Det fantastiska fasansfulla rånet

Kriminologiska institutionen Det fantastiska fasansfulla rånet en diskursanalys av mediernas beskrivning av helikopterrånet Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2014 Frida Torgils

2

Sammanfattning Medierna utgör en viktig källa till information, särskilt gällande brottslighet. Denna studies fokus vilar på mediernas beskrivning av just brottslighet. Studien är dock avgränsad till att endast inrikta sig på medierapporteringen kring en specifik brottslig händelse, nämligen helikopterrånet. Helikopterrånet är ett rån som genomfördes mot G4S:s värdedepå i Västberga i södra Stockholm den 23 september 2009. Rånet genomfördes med hjälp av en helikopter som landade på värdedepåns tak, varför rånet kom att benämnas Helikopterrånet. Rånet fick stor medial uppmärksamhet, både i Sverige och internationellt. Syftet med denna studie är att undersöka mediernas rapportering av helikopterrånet och analysera vilka föreställningar om brottslighet som konstrueras i denna. Ett annat syfte med studien är att studera hur medierna använder sig av experter och expertuttalanden rörande helikopterrånet. Som metod och teori för att göra detta används diskursanalys samt Laclau och Mouffes diskursteori. Studiens empiriska material består av artiklar hämtade från tidningarna Aftonbladet och Dagens Nyheter, som publicerats inom ett tidsspann av 14 dagar efter det att rånet ägt rum. I tidningsartiklarna kunde fyra diskurser identifieras. En diskurs, det spektakulära rånet, präglades av en beskrivning av rånet som något sensationellt och exceptionellt. En annan diskurs, miljonerna som försvann, behandlar rånbytet och den stora summa pengar som antas ha försvunnit med det. En tredje diskurs, hotet från de andra, rör de misstänka gärningspersonerna och präglas av en uppdelning av människor i ett vi och de, där de andra även beskrivs som ett hot. En sista diskurs, den inkompetenta polisen, präglas av kritik som riktas mot polisens insatser i relation till rånet men också av en motdiskurs där presstalesmän från polisen tar organisationen i försvar. Beträffande mediernas användande av experter tycks detta skräddarsys utefter vad medierna själva vill förmedla samt vilken bild de vill ge av en händelse. Experternas uttalanden användes i de allra flesta fall för att understödja den beskrivning medierna själva förmedlat. På detta sätt kunde medierna bekräfta de föreställningar de själva varit med och skapat rörande exempelvis själva rånet, de inblandade gärningspersonerna samt polisen. Allvarliga och dramatiska händelser kan ge upphov till en slags panik i samhället som kan kallas för moralpanik (Cohen 2002). Att helikopterrånet skulle ha gett upphov till moralpanik är inte otänkbart då medierna bland annat kopplade rånet till organiserad brottslighet samt grovt kriminella män med specialkunskaper. Dessa krafter i kombination med mediernas beskrivning av en inkompetent polis gör inte tanken omöjlig att allmänheten upplevde sig stå under hot. Nyckelord: medier, brottslighet, helikopterrånet, moralpanik, mediepanik. 3

4

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 7 1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 8 1.2 CENTRALA BEGREPP... 9 1.2.1 Experter... 9 1.2.2 Organiserad brottslighet... 9 1.2.3 Hotbilder... 10 2. SAMMANFATTNING AV HELIKOPTERRÅNET... 11 3. TIDIGARE FORSKNING... 11 3.1 MEDIERNAS RAPPORTERING OM BROTTSLIGHET... 11 3.2 HUR BROTT BLIR TILL NYHETER... 14 3.3 EXPERTERNAS ROLL I MEDIERNA... 15 4. METOD OCH TEORI... 16 4.1 DISKURSANALYS... 16 4.2 DISKURSTEORI... 17 4.3 EMPIRISKT MATERIAL OCH URVAL... 19 4.4 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 19 4.5 FORSKARROLL... 20 4.6 ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 20 4.7 STUDIENS KVALITETSASPEKTER... 20 5. RESULTAT OCH ANALYS... 21 5.1 DET SPEKTAKULÄRA RÅNET... 22 5.2 MILJONERNA SOM FÖRSVANN... 24 5.3 HOTET FRÅN DE ANDRA... 26 5.4 DEN INKOMPETENTA POLISEN... 29 6. SLUTSATSER OCH AVSLUTANDE DISKUSSION... 33 7. LITTERATURFÖRTECKNING... 37 8. BILAGA... 40 5

6

1. Inledning I vår tid är medierna den dominerande källan till information om brottslighet för de allra flesta människor (Pollack 2008:423). Även om det råder delade meningar om huruvida medierna speglar den faktiska brottsligheten eller ej (Chermak 1994:103), står det klart att vi får våra föreställningar om brottslighet, brottslingar och risker att utsättas för brott från just medierna (Heber 2007:128f). Brottsjournalistiken faller inom ramarna för kraven på mediedramaturgi då rapporteringen kan personifieras samt dramatiseras. Den blir inte sällan till en följetång där de inblandade följs genom hela rättsprocessen (Pollack 2001:13). Det sker dock en selektion rörande vilken brottslighet medierna rapporterar om. Majoriteten av de brott det rapporteras om handlar om det exceptionella, det spännande och det mest dramatiska (Dahlgren:1987:16,35; Cohen 2002:10; Pollack 2001:75). Fokuseringen på det exceptionella sker på bekostnad av vardagsbrottsligheten. Egendomsbrottslighet rapporteras det exempelvis inte om i någon större utsträckning, trots att det är den vanligaste formen av brottslighet (Pollack 2001:75). Selektionen som görs med fokus på dramatiska och exceptionella händelser är en av många anledningar till att medierna förmedlar en skev bild av brottsligheten (Flyghed 2007:66; 2000a:46). Brottslighet blir lätt till nyheter då det representerar något avvikande, det vill säga något som bryter mot samhällets rådande normer och värderingar. Avvikelsen strider mot det förväntade och det normala, vilket ofta kännetecknar en nyhet (Pollack 2008:424). Vidare menar Steven Chermak (1994) att nyheter kan vara av fyra olika slag. Han beskriver superprimära nyheter som riktigt exceptionella och sensationella händelser med ett nyhetsvärde som är nationellt, och ibland även internationellt. Ofta behandlar framsidan och flera sidor i tidningen en superprimär nyhet (Chermak 1994:117ff). En superprimär nyhet som tillägnas stort utrymme i medierna når ut till ett stort antal människor och kan påverka människor på olika vis. Nyheten kan ses som information som kan skydda människor samt tillföra dem kunskap. Den kan även fungera underhållande, väcka starka känslor eller bli föremål för ett vidare reflekterande. Om nyheten rör ett allvarligt brott kan den även väcka känslor av oro och rädsla hos människor att själva drabbas (Chermak 1994:104ff). Ett brott som fick stor medial uppmärksamhet både i Sverige och internationellt är det grova rån som genomfördes mot G4S:s värdedepå i Västberga i södra Stockholm den 23 september 2009. Rånet kom att kallas Helikopterrånet och blev en superprimär nyhet. Helikopterrånet beskrevs på följande vis av morgontidningen Dagens Nyheter dagen efter att det hade ägt rum; De var tungt beväpnade, tekniskt välutrustade och de agerade med militär precision. Så beskriver Stockholmspolisen de rånare som igår utförde ett av de mest spektakulära rån som genomförts i Sverige. (Dagens Nyheter 2009-09-24b) 7

Vidare är det vanligt att medier låter olika experter uttala sig om exceptionella händelser och deras främsta uppgift är då att bistå med kunskap (Flyghed 2007:65f). Hur dessa experter används samt vilken definition epitetet expert vilar på kan dock variera. En expert kan exempelvis vara en forskare (Flyghed 2007:66), en polis (Åkerström 2008:21f) eller en person med stor sakkunskap inom ett givet ämne (Nationalencyklopedin 2014). Enligt Steven P. Turner (2003) förväntas det av experter att de besitter kunskap som allmänheten inte har eller kan ha. Vad experterna säger ifrågasätts sällan, utan kan av många människor tas för sanning. De enda som kan ifrågasätta vad en expert säger är andra experter inom samma område (Turner 2003:12,25). Ulrich Beck (2012) menar vidare att kampen om vem som besitter kunskap har blivit till en strid mellan olika experter (Beck 2012:277). Mediernas behov av experter som uttalar sig är mycket stort, vilket i vissa fall kan leda till att benämningen expert inte alltid kan likställas med ett kunnande (Flyghed 2007:65f). Detta kan bli problematiskt då vad som av allmänheten anses vara fakta och sanning ofta är produkter av uttalanden gjorda av personer med makten att säga hur saker och ting är, det vill säga experterna (Turner 2003:22,25). Fördelen med användandet av experter är att de kan erbjuda kunskap och förslag på lösningar som grundar sig på vetenskap och forskning. Deras uppgift är inte att göra moraliska, principiella eller politiska omdömen. Uppgiften är att komma med en lösning, inte rätt lösning (Andersson 2002:103,108f). Helikopterrånet kan ses om en superprimär nyhet som tillägnades stort medialt utrymme. Medierapporteringen om rånet nådde därmed ut till en stor del av allmänheten, vilka skapade sig en bild av vad som inträffat baserat på det medierna förmedlade. Vidare uttalade sig flera experter om rånet i medierna, vilket sannolikt påverkade bilden av det inträffade. Mot denna bakgrund är det enligt min mening intressant och kriminologiskt relevant att studera hur medierna kan konstruera föreställningar om brottslighet i sin rapportering om en superprimär nyhet som helikopterrånet. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka mediernas rapportering av det så kallade helikopterrånet och analysera vilka föreställningar om brottslighet som konstrueras i denna. Jag avser även undersöka hur medierna använder sig av experter och deras uttalanden rörande helikopterrånet. Den medierapportering som är föremål för studien är tidningsartiklar hämtade från en morgontidning samt en kvällstidning de 14 första dagarna efter det att rånet skett. Studiens frågeställningar lyder; - Vilka föreställningar om brottslighet konstrueras i tidningsartiklarna om helikopterrånet? - Hur används experter och expertuttalanden i tidningsartiklarna om helikopterrånet? 8

Min avsikt är inte att söka uttala mig om hur föreställningar om brottslighet står sig i relation till den verkliga brottsligheten. Jag gör inte heller anspråk på att ge en fullständig förklaring till hur brottslighet konstrueras i medier. Fokus ligger istället på att undersöka hur föreställningar om brottslighet kan konstrueras utifrån en specifik händelse som tillägnats stort utrymme i medierna. 1.2 Centrala begrepp Nedan förklaras tre begrepp som kan definieras och användas på olika sätt beroende på vem som är aktör. I denna studie kan exempelvis tidningsmedierna och polisen ses som två aktörer. Att begreppen kan definieras på olika sätt visar på deras komplexitet. Att de dessutom används på olika sätt kan få konsekvenser, vilket diskuteras vidare nedan. Jag tar inte själv ställning till vilken definition jag helst föredrar, då det inte är av vikt för studiens syfte. Avsikten med att redogöra för begreppen nedan är istället att visa på diskrepansen mellan hur de kan definieras och användas. Alla tre begrepp har visat sig centrala rörande denna studies förståelse av hur tidningarna konstruerar föreställningar om brottslighet samt använder experter och deras uttalanden. 1.2.1 Experter Det saknas en allmängiltig definition av experter och expertkunskap, och dessa kan dessutom variera över tid och rum (Boswell 2009:23). Nationalencyklopedin definierar en expert som en person med stor sakkunskap inom ett givet ämne (Nationalencyklopedin 2014). Vidare kan expertkunskap även referera till kunskap som producerats genom vetenskaplig forskning (Boswell 2009:23). Ett alternativt sätt att definiera en expert kan vara att de som efterfrågar expertkunskapen har en övertygelse eller ett intresse av att personen i fråga ska vara en expert (Boswell 2009:25). I medier kan experter användas på olika vis. Det är oftast forskare som anlitas för att göra ett uttalande och deras huvudsakliga uppgift är då att bistå med kunskap och bidra till en ökad förståelse av det som inträffat (Flyghed 2007:65f). Experter kan även användas för att lösa problem eller för att legitimera en organisations existens eller stödja dess ageranden (Boswell 2009:4,73). I situationer där motstridiga påståenden florerar kan experter anlitas för att bringa klarhet. Beträffande ämnen som ofta är föremål för debatter, exempelvis brottslighet, kan det ibland uppstå en diskrepans mellan experternas åsikter och de åsikter som delas av allmänheten eller medierna (Boswell 2009:6f). 1.2.2 Organiserad brottslighet Redan av namnet framgår att organiserad brottslighet ägnar sig åt brottslighet i organiserad form (Korsell, Skinnari & Vesterhav 2009:12). Bara för att ett brott är organiserat behöver det dock inte nödvändigtvis röra sig om organiserad brottslighet (Hagan 2006:134). Många brott kräver 9

organisation, exempelvis ett metodiskt utfört bankrån med dess tillgänglighet till vapen och strategiskt utplacerade flyktbilar. Gällande begreppet organiserad brottslighet är istället själva organisationen central, det vill säga att brottet begåtts av en kriminell grupp där det är troligt att samma grupp kommer att begå brott ihop igen (Korsell, Skinnari & Vesterhav 2009:14). Det finns inte en vedertagen definition av organiserad brottslighet utan i själva verket flera hundra (von Lampe 2009). Inom EU har en definition av organiserad brottslighet emellertid tagits fram, enligt vilken en rad kriterier ska vara uppfyllda. Minst sex stycken av sammanlagt 11 kriterier måste stämma in, varav fyra särskilt utvalda kriterier är obligatoriska. Dessa fyra är; samverkan mellan fler än två personer, lång eller obegränsad utsträckning i tiden, misstanke om allvarliga brottsliga handlingar samt strävan efter vinning och/eller makt (Korsell, Skinnari & Vesterhav 2009:22f). Polisen utgår från EU s definition. Brottsförebyggande rådet definierar dock organiserad brottslighet på följande vis; - Det rör sig om en nätverksbaserad vinstinriktad brottslig verksamhet i projektform som har vilja och förmåga att skydda och underlätta brottsligheten genom otillåten påverkan (trakasserier, hot, våld och korruption). - Inom "projekten", som avlöser varandra, finns en arbetsdelning och flexibilitet som innebär att medarbetare går in och ut ur projekten. - Verksamheten bedrivs i regel diskret, men kan ibland ta sig uttryck i synliga gäng, med ett utmanande beteende, symboler och maktanspråk. (Brottsförebyggande rådet 2014) Det finns dock de som menar att organiserad brottslighet är ett problematiskt och svårdefinierat begrepp, vilket leder till vaga formuleringar i lagtexter och tillämpningsförfattningar som riskerar att inkludera mycket (Flyghed 2000b:221; Hagan 2006:128ff). De väljer att använda andra begrepp, som exempelvis hotbilder, vilket beskrivs nedan. 1.2.3 Hotbilder Enligt Janne Flyghed (2007) är organiserad brottslighet ett diffust begrepp. Ofta innehåller hotbildsdiskussioner diffusa begrepp som organiserad brottslighet. Att hoten är svåra att precisera kan ses som ett tecken på deras farlighet. Enligt Flyghed är hotbilder konstruktioner av möjliga framtida hot (Flyghed 2007:59ff). En hotbild blir således en föreställning om att något utgör ett hot (Eriksson 2004:26). Hur dessa hotbilder skapas och framställs avgör vilka åtgärder som vidtas för att förhindra hotet samt hantera dess konsekvenser (Flyghed 2007:60). Vidare kan konstruktionen av hotbilder ha ett implicit syfte. Att betona hotbilder kan fungera som ett sätt att legitimera en organisations existens, exempelvis polisorganisationen, och verka för att organisationen ska tilldelas mer resurser. Framhållandet av hotbilder kan även fungera enande och bidra till ett identitetsskapande, vilket i sin tur kan leda till en ökad sammanhållning i 10

samhället. Detta kan resultera i att de som skapar hotbilderna snarare tenderar att överskatta riskerna med hoten än att underskatta dem (Flyghed 2007:61). 2. Sammanfattning av helikopterrånet I Södertörns tingsrätts dom i mål nr B 11738-09 framgår följande; Klockan 05.18 på morgonen den 23 september 2009 landar en stulen helikopter på taket till G4S:s värdedepå i Västberga i södra Stockholm. Strax därefter krossas glaset i en glaskupol i taket och med hjälp av två stegar klättrar tre svartklädda personer ned i värdedepån. Inne i värdedepån utförs sprängningar för att komma in i uppräkningsrummet där pengarna finns förvarade. G4S:s personal har i sista stund lyckats låsa in pengarna i gallerburar och hinner lämna uppräkningsrummet just innan rånarna tar sig in i rummet. Rånarna är maskerade och beväpnade med automatvapen. De använder ett verktyg i form av en motorkap för att ta sig in i de låsta gallerburarna och pengarna packas ned i säckar som sedan hissas upp till taket. Säckarna lastas in i helikoptern som återigen landat på taket efter att tillfälligt ha lämnat platsen då rånarna befunnit sig inne i värdedepån. Då alla säckar med pengar lastats in, och de tre rånarna tagit sig in i helikoptern, flyger den iväg från platsen. I anslutning till rånet har flera åtgärder vidtagits för att försvåra för polisen. Exempelvis har flera vägar runt värdedepån spärrats av med hjälp av egentillverkade spikmattor som placerats ut på strategiskt utvalda platser. Det har även placerats ut bombattrapper vid polisens hangar i Myttinge vilket hindrat polisen från att använda sina egna helikoptrar. Efter rånet landar helikoptern i Skavlöten norr om Stockholm klockan 06.15 där den hittas övergiven senare samma morgon. Rånbytet uppskattas till omkring 39 miljoner kronor. Totalt åtalas tio personer för delaktighet i rånet, varav sju personer döms till fängelse i tingsrätten. Det kortaste fängelsestraffet är ett år och det längsta sju år. I Svea hovrätts dom i mål nr B 8147-10 meddelas att för de två personer som i tingsrätten dömts till sju års fängelse skärps straffet till åtta år och för den person som dömts till tre års fängelse skärps straffet till fyra år. Domen överklagas till Högsta domstolen som i mål nr B 1299-11 beslutar att ej meddela prövningstillstånd. Hovrättsdomen, som vunnit laga kraft den 16 mars 2011, står därmed fast. 3. Tidigare forskning 3.1 Mediernas rapportering om brottslighet I boken Folk Devils and Moral Panics presenterar Stanley Cohen (1972/2002) sin studie om ungdomsfenomenet mods och rockers och den moralpanik de orsakade i Storbritannien under 1960- talet, vilken låg till grund för Cohens teori om moralpanik (Cohen 2002). 11

Moralpanik uppstår enligt Cohen när exempelvis en grupp människor eller en händelse uppfattas som ett hot mot samhällets värderingar och intressen. Gruppen eller händelsen presenteras ofta på ett stereotypt sätt av medierna och experter är sällan sena att uttala sig. De grupper av människor som orsakat moralpanik får en position i samhället som Cohen kallar folk devils, en synlig påminnelse om hur man inte bör vara (Cohen 2002:1f). Cohen menar att medierna spelar en avgörande roll i skapandet av moralpanik och ett huvudsakligt syfte med studien var att söka förstå hur medierna konstruerar moralpanik och folk devils. Medierna väljer vilka nyheter som ska rapporteras samt hur de beskrivs och på detta vis kan medierna själva definiera och skapa sociala problem och avvikelser. Mediernas rapportering av fakta kring en händelse kan ge upphov till oro och till och med panik i samhället. Centralt är därför hur informationen utformas. Nyheter om brottslighet utgör den största informationskällan till de normativa konturerna i samhället, det vill säga vad som är rätt och fel, samt vilka gränser vi inte bör passera. Cohen påpekar att denna information inte utgör förstahandsinformation utan har behandlats och formats av medierna. Brottet och de inblandade aktörerna framställs därmed på ett mycket stereotypt vis (Cohen 2002:9ff). Enligt Cohen kan moralpaniksteorin delas in i tre faser som följer på en händelse; inventeringsfasen, eskaleringsfasen och avmattningsfasen, i vilka medierna har en central roll (Cohen 2002:20). I denna studie kommer endast inventeringsfasen att presenteras närmare då den behandlar hur medierna förmedlar allvarliga händelser som just inträffat. Vid sådana tillfällen försöker allmänheten skapa sig en uppfattning om det som skett och källan som används till detta är oftast medierna (Cohen 2002:24). Eskaleringsfasen är en fas i vilken intressegrupper mobiliserar och engagerar sig. Åtgärder krävs. Ju längre avstånd till händelsen, desto större är benägenheten att acceptera medierepresentation av den. I den sista fasen, avmattningsfasen, genomförs olika åtgärder (Pollack 2001:83). Då helikopterrånet var en allvarlig händelse som drabbade samhället är inventeringsfasen därför relevant att använda för att studera hur det som skett förmedlades av tidningarna. Inventeringsfasen beskrivs vidare nedan. I inventeringsfasen bekräftar medierna de föreställningar om ett fenomen som de själva varit med och skapat (Pollack 2001:83). Bilden av ett fenomen görs skarpare än den annars skulle ha varit och enligt Cohen sker detta genom att medierna använder sig av överdrifter och förvrängningar, förutsägelser samt symboliseringar. Då en händelse inträffar tenderar medierna att förvränga det som skett genom att överdriva allvaret i händelsen, exempelvis mängden våld ett brott inneburit eller hur mycket skada ett brott vållat. Överdrifter och förvrängningar är karakteristiska när det kommer till mediernas rapportering om brottslighet. Denna form av medierapportering kännetecknas av sensationella rubriker, ett melodramatiskt vokabulär samt ett framhävande av de element i händelsen som kan betraktas som nyheter. Vidare kan rapporteringen om brottslighet ske 12

utan att informationen som publiceras konfirmerats utan endast grundar sig på rykten. Förutsägelser rör mediernas implicita antaganden om att det som skett kan komma att ske igen. För att överbrygga skillnaden mellan det som förväntas ske och verkligheten betonas det som ligger i linje med det förväntade samtidigt som det som tyder på det motsatta tonas ned. Slutligen, symboliseringar syftar till mediernas kommunikation av stereotyper, där den symboliska kraften bakom ord och bilder är avgörande. Neutrala ord som namn på platser där händelser inträffat kan användas som symboler för komplexa, och ibland även negativa, känslor och tankar. Ett exempel på detta är Hiroshima, där ett ord får symbolisera en viss status med dess tillhörande känslor. Medierna har på detta vis en makt i att kunna stämpla händelser och grupper av människor som avvikande genom en negativ symbolisering, då folk devils utpekas (Cohen 2002:25-40). Cohens studie om moralpanik publicerades 1972 och enligt Cohen själv bör hans teori om moralpanik kopplas ihop med nyare teorier samt traditioner inom sociologin, exempelvis socialkonstruktionism, för att hållas aktuell (Cohen 2002:viff). Moralpanik som begrepp och fenomen finns dock i allra högsta grad kvar idag, med tidningarnas sensationella rubriker samt budskap om vad som hotar samhällets moral. Fenomenet har dock genomgått en förändring, exempelvis genom en snabbare upptrappning av fenomenet (Thompson 1998:1f). En fullt utvecklad moralpanik kräver att en extrem eller oerhört dramatisk händelse äger rum. Cohen nämner skolskjutningar som exempel på ett samhälleligt område som på senare år orsakat moralpanik. Ett exempel är skolskjutning på Columbine High School i USA 1999. Medierapporteringen kring denna händelse var omfattande och många experter ombads uttala sig om det som inträffat. Det som eftersträvades i mediernas beskrivning av skolskjutningen var en förståelse av vad som hänt (Cohen 2002:xiiff). Helikopterrånet var en extrem och dramatisk händelse med potential att orsaka moralpanik, vilket gör att den lämpar sig väl att studera i relation till detta fenomen. En fördel med användandet av Cohens teori om moralpanik är att hans studie, precis som denna, fokuserade på rapporteringen om ett specifikt fenomen som tillägnades stort medialt utrymme. Cohens moralpaniksteori har legat till grund för senare studier och därmed vidareutvecklats. I boken Media & Crime utgår Yvonne Jewkes (2011) från Cohen då hon menar att moralpanik klargör samhällets gränser beträffande moral (Jewkes 2011:77). Då människor i en grupp står inför ett upplevt hot krävs en gränsdragning mellan vi och de, där vi står för de respektabla och goda människorna som är fulla av moral och de står för det avvikande och icke önskvärda. Genom att separera det goda från det onda stärks den innersta kärnan, vilket i sin tur ökar sammanhållningen i samhället. Det upplevda hotet behöver dock inte vara verkligt utan det räcker med att medierna rapporterar om det som verkligt (Jewkes 2011:80f). 13

I doktorsavhandlingen en studie i Medier och brott studerade Ester Pollack (2001) relationen mellan medier och brottslighet, främst ur ett historiskt perspektiv. Dels undersöktes forskningsfältet medier och brott, dels utfördes tvärsnittsstudier av svensk dagspress av åren 1955, 1975 och 1995 med fokus på ungdomsbrottslighet (Pollack 2001:12f). Syftet med studien var att öka förståelsen av de västerländska medierna i vår tid med dess upptagenhet med avvikelser och brottslighet av olika slag samt det komplexa samspelet mellan medier, avvikelser, brottslighet och kriminalpolitik (Pollack 2001:27). Pollack väljer att vidareutveckla Cohens teori om moralpanik och använder termen mediepanik som en övergripande beteckning på alla de olika mediekonstruerade panik- och hotfenomen vi möter (Pollack 2001:319). Med en sådan definition av mediepanik är det inte nödvändigt att fastställa hur exempelvis allmänheten upplever starka känslor av panik. Det är medierna som tillskriver människor rädsla och upplevelser av hot, exempelvis genom användandet av experter där deras uttalanden anpassas till det redan konstruerade problemet. Utgångspunkten inom journalistiken är att människor kommer att gripas av panik inför vissa fenomen och i samspel med aktörerna utanför medierna bekräftas detta, vilket i sin tur leder till att medierna skapar den verklighet de rapporterar om (Pollack 2001:320). Huruvida detta sker i tidningarnas beskrivning av helikopterrånet blir föremål för analysen och diskussionen. 3.2 Hur brott blir till nyheter Journalister förenklar ofta de händelser de skildrar för att få ut ett så enkelt och tydligt budskap som möjligt, då det har ett större nyhetsvärde. Komplicerande förhållanden omvandlas till enkla fakta. Oftast väljs endast två personers åsikter ut med avsikten att ge två motsatta perspektiv på en händelse. Detta för att eftersträva objektivitet (Nohrstedt & Ekström 1994:32,38f) Om nyheten som ska skildras gäller ett brott är det viktigt att brottet är allvarligt (Chermak 1994:99). En riktig nyhet kännetecknas av att den är oförutsägbar och sällsynt, även om den för läsaren presenteras inom redan bekanta ramar av medierna (Dahlgren 1987:35) Enligt Chermak (1994) kan nyheter kategoriseras i fyra olika grupper, från att vara vardagliga, korta och enkla till att vara superprimära. Superprimära nyheter är riktigt exceptionella och sensationella händelser med ett nyhetsvärde som är nationellt, och ibland även internationellt. Ofta behandlar framsidan och flera sidor i tidningen en superprimär nyhet och om nyheten gäller ett brott görs ofta analyser av dess orsaker och konsekvenser (Chermak 1994:117ff). Vidare har medierna enligt Flyghed (2007) vad han kallar för en extern respektive en intern rationalitet. Den externa rationaliteten är det uttalade intresset, och i mediernas fall handlar det om att förmedla information. Den interna rationaliteten är det outtalade intresset, vilket i mediernas fall handlar om att sälja lösnummer och att maximera den ekonomiska vinningen. Medierna har en viktig roll i att förmedla information till samhället. I jakten på att sälja lösnummer kan dock en 14

selektion med fokus på dramatiska och exceptionella händelser innebära att en skev bild av brottsligheten förmedlas. Mellan medierna och andra aktörer, exempelvis polisen, råder ett ömsesidigt beroende. Medierna är i behov av information att förmedla och polisen behöver nå ut med sitt budskap. Därför är medierna såväl aktör som arena (Flyghed 2007:65f). Polisen är, och har alltid varit, en av de dominerande källorna för brottsligheten det rapporteras om i medierna (Pollack 2008:430; Innes 2003:56; Dahlgren 1987:17). Det gör att polisen kan styra vilka brott som ska lyftas fram och hur de ska beskrivas (Della Porta & Reiter 1998:19; Hall m.fl. 1978:68f). Slutligen, i en studie av mediediskurser rörande beskrivningen av brottsofferskap fann Bo Nilsson (2012) att diskurserna organiserades i en skillnadslogik. Skillnader görs mellan den drabbades livskvalitet före och efter brottet, mellan offer och gärningsperson etc., vilket ligger till grund för och blir en effekt av mediernas rapportering (Nilsson 2012:148). Förekomsten av skillnadslogiker kommer att eftersökas i tidningarnas beskrivning av helikopterrånet. 3.3 Experternas roll i medierna Vid extrema händelser tenderar det att dyka upp ett antal personer som uttalar sig i egenskap av experter. Händelsen som inträffat väcker ofta många frågor hos allmänheten och dessa frågor kräver svar (Flyghed 2003:91; Åkerström 2008:19f). Det som skett behöver dock inte vara av svårbegripligt slag utan ibland kan något som är helt uppenbart farligt ändå kräva en objektiv bedömning av kvalificerade experter (Beck 2012:28f). Ibland händer det även att experter kliver fram efter att en ovanlig händelse inträffat och säger: Vad var det jag sa, varför lyssnade ni inte på mig? (Eriksson 2004:15). Det är lätt att det uppstår en psykologisk press i en intervjusituation där personen kan uppleva en känsla av dumhet om denne inte kan svara på de frågor som ställs. Detta kan medföra lösa spekulationer som av läsaren eller tittaren uppfattas som vedertagna sanningar. Experter ställs sällan till svars för sina påståenden och många får upprepade gånger uttala sig i medierna trots att det de sagt i tidigare uttalanden visat sig vara felaktigt. Anledningen till att experter används är troligen att de passar in i det mediala formatet och att de lägger en vetenskaplig tyngd bakom vad som presenteras i medierna (Flyghed 2003:91f). Att i en tidningsartikel citera en expert, i form av exempelvis en polis, innebär även att artikelförfattaren inte själv behöver ta ansvar för yttrandet (Åkerström 2008:21f). Vidare har experter enligt Flyghed (2007) en extern respektive en intern rationalitet, precis som medierna. Den externa rationaliteten kan i experternas fall handla om att de ska inhämta och bistå med kunskap. Den interna rationaliteten kan handla om att de vill ha uppmärksamhet och bli citerade vilket kan leda till ett steg framåt i karriären. Som tidigare nämnts är mediernas behov av experter som uttalar sig mycket stort, vilket kan leda till att benämningen expert inte alltid kan likställas med ett kunnande (Flyghed 2007:65f). Detta blir problematiskt då experternas uttalanden 15

kan tas för sanning (Turner 2003:22). Som också tidigare nämnts är fördelen med användandet av experter att de kan erbjuda kunskap och förslag på lösningar som grundar sig på vetenskap och forskning, och inte på moraliska, principiella eller politiska omdömen. Deras uppgift är därigenom att bidra med kunskaper eller lösningar, inte anpassade sådana (Andersson 2002:103,108f). 4. Metod och teori För att undersöka medierapporteringen av helikopterrånet görs en diskursanalys. Studiens empiriska material består av 25 artiklar hämtade från tidningarna Aftonbladet och Dagens Nyheter. 4.1 Diskursanalys En kvalitativ metod som blivit allt vanligare inom samhällsvetenskap är textanalys (Sohlberg & Sohlberg 2009:101). En diskursanalys är en form av textanalys. En diskurs kan definieras som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen) (Winther Jørgensen & Phillips 2000:7). Ordet diskurs innehåller en idé om att språket är strukturerat i olika mönster som våra utsagor följer, och en diskursanalys innebär en analys av dessa mönster (Ibid). Gemensamt för flera diskursanalytiska angreppssätt är att de bygger på en socialkonstruktionistisk grund, vilket bland annat innebär en kritisk inställning till objektiv och självklar kunskap. Vår kunskap och våra världsbilder ses inte som spegelbilder av verkligheten utan som en produkt av hur vi kategoriserar världen. Vår syn på kunskap präglas dessutom av vår kultur och historia. Vidare ses diskursivt handlande som en social handling, som bidrar till att skapa den sociala världen. Därmed ses kunskap som socialt konstruerad (Winther Jørgensen & Phillips 2000:11f). Förutom de grundläggande socialkonstruktionistiska premisserna vilar flera diskursanalytiska angreppssätt på strukturalistisk och poststrukturalistisk språkfilosofi som hävdar att vi kan skapa representationer av verkligheten genom språket. Vidare brukar utövandet av diskurs kallas diskursiv praktik, det vill säga en social praktik som formar den sociala världen. Därmed spelar språket en viktig roll i skapandet av vår omvärld (Winther Jørgensen & Phillips 2000:15,25). I diskursanalysen är teori och metod sammanlänkade. Därför är det viktigt att de grundläggande filosofiska premisserna accepteras för att diskursanalys som metod ska kunna användas (Winther Jørgensen & Phillips 2000:10). En diskursanalys kan exempelvis användas för att studera hur samhällsfenomen och världsbilder skapas i medierna (Winther Jørgensen & Phillips 2000:8), varför metoden passar denna studie. Det som studeras i tidningsartiklarna är språket, då det är avgörande för hur ett samhällsfenomen som brottslighet formas och uppfattas (Bergström & Bor us 2012:354). Meningen är dock inte att en diskursanalytiker ska försöka komma bakom diskursen i sina analyser, för att komma på vad människor verkligen menar när det säger något, 16

eller fundera ut hur något egentligen är. Utgångspunkten är att man aldrig kan nå vekligheten utanför diskursen. Det är inte vad som är sant och falskt som är föremål för analysen, utan själva diskursen i sig. Däremot ska mönster i det som faktiskt sagts eller skrivits undersökas (Winther Jørgensen & Phillips 2000:28). Bergström och Boréus (2012) menar att diskursanalysen är en fördelaktig metod då den erbjuder möjlighet till ökad kunskap om språkets betydelse. Det ger även möjlighet att studera hur språket kan användas för att utöva makt över människor (Bergström & Bor us 2012:399-400). Då språket kan ses som konstruerande innebär det att olika tolkningar ligger till grund för den kunskap som skapas. Alla tolkningar är dock inte goda sådana och en maktaspekt kan således handla om att endast viss kunskap erkänns som den rätta (Bergström & Bor us 2012:3 9, 0 ). Ett problem med diskursanalys som metod är att den innehåller många steg. Risken är stor att forskaren missar eller rentav avstår från att redovisa tillvägagångssätten under något av stegen, vilket i sin tur påverkar genomskinligheten. Som läsare kan det då vara svårt att förstå hur slutsatserna kan kopplas till det empiriska materialet. Viktigt är därför noggrannhet och genomskinlighet (Bergström & Boréus 2012:403). Vidare kan diskursanalys som metod uppfattas som aningen otydlig då den vilar på flera olika tanketraditioner, exempelvis hermeneutik och lingvistisk strukturalism. Den innehåller heller inga färdiga mallar rörande metod och design (Bergström & Bor us 2012:3 1,3 9). Avsaknaden av mallar leder å andra sidan till att forskaren själv kan utveckla analysverktyget, e empelvis genom att använda enskilda begrepp (Bergström & Bor us 2012:3 1 Winther Jørgensen & Phillips 2000: ). Analysverktyget i denna studie är begrepp hämtade från Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori, vilken beskrivs nedan. Dessutom används begreppen överdrifter och förvrängningar, förutsägelser och symboliseringar, hämtade från Cohens inventeringsfas samt begreppet skillnadslogik hämtat från Nilsson, i analysen. 4.2 Diskursteori Som redan nämnts finns det enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000) flera diskursanalytiska angreppssätt, varav ett är Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori (Winther Jørgensen & Phillips 2000:12f). Laclau och Mouffe uppfattar en diskurs som en fixering av en betydelse inom ett bestämt område. En diskurs består av tecken, vilka kan liknas vid knutarna i ett fisknät. Tecknen skiljer sig åt och får sin mening i relation till varandra. Laclau och Mouffes syn på en diskurs innebär att utesluta alla andra möjliga betydelser tecknen i en diskurs kan ha samt möjliga sätt tecknen kan vara relaterade till varandra. En diskurs kan därmed ses som en reducering av möjligheter (Winther Jørgensen & Phillips 2000:33f). Vissa diskurser är så fast etablerade att de tas för sanning. Att tecknen i en diskurs faktiskt kan ha andra möjliga betydelser glöms bort. Dessa 17

diskurser kallas inom diskursteorin för objektiva. Exempel på en sådan diskurs är den om barn som idag behandlas och uppfattas som en egen grupp till skillnad mot för hundra år sedan då de sågs och behandlades som små vu na istället för en egen grupp (Winther Jørgensen & Phillips 2000:43). Enligt Laclau och Mouffes diskursteori etableras diskurser genom att betydelse utkristalliseras kring vad som kallas nodalpunkter. Dessa kan ses som tecken kring vilka andra tecken ordnas samt från vilka de får sina betydelser. En nodalpunkt kan således liknas vid navet i en diskurs, det vill säga en knutpunkt kring vilken diskursen är organiserad. Ett exempel på en nodalpunkt är kroppen i den medicinska diskursen. Andra tecken som e empelvis symtom får sin betydelse genom att relateras till kroppen (Winther Jørgensen & Phillips 2000:33ff). Vidare finns det i diskurser alltid angivna positioner som subjekten kan inta. Till positionerna hör vissa förväntningar på subjektets uppförande samt vad subjektet kan säga och inte säga. Exempel på subjektspositioner är läkare och patient. Läkaren är den som har auktoriteten att uttala sig om huruvida patienten är sjuk eller frisk. Ofta kan en person inta många olika subjektpositioner utan att reflektera över det, e empelvis såväl mor som hustru. Ibland kan subjektpositioner även vara motstridiga (Winther Jørgensen & Phillips 2000:48f,61). Ekvivalenskedjor innebär det sätt på vilket vissa av diskursens tecken är sammankopplade med varandra, e empelvis man, styrka och sport. Den diskursiva konstruktionen anger således vad en man är och inte är, vilket vidare innebär att diskursen anger vissa handlingsanvisningar till människor som identifierar sig som man (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 0f). Slutligen, inom Laclau och Mouffes diskursteori finns något de kallar flytande signifikanter, vilka är de tecken som olika diskurser försöker ge innehåll åt på just sitt sätt. Nodalpunkter är flytande signifikanter men medan nodalpunkterna utgör diskursens nav hänvisar begreppet flytande signifikant till den kamp som förs mellan olika diskurser rörande viktiga tecken. För att återigen ta kroppen som e empel är det en nodalpunkt i den medicinska diskursen men en flytande signifikant mellan den medicinska diskursen och alternativa behandlingsdiskurser (Winther Jørgensen & Phillips 2000:35). I denna studie analyseras det empiriska materialet, i form av tidningsartiklar, utifrån hur en brottslig händelse som helikopterrånet beskrivs av medierna. Som redan nämnts spelar språket en viktig roll i skapandet av föreställningar om vår omvärld (Winther Jørgensen & Phillips 2000:7f), och är avgörande för hur ett samhällsfenomen som brottslighet formas och uppfattas (Bergström & Bor us 2012:3 ). Analysen kommer därför att fokusera på språket i tidningsartiklarna, för att se vilka föreställningar om brottslighet som skapas i dessa. Analysverktyget består av begrepp hämtade från diskursteorin som beskrivits ovan; nodalpunkt, subjektpositioner samt ekvivalenskedjor. Resultatet av analysen kommer att redovisas med en redogörelse över vilka diskurser som kan skönjas i materialet. Analysen beträffande expertanvändandet kommer att vävas in i analysen av tidningarnas beskrivning av helikopterrånet. 18

4.3 Empiriskt material och urval Studiens empiriska material består av sammanlagt 25 artiklar hämtade från två av Sveriges största tidningar, kvällstidningen Aftonbladet och morgontidningen Dagens Nyheter. Valet att använda sig av papperstidningar baseras dels på behovet att avgränsa studiens empiriska material, dels på att morgonpress och kvällspress i pappersform når ut till en stor del av Sveriges befolkning (Hadenius, Weibull & Wadbring 2011:366). Även om det inte är tidningarnas kvantitet som är av störst intresse i denna studie kvarstår ändå det faktum att dessa två tidningar har makten att nå ut till ett stort antal människor. Därigenom har de, tillsammans med andra medier, en central roll när det kommer till skapandet av de föreställningar en stor del av Sveriges befolkning får om brottslighet. Bakgrunden till valet av en morgontidning och en kvällstidning är inte att jämföra dem mot varandra. Däremot tror jag att de kan komplettera varandra och ge en nyanserad bild av helikopterrånet då Dagens Nyheter har prenumeranter medan Aftonbladet främst säljer lösnummer. Dessutom når de tillsammans ut till en bredare publik då de i en jämförelse med varandra har något skilda kategorier läsare (Hadenius, Weibull & Wadbring 2011:44,366f). Eventuellt finns även möjligheten att fånga upp olika typer av diskurser då de två tidningarna skiljer sig åt. Att endast välja en morgontidning och en kvällstidning är även ett resultat av behovet att avgränsa studiens empiriska material. Ytterligare en avgränsning som gjorts är att jag endast valt att använda tidningsartiklar från de 14 första dagarna efter det att rånet skett. Vidare är det i de allra flesta fall texten som är det primära i en tidningsartikel. Bilder kan fungera som tillägg för att tilltala läsarens känslomässiga sida, vilket ofta är fallet när det rör artiklar om brottslighet (Dahlgren 1987:14). Denna studie avgränsas dock till att endast texten i tidningsartiklarna analyseras. Tidningsartiklarna hämtades via Mediearkivet. Enskilda sökord användes för att finna relevanta artiklar, samt avgränsa resultatet. De tre sökorden som användes var; G4S, rån* och helikopterrån*. Något av dessa tre sökord skulle finnas med i artikelns rubrik. Sammanlagt hittades 33 artiklar, varav 18 i Dagens Nyheter och 15 i Aftonbladet. Sju av artiklarna sorterades bort då de inte rörde helikopterrånet. Ytterligare en artikel sorterades bort då den gällde ett vittne. Därefter återstod 25 artiklar, vilket upplevdes som ett rimligt antal artiklar för denna kvalitativa studies syfte. 4.4 Tillvägagångssätt Analysen av det empiriska materialet, i form av tidningsartiklar, genomfördes genom att artiklarna genomlästes noggrant ett flertal gånger. På detta sätt kunde fyra övergripande diskurser urskiljas. I var och en av dessa fyra diskurser identifierades vidare en kärna kring vilken respektive diskurs var organiserad. Dessa kärnor utgjorde således diskursernas nodalpunkter. Gällande ekvivalenskedjorna kunde de skönjas i sättet att konstruera olika identiteter i diskurserna, exempelvis genom hur personer som diskursen behandlade beskrevs i artiklarna. 19

Subjektpositionerna framträdde i analysen av hur olika personer tilläts/ombads uttala sig i artiklarna, exempelvis experter och polisens talesmän. De fyra diskurserna med sina respektive nodalpunkter, ekvivalenskedjor och subjektpositioner redogörs för nedan, i resultat och analys. 4.5 Forskarroll Enligt Winther Jørgensen & Phillips (2000) är det en fördel om forskaren inte står för nära den diskurs som ska undersökas. Vissa diskurser kan vara svåra att se just som diskurser om de utgör en del av forskarens kultur och därmed upplevs som självklara. Det är som forskare bra att försöka ställa sig så främmande som möjligt inför det material som ska analyseras, så att analysen inte överskuggas av forskarens egna kunskaper eller värderingar (Winther Jørgensen & Phillips 2000:28). Min egen förförståelse kan påverka min studie, exempelvis gällande val av material, då jag har en uppfattning om att medierna medvetet konstruerar vissa föreställningar om brottslighet. Därför är det möjligt att jag letar efter det jag förväntar mig att hitta. Detta kan ses som en begränsning med min studie. Å andra sidan är det nästintill oundvikligt att forskarens egna tankar, känslor och erfarenheter påverkar studien som genomförs (Kent 2000:99). Vidare, om de socialkonstruktionistiska premisserna accepteras innebär det att kunskapen som produceras genom en diskursanalys kommer att representerar en tolkning bland många andra möjliga tolkningar. Materialet angrips dessutom alltid utifrån en viss position vilket kommer att påverka vad forskaren kan se och vad denne framlägger som resultat (Winther Jørgensen & Phillips 2000:29). Min egen förförståelse bidrar således till den kunskap som skapas i studien. 4.6 Etiska överväganden Enligt riktlinjer från Vetenskapsrådet (2002) har all humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning två etiska huvudkrav att förhålla sig till; forskningskravet och individskyddskravet. Forskningskravet innebär att forskning ska bedrivas, fokusera på väsentliga frågor samt hålla hög kvalitet. Individskyddskravet innebär bland annat att individer inte får utsättas för kränkning eller förödmjukelse. Inget av dessa krav är absoluta utan vägs mot varandra (Vetenskapsrådet 2002:5). Av etiska skäl har jag valt att inte skriva ut experternas namn, utan endast yrkesroll och titel. Detta då jag mot bakgrund av studiens syfte inte finner det relevant vad dessa heter. Möjligtvis kan några experter trots detta identifieras på grund av att exempelvis antalet professorer i kriminologi inte är särskilt stort samt att vissa av dem tenderar att förekomma i medierna relativt ofta. 4.7 Studiens kvalitetsaspekter Enligt Winther Jørgensen & Phillips (2000) kan vetenskapen ses om en diskurs bland många andra och den karakteriseras av att den producerar kunskap efter bestämda sätt och regler. Två generella 20

regler är att forskningen bör vara så genomskinlig som möjligt samt att teorin ska utgöra ett sammanhängande system (Winther Jørgensen & Phillips 2000:153f). I denna studie presenteras den teoretiska ramen och de begrepp som använts som analysverktyg på ett utförligt sätt för att påvisa vilka ramar analysen förhållit sig till. Att förhålla sig till en teori är på ett sätt en begränsning för forskaren, då den styr hur världen kan uppfattas. Teorin är samtidigt en nödvändig begränsning som fungerar produktivt genom att den erbjuder forskaren ett nytt sätt att tolka sitt material på, vilket är grundläggande i socialkonstruktionistisk forskning (Winther Jørgensen & Phillips 2000:154,112). Med reliabilitet menas mätinstrumentets tillförlitlighet. God reliabilitet innebär att vara noggrann i exempelvis mätningar. En annan aspekt av reliabilitet är intersubjektivitet som innebär huruvida olika forskare kommer fram till samma resultat efter att ha utfört studier av samma fenomen på samma sätt. Reliabiliteten kan i vissa fall vara problematisk vid diskursanalyser. Med genomskinlighet samt lättolkade analysverktyg ökar dock chansen att studiens tolkningar och slutsatser blir enklare att förstå. Det ökar även möjligheten att andra forskare ska uppnå samma resultat, det vill säga chansen till god intersubjektivitet. Diskursanalysens socialkonstruktionistiska ansats medför dock inte automatiskt att alla tolkningar av det empiriska materialet är lika goda, utan det är viktigt att som forskare motivera sina tolkningar. Forskningsproblemet handlar inte om forskarens egna upplevelser av diskursen utan om fenomen som kan förstås intersubjektivt, varför kraven på noggrannhet och intersubjektivitet är viktiga (Bergström & Bor us 2012: 2,405f). I denna studie eftersträvas hög genomskinlighet. Studiens alla steg, analysens genomförande samt slutsatser redogörs för utförligt. Citaten i analysen är relativt många till antalet samt återgivna i sin exakta form, vilket gjorts med avsikten av att öka genomskinligheten. Detta då det är viktigt att som forskare noggrant redogöra för genomförande, tolkningar, resultat samt slutsatser så detaljerat som möjligt, för att läsaren ska kunna göra en egen bedömning. Genomskinligheten kan därmed användas för att bedöma studiens validitet (Winther Jørgensen & Phillips 2000:123), det vill säga om studien mäter det den avser att mäta (Bergström & Bor us 2012: 1). 5. Resultat och analys I analysen av det empiriska materialet kan som redan nämnts fyra övergripande diskurser urskiljas. En diskurs behandlar helikopterrånet som något riktigt spektakulärt. I denna diskurs, det spektakulära rånet, utgör själva rånet nodalpunkten. En annan diskurs förs om var pengarna tagit vägen och i denna diskurs, miljonerna som försvann, är rånbytet nodalpunkten. En tredje diskurs förs om vilka som kan tänkas ha legat bakom rånet och varför. I denna diskurs, hotet från de andra, utgör de misstänkta gärningspersonerna nodalpunkten. Den fjärde och sista diskursen, den inkompetenta polisen, rör polisens insatser i relation till rånet och i denna diskurs är 21

polisorganisationen nodalpunkten. I diskurserna intar olika experter subjektpositioner, ifrån vilka de gör uttalanden. Ekvivalenskedjor har kunnat identifieras i diskurserna. Ett exempel på en sådan är: Rånare grovt kriminell - militärkunskap arbetslös icke svensk. De fyra diskurserna, experternas subjektpositioner, samt de identifierade ekvivalenskedjorna kommer att presenteras och diskuteras närmare nedan. Citaten i analysen är återgivna i sin exakta form, utan korrigering av stavning eller av ord som tycks saknas. Innan analysen redovisas bör dock något klargöras gällande två av de teoretiska begrepp som hämtats från Cohen (2002), överdrifter och förvrängningar, som använts i analysen. Då studien grundar sig på en socialkonstruktionistisk ansats med ett antagande om att det inte existerar en sann verklighet utan flera kan dessa två begrepp bli problematiska att använda då det inte finns en sann verklighet att förhålla sig till. Exempelvis skulle det vara svårt att tala om en förvrängning av den sanna verkligheten om denna inte finns. Förvrängningen skulle då istället kunna ses som en av flera möjliga verkligheter. Detta kan ses som en nackdel med användandet av Cohens teori om moralpanik. Å andra sidan gör jag som tidigare nämnts inte anspråk på att försöka uttala mig om hur föreställningar om brottslighet står sig i relation till den verkliga brottsligheten. Studien syftar istället till att analysera hur tidningarna använder språket i beskrivningen av helikopterrånet och vilka föreställningar om brottslighet som konstrueras därigenom. Mot bakgrund av detta kan jag därför använda mig av dessa begrepp i en analys av språket i artiklarna, exempelvis språkliga överdrifter, vilket ju redan i sig är föremål för analysen då jag gör en diskursanalys. 5.1 Det spektakulära rånet Något som är slående beträffande det empiriska materialet är tidningarnas beskrivning av det genomförda rånet som något utöver det vanliga, något riktigt spektakulärt. Helikopterrånet faller inom ramarna för Chermaks definition av en superprimär nyhet (Chermak 1994:123f). Själva rånet utgör nodalpunkten i diskursen det spektakulära rånet och det beskrivs med sensationella rubriker och dramatiska ordval som exempelvis uppseendeväckande, fräckt, fängslande och framförallt: spektakulärt. Rånet i Västberga är redan utnämnt till det hittills mest spektakulära i svensk historia och rånarna beskrivs som innovativa och extremt skickliga superproffs som hela tiden ligger steget före. (Aftonbladet 2009-09-27) Vidare gör tidningarna kopplingar mellan rånet och organiserad brottslighet, vilket kan ses som en betoning av allvaret i det brott som skett. Det fungerar vidare som en markering av att det inte är ett vanligt rån som begåtts, och inte heller av vilka gärningspersoner som helst. Personen som 22

misstänks vara hjärnan bakom rånet beskrivs vara en maffialedare från Serbien, och vad han själv säger i en intervju kan ses som en ytterligare bekräftelse av det spektakulära i det som inträffat; - Ja, det är som ett färdigt filmmanus. Det var lite imponerande. (Aftonbladet 2009-09-25b) Tidningarnas beskrivning av rånet skulle kunna liknas vid vad Cohen fann var mediernas sätt att överdriva en händelse, vilket kännetecknas av sensationella rubriker, ett melodramatiskt vokabulär samt ett framhävande av de element i händelsen som kan betraktas som nyheter (Cohen 2002:25ff). I artiklarna benämns rånet som just Helikopterrånet vilket kan ses som ytterligare en markering att det rör sig om ett rån som är något utöver det vanliga, nämligen ett rån som utförts med hjälp av en helikopter. Rånet liknas därtill vid storslagna filmer som Mission Impossible och James Bond. Time placerar helikopterrånet som den tionde mest vågade kuppen i historien. Tidningen beskriver det som en spektakulär kupp som påminner om tv-serien och filmerna Mission Impossible. Även om en väska med texten bomb på kanske aldrig skulle ha kvalificerat sig in i ett filmmanus. (Aftonbladet 2009-10-05) Att rånet beskrivs med kraftfulla ord betonar att det är något alldeles extra som inträffat, något e ceptionellt. Benämningen Helikopterrånet kan liknas vid Cohens beskrivning av ett ords symbolisering, det vill säga där neutrala ord kan användas som symboler för komplexa, och ibland även negativa, känslor och tankar (Cohen 2002:36f). Helikopterrånet får symbolisera en komplex händelse som är spektakulär och imponerande samt brottslig och oerhört allvarlig på en och samma gång. Det negativa med rånet överskuggas dock av en hos artikelförfattarna stark fascination över det inträffade som så tydligt är svår att dölja. Denna fascination förefaller dessutom vara något som artikelförfattarna delar med somliga experter. På detta sätt för Helikopterrånet snarare med sig positiva associationer än negativa sådana, trots att det bakom benämningen gömmer sig ett mycket allvarligt brott. Diskursen om helikopterrånet kan ses som en reducering av möjligheter att beskriva det inträffade som någonting annat än just spektakulärt. Tidningarna betonar allt som ligger i linje med beskrivningen av rånet som spektakulärt samtidigt som allt som talar däremot tonas ned. Detta kan ses som typiskt för synen på vad som inom diskursteorin menas med en diskurs, nämligen just en reducering av möjligheter (Winther Jørgensen & Phillips 2000:33f). I ett uttalande av en expert, som är professor i kriminologi, understödjs tidningarnas beskrivning av rånet som spektakulärt. Han menar att personer som varit inblandade i ett rån som helikopterrånet 23

får en hög status och ett högt anseende i kriminella kretsar. De inblandade personerna beskrivs till och med som nyblivna Superhjältar i den kriminella världen. Såna här brott ger en oerhörd status och anseende i de kriminella kretsarna. De här personerna får en massa brudar och kompisar som är imponerade av dem. De får också en fantastisk adrenalinkick av att ha spelat högt och lyckats. (Aftonbladet 2009-09-27) Att rånet skulle vara något spektakulärt motsägs dock av en annan expert, som är kriminolog och polisprofessor, som i ett uttalande väljer att tona ner det inträffade. Han menar att rånet visserligen är unikt men att det inte kan jämföras med andra historiska kupper som exempelvis stölden av tavlan Mona-Lisa. Beträffande tidningarnas beskrivning av helikopterrånet uppges en större mängd av informationen komma från vad som benämns som poliskällor. Någon närmare beskrivning av dessa källor görs inte och denna information kan likväl vara obekräftad eller rentav vara rykten. Detta är enligt Cohen inte ovanligt när det gäller mediernas rapportering om brottslighet utan är en del av mediernas förvrängning av händelsen (Cohen 2002:28). Möjligt är att tidningarna gör en selektion rörande rykten och obekräftad information där det som ligger i linje med vad artikelförfattaren vill presentera blir publicerat samtidigt som information som representerar motsatsen ratas, vilket kan liknas vid reduceringen av möjligheter som beskrivs ovan. Att dessa källor dessutom benämns som poliskällor gör att de intar subjektpositioner i diskursen som just poliser. De är därmed personer med insyn i det som inträffat och i den efterföljande utredningen, vilket gör att den information de lämnar får tyngd i och med deras roll som experter. En ekvivalenskedja som framträder i diskursen det spektakulära rånet är; Rånare spektakulärt brott superhjälte proffs hög kriminell status extrem skicklighet maffian organiserad brottslighet. 5.2 Miljonerna som försvann Om en superprimär nyhet gäller ett brott görs ofta analyser av dess konsekvenser (Chermak 1994:123f). Gällande den superprimära nyheten om helikopterrånet görs det i artiklarna analyser av rånbytets storlek samt vilka konsekvenser rånet kan få. I diskursen miljonerna som försvann är rånbytet nodalpunkten. Det framgår att det råder oklarheter kring rånbytets storlek. Klart är dock att det rör sig om en mycket stor summa pengar då värdedepån var fylld inför den stundande lönehelgen. Experter som uttalar sig om rånbytet har delade uppfattningar om dess storlek. En kriminolog och polisprofessor menar att rånbytet kan röra sig om så mycket pengar som en miljard 24

kronor. Detta dementeras dock av en säkerhetschef på Svensk Handel som själv inte vill spekulera närmare kring vilket belopp det kan röra sig om men menar att det är så pass stort att det kommer att ställa till problem för handeln kommande lönehelg på grund av kontantbristen. Kontantbristen beskrivs således bli en direkt konsekvens av rånet. De två experternas delade uppfattningar om rånbytets storlek kan möjligen förstås med att de båda har subjektpositioner i form av experter och därmed förväntas kunna uttala sig om rånbytet även om de inte egentligen inte vet något om det, vilket enligt Flyghed ofta sker (Flyghed 2007:66). Deras uttalanden blir därför spekulationer som riskeras att tas för sanning (Turner 2003:22). Intressant är dock att talesmän från G4S, vilka sannolikt vet den exakta summan på rånbytet, väljer att inte bekräfta vilken summa det rör sig om. De utlovar dock en belöning på sju miljoner kronor till den person som lämnar tips som kan leda till gripande, åtal samt återförande av de stulna pengarna. Att G S s talesmän väljer att inte bekräfta den e akta summan eller kommentera rånets konsekvenser kan möjligen förstås med att de intar subjektpositioner där de förväntas göra ett uttalande som skyddar G S s anseende. Ju mer pengar som försvunnit, desto sämre framstår företaget G4S som inte förmått hantera pengarna på ett säkert sätt. De två experterna som uttalat sig om summan på rånbytet intar istället subjektpositioner som utomstående sakkunniga vilket tillåter dem att spekulera fritt kring summan storlek baserat på tidigare erfarenheter. Det kan vidare förklara varför en av dessa experter väljer att ange en exakt summa på rånbytet, en miljard kronor, samtidigt som den andre uppmärksammar de problematiska konsekvenser rånet kommer att få, nämligen kontantbristen. Detta skulle talesmännen från G4S sannolikt inte välja att göra utifrån sina subjektspositioner som företrädare för företaget vars anseende nu står på spel. Vidare är tre experter, en kriminolog och polisprofessor, en chef för Rikskriminalens underrättelsetjänst samt en säkerhetschef på Svensk Handel, eniga då de menar att pengarna från sådana här rån sällan återfinns av polisen. Det sammanfattas på följande vis; Upp till 400 miljoner kronor har försvunnit vid värderån under de senaste fem åren. Nästan inga pengar har återfunnits, trots att flera personer har dömts. (Dagens Nyheter 2009-10-01) Citatet ger stöd åt tidningarnas beskrivning av att pengarna från rånet faktiskt är borta. Ett uttalande görs av en kriminolog och polisprofessor som menar att ingen person kommer att dömas för rånet. - Det här kan mycket väl sluta med att inte en käft blir dömd. (Aftonbladet 2009-10-06) Även om en person döms för rånet menar en säkerhetschef på Svenska Handel dock att detta inte behöver betyda att personen blir utan pengar; 25

Väldigt lite av pengarna återfinns. Rånarna räknar såhär: även om de åker dit har de pengarna kvar när de kommer ut. (Aftonbladet 2009-10-06) De senare två uttalandena visar inte bara på de minimala chanserna att återfinna rånbytet utan kan dessutom ses som påståenden att värderån faktiskt lönar sig att utföra, oavsett om personen blir dömd eller ej. Detta insinuerar att denna form av brottslighet kan förväntas ske igen. Tidningarnas beskrivning av detta kan tolkas som förutsägelser, det vill säga mediernas implicita antaganden om att det som skett kan komma att ske igen, där det som ligger i linje med en upprepning betonas samtidigt som det som tyder på det motsatta tonas ned (Cohen 2002:35). Något som däremot talar mot att det som inträffat kan ske igen är beskrivningen av förbättrade säkerhetssystem i värdedepåerna, vilket medför att denna typ av rån blir svårare att utföra. Två ekvivalenskedjor har kunnat identifieras i diskursen miljonerna som försvann och de är; Expert förväntningar erfarenhet spekulationer kunskap sanning. Rånare dömd/icke dömd tillgång till mycket pengar upprepad brottslighet. 5.3 Hotet från de andra Rörande tidningarnas beskrivning av personerna som misstänks har utfört helikopterrånet används ett minst lika dramatiskt vokabulär som vid beskrivningen av själva rånet, vilket kan ses som en överdrift av händelsen som inträffat. Exempelvis beskrivs personerna på följande sätt; De var tungt beväpnade, tekniskt välutrustade och de agerade med militär precision. (Dagens Nyheter 2009-09-24b) I diskursen hotet från de andra utgör de misstänkta gärningspersonerna nodalpunkten. Vidare är diskursen tydligt organiserad av vad Nilsson kallar en skillnadslogik (Nilsson 2012:148), som i detta fall präglas av en uppdelning av människor i ett vi och de. De misstänkta gärningspersonerna, de, beskrivs i artiklarna på ett sätt som skiljer dem från de övriga samhällsmedborgarna, vi. Gärningspersonerna beskrivs exempelvis ha varit tungt beväpnade, grovt kriminella män med internationella samt militära kopplingar. Man har handplockat personer från flera olika länder och kriminella grupper. (Aftonbladet 2009-10-02) Att de inblandade personerna är grovt kriminella markeras i beskrivningen av dem. En man som gripits, misstänkt för inblandning i rånet, beskrivs ha blivit hämtad av poliser från nationella insatsstyrkan, en styrkedemonstration från polisens sida. En annan man som gripits beskrivs vara 26

Nova II-markerad av länskriminalen i Stockholm, vilka kriterier påminner om polisens kriterier gällande organiserad brottslighet som presenterats ovan. Kriterierna för att få en sådan markering är att det finns en Misstanke om brott där straffvärdet är minst två år. Samarbetar med någon annan. Lång eller obegränsad utsträckning i tiden. Kan tjäna som förebild för ungdomar som kan misstänkas vara på väg in i en kriminell karriär. Strävan efter vinning eller makt. (Aftonbladet 2009-09-28) Det bedöms vidare endast vara ett fåtal personer i Sverige som är kapabla att utföra en kupp som helikopterrånet. Misstankarna om att personer från utlandet är inblandade framstår därför som rimliga. Det beskrivs även som fullt möjligt att ingen av de inblandade personerna i rånet är från Sverige. Den numera nedlagda serbiska specialstyrkan inom polisen, Röda baskrarna, beskrivs som en grupp som kan ha organiserat rånet. Att före detta Röda baskrar ska ha stått för planering och eventuellt utförande stämmer med den bild av välutrustad militär precision som polisen inledningsvis ville ge av värderånet. (Dagens Nyheter 2009-09-30) De internationella kopplingar som görs innebär därmed att diskursen till viss del även handlar om etnicitet. De personer som misstänks ha utfört rånet och som av tidningarna utmålas som folk devils är möjligen enbart personer som är icke-svenskar. Rörande de misstänkta personerna som faktiskt är svenskar framställs de i artiklarna på ett sätt som gör att de ändå skiljer sig från andra svenska samhällsmedborgare, vilket beskrivs ytterligare nedan. På detta sätt kategoriseras de misstänka personerna in i en egen grupp människor som i tidningarna beskrivs som de andra. Poliskällorna anser att en eller fler av rånarna troligen har militär träning och bakgrund. (Dagens Nyheter 2009-09-24a) De kraftfulla och negativt laddade ord som används för att beskriva de andra, e empelvis grovt kriminella män med militära specialkunskaper, vilket beskrivs i citaten kan möjligen förstås med att tidningarna målar upp en hotbild kopplad till dessa människor. Vi utgår från att de var tungt beväpnade. Vi måste ha rätt resurser och rätt kompetens innan vi går in i ett sådant läge. (Dagens Nyheter 2009-09-24b) Om de inblandade personerna överensstämmer med tidningarnas beskrivning av dem kan de möjligen uppfattas som ett hot. Risken finns att historien med helikopterrånet upprepar sig om hotet inte bekämpas eller tas på allvar. Som tidigare nämnts är en hotbild en föreställning om att något utgör ett hot (Eriksson 2004:26) och i detta fall är hotet de andra. Om rånet dessutom kopplas till organiserad brottslighet är det troligt att samma grupp kommer att begå brott ihop igen (Korsell, 27

Skinnari & Vesterhav 2009:14). Det upplevda hotet behöver inte vara verkligt, utan det räcker med att medierna rapporterar om det som verkligt (Jewkes 2011:80). I tidningsartiklarna beskrivs att rånet ska ha utförts på uppdrag av en 40-årig man från Serbien. Enligt information som i artiklarna uppges komma från poliskällor är 0-åringen den person som misstänks vara hjärnan bakom hela kuppen. I beskrivningen av mannen används ett dramatiskt vokabulär. Han omnämns som Maffialedaren, Gangsterkungen och Gudfadern, vilket talar om hans historia som grovt kriminell. I en intervju nekar dock mannen till inblandning i rånet; Den utpekade 40-åringen, som under sin tid i Sverige kallades Gudfadern och pekades ut som gangsterledaren, har i intervjuer med Aftonbladet nekat till all inblandning i rånet. (Aftonbladet 2009-09-29) Rörande tidningarnas vidare beskrivning av de personer som misstänks ligga bakom rånet finns flera exempel på där det görs tydliga markeringar att dessa personer är några som de övriga i samhället bör ta avstånd ifrån. Ett exempel på detta rör en av de gripna männen som har blivit avstängd från sitt arbete och kommer att förlora det helt om han åtalas för rånet, vilket beskrivs vidare på följande sätt av mannens arbetsgivare; - Vi vill självklart inte ha några kriminella anställda. Men jag vill understryka att alla här är väldigt förvånade och förskräckta. Ingen tror ens att det kan vara möjligt att han deltagit i rånet. (Dagens Nyheter 2009-10-03) En annan man som gripits misstänkt för inblandning i rånet beskrivs som en välkänd profil på hemorten och som en person många ser upp till. - Han uppträder alltid schyst och korrekt, säger till och med polisen. (Dagens Nyheter 2009-10-02) Kontrasten mellan de två rollerna, tungt kriminell och god samhällsmedborgare, markeras tydligt i citaten och det framhålls att dessa två roller inte kan intas på en och samma gång. Trots att de båda männen av omgivningen bedömts ha varit goda samhällsmedborgare har de nu begått ett grovt brott. Den uppenbara förvåningen över att just dessa två män misstänks vara inblandade i rånet blir tydlig i citaten och kan därför ytterligare legitimera behovet av att stämpla dem som folk devils. Ett uttalande som understödjer uppdelningen av ett vi och de samt att det två rollerna, tungt kriminell och god samhällsmedborgare, inte går hand i hand görs av maffialedaren som själv misstänks vara hjärnan bakom rånet; 28

- Ska man ge sig in i något sådan skit då man ju sätta det på vågen. Familjen på den enda sidan och livet som man faktiskt lever ganska bra. Och på den andra sidan ska man sätta det som kan få allt att gå åt helvete. Nej, det är löjligt. Det är inte ens att tänka på. (Aftonbladet 2009-09-25b) Då helikopterrånet beskrivs ha internationella kopplingar, exempelvis till Röda baskrarna vilket beskrivs ovan, samt utförts på uppdrag av en person som inte befinner sig i Sverige kan det som skett betraktas ligga utanför vårt lands kontroll, vilket följaktligen minskar chanserna att styra över huruvida det som inträffat kan ske igen. Tidningarnas beskrivning av detta i kombination med hotbilderna som målas upp, och beskrivs ovan, kan tolkas som en förutsägelse, det vill säga ett antagande om att något liknande kan ske igen (Cohen 2002:35). Två ekvivalenskedjor med varsin tillhörande identitet har följaktligen kunnat identifieras i diskursen hotet från de andra. Dessa två är: Rånare grovt kriminell maffiakopplingar militärkunskap arbetslös icke-svensk. God samhällsmedborgare arbete familj ordnade livsförhållanden hederlig. Beskrivningen av de två roller som framträder och som beskrivs i artiklarna gör gällande att de två identiteterna, god samhällsmedborgare och rånare, inte kan intas på en och samma gång, därav uppdelningen i ett vi och de. 5.4 Den inkompetenta polisen Vad som är tydligt i det empiriska materialet är att det framträder en diskurs gällande polisens insatser i relation till rånet. Något som är centralt i denna diskurs som förs om polisorganisationen är kritiken som riktas mot polisens insats innan rånet ägde rum, ur ett retrospektivt perspektiv. Polisens arbete beskrivs som ett misslyckande samtidigt som rånarna beskrivs ha lyckats med sitt uppdrag. Det betonas exempelvis att den svenska polisen blivit tipsade om rånet av serbisk polis men att den svenska polisen trots detta inte lyckades förhindra rånet då operationen avblåstes när ingenting inträffade på det angivna datumet. Redan för en månad sen fick svensk polis alla detaljer från Serbien. Då sattes tre depåer under bevakning och flera personer avlyssnades. Men enligt uppgifterna skulle rånet ske den 15 september och när inget hände den dagen avblåstes hela operationen. (Aftonbladet 2009-09-29) Händelsen som inträffat har medfört en splittring inom polisorganisationen och något som också är centralt i diskursen är att ett poliskrig blossat upp. På den ena sidan står Rikskriminalen och på 29

den andra står Stockholmspolisen. Poliskriget rör vilka som bär skulden för polisens misslyckande i att förhindra rånet. Stockholmspolisen fick första tipset om helikopterkuppen. Men Rikskriminalen tog över och misslyckades. Nu har det stora poliskriget brutit ut. (Aftonbladet 2009-10-02a) Felaktiga uppgifter beskrivs ha lämnats mellan avdelningarna medvetet, i syfte att sabotera utredningen. Splittringen inom polisorganisationen har retat upp Justitieministern som säger; - Polisen ska hålla käften och göra sitt jobb. (Aftonbladet 2009-10-02a) Tidningarnas beskrivning av ett poliskrig understödjs av en professor i kriminologi som inte är förvånad över att kriget brutit ut; - Konflikten är gammal, det handlar om revir och mänsklig psykologi. Att alla vill ta åt sig äran och ingen vill stå med skammen. (Aftonbladet 2009-10-02a) Även den serbiska polisen riktar svidande kritik mot den svenska polisen. De menar att de gett den svenska polisen alla förutsättningar att förhindra rånet. En serbisk polischef säger sig vara besviken på hur den svenska polisens hanterat ärendet och den information de tillhandahållit. Att den svenska polisen, trots erhållandet av en mängd information om rånet, inte lyckades förhindra detsamma bidrar sannolikt till att den diskurs som förs om polisen präglas av ett ifrågasättande av deras verkliga kompetens. Tidningarna låter två kritiska experter uttala sig, vilket ger stöd åt en allt mer framträdande beskrivning av en inkompetent polis. Ett kritiskt uttalande görs av en kriminolog och polisprofessor i vilket han konstaterar att han tvivlar på att helikopterrånet kommer att klaras upp och att det kan sluta med att ingen döms för rånet. Ett annat kritiskt uttalande om polisens och deras insats görs av en säkerhetschef på Svenska Handel; - Istället för att lägga sig på rygg och säga att de gjort bort sig, hittar de på en massa dumma förklaringar. (Aftonbladet 2009-09-24b) Vidare insinuerar diskursen rörande polisens insatser i relation till rånet att polisen relativt enkelt kunde sättas ur spel med hjälp av en bombattrapp som placerades ut vid polisens hangar. Att rånarna ens gavs möjligheten att placera ut en bombattrapp på ett sådant ställe åskådliggör att det råder säkerhetsbrister kring förvaringen av polisens helikoptrar. En säkerhetschef på Svensk Handel menar att polisen känt till säkerhetsbristerna rörande polisens helikoptrar i åratal och gör följande uttalande, vilket stödjer beskrivningen av en inkompetent polis; 30

- Det är skrattretande. Det här är en huvudstad med över en miljon invånare och bara två helikoptrar en skandal bara det och så ställer man helikoptrarna på samma ställe, säger han. De kan väl ställa dem på polishusets tak, det kan väl inte vara så jäkla svårt. (Aftonbladet 2009-09-24b) Den som kan anses vara högsta ansvarig för polisens helikopterstyrka, Justitieministern, slår ifrån sig av kritiken och menar att det är polismyndighetens eget ansvar. Diskursen om den inkompetenta polisen skulle kunna tolkas ligga i linje med mediernas antagande om att det som skett kan komma att ske igen, det vill säga en förutsägelse (Cohen 2002:35). Förmågan att ganska enkelt kunna sätta polisen ur spel tillsammans med de splittringar som beskrivs ha uppstått inom polisen kan ge upphov till bilden av en polisorganisation som inte står pall för kriminalitet av allvarligt slag, särskilt inte om de som utför brottet är proffs. I diskurserna om polisens insatser i relation till rånet kan en skillnad skönjas i sättet att beskriva polisens insats före och efter rånet, vilket görs ur ett retrospektivt perspektiv. Skillnaden kan liknas vid Nilssons beskrivning av en skillnadslogik (Nilsson 2012:148). Rörande tiden innan rånet beskrivs polisens insats som ett misslyckande och att rånarna är de som lyckats med sitt uppdrag. Beskrivningen av polisens insats efter rånet är dock en helt annan och här framträder en motdiskurs mot beskrivningen av den inkompetenta polisen. I motdiskursen beskrivs jakten på rånarna pågå med full styrka och det finns ingen anledning att ifrågasätta polisens arbete eller kompetens; Det råder ingen brist på polisiära resurser i det om fattande utredningsarbetet som nu dragit igång. Enligt XX, chef för Stockholmspolisens operativa avdelning, har man tillgång till den kompetens man behöver. (Dagens Nyheter 2009-09-25) Vidare hävdar en presstalesman från polisen att omkring 100 poliser arbetar med att lösa rånet och att hela organisationen är på tå. Polisens massiva insatser att gripa de som misstänks ligga bakom rånet betonas. Om dessa grips minskar risken att historien upprepar sig. I takt med att de misstänkta personerna grips är presstalesmän från polisen inte sena med att meddela tidningarna om detta. En annan presstalesman från polisen säger sig vara nöjd med polisens insatser. Polisen och åklagaren vädjar till allmänheten om att inkomma med tips om rånet och de personer som misstänts vara inblandade. Även om allmänheten inkommit med värdefulla tips menar dock en presstalesman från polisen att det inte är tipsen som varit avgörande för några gripanden, vilket kan ses som en del av motdiskursen mot beskrivningen av den inkompetenta polisen; 31

Det ska dock inte ha varit något direkt tips som ledde fram till söndagens gripanden av flera misstänkta personer, utan polisens utredningsarbete, enligt Rikskriminalpolisen. (Dagens Nyheter 2009-09-28) Slutligen är det som tidigare nämnt vanligt att medierna använder sig av obekräftad information eller rentav rykten i sin rapportering om brottslighet, vilket är en del av förvrängningen av händelsen (Cohen 2002:28). Mycket av den information som rör polisen uppges komma från poliskällor. Enligt en presstalesman från polisen är mycket av den information som spridits om polisen och rånet felaktig. Samma presstalesman vill vidare inte kommentera varken maffialedarens inblandning eller att den svenska polisen fått tips om rånet från den serbiska polisen. Presstalesmännens uttalanden kan ses som försök från polisen själva att legitimera polisorganisationen samt återvinna allmänhetens förtroende för polisen efter den kritik som riktats mot dem. Presstalesmännen agerar utifrån sin subjektposition som företrädare för polisen där de förväntas stödja och inte kritisera den organisation de själva tillhör. Presstalesmännens stödjande uttalanden är centrala i den motdiskurs som förs i tidningarna och som riktas mot beskrivningen av den inkompetenta polisen. Polisen och åklagarens vädjan till allmänheten om att inkomma med tips om rånet skulle vidare kunna ses som en uppmaning till samhällsmedborgarna om att de bör göra ett ställningstagande och agera mot de personer som misstänks ligga bakom rånet. Ställningstagandet görs gentemot de som av tidningarna stämplats som folk devils, då dessa står för något som resten av samhället bör ta avstånd ifrån. Därmed legitimeras uppdelningen av vi och de ytterligare. Uppmaningen om ett ställningstagande kan möjligen förstås med en önskan om att öka sammanhållningen i samhället, då samhället står under hot. Detta görs genom att betona det hotfulla samt separera det goda från det onda vilket stärker den innersta kärnan och förhoppningsvis ökar därmed också sammanhållningen i majoritetssamhället (Jewkes 2011:81; Flyghed 2007:61). Som tidigare nämnts kan konstruktionen av hotbilder ha ett implicit syfte. De kan fungera som ett sätt att legitimera en organisations existens och/eller behov av mer resurser. Som en konsekvens av detta tenderar skaparna av dessa hotbilder att snarare överskatta riskerna med hoten än att underskatta dem (Flyghed 2007:61). Detta kan vara fallet beträffande tidningarnas rapportering av helikopterrånet. Då polisen är en av de dominerande källorna för brottsligheten det rapporteras om i medierna (Pollack 2008:430; Innes 2003:56; Dahlgren 1987:17), kan de styra vilka brott som ska lyftas fram och hur de ska beskrivas (Della Porta & Reiter 1998:19; Chermak 1994:98; Hall m.fl 1978:68f). Genom att göra kopplingar mellan helikopterrånet och organiserad brottslighet och 32

därmed konstruera hotbilder kan polisen legitimera inte bara sig egen existens utan också behovet av resurser i bekämpandet av den organiserade brottsligheten. Två motstridiga ekvivalenskedjor har kunnat identifieras i diskursen den inkompetenta polisen; Polis misslyckande splittrad organisation bristande säkerhetsrutiner inkompetens. Polis massiva insatsers en organisation på tå flera gripanden har gjorts full kompetens. 6. Slutsatser och avslutande diskussion Syftet med denna studie var att undersöka mediernas rapportering av det så kallade helikopterrånet och analysera vilka föreställningar om brottslighet som konstruerades i denna. Ett ytterligare syfte var att studera hur medierna använde sig av experter och deras uttalanden rörande helikopterrånet och detta gjorde också utifrån en fokusering på språket. Det medium som studerades var tidningar, i form av en morgontidning och en kvällstidning. Diskursanalys och Laclau och Mouffes diskursteori användes som metod och teori. Fokus låg därigenom på att analysera hur tidningarna använde språket i beskrivningen av helikopterrånet och vilka föreställningar om brottslighet som konstruerades därigenom samt analysera tidningarnas användande av experter och deras uttalanden. Den bakomliggande orsaken till valet att studera just helikopterrånet var att det kan kategoriseras som en superprimär nyhet vilken tillägnades stort utrymme i medierna. Rapporteringen om rånet nådde därmed ut till en stor del av allmänheten, som skapade sig en bild av vad som inträffat baserat på vad medierna förmedlade. I skapandet av denna bild hade de experter som medierna bad uttala sig en central roll. Efter genomförd studie kan det konstateras att helikopterrånet i tidningarna beskrevs som något exceptionellt och spektakulärt. Rånet beskrevs med sensationella rubriker och dramatiska ordval. Det liknades även vid storslagna filmer som Mission Impossible och James Bond. Den föreställning om brottslighet som skapades i beskrivningen av helikopterrånet präglades av en fascination och stor beundran. Som nämnts tidigare överskuggades det negativa med brottet av att det framställdes som spektakulärt. Denna föreställning förstärktes sannolikt ytterligare då till och med experter visade att de var imponerade över brottslighet av sådan karaktär. Parallellt med beskrivningen av det spektakulära rånet målade tidningarna upp hotbilder rörande de personer som misstänktes vara inblandade i rånet. Diskursen om de inblandade personerna, hotet från de andra, präglades av en tydlig uppdelning i ett vi och de. En av många ekvivalenskedjor som kunde identifieras i artiklarna var den i beskrivningen av de inblandade personerna; Rånare grovt kriminell militärkunskap arbetslös icke-svensk. Denna 33

ekvivalenskedja är en bra sammanfattning av hur tidningarna beskrev de andra. Tidningarnas tydliga uppdelning av ett vi och de kan möjligen förstås med den gränsdragning Jewkes menar krävs då människor står inför ett upplevt hot, där vi står för de respektabla och goda människorna som är fulla av moral och de står för det avvikande och icke önskvärda. Genom att separera det goda från det onda stärks den innersta kärnan, vilket i sin tur ökar sammanhållningen i majoritetssamhället (Jewkes 2011:80f). Den innersta kärnan innebär i detta fall en kärna i vilken de inte hör hemma, det vill säga de kriminella, de icke-svenska, de arbetslösa etc. Att framhålla hotbilder kan vidare ha en enande funktion i form av ett identitetsskapande som kan leda till en ökad sammanhållning i majoritetssamhället (Flyghed 2007:61). När samhället drabbas av ett så pass allvarligt brott som helikopterrånet kan det således ha uppstått en moralpanik som krävt denna tydliga uppdelning för att stärka sammanhållningen i samhället samt identifiera vad eller vilka som hotat den sociala ordningen. Uppdelningen av ett vi och de skapade följaktligen en föreställning om brottslighet där de personer som står för brottsligheten, de kriminella, består av en grupp människor som inte är eller bör få vara en del av det övriga samhället. De kriminella är vidare några som övriga samhällsmedborgare bör akta sig för. Vidare insinuerar diskursen, den inkompetenta polisen, att polisen relativt lätt kunde sättas ur spel med hjälp av en bombattrapp som placerades ut vid polisens hangar. Om polisen med lite fantasi ses som brottslighetens motvikt uppstår en obalans om polisen inte kan hantera brottsligheten. Därigenom skapades en föreställning om att brottsligheten inte är under kontroll eller att polisen inte kan hantera den. Dessutom vittnar tidningarnas beskrivning av det uppblossade poliskriget om en obalans inom själva polisorganisationen. Sammantaget kan detta möjligen väcka känslor av oro hos allmänheten att utsättas för brott samt sänka förtroendet för polisen. Slutligen, helikopterrånet med dess innehållande brottslighet kan liknas vid vad som inom Laclau och Mouffes diskursteori beskrivs som en flytande signifikant, det vill säga de tecken som olika diskurser försöker ge innehåll åt på just sitt sätt (Winther Jørgensen & Phillips 2000:35). I diskursen, det spektakulära rånet, beskrevs rånet och brottsligheten som något spektakulärt, sensationellt och fascinerande. I motdiskursen mot diskursen, den inkompetenta polisen, försökte polisen å andra sidan skapa en bild av helikopterrånet och den brottslighet det innebar som något mycket allvarligt, grovt kriminellt och negativt för allmänheten. Beskrivningen av helikopterrånet och dess brottslighet varierade alltså beroende på diskurs. Ett annat syfte med studien var att undersöka hur tidningsmedierna använder sig av experter och deras uttalanden rörande helikopterrånet. Ett sätt att definiera en expert är att de som efterfrågar expertkunskapen har en övertygelse eller ett intresse av att personen i fråga ska vara just en expert 34

(Boswell 2009:25). Denna definition kan enligt min mening representera många av de fall där tidningarna använder sig av experter. I denna studie föreföll nämligen de experter som i artiklarna gavs utrymme att uttala sig om helikopterrånet vara en del i tidningarnas sätt att kunna leverera information på ett för dem önskat vis och i önskad riktning. Tidningarna tycks även använda experter på ett sådant sätt att deras uttalanden anpassades till det redan konstruerade problemet. Därmed är medierna med och skapar den verklighet de rapporterade om, vilket stämmer väl överens med Pollacks beskrivning av mediepanik (Pollack 2001:319f). I diskurserna hade experternas olika subjektpositioner varifrån de gjorde sina uttalanden. I artiklarna fanns upprepade exempel på där experter hade ombetts att uttala sig om något de saknade kunskap om, exempelvis rörande rånbytets storlek. Detta kan möjligen förstås med att de uttalade sig i egenskap av experter och förväntades därmed kunna bistå med kunskap (Turner 2003:12). Att experterna ombads uttala sig trots brist på kunskap är som redan nämnts vanligt (Flyghed 2007:66). I artiklarna hade poliser många gånger rollen som experter. I polisernas uttalande rörande helikopterrånet målades enligt min mening bilden av den bakomliggande brottsligheten många gånger upp som organiserad brottslighet och som ett allvarligt hot. En möjlig anledning till detta kan ha varit att polisen har en subjektposition där de inte förväntas kritisera utan stödja och legitimera sin egen organisations existens, vilket enligt Boswell är en av många anledningar till användandet av experter (Boswell 2009:73). Att betona hotbilder kan fungera som ett sätt att legitimera en organisations existens och/eller behov av mer resurser (Flyghed 2007:61). Om allmänheten upplevs stå under ett hot från den organiserade brottsligheten kan poliserna, experterna, betona detta i sina uttalanden om helikopterrånet, vilket kan legitimera organisationens behov av mer resurser. Inte minst då brottslighet som kan kopplas till organiserad brottslighet kan förväntas begås igen (Korsell, Skinnari & Vesterhav 2009:14). Helikopterrånet kan möjligen ha gett upphov till en moralpanik då samhället drabbades av ett mycket allvarligt brott som i tidningarna beskrevs vara kopplat till bland annat organiserad brottslighet samt ha utförts av grovt kriminella män med specialkunskaper. Tidningarna pekade dessutom ut de inblandade personerna i rånet som de andra och vad Cohen skulle kalla folk devils (Cohen 2002:2). Med dessa krafter, i kombination med tidningarnas beskrivning av en inkompetent polis, är det enligt min mening inte omöjligt att allmänheten upplevde sig stå under hot. En alternativ tolkning är att tidningarna med sin beskrivning av helikopterrånet skapade vad Pollack beskrev som mediepanik, det vill säga ett av medierna konstruerat panik- och hotfenomen (Pollack 2001:319f). Huruvida hotet som orsakade panik faktiskt var reellt eller inte kan vidare ifrågasättas. I tidningarnas rapportering av helikopterrånet har beskrivningen enligt min tolkning 35

tillspetsats oerhört mycket och de hotbilder som målats upp förefaller aningen överdrivna. Som tidigare nämnts är det dock inte omöjligt att helikopterrånet gav upphov till någon form av panik just på grund av tidningarnas tillspetsade och överdrivna beskrivning av det. Om helikopterrånet gav upphov till någon form av panik är det dock inte det enda det gav upphov till. Det väckte även känslor av fascination och beundran, vilket beskrevs ovan. Sammantaget kan tidningarnas melodramatiska vokabulär och sensationella rubriker i tidningarnas beskrivning av helikopterrånet förstås med Flygheds beskrivning av mediernas interna rationalitet, det vill säga försöket att maximera den ekonomiska vinningen genom att locka så många människor som möjligt att vilja ta del av det tidningarna har att förmedla om det som skett (Flyghed 2007:65f). Slutligen, denna studie har visat hur medierna kan konstruera föreställningar om ett samhällsfenomen som brottslighet. Framtida studier om hur medierna konstruerar föreställningar om andra fenomen vore därför på sin plats. Då vi dagligen exponeras för många olika former av kommunicerande kanaler, vilka inte visar några tendenser på att bli färre, är även framtida studier om människors påverkan av språk, text och bilder relevanta. 36

7. Litteraturförteckning Böcker/antologier: Andersson, R (2002) Kriminalpolitikens väsen. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet. Beck, U (2012) Risksamhället. På väg mot en annan modernitet. Göteborg: Daidalos. Bergström, G & Bor us, (2012) Textens mening och makt. Metodbok i samhällsvetenskaplig textanalys. Lund: Studentlitteratur. Boswell, C (2009) The Political Uses of Expert Knowledge. Immigration Policy and Social Research. Cambridge: Cambridge University Press. Chermark, S (199 ) Crime in the news media: A refined understanding of how crime becomes news. I: Barak, G. (red.), Media, process and the social construction of crime. s. 95-131. USA: Garland Publishing. Cohen, S (1972/2002) Folk Devils and Moral Panics. New York: Routledge. Dahlgren, P (1987) Pressens bild av brottsligheten. Stockholm: Brottsförebyggande rådet. Della Porta, D & Reiter, H (199 ) Introduction. The Policing of Protest in Western Democracies. I: Della Porta, D, & Reiter, H (red.), Policing protest. The Control of Mass Demonstrations in Western Democracies, s. 1-32. Minneapolis: University of Minnesota Press. Eriksson, J (2004) Kampen om hotbilden. Rutin och drama i svensk säkerhetspolitik. Stockholm: Santérus. Flyghed, J (2000a) Normaliseringen av det e ceptionella ett led i den sociala kontrollens expansion, I: Flyghed, J (red.), Brottsbekämpning mellan effektivitet och integritet, s. 38-68. Lund: Studentlitteratur. Flyghed, J (2000b) Vad är normalt och vad är e ceptionellt?, I: Flyghed, J (red.), Brottsbekämpning mellan effektivitet och integritet, s. 220-233. Lund: Studentlitteratur. Flyghed, J (2003) Den hotfulla säkerheten, I: Flyghed, J & Hörn vist, M (red.), Laglöst land, s. 73-97. Stockholm: Ordfront. Hadenius, S, Weibull, L & Wadbring, I (2011) Massmedier, press, radio och tv i den digitala tidsåldern, Stockholm: Ekerlids Förlag. Hagan, F E (200 ) Organized crime and organized crime : Indeterminate problems of definition, I: Finckenauer, J O (red.) Trends in Organized Crime Vol 9:4. s. 127-137. Hall, S, Critcher, C, Jefferson, T, Clarke, J & Roberts, B (1978) Policing the Crisis: Mugging, the State, and Law and Order, London: Macmillan. Heber, A (2007) Var rädd om dig! Rädsla för brott enligt forskning, intervjupersoner och dagspress. Stockholm: Kriminologiska institutionen, Stockholms universitet. 37

Innes, M (2003) Signal crimes : detective work, mass media and constructing collective memory, I: Mason, P (red.) Criminal Visions. Media representation of crime and justice. s. 51-69. Padstow: William Publishing. Jewkes, Y (2011) Media & Crime. London: SAGE Publications. Korsell, L, Skinnari, J & Vesterhav, D (2009) Organiserad brottslighet i Sverige. Malmö: Liber. Nilsson, B (2012) Brottsoffer i nutida svensk dags- och kvällspress I: Heber, A, Tiby, E & Wikman, S (red.), Viktimologisk forskning. Brottsoffer i teori & metod, s. 137-156 Lund: Studentlitteratur. Nohrstedt, S A & Ekström, M (1994) Ideal och verklighet. Nyhetsjournalistikens etik i praktiken. Kungälv: Högskolan i Örebro. Pollack, E (2001) en studie i... Medier och brott. Stockholm: Institutionen för journalistik, medier och kommunikation, Stockholms Universitet. Pollack, E (200 ) Medier och brott I: Christianson, S Å & Granhag, P A (red.), Handbok i rättspsykologi, s. 423-436. Stockholm: Liber. Sohlberg, P & Sohlberg, B-M (2009) Kunskapens former: Vetenskapsteori och forskningsmetod. Stockholm: Liber. Thompson, K (1998) Moral Panics. London: Routledge. Turner, S P (2003) Liberal Democracy 3.0: Civil Society in an Age of Experts. London: SAGE Publications. Winther Jørgensen, M & Phillips, L (2000) Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur. Åkerström, M (2008) Opinionsbildningens spiraler, utspel och tabun, I: Åkerström, M (red.), Medier, brott och den aktiva publiken en antologi om brottsrapportering och kreativ medieanvändning, s. 13-24. Malmö: Bokbox Förlag. Artiklar: Flyghed, J (200 ) riminalitetskontroll baserad på tro eller vetande?, Svensk Juristtidning, årgång 92, nr. 1., s. 59-68. Kent, L (2000) Fieldwork that failed, I: DeVita, P R (red.), Stumbling Toward the Truth, s. 95-103. Prospect Heights: Waveland Press. Vetenskapsrådet (2002) Forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig forskning. 38

Övriga källor: Brottsförebyggandet rådet (2014) Organiserad brottslighet, www.bra.se. Hämtad 2014-04-16. Högsta domstolens protokoll med beslut i mål nr B 1299-11. Meddelades 2011-05-23 respektive 2011-07-13. Nationalencyklopedin (2014) Sökord: expert. www.ne.se, Hämtad 2014-04-20. von Lampe, K (2009) Definitions of organized crime. www.organized-crime.de. Hämtad 2014-04-24. Svea hovrätts dom i mål nr B 8147-10. Avkunnades 2011-02-16 och vann laga kraft 2011-03-16. Södertörns tingsrätts dom i mål nr B 11738-09. Avkunnades 2010-10-07. 39

8. Bilaga Analyserade artiklar efter tidning och publiceringsdatum Aftonbladet: 2009-09-24a BYTET: 0 MILJ Claes Petersson 2009-09-24b PINSAMT Johanna Melén 2009-09-25a Baserna utrymdes Eva Buskas 2009-09-25b Det var inte jag Ander Johansson 2009-09-26 Nyligen frisläppt rånare är efterlyst Anders Johansson 2009-09-27 E pert: De rånar för äran Eva Buskas 2009-09-28 Razzia mot tv-mannen Anders Johansson 2009-09-29 Varnade Sverige Marijana Dragic 2009-10-02a Polisen fick tips om rånet men lyckades inte stoppa det Staffan Lindberg 2009-10-02b planerade hela rånet Marijana Dragic 2009-10-05 uppade sig in på listan Karin Östman 2009-10-06 Det kan sluta med att inte en käft blir dömd Artikelförfattarens namn saknas. Dagens Nyheter: 2009-09-24a Rånarna har troligen militär bakgrund Artikelförfattarens namn saknas. 2009-09-24b Säkerhetsbrist hjälpte rånarna fly Ulrika By 2009-09-25 Massiv jakt på rånarna Ulrika By 2009-09-26a Rånarna tog sig in genom glastaket Artikelförfattare framgår ej. 2009-09-26b Polisen sökte spår i Grimsta Ulrika By 2009-09-27 Helikopterrånet som en bondfilm Mats Carlbom 2009-09-28 Så gick det spektakulära rånet till Artikelförfattarens namn saknas. 2009-09-29a Det här är de sex personer som anhållits för helikopterrånet fem är misstänkta för grovt rån Artikelförfattarens namn saknas. 2009-09-29b Serbisk polis tipsade om rån Jenny Stiernstedt 2009-09-30 Två av de anhållna för rånkuppen släpptes Ulrika By 2009-10-01 Rånpengarna återfinns sällan Stefan Lisinski 2009-10-02 Ytterligare en man anhållen Ulrika By 2009-10-03 Fritidsledare jagas för rånet Ulrika By 40