Egentliga Finlands bredbandsstrategi. -bredband för alla, överallt

Egentliga Finlands bredbandsstrategi -bredband för alla, överallt

Egentliga Finlands bredbandsstrategi Egentliga Finlands förbund ISBN 951-9054-85-5 2004 Omslagsbild: Helkama Bica Hanko, St Karins www.helkamabica.fi

Egentliga Finlands bredbandsstrategi -bredband för alla, överallt Oktober 2004

I N N E H Å L L Inledning...5 1. Åtgärdsförslag... 6 2. Raportunderlag och en allmän beskrivning av Egentliga Finland... 7 2.1 Statsrådets bredbandsstrategi... 7 2.2 Egentliga Finland och bredband... 8 3. Definitionen bredband... 9 3.1 Definitionen bredband och dess framtid... 9 3.2 Användargrupperna och behoven...10 4. Kartläggning av nuläget...11 4.1 Regionens kommuner...11 4.1.1 Åboregionen...12 3.1.2 Åboland...12 3.1.3 Loimaaregionen...13 3.1.4 Vakka-Suomi...13 3.1.5 Saloregionen...14 4.2 Områdets operatörer...14 4.3 Andra aktörer än kommunerna på den offentliga sektorn. 15 4.3.1 Åbo universitet...15 4.3.2 Åbo yrkeshögskola...15 4.3.3 Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt...16 4.4 Sammandrag...16 5. En regional lösningsmodell och tekniska alternativ.17 5.1 Fasta distributionsnät...17 5.1.1 Datakabling (optisk fiber (FTTB), lokalnät)...17 5.1.2 xdsl (telefonnät)...17 5.1.3 Övriga (elnät PLC)...18 5.2 Trådlösa distributionsnät...18 5.2.1 WLAN...18 5.2.2 Satellitteknologi...18 5.2.3 Mobilkommunikationsnäten...19 5.2.4 WLL, WiMax...19 5.3 Ett landskapsnät...19 6. Rekommendationer för kommunerna och statsförvaltningen...20 6.1 Omständigheter att beakta vid utbyggandet av infrastrukturen...20 6.2 Byggnadsbestämmelser...20 6.3 Finansiering...21 6.4 Brister som observerats i kokurrenssituationen...22 7. Sammandrag...23

Inledning Egentliga Finlands förbund inledde våren 2004 ett strategiarbete för landskapet i anslutning till statsrådets bredbandsstrategi. Av uppgiften bildades ett projekt som genomförs med landskapets utvecklingspengar under ledning av ICT-Turku Oy. Uppgörandet av landskapets bredbandsstrategi delades upp i två målsättningar. I strategidokumentet strävar man efter att definiera omfattningen av det område, där det inte uppstår den tillräckliga kommersiella efterfrågan som ett bredbandsutbud förutsätter. Målet är att på detta område genomföra en bredbandsförbindelse på minst 256 Kbit med samhällets stöd. Målet förverkligar jämställdhet mellan medborgarna och skapar ett underlag för det serviceutbud som förmedlas i internet av staten och kommunerna. Den andra uppgiften var att definiera de åtgärder med vilka Egentliga Finland kommer med och hålls kvar i täten i landet bland alla grupper som utnyttjar bredbandsutbudet. ICT-Turku Oy beställde delar av en strategiutredning av tre företag i ICT-branschen. För det slutliga innehållet av strategin svarade en styrningsgrupp, bestående av: Lasse Lehtonen Nådendals stad ordförande Jaakko Kuosmanen ICT Turku Oy sakkunnigmedlem Sirpa Simola ICT Turku Oy projektchef Sari Suominen ICT Turku Oy sekreterare Jari Jussinmäki TAD Centre sakkunnigmedlem Jorma Kylänpää TAD Centre sakkunnigmedlem Matti Kiviö MP-MasterPlanet Oy sakkunnigmedlem Eirik Näse Skärgårdsnätet/Saaristoverkot Oy sakkunnigmedlem Jouko Ylänen NordicLan & Wan Communication Oy sakkunnigmedlem Tapio Tuhkanen Egentliga Finlands förbund projektövervakare Egentliga Finlands landskapsstyrelse har vid sitt möte 25.10.2004 behandlat och godkänt dokumentet Egentliga Finlands bredbandsstrategi. Egentliga Finlands förbund Juho Savo landskapsdirektör Egentliga Finlands förbund 2004 5 Egentliga Finlands bredbandsstrategi

1. Åtgärdsförslag Egentliga Finlands bredbandsnät baserar sig på optisk fiber Regionkommunerna i Egentliga Finland genomför regionnät för den offentliga förvaltningens behov, vilka förenas med varandra - Skärgårdsnätet, Turku Area Net etc. Vidare strävar man efter att förena näten över kommungränserna. På så sätt tillgodoses det kontinuerligt och snabbt ökade behovet av kapacitet för den offentliga förvaltningens nät utan att kostnaderna stiger i samma mån. Eftersom regionnätet ägs av den offentliga förvaltningen, kan det vid behov öppnas för alla operatörer på enahanda villkor för att främja konkurrensen. Vid genomförandet eftersträvas även ett täckande samarbete mellan operatörerna, varvid det uppstår betydande kostnadsinbesparingar för alla parter i samarbetet. Inom Egentliga Finlands skärgårdsområden genomförs regionnäten och distributionsnäten för bredband genom de mest effektiva lösningarna ekonomiskt och tekniskt. En trådlös teknik kompletterar de andra teknikerna och lämpar sig för användning i skärgårdsområdena. Användningen av bredbandsnäten främjas överallt genom att man ser till möjligheterna att utnyttja de offentliga näten så omfattande som möjligt. På så sätt kan den befintliga bredbandskapaciteten överallt utnyttjas så omfattande som möjligt. Genomförandet av bredband som en del av allt byggande Dragningen av en optisk fiberkabel och installationen av kabelrör beaktas alltid då linjer grävs. Genom byggnadsbestämmelser främjas genomföranden med optisk fiberkabel på planeområdena och Ethernet-parkabelgenomföranden i byggnaderna. På så sätt läggs en hållfast grund för det framtida informationssamhället. Genom lagstiftning och på andra sätt säkerställs en obehindrad användning av nätet för optisk fiber och förhindras att de begränsade trådlösa frekvenserna reserveras för eget bruk utan avsikt att tillhandahålla tjänster med deras hjälp. För myndigheterna rekommenderas en möjlighet att fastställa tariffprissättningen i fråga om kabelhyror, anläggningsutrymmen och platser i terrängen. Sålunda främjas konkurrensen för bredbandstjänsterna på samma sätt som det redan har skett för eldistributionen med elnäten. Bredbandsförbindelsen genomförs med samhällets stöd på de områden, där det inte uppstår ett kommersiellt utbud Endast på de områden där en kommersiell verksamhet inte är lönsam, genomförs distributionsnät för bredband med offentligt, konkurrensneutralt stöd. Marknaden tar hand om största delen av Egentliga Finlands område och det offentliga stödet hänför sig till problematiska ställen utan att snedvrida konkurrensen. Näten genomförs med bästa möjliga tekniker tekniskt-ekonomiskt sett med beaktande av möjligheten att också förena teknikerna. Ingen teknik gynnas, ty då teknikerna utvecklas och priserna förändras, förändras även den bästa lösningen. Egentliga Finlands bredbandsstrategi 6 Egentliga Finlands förbund 2004

2. Rapportunderlag och en allmän beskrivning av Egentliga Finland 2.1 Statsrådets bredbandsstrategi Statsrådet fattade 29.1.2004 ett principbeslut om en nationella bredbandsstrategi. Strategin utgör en central del av regeringens informationssamhällspolitik och dess mål är att erbjuda tillgång till snabba, bekväma förbindelser för överföring av information till ett rimligt pris för varje finländare före utgången av år 2005. Som utgångspunkt för bredbandsstrategin har ställts en strävan att sprida bredband med tekniskt neutrala medel, på så sätt vill man försäkra att de olika bredbandsteknologierna skall utvecklas parallellt och försäkra deras inbördes konkurrens. I de inbegärda utlåtandena om regeringens bredbandsstrategidokument skilde sig åtsikterna från varandra i frågan om huruvida man borde utveckla bredbandsinfrastrukturen utifrån de nuvarande kommunikationsnäten, eller om man med samhällets stöd borde bygga upp ett helt och hållet nytt nät med optisk fiber som är överlägset med hänsyn till transmissionsförmågan till teletrafikens förfogande. I enlighet med bredbandssttrategin utreder regeringen möjligheterna att främja användningen av optisk fiber som dataöverföringsförbindelse för hushållen, men ställer dock inte denna teknik i första rummet. Regeringens bredbandsstrategi är att: Främja all konkurrens inom och mellan olika kommunikationsnät Främja utbudet av tjänster och olika typer av innehåll i näten Främja efterfrågan på bredband Vidareutveckla specialåtgärder för sådana områden där efterfrågan inte är så stor att den möjliggör en bredbandsutbyggnad på kommersiella grunder Strategins effektmål är att före utgången av 2005: Skall Finland, alla tekniker inberäknade, ha 1.000.000 bredbandsanslutningar på 256 kbs Skall alla invånare ha tillgång till snabba och regionalt täckande telekommunikationsförbindelser till rimliga priser Skall Finland stå i spetsen för länderna i Europa när det gäller användningen av och tillgången till snabba förbindelser. Regeringen har förtecknat 50 olika åtgärder, med vilkas hjälp den riksomfattande bredbandsstrategin skall genomföras åren 2004-2007. Som ansvar för landskapens förbund och kommunerna har noterats följande åtgärd, och detta aktuella strategidokument siktar till att genomföra den: Landskapsförbunden utarbetar i samarbete med kommunerna en bredbands-strategi för den egna regionen och stödjer genomförandet av den. Strategin utgår från kommunvisa bedömningar om utvecklingen av efterfrågan och marknadsförhållandena. Strategierna är redskap som används när det skall fattas beslut om offentlig finansiering och andra frågor som kräver åtgärder av den offentliga förvaltningen. I startegierna skall dessutom ingå en kartläggning av sådana användarsegment som är av väsentlig betydelse för utbudet av tjänster. (punkt 39) www.laajakaistainfo.fi Egentliga Finlands förbund 2004 7 Egentliga Finlands bredbandsstrategi

2.2 Egentliga Finland och bredband De olika landskapen i Finland avviker avsevärt från varandra som målområden för ett genomförande av bredbandsförbindelser. Det typiska för Egentliga Finland i jämförelse med andra landskap är landskapets lilla ytareal, det stora antalet kommuner samt en koncentrerad bebyggelsestruktur. Den totala befolkningen i Egentliga Finland, vilken uppgår till 451 000 personer, är jämt fördelad på bosättning i hela landskapet. Helt obebodda ställen finns det ytterst få. Ett särdrag för Egentliga Finlands bredbandsstrategi utgör det stora antalet kommuner (54 kommuner i början av år 2005). Ett snabbt genomförande av statsrådets bredbandsstrategi är ett av de mest centrala villkoren för att det skall vara möjligt att genomföra den utveckling av serviceutbudet som framfört som en målsättning i Egentliga Finlands landskapsöversikt 2020. I Egentliga Finland tillhandahålls bredbandstjänster av 14 olika operatörer. Bland dem verkar 10 teleoperatörer i Åbo stadsregion. På områdena med gles bosättning i de flesta kommuner erbjuds bredbandstjänster för närvarande i praktiken av endast en teleoperatör. Det vidsträckta, glesbebyggda skärgårdsområdet i Egentliga Finland skapar en egen speciell utmaning för ett genomförande av bredbandsförbindelserna. Det är svårt att utnyttja de traditionella telefonnäten på grund av deras långa avsnitt under havet. Vid genomförandet av bredbandsförbindelserna i skärgården bör man beakta den växande efterfrågan på bredbandsförbindelser till följd av fritidsbebyggelsen. I vissa delar av skärgården är möjligheterna till distansarbete i anslutning till bredbandsförbindelserna av betydelse för områdets livskraft. Den industriella tradition som är förknippad med tele- och radiotekniken i Egentliga Finland, i förening med landskapets kompetens- och produktutvecklingsresurser, ger en möjlighet att genomföra en innovativ bredbandsstrategi. Bra exempel på detta utgör tillämpningen av ett datael- och roamingarrangemang för distributionsvägen för bredband genomförd med WLAN-teknik. Egentliga Finland har i detta nu landets mest omfattande och snabbt expanderande, offentliga WLAN-nät, vilket t.o.m. offentligt premierats för sin innovativitet. Elnätet är en del av Egentliga Finlands infrastruktur Egentliga Finlands bredbandsstrategi 8 Egentliga Finlands förbund 2004

3. Definitionen bredband 3.1 Definitionen bredband och dess framtid Bredband är inte endast en distributionskanal för information utan ett nytt verktyg för informationssamhällets informationsförmedling i två riktningar. Dataförmedlingen kan vara en sluten teletrafik med lokalnätshastighet mellan den offentliga sektorn och företagsenheterna och arbetstagarna, mellan individer i realtid till exempel med bildtelefon eller ett deltagande i det globala informationssamhällets informationsförmedling. Utvecklingen av bredband och informationssamhället är beroende av infrastrukturen och serviceutbudet. En fungerande infrastruktur utgör en grundförutsättning för utvecklingen av serviceutbudet och samtidigt också en förutsättning för de slutliga användarnas förbrukning av tjänster. Både inom den offentliga sektorn och i företagsvärlden utgör en snabb dubbelriktad trafik mellan enheterna en viktig del av teletrafiken, där utnyttjandet av Internet medför en säkerhetsrisk. Överprissättningen av hyrda direkta linjeförbindelser är ett hinder för att ta i bruk egna trygga förbindelser. För den enskilda invånaren är informationssamhället ofta lika med användningen av Internet och e-post. Inom en nära framtid kan en tillväxt av hushållens behov av snabbare bredbandsförbindelser motses, eftersom alla kommunikationsformer såsom data- och teletrafik, bildtelefoner, videotillämpningar och slutligen även digitala tv-mottagningar möts i ett digitalt medium. Det diskuteras allmänt om behovet av snabbhet. Det bör observeras att den allmänna hastigheten har utvecklats på modemnivå via ISDN till ADSL-nivå på några år. En mångsidigare service innebär att även behoven av snabbhet kommer att öka avsevärt. Det kan uppkomma en situation där det med nuvarande teknik är möjligt att mångsidigt utnyttja tjänsterna endast i tätorterna. Begreppet bredband har till en del mistat sin ursprungliga innebörd. Vid operatörernas marknadsföring betyder bredband alla fasta förbindelser oberoende av hastighet eller i praktiken alla andra än modemförbindelserna. Snabbhetskravet för hushållens bredband de närmaste åren borde vara 2-10 Mbit/s och de andra egenskaperna är dubbelriktning, mobilitet och en skalteknik. Trafikbehoven för den offentliga sektorn och företagen kräver för sin del lokalnätshastighet. Den nuvarande ADSL-trafiken motsvarar hushållens behov i tätorterna, där det nuvarande utvecklade telefonnätverket och de korta transmissionsavstånden har utvecklats. På områden med glesbebyggelse är utvecklingstrenden retarderande. Ett telefonnätverk med öppna linjer som fungerar med begränsad kapacitet är föråldrat och i allmänhet i dåligt skick. Teleoperatörernas vilja och förmåga att underhålla Egentliga Finlands förbund 2004 9 Egentliga Finlands bredbandsstrategi

nätverket i fortsättningen är en öppen fråga. Orsaken till detta är dels en utveckling, där telefontrafiken övergår till trådlösa system och dels en sjunkande riktning för telefonsamtalens prisnivå. Som en ersättande teknik tas stamlinjer med optisk fiber och trådlösa system i lämpliga delar i bruk inom byområdena. Ofta kan de nämnda satellitförbindelserna och digital-tv inte svara mot denna utmaning, eftersom båda förutsätter en snabb returkanal på land för dubbelriktade behov. Därvidlag kan dessa förbindelser lika väl begagnas i båda riktningarna. Hur mycket tid tar det att överföra en DVD-film till den egna datorn: 56 kbit / modem 13 dagar ISDN (128 kbit/s) 5 dagar ADSL (512 kbit/s) 1 dag xdsl (8 mbit/s) 2 timmar Ethernet (100 Mbit/s) 10 min Gigabit Ethernet 1 min Tabell: Nätets överföringsförmåga belyst av ett exempel 3.2 Användargrupperna och behoven Den offentliga förvaltningen, företagen och hushållen utgör de klara grupper inom informationssamhället som har från varandra avvikande krav på nätets förmedlingsförmåga. Det primära behovet för den offentliga förvaltningen är främst en sluten trafik mellan enheterna och ett bra gränssnitt för kundtjänster och tillämpningar på webben. Hastighetsbehovet är för närvarande på lokalnätsnivå (100 Mbps) och mer (1-10 Gbps). Företagens behov varierar mest. Stora företag behöver främst säkra och snabba förbindelser på lokalnätsnivå (100 Mbps) mellan enheterna för användningen av interna online-system, och därtill tillräckliga snabba förbindelser från systemen i riktning mot internet (10-100 Mbps). Hushållen behöver främst en snabb internetförbindelse, med vars hjälp man sköter informationssamhällets kommunikationsbehov och dessutom krävande underhållningstillämpningar. För närvarande är behovet c. 2-10 Mbps till största delen från internet till hemmet. Behovet av förbindelser från hemmet i riktning mot internet ökar till samma storleksklass (nu erbjuds i allmänhet max 512 kpbs - 1 Mbps). Snabba, regionala nät med optisk fiber betjänar den offentliga förvaltningen och företagen samt skapar ett underlag för en effektiv kapacitetsdistribution till hushållen. För hushållens del befinner sig de lokala distributionsnäten i en avgörande ställning. Grunden för hela informationssamhällets utveckling är en fungerande, öppen och kompatibel infrastruktur, som finns inom räckhåll för alla serviceproducenter till ett rimligt pris, ett s.k. Open access - stamnät. I detta nät tillhandahåller operatörerna och andra serviceproducenter sina tjänster för en omfattande konsumentgrupp med likadana förutsättningar. Egentliga Finlands bredbandsstrategi 10 Egentliga Finlands förbund 2004

Rörliga användare, mobilitet Offentliga nät och roaming mellan dem, roaming mellan användare, trådlösa nät Bredband för alla överallt Företag, offentlig förvaltning Organisationernas interna, snabba och skyddade nätförbindelser samt nätförbindelser mellan organisationerna, basnät, regionnät Det här främjar andra Hem, privatperson Användning av Internetsidor Distansarbete, Internetsamtal, video Överföring av stora datamängder Bredband överallt 22.10.2004, 2 256 kbps 1 Mbps 10 Mbps 100 Mbps 1 Gbps Fokus för statsrådets bredbandsstrategi Fokus för Egentliga Finlands bredbandsstrategi Bredband för alla, överallt! 4. Kartläggning av nuläget Nuläget för den allmänna konsumentmarknaden för bredbandsutbudet kartlades genom en enkät som gjordes bland företrädarna för kommunerna. Förutom det allmänna bredbandsutbudet utreddes kommunernas och den offentliga sektorns nuvarande och uppskattade framtid trafikbehov. Vidare gjordes en motsvarande förfrågan om bredbandsutbudet bland de betydande aktörerna på den offentliga sektorn. En förfrågan om nuläget för bredbandsutbudet och framtidsutsikterna gjordes också bland de operatörer som tillhandahåller bredbandstjänster på området. På så sätt erhölls i bedömningen av nuläget både den privata och offentliga sektorns konsumentsynvinkel och därtill serviceproducentens synvinkel. Svaren på enkäten finns tillgängliga i den elektroniska versionen av strategin. www.varsinais-suomi.fi och www.turkusciencepark.com 4.1. Regionens kommuner Svaren delade upp landskapet regionkommunvis i två grupper. I Saloregionen upplevdes serviceutbudet som problemfritt eller också ville man inte direkt kommentera saken. På annat håll upplevdes serviceutbudet som problematiskt. I allmänhet ser man datatrafikbehoven inom hälsovården som en viktig drivfjäder till ett samarbete mellan kommunerna. I regel har det inte budgeterats pengar för att bygga ett bredbandsnät i regionkommunen. Likaså har just inte ett främjande av bredbandsutbudet beaktats till exempel i de kommunaltekniska instruktionerna för byggandet. Egentliga Finlands förbund 2004 11 Egentliga Finlands bredbandsstrategi

I regionkommunerna Åbo, Åboland, Loimaa och Vakka-Suomi upplevdes serviceutbudet i många kommuner som bristfälligt. Både i fråga om tillgänglighet och prisnivå upplevde man att det fanns problem. Samarbetet mellan kommunerna är ganska obetydliga, med undantag för området Åbolands skärgård, med bland annat en fungerande regionnätslösning. Vidare har vissa kommuner särskilda samarbetsprojekt för datasystem till exempel inom ramen för bibliotekssystemen. Egna nätförbindelser har kommunerna genomfört främst endast mellan förvaltningsbyggnaderna. 4.1.1 Åboregionen Åboregionen består (från början av år 2005) av 18 kommuner. Området har städer där bredbandsutbudet är mångsidigt och konkurrenskraftigt till sin prissättning, men å andra sidan även randområden, är det råder ett utbud av en operatör och en prissättning, samt dessutom vissa områden med glesbebyggelse, där utbudet totalt saknas. År 2003 företogs genom försorg av TAD-Center en kartläggning med namnet Turku Area Net. Genom kartläggningen strävade man efter att utreda behovet och kostnaderna för ett regionalt stamnät med optisk fiber. Tanken utgick från det faktum att den offentliga förvaltningen i Åboregionen redan i dag är omfattande och inom den närmaste framtiden kommer den att ha ett växande behov av hyrda snabba och skyddade linjeförbindelser. Användargrupperna utgörs av hälso- och sjukvården (centralsjukhusen, samkommunerna, distansarbetet), den allmänna förvaltningen (de interkommunala datatrafiksystemen, t.ex. bibliotek, skolväsen och andra gemensamma funktioner). Vidare önskade man ordna bredbandsutbud på de områden, där det i dag finns brister i utbudet eller prissättningsnivån. Som slutresultat konstaterades det att ett genomförande av nätet vore en lönande investering för kommunerna, men det stora verksamhetsområdet och skillnaderna mellan kommunerna i fråga om storlek, behov och investeringsresurser bör lösas före ett eventuellt genomförande. 4.1.2 Åboland Åboland består av åtta kommuner i skärgårdsområdet. I regionkommunen verkar tre olika operatörer. TeliaSonera har hand om skärgårdskommunerna i Västra Åboland, Dragsfjärds yttre skärgård och Dalsbruk. Pargas telefon sköter Pargasområdet och Kimito telefon kommunerna på Kimito ön. Samarbetet mellan operatörerna är begränsat och baserar sig främst på det egna lokala utbudet. Regionkommunen Åboland hör som en av de åtta utvalda regionerna till det stödprojekt för regionkommunerna (SEUTU-projektet), som startats av inrikesministeriet och Finlands Kommunförbund. Riksdagen har beslutat förlänga projektet till utgången av år 2012. SEUTU-projektet ger en möjlighet att genomföra åtgärder i kommunen vilka hänför sig till bredbandsstrategin. Situationen för bredbandsutbudet i Åboland har de senaste åren utvecklats betydligt efter att kommunerna inledde ett på optisk fiber baserat utvecklingsprojekt för infrastrukturen med namnet SkärgårdsNet. Under det fyra år långa projektet genomförs ett basnät med optisk fiber. Nätet förenar alla kommuner i Åboland sålunda att det betjänar hälso- och sjukvården, undervisningsväsendet samt den allmänna förvaltningen. Egentliga Finlands bredbandsstrategi 12 Egentliga Finlands förbund 2004

Den sedermera bolagiserade verksamheten erbjuder bredbandsförbindelser även för företagen och andra, främst på de områden där ett bredbandsutbud total har saknats. Projektet har haft betydande biverkningar även för verksamheten av regionens operatörer med hänsyn till byggsamarbete, ökning av utbudet och prissättningen. Allmänt taget har det inom kort tid i Åboland uppstått en ny och täckande infrastruktur baserad på optisk fiber genom åtgärd av teleoperatörerna och SkärgårdsNet. Inom det nuvarande bredbandsutbudet råder det dock ännu allvarliga brister främst på de bebodda öarna och i allmänhet i kommunerna med gles bosättning i Västra Åboland, dvs. på TeliaSoneras operatörsområden. Situationen beror i stor utsträckning på telefonnätets tekniska begränsningar och operatörernas ovilja att investera utan stöd från det allmänna. Strävan är att förbättra läget genom att utveckla lämpliga trådlösa system för skärgårdsförhållandena. 4.1.3 Loimaaregionen I början av år 2005 går Loimaa stad och Loimijoki kommun samman. Likaså förenas kommunerna Pöytis och Karinainen, varefter regionkommunen består av sammanlagt 10 kommuner. Loimaa regionkommun hör som en av de åtta utvalda regionerna till det stödprojekt för regionkommunerna (SEUTU-projektet), som startats av inrikesministeriet och Finlands Kommunförbund. Riksdagen har beslutat förlänga projektet till utgången av år 2012. SEUTU-projektet ger en möjlighet att genomföra åtgärder i kommunen vilka hänför sig till bredbandsstrategin. De operatörer som är verksamma inom området är Auria Oy och Härkätien Puhelin Oy. Verksamhetsområdet för Härkätien Puhelin Oy omfattar kommunerna Koski Tl, S:t Mårtens och Tarvasjoki, för vilkas område bolaget garanterar ett bredbandsutbud. Härkätien puhelin hyr ut kopparkabel och ASDL-anslutningar till de andra operatörerna. Beredskap för att hyra ut även optisk fiber finns. Bredbandsanslutningar finns tillgängliga nästan överallt på annat håll på det område som täcks av telefonnätskabel. Tjänstens beskaffenhet bestäms av ifrågavarande operatör på dess eget verksamhetsområde. I praktiken är konkurrensen mellan operatörerna obetydlig i synnerhet på de glesbebyggda områdena. I allmänhet har operatören till förfogande hyreskoppar samt datatrafikkapacitet i begränsad omfattning. Enbart optisk fiber hyrs i regel inte ut till andra operatörer eller slutliga användare. Till följd av exempelvis SEUTU-projektet och de kommunsammanslagningar som skall genomföras inom regionkommunens område skulle det finnas ett särskilt behov och en god möjlighet att bygga förbindelser med optisk fiber inom de nya sammanslagna kommunernas område. 4.1.4 Vakka-Suomi Vakka-Suomi består av åtta kommuner. Kommunerna har en gemensam regionnätservice som hyrts av en operatör. På området verkar i huvudsak tre operatörer, Vakka-Suomen Puhelin Oy, Laitilan Puhelin Osuuskunta och Lännen Puhelin Oy, vilka tillhandahåller bredbandstjänster inom ramen för deras egna telefonnätskablingar. I de största tätorterna på området finns det också ett utbud av kabel-tv-anslutningar. Egentliga Finlands förbund 2004 13 Egentliga Finlands bredbandsstrategi

Bredbandstjänster finns relativt väl tillgängliga på området och telefonnätskablingarna täcker nästan alla fastigheter. Konkurrensläget är svagt utanför tätorterna. Varje operatör inom området har sina egna hävdvunna verksamhetsområden, där de i praktiken är de enda som tillhandahåller bredbandstjänster. Det är möjligt att i begränsad utsträckning hyra kopparledningar av operatörerna. I regel hyrs inte optisk fiber ut till andra operatörer utan förbindelserna erbjuds som kapacitetsbaserade. Kommunerna behöver bredbandsanslutningar bl.a. för tjänsterna för bl.a. skolor, hälsocentraler, dag- och åldringshem, samt olika organisationer som hänför sig till kommunens förvaltning. Avstånden mellan kommunerna inom Egentliga Finlands område är relativt korta samt koncentrerade till kommuncentralerna. Det skulle bli mer fördelaktigt för kommunerna att investera i egna teletrafikförbindelser mellan kommunerna och centraltätorterna. 4.1.5 Saloregionen Saloregionen består av elva kommuner. Det nuvarande serviceutbudet upplevdes som tillräckligt eller också ville man inte direkt kommentera saken. I en stor del av kommunerna besvarade man inte alls förfrågan, utan man uppmanade att rikta förfrågan till den lokala bredbandsoperatören Salon Seudun Puhelin Oy. Delvis baserar sig oviljan att besvara förfrågan på det faktum att leveransen av ett regionnät konkurrensutsattes våren 2004 i Saloregionkommunens kommuner. Regionnätet befinner sig ännu på realiseringsstadiet, och Salon Seudun Puhelin Oy utsågs att genomföra det. Samarbete utförs alltså i Saloregionen för att skapa ett regionnät, visserligen köps tjänsten av en teleoperatör. Därtill görs samarbete genom olika datasystemprojekt, med ett regionalt bibliotekssystem som exempel. 4.2 Områdets operatörer På basis av de nätoperatöruppgifter som finns på kommunikationsministeriets nätsidor skickades en förfrågan ut till områdets nätoperatörer. Med fetstil de som svarade under beredningen. AURAJOEN PUHELIN OY AURIA OY HÄRKÄTIEN PUHELIN OY KIMITO TELEFON AB LAITILAN PUHELIN OSK LOUNET OY LÄNNEN PUHELIN OY LÄNSILINKKI OY PARGAS TELEFON AB SALON SEUDUN PUHELIN OY SAUNALAHTI SONG NETWORKS OY TELEKARELIA WAKKANET OY VAKKA-SUOMEN PUHELIN OY Egentliga Finlands bredbandsstrategi 14 Egentliga Finlands förbund 2004

Operatörernas svar var alla mycket enhetliga. Basnätet har enligt operatörerna tillräcklig kapacitet och man kan erbjuda bredbandsförbindelser till nästan varje plats. Mycket få operatörer är beredda att hyra ut s.k. svart fiber. Samarbetet mellan operatörerna fungerar enligt operatörerna väl och är fortfarande intressant. Operatörerna anser att det inte behövs någon offentlig aktör på marknaden. Prisnivån är enligt operatörernas förmenande förmånlig men det finns inte tillräckligt tjänster i nätet. 4.3 Andra aktörer än kommunerna på den offentliga sektorn Som aktörer intervjuades representanter för Åbo universitet, Åbo yrkeshögskola och Åbo universitets centralsjukhus. Alla dessa aktörer har verksamhetsställen i flera kommuner i landskapet och ett flertal olika datatrafikbehov. 4.3.1 Åbo universitet Tillgången på bredbandstjänster upplevs som ett problem. Universitetet har till personalens och studenternas förfogande en högskole-adsl-tjänst som köpts av operatörerna. Åbo universitet har länge självständigt byggt ut sitt basnät. Datatrafiken mellan orterna strävar man efter att sköta med egen fiber eller svart fiber som hyrts av operatören. Åbo universitet gör en hel del datanätssamarbete med olika lokala aktörer, och har rikliga behov av teletrafik mellan olika aktörer och verksamhetsställen som är belägna på olika orter. Till ett genomförande av områdes- eller distriktnätet förhåller man sig positivt. Ett sådant nät är ägnat att främja bredbandsutbudet. Högskolornas internetförbindelser sköts i det snabba FUNET-nätet men det har inte stor betydelse med tanke på bredbandsstrategin, ty denna kapacitet kan ej hyras eller begagnas för något annat än högskolans egna behov. 4.3.2 Åbo yrkeshögskola Bredbandstjänsternas högas priser upplevs som ett problem (godtycklig prissättning). Även yrkeshögskolan förfogar över en högskole-adsl-tjänst som köpts av operatören för personalen och de studerande. Även yrkeshögskolan har i bruk en högskole-adsl-service för personalen och de studerande, köpt av operatörerna. Också yrkeshögskolans internet-förbindelser sköts i det snabba FUNET-nätet. Förbindelserna mellan Åbo yrkeshögskolas verksamhetsplatser hyrs alltid av operatörerna. Även yrkeshögskolan gör i stor omfattning datanätssamarbete med de olika lokala aktörerna, och den har en hel del datatrafikbehov mellan olika aktörer och verksamhetsställen som ligger på olika orter. Åbo yrkeshögskola har vilja att vara med som en aktiv aktör i arbetet med att utveckla bredbandsutbudet. Egentliga Finlands förbund 2004 15 Egentliga Finlands bredbandsstrategi

4.3.3. Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt Dataförbindelserna för hälso- och sjukvården inom Egentliga Finlands område utvecklas till stor del i Åbo och Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt. Därtill har alla distriktssjukhus och områdets kommuner egna behov i fråga om datakommunikationstrafik. Dessa har i regel hyrts av olika operatörer, men i vissa kommuner har det också byggts egna förbindelser t.ex. mellan hälsocentralen, åldringshemmen och kommunalkansliet. Inom Egentliga Finlands sjukvårdsdistrikt har ett projekt inletts i syfte att utreda och genomföra de datatrafikförbindelser som hälso- och sjukvården behöver inom hela Egentliga Finlands område. Målet är att förbindelserna kunde byggas utan enskilda överlappande lösningar. Från ledningens sida för projektet ovan har det framförts en önskan om att eventuella bredbands- eller basnätsprojekt skulle genomföras i samarbete med enheterna inom Egentliga Finlands hälso- och sjukvård. På så sätt kunde man undvika att göra överlappande teletrafiklösningar. 4.4. Sammandrag Genomförandet av bredbandsförbindelserna är en verksamhet på lång sikt, där man bör reservera sig för ändringar som utvecklingen för med sig. Optisk fiber är den överlägsna tekniken inom synhåll som en väg för överföring av de växande dataflödena. Det är viktigt för kommunerna att beakta möjligheten att installera optisk fiber i de egna kabelrörlinjerna som en del av kommunaltekniken alltid då det grävs nya linjer i kommunen. I praktiken bör man ta ställning till en installation av optisk fiber alltid då detta lämpligen kan genomföras till exempel i samband med kommunalteknik eller annat jordbyggnadsarbete. Inom centraltätorternas område lönar det sig att alltid bygga åtminstone kabelbrunnar och rörledningar mellan dem, varvid det är lätt och billigt att installera en optisk fiberkabel allt efter senare behov. Kabellinjerna bör hyras ut till operatörerna och bl.a. elbolagen, i stället för att var och en gräver sina egna kablar separat. De kabelbrunns- och rördragningsarbeten som skall utföras i samband med kommunaltekniken och jordbyggandet bör utföras så att man informerar och gör det i samarbete med teleoperatörerna. På så sätt skapas det möjlighet för en konkurrerande serviceproduktion inom kommunernas område. Operatörerna bör informeras om alla projekt och man bör sträva efter att bygga beredskaper för kablingar i samarbete. På så sätt sparar alla parter i kostnaderna. Kommunerna hyr naturligtvis ut kabelbrunnar/- linjer till operatörerna, företagen och andra som behöver sådana. Kommunernas aktivitet vid planeringen av transmissionsvägar för teletrafiken samt beaktandet av dessa i planläggnings- och byggnadsskedet ökar möjligheterna för en konkurrens mellan operatörerna. En fungerande konkurrens mellan operatörerna skapar också nya och allt bättre tjänster för kommunerna, företagen och invånarna i området. I allmänhet upplever man att det finns brister i bredbandsutbudet. Som det största problemet ser man de höga priserna för tjänsterna beroende på avsaknaden av konkurrens. Vidare är man bland regionens kommuner och aktörerna inom den offentliga sektorn intresserad av en regionnätslösning som tillhandahåller tjänster för kommunerna och den övriga offentliga sektorn. Egentliga Finlands bredbandsstrategi 16 Egentliga Finlands förbund 2004

5. En regional lösningsmodell och tekniska alternativ 5.1 Fasta distributionsnät 5.1.1 Datakabling (optisk fiber [FTTB], lokalnät) Optisk fiber lämpar sig utmärkt för att bygga långa stamförbindelser. Lokalt kan man med optisk fiber kostnadseffektivt bygga transmissionsförbindelser mellan bostadsområdena och byggnaderna. Även inne i byggnaderna håller optisk fiber på att bli vanligare men tillsvidare tjänar den vanliga Ethernet-kablingen väl både data- och telefontrafiken. 5.1.2 xdsl (telefonnät) Den distribution som sker via telefonnätet, dvs. ISDN och xdsl-lösningarna är i dag den vanligaste distributionskanalen för bredband. Med tanke på framtiden borde dock följande faktiska problem beaktas: Bärvidden och den därmed förknippade eventuella distributionskapaciteten i ett telefonnät med kopparledning är begränsad. Distributionen fungerar bra i tätorterna ännu i flera år. På områdena med glesbebyggelse finns det en ålderstigen luftkabling, vars begränsade kapacitet och bärvidd lämnar stora områden utan möjligheter till bredband. På landsbygden kan ett telefonnät med kopparledningar ifrågasättas. Redan i dag är en stor del av telefonnätet på området med glesbebyggelse ålderstiget och i rätt dåligt skick och det är inte sannolikt att operatörerna av kostnadsskäl skulle satsa på att iståndsätta nätet. bredbandf astighet/distans Egentliga Finlands förbund 2004 17 Egentliga Finlands bredbandsstrategi

5.1.3 Övriga (elnät PLC) Utbudet av bredbandskapacitet via elnätet har fått liten betydelse. I Åbo har inom stadsområdet genomförts lösningar i viss utsträckning med hjälp av DataSähkö, där distributionen inom bostadsbolaget sker längs elkabeln. Bärvidden för DataSähkö är relativt kort och den lämpar sig inte heller för att bygga nätverk för områden med glesbebyggelse. 5.2 Trådlösa distributionsnät 5.2.1 WLAN (Wireless Local Area Network) WLAN är ett lokalnät, där Internetförbindelsen etableras trådlöst mellan basstationen och den slutliga användarens dator med hjälp av ett särskilt WLAN-nätkort. Dessutom kan med WLAN-teknologi byggas till dataöverföringskapaciteten begränsade, fördelaktiga stamförbindelser till exempel mellan byggnaderna. Utnyttjandet av teknologin har blivit allt vanligare i hem- och kontorsmiljö. Teknologin lämpar sig ypperligt för att genomföra främmande nät, varvid förbindelseutbudet är oberoende av plats i jämförelse med enbart fasta anslutningspunkter som genomförts med kabelteknologi. Traditionellt har hotellen och flygfälten tillhandahållit trådlösa Internetförbindelser för sina kunder och även byggandet av främmande nät för företagen håller på att bli allt vanligare. I synnerhet i glesbebyggda regioner kan det bli förmånligare att erbjuda den slutliga användaren en trådlös förbindelse än ett förbindelseutbud som baserar sig på en fast kabelförbindelse, om man inte kan utnyttja ett färdigt fast nät, såsom telefon- eller kabeltelevisionsnät. Liksom i kabelmodemteknologin, reserveras i WLAN-teknologin inte något eget frekvensband för den slutliga användaren, utan användarna inom ett visst område delar bandet tillsammans med användarna i samma område. De nuvarande hastigheterna för informationsöverföringarna med WLAN-genomförandena varierar mellan 1-100 Mbs. En WLAN-förbindelse brukas ofta som den sista delen av en fast bredbandsförbindelse, till exempel en DSL-förbindelse, för att förena flera användare trådlöst med nätet. I praktiken innebär detta att en WLAN-stödstation förenas i ändan på en DSL-förbindelse på kontoret, till vilken användarna bildar en trådlös förbindelse. Utnyttjandet av WLAN-teknologin håller på att öka i popularitet. 5.2.2 Satellitteknologi Satellitteknologin utnyttjas för att leverera en bredbandsförbindelse till områden med synnerligen gles bebyggelse, vilka inte kan nås med de fasta nätens bredbandsteknologi. Tidigare etablerades en förbindelse från nätet till den slutliga användaren med hjälp av en satellit, men det krävdes en särskild returkanal från användaren till nätet. Med nuvarande satellitteknologi kan man dock redan bilda en dubbelriktad förbindelse mellan den slutliga användaren och satelliten. Fördelen med satellitteknologin är dess täckning. Med hjälp av en satellit kan en bredbandsförbindelse föras till en slutlig användare, som bor fjärran från tätorten. De dåliga sidorna med teknologin har varit att den är dyr, en fördröjning beroende på det långa avståndet mellan satelliten och den slutliga användaren Egentliga Finlands bredbandsstrategi 18 Egentliga Finlands förbund 2004

och en svag kvalitet på signalen, samt en begränsad bandbredd och därigenom också en lägre förbindelsehastighet. 5.2.3 Mobilkommunikationsnäten GPRS, som i dag skall genomföras i Europa via mobilkommunikationsnäten som en allt allmännare Internet-förbindelse är inte som sådan någon egentlig bredbandsteknologi på grund av sin dataöverföringskapacitet, men den är till exempel fungerande som returkanal. Målet för framtidens så kallade den tredje generationens mobilteknologier är dock att erbjuda internet-förbindelser t.o.m. med hastigheten 2 Mbit/s, vilket överskrider transmissionshastigheten för de flesta fasta förbindelser som nu står till förfogande. Förbindelsehastigheten sjunker då avståndet växer från basstationen och inte erbjuder UMTS-näten heller en snabb bredbandsförbindelse annat än på ett avgränsat område ens i framtiden. Mobilkommunikationsnäten som en teknologi som erbjuder Internet-förbindelse har fördröjts från att bli allmännare främst av tre omständigheter: mobilteleoperatörernas oförmåga att investera i den nödvändiga infrastrukturen, en långsammare informationsöverföringshastighet än bredbandsteknologierna och WLAN-teknologin samt ännu tillsvidare högre priser med hänsyn till överföringshastigheten. 5.2.4 WLL, WiMax (trådlös bredbandsdistribution) WLL och trådlösa distributionsnät med framtida WiMAX -standard kan ses som en stor möjlighet inom de glesbebyggda områdena i Egentliga Finland. Den nya standarden baserar sig på en stor transmissionskapacitet (c. 14 MBPS) och en c. 15 km realistisk bärvidd utan direkt synförbindelse är tillräckligt för att täcka de områden där en bredbandsdistribution via telefonnätet inte är möjlig i dag eller ens i framtiden. WiMAX baserar sig på en ny 802.16a standard och ersätter sannolikt den nuvarande 2,4Ghz WLAN-tekniken de närmaste åren. Eftersom WiMAX också stöder telefonfunktionerna (VOIP) bör den betraktas som ett beaktansvärt alternativ inom de glesbebyggda områdena i Egentliga Finland. 5.3 Ett landskapsnät I Egentliga Finland finns det klart ett behov och en förutsättning för att genomföra ett regionalt stamnät med optisk fiber, där de nuvarande regionala näten för regionkommunerna förenas med varandra. Regionnätet betjänar främst den offentliga förvaltningens egna trafikbehov och främjar därtill operatörernas konkurrenssituation inom utbudet och prissättningen genom att utsträcka de behövliga överföringshastigheterna för nätet med optisk fiber till lämpliga baser även inom de glesbebyggda områdena. Ett genomförande av ett regionnät kan etableras med en utvidgning av SkärgårdsNet och Turku AreaNet även till andra regionkommuner. Eftersom nätet hålls i den offentliga sektorns ägo, kan det i framtiden vid behov för att främja bredbandsutbudet och konkurrensen öppnas till förfogande för alla operatörer på enahanda villkor. Egentliga Finlands förbund 2004 19 Egentliga Finlands bredbandsstrategi

6. Rekommendationer för kommunerna och statsförvaltningen Rörliga användare, mobilitet Företag, offentlig förvaltning Hem, privatperson Utbudet av offentliga nätverk även i kommunernas lokaler främjas, bredband för alla överallt Aktörsamarbetet främjas, ett nät av optisk fiber byggs för landskapet Anvisningar för myndigheterna och kommunerna OpenAccess nätet för att täcka luckor i den kommersiella verksamheten Bredband för alla överallt Detta främjar andra Bredband överallt 256 kbps 1 Mbps 10 Mbps 100 Mbps 1 Gbps 20.10.2004, 1 Fokus för statsrådets bredbandsstrategi Fokus för Egentliga Finlands bredbandsstrategi Rekommenderade åtg-rder av Egentliga Finlands bredbandsstrategi 6.1 Omständigheter att beakta vid utbyggandet av infrastrukturen På hela verksamhetsområdet och i alla kommuner utförs kontinuerligt ett byggande av infrastruktur genom åtgärd av staten eller kommunerna, såsom vägbyggnadsprojekt, kommunalteknik, vattenförsörjningslinjer etc. I denna verksamhet är det av yttersta vikt att även beakta informationssamhällets behov genom att invid byggnadslinjerna lägga kabelkanaler och / eller optiska fiberkablar, vilka kommer i det allmännas (kommunernas) ägo. Kostnadsökningen är ytterst liten i byggnadsskedet, dvs. cirka 2000-3000,- euro per kilometer, men den direkta eller framtida nyttan kan bli omfattande i form av gratis och snabba förbindelserutter. 6.2 Byggbestämmelser I de allmänna byggbestämmelserna och byggrekommendationerna borde intas bestämmelser med tanke på informationssamhällets behov. Med detta avses främst omständigheter som skall beaktas på bostadsområdena, vid nybyggnation och vid saneringsreparationer. Egentliga Finlands bredbandsstrategi 20 Egentliga Finlands förbund 2004

I dag dras det genom åtgärd av den lokala operatören telefonnät med kopparkabel av gammal vana. I fortsättningen är det viktigare att dra en datakabling, dvs. Ethernet-parkabel (betjänar även de nuvarande telefonsystemen) och optisk fiberkabel. Vidare borde det rekommenderas att de nya kablingarna innehas av områdets servicebolag, kommunen eller bostadsbolaget och att det på så sätt är fritt för alla serviceproducenter som så önskar. 6.3 Finansiering För att genomföra bredbandstjänster i Egentliga Finland som förbindelser på minst 256 kb enligt den planerade tidtabellen i enlighet med statsrådets bredbandsstrategi förutsätts det investeringsstöd. Eftersom arbetsgruppen inte från operatörerna har fått uppgifterna om placering av koncentratorn, har omfattningen av det område som befinner sig utanför det kommersiella utbudet utretts med hjälp av rutmaterialet för hushållen. På den bifogade kartan har utskrivits de kilometerrutor där det finns över 15 hushåll. På detta område där det finns 148 930 hushåll har det kommersiella utbudet av bredbandsförbindelser tolkats som oproblematiskt. Den rasterade zonen på kartan har gjorts upp genom att man gjort en begränsning på 4 km från de ovannämnda rutornas kanter. På den här zonen är bebyggelsen så nära koncentratoranläggningarna att det kommersiella utbudet av bredbandsförbindelser är möjliga. Till det sålunda begränsade området hör 206 956 hushåll, dvs. 97, 9 % av alla hushåll i Egentliga Finland. Utanför det begränsade området blir det område som är utanför den kommersiella verksamheten enligt statsrådets bredbandsstrategi. Området består av 1650 rutor, vilket är 21 % av alla rutor med bebyggelse. På området finns det 4300 hushåll. Den zon som har begränsats på ett avstånd av 2 km från rutorna med 15 beskriver väl koncentrationen av bebyggelsestrukturen i Egentliga Finland. På detta område finns 94, 8 % av hushållen i Egentliga Finland. Zonen omfattar 53 % av alla rutor med bebyggelse. Det finns sådana områden i Egentliga Finland där det uppkommer ett bredbandsutbud endast med samhällets insatser. Det vidsträckta skärgårdsområdet i Egentliga Finland är på grund av naturförhållandena det mest problematiska området med hänsyn till utbudet av bredbandsförbindelser. De nordliga delarna av Alastaro och Loimaa kommuner, de östliga delarna och den nordvästliga delen av staden Somero, området mellan Kisko och Suomusjärvi, södra delen av Sagu kommun och gränsområdena av Virmo kommun och Letala stad samt ett smalt område mellan Yläne och Oripää kommuner är områden, där det behövs finansieringsstöd. Bland kommunerna i Egentliga Finland har åtminstone Pemar stad och Sagu kommun träffat ett avtal med en teleoperatör för att garantera en bredbandsförbindelse på hela kommunens område. Priset för att lösa problemet är i Pemar stad 40 000 euro och i Sagu kommun cirka 60 000 euro. Utifrån de lösningar som gjorts av dessa kommuner kan man uppskatta kostnaderna för de åtgärder som skall utföras på fastlandsområdet, då målet är att utsträcka bredband till alla områden med glesbebyggelse. Utsträckningen av ett bredbandsutbud till skärgårdskommunerna förutsätter först ett avgörande om den tillämpade tekniken, innan man kan uppskatta kostnaderna för ett genomförande. Egentliga Finlands förbund 2004 21 Egentliga Finlands bredbandsstrategi

6.4. Brister som observerats i konkurrenssituationen Ett fritt distributionsnät (telefonnät) utsatt för konkurrens har inte fungerat på önskat sätt. De skapade förfaringssätten är alltför mycket beroende av den lokala operatörens vilja till samarbete. Vidare är prissättningen av hyrorna baserad på operatörens egna beräkningar. Problemen skulle lösas med tariffprissättningsprinciper som skulle tillämpas på kabelhyror, anläggningsutrymmen och mastplatser i terrängen. Enligt operatörerna finns det tillräckligt med optisk fiberkapacitet i Egentliga Finland. Användningen av ett nät med optisk fiber är emellertid låg med avseende på deras kapacitet. En marknadsbaserad konkurrens för bredbandsutbudet uppstår inte om nätet av optisk fiber inte frigörs på ett äkta sätt och det skapas en fungerande prissättning av hyrorna. Om man inte kan komma överens om frågan, uppstår det situationer där det vid sidan av optiskfiberförbindelsen med hög transmissionskapacitet genomförs nya förbindelser med begränsat kapacitetsutnyttjande. Också i trådlösa system, som baserar sig på frekvenslicenser, har det märkts brister i fråga om fri konkurrens. I vissa fall reserverar operatörerna en begränsad frekvens för sig själva för framtiden. På så sätt är frekvenserna inte i effektiv användning och de bromsar upp den allmänna utvecklingen. För att rätta till saken förutsätts lagstiftningsåtgärder. Målet skall vara, att en tariffprissättningen genomförs i fråga om kabelhyror, anläggningsutrymmen och platser för master i terrängen, att nätförbindelserna med optisk fiber öppnas för konkurrens liksom kopparledningsnätet samt att de som reserverat trådlösa frekvenser förutsätts utnyttja sin frekvens. Egentliga Finlands bredbandsstrategi 22 Egentliga Finlands förbund 2004

7. Sammandrag Uppdrag Egentliga Finlands förbund inledde våren 2004 ett strategiarbete för landskapet i anslutning till statsrådets bredbandsstrategi. I strategidokumentet har definierats hur en bredbandsförbindelse på minst 256 Kbps genomförs för hela Egentliga Finlands område. Ytterligare definierades de åtgärder med vilka Egentliga Finland kommer med och hålls kvar i täten i landet bland alla grupper som utnyttjar bredbandsutbudet. Bredbandet är inte bara en distributionskanal utan en duplex, en ny kommunikationsform i informationssamhället. Vid dimensioneringen av nätens kapacitet skall utgångspunkten vara en kvalitetsmässig förmedling av rörlig bild och ljud i realtid. Situationen i landskapet, regionkommunerna och kommunerna samt operatörernas utbud De olika landskapen i Finland avviker avsevärt från varandra som målområden för ett genomförande av bredbandsförbindelser. Det typiska för egentliga Finland i jämförelse med andra landskap är landskapets lilla ytareal, det stora antalet kommuner samt en koncentrerad bebyggelsestruktur. Operatörernas bredbandsutbud täcker tätorterna och en stor del av Egentliga Finland. I fråga om områdena med gles bebyggelse och skärgården finns det emellertid brister i utbudet eftersom verksamheten är ekonomiskt olönsamt på detta område. I regionkommunerna i Åboland, Saloregionen och Vakka-Suomi genomfördes ett regionnät. Av dessa ägs endast Åbolands regionnät av kommunerna. I regionkommunerna Åbo och Loimaa håller man på att planera ett regionnät. Egentliga Finlands lösning Egentliga Finlands bredband baserar sig på optisk fiber Regionkommunerna i Egentliga Finland genomför regionnät för den offentliga förvaltningens behov, vilka förenas med varandra Skärgårdsnätet, Turku Area Net etc. Vidare strävar man efter att förena näten över kommungränserna. Vid genomförandet eftersträvas även ett täckande samarbete mellan operatörerna, varvid det uppstår betydande kostnadsinbesparingar för alla parter i samarbetet. Användningen av bredbandsnäten främjas överallt genom att man ser till möjligheterna att utnyttja de offentliga näten så omfattande som möjligt. Genomförandet av bredband som en del av allt byggande Dragningen av en optisk fiberkabel och installationen av kabelrör beaktas alltid då linjer grävs. Genom byggnadsbestämmelser främjas genomföranden med optisk fiber på planeområdena och Ethernet-parkabelgenomföranden. Genom lagstiftning och på andra sätt säkerställs en obehindrad användning av nätet med optisk fiber och förhindras att de begränsade trådlösa frekvenserna reserveras för eget bruk utan avsikt att erbjuda tjänster med deras hjälp. För myndigheterna rekommenderas en möjlighet att fastställa tariffprissättningen i fråga om kabelhyror, anläggningsutrymmen och platser i terrängen Bredbandsförbindelsen genomförs med samhällets stöd på de områden, där det inte uppstår ett kommersiellt utbud Endast på de områden där en kommersiell verksamhet inte är lönsam, genomförs distributionsnät för bredband med offentligt, konkurrensneutralt stöd. Egentliga Finlands förbund 2004 23 Egentliga Finlands bredbandsstrategi