Ortsbegreppet & dagens arbetsmarknad

Ortsbegreppet & dagens arbetsmarknad - En fördjupning och diskussion av Ortsbegreppet i 22 LAS tillämpning i dagens informationssamhälle Timothy Nilsholm Kandidatuppsats i arbetsrätt HARH16 HT 2016 Handledare Annamaria Westregård

2 Innehållsförteckning 1.1 Inledning 5 1.2 Syfte & frågeställning 6 1.3 Metod och material 7 1.4 Avgränsning 9 1.5 Disposition 9 2. Ortsbegreppet 10 2.1 Uppkomst av ortsbegreppet 10 2.2 Definition av ortsbegreppet 12 2.3 Definition av ort i ortsbegreppet 13 2.4 Ortsbegreppet i den offfentliga sektorn 15 2.5 Ortsbegreppet & distansarbetare 17 3. Arbetsgivarna & ortsbegreppet 19 4. Arbetstagarna & ortsbegreppet 22 5. Ortsbegrepp & omplacering 24 5.1 Skälig omplacering & Ortsbegreppet 25 5.2 Omplacering & ortsbegreppet: arbetsskyldighet 27 6. Analys 28 6.1 Tolkning och tillämpning: omplacering & ortsbegreppet 28 6.2 Ortsbegreppet- I behov av uppdatering 31 6.3 Ortsbegrepp i nutiden- Ett organisatoriskt ortsbegrepp 32 7. Slutsats 35 Litteraturlista 38 2

3 Sammanfattning Sverige var utformat som ett industrisamhälle under 1900-talet och därmed var även lagen utformad efter det samhället. Idag är det istället ett informationssamhälle med komplexa organisationer och goda kommunikationsmöjligheter. Förändringen av samhället gör att LAS från 1982 med tillhörande ortsbegrepp väcker diskussionen om ortsbegreppet är i behov av att förändras eller ersättas. Kandidatuppsatsen undersöker ortsbegreppet i LAS innebörd och utveckling i den svenska arbetsrätten och arbetsmarknad. Ortsbegreppet regleras i 22 LAS om turordningsreglerna. Syftet med kandidatuppsatsen är att undersöka om ortsbegreppet i LAS utvecklas genom tiden allteftersom arbetsmarknaden förändras. I uppsatsen undersöks vilka rättsfaktum som är avgörande för att klargöra ortsbegreppet. Vilket geografiskt område ska en turordningskrets täcka? Finns det en organisatorisk faktor? Vad innebär ort? Relevant rättspraxis tillsammans med doktrin, förarbeten och utredningar i uppsatsen ska klargöra ortsbegreppet. Uppsatsen har även i syfte att undersöka och belysa om det är möjligt att applicera ortsbegreppet på vad en skälig omplacering anses vara vid en arbetsgivares omplaceringsskyldighet i 7 LAS. Hur långt kan ska en omplacering sträcka sig i en organisations verksamhet för att anses skälig? Kan ortsbegreppet fungera som en gräns för en skälig omplacering? Dessa frågor diskuteras och analyseras genom rättspraxis, doktrin och förarbeten. 3

4 Förkortningar AB AD LAS LOA SOU TURA-S Allmänna Bestämmelser Sveriges kommuner och landsting Arbetsdomstolen Lagen om Anställningsskydd Lagen om offentlig anställning Statens offentliga utredningar Avtal om turordning för arbetstagare hos staten 4

5 1.1 Inledning Sveriges arbetsmarknad regleras av omfattande lagstiftning. För att säkerställa arbetstagarnas rätt och anställning på arbetsmarknaden finns Lagen om Anställningsskydd (LAS). LAS måste ständigt uppdateras och regleras alltefter som arbetsmarknaden förändras så att lagen kan göra vad den ska: skydda den anställde. Turordningsreglerna i 22 LAS är en lagregel som genom sin turordningslista ska skydda arbetstagare vid uppsägningar. I turordningsreglerna finns ett begrepp kallat ortsbegeppet som reglerar hur en turordningslista upprättas: En gemensam turordningskrets för samtliga driftsenhet på orten. Problemet är att ortsbegreppet är ett begrepp från en tid då Sverige var ett industrisamhälle. Dagens samhälle är ständigt uppkopplad och du kan nå hela världen på kort tid genom: internet, mobiler, flyg m.m. De goda pendelmöjligheterna mellan städer som nu finns och förmågan att kunna arbeta nästan var som helst tack vare teknologiutvecklingen gör att arbetsmarknaden blir alltmer tillgänglig för arbetstagare och arbetsgivare. Det i sin tur gör att organisationer inte är geografiskt bundna till ett visst område/plats som tidigare. Utan var och en av dagens organisationer har nu en egen unik organisationsstruktur, vilket betyder att den svenska arbetsrätten måste anpassas till att kunna appliceras på alla olika organisationer. Arbetsgivare och arbetstagare kan inte längre förlita sig på att den svenska lagen dömer korrekt i nutida rättsliga frågor om lagen reglererar dåtiden och inte nutiden. Ortsbegreppet i 22 LAS behövs utredas och förändras för att den svenska arbetsmarknaden med LAS ska upprätthålla sina syften: en trygg och fungerande arbetsmarknad. 5

6 1.2 Syfte & frågeställning Syftet med detta arbete är att analysera och diskutera ortsbegreppet i 22 LAS. Ortsbegreppet analyseras kring skälig omplacering i 7 LAS, samt hur begreppet har definierats genom tiden efter 1974 års anställningslag och dess inverkan på arbetsgivaren och arbetstagaren på arbetsmarknaden. Hur ortsbegreppet är utformat och hur ortsbegreppet påverkar arbetsmarknadens parter bör analyseras närmare för att undersöka om innebörden av ortsbegreppet behövs uppdateras eller ersättas av ett mer nutida begrepp. Bakgrunden till uppsatsen är att med dagens kommunikationsmöjligheter där kontaktbarheten med mobil, dator, internet och uppkoppling har blivit mycket lättare och bättre genom åren och pendelmöjligheterna har ökat. Detta innebär att det nutida ortsbegreppet möjligen behöver förändras för att motsvara dagens verklighet på arbetsmarknaden. För att kunna analysera och diskutera definitionen av ortsbegreppet i LAS och hur begreppet tillämpas i dagens arbetsmarknad, är uppsatsen utformad med ett flertal rättsfrågor att besvara. Huvudfrågan lyder: Hur har ortsbegreppet utvecklats efter att LAS antogs 1974? Till hjälp för att besvara huvudfrågan finns flera mindre frågor till hjälp: Hur kan ortsbegreppet påverka om en omplacering är skälig i 7 LAS? Genom att analysera och besvara dessa rättsfrågor kan uppsatsen ge en analys av hur ortsbegrepp kan påverka en skälig omplacering men även kunna ge en överskådlig bild av hur ortsbegreppet i LAS har utvecklats och om det fortsätter att utvecklas över tid. 6

7 1.3 Metod och material Arbetet är uppbyggt på sådant sätt att det består av en deskriptiv del och en analytisk del. Uppsatsen utformas utifrån ett kritiskt perspektiv där det rättsliga materialet kritiskt undersöks i förhållande till uppsatsens syfte och frågeställning. 1 Arbetet är baserat på den juridiska metoden/ rättsdogmatiska metoden. Den rättsdogmatiska metoden bygger på att juridiskt erkända rättskällor som praxis, förarbeten, lagtext och doktrin är i fokus för att kunna besvara de ställda rättsfrågorna. Rättskällorna har följande dignitet: författning, förarbeten, praxis och doktrin. 2 I den här uppsatsen kommer rättsregeln ortsbegreppet behandlas genom att analysera rättsregeln i förhållande till d rättsliga källor. 3 Den deskriptiva delen av arbetet består av allt relevant rättsligt källmaterial om ortsbegreppet i 22 LAS: förarbeten, gällande lag, doktrin och rättspraxis rörande LAS, samt offentliga sektorns kollektivavtal rörande ortsbegreppet. 4 Lagstiftningen ligger till grund för detta arbete, det räcker dock inte endast att ta ansats i lagstiftningen då det är knapphändig information där endast lagen koncist redogörs, utan motivation och fördjupning. Det anses därför rimligt för fördjupningen av uppsatsen att använda rättskällor så som förarbete och rättspraxis. 5 Förarbetena och rättspraxis används i uppsatsen för att förstå och förklara hur gällande rätt har kommit till, tolkas och motiveras samt för att förstå arbetsmarknaden och dess parter. Den doktrin som används i arbetet är doktrin om LAS, turordning, omplacering, rättsfall och svensk arbetsrätt i övrigt. Litteraturen är vald för dess relevans till uppsatsens ämne. Doktrinen om gällande lag och rättsfall ger en bättre inblick och förståelse i hur ämnet tolkas och förstås. 6 Att endast behandla det traditionella juridiska materialet: författning, förarbeten, doktrin rörande ortsbegreppet, ger enbart uppsatsen en deskriptiv utformning och kommer inte leda 1 Bernitz m.fl. (2008). Finna rätt - Juristernas källmaterial och arbetsmetoder, s. 236. 2 Dahlman, Christian, Rätt och rättfärdigande, India 2011, s. 21 f. 3 Sandgren (2011). Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 38. 4 Sandgren (2011). Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 30-31. 5 Melander & Samuelsson (2002). Tolkning och tillämpning, s. 147-148. 6 Melander & Samuelsson (2002). Tolkning och tillämpning, s. 40-42. 7

8 närmare till något svar på uppsatsens frågeställning och analys. 7 För att utforma uppsatsen från rent teoretiskt perspektiv till ett mer handlingsorienterat perspektiv på ämnet och uppsatsen så kommer mycket av uppsatsens material bestå utav rättspraxis men även kollektivavtal på den offentliga sektorn. 8 Rättspraxis används i uppsatsen för att få en mer klargörande och förstående bild av hur ortsbegreppet behandlas och tillämpas i verkligheten. information och argumentation från arbetsmarknadens parter som ej går att finna i författning eller förarbete, kan istället finnas och behandlas i olika rättsfall. Rättspraxis ger en djupare analys i arbetet, då rättspraxis visar ortsbegreppet i verkligheten/praktiken. 9 Samtliga rättsfall i kandidatuppsatsen berör ortsbegreppet och analyseras med detta ämne i fokus. Uppsatsen kommer även behandla material i form av avtal som det statliga kollektivavtalet: TURA-S och avtalet om allmänna bestämmelser i kommun och landsting. Avtalstolkning blir då relevant i detta arbete. Avtalstolkning kan räknas in som en del av den juridiska metoden. 10 Genom avtalstolkning kan information hittas som berör ortsbegreppet i verkligheten, till exempel: TURA-S i den offentliga sektorn. TURA-S ersätter lagstiftningen i 22 LAS i den offentliga sektorn. 11 Detta då 22 LAS är semidispositiv och kan ersättas eller kompletteras av kollektivavtal. Mycket av det material som används i detta arbete: SOU, propositioner, doktrin, rättspraxis är från 70-, 80- och 90- talet. Anledningen till att mycket av materialet är från dessa tider är för att genom dessa tiders utredningar, förarbeten och rättspraxis har ortsbegreppet kommit till. Rättsfallen från 80- och 90-talet har stegvis gjort att ortsbegreppet har sin nuvarande definition. Det är därför av relevans i detta arbete att förklara, diskutera och analysera materialet från dessa tider för att kunna besvara uppsatsens frågeställning: om ortsbegreppet har utvecklats efter att LAS antogs 1974. Även material som doktrin, rättspraxis och propositioner från 2000-talet behandlas för att vidare kunna analysera och besvara uppsatsens syfte och frågeställning. 7 Wenander & Önnerfors (2016). Att skriva rätt, s. 20 Holm & Kellgren (2007). Att skriva uppsats i rättsvetenskap, s.45. 8 Holm & Kellgren (2007). Att skriva uppsats i rättsvetenskap, s. 44-45, 47-48. 9 Wenander & Önnerfors (2016). Att skriva rätt, s. 20-21. 10 Sandgren (2011). Rättsvetenskap för uppsatsförfattare, s. 38. 11 Wenander & Önnerfors (2016). Att skriva rätt, s. 20-21. 8

9 1.4 Avgränsning Uppsatsen är avgränsad till den svenska arbetsrätten,vilket innebär att det är svensk lagstiftning och svenska rättskällor som berörs. Inriktningen på uppsatsen rör ortsbegreppet, detta inkluderar turordningsreglerna i 22 LAS.. Uppsatsen avgränsas till att endast beröra det i turordningsreglerna som hör till ortsbegreppet: turordningskretsar, driftsenheter. Uppsatsen går ej in på vilken placering i turordningslistan en arbetstagare: tillräckliga kvalifikationer m.m eller om en arbetstagare är kvalificerad till omplacering, detta då det ej är relevant för uppsatsens syfte kring ortsbegreppet och att det hade blivit ett alltför stort område för att bearbeta och analysera med tanke på uppsatsens givna omfång. Ortsbegreppet kommer även analyseras i hänsyn till omplaceringsskyldigheten i 7 LAS. Endast 7 LAS kommer beröras i hänsyn till vad som anses vara en skälig omplacering i förhållande till ortsbegreppet. Detta då en närmare fördjupning i 7 skulle beröra flera arbetsrättsliga ämnen som ej är relevant för att kunna analysera och besvara uppsatsens syfte och frågeställning. Inom avtalsområde kommer uppsatsen avgränsas till att endast beröra den offentliga sektorns kollektivavtal då de är av relevans vid analys av ortsbegreppet. Med detta sagt betyder det inte att det inte finns kollektivavtal i den privata sektorn som kan ge adekvat och intressant fakta till en djupare analys, men på grund av uppsatsens omfång och syfte berörs ej några av dessa avtal. I offentlig sektor är ortsbegreppet av relevans genom att begreppet regleras i kollektivavtalen TURA-S (staten) och AB(Kommun och landsting). Dessa kollektivavtal inom den offentliga sektorn ersätter 22 i LAS, genom att 22 i LAS är semidispositiv. Rättspraxis i uppsatsen berör nödvändigtvis inte endast ortsbegreppet, utan flera olika ämnen i arbetsrätten. Uppsatsens ämne och syfte gör att ingen närmare fokus kommer göras på dessa arbetsrättsliga ämnen då det inte kommer tillföra något i analys och besvarandet av de ställda rättsfrågorna. 1.5 Disposition Uppsatsen är indelat i sju kapitel för att ge den läsande en tydlig överskådlig blick över ämnet och uppsatsens struktur. I det första kapitlet redovisas uppsatsens inledning om ämnet, syfte metod och material, avgränsningar. Detta ger läsaren en tydlig instruktion över uppsatsens ämne och vad för material som har använts, samt vad uppsatsens vill besvara. 9

10 Nästkommande kapitel ger en omfattande bild av ortsbegreppet tillkomst och utformning fram till 1982 års lag om anställningsskydd. Detta kapitel fungerar som en introduktion för läsaren att förstå hur ortsbegreppet först kom till och hur det sedan applicerades på den nuvarande lagen om anställningsskydd. Det andra kapitlet handlar om hur ortsbegreppet har utvecklats och definierats till att vara av den geografiska karaktär den är nu. Detta visas framför allt genom att grundligt och systematiskt redovisa rättspraxis och förarbeten relevanta i ortsbegreppets utveckling. Kapitlet kommer även belysa hur ortsbegreppet ter sig annorlunda för olika arbetstagare samt den offentliga sektorn. Genom detta kapitel får läsaren en klar bild av hur ortsbegreppet har utvecklats och utformats till hur det ser ut idag. Det tredje och fjärde kapitlet redovisar och diskuterar ortsbegreppets inverkan på arbetsmarknadens parter. Ortsbegreppet diskuteras genom rättspraxis och tidigare redovisad teori i uppsatsen för att tydligare klargöra hur ortsbegreppets utformning kan påverka arbetsmarknadens parter vid upprättande av turordningskretsar. Det femte kapitlet redovisar och diskuterar rättspraxis och teori kring omplaceringsskyldighetens skälighet i förhållande till ortsbegreppet. I detta kapitel redovisas relevant rättspraxis och teori om hur ortsbegreppet kan komma att påverka vad en skälig omplacering anses vara. Detta kapitel ger läsaren en inblick i hur ortsbegreppet inte endast berör turordningskretsen, utan kan även komma att påverka omplaceringsskyldigheten i 7 LAS. Slutligen analyseras den teoretiska i analyskapitlet. Där den teoretiska delen ställs i förhållande till uppsatsens frågeställning för att kunna analysera och besvara frågorna. Uppsatsen avslutas med en slussats som fungerar som en sorts sammanfattning av uppsatsens olika delar och analys. 2. Ortsbegreppet 2.1 Uppkomst av ortsbegreppet För att förstå gällande och utformningen av ortsbegreppet i LAS måste ortsbegreppet uppkomst och utveckling över tid förklaras. Ortsbegreppet innebär att samtliga driftsenheter på en och samma ort kan slås ihop till en gemensam turordningskrets på orten istället för en 10

11 turordningskrets för varje driftsenhet. 12 Med turordningskrets förstås att berörda arbetstagare vid en uppsägning/ driftinskränkning ska ingå i en turordningslista, där de rangordnas efter anställningstid enligt 22 LAS. 13 Att turordningskretsar ska upprättas inom ett visst geografiskt område uppkom år 1943. 14 I AD 1943:44 handlade tvisten om en arbetsgivares olika butiker på en ort skulle ingå i en gemensam turordningskrets för driftsenheterna. Ett butiksbiträde blev uppsagt från en butik, men blev inte omplacerad till en annan butik på samma ort. Tvisten gällde om butiksbiträdet hade förtur till de andra butikerna om dessa utgjorde en och samma driftsenhet. Arbetsdomstolen menade att det gällande kollektivavtalet om arbetsförhållandena för arbetstagare berörde samtliga butiker på orten och därför bör samtliga butiker ses som en gemensam turordningskrets på orten. Genom AD:s tolkning i detta fall kom en turordningskrets innebära att alla driftsenheter på orten ska omfattas vid en turordningslista. 15 Det är från detta rättsfall som ortsbegreppet härstammar ifrån. När Lagen om Anställningsskydd (LAS) upprättades 1974, kom ortsbegreppet att bli en del i LAS rörande turordningskretsar, 22 LAS. 16 I förarbetet till LAS kom ortsbegreppet till att utvecklas. För att förstå vad ortsbegreppet är måste driftsenheter klargöras då det är det en gemensam turordningskrets består av samtliga driftsenheter på orten. I förarbetet proposition 1973:129 skrivs att en driftsenhet ska normalt vara en del av verksamheten som befinner sig i en och samma byggnad, flera sammanhängande byggnader eller ett inhägnat område. 17 Propositionens författare menar även att samtliga driftsenheter på en och samma ort ska kunna slås ihop till en gemensam turordningskrets om arbetstagarorganisationen begär det, förutsatt att arbetsgivaren är eller brukade vara bunden av kollektivavtal. 18 En viktig notis vid begäran om gemensam turordningskrets är att kretsen måste innehålla samtliga driftsenheter på orten och inte endast ett fåtal. Det är även viktigt att klargöra att en ort kan ha flera driftsenheter vid upprättandet av en gemensam turordningskrets, men två orter och dess driftsenheter kan ej ingå i en gemensam turordningskrets. En gemensam 12 Lunning & Toijer (2016). Anställningsskydd, s. 635. 13 Malmberg & Källström (2016). Anställningsförhållandet, s.152. 14 Calleman (1999). Turordning vid uppsägning, s. 55. 15 AD 1943:44 16 Lunning & Toijer (2016). Anställningsskydd, s. 599. 17 Proposition 1973:129. Sid 260 18 Proposition 1973:129 sid 157. 11

12 turordningskrets är således bundet till endast en ort. Vidare tydliggörande kan en ort inte likställas med en kommun, då en kommun kan innehålla ett flertal orter. Däremot kan en ort innefatta flera kommuner. 19 En närmare ingång på ort och gemensam turordningskrets redovisas i de kommande kapitlen. De två redovisade faktorerna: driftsenhet och möjligheten att sammanföra driftsenheter på en ort till en större turordningskrets, låg till grund för ortsbegreppets utformning i LAS 22 från 1982. 20 Nuvarande LAS tillkom 1982 för att skapa en mer trygg och säker arbetsmarknad åt alla arbetstagare än vad den tidigare anställningsskyddslagen från 1974 gjorde. 21 LAS fungerar primärt som ett skydd för arbetstagaren anställning. Arbetstagarens anställning hotas ständigt av arbetsmarknadens föränderliga struktur, där företags inkomster och utgifter fluktuerar genom tiden, därav är behovet av ändringar i lagstiftningen nödvändiga genom tiden. 22 Ortsbegreppets nuvarande definition i LAS är dock mycket detsamma som i förarbetet 1973:129, och utvecklas möjligen inte i den takt som behövs för att vara applicerbar och relevant i dagens värld. 2.2 Definition av ortsbegreppet I proposition 1973:129 visar författaren tydligt att en geografisk syn på gemensamma turordningskretsar ska tillämpas i lagstiftningen. 23 Genom tiden har den geografiska synen av ortsbegreppet fått en alltmer geografisk strikthet genom arbetsdomstolens rättspraxis. I AD 1988:100 tvistade parterna om huruvida en centralredaktion och en lokalredaktion hos en dagstidning kunde utgöra samma driftsenhet. Arbetsgivaren menar att orterna Skellefteå, Umeå och Byske bör ses i enlighet med den geografiska natur som lagen förordnar, att olika orter innebär separata turordningskretsar och driftsenheter. Arbetstagarorganisationen menade att i och med det administrativa arbetet som lön, personal, schemaläggning skedde centralt så bör driftsenheterna ses som en samma driftsenhet. AD beslöt i rättsfallet att en driftsenhet främst är av en geografisk karaktär och att en driftsenhet inte ska kunna vara förlagd på flera 19 Wästfelt et al. (2014). Anställningsskyddslagen med kommentarer. S 210. 20 Calleman (1999). Turordning vid uppsägning, s. 101-102. 21 Bylund et al (2008). Anställningsskyddslagen, s.13. 22 Skedinger (2008). Effekter av anställningsskydd, s. 12. 23 Proposition 1973:129 sid 157-158. 12

13 orter. 24 AD visar igenom sin dom härmed att en driftsenhet inte kan ligga på ett flertal orter vid upprättandet av en gemensam turordningskrets. AD gör genom sin dom därmed gällande att ortsbegreppet kan endast omfatta en ort. Den geografiska karaktären fastlås vidare i AD 1996:56. 25 I fallet sades en arbetstagare upp på sitt lokalkontor i Landskrona, arbetsgivaren hade då vid en senare tid en ledig tjänst på samma kontor, och omplacerade en annan arbetstagare från huvudkontoret i Helsingborg till Landskrona och anställde en ny till tjänsten som därmed uppkom i Helsingborg. Tvisten berörde om Landskrona och Helsingborg utgjorde samma driftsenhet och i så fall hade den uppsagde arbetstagaren rätt till att stanna eller försöka omplaceras. AD bedömde dock med grund från det tidigare rättsfallet 1988:100 att Helsingborg och Landskrona inte kan anses vara samma ort. AD klargör att skilda orter indikerar skilda driftsenheter och därmed kan inte ingå i samma turordningskrets. AD visar genom dessa båda rättsfall att inte mycket fokus ligger på den teoretiska eller organisatoriska strukturen hos företag utan endast geografiskt. 26 Där orten ska utgöra den yttre gränsen. Oavsett om arbetsgivaren anser att två orter är en och samma driftsenhet då ett av driftsenheterna är ett huvudkontor som fördelar arbeten som i AD 1996:56, kan de ändå inte ingå i samma turordningskrets. AD:s domar klargör att en gemensam turordningskrets/ortsbegreppet innehåller alla driftsenheterna i endast den enskilda orten. 2.3 Definition av ort i ortsbegreppet I avsnittet ovan klargjordes att med turordningskrets och driftsenhet ska tolkas med en geografisk karaktär med orten i fokus, dock klargörs det inte helt vad en ort är. Inte heller i 22 LAS rörande om en arbetstagarorganisation vill slå ihop flera turordningskretsar till en stor krets i samma ort finns det en definition av hur begreppet samma ort/orten definieras. 27 Förarbetet proposition 1973:129 till turordningsreglerna går inte i heller närmare in på vad en ort utgör, utan det har istället rättspraxis fått göra och definitionen har utvecklats genom åren. 28 24 AD 1988:100 25 AD 1996:56 26 Öman (2014). AD om arbetsbrist, turordning och företrädesrätt., s. 90. 27 Lunning & Toijer (2016). Anställningsskydd, s. 636. 28 Proposition 1973:129, Lunning, Lars, 2006, sid 603 13

14 I AD 1984:4 behandlas ortsbegreppet rörande vad som ska anses vara samma ort. I fallet berörs om orterna Mjällom och Nordinggrå Vallen som båda ligger i samma kommun kan räknas som en och samma ort vid utformningen av turordningskretsar eller om det ska ses som två separata orter och därmed olika driftsenheter. Det var först i detta fall som AD yttrade och klargjorde om tolkningen ort i turordningsreglerna. AD kom fram till att de båda orterna ska ses som två separata orter vid utformandet av turordningslistan. Den bakomliggande fakta till detta beslut var hos AD att enligt topografisk karta hade orterna separata befolkningskoncentrationer och att de låg 1,2 mil ifrån varandra med majoritet skog och obebyggelse emellan. 29 Genom detta klargörande av samma ort visade AD att separata befolkningar och avstånd mellan två orter ska fungera som en definition av vad samma ort innebär. Vidare klargör AD i ett senare fall: AD 1984:59 tydligare vad samma ort innebär. I fallet var orterna Kiruna och Svappavaara i fokus om de kunde anses vara samma ort, även om de låg de 4,6 mil ifrån varandra, i fall de hade ett starka organisatoriska samband mellan de båda orternas driftsenheter. AD hävdade här att definition av samma ort ska vara allmängiltig och inte påverkas av hur företags organisatoriska verksamhet är strukturerad, då alla företag har olika strukturer och uppbyggnader. 30 Definitionen av vad samma ort är blev genom rättsfallet mer klargjort: oavsett organisationsstruktur eller verksamhet så kan två orter med olika befolkningar och avstånd mellan varandra inte anses vara en och samma ort vid turordning. Vidare förstärker AD sin geografiska ståndpunkt vid ortsbegreppet i AD 1993:45. I fallet har en arbetsgivare verksamhet i flera orter som ligger tätt inpå varandra: Lund, Helsingborg, Trelleborg, Höör, dessa orter har goda pendel- och kommunikationsmöjligheter med varandra, Tvisten handlade om dessa orter skulle anses ingå i samma turordningskrets på grund av de goda pendelmöjligheterna. AD dömde att kommunikationsmöjligheter och pendelavstånd inte har någon betydelse i utrönandet av om flera orter kan vara samma ort vid turordningskretsar. 31 Utvecklingen av ortsbegreppet visar att AD har ett restriktivt sätt att definiera ort som något geografiskt. 32 AD:s restriktiva tolkningssätt blir än mer detaljerat och restriktivt i AD 1993:99 29 AD 1984:4 30 AD 1984:59 31 AD 1993:45 32 Calleman (1999). Turordning vid uppsägning, s. 106. 14

15 berörande sammanslagning av turordningskretsar i ett storstadsområde. Stora städer som Göteborg och Stockholm som bebos av hundratusentals människor och flera kommuner, blir förhållandet mellan ortsbegreppet och turordningskretsar med driftsenheter mer drivet till sin spets. I rättsfallet bedriver en arbetsgivare kollektivtrafik i Stockholms län och har flera stora bussterminaler runtom länet som motsvarar driftsenheter och som ligger i ett flertal kommuner i Stockholms län. Arbetstagarorganisationen i rättsfallet menar att många av dessa bussterminaler ligger på samma ort och därmed ska ha en gemensam turordningskrets. Arbetstagarorganisationen menar på att Stockholm är ett storstadsområde där småorter växer ihop till en större bebyggelse som Stockholm Stad. AD menade dock att driftsenheter har en geografisk karaktär och att områden och orter med långt eller kort avstånd ifrån varandra inte kan anses vara samma ort då det går emot allmänt språkbruk kring användandet av ort. Vad som anses vara en ort ska därför för enkelhetens skull anses ta hänsyn till den gällande kommunindelningen. Solna Kommun som ligger bredvid Stockholms Kommun och utgör en del av Stockholmsområdet ska ej ses som samma ort som Stockholms kommun. 33 Att som Lunning påpekar att varför lagstiftaren i förarbetet inte använt sig av benämningen kommun istället för ort, tar inte AD i beaktande, utan behåller sin ståndpunkt kring begreppet ort. 34 2.4 Ortsbegreppet i den offfentliga sektorn Ortsbegreppet i offentlig sektor styrs av det statliga kollektivavtalet: TURA-S och Avtalet Allmänna Bestämmelser i kommun och landsting(ab). Dessa kollektivavtal ersätter 22 i LAS då paragrafen är semidispositiv. 35 När det uppstår arbetsbrist inom offentlig sektor, har arbetsgivaren skyldighet att följa turordningsreglerna i 22 LAS, precis som den privata sektorn. Turordningsreglerna i den offentliga sektorn kompletteras även av lagen om offentlig anställning (LOA) samt TURA-S som är det statliga kollektivavtalet rörande turordning. 36 Som arbetsgivare menas de statliga myndigheter som tillsammans utgör en arbetsgivarfunktion, även om staten i sig är en juridisk person så måste de statliga verksamheter som driver egna verksamhetsinriktningar ses som en enskild arbetsgivare. Det statliga turordningsavtalet har en kompletterande paragraf för 22 LAS rörande driftsenheter. I 3 TURA-S kan följande läsas: 33 AD 1993:99 34 Lunning & Toijer (2016). Anställningsskydd, s. 636-637. 35 Andersson m fl. (2014). Kommunal arbetsrätt, s. 348-349. Malmberg & Källström (2013). Anställningsförhållandet, s.151-152. 36 Lunning & Toijer (2016). Anställningsskydd, s. 646-647. 15

16 Istället för det som föreskrivs i 22 3 st. lagen (1982:80) om anställningsskydd (LAS) gäller att turordning vid uppsägning ska omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter hos myndigheten på den ort där arbetsbristen finns. 37 Detta innebär att vid upprättande av en turordningskrets kan det komma att röra sig om flera driftsenheter i samma turordningskrets jämför med 22 LAS där kravet är en turordningskrets för varje driftsenhet om inget avtalas. 38 Utgångspunkten är enligt turordningsavtalet att utgå från den berörda orten vid upprättande av turordning 39. Det finns dock möjlighet att vidga den statliga turordningskretsen om en lokal arbetstagarorganisation vill det, enligt 5 TURA-S: Arbetsgivaren och berörda lokala arbetstagarorganisationer får träffa kollektivavtal om att turordningen vid uppsägning skall omfatta arbetstagare med i huvudsak jämförbara arbetsuppgifter vid 1. En del av myndigheten på en viss ort, 2. Delar av myndigheten på mer än en ort eller 3 myndigheten i dess helhet. 40 Det finns vidare i TURA-S 6 även möjlighet att på central nivå få två olika statliga myndigheter att slå samman en och samma turordningskrets på orten. 41 Vidare i avtalet Allmänna Bestämmelser i kommun och landsting (AB) berörs ortbegreppet vid turordning. I 35 5: stycket utläses: Gemensam turordning vid uppsägning och företrädesrätt till återanställning ska gälla för arbetstagare med samma yrkes-/befattningsbenämning inom samma förvaltningsområde. 42 Staten har myndigheter och förvaltningar över hela landet och som täcker stora geografiska områden, vid upprättande av en turordningskrets blir det därmed ett stort område som innefattas. Det finns många AD-fall där problematiken med ett sådant stort område ska utgöra gränsen för turordningskretsar. De flesta av dessa fall berör dock mest andra ämnen än 37 TURA-S 3. Calleman (1999). Turordning vid uppsägning, s. 218. 38 Bylund et al (2008). Anställningsskyddslagen, s. 230. 39 Lunning & Toijer (2016). Anställningsskydd, s. 647. 40 TURA-S 5. Calleman (1999). Turordning vid uppsägning, s. 218. 41 TURA-S 6 42 Andersson m fl. (2014). Kommunal arbetsrätt, s. 348-349. 16

17 ortsbegreppet och berörs därför inte närmare i denna uppsats. 43 problemet med tolkning av förvaltningsområde och orter. I AD 1992:130 berörs dock I AD 1992:130 berörs frågan om hur stor omfattningen av turordningskretsen vid uppsägning av en arbetstagare ska vara. Tvisten berörde huruvida turordningskretsen skulle komma att omfatta alla driftsenheter i kommunen. Problematiken som belystes var om samtliga driftsenheter på orten, som i så fall utgörs av kommungränsen, utgjorde turordningskretsen eller om det i själva verket är den kommunala myndighetens/ nämndens verksamhetsområde (flera orter) som utgör den yttersta gränsen för turordningskretsen. AD kom fram till att den geografiska karaktären främst skulle tolkas i form av kommungränsen och genom kollektivavtal ska verksamhetsområde fungera som den yttersta gränsdragningen för turordningskrets. 44 AD:s dom visar att ortsbegreppet ser annorlunda ut för statligt anställda arbetstagare, där de genom TURA-S och AB hamnar normalt i en större turordningskrets än privatanställda arbetstagares turordningskretsar i LAS 22. Istället för orten som gräns för en gemensam turordningskrets är det istället hela verksamhetsområdet/förvaltningsområdet. 2.5 Ortsbegreppet & distansarbetare Att ortsbegreppet har haft en sådan inverkan på vad en driftsenhet är, har skapat problematik för vissa grupper av arbetstagare. När en geografisk karaktär av driftsenhet tillämpas av hur turordningskretsar ska upprättas, blir framför allt distansarbetare lidande vid upprättandet. Distansarbetare kan vara telefonförsäljare, IT-relaterat arbete, konsulter och säljare som antingen arbetar hemifrån heltid eller utgår för mestadels sitt arbete från sitt hem. 45 I AD 1988:32 berörs enskilda arbetstagare som arbetar hemifrån eller på distans. I AD 1988:32 har en arbetstagare som arbetar inom IT ett enmanskontor i sitt hem i Jönköping. Arbetstagaren fick sina arbetsuppdrag ifrån distriktskontoret från Göteborg och frågan som togs upp i AD var om de båda kontoren kan ses som en och samma driftsenhet på grund av sin organisatoriska sammanhållning och därmed ska arbetstagaren ingå i 44 AD 1992:130. Öman (2014). AD om arbetsbrist, turordning och företrädesrätt., s. 95-96. 45 SOU 1998:115 sid 97-98. 17

18 turordningskretsen på Göteborgskontoret. AD kvarstod dock med sin geografiska synpunkt på vad en driftsenhet är och arbetstagarens enmanskontor i själva verket är en egen driftsenhet. 46 Detta rättsfall belyser problematiken med att distansarbetarnas anställningsskydd blir svagare av ortsbegreppets betydelse vid upprättande av turordningskretsar. Att distansarbetare hade svagare anställningsskydd innebar problematik vid upprättande av turordningskretsar i LAS, och en lagändring trädde i kraft. Lagändringen innebar att bara för att en arbetstagare är stationerad i sin bostad, betyder inte det att det ska ses som en enskild driftsenhet. 47 Att det är bostaden som innefattas i lagtexten, baseras på SOU 1998:115 om distansarbete, att majoriteten av arbetstagare som är distansarbetare arbetar i normfallet en eller flera dagar i sin bostad. 48 Lagändringen innebär att det även finns möjlighet för en arbetstagare som arbetar i sin bostad eller från distans fortfarande kan komma att räkna sin bostad som en egen driftsenhet. 49 Att inrikta sig endast på bostaden i lagtexten underlättar för AD att inte behöva utröna vad som är en huvudarbetsplats eller lokalkontor vid rättsfall som berör distansarbete. 50 Även om detta innebar ett bättre anställningsskydd än tidigare för distansarbetare, betyder inte detta att en distansarbetare har ett lika fullkomligt anställningsskydd som andra arbetstagare, utan att de endast har chans att göra befogade undantag från ortsbegreppet förutsatt att de arbetar hemifrån. 51 Vid distansarbete som inte är kopplat till arbetstagarens bostad utan en annan lokal, tillämpas ett mer organisatoriskt synsätt på hur arbetstagarens koppling till organisationen är, och inte dennes bostads geografiska avstånd till en arbetsplats. 52 Enligt utredningar och proposition 2016/17:21- Infrastruktur i framtiden, kommer distansarbete och framför allt IT-relaterat arbete att öka på grund av digitaliseringens utveckling på arbete och transport. 53 Där arbetstagare kan ta sig allt längre avstånd på en alltmer kortare tid till en arbetsplats men även tillhöra arbetsplatsen på ett mer organisatoriskt sätt än rent fysiskt genom att till exempel arbeta hemifrån. 54 Den fortsatta ökningen av distansarbete och digitalisering gör att det nuvarande ortsbegreppet är i behov av förändring för att erbjuda ett bättre skydd för den ökande delen distansarbetstagare. 55 46 AD 1988:32 47 Proposition 1999/2000 sid 144. 48 SOU 1998:115 sid 97. 49 Malmberg & Källström (2016). Anställningsförhållandet, s.152. 50 SOU 1998:115 sid 100. 51 Calleman (1999). Turordning vid uppsägning, s. 100-101. 52 Glavå (2016). Arbetsrätt, s. 478. 53 Proposition 2016/17:21 54 SOU 1998:115 sid 98, proposition 2016/17:21 sid 33-35. 55 SOU 1998:115, sid 98. 18

19 3. Arbetsgivarna & ortsbegreppet För att ortsbegreppets definition är av en geografisk karaktär, finns det en rad punkter på ortsbegreppet att beakta och förhålla sig till hur en arbetsgivares synvinkel. Arbetsgivare har stor frihet att bestämma vilka arbetsuppgifter en arbetstagare ska utföra samt när och var detta ska utföras, detta enligt arbetsledningsrätten som är en betydande roll i hur den svenska arbetsrätten är utformad. 56 Ortsbegreppet tillkom som tidigare nämnt genom att arbetstagarorganisationer har rätt att begära att en gemensam turordningskrets på orten. Den geografiska karaktären som ortsbegreppet har kommit till att bestå av, kan inskränka arbetsgivarens arbetsledning då i teorin, större turordningskrets ger mindre spelrum att manipulera fram att rätt arbetstagare behålls efter uppsägning sett ur arbetsgivarens perspektiv. 57 Det finns även fler punkter/aspekter en arbetsgivare bör vara medveten om kring ortsbegreppet. En arbetsgivare bör förhålla sig och vara medveten om ortsbegreppets betydelse i storstadsområdet. I den tidigare nämnda domen AD 1993:99 kan ortsbegreppet fungera till arbetsgivarens förmån. 58 I fallet har arbetsgivaren verksamhet över hela Stockholms län som då uppgick till 22 kommuner på en yta av 6488 kvadratkilometer. AD menade som tidigare sagt att turordningskretsarna ska gälla med kommungränserna som yttersta gränsdragning. Detta betyder att vid upprättandet av turordningskrets enligt ortsbegreppet bör arbetsgivaren endast se till driftsenheterna i den berörda orten. I fallet innebär det att arbetsgivaren i själva verket då kan välja vilka orter som ska beröras och därmed vilka arbetstagare som ska sägas upp enligt turordningslistan. 59 Området Solna i Stockholmsområdet är endast 20 kvadratkilometer stort men är en egen ort. Detta innebär att arbetsgivaren vid en driftinskränkning kan välja orten Solna som driftsenheten att skära ner personal på. Arbetsgivaren behöver då endast ta hänsyn till arbetstagarna i orten Solna vilket troligtvis med tanke på ortens storlek blir en liten turordningslista. Arbetsgivaren kan genom sitt val av en mindre turordningskrets ge sig själv större möjligheter att säga upp mindre önskvärd personal, än om det hade varit en större turordningskrets. 60 Arbetstagare som varit anställda en längre tid än andra arbetstagare på driftsenheterna i Stockholmsområdet och som är 56 Malmberg & Källström (2016). Anställningsförhållandet, s.191. Sigeman (2010). Arbetsrätten- en översikt, s.201. 57 Calleman (1999). Turordning vid uppsägning, s. 106. 58 AD 1993:99 59 Calleman (1999). Turordning vid uppsägning, s. 94. 60 Proposition 1999/2000:86 sid 125. 19

20 mindre önskvärda att behålla, kan bli uppsagda ändå, då dessa har lägst total arbetstid på just den lilla turordningskretsen i Solna. Med ortsbegreppet i storstadsområdet har arbetsgivaren möjlighet att ta kringgå sist in, först ut - principen genom att välja mellan många turordningskretsar och arbetstagare. Det finns även en aspekt om ortsbegreppet i områden där det finns goda pendel- och kommunikationsmöjligheter som arbetsgivaren bör vara medveten om. I AD 1993:45 vill arbetstagarorganisationen att driftsenheter på orter som: Lund, Helsingborg, Höör m.m som ska dras ihop till en och samma turordningskrets på grund av sina goda pendelmöjligheter och kommunikationsmöjligheter AD:s dom säger dock att kommunikationsmöjligheter och organisatoriskt synsätt inte är applicerbar på 22 utan det är av ren geografisk karaktär. Detta innebär att arbetsgivaren får upprätta turordningslistor efter var och en av orternas driftsenheter. 61 Den här aspekten kan vara relevant för en arbetsgivare vid en uppsägning. I ett område som Skåne med orterna Lund, Helsingborg, Höör, Malmö, Trelleborg m.m., där det finns väldigt goda pendelmöjligheter, kan arbetstagare bo på en ort och arbeta på en annan utan större svårigheter tack vare dessa pendelmöjligheter. En stor arbetsgivare verksam i Skåne har troligtvis flera driftsenheter/arbetsplatser på olika orter, där arbetstagare med lätthet kan pendla mellan arbetsplatser utan större problem. Vid uppsägning och upprättande av en turordningslista bör arbetsgivaren rimligen ha en stor gemensam turordningskrets över alla arbetsplatser då det rent organisatoriskt och pendelmässigt bör vara möjligt att flytta arbetstagare sinsemellan arbetsplatserna. En stor gemensam turordningskrets kan följaktligen ge arbetsgivaren svårt att behålla exakt den personal denne vill, då de önskvärda arbetstagarna kan vara dåligt placerade på den stora turordningslistan. Även rent administrativt kan det tänkas vara betungande för arbetsgivaren att följa en sådan stor turordningskrets. Detta är dock inte behövligt tack vare att ortsbegreppet är av sådan stark geografisk karaktär och inte organisatorisk. Arbetsgivaren kan istället upprätta en turordningskrets på den ort denne själv önskar, och ha större möjlighet att behålla flera önskvärda arbetstagare. Den offentliga sektorn är genom avtal mer styrda till ett förvaltningsområde och därför blir oftast turordningskretsarna större. Givetvis beror detta dock på vilken myndighet och var i 61 AD 1993:45 20

21 Sverige driftinskränkningen sker. Även när arbetstagarorganisationen i den privata sektorn kräver att slå ihop alla driftsenheter på en ort, blir det en större turordningskrets för arbetsgivaren. Denna större gemensamma turordningskrets genom ortsbegreppet bör arbetsgivaren inte bara beakta som en inskränkning av sin arbetsledning för att denne inte själv får välja turordningskrets som är mindre enstaka arbetsplatser. Genom en större turordningskrets kan nämligen fler arbetstagare innefattas av turordningslistan än om det hade varit mindre turordningskretsar. Ökningen av arbetstagare i en turordningslista kan göra det möjligt för en arbetsgivare att behålla kompetent personal. Duktig och kompetent personal som vid mindre turordningskretsar riskerar att ligga dåligt till på turordningslistan kan genom att mindre kompetent personal tillförs till turordningslistan, tack vare ortsbegreppet med en stor gemensam turordningskrets, tillskansa sig en bättre position och undvika uppsägning, förutsatt att de har längre anställningstid. 62 Ytterligare en punkt att belysa med ortsbegreppet är att det är endast arbetstagarorganisationen som kan kräva att en större turordningskrets på orten ska upprättas vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Detta innebär att en arbetstagarorganisation kan beroende på hur arbetsgivaren väljer att upprätta turordningskretsarna, hävda att en strikt lagtydning av turordningslista ska ske, för att i senare skede göra avsteg från sin begäran om hur turordningskretsarna ska vara i utbyte mot ersättningar. Ortsbegreppet kan då fungera som ett påtryckningsmedel gentemot arbetsgivaren vid förhandlingar. 63 I den offentliga sektorn finns det ytterligare mer att beakta om ortsbegreppet för arbetsgivarna. Staten och kommunen i form av arbetsgivare kan finna den geografiska karaktären av ortsbegreppet som ett hinder vid turordning. På en arbetsplats som ett sjukhus eller en förvaltningsbyggnad som innehåller flera olika verksamheter, kan ett förvaltningsområde bli väldigt stort och invecklat att klargöra var gränserna går för respektive verksamhet och vilka som ska innehålla i en turordningslista. Detta problem illustrerades i AD 1992:130 som benämnts tidigare, där verksamhetsområde och kommungränser var i fokus. När en arbetstagarorganisation vid en gemensam turordning begär att sammanslå flera driftsenheter på en ort i enlighet med 5 TURA-S, innebär detta att det kan bli mycket tidskrävande, långtgående och administrativa svårigheter att överskåda. 64 62 Calleman (1999). Turordning vid uppsägning, s. 102. 63 SOU 1993:32 sid 476-477. 64 SOU 1993:32 sid 486. 21

22 4. Arbetstagarna & ortsbegreppet Ortsbegreppet har tillkommit i 22 LAS för att kunna möjliggöra att arbetstagarorganisationen ska kunna skapa större turordningskretsar. I teorin innebär detta att arbetstagarorganisationen ska kunna öka anställningsskyddet hos sina medlemmar. Ortsbegreppet har en rad aspekter för arbetstagarna att beakta och agera utifrån. Den makt och spelrum som arbetstagarorganisationen har att kunna begära en större turordningskrets genom ortsbegreppet eller låta turordningskretsarna vara mindre genom att inte begära det, gör att arbetstagarorganisationen kan försöka göra det bästa från sin synvinkel vid en driftinskränkning. Som tidigare nämnt i stycket om arbetsgivarens och ortsbegreppet kan ortsbegreppet användas som ett verktyg för arbetstagarorganisationer att påtrycka arbetsgivaren ersättningar och krav, vilket förstärker arbetstagarposition i förhandlingar om uppsägningar m.m. 65 Även arbetstagarorganisationer inom offentlig sektor, kan också använda den geografiska karaktären av ortsbegreppet som påtryckningsmedel, genom att se på förvaltningsområde kan arbetstagarorganisationen öka sin turordningskrets och innesluta väldigt fler medlemmar till en turordningslista, vilket kan avskräcka eller öka viljan för en arbetsgivare att omplacera eller strukturera om verksamheten istället för uppsägning. 66 Även arbetstagarorganisationer måste precis som arbetsgivare beakta ortsbegreppet i storstadsområden. I det tidigare redovisade AD 1993:99 som berör ortsbegrepp i storstadsområde, förlorar arbetstagarorganisationen fallet på grund av den geografiska karaktären av ortsbegreppet. Arbetstagarorganisationens önskan att göra en större turordningskrets genom att se Stockholmsområdet som en stor ort och därmed en stor turordningskrets nekades då AD beslöt att gränsen för en ort utgörs av kommungränsen, att orter bildar tillsammans ett stort område har ingen betydelse. Detta betyder att en arbetstagarorganisation har det svårt att skydda sina medlemmar vid uppsägningar. Arbetsgivaren kan nämligen manipulera vilka arbetstagare och turordningskretsar i storstadsområdet som ska innefattas av driftinskränkningen genom att själv välja orter/turordningskretsar i storstadsområdet och arbetstagarorganisationen kan te sig maktlösa vid en sådan situation. 67 65 SOU 1993:32 sid 476-477 66 SOU 1993:32 sid 486. 67 AD 1993:99, Calleman (1999). Turordning vid uppsägning, s. 106. 22

23 Arbetstagarorganisationen behöver även utöver storstadsområde även se ortsbegreppet i förhållande till områden med goda kommunikationsmöjligheter, till exempel sydvästra Skåne. i AD 1993:45 som tidigare nämnt, berördes om flera orter med goda kommunikationsmöjligheter kan vara samma turordningskrets, vilket AD beslöt att det ej kunde vara enligt ortsbegreppet. 68 Arbetstagarorganisationer kan därmed ha svårt att skydda majoriteten av sina medlemmar då många av arbeten finns i storstadsregionerna och i områden med goda pendelmöjligheter som sydvästra Skåne (Lund, Malmö, Helsingborg, Trelleborg). Arbetstagarna i dessa områden kan därmed riskera att få ett sämre skydd vid uppsägning då de konkurrerar med endast konkurrerar med arbetstagare på sin ort, vilket innebär färre antal arbetstagare än om hela sydvästra Skåne hade ingått i turordningskretsen. Arbetstagarna riskerar därmed i större utsträckning hamna bland de första på turordningslistan. Ortsbegreppet kan även motverka den nödvändiga avvägningen kring enskild medlem eller flertalet som arbetstagarorganisationer kan behöva förhandla om vid turordning. Dilemmat blir bland annat om att applicera ortsbegreppet med större turordningskretsar eller ej. Den enskilde medlemmen som berörs av uppsägningen kan vid en liten turordningskrets klara sig genom att slå ut de som är längre ner på listan, medan om en större turordningskrets upprättas så sägs denne istället upp. 69 För distansarbetare som är på resande fot eller har sin bostad som arbetsplats kan ortsbegreppet försvaga deras anställningsskydd. Som AD 1988:32 påvisade, är distansarbetares anställningsskydd försvagat när en arbetsgivare upprättar turordningskretsar. Även om lagändringen 2001 om att distansarbetares bostad inte behöver vara en egen driftsenhet, kan fortfarande ortsbegreppet komma att vara ett hinder för distansarbetare. Detta då många distansarbetare inte har sin bostad som arbetsplats och därmed inte har en driftsenhet med geografisk karaktär, utan anställningsskyddet utgörs istället av hur organisatorisk självständig denne är. 70 Att distansarbetare skyddas av ett mer organisatoriskt begrepp än ett geografiskt ortsbegrepp gör att arbetsgivaren möjligtvis lättare kan säga upp denna arbetstagarkategori genom att upprätta snäva turordningskretsar med innehållandes en 68 AD 1993:45 69 SOU 1993:32 sid 476 70 Glavå (2016). Arbetsrätt, s. 478. 23

24 eller få distansarbetare, där längre anställningstid blir ett mer uttunnat skydd än i en större turordningskrets. 71 Arbetstagare kan även se ortsbegreppet som en nackdel vid förflyttningar inom verksamheten. Att bli befordrad eller förflyttad till en ny arbetsplats kan innebära att anställningsskyddet minskar, då arbetstagaren kanske hamnar på en mindre lönsam arbetsplats och riskerar uppsägning vid eventuella framtida uppsägningar, då arbetsgivaren troligtvis väljer den minst lönsamma arbetsplatsen att säga upp personal på. 72 5. Ortsbegrepp & omplacering Ortsbegreppet berör förutom turordning även omplacering. Detta då omplacering av en arbetstagare blir aktuellt när uppsägning på grund av arbetsbrist eller personliga skäl är aktuellt. 73 Uppsägning av arbetsbrist innebär en driftsinskränkning av en driftsenhet och således är ortsbegreppet av relevans. När en arbetsgivare ska säga upp en arbetstagare måste uppsägning ha saklig grund för att kunna genomföras enligt 7 LAS. Arbetsgivaren är skyldig att noggrant utreda om det finns annat arbete inom företaget som anses skäligt och möjligt för den berörda arbetstagaren att flytta till. 74 Denna skyldighet hos arbetsgivaren att först försöka omplacera arbetstagaren innan uppsägning motiveras av proposition 1973:129 där uppsägning menas vara den allra yttersta åtgärden att kunna träda i kraft när först alla andra möjligheter för fortsatt arbete hos arbetsgivaren har utretts. 75 Att arbetsgivaren måste noggrant och omfattande utreda om möjlighet för omplacering finns, innebär att det inte endast ska undersöka om en omplacering på arbetsplatsen arbetstagaren arbetar på, utan även på andra håll i företaget: såsom andra driftsenheter och orter enligt 7 2: stycket. 76 71 Calleman (1999). Turordning vid uppsägning, s. 94. 72 SOU 1993:32 sid 486. 73 Malmberg & Källström (2016). Anställningsförhållandet, s.145-146. 74 Glavå (2016). Arbetsrätt, s. 402. 75 Proposition 1973:129 sid 121 76 Bylund et al (2008). Anställningsskyddslagen, s.155-156. 24

25 5.1 Skälig omplacering & Ortsbegreppet Omplaceringsskyldigheten arbetsgivaren måste genomföras vid uppsägningar innebär som tidigare nämnt att arbetsgivaren måste utförligt utreda om det finns ett liknande eller annat arbete som arbetstagaren kan uträtta. En viktig notis kring omplaceringsskyldigheten är att omplaceringen måste vara skälig. 77 Kraven på skälighet kring omplacering är mång, i denna uppsats kommer endast kravet på skälighet beröra ortsbegreppet: alltså krav på skälig omplacering utöver arbetstagarens nuvarande arbetsplats i förhållande till den geografiska faktorn. I proposition 1973:129 nämns att en arbetsgivare först och främst bör undersöka möjligheten för omplacering på arbetstagarens dåvarande arbetsplats och sedan utöka undersökningen därefter. Vidare i propositionen menar författaren att undersökningen ska undersöka alla driftsenheter företaget har. 78 Arbetsgivaren behöver dock inte säga upp en annan arbetstagare för att fullfölja sin omplaceringsskyldighet 79. Detta i sin tur betyder inte att arbetsgivaren inte får omplacera en berörd arbetstagare till ett annat arbete på en annan driftsenhet så att en annan arbetstagare måste sägas upp istället. 80 Vidare i klargörandet av en skälig omplacering i förhållande till ortsbegreppet innefattas AD 1984:141. I rättsfallet handlar tvisten om att omplaceringsskyldighet ej varit fullgjord då berörd arbetstagare kunde beretts annat arbete på annan arbetsplats. Diskussionen i domstolen är om arbetsgivaren som var Kalmar Läns landsting inte fullgjort sin omplaceringsskyldighet när denne inte erbjöd berörd arbetstagare, som var överläkare på lasarettet i Oskarshamn, en tjänst som överläkare på en vakant tjänst på Kalmar Lasarett. Domen blev att AD ansåg att även om arbetsgivarens verksamhet var sådant förlagd att de båda lasaretten var egna organisatoriska enheter så ligger båda enheterna i samma förvaltningsområde och därför borde erbjudande om omplacering till Kalmar Lasarett erbjudits arbetstagaren. 81 Detta rättsfall visar på att den geografiska faktorn i form av förvaltningsområdet i offentlig sektor måste tas hänsyn till för att en omplacering ska anses vara skälig när arbetsgivarens omplaceringsutredning sker. 77 Lunning & Toijer (2016). Anställningsskydd, s. 489. 78 Proposition 1973:129 sid 121, Lunning & Toijer (2016). Anställningsskydd, s. 471. 79 Sigeman (2010). Arbetsrätten- en översikt, s. 199. 80 Lunning & Toijer (2016). Anställningsskydd, s. 504. 81 AD 1984:141 25