2010 09 08 TCO seminarium om sjukförsäkringen och arbetsgivarnas inställning till sjukskrivna Bakgrund/Fakta Sjukförsäkringen, Innehållsförteckning På de följande sidorna finns fakta och bakgrunder om sjukförsäkringen och TCO:s nya fakta. Sidan 2 Sidan 3 Sidan 3 Sidan 7 Sidan 7 Sidan 8 Sidan 10 Sidan 13 Sidan 16 Inledning Riksdagsbesluten Vad sade remissinstanserna om dagens system? Hur mycket pengar satsades på rehabilitering? Ersättningsnivåerna Vad har hänt med de utförsäkrade? Nya siffror från TCO: Arbetsgivare fortsatt negativa att anställa sjukskrivna Nya siffror från TCO: Socialbidragen ökar 18 procent Ur försäkringskassan instruktion om hur reglerna ska tolkas 1
Inledning Arbetslivet genomgick stora förändringar under 1990-talet. Många arbetsplatser pressade under lågkonjunkturen kostnaderna genom att öka arbetsbördan på de anställda. Fler anställningar blev tillfälliga och osäkra. Färre skulle uträtta mer. Samtidigt som kraven i arbetslivet ökade minskade kontrollen. Till exempel minskade andelen som kunde påverka arbetstakten signifikant mellan 1991 och 1997, vilket ökade risken att drabbas av besvär eller sjukdom. Mest riskfyllt är när man har höga krav, men låg kontroll, vilket inom forskningen kallas hög anspänning. Bland de yrken som visade sig innehålla högst anspänning, många gånger utan stöd från chefer och arbetskamrater, fanns breda lager av TCO-grupper. Värst drabbade var lärare och sjuksköterskor. I slutet av år 2000 uppmärksammade TCO, som en av de första organisationerna i Sverige, de ökande ohälsotalen (det vill säga summan av alla dagar som försäkringskassan betalar ut sjukpenning eller förtidspension). Vi såg med oro hur enskilda personer drabbades, men också hur kostnaderna för samhällsekonomin snabbt ökade. I början av år 2001 sammankallade vi ett antal forskare och experter i frågan för att förutsättningslöst diskutera frågan: Hur såg det ut bakom statistiken? Vad kunde ohälsotalen bero på? Hur hade det sett ut tidigare och vad var det som hade hänt? TCO uppmärksammade i början av 2000-talet i flera rapporter de ökade ohälsotalen bland tjänstemännen. Bland annat Stressen knäcker Sverige, Sjuka arbetsplatser och Ohälsan i Stockholms län. Även i andras forskning om arbetslivets villkor konstaterades att arbetsrelaterade besvär, så som sömnsvårigheter på grund av tankar på jobbet, svårigheter att koppla av tankarna från jobbet när man var ledig, stadigt hade ökat under slutet av 90-talet och början av 2000. TCO konstaterade även i rapporten Alkoholen nästa ohälsobomb att alkoholkonsumtionen kraftigt ökade och med den alkoholskadorna. Vi uppmärksammade också tidigt i rapporten låg rörlighet ökar sjukskrivningarna ökade svårigheter för vissa grupper att byta jobb som ett bidragande problem till ohälsans inlåsning. Mot slutet av år 2005 gjordes en sammanställning, Den höga sjukfrånvaron problem och lösningar av all forskning som fanns av vilka de egentliga faktorerna var, som hade legat bakom de ökade ohälsotalen. Där konstaterade man att huvudorsakerna var ett ökat förändringstryck och lägre tolerans för olikheter i prestation, en åldrande arbetskraft och tillkortakommanden inom administrationen av sjukersättningssystemen. Vidare konstaterades att många långtidssjukskrivna egentligen skulle behöva byta arbete för att komma vidare i yrkeslivet. 2
Riksdagsbesluten om nuvarande sjukreglerna Riksdagen fattade beslut om de nya reglerna i sjukförsäkringen i juni 2008 och reglerna trädde i kraft 1 juli 2008. I december ändrades reglerna efter stark kritik från bl a cancerläkare och TCO. Reglerna ändrades så att cancersjuka undantogs. Remissinstanserna var mycket kritiska till dagens system Karolinska Institutet avstyrkte: ansåg gränsdragningarna mellan diagnoser synnerligen svåra att göra Karolinska Institutet pekade på den gränsdragningsproblematik som uppstår till följd av regeringsförslaget. Gränsdragningen mellan vad som är en sjukdom av, som det står i texten, livshotande karaktär eller inte är nämligen synnerligen svår att göra, menar KI i sitt remissvar. Den absolut vanligaste dödsorsaken i Sverige är hjärt-kärlsjukdomar, diagnoser som inte nämns i förslaget. Samtidigt har vissa vanliga cancersjukdomar (som nämns) en femårsöverlevnad på över 90 %, d.v.s. högre än många andra sjukdomar, även om behandlingen i vissa fall kan leda till viss grad av arbetsförmågenedsättning under lång tid. En annan problematisk sjukdom som Karolinska Institutet uppmärksammar ur detta perspektiv är stroke, en ibland dödlig sjukdom, men där många har t.ex. psykisk arbetsförmågenedsättning under många år: Att gradera sjukdomar på det sätt som föreslås i regeringsförslaget leder bara till ofruktbara, tidskrävande och uppslitande diskussioner mellan patienter, patientorganisationer och professionella inom hälso- och sjukvården och Försäkringskassa samt till tidskrävande ansökningar för prövning om rätt till högre ersättning. Därför förordade Karolinska Institutet att denna del av förslaget, som innebär att det skall göras skillnad mellan olika diagnosgruppers rätt till ersättning, strykas helt och hållet. Samhall: det finns många sjukdomstillstånd och funktionsnedsättningar som kräver både mer omfattande och längre rehabiliteringsinsatser. Samhall anser generellt sett att de föreslagna tidsgränserna i rehabiliteringskedjan är för snävt satta och då med hänsyn till att det finns många sjukdomstillstånd och funktionsnedsättningar som kräver både mer omfattande och längre rehabiliteringsinsatser. Det finns också sjukdomstillstånd där de för snäva tidsgränserna i sig kan bli en direkt negativ stressfaktor och därmed istället försämrar den enskildes möjlighet att komma i arbete. 3
Föreningen Sveriges Arbetsterapeuter: Om arbetsgivaren eller hälso- och sjukvården inte tar sitt ansvar inträder dock inga särskilda sanktioner. Den enskilde individen däremot riskerar att gå miste om både sin ersättning och sin anställning, trots att han eller hon inte själv kan påverka hur andra aktörer tar sitt ansvar. För att så korta tidsgränser ska fungera i praktiken krävs aktiva och snabba insatser av både den sjukskrivne, av arbetsgivaren och hälso- och sjukvården. Om arbetsgivaren eller hälso- och sjukvården inte tar sitt ansvar inträder dock inga särskilda sanktioner. Den enskilde individen däremot riskerar att gå miste om både sin ersättning och sin anställning, trots att han eller hon inte själv kan påverka hur andra aktörer tar sitt ansvar. Enligt promemorian ska regeringens förslag om evidensbaserad medicinsk rehabiliteringsgaranti få betydelse för rehabiliteringskedjans effektivitet. Det vore intressant att få ytterligare klarhet i vad som menas med detta. Vad händer om det inte finns några evidensbaserade rehabiliteringsinsatser? Ska de föreslagna tidsgränserna ändå löpa trots att individen inte får några insatser? LO, TCO och Saco: Anställningstryggheten urholkas för sjuka LO, TCO och Saco framhöll i sina remissvar att de snäva tidsgränserna, i synnerhet 6 månadersgränsen, riskerar att leda till att anställningstryggheten försämras och arbetsrätten urholkas för dem med ohälsoproblem. Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH): Eftersom tidsramarna är alltför snålt tilltagna för de flesta psykiska ohälsotillstånd/sjukdomar, kommer ett stort antal människor med psykiska ohälsotillstånd att bli arbetslösa och samtidigt utförsäkrade ur sjukförsäkringen. Detta kommer naturligtvis inte att leda till att flera sjuka kommer ut i arbete. Dessa personer kommer med nödvändighet att vara hänvisade till försörjning via socialbidrag. RSMH lyfte fram de effekter förslaget skulle få på de som drabbats av olika typer av psykiska sjukdomar och sammanfattade sin syn på regeringsförslaget: Förslaget innebär att problemen på arbetsmarknaden skjuts över på arbetslöshetsförsäkringen och på den enskilde själv / / Vi känner också stor oro för att arbetsgivaren genom förslagen i rehabiliteringskedjan kan ges möjlighet att säga upp en arbetstagare när man anser att man fullgjort sitt rehabiliteringsansvar. För att så korta tidsgränser ska fungera i praktiken krävs aktiva och snabba insatser av både den sjukskrivne, av arbetsgivaren och hälso- och sjukvården. Om arbetsgivaren eller hälsooch sjukvården inte tar sitt ansvar inträder dock inga särskilda sanktioner. Den enskilde individen däremot riskerar att gå miste om både sin ersättning och sin anställning, trots att han eller hon inte själv kan påverka hur andra aktörer tar sitt ansvar. Enligt promemorian 4
ska regeringens förslag om evidensbaserad medicinsk rehabiliteringsgaranti få betydelse för rehabiliteringskedjans effektivitet. Det vore intressant att få ytterligare klarhet i vad som menas med detta. Vad händer om det inte finns några evidensbaserade rehabiliteringsinsatser? Ska de föreslagna tidsgränserna ändå löpa trots att individen inte får några insatser? Statens folkhälsoinstitut: Individens ställning på den öppna arbetsmarknaden efter en rehabiliteringsprocess är så svag att det krävs tydliga stimulanser till arbetsgivare för att öppna sig för denna arbetskraft. Här saknas i promemorian helt detta perspektiv och det blir helt individens ansvar att åter hitta anknytning till arbetsmarknaden. Vi ställer oss också tveksamma till förslagen om fasta hållpunkter i form av tidsbestämda gränser för när arbetsförmågan ska prövas. Vi bedömer att dessa är alltför snäva mot bakgrund av de förutsättningar som finns hos offentliga rehabiliteringsaktörer och arbetsgivare. Vid exempelvis svåra medicinska tillstånd och funktionsnedsättningar kan relativt långa rehabiliteringsprogram krävas. Vi är också tveksamma till förslaget att lägga hela ansvaret på den försäkrade, att om Försäkringskassan begär det, inkomma med ett utlåtande av sin arbetsgivare. Det kan finnas risker att dessa utlåtanden blir godtyckligt utförda och att bristande rutiner på arbetsplatsen gör att tidsgränserna inte kan hållas. Socialstyrelsen: En viktig faktor är också hälso- och sjukvårdens förutsättningar att motsvara de nya krav förslaget innebär. Tänkbara konsekvenser för hälso- och sjukvården berörs inte alls i de två promemoriorna. Den stora och viktiga frågan är dock hur realistiskt det är med fasta tidsgränser ur ett praktiskt, administrativt perspektiv. Socialstyrelsen anser att det finns anledning att begrunda Försäkringskassans förutsättningar att, med rätt kvalitet och med nödvändig rättsäkerhet, klara den arbetsbörda som förändringen kan förväntas innebära. På samma sätt bör man väga in om landets arbetsgivare har kompetens och resurser att inkomma med adekvata underlag? En viktig faktor är också hälso- och sjukvårdens förutsättningar att motsvara de nya krav förslaget innebär. Tänkbara konsekvenser för hälso- och sjukvården berörs inte alls i de två promemoriorna. Detta är dock, som Socialstyrelsen ser det, en mycket viktig aspekt som måste beaktas. Försäkringskassan: Risken är att den enskilde hamnar i kläm och står utan försörjning. Myndigheten kan redan nu konstatera att det krävs mer tid för en grundlig analys av Försäkringskassans möjligheter att administrera det föreslagna regelverket. För att Försäkringskassan ska kunna tillämpa reglerna krävs även att andra aktörers insatser sker i tid. Fallerar deras insatser blir de föreslagna tidsgränserna inte möjliga att hålla. Risken är att den enskilde hamnar i kläm och står utan försörjning. 5
Sveriges Kommuner och Landsting: De föreslagna fasta hållpunkterna är alltför snäva och därför inte realistiska för att arbetsgivare och övriga involverade aktörer på bästa sätt ska kunna fullgöra sina delar i rehabiliteringskedjan. SKL saknar också en genomarbetad analys av konsekvenserna för kommunsektorn och det ekonomiska biståndet. Man anser också att en konsekvensanalys bör göras med beaktande av hälso- och sjukvårdslagen och det merarbete som blir följden av föreslagna förändringar i hälso- och sjukvården. Man saknar också en genomarbetad konsekvensanalys som belyser effekterna av promemorians förslag för män och kvinnor. Även om förslagen i sig är könsneutrala är dess effekter inte det, skriver SKL. 6
Hur mycket pengar satsades på rehabilitering. Regeringen kom på hösten 2009 med förslag om hur de som skulle utförsäkras vid nyår (som en följd av riksdagsbeslutet 2008). Man påstod att man skulle satsa 17 miljarder kronor på de utförsäkrade. TCO kunde i rapporten Vad händer efter årsskiftet? Visa följande: Den aviserade satsningen på 17 miljarder innehåller huvudsakligen ersättningar. TCO kan inte finna några medel alls inom ramen för de 17 miljarderna som är avsett för medicinsk rehabilitering. De som är sjukskrivna på halvtid och arbetar andra halvan och inte vill eller kan delta i arbetsmarknadsprogrammet förlorar sin ersättning, vilket omfattar en fjärdedel av dem som varit sjukskrivna på deltid. Den aviserade satsningen med 17 miljarder kronor finns inte redovisad och specificerad men TCOs granskning visar att inga medel går till medicinsk rehabilitering och att merparten av pengarna avser ersättningar. (Länk till rapporten) Vilken ersättning gäller? Tidigare ersättningar Kronor per månad före skatt Högst Lägst Förlängd sjukpeng 20 060 - Tidsbegränsad sjuk- 17 390 8 560 och aktivitetsersättning Kommande ersättningar Kronor per månad före skatt Högst Lägst Inkomstrelaterad a-kassa 14 960 7 040 Aktivitetsstöd 4 906 - Författare 2010-09-05 7
Vad har hänt med de utförsäkrade (Ur TCO-bloggen Utredarna, Kjell Rautio välfärdsutredare vid TCO) Denna vecka har nya siffror ang. vad som hände med de 14 321 personer som utförsäkrades från sjukförsäkringen vid årsskiftet och då hänvisades till ett arbetsmarkandsprogram på AF. Dessa siffror, som nyligen tagits fram av Försäkringskassan (FK) och Arbetsförmedlingen (AF), rör tiden fram till och med sommaren 2010. Resultatet kan kort sammanfattas i tio punkter: 88 procent (12 575 personer) av dem som utförsäkrades vid årsskiftet hade skrivit in sig hos AF fram till den 30 juni. Ungefär 50 procent (7 100 personer) av de utförsäkrade hade, fram till och med 31 juli, sjukanmält sig eller ansökt om sjukpenning eller rehabiliteringspenning. Dessutom har 93 personer har beviljats sjuk- eller aktivitetsersättning efter den 1 januari 2010. Fram till 31 juli hade ca 40 procent (5 836 personer) återvänt till sjukförsäkringen, d.v.s. de hade fått sin ansökan till FK beviljad. Endast 2,5 procent (362 personer) hade fram till 30 juni fått ett osubventionerat jobb på arbetsmarkanden. Hit räknas även de deltidsanställda, tillfälligt anställda, timanställda och de med tidsbegränsade anställningar. 0,8 procent hade återvänt till anställning hos sin gamla arbetsgivare. Här är det, enligt AF/FK-uppgifterna oklart om och i vilken omfattning dessa personer arbetade innan de utförsäkrades. Ungefär 5 procent (710 personer) hade arbete med någon form av samhällsstöd. Hit räknas anställning vid Samhall, offentligt skyddat arbete, trygghets- och utvecklingsanställning och lönebidragsanställning. 1,7 procent (255 personer) hade ett s.k. nystartsjobb. Ungefär 28 procent (3 948 personer) fick fortfarande den 30 juni aktivitetsstöd pga av att de deltog i ett arbetsmarkandspolitiskt program. Arbetsförmågan hos denna grupp har således ännu inte prövats mot den reguljära arbetsmarkanden. Hur måga av dessa som, när de lämnar AF-programmet, kommer att återvända till sjukförsäkringen är därför oklart. 5,5 procent (782 personer) har lämnat AF men ej återvänt till sjukförsäkringen. Majoriteten av dem bedöms dock ha sökt ersättning från FK. 4,1 procent (589 personer) var 30 juni arbetslösa, d.v.s. inskrivna som arbetssökande vid AF. Så ser statistiken alltså ut. Man kan konstatera att efter varje ny uppföljning som gjorts har gruppen som återvänt till sjukförsäkringen hela tiden ökat. När regeringen lade fram sitt förslag, om detta introduktionsprogram vid AF, kalkylerade man med att endast 10 procent skulle återvända till sjukföräkringen. Försäkringskassan har sedan justerat upp detta och prognosticerade i början av året att denna siffra skulle landa på en tredjedel (d.v.s. 33 procent), som skulle återvända till sjukförsäkringen efter ett halvår. Senare under året uppreviderade man ytterligare en gång denna siffra till 38 procent. Nu har vi facit i hand och kan konstatera att det blev fler, än vad både politikerna och myndigheterna räknade med, som återvände eller vill återvända till sjukförsäkringen. Tyvärr 8
stannar det inte där. Ovanstående siffror ger oss anledning att tro att den grupp som återvänder till sjukförsäkringen kommer att växa ännu mer under den närmaste tiden, inte minst då de som idag är i AF-program möter den reguljära arbetsmarkanden. Vi kan altså konstatera att siffrorna, rörande de som främst behöver medicinsk rehabilitering eller vård, kryper allt närmare den uppskattning (på drygt 60 procent) som gjordes av de anställda vid FK och AF i en undersökning av fackförbundet ST. De redovisade siffrorna från AF/FK ger, hur som helst, upphov till en hel del nya frågeställningar. När vi ser tillbaks kan vi exempelvis fråga oss om det verkligen var nödvändigt att orsaka det stora lidande och den oro, som vi vet att utförsäkringen innebar för så många, med tanke på det redovisade resultatet? Är det dessutom rimligt att på detta sätt bolla med redan utsatta personer mellan olika myndigheter? Hur stor del av de positiva effekterna som trots allt konstaterats (främst beroende på medicinsk- och arbetslivsinriktad rehabilitering) hade kunna uppnås utan den mekaniska tidsgränsen, som nu kontinuerligt fortsätter att utförsäkra tusentals personer? 9
Arbetsgivare fotsatt negativa till att anställa personer som tidigare varit sjukskrivna från arbetet TCO har i flera rapporter sedan 2007 visat hur arbetsgivare ställer sig till att anställa personer med olika bakgrund, t ex långtidsarbetslösa, sjukskrivna från annat arbete, utlandsfödda, personer över 55 år etc. Siffrorna har visat att det pågår en stark selektering av arbetskraft på den svenska arbetsmarknaden och där kraven på arbetskraften hela tiden skruvas upp. I en kommande rapport visas de senaste siffrorna. Arbetsgivarnas negativa inställning till personer som varit sjukskrivna från annat arbete är fortsatt mycket stark och har till och med ökat något. 56 procent av de tillfrågade säger att de är negativa eller mycket negativa till att anställa någon som varit sjukskriven från sitt arbete. Samma siffra var åren 2007 och 2009 56 respektive 54 procent. Ännu mer negativ är man om personen i fråga varit långvarit frånvarande från arbetsmarknaden på grund av sjukdom och mest negativ är arbetsgivare i privat sektor där 62 procent är negativa eller mycket negativa till att anställa en sådan person. Diagram 1. Chefer är ganska eller mycket negativa till att nyanställa 60 56 56 54 Procent 50 40 30 48 44 41 2007 2009 2010 20 16 14 14 10 0 9 8 7 7 6 6 7 8 8 2 3 4 1 1 1 Källa: SCB 10
TCO har gett SCB i uppdrag att genomföra en underökning bland personalchefer eller motsvarande i privat och offentlig sektor. När er arbetsplats ska nyanställa, vilken är er uppfattning om sökande som är sjukskrivna från annat arbete? 70 60 56 62 50 Procent 40 43 40 33 30 29 20 13 10 8 6 3 4 3 0 Positiv Varken positiv eller negativ Negativ Uppgift saknas Källa: SCB Alla Offentlig sektor Privat sektor Ett slumpmässigt urval har sedan gjorts ur SCB:s företagsregister, som omfattar totalt 71 629 arbetsställen. Av dessa har 2600 arbetsställen med minst 10 anställda valts ut. SCB genomförde undersökningen, under perioden januari-mars 2010, med hjälp av en postenkät på uppdrag av TCO. 11
Totalt var det 1 784 arbetsställen som besvarade frågeenkäten, vilket var 66 procent av urvalet (vägd svarsandel). För att reducera bortfallsskevheten har vikter beräknats med hjälp av kalibrering. De fyra variabler som användes var region, arbetsställets storlek, sektor och näringsgren 12
Ur TCO:s kommande rapport Bidragsexplosion och övervältringseffekter Övervältring från sjukförsäkringen till socialbidrag Socialstyrelsen och SKL om ökningen av socialbidragen Förra året ökade kostnaderna för ekonomiskt bistånd (socialbidrag). Vi kunde då se en ökning med 22 procent (exklusive flyktingar). I år har denna ökning fortsatt. Det första kvartalet i år var ökningen 12 procent (jämfört med kvartal 1 förra året). Andra kvartalet i år forsätter ökningen med 8 procent (jämfört med kvartal 2 förra året). En viktig förklaring till de höga och växande socialbidragsutgifterna är naturligtvis den ekonomiska krisen. En annan väsentlig förklaring är de regelförändringar som gjorts i a-kassan och sjukförsäkringen. SKL (Sveriges Kommuner och landsting) visade exempelvis i april i år att drygt hälften av landets kommuner (52 procent) uppgav att de fått högre socialbidragsutgifter på grund av de nya sjukreglerna (den s.k. rehabiliteringskedjan). Det finns tydliga indikationer att denna koppling har stärkts under året. I den undersökning från 29 april 20 maj, som utförts på TCO:s uppdrag, uppger 69 procent av de slumpvis utvalda kommunerna att de fått ökade socialbidragskostnader på grund av de nya sjukreglerna. Ännu tydligare är sambandet mellan a-kassereglerna och socialbidragen, där uppger 75 procent av kommunerna att de fått ökade kostnader på grund av regelförändringarna. Per-Arne Andersson, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL), var då mycket tydlig i sin kommentar till SKL-undersökningen: Det är inte acceptabelt att kommunerna får nya kostnader på grund av förändringar av de statliga trygghetssystemen. Vi uppmanar staten, inte minst för den enskildes skull, att förhindra en sådan utveckling. Sveriges Kommuner och Landstings följer regelbundet utvecklingen av det ekonomiska biståndet. Men av någon anledning tycks statsmakten idag inte visa något större intresse av att få upp denna kunskap på bordet. Så här formulerar Per-Arne Andersson sig med anledning av denna problematik: Att återkommande följa vad som händer med det ekonomiska biståndet är viktigt, inte minst i tider med arbetslöshet och förändringar av trygghetssystemen. Vi är mycket frågande till att staten visar så lite intresse för att få till en regelbunden, månatlig statistik. 13
Andelen av kommunerna som uppger att de fått ökade kostnader på grund av de förändrade reglerna i sjukförsäkringen? (Källa: SKL) Inget svar 2% Nej 17% Kan ej bedöma 29% Ja 52% TCO delar SKL:s frågetecken när det gäller statsmaktens uppenbara ovilja att ta fram fakta och analysera denna problematik närmare. Även vi saknar en mer fördjupad och gedigen analys av vad som bättre kan förklara de ökade socialbidragskostnaderna. Det är också detta som är bakgrunden och huvudmotivet till att vi initierat denna enkla undersökning. Vår förhoppning med denna studie är att åtminstone få en indikation på om det finns någon övervältringseffekt, som leder till ökade socialbidragsutgifter, på grund av de regelförändringar som regeringen genomfört angående arbetslöshets- och sjukförsäkringen. TCO: undersökning indikerar ännu högre ökning av socialbidragen TCO har låtit telefonintervjua chefstjänstemän inom socialtjänsten eller ansvariga på stads- /kommunledningsnivå, via telefon ställt ett antal frågor rörande kopplingen mellan socialbidragen och sjukförsäkringen respektive arbetslöshetsförsäkringen under perioden 29 april 20 maj 2010. 14
76 75 74 73 72 71 70 69 68 67 66 Andelen ansvariga chefstjänstemän som spontat nämner att de nya reglerna inom sjukförsäkringen och/eller a kassan, vid sidan av den ekonomiska krisen, orsakat ett ökat socialbidragstagande 69 De nya sjukreglerna Det är svaren på följande frågeställningar som redovisas och analyseras i denna rapport: 1. Hur många fler (absoluta tal samt procent) i er kommun har fått försörjningsstöd jämfört med förra året? 2. Vilken är din spontana uppfattning om orsakerna till ökningen? 3. Kan du ungefär uppskatta ökningen från följande orsaker: - Arbetslöshet och att människor inte har någon a-kassa - Hårdare regler i sjukförsäkringen sedan 1 juli 2008 - Yngre vars aktivitetsersättning upphört - Annat Av de svarande kommunerna, totalt 30 st., ligger den procentuella ökningen av socialbidragstagandet på 18,7 % (svar på första frågan). Denna siffra är alltså något högre än den procentuella ökningen (på ca 10 procent) rörande antalet socialbidragstagare i riket som Socialstyrelsen uppmätt mellan åren 2008 och 2009. När de svarande sedan ställs inför frågan om vilken deras uppfattning är om orsakerna till ökningen av socialbidragstagandet (frågorna 2 och 3) uppger samtliga svarande (totalt 32 st.), föga förvånande, den ekonomiska krisen eller lågkonjunkturen som den viktigaste orsaksförklaringen. Vad som kanske är mer intressant är dock att en stor majoritet av kommunerna också väljer att nämna de regelförändringar som gjorts i sjukförsäkringen och i arbetslöshetsförsäkringen och de ökade utförsäkringar dessa lett till (se ovanstående diagram). Nästan 70 procent av de svarande nämner att de nya sjukreglerna, med skärpta villkor och snäva tidsgränser, lett till ökade socialbidragskostnader. Något fler, två tredjedelar eller 75 procent, nämner att de nya a-kassereglerna orsakat en ökning av socialbidragstagandet. När man tar del av ovanstående siffror är det viktigt att vara medveten om att det finns en relativt stor spridning när det gäller i vilken grad man ute i kommunerna bedömer att regelförändringarna haft genomslag på socialbidragstagandet. 75 De nya a kassereglerna 15
Resultatet av enkäten bör tolkas med viss försiktighet men vi vill ändå påstå att det uppenbarligen finns ett tydligt samband mellan de förändrade a-kassereglerna och de nya sjukreglerna å ena sidan och de ökande socialbidragsutgifterna å andra sidan. Vad vi just nu bevittnar är alltså en övervältring av kostnader från de generella trygghetsförsäkringarna till kommunerna och deras utgifter för socialbidrag. Läggs vårt resultat, som ju får betraktas som något av en indikation, dessutom vid sidan av den undersökning som SKL genomfört blir indiciekedjan betydligt starkare. Vår studie indikerar dessutom att övervältringseffekten troligen blivit större på den senaste tiden, jämfört med den tidpunkt då SKL gjorde sin undersökning. Hur stor denna effekt kan vara är dock omöjligt att uppskatta med hjälp av vår enkla metod. Det finns, precis som ansvariga på SKL tidigare inskärpt, onekligen ett fortsatt stort behov av fördjupade studier på området. 16
Ur instruktion för försäkringskassan I debatten har det påståtts att personer inte prövas mot hela arbetsmarknaden. Därför kan det vara viktigt att se till vilka instruktioner som gäller. Allt detta finns att läsa på FK:s hemsida. http://www.forsakringskassan.se/privatpers/sjuk/arbetsformaga "Efter 180 dagar har du bara rätt till sjukpenning om du inte kan utföra något arbete alls på arbetsmarknaden. Det gäller inte om vi bedömer att du med stor sannolikhet kommer att kunna gå tillbaka till ett arbete hos din arbetsgivare före dag 366. Då bedöms din arbetsförmåga i förhållande till ett arbete hos din arbetsgivare även efter dag 180. Det gäller inte heller om det kan anses oskäligt att bedöma din arbetsförmåga till arbete på den vanliga arbetsmarknaden. Huvudregeln efter180 dagar är alltså att allas arbetsförmåga ska prövas mot hela arbetsmarkanden, sedan finns det undantag (luddigt formulerade dessutom) som gör att de allra svåraste sjukdomsfallen skyddas samt de som har förutsättningar att snabbt komma tillbaks i det gamla jobbet. För den som är arbetslös eller egenföretagare är reglerna ännu hårdare: "Om du är egenföretagare bedömer vi din arbetsförmåga i förhållande till dina vanliga arbetsuppgifter fram till och med dag 180. Efter det bedöms din arbetsförmåga i förhållande till hela arbetsmarknaden. Om du är arbetslös bedöms din arbetsförmåga i förhållande till arbeten på hela arbetsmarknaden redan från början av sjukperioden." 17