läkemedlet Suboxone istället för Subutex. Man menar att det har lett till en ökad mängd utskrivningar ur programmet. Patienter upplever även att det är svårt att få en dialog med ansvariga för verksamheten vad gäller dessa frågor. RFHL och Metadonpatientföreningen har gemensamt beslutat att genomföra en undersökning av förhållandena på Katrineholms BC för att delge politiker och ansvariga tjänstemän i Sörmlands landsting och berörda kommuner patienternas erfarenheter. Bakgrund läkemedelsassisterad behandling vid opiatberoende Patienter i underhållsbehandling för heroinmissbruk behandlas med Metadon eller Buprenorfin. Preparaten fungerar så att de helt eller delvis tar bort suget efter heroin. Suget är mycket starkt och uppträder både fysiskt och psykiskt. Det upplevs ofta med smärta, ångest och rädsla. I Sverige behandlas nu c:a 3400 personer med underhållsbehandling för sitt beroende. Suboxone ersätter Subutex I oktober 2008 fattade Jonas Borgman, verksamhetschef för underhållsbehandlingen i Sörmlands läns landsting, ett principbeslut att man skulle ersätta Subutex med Suboxone. Suboxone innehåller förutom buprenorfin, även naloxon som ska förhindra injektionsmissbruk. Naloxon är en s.k. opiatantagonist och är det läkemedel som används för att häva överdoser. Subutex innehåller ingen antagonist, ej heller Metadonet. Läkemedelsverket rekommenderar att Suboxone, (buprenorfin och naloxon) skall användas som förstahandsval till nya patienter, dock med tre undantag: (I)Vid graviditet, (ii)när man har väl fungerande behandling med Subutex (iii) när det behövs istället behövs Metadon vid kraftigt beroende Suboxone är ett läkemedel som ger upphov till många klagomål, då många patienter upplever biverkningar som bl.a. illamående, krypningar och värk i benen, huvudvärk, nedstämdhet, rinnande ögon mm. Alltså samma symptom som vid opiatabstinens. Hos apotekets läkemedelsupplysning har vi fått informationen att de känner till problemen med Suboxone och dess biverkningar. De bekräftar också att små mängder naloxon går ut i blodomloppet och att det då kan kännas på det sätt patienterna uppger. Vi har talat med patienter vid Beroendecentrum som fått sin Subutex utbytt trots att den fungerat väl. Samtliga har haft stora problem med sin Suboxone. Från beroendecentrums sida har inget gjorts, och patienterna har valt att inte klaga då de är rädda för repressalier. Efter att ha talat med många patienter verkar denna rädsla, samt en rädsla för läkarens nycker vara mycket vanliga. Dåligt bemötande Parallellt med medicinbytet har en generell försämring bemötandet på Katrineholms BC skett. Patienter upplever sig godtyckligt behandlade och hotade med utskrivning av orsaker man inte förstår, av påhittade orsaker eller av orsaker som helt enkelt inte kan ligga till grund för utskrivning enligt Socialstyrelsens föreskrifter. Vad säger Katrineholms Beroendecentrum? Vi har vid ett flertal tillfällen försökt få kontakt med Jonas Borgman, men han har inte svarat. Varken per telefon eller e-post. Personalen på beroendecentrum hänvisar bara till Borgman och vill inte besvara några frågor. 2

Vad säger polisen? Per Askerlund, narkotikapolis i Katrineholm, berättar att vad heroin beträffar så har det varit lugnt några år, men att en ökning har skett under vintern. Även om det gått tillbaka lite, så är det något mer än vanligt. Vad säger apoteket? På frågan om apoteket märkt någon skillnad får vi svaret att den förändring som är tydligast för dem är att knappt någon hämtar själv sin medicin längre. Vad säger patientnämnden? Patientnämnden har sedan 1/1-08 haft åtta anmälningar som gällt Katrineholms BC. Vad säger Socialstyrelsen i Örebro? Socialstyrelsens tillsynsenhet uppger att en tillsyn av Beroendecentrum pågår och beräknas vara klar under hösten. De uppger att det från Beroendecentrum i Katrineholm inkommit mer enskilda klagomål från patienter än från något annat team i Sverige. Vad säger patienterna? Vi har det senaste året fått många samtal som gällt beroendecentrum i Katrineholm från patienter som känt sig felbehandlade, ovärdigt bemötta och känt oro och rädsla. Det har varit skilda anledningar till samtalen från att läkarens telefonnummer är hemligt för patienten, personal som hotat patienter i föräldrars sällskap till självmord p.g.a. att man nekats hjälp. Detta illustreras i de följande fallbeskrivningarna: M B - man c:a 45 år. Micke hävdar att sedan man fick ny läkare på mottagningen så har det blivit obehagligt att gå dit, då man inte vet från dag till dag vad som kommer att hända. Han uppger att läkaren medvetet provocerar fram konflikter och helt godtyckligt anklagar och bestraffar patienterna samt att övrig personal inte agerar professionellt, utan osäkert och oansvarigt. Han hävdar att: -Läkaren i enrum sagt till honom att "du är obekväm och ska skrivas ut". -Han alltid, i flera års tid, erhållit sitt metadon i omärkta flaskor utan dosstyrka, namn och bruten säkerhetskork, dvs tidigare använd, omärkt och öppnad flaska. -Personalen helt synligt ordnar rätt dos genom att suga upp metadon ur originalflaskorna med hjälp av sprutor för att sedan fylla upp till olika styrkor i omärkta flaskor. -När polis kom till plats vid trafikolycka där han var inblandad beslagtog de hans helgdoser som fanns i bilen då de trodde att det var illegalt inköpt metadon pga flaskornas utseende. -Beroendecentrums personal hotade med att tillgripa våld om han inte omedelbart "pallrade sig därifrån" då han var där i sällskap med två andra patienter och deras föräldrar för att försöka få ett samtal med personalen ang öppettiderna. Detta avslogs. Det bör påpekas att M vid detta tillfälle gick på kryckor med ett flertal frakturer efter bilolycka. -Personalen vid ett flertal tillfällen inte kunnat enas om huruvida tagna urintester visar positivt eller negativt. Stor okunnighet visas både vid provtagning som avläsning. Resultatet har ibland ändrats både en och två gånger. -Patienterna har många gånger fått vänta på sin medicin då ingen vet vem som har medicinrumsnyckeln, eller var den finns. -Han anklagades för att vara våldsam och hotfull, men på helt falska grunder. Läste sin journal då den sändes till vårdcentralen och där fanns inte ett ord om våld eller hot. -Han skrevs ut, utan nedtrappning, på helt falska grunder som var ett påstått hot mot läkaren då han var där i sällskap med de andra. Dessa intygar - och har så gjort hela tiden - att det enda hot som förekom var från BC:s personal och att M var den som blev hotad. -Han hela tiden känt en påtaglig rädsla för läkaren som han säger; kan ställa till med vadsomhelst, och man går med en ständig oro för vad som ska hända idag. -Har begärt remiss ang förflyttning till Nyköpings metadonteam dit han hälsats välkommen av personalen, men har förvägrats detta av både läkare och kontaktperson. 3

J L - man c:a 35år. Kom till teamet i K-holm från Mörbyteamet i samband med en familjehemsplacering. På det första mötet i K-holm, ett s.k. vårdplaneringsmöte deltog både avgående manlig läkare och tillträdande kvinnlig läkare och där beslutades att behandlingen skulle fortgå som vanligt och det innebar att Johan fortsatte: studera vardagar, arbeta helger, genomföra lång, välplanerad nedtrappning av bensodiazepiner. Istället erhöll han strax efteråt besked att han var tvungen att komma dagligen i tre månader Detta medförde att han förlorade arbete och studier, vilket negligerades. Vid ifrågasättande förlängdes de dagliga besöken till 6 månader. Han blev med tiden deprimerad, håglös och livstrött och var tvungen att medicinera för att kunna gå ur sängen. Benznedtrappningen nedkortades avsevärt och avslutades med abstinenssymptom som följd. Han var en av de som var med andra patienter och sin mamma vid besöket då Mikael blev hotad. Hans mamma och brukarföreningens rep. Försökte nå verksamhetschef J. Borgman, men han vägrade svara i telefon/ta emot besök, men Johans mamma lyckades få svar på telefon efter att Borgman kollat upp henne. Johan var ständigt rädd för läkaren och att utsättas för repressalier, fick också sin medicin i omärkta flaskor och saknade tilltro till personalen som han tyckte agerade oprofessionellt, godtyckligt och nonchalant. Han anser att han fått sitt liv och sin framtid förstörd och valde att skriva ut sig efter att ha hotats med LVM som krav för att inte skrivas ut. A man i 25-30 års åldern. Han uppger att: han sökte metadon, men fick subutex och har haft det i ett år. Den dosen han har har hela tiden varit för låg men han har nekats höjning. Det sades att Subutex var tillfällig och han skulle erhålla metadon efter ett år, och varför det var så har han aldrig fått någon förklaring till. Han nekades sedan det utlovade metadonet och uppger att detta var det enda som fått honom att bita ihop och klara den alltför låga dosen av subutex. Nu nekas han alltså både höjning av subutex och metadon och är av den anledningen livrädd att inte klara behandling och återfalla, men av rädsla för repressalier vågar han inte anmäla. J man i 25-30 års åldern. Han uppger att: Han är rädd för läkaren som han upplever som hemsk och godtycklig. Har haft problem med att få rätt dos metadon, och han är mycket orolig att inte klara sig på vad han har och återfalla i missbruk. Vid avgiftning inför behandlingsstart fysiskt säger han sig ha blivit misshandlad på den slutna psykavdelningen av en vårdare vid namn Janne. Denna Janne är också samma person som arbetar åt beroendecentrum och där hotade Mikael. Även Jonas pappa var med vid tillfället. Jonas har nu, utan att förstå varför, fått ultimatumet att gå in på en veckas sluten psykvård eller bli utskriven. Han är orolig att bli utsatt för våldsövergrepp igen, vilket han anser vara en hämnd för att de kom till teamet och ifrågasatte. Han är så rädd att mista metadonet att han gått med på psykvården, men är rädd för den också. Han vågar inte anmäla pga. rädsla för repressalier. N kvinna i 30 årsåldern. Hon uppger att hon har arbete men att hennes subutexdos är alltför låg så hon har svårt att klara dagarna som fylls av abstinenssymptom. Hon vägras höjning och när hon ifrågasätter detta så sänks dosen ytterligare. Vid ifrågasättande av detta så drar man in den medicinering hon får vid tandläkarbesöken, då hon har en utpräglad tandläkarskräck. Hon har nu tvingats avbryta tandbehandlingen. Hon har svårt att klara arbetet och har vid flera tillfällen ringt gråtande då hon är rädd för repressalier och för att återfalla samt för läkarens grymhet. Hon vågar inte anmäla något av rädsla för mer repressalier. K man i 50 års åldern. Detta rapporterades av en annan patient och vän till Kurt som uppgav hans namn som Kurt Lundin. Detta var fel, men händelsen har bekräftats av flera patienter och av verksamhetschefen, men patientens rätta namn har jag ej erhållit. Kurt rånades en fredag på sin helgdos, fick låna vännens telefon och ringde teamet som vägrade hjälpa. Kurt var desperat och sade. Jag orkar inte det här, om ni inte hjälper mig tar jag livet av mig. Då får du väl göra det då, blev svaret. Kurt gick senare och kastade sig framför ett tåg och tog på så sätt sitt liv. Patienterna ville sedan på teamet sätta fram ett ljus och en bild till hans minne men nekades av 4

personalen med orden: det har vi inget behov av. Detta upprörde och chockade många av patienterna. Verksamhetschefen Borgman kommenterade händelsen i Katrineholmskuriren på följande sätt: Det händer ju att folk blir lite missnöjda och några kan ju komma lite i kläm i vården. Han ansåg att hans huvudansvar var att se till att eventuella piller inte kom ut på den svarta marknaden. De enda som vågade anmäla var Mikael och Johan, och det för att de var utskrivna. Resten var livrädda. Det ringde också fler, c:a 5-6 st, från samma team som också ville prata av sig, men inte vågade anmäla. Igor, 38, Har bostad, familj och arbete. Han tjänstgjorde i stridande förband i Bosnien och började där använda heroin i små mängder. Han flydde till Sverige och Katrineholm och fortsatte sitt heroinanvändande med stigande doser. Första kontakten med beroendevården i Katrineholm tog han 2002 där han berättade att han var opiatberoende. Man diskuterade en behandling med Temgesic och nedtrappning av detta läkemedel. Efter vidare samtal med beroendevården kam man fram till att han inte skulle få detta läkemedel då det hade missbrukspotential och att risken för att han skulle försälja det var för stor. Han nekades behandling och använde under tiden heroin, och illegalt metadon eller subutex. Hösten 2008 gav Igor fru honom ett ultimatum, antingen sluta med heroinet eller så skulle hon ta ut skilsmässa. Igor tog kontakt med sociala myndigheter i Katrineholm och senare, med Katrineholms Beroendecentrum. Han var inställd på att bli fri från heroinet utan metadon eller Buprenorfin. I december träffar han en behandlingsassistent samt en doktor vid namn Anders Welander. Igor uppger för dessa att han tar emot den hjälp de kan erbjuda honom att han lägger sig platt bara han får hjälp. Läkaren säger till Igor att han ska ringa honom måndagen efter men han ringer inte. Igor väntar, försöker hänga på men får inget svar. I januari 2009 har Anders Welander slutat på Katrineholms BC och Igor får en ny läkare. Den nya läkaren vägrar träffa Igor med motiveringen att han redan pratat med Anders Welander. Under perioden januari till maj 2009 fortsätter Igor att envist kontakta Katrineholms BC då hustruns ultimatum ligger kvar. Upprepade gånger ringer han BC för att få en tid. En dag stiger han upp på BC för att få behandling. Han tas inte emot. Trots upprepade påstötningar får han inte se sin journal. Nu i juni 2009 har Igor slutat att försöka kontakta BC. Han har gett upp. Igor riskerar nu att mista sin familj, sitt boende och arbete. Albert 40 Har varit med i programmet i ca 4 år och har ätit Subutex. Det fungerade för Albert på alla sätt med boende, sociala livet, arbete osv, tills nuvarande läkaren Anna Marzec kom. 2008 byts medicin till Suboxone. Albert mår inte bra på den nya medicinen vilket han säger till om ett antal gånger. Han blir då erbjuden metadon vilken han helst inte vill ha eftersom han fungerar på Subutex. Han förstår inte varför det ska bytas medicin överhuvudtaget. Konsekvensen av att han prövade ta Suboxone blev att han mådde dåligt, svullnade upp och fick huvudvärk och illamående. Han tackar till slut ja till metadon, men får då börja om från ruta ett trots att Albert gått i nästan 3 år i programmet. Detta medför att Albert måste hämta medicinen varje dag vilket gör att han förlorar sitt arbete. Hans sociala liv raseras, är tvungen att söka hjälp ekonomiskt och höll även på att mista sin lägenhet. I dagsläget fortsätter Albert hämta sin dos metadon varje dag, även lördag och söndag. Han upplever sin dos som altför för liten. Han mår inte alls bra och suget efter Heroin har inte försvunnit. Hans liv fungerar inte. Alberts kontaktperson på Katrineholms BC säger att han inte är densamma idag som han har varit innan. Albert, som många andra patienter på beroendecentrum, är rädd för Anna och vad hon är kapabel till att göra. Han menar att hon inte är där för att hjälpa utan för att stjälpa patienterna. Han är även rädd för att göra en anmälan och gå ut med sitt riktiga namn. 5

Karin och Karl Har varit med i underhållsprogram sedan 2004. Dock på annan ort än Katrineholm. De svarade bra på behandlingen. Började studera, fick fast jobb. De började åkta på semestrar med barnen och fungerade bättre och mer harmonisk som familj. - De började få ett bättre ekonomiskt och socialt liv, de orkade gå på föräldramöten, uppvisningar osv. - När de blev överflyttade till Katrineholm, så bestämdes det att deras behandling skulle fortlöpa precis som den gjort, detta kom de även överens om med den manliga läkare som fanns då i Katrineholm De har under sina år i programmet haft 4 st. överläkare som alla mer eller mindre har arbetat som det står i lagar och regler att man ska göra, tills dr. Marzec kom. 2008 April/Mars beslutar Anna, helt plötsligt att de inte längre får hämta sina mediciner på apoteket en gång i veckan vilket det står i föreskrifterna att man ska få göra. Karin och Karl ifrågasätter detta men får aldrig några riktiga svar på sina frågor. De anses bara som besvärliga och svåra att samarbeta med. Karin och Karl menar att sen dr. Marzec kom så började hela beroendecentrum i Katrineholm att försämras för patienterna. - Vi var inte patienter längre utan brottslingar som ska bestraffas. Som patient så vågar du inte säga hur du mår, för du får då en bestraffning, antingen så skrivs man ut eller så tas det från din dos, eller så får du hämta din medicin varje dag även om du gått en längre tid. Dr. Marzec använder vår medicin som ett maktmedel. 2008 november så bestäms att Subutex ska bytas till Suboxone. Efter många klagomål, samtal, och vårdcentralsbesök slutar det med att Karl hamnar på akuten med ett mycket högt blodtryck. En stor undersökning görs, där man konstaterar att han inte tål Suboxone. Dr. Marzec tänker inte byta preparat för det är ett principbeslut som är taget av verksamhetschefen Jonas Borgman. Hela historien slutar med att Karl blir uppringd av sin kontaktperson som talar om att han inte längre är välkommen upp på BC, utan kan betrakta sig som utskriven. Tiden går och Karin är fortfarande inskriven: - Jag törs inte berätta hur jag mår. Jag är livrädd för att dr.marzec ska ge sig på mig med, men Karl är utskriven, och får ingen hjälp någonstans ifrån. Efter ett tag så blir Karin kallad till ett möte med personalen. Där framkommer det, att nu så ska även Karin ut ur programmet, trots att hon inte haft några återfall, inga positiva urinprov, inte gjort nått kriminellt, utan bara skött sig. Man hävdar att hon skrivits in i programmet på felaktiga grunder. Hon berättar; - Jag har försökt fått fram journalerna som finns i det förra programmets dokumentation men konstigt nog så är 100 sidor bortstädade. En anledning till att jag ska ut nu är att jag inte har den dokumentationen som dr. Marzec tycker, men den finns på dom här 100 sidorna som jag inte får tag i och det är ändå information om hur jag kom in i programmet för snart 5 år sedan. - Här står vi idag 2009-05-23. Familjen som vart tajtare och harmonisk är inte längre det. All tid går åt att prata om vad kommer att hända i vår familj. Vi har abstinenssymptom, mår dåligt av behandlingen som Anna och co utsätter oss för. 6

Katrineholms Beroendecentrum bryter mot lagar och förordningar Underhållsbehandling regleras av flera olika lagar och förordningar. Underhållsbehandlingen som tillhandahålls av Beroendecentrum i Katrineholm står i konflikt med socialstyrelsens föreskrifter gällande underhållsbehandling, läkemedelshantering och sjukvårdslagen. Socialstyrelsens föreskrifter 2004:8(M) / gällande från jan. 2005 2 kap. Verksamheten Inriktning och mål 1 Underhållsbehandling skall syfta till att den som är beroende av opiater skall upphöra med sitt missbruk samt få en förbättrad hälsa och social situation. Socialstyrelsens föreskrifter 2000:1 4 kap. Iordningställande och administrering av läkemedel 7 Ett iordningställt läkemedel skall på förpackningen eller behållaren vara märkt med uppgifter om patientens identitet och läkemedlets namn, styrka och dos samt de övriga uppgifter som behövs för en säker hantering. Direktiv om märkning skall finnas i den lokala instruktionen för läkemedelshantering. Sjukvårdslagen (1982: 763) Mål för hälso- och sjukvården 2 Målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Vården skall ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården. Lag (1997:142). Krav på hälso- och sjukvården 2 a Hälso- och sjukvården skall bedrivas så att den uppfyller kraven på en god vård. Detta innebär att den skall särskilt 1. vara av god kvalitet med en god hygienisk standard och tillgodose patientens behov av trygghet i vården och behandlingen, 2. vara lätt tillgänglig, 3. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, 4. främja goda kontakter mellan patienten och hälso- och sjukvårdspersonalen, 5. tillgodose patientens behov av kontinuitet och säkerhet i vården. Vården och behandlingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten. Olika insatser för patienten skall samordnas på ett ändamålsenligt sätt. 3 a När det finns flera behandlingsalternativ som står i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet skall landstinget ge patienten möjlighet att välja det alternativ som han eller hon föredrar. Landstinget skall ge patienten den valda behandlingen om det med hänsyn till den aktuella sjukdomen eller skadan och till kostnaderna för behandlingen framstår som befogat. I fallbeskrivningarna framträder patienter som berättar att: de hotats, de tvingats avsäga sig arbete och studier, de upplever en ständig oro och rädsla, de nekas vård, de nekas adekvata doser, de påtvingas läkemedel som ger jobbiga biverkningar, de helt godtyckligt skrivs ut ur behandling utan att förstå varför. Större delen av vad som berättas i fallbeskrivningarna tycks strida mot sjukvårdslagen 2, 2a 1-5. Metadon i omärkta flaskor strider mot SOSFS 2000:1, föreskrifter om läkemedelshantering 4 kap 7. Att nekas remiss till Nyköping strider mot sjukvårdslagen 3a. Beslutet om att sätta över patienter som behandlas med Subutex på Suboxone som fattats av Jonas Borgman strider mot läkemedelsverkets rekommendationer om hur Suboxone ska användas. 7

Slutsatser På Katrinholms beroendecenters underhållsbehandling är patienterna missnöjda med bemötandet och den vård de erbjuds. De har försökt att kommunicera detta med personal och ledning. Detta har inte lett till förändring hos verksamheten utan att klagande patienter har blivit utskrivna. Detta sänder tydliga signaler och gör att patienterna är rädda. Vi ser att antalet utskrivningar också har ökat sedan Katrineholms Beroendecentrum programmatiskt valt att ersätta ett läkemedel (Subutex) som fungerar för många patienter, med ett läkemedel som inte fungerar på alla, Suboxone. Detta förfarande gör att personer med arbete, familj och boende tvingas in i brottslighet och ett utanförskap med betydande risker för liv och hälsa. Opiatberoende i behandling har 7 ggr högre dödlighet än andra jämnåriga. Det beror på skador och infektionssjukdomar de ådragit sig under missbrukstiden och inte av behandlingen. De som står utanför behandling har 60 ggr högre dödlighet. Som ett exempel kan nämnas att JL sedan han blivit utan underhållsbehandling smittats av HIV. Syftet med behandlingen är att komma ur missbruk och förbättra hälsa och social situation. I Katrineholm ser vi det motsatta. På Katrineholms BC har det funnit mellan 30 35 patienter inskrivna för underhållsbehandling. Detta antal minskar nu snabbt på grund av utskrivningar och är nu enligt våra informanter nere i mellan 20 25. Exakt antal vet vi inte då verksamhetsledningen inte vill tala med oss. Att fler personer tvingas in i brottslighet och missbruk bekräftas av polisen som ser en ökning av heroin i Katrineholm sedan årsskiftet. Apoteket märker att patienter i lägre utsträckning än förr är betrodda att hämta sina doser. Patienterna har prövat de rättsliga vägar som finns att gå i form av anmälningar till patientnämnd och Socialstyrelsen utan att situationen förändrats eller förbättrats. För många som är utskrivna ur programmet eller håller på att bli det är situationen desperat. Verksamhetsledningen vägrar hårdnackat att förändra sig eller verksamhetens innehåll. Makten att förändra Den enda vägen patienterna nu upplever är öppen är den som går via huvudmannen, vill säga Sörmlands läns landsting. Man kan välja att bortse från patienterna och deras upplevelser och berättelser. Det tror vi inte att man kommer att göra. Landstinget i Sörmland har en gång valt att satsa på och finansiera denna vårdform för denna grupp patienter, med lyckat resultat. Vårdresultatet håller i skrivande stund på att drastiskt försämras. För Katrineholms kommun och kommunerna runt omkring riskerar kostnaderna för behandling och försörjningsstöd att skena när väl fungerande medborgare och skattebetalare genom att inte släppas in i, eller genom utskrivning, riskerar att bli arbetslösa, bostadslösa socialbidragstagare. Patienterna kräver inte mycket. Tvärtom, det enda man kräver är att verksamheten på Katrineholms Beroendecentrum drivs i enlighet med gällande lagar, rekommendationer och förordningar. Man vill också bli bemött på ett vanligt hyggligt sätt. Så är inte fallet nu. Alla vägar utom den som ni representerar är prövade eller stängda. Ni utgör patienternas sista hopp. 8

Genomförare Denna rapport har tagits fram av Janne Wallin, Per Sternbeck och Conny Höjd med hjälp av patienter på Katrineholms BC. För ytterligare information: Janne Wallin, janne.wallin@rfhl.se, 08-545 560 68 Per Sternbeck, per.sternbeck@rfhl.se, 08-545 560 68 Conny Höjd info@metadonpatientforeningen.org 018 40 19 46 mob. 0709 75 20 48 Vi kan sätta intresserade personer i kontakt med patienter som kan och vill berätta sina historier 9