alt En annan värld är möjlig! Röster från en global rättviserörelse. #20 våren 2014 30kr ISSN 1654-6067 Nyliberalismen på kollisionskurs Handelspolitisk ordlista New Public Management En ny byråkratisk era Hälsouppror Skottland visar vägen En tysk framgångssaga
Innehåll Ett till riksdagsval och ett till nummer av Alt 2 Nyliberalismen på kollisionskurs 4 Handelspolitisk ordlista 6 Vinden vänder! 8 New Public Management maniskt mätningssyndrom 9 En ny byråkratisk era 12 Hälsouppror Skottland visar vägen 14 En tysk framgångssaga 17 Recenserat 18 Kalendarium 19 Redaktörer: Åsa Ågren, Håkan Sundberg Ansvarig utgivare: Johan Rootzén Layout: Anton Andreasson Omslag: Sara Granér Material: Vi tar tacksamt emot bidrag i form av exempelvis texter, bilder eller illustrationer. Skicka artikelförslag till redaktion@attac.se så svarar vi så fort vi kan! Redaktionen förbehåller sig rätten att korrigera texter. Som medlem i Attac Sverige får du Alt utan kostnad. För dig som inte är medlem är det möjligt att beställa lösnummer för 30 kr/exemplar. Kontakta oss på redaktion@attac.se. Attac Sverige: Attac Sverige, c/o Rönnblom, Ekholmsvägen 369, 127 45 Skärholmen För personlig kontakt, ring 0705 315183 (Håkan) info@attac.se www.attac.se ATTAC Association pour la Taxation des Transactions financières pour l Aide aux Citoyens ATTAC Föreningen för beskattning av finansiella transaktioner för medborgarnas bästa Ett till riksdagsval och ett till nummer av Alt Nu är det snart ett halvår kvar till riksdagsvalet. Jag minns förra valet. Innan valet var det som att livet hade rullat fram röda mattan framför mig. Vägen var utstakad, allt kändes självklart. Efter valet gick allt utför. Det var som en dörr till ett stup hade öppnat sig. Denna avgrundsfärd började med ångesten dagen efter valdagen. Den dagen vaknade jag med känslan av att något var fel, riktigt fel, därefter såg jag Jimmie Åkessons glättiga leende framför mig. Den dagen klarade inte bekanta till mig komma iväg till jobbet. Själv köpte jag en påse Bridgeblandning. Reklamen säger ju att choklad ska göra en glad men jag kände mig mest illamående efter att ha tvångsätit hela påsen. Vågar vi hoppas på något inför detta val? Kritiken mot det ekonomiska systemet lyser med sin frånvaro trots att vi är mitt inne i en finansiell kris. Magdalena Andersson och Anders Borg har gömt sig under utgiftstaket och så länge vi kan diskutera stigande huspriser på matrasten spelar det ingen roll att matköerna i Sydeuropa växer sig allt längre. För en liten organisation som Attac känns arbetsuppgifterna ofta övermäktiga. Det känns inte lättare om uppgiften är att sätta igång den ekonomiskpolitiska debatten i Sverige. Kanske är det bäst att föra täcket över sig redan nu, vakna upp dagen efter valet och undra vem den där medelålders mannen som täcker alla löpsedlar är och varför han ser så glad ut. Jag tror att det är få som är med i Attac som har tappat hoppet. Innerst inne är vi obotliga optimister, vi tror ju att en annan värld är möjlig. Det finns ingen röd matta utrullad framför oss men vi kämpar på ändå. Vi puttar den stora stenbumlingen med omöjliga arbetsuppgifter framför oss. 2
Ofta rullar stenbumlingen tillbaks, klämmer våra tår, skrapar upp våra knän men så händer det som vi innerst inne hoppas på. Plötsligt rullar stenbumlingen av sig själv. Vi har de senaste åren fått beskåda hur våra frågor har hamnat på dagordningen. Innan förra valet behövde jag lägga kraft på att förklara att skatteparadis inte var ett ställe där man drack Pina Colada bland palmbladen. Nu spås vinster i välfärden bli en valfråga. En orsak till detta är den vidlyftiga skatteplanering som välfärdssektorns riskkapitalbolag har ägnat sig åt. Vårdoch omsorgsjättarna har visat sig älska våra skattepengar, så länge de själva inte betalar. I detta demokrati- och välfärdsnumret av Alt samsas optimistiska analyser med kritiska artiklar. Tillsammans med Dorothea gläds vi över framgångarna när det gäller återtagandet av Berlins vatten. Vi diskuterar den verkligen farliga utvecklingen vad gäller handelspolitiken samt byråkratisering och New Public Management inom offentlig sektor. Men vi rapporterar också om vården i Skottland, som valt en helt annan modell. Att Alt består av en blandning mellan högt och lågt är som det bör. Alt ska inte enbart vara fyllt av framgångshistorier. Attac ska inte ha en röd matta utbredd framför sig för om systemkritik inte möter något motstånd alls så är det inte systemkritik. Välkomna till ett nytt nummer av Alt och välkomna till en spännande valkampanj. Kom ihåg att inget är omöjligt. Text och illustration: Åsa Ågren Välj Rättvisa Nu! - turné 26/4-18/5 2014 Vi turnerar under parollerna:!a $ll s'li)a*it,t '-. *ä0visa 0e1 2ll 34ade 4l56or o78 9r:;lin<=>entli<8et!a $ll 2*34a 5,4i42s6ulla j'99 0e1 2ll 4ort=i42< e?ploaterin< a@ natur o78 ;:nni=4a!a $ll 3:a) ),5':*a$ '-. 6'l:li2t i4;<ta4), 0e1 2ll aa <3ra ;il13 o78 @:l9:rd 2ll 8andel=@arorB Välj#Rättvisa#Nu!!"!turné!26/4!"!18/5!2014 Under!2014!genomförs!två!vik6ga!val.! EU;valet!25!maj!och!det!svenska!valet! 14!september.!Därför!turnerar!vi! folkrörelser!och!folkbildare!runt!om!i! Sverige!för!räFvisa!!här!hemma!i! Sverige!och!i!världen!för!en! klimatomställning!som!ger!oss! fram6den!6llbaka.! Turnén!kommer!göra!stopp!i! en!rad!städer!över!sverige!och! fler!kan!6llkomma!där!det!finns! intresse.!var!med!när!turnén! kommer!6ll!din!ort! Följ!oss!för!mer!informa6on:! www.globalrattvisa.nu GlobalRattvisaNu RattvisaNu Detta blad har producerats med finansiellt stöd från Europeiska Unionen (EU). Innehållet av detta dokument ansvaras helt och hållet av Jordens Vänner (Friends of the Earth Sweden) och kan under inga som helst omständigheter anses reflektera Europeiska Unionens position. 3
Frihandelsavtalet mellan EU och USA Nyliberalismen på kollisionskurs med liberalismen och demokratin De globala transnationella företagen (inklusive banker och finansföretag) eftersträvar fritt tillträde till alla marknader. Nationell miljö- och arbetslagstiftning ska inte stå i vägen. Genom det frihandelsavtal som nu förhandlas mellan EU och USA tar dessa företag ett nytt offensivt steg för att urholka demokratiska och liberala grundprinciper. Av Jens Cavallin Den liberala ekonomiska teorins fader Adam Smith upprepade gång på gång varningar mot att låta handlarna (the Dealers) påverka lagstiftningen i staten självfallet främst den ekonomiska lagstiftningen. Adam Smith säger bl. a. följande: Varje nytt förslag till lag eller reglering av handeln som kommer från denna grupp ( order, antyder just ett slutet sällskap) bör alltid lyssnas till med största försiktighet och bör aldrig antas förrän det blivit länge och grundligt undersökt, inte bara med den allra mest ingående utan också den mest misstänksamma uppmärksamhet. Det kommer ju från ett sällskap ( order ) av män vars intressen aldrig är exakt samma som allmänhetens, som i allmänhet har ett intresse att bedra och t o m förtrycka folket, och som följaktligen vid många tillfällen har både bedragit och förtryckt det. (The Wealth of Nations s. 358 359) Hans tilltro till att företagen eller handlarna skulle ta ett socialt ansvar var obefintlig. Den grundläggande principen för hans samhällssyn liberalismens samhällssyn var maktfördelning, en princip som kanske mer än i andra länder genomsyrar just Förenta Staternas författning, även om just den staten kanske mer än alla andra låtit handlarna, ekonomiska intressen, ta över maktens funktioner och där handlarna och deras företrädare dominerar på alla nivåer inom också den politiska sfären, med bankmän och finansaktörer ständigt närvarande på ministerposter och i presidentens närmaste krets, lika mycket under Obama som under Bush. EU:s institutioner och många av dess medlemsländer har delvis följt USA:s utveckling härvidlag: den europeiska centralbankens chef har tjänstgjort i en av de amerikanska banker (Goldman Sachs) som är djupt inblandade som vållande till den finanskris som vi alla drabbats av. Vår egen finansminister har arbetat som ekonom i den svenska finansfamiljen Wallenbergs bank SEB och förvisso spelat en roll för att rädda den från stora förluster i Lettland, till priset av stora uppoffringar för Lettlands medborgare Exemplen är otaliga, Grekland, Italien, har haft premiärministrar hämtade från samma banksfärer, som just genom sina vanvettiga spekulationer skakat om den euroepiska ekonomin. Den ledande socialdemokraten och tidigare finansministern Thomas Östros har blivit ordförande i den svenska bankvärldens intresseorgan Som beskrivits i en artikel på Brännpunkt i SvD den 19 november 2013 av ordföranden i Piratpartiets ungdomsförbund Gustaf Nipa pågår hemliga överläggningar mellan USA och EU om ett omfattande frihandelsavtal, vilket inte minst kommer att försvåra eller helt omöjliggöra europeisk miljölagstiftning, om företag i USA motsätter sig den, med hänvisning till att handeln försvåras. Ett avtal av liknande slag har just slutits mellan Kanada och EU, och USA har stora förväntningar på att ett kommande avtal mellan tillräckligt mycket är känt för att håren borde resa sig för den mest marknadstroende liberal 6Foto: Trendy Ewok, ewantindale @ Flickr.com 4
EU skulle ge lika fördelaktiga villkor för USA:s transnationella bolag som det just avslutade avtalet mellan Kanada och EU ger för kanadensiska företag. Liknande frihandelsavtal mellan USA och enskilda länder i Latinamerika har fått förödande konsekvenser för flera lagstiftningsprojekt om exempelvis just miljön, men också arbetsrätt m.m. De nu pågående förhandlingarna förs avsiktligt i stor hemlighet. För de amerikanska företagen, precis som för en del europeiska regeringar är de bland annat på grund av starkt motstånd i opinionen misslyckade försöken att ta sig in på en europeisk marknad för några år sedan ett starkt skäl att undanhålla både allmänhet och de valda företrädarna för Europas folk vad som pågår. Det handlade då bl. a. om ett förslag till OECD-avtal som skulle göra restriktioner mot investerare omöjliga (Multilateral Agreement on Investments MAI). Redan idag har gäller regler som handlar om t ex patent och filmrättigheter m.m., i stort sett enligt USA-företagens önskemål (TRIPS Agreement on Trade Related Aspects of Intellectual Property Rights). I själva verket är det som just nu diskuteras ett försök att krossa grundvalarna för en fri ekonomi, just genom att förtagen och dess olika intresseorganisationer (handlarna och deras företrädare the Dealers and their Advocates) ges en fullkomligt orimlig roll i både lagstiftning och tillämpning av lagarna. Exakt hur detta skall ske är genom hemlighetsmakeriet inte klart, men tillräckligt mycket är känt för att håren borde resa sig för den mest marknadstroende liberal ja just för henne! Vi har att göra med ett slags totalitär privatisering av den rättsbildande och rättstillämpande processen inte olik den totalitära makt över både ekonomi och samhälle i övrigt som utövades i det sovjetiska imperiets sfär. Två omständigheter är särskilt skrämmande i denna offensiv mot demokratiska processer. Företagen skall tillerkännas en rätt att gå in direkt som parter i en process mot stater när det gäller lagstiftning och lagtillämpning som berör deras ekonomiska intressen. Detta gäller inte alls bara miljölagstiftning utan också, självfallet, arbetsrätt, arbetarskydd, sociallagstiftning, immaterialrätt av alla slag etc. Enligt de tankar som nu finns på bordet i de hemliga överläggningarna, och som beskrivs i en utförlig artikel i novembernumret av den internationella tidskriften Le Monde Diplomatique (som också finns på norska), ska också rättsliga tvister om frågor som rör avtalets mycket breda tillämpning avgöras inte av vanliga domstolar utan av specialdomstolar som kan förmodas ta mycket stor hänsyn till handelsintressen eller snarare handlarnas intressen. Redan idag står en enorm armé av advokater till tjänst för företagen i deras arbete för att påverka staternas lagstiftning och tillämpning av rättsregler lobbyverksamheten i USA och EU är på det förberedande stadiet en barnlek mot vad som skulle bli resultatet av ett genomförande av de förslag som nu förhandlas mellan EU och USA. Monsanto skulle kunna förbjuda fröförsäljning i ICA-affären i Vassmolösa. Artikeln i Le Monde Diplomatique koncentrerar sig på miljöaspekterna, men i själva verket är de pågående överläggningarna ett allvarligt hot mot hela den demokratiska lagstiftningsprocessen i EU:s medlemsländer och den något mindre demokratiska processen inom Europeiska Unionen själv. 5
Det finns alltså goda skäl att uppmärksamma den allmänna opinionen om vad som pågår och att sätta stopp för de försök som innebär att en stor del av lagstiftningsmakten och de rättsliga processerna för tillämpningen av lagstiftningen i själva verket överlåts på privata vinstintressen. Handelsöverläggningar är tekniskt invecklade och svårförståeliga för en bredare allmänhet, men det är ett oavvisligt demokratiskt krav att ingrepp av det slag som nu diskuteras görs till föremål för en öppen och bred politisk diskussion, där våra valda företrädare sätter sig in i frågorna och inte låter sig förvirras av alla spetsfundigheter, juridiska och tekniska dimridåer, utan tar ställning med kunskap och politiskt omdöme. Vi har flera andra exempel på hur just överläggningar om handelsöverenskommelser sker i hemlighet. Det kanske mest långtgående är de överläggningar som pågår i ett mycket större internationellt sammanhang om tjänstehandel det s.k. TISA-avtalet. Där ges precis på samma sätt som i överläggningarna mellan USA och EU om frihandel i allmänhet, de stora transnationella bolagen ett stort inflytande över hur nationella regler om exempelvis socialtjänst, undervisning eller kultur kan påverkas av handelsintressen. På flera områden har en del av EU-kommissionen uppenbart ambitionen att just genom tekniska komplikationer och juridiskt invecklade utredningar dölja de stora politiska förändringar som man banar väg för inte minst frågorna om koncentration av makten över massmedierna har tidigare mer eller mindre systematiskt hanterats på detta sätt. Hemlighetsmakeriet inom dessa överläggningar är ett attentat mot den demokratiska grundidé som är inskriven i den Europeiska Unionens fördrag och som bygger på principer om mänskliga rättigheter, jämlikhet och frihet. Men det sopar också undan de förutsättningar för en fri marknadsekonomi och fri konkurrens som just Adam Smith anses ha lagt den teoretiska grunden för. Han och andra av den liberala teorins fäder skulle vända sig i sina gravar om de såg hur the dealers handlarna har lyckats tillskansa sig makt över världens lagstiftning. Hemlighetsmakeriet inom dessa överläggningar är ett attentat mot den demokratiska grundidé som är inskriven i den Europeiska Unionens fördrag Handelspolitisk ordlista Av: Lasse Karlsson ACTA Anti-Counterfeiting Trade Agreement Handelsavtal mellan USA, EU och nio andra länder som röstades ner av EU-parlamentet i juli 2012. Kan därför inte ratificeras av EU-länder. Arbetades fram i stor hemlighet. Kritiserades för att ha negativa effekter på grundläggande rättigheter på Internet. Officiell målsättning: Bekämpa piratkopiering och varumärkesförfalskning. Doha-rundan Förhandlingar i syfte att expandera WTO-avtalet. Sjösattes i november 2001 i skuggan av terrorattacken i New York. Kallas av i-länderna för utvecklingsrunda men har mött motstånd från u-länderna och det globala civilsamhället. Skulle vara klar 1 januari 2005. Hittills resultatlös. DSB Dispute Settlement Body WTO:s egen domstol med sanktionsmöjligheter utanför FN-systemet och de nationella rättssystemen. frihandel Begrepp som av det politiska och ekonomiska etablissemanget används ideologiskt och oemotsagt i betydelsen något som är bra för alla. Syftade ursprungligen på sänkta tullar men numera ofta på frihet för företag att etablera sig och bedriva verksamhet i andra länder. Demokratiskt fattade beslut om att t ex skydda människor och miljö kan därför komma i konflikt med fri handel. GATS General Agreement on Trade in Services Ett av WTO:s huvudavtal. Syftar till en global privatisering av offentliga sektorn genom att göra utbildning, vård, omsorg, vattenförsörjning etc. 6
till handelsvaror öppna för konkurrens mellan privata företag på en gemensam världsmarknad. Ambitionen att bygga ut avtalet under Doha-rundan har misslyckats. GATT General Agreement on Tariffs and Trade eller Allmänna tull- och handelsavtalet slöts 1947. Från och med 1995 är det ett av de tre huvudavtalen i WTO. icke-tarrifära handelshinder Se protektionism ISDS Investor-State Dispute Settlements Regel som diskuteras i de pågående TTIP-förhandlingarna mellan EU och USA. Innebär att privata företag ges möjlighet att stämma stater för förändringar i lagstiftning som gör att företagens vinster påverkas negativt, t ex stärkta konsumentskyddslagar, förbud mot miljöförstörelse eller ett stopp för vinster i välfärden. Tvisterna mellan företag och stat löses inte i nationell domstol (som står under demokratisk kontroll) utan i olika tvistlösningstribunaler som regleras av det avtal ISDS är en del av. ISDS finns redan i en mängd bilaterala handelsavtal, bl.a. i det frihandelsavtal som EU precis förhandlat klart med Kanada (men som inte antagits än). MAI-avtalet Multilateral Agreement on Investment Ett avtal som i hemlighet förhandlades fram inom OECD 1995-1998. När information om förhandlingarna läckte ut visade Internet för första gången att det kan fungera som ett digitalt och demokratiskt torg som tvingar makthavarna till reträtt. Sveriges förhandlare, dåvarande handelsministern Leif Pagrotsky, försvarade avtalet men när Frankrike drog sig ur förhandlingarna gick luften ur hela projektet. MAI gav ordet investeringsavtal dåligt rykte eftersom det var tänkt att skydda företagen mot demokratiskt beslutade förändringar i medlemsländerna och ge företagen rätt att åtala de avtalsslutande staterna i en egen domstol utanför det demokratiska rättsystemet. Se TTIP! NAFTA North American Free Trade Agreement Frihandelsavtal mellan USA, Kanada och Mexiko som trädde i kraft 1 januari 1994. President Clinton, som undertecknade avtalet för USA, har senare sagt att han ångrat avtalet eftersom globaliseringen slagit så hårt mot många i fattiga länder. protektionism Liksom frihandel ett ideologiskt laddat begrepp och används som dess negativa motsats. I det ekonomiska och politiska etablissemangets retorik betyder det alltså något som är dåligt för alla. Avser åtgärder för att skydda inhemska intressen från t ex import av varor och tjänster. Avsåg tidigare mest tullar men numera oftast andra beslut av regeringar och myndigheter, s.k. icke- tarrifära handelshinder. TISA Trade in Services Agreement Förhandlas f n fram av ett 50-tal länder vid sidan av WTO. Förslag till avtalstexter diskuteras i början av 2014. Enligt UD har EU lyckats göra texten så GATS-lik som möjligt för att underlätta multilateralisering av avtalet. TRIPS-avtalet Trade-Related Aspects of Intellectual Property Rights Ett av WTO:s huvudavtal. Avser immaterialrätt, t ex upphovsrätt, patent, varumärken etc. Innebär snarare handelshinder än frihandel. Hindrar dagens utvecklingsländer att bete sig som dagens i-länder gjorde när dessa utvecklades. TTIP Transatlantic Trade and Investment Partnership eller Transatlantiska handels- och investeringspartneravtalet Målet för de förhandlingar mellan EU och USA som pågår under stort hemlighetsmakeri sedan juli 2013. Parterna gör här ett nytt försök att uppnå vad de misslyckades med när förhandlingarna om MAI-avtalet avbröts. Förhandlingarna är också ett exempel på att många länder satsar på bilaterala och regionala handelsavtal när framgångarna uteblivit inom WTO. WTO World Trade Organization eller Världshandelsorganisationen. Började verka 1995 som ett resultat av Uruguayrundan (1986-1994) och innebär en kraftig utvidgning av GATT-avtalet. Sverige blev medlem i WTO från början och utan någon offentlig debatt; i dag har WTO 159 medlemmar. 1999 havererade WTO:s ministermöte i Seattle och motståndet i civilsamhället som tvingade fram ett undantagstillstånd i staden gav den globaliseringskritiska rörelsen ett ansikte. WTO:s historia har sedan dess varit fylld av motsättningar och motgångar. Först 2013 på Bali träffades ett mindre avtal som av anhängarna, t ex Sveriges handelsminister Ewa Björling, blåstes upp till en historisk händelse. www.ttipen.se Blogg som innehåller viktig och aktuell information om TTIP-förhandlingarna. Startad av ledamoten i Europaparlamentet Carl Schlyter (mp). 7
Vinden vänder! På följande sidor presenteras texter om vår gemensamma välfärd, om hur den offentligt drivna verksamheten byråkratiseras och styrs enligt nyliberala recept, men också texter om alternativen. I våras samlades aktivister från lite olika håll (bla från Gemensam Välfärd Stockholm) och startade Folkkampanjen för Gemensam Välfärd. Man enades om tre paroller som bas för verksamheten: Nej till vinst i välfärden! Stoppa nedskärningarna! Försvara och utveckla den gemensamma välfärden! Mer material finns på www.valfardskampanjen.se. Folkkampanjens första stora projekt var en nationell manifestationsdag 21 sept 2013, och det blev verkligen en succé. I Göteborg samlades bortåt 1000 personer till ett möte på Gustav Adolfs Torg, där Claes Malmberg inledningstalade och folk från skola och vård berättade om situationen på sin arbetsplats. Bollen kom verkligen i rullning (se bilden). Massor av folk skrev upp sig på maillistor och skänkte pengar till kampanjen. Idag har vi en omfattande aktivitet och entusiasmen håller i sig. Nya ansikten dyker upp på mötena och i bästa fall håller en riktigt bred folkrörelse på att bli till. Det är i alla fall ambitionen hos oss i Göteborg. I andra städer är kampanjen i första hand ett organisationssamarbete, där de ingående grupperna samlas för gemensamma aktioner kring plattformen. Det kan säkert också fungera bra. Nästa stora nationella manifestation blir den 10 maj. Håkan Sundberg Den 10 mars 2004 publicerades ett Upprop för rättvisa och gemensam välfärd i tidningen ETC. Attac Malmö med flera välkomnade medborgare och organisationer att stödja uppropet. Nu nära tio år senare undrar vi vad som hände med uppropet och hur arbetet för en gemensam välfärd ser ut idag. En av uppropets initiativtagare, attacaren Gunilla Andersson får berätta. Varför startade ni uppropet? Idén till uppropet fick jag i samband med att vi visade Ken Loach-filmen Järnvägare som handlar om privatiseringens förödande konsekvenser i Storbritannien. En SEKO-kille i publiken som själv jobbar vid järnvägen sa: Men det händer ju här också! Vilket gehör fick uppropet? Attac Malmö, SEKO Skåne, Transport avd 12 och Jordens Vänner Malmö-Lund ställde sig först bakom uppropet. Så småningom anslöt sig organisationer som tillsammans representerar ca 700 000 medlemmar, varav flera LO-förbund. Plus flera tusen vanliga medborgare. Vi uppvaktade dåvarande näringsminister Thomas Östros på S-kongressen 2005. Ändå fick vi inte gehör för våra krav i politiken. Retoriken om marknadens välsignelse var fortfarande mycket stark. Hur mår den gemensamma välfärden idag? Idag kommer larmrapporterna slag i slag. I äldreomsorgen, skolorna, tågtrafiken, apoteken, sjukhusen - på alla de områden som plågas av nedskärningar, privatiseringar och 8
avregleringar. Det har lett till att många tagit steget att engagera sig i Folkkampanjen för gemensam välfärd. Vad hoppas du på i framtiden? Jag vill att vi fokuserar på hur vi kan ta tillbaka välfärden, hur vi kan öka det demokratiska inflytandet för medborgare och anställda och hur vi säkrar finansieringen av välfärden genom att sätta stopp för skattefusket och skattesänkningarna. Jag tror att kommunerna kan gå i täten för en sådan omställning. New Public Management maniskt mätningssyndrom i offentlig sektor Text: Kerstin Eldh Att man plötsligt börjat tala om New Public Management (NPM) i alla möjliga sammanhang beror inte på att det är en ny företeelse. NPM hade redan börjat införas i Sverige innan själva begreppet myntades i början av 1990-talet av den engelske statsvetarprofessorn Christopher Hood. I den svenska offentliga sektorn började Allan Larsson föra in det i mitten på 1980-talet, när han blev chef för Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). NPM är ett begrepp som täcker flera likartade organisationsmodeller hämtade från den privata sektorn i USA och Japan. Det hänger intimt samman med nyliberalismen och innebär ett systemskifte. En bärande tanke är att offentlig verksamhet är dyr, ineffektiv och byråkratisk. Förespråkarna för NPM hävdar att den blir mer effektiv om den drivs på ett sätt som liknar privat marknadsekonomi. Gemensamt för de olika formerna av NPM är att de idealiserar det privata näringslivet och affärsverksamhet och egentligen ser profiten som det enda måttet på framgång. Eftersom det är svårt att använda profitmåttet i den offentliga sektorn, letar man frenetiskt efter annat som går att mäta. Intresset för den konkreta verksamheten är helt frånvarande. Man för inga som helst diskussioner utifrån vilka krav typen av verksamhet ställer på hur den ska organiseras. Organisationsformen ser likadan ut oavsett verksamhetens art. Sjukvård eller postbefordran, polisverksamhet eller undervisning, alla tvingas in i samma oflexibla struktur. Utmärkande för NPM är alltså att man aldrig försöker att definiera vad syftet är med verksamheten. Inga prioriteringsdiskussioner förs utifrån den konkreta verksamheten. Alla försök till sådana diskussioner betraktas illojala och slås ner. De som försöker föra dem kallas förändringsobenägna. Den viktiga frågan om vilken politik som ska föras inom den offentliga sektorn förflyttas till en plats utanför politiken. Som Lejnegård skriver i Aftonbladet (2013-05-25): Politikerna säger sig vara fjättrade vid metafysiska krafter, varvid de ser som sitt arbete att administrera fullbordade fakta i stället för att formulera ideologiska alternativ. 9
NPM lägger stor vikt vid chefskap på ett abstrakt plan. Man inför speciella utbildningar för chefer. Deras förmåga att hålla budgeten tillmäts stor betydelse. Byråkrater i karriären berömmer sig av att kunna fatta obekväma beslut och blir belönade för sin förmåga att spara. De är besatta av besparingar och effektiviseringar i kärnverksamheten, men ointresserade av vad managementbyråkratin kostar. De är inte utsatta för samma finansiella kontroll som kärnverksamheten. De producerar inget och slipper mätningar, säger statsvetaren Patrik Hall. Byråkratin sväller i NPM-organisationen medan antalet som jobbar i kärnverksamheten minskar. Man kan åstadkomma samma kvalitet med mindre resurser, är ett ständigt mantra som påstås gälla anställda som arbetar i kärnverksamheten, däremot sägs inget sådant om byråkratin. Professorn i allmänpsykiatri Lars Jacobsson kritiserade för ett tiotal år sedan chefsrollens förändring i Sydsvenskan. Chefen har inte behövt kunna någonting utan ska vara chef. De två senaste decennierna har handlat om projektanställningar, rationalisering, effektivisering och att ge stora fallskärmar. Du måste ha en hög grad av okänslighet för att genomföra det här. När man söker en personlighet med hårda nypor en doer kan det vara en personlighetstyp med psykopatiska drag som man får, menade chefsrekryteraren Lars-Olof Tunbrå som skrivit boken Psykopatiska chefer lika farliga som charmiga. Psykopaten är ett kontrollfreak. Allt ska mätas och kontrolleras. NPM som införts i den offentliga sektorn under de senaste 25 åren kännetecknas av ett fanatiskt kontrollbehov och mätande till följd av misstroende mot de anställda. Trots allt tal om att vi lever i kunskapssamhället finns det ett starkt kunskapsförakt inom NPM-ideologin som avspeglar sig i uppfattningen att ledarskap inte har något att göra med kunskap och erfarenhet. Detta gör att man inte väljer chefer som kan verksamheten. En chef som saknar kompetensen att gå in i konkreta diskussioner med de anställda hemfaller oftare till auktoritärt ledarskap. Hen kan inte avgöra när kritiken kan ligga till grund för förbättringar eller när den är osaklig och tillgriper lätt krav på lojalitet och disciplinerad lydnad. De anställdas roll inskränks till att genomföra order från toppen. Deras kunskap tas inte tillvara. Utrymmet för egna bedömningar snävas in. Kraven på mätbara resultat gör att viktig information försvinner. Verksamheten genomsyras av ett maniskt mätningssyndrom. Chefen formulerar lätt mätbara mål som blir detaljerade ända ner på individnivå. Anställda betygsätts, vilket ligger till grund för lönenivå och/eller karriärmöjligheter. Kraven på mätbara resultat gör att viktigt arbete som inte lätt kan mätas inte utförs. De anställda gör så lite som möjligt av rädsla för att göra fel och utsättas för repressalier. Eftersom kritik betraktas som illojalt försvinner också viktig information från de anställda. Detta innebär också att väljarna och politikerna fråntas väsentlig kunskap om hur verksamheten fungerar. Den blir politiskt ostyrbar och demokratin avskaffas i praktiken. NPM-byråkratin har stora likheter med den stalinistiska byråkratin. Krav som bör ställas av fackföreningar och i politiken Antalet mål ska reduceras kraftigt. Målen ska vara få och övergripande. De anställdas kompetens ska användas när målen fastställs. Det måste finnas utrymme för fackkunskap och etiska överväganden på alla nivåer. När en budget läggs för en verksamhet, ska anställda delta i diskussionen om prioriteringar. Det måste skapas en process där fackföreningar och mellanchefer deltar innan politikerna utformar sina beställningar. De anställda ska delta både i utformningen av målen och av deras genomförande. Byråkratin sväller i NPMorganisationen medan antalet som jobbar i kärnverksamheten minskar NPM-byråkratin har stora likheter med den stalinistiska byråkratin 10
Illustration: Sara Granér Visste du att: En majoritet av svenskarna säger nej till vinster i skattefinansierad välfärd. (Sifoundersökning den 15 september 2013 beställd av Göteborgs-Posten) Det finns en majoritet mot privatiseringar inom vården, skolan och omsorgen inom alla svenska riksdagspartier förutom Moderaterna. (Som-institutet, Göteborgs universitet) Stödet för den offentliga sektorn har ökat påtagligt hos den svenska befolkningen. (Som-institutet, Göteborgs universitet) Sverige är det land som sedan 1996 har liberaliserats snabbast i västvärlden. (Enligt index framtaget av Wall Street Journal tillsammans med The Heritage Foundation.) 11
En ny byråkratisk era Text och illustration: Åsa Ågren Varje nyliberal debattör med självaktning har målat upp bilden av det så kallade Sosse-Sverige. Bilden går i olika variationer av grått och visar ett Sverige där barnen fick se tjeckisk dockteater istället för Kalle Anka och Televerket kontrollerade att vi inte hade för många telefoner i våra folkhem. Det värsta med Sosse-Sverige var byråkratin. Sverige var fyllt av färglösa lokalerna, där väggarna var täckta av luckor. Bakom varje lucka satt en statlig byråkrat. Alla byråkrater såg likadana ut sedan statens kvarnar malt sönder dem och paketerat om dem till gråa själlösa papperstämplande kopior. När det gråa 70-talet gick över till det färgglada åttitalet var det inte bara på modefronten. Marknaden var det nya det och skulle sätta färg på landet. Genom marknaden skulle vårdbiträdena äntligen få påverka sitt arbete och patienterna skulle kunna välja bort pölsan. De nya idéerna realiserades på 90-talet. Bit för bit släpptes den offentliga sektorn fri från statens bojor. Akutsjukhus, vårdhem, skolor och bibliotek privatiserades. Vårdbiträdena fick nu möjlighet att ta över sin egen verksamhet. Alliansen kom innan maktskiftet 2006 med en rapport om hur de skulle ändra sjukvårdspolitiken med titeln Från Byråkrati och monopol till patientmakt och mångfald. Frågan är om vi idag efter nästan åtta år med Alliansen kan begrava byråkratin? Med facit i hand har den fria marknaden visat sig vara en flock otyglade hundar med omätlig aptit. Även om små dvärgpudlar fick vara med i flocken från början har djungelns lag sett till att bara kamphundarna finns kvar. När vårdbiträdenas egna små bolag skulle konkurrera mot de stora vårdjättarna var de chanslösa och vårdmarknaden delades snabbt upp mellan fyra bolag med rötterna i internationella riskkapitalbolag. Liknande historier finns att berätta om skolmarknaden, apoteksmarknaden och de andra nyvunna välfärdsmarknaderna. För politikerna har marknadens hundar visat sig svåra att dressera. När skolorna plötsligt skulle se sina elever som kunder blev glädjebetyg och konstiga gymnasieinriktningar viktiga säljknep. Carema började väga blöjor för att vinstmaximera. Kriminella hittade en snabb inkomstmöjlighet inom assistansbranschen. Vårdbolagen tackade oss skattebetalare för att vi gav dem nya lukrativa marknadsmöjligheter genom att gömma undan våra skattepengar i skatteparadis. Efter åtskilliga skandaler inom den nya privatiserade välfärdssektorn har politikerna insett att det finns problem med de lösspringande hundarna. Lösningen är blanketter. Vårdföretagen, lärarna, läkarna, föräldrarna, forskarna, de arbetslösa, alla ska fylla i blanketter. Ibland hamnar blanketterna i ett skåp för en framtid i det fördolda, ibland hos en byråkrat på en av de nyinrättade inspektionsmyndigheterna. Nationella proven omfattar idag flera ämnen och lägre årsklasser detta för att komma till rätta med betygsinflationen och skolinspektion startades den 1 oktober 2008 för att stärka tillsynen i skolan. Tillstånd att bedriva assistansverksamhet började krävas den 1 januari 2011, långt efter att assistansverksamheten släpptes fri. Den 1 augusti 2011 infördes lärarlegitimationen. Inspektionen för vård och omsorg bildades den 1 juni 2013 och den 1 september 2013 infördes krav på månadsrapportering för arbetslösa. Så välkommen till den nya byråkratiska eran där lärare klagar på att de lägger mer tid på administration än undervisning och Sverige är det land i Europa där läkarna tillbringar minst tid med patienterna. Den uppdaterade byråkratin består inte av själlösa lokaler med luckor. Idag finns alla blanketterna att ladda ned på internet och byråkraterna gömmer sig bakom obekväma 12
Välkommen till den nya byråkratiska eran där lärare klagar på att de lägger mer tid på administration än undervisning och Sverige är det land i Europa där läkarna tillbringar minst tid med patienterna telefontider. Frågan är var denna nya byråkrati leder. Är det genom byråkrati man bäst dresserar marknadens hundar? Knappast, byråkratin är i regel ineffektiv. Inte bara genom all tid det tar att fylla i alla blanketter. Det företag som har skickat in ett bemötandedokument och fått dokumentet godkänt, behöver nödvändigtvis inte följa det. Tillståndprocesser är som att försöka få kontroll över vilda byrackor genom att bygga stängsel med hål i. Det måste därför finnas vakter som håller koll på hundarna, så kallade kontrollprocesser men dessa processer blir verkningslösa utan gigantiska resurser. Resurser som ska mäta sig med de stora bolagens egna juristavdelningar. Ju större bestar desto svårare är det att få pli på dem. Ineffektiviteten är dock inte byråkratin största baksida. Det största problemet är att byråkratin motverkar demokratin. Det är svårare att påverka i ett byråkratiskt samhälle. När byråkratin sväller, sväller även avståndet mellan folket och samhället. För att ta ett exempel om invånarna i en stad klagar på ett undermåligt vårdhem är målet att kunna påverka vårdhemmets verksamhet med direkta åtgärder. Idag ska dock vårdhemmet anmälas, detta kan leda till att en inspektionsmyndighet kommer med ett föreläggande. Föreläggandet kan överklagas och ett år senare när denna process är klar kan det finnas en möjlighet att döma ut vite. Ännu ett år senare och efter ännu flera byråkratiska turer får vårdhemmet betala en symbolisk summa om inte vårdhemmet har hunnits köpa upp av ett nytt bolag innan dess. På detta sätt lyckas byråkratin slå ner de mest seglivade demonstranterna. Byråkrater är därtill inte folkvalda. Byråkraterna behöver inte redovisa sina åsikter. Hur påverkas deras prövningar av vad de har i bagaget, vilka föreställningar de har av olika grupper i samhället? Byråkratin är slutligen svårblickbar. Få vet vad som pågår bakom fasaderna till de olika inspektionsmyndigheterna tills den dag ett beslut dimper ner i brevlådan. Byråkratins täcke över demokratin behöver nödvändigtvis inte alltid missgynna de folkvalda. En vårdskandal kan enkelt lösas genom en ytterligare blankett för vårdföretagen att fylla i. För vissa politiskt känsliga frågor kan ansvaret läggas över helt på byråkraterna. När det gäller utförsäkringarna föreslås att byråkraterna ska få ännu större handlingsutrymme. Byråkratin inbyggda ineffektivitet kanske även fyller en funktion i sig. Syftet är att byråkratin ska reglera en marknad som ska vara fri. Detta går självklart inte ihop. Så vad är slutsatsen? Husse och matte borde inte se på när deras hundar löper amok på staden. Det räcker inte med att hoppas att några trasiga stängsel ska hjälpa. Det som behövs är ett stadigt koppel. Vi borde ha möjlighet att styra våra egna skattemedel. Om det sker vanvård på ett vårdhem borde vanvården gå att stoppa direkt. Marknadskrafternas intåg i den offentliga sektorn har inte blivit något succérecept. Den fria marknaden fungerar bättre på torget än i sjukhussalarna. 13
Hälsouppror Skottland visar vägen Text: Asbjörn Wahl, For Velferdsstaten i Norge. Översättning från norska: Gabriella Wrange Medan hälsoupproret flammade upp i Norge arrangerade For velferdsstaten en studieresa till Skottland för att ta del av erfarenheterna från landets väg från en marknadsbaserad till en förvaltningsbaserad vårdsektor. Slutsatsen blev att Skottland kan visa vägen för det norska hälsoupproret. Är hälsoupproret igång nu? Opprørskronikken som tio läkare nyligen publicerade i Tidsskrift för den norske legeforening och som uppmärksammades brett i media kan vara starten på det som många av oss har väntat på nämligen ett mer omfattande uppror mot den marknadsinriktade sjukhusmodell som har funnits i Norge i drygt tio år. Efter all den frustration som många av oss har sett och upplevt bland dem som arbetar inom detta system är det mer en befrielse än en överraskning att upproret kommer. Oviljan att erkänna problemen på politisk toppnivå tycks dock vara lika bastant idag som tidigare. Ett av argumenten som ofta används mot kritikerna är att de (vi) inte kan redovisa något alternativ till den aktuella modellen. Att det inte stämmer må så vara. Nu har dock de tio läkarna lanserat omfattande förslag till förändringar. Redan tidigare har den skotska modellen i flera sammanhang visat sig vara ett utmärkt alternativ till sättet att organisera specialistsjukvård på. För att försäkra oss om att det fortfarande är en livskraftig och framgångsrik modell gjorde For velferdsstaten en studieresa till Skottland, ett besök som gav oss djupare insikt i den skotska vårdsektorn och sättet som den är organiserad på. Fram till dess att Skottland fick självstyre inom hälso- och sjukvårdspolitiken år 1999 liknade den skotska sjukhusmodellen (bestämd från Hälsodepartementet i London) i stort sett den vi nu har i Norge. Där, som här, ledde den till ett stadigt växande missnöje med systemet. Något av det första som det skotska parlamentet gjorde när de fick eget ansvar för vårdpolitiken var därför att avveckla marknadskomponenterna i organiseringen av sjukhusen. Beställar/utförarmodellen avskaffades först men 2004 skrotades hela företagsmodellen. Grunden var att företagen endast hade sitt berättigande i en marknadsbaserad beställar/utförarmodell. Utan konkurrens och marknadssimulering hade företagen spelat ut sin roll, konstaterade man. Därmed tog man tillbaka sjukhusen helt och hållet i offentlig regi. Man ersatte insatsstyrd finansiering med 100 procents ramfinansiering, reducerade målstyrningen och etablerade omfattande strukturer för att skapa delaktighet från vårdanställda och allmänheten. Dessutom avvecklades upphandlingen av så kallade stödverksamheter som istället blev en del av sjukhusens egen organisation igen. Flera som vi träffade betonade betydelsen av att sjukhusen har full kontroll över dessa tidigare upphandlade tjänster, exempelvis städning och renhållning, eftersom hög kvalitet på just sådana tjänster är av kritisk vikt på ett sjukhus. De skotska sjukhusen är nu organiserade i 14 regionala hälsovårdsstyrelser och 8 styrelser för olika landstäckande funktioner (gemensam informationstjänst, administration av väntelistor, säkerhetsavdelning för psykiatriska patienter, kvalitetsförbättringsarbete, folkhälsoarbete, ambulanser, efter- och vidareutbildning, m.m.) alltså sammanlagt 22 styrande enheter. Under vårt besök mötte vi representanter från de nationella hälso- och sjukvårdsmyndigheterna, läkarföreningen, de fackliga organisationerna för både sjuksköterskor och andra sjukhusanställda samt Labour-oppositionen i parlamentet. Vi 14
slogs av hur massivt och entydigt stödet var för den nya modellen bland dessa organ och institutioner. Ingen ville ha tillbaka företagsmodellen och ingen gav uttryck för önskemål om att få in marknadskrafter i specialistsjukvården igen. Skottarna står självklart också inför en rad nya utmaningar och frågor inom vårdsektorn som man måste enas om men bland de representanter vi träffade var ståndpunkten att dessa måste hanteras inom ramen för den nuvarande helt offentliga och behovsorienterade modellen. 5Skotsk broschyr om välfärden som går ut till alla medborgare På ännu ett centralt område, nämligen målstyrning, upplevde vi, överraskande nog, ett överväldigande stöd för förändringarna och stor enighet bland alla inblandade. Man var nu i färd med att avveckla den detaljerade målstyrningen som man hade ärvt från den brittiska modellen. Den hade, såsom alltid sker, resulterat i en målförskjutning och ett meningslöst fokus på samband som är enkla att kvantifiera istället för på vårdsektorns överordnade mål. Här upplevde vi Man betonade också att den skotska vårdsektorn var det område som hade drabbats minst i finanskrisens kölvatten och att man inte hade några problem med att hålla sig innanför tilldelade budgetramar emellertid en något större oenighet, både i fråga om lösningar men speciellt vad gäller verklighetsbeskrivningen. UNISON (Kommunals systerorganisation) ville bort från målstyrning helt och hållet och såg hellre att verksamheten baseras på ett nedifrån och upp-perspektiv utifrån de anställdas kvalifikationer och kompetens. Hälsomyndigheterna berättade att man hade gått från 100 olika mål 2005, via 35 år 2007, till 12 idag och att siktet är inställt på 6. Samtidigt har målen omformulerats, från enkla kvantifierbara till mer omfattande kvalitativa mål. Denna utveckling hade ett brett stöd bland de anställdas organisationer men flera satte frågetecken vid hälsomyndighetens verklighetsbeskrivning. De menade att det gick för långsamt och att det fortfarande fanns för många delmål under dagens 12 mål. Ändå var det förvånande att uppleva att den mest principiella ståndpunkten mot den tidigare målstyrningen framfördes av just representanten för myndigheterna, som vid tillfället var chefen för kvalitetsenheten inom National Health Service. Vi fick också veta att man lägger stor vikt vid frekventa möten för att utväxla information och erfarenheter mellan den politiska ledningen och de 14+8 styrande enheterna såväl som mellan de regionala styrelserna och de olika yrkesgrupperna inom vårdsektorn. Hälsoministern har månatliga möten med ledarna för de 22 enheterna. En gång om året hålls öppna möten med företrädare för alla yrkesgrupper från alla regioner samt representanter för allmänheten. De överordnade idéerna för verksamheten har sammanfattats i honnörsorden Samarbete, Partnerskap, Integration och Värdegrund (där partnerskap inte handlar om samverkan mellan privata och offentliga aktörer utan mellan de olika enheterna och yrkesgrupperna). Man betonade också att den skotska vårdsektorn var det område som hade drabbats minst i finanskrisens kölvatten och att man inte hade några problem med att hålla sig innanför tilldelade budgetramar. Den största utmaningen som den skotska vårdsektorn står inför, enligt alla inblandade parter, 15
är en planerad integrering av de lokala omsorgstjänsterna och den statligt organiserade vården. Inte minst sjuksköterskornas organisation fruktade att detta bland annat kunde medföra att nya marknadselement kommer in i vårdsektorn igen, eftersom kommunerna har ett mindre principiellt motstånd mot detta i sin nuvarande organisering av omsorgstjänsterna. Här diskuteras det friskt och den slutliga modellen för denna integrering av vård- och omsorgstjänster under två olika administrativa nivåer kommer troligen att bjuda på ett antal nya problem och utmaningar. Ett annat område som diskuterades livligt var frågan om direktval av representanter till de 14 vårdregionerna. Man hade genomfört pilotprojekt med sådana direktval i två regioner men erfarenheterna var inte entydiga, i varje fall inte de olika intressenternas syn på erfarenheterna. Vi fick inga tydliga signaler om var man kommer att landa i frågan men det rådde ändå stor enighet i att det demokratiska inslaget är viktigt. Det kan gå i riktning mot en indirekt demokrati, där de kommunstyrelserna i varje region utser ett flertal av medlemmarna i den regionala hälsostyrelsen. Den viktigaste slutsatsen från Skottland står emellertid fast: satsningen som landet gjorde för att helt och hållet föra tillbaka sjukhusen i offentlig förvaltning, under politisk ledning, har varit en entydig framgång och inte minst en samlande lösning för alla de som arbetar i vårdsektorn såväl som patienterna. Bland annat har dödligheten bland inlagda på sjukhus minskat med 12,5 procent sedan förändringarna genomfördes 2004. Så kan vi ta tillbaka vår sjukvård! Sex förslag för en bättre och jämlikare sjukvård. 1. Lagen om vårdvalsystem LOV upphävs och en demokratisk styrning återinförs av primärvårdens omfattning, inriktning och styrning. Omställningen från vinst- till behovsstyrd primärvård kan ske genom tidsbegränsade avtal där en förutsättning för offentlig finansiering är att verksamheten på bästa sätt bidrar till en bättre och jämlikare vård. 2. Primärvården i städernas låginkomstområden tillförs resurser som gör det möjligt att erbjuda lika god vård i låg- som höginkomstområden. Detta kan bl.a. möjliggöra att man förutom en normal bemanning av en vårdcentral har tillgång till socialläkare, fler distriktssköterskor för uppsökande verksamhet, kuratorer, kvalificerade språk- och kulturtolkar, folkhälsorådgivare samt psykologer. 3. Primärvården i underförsörjda landsbygdsområden förstärks speciellt i glesbygden. En lokalt anpassad primärvård utvecklas med t.ex. utbyggd hemsjukvård, mobila läkarteam och extra teknisk utrustning. Läkare och annan kvalificerad vårdpersonal erbjuds högre löner och goda möjligheter för forskning och utvecklingsarbete. Statsbidrag främjar denna utveckling. 4. Inga offentligt finansierade sjukhus får drivas med syfte att ge vinst åt privata ägare eller andra externa intressenter. Återinför i Hälsooch sjukvårdslagen att landstingen inte får överlåta driften av offentligt finansierade sjukhus helt eller delvis till privata vinstdrivna vårdföretag. 5. Inför en skarp lagstiftning mot skatteflykt och skärp den finansiella kontrollen. Miljarder skattekronor försvinner som obeskattade vinster till olika skatte paradis. Samtidigt saltar många vårdföretag sina räkningar till landstinget med bl.a. onödiga återbesök och felaktiga diagnoser. Dessa förluster av skattepengar skulle kunnat användas för att förbättra vården. 6. Förändra ersättningssystemen. Marknadsorienterade ersättningssystem tvingar allt oftare läkare och annan vårdpersonal att tänka i termer av lönsamma och olönsamma patienter. Detta strider mot deras professionella bedömningar och gällande etiska normer. En övergång till en behovsbaserad och resultatorienterad budget vore ett steg i rätt riktning. av Göran Dahlgren som är, förutom gästprofessor vid University of Liverpool och tidigare departementsråd och chef för Socialdepartementets sjukvårdsenhet, aktiv i Nätverket för Gemensam Välfärd. gemensamvalfard.se 16
En tysk framgångssaga I höstas hölls det en folkomröstning i Berlin angående en återkommunalisering av elen och fjärrvärmen i staden. Eftersom svenska Vattenfall hade nätet spred sig denna nyhet även till svensk press. Tidigare har berlinborna genom en folkomröstning lyckats återkommunalisera vattnet i Berlin. Hur lyckades de få ut ett av det största europiska vattenbolagen från Berlin och vattnet tillbaks i offentlig ägo och har vi något att lära från tyskarnas kamp? Jag ställde dessa frågor till Dorothea Härlin från Berliner Wassertisch (Berlins vattennätverk) som ledde den lyckade kampanjen för en återkommunalisering av Berlins vatten. Organiseringen för återkommunalisering av Berlins vatten startades av några medlemmar i Attac 2006. I den Attacgrupp Dorothea Härlin var en del av kom man överens om att det franska och tyska bolagen Veolia och RWE skulle ut ur Berlin. Efter två års arbete med frågan organiserade de ett stort vattenevenemang och i slutet av detta evenemang bjöd de in medborgare att forma en grupp för återkommunaliseringen av Berlins vatten. Berliner Wassertisch var en informell grupp med rötterna i den internationella vattenkampanjen samt Attac. Även om flera i gruppen hade en partipolitisk eller facklig bakgrund kämpade alla i vattengruppen som individuella medlemmar. Arbetet var ideellt och de ekonomiska medlen var små. Även om detta i sig var påfrestande ångrar Dorothea inte organisationsformen då det fanns ett driv i kampanjen. Innan folkomröstningen om Berlins vatten stöttade många vanliga medborgare gruppen, exempelvis busschaufförer, små butiksägare och hemmafruar. Orsaken till det stora stödet tror hon ligger i att det för de flesta är självklart att vatten inte ska vara privatiserat. En annan orsak var att de inte var en professionell organisation utan man var nära de vanliga medborgarna. Vilka tips har Dorothea till Attacs Sveriges medlemmar på hur man kan arrangera en lyckad kampanj? Personligen tror inte Dorothea så mycket på traditionella kampanjer där det finns en utstakad plan. Människor lever i sin egen värld och har inte möjlighet att hoppa in i en kampanj när en organisation tycker att det är viktigt. En kampanj kan inledningsvis startas av ett fåtal individer. Något som är väldigt viktigt för henne är att alltid vara närvarande på gatorna. Medieuppmärksamhet kan vara bra men media hoppar ofta in för sent och det går inte att vänta på dem. Samma sak gäller andra aktiva och organisationer. Fack, partier på vänstersidan samt ideella organisationer går ofta med i en rörelse för sent och har en större agenda än enbart kampanjens. Själv har Dorothea i sitt arbete med gruppen haft dåliga erfarenheter av nästan alla politiska partier. Sammanfattningsvis ska man börja en kampanj på gatorna med att exempelvis dela ut flygblad. Åsa Ågren OBS: Dorotea Härlin kommer till välfärdskonferensen 15 16 mars (se program på baksidan) 6Foto: Berliner Wassertisch 17