Det fantastiska fasansfulla rånet

Kriminologiska institutionen Det fantastiska fasansfulla rånet en diskursanalys av mediernas beskrivning av helikopterrånet Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Vårterminen 2014 Frida Torgils

2

Sammanfattning Medierna utgör en viktig källa till information, särskilt gällande brottslighet. Denna studies fokus vilar på mediernas beskrivning av just brottslighet. Studien är dock avgränsad till att endast inrikta sig på medierapporteringen kring en specifik brottslig händelse, nämligen helikopterrånet. Helikopterrånet är ett rån som genomfördes mot G4S:s värdedepå i Västberga i södra Stockholm den 23 september 2009. Rånet genomfördes med hjälp av en helikopter som landade på värdedepåns tak, varför rånet kom att benämnas Helikopterrånet. Rånet fick stor medial uppmärksamhet, både i Sverige och internationellt. Syftet med denna studie är att undersöka mediernas rapportering av helikopterrånet och analysera vilka föreställningar om brottslighet som konstrueras i denna. Ett annat syfte med studien är att studera hur medierna använder sig av experter och expertuttalanden rörande helikopterrånet. Som metod och teori för att göra detta används diskursanalys samt Laclau och Mouffes diskursteori. Studiens empiriska material består av artiklar hämtade från tidningarna Aftonbladet och Dagens Nyheter, som publicerats inom ett tidsspann av 14 dagar efter det att rånet ägt rum. I tidningsartiklarna kunde fyra diskurser identifieras. En diskurs, det spektakulära rånet, präglades av en beskrivning av rånet som något sensationellt och exceptionellt. En annan diskurs, miljonerna som försvann, behandlar rånbytet och den stora summa pengar som antas ha försvunnit med det. En tredje diskurs, hotet från de andra, rör de misstänka gärningspersonerna och präglas av en uppdelning av människor i ett vi och de, där de andra även beskrivs som ett hot. En sista diskurs, den inkompetenta polisen, präglas av kritik som riktas mot polisens insatser i relation till rånet men också av en motdiskurs där presstalesmän från polisen tar organisationen i försvar. Beträffande mediernas användande av experter tycks detta skräddarsys utefter vad medierna själva vill förmedla samt vilken bild de vill ge av en händelse. Experternas uttalanden användes i de allra flesta fall för att understödja den beskrivning medierna själva förmedlat. På detta sätt kunde medierna bekräfta de föreställningar de själva varit med och skapat rörande exempelvis själva rånet, de inblandade gärningspersonerna samt polisen. Allvarliga och dramatiska händelser kan ge upphov till en slags panik i samhället som kan kallas för moralpanik (Cohen 2002). Att helikopterrånet skulle ha gett upphov till moralpanik är inte otänkbart då medierna bland annat kopplade rånet till organiserad brottslighet samt grovt kriminella män med specialkunskaper. Dessa krafter i kombination med mediernas beskrivning av en inkompetent polis gör inte tanken omöjlig att allmänheten upplevde sig stå under hot. Nyckelord: medier, brottslighet, helikopterrånet, moralpanik, mediepanik. 3

4

Innehållsförteckning 1. INLEDNING... 7 1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 8 1.2 CENTRALA BEGREPP... 9 1.2.1 Experter... 9 1.2.2 Organiserad brottslighet... 9 1.2.3 Hotbilder... 10 2. SAMMANFATTNING AV HELIKOPTERRÅNET... 11 3. TIDIGARE FORSKNING... 11 3.1 MEDIERNAS RAPPORTERING OM BROTTSLIGHET... 11 3.2 HUR BROTT BLIR TILL NYHETER... 14 3.3 EXPERTERNAS ROLL I MEDIERNA... 15 4. METOD OCH TEORI... 16 4.1 DISKURSANALYS... 16 4.2 DISKURSTEORI... 17 4.3 EMPIRISKT MATERIAL OCH URVAL... 19 4.4 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT... 19 4.5 FORSKARROLL... 20 4.6 ETISKA ÖVERVÄGANDEN... 20 4.7 STUDIENS KVALITETSASPEKTER... 20 5. RESULTAT OCH ANALYS... 21 5.1 DET SPEKTAKULÄRA RÅNET... 22 5.2 MILJONERNA SOM FÖRSVANN... 24 5.3 HOTET FRÅN DE ANDRA... 26 5.4 DEN INKOMPETENTA POLISEN... 29 6. SLUTSATSER OCH AVSLUTANDE DISKUSSION... 33 7. LITTERATURFÖRTECKNING... 37 8. BILAGA... 40 5

6

1. Inledning I vår tid är medierna den dominerande källan till information om brottslighet för de allra flesta människor (Pollack 2008:423). Även om det råder delade meningar om huruvida medierna speglar den faktiska brottsligheten eller ej (Chermak 1994:103), står det klart att vi får våra föreställningar om brottslighet, brottslingar och risker att utsättas för brott från just medierna (Heber 2007:128f). Brottsjournalistiken faller inom ramarna för kraven på mediedramaturgi då rapporteringen kan personifieras samt dramatiseras. Den blir inte sällan till en följetång där de inblandade följs genom hela rättsprocessen (Pollack 2001:13). Det sker dock en selektion rörande vilken brottslighet medierna rapporterar om. Majoriteten av de brott det rapporteras om handlar om det exceptionella, det spännande och det mest dramatiska (Dahlgren:1987:16,35; Cohen 2002:10; Pollack 2001:75). Fokuseringen på det exceptionella sker på bekostnad av vardagsbrottsligheten. Egendomsbrottslighet rapporteras det exempelvis inte om i någon större utsträckning, trots att det är den vanligaste formen av brottslighet (Pollack 2001:75). Selektionen som görs med fokus på dramatiska och exceptionella händelser är en av många anledningar till att medierna förmedlar en skev bild av brottsligheten (Flyghed 2007:66; 2000a:46). Brottslighet blir lätt till nyheter då det representerar något avvikande, det vill säga något som bryter mot samhällets rådande normer och värderingar. Avvikelsen strider mot det förväntade och det normala, vilket ofta kännetecknar en nyhet (Pollack 2008:424). Vidare menar Steven Chermak (1994) att nyheter kan vara av fyra olika slag. Han beskriver superprimära nyheter som riktigt exceptionella och sensationella händelser med ett nyhetsvärde som är nationellt, och ibland även internationellt. Ofta behandlar framsidan och flera sidor i tidningen en superprimär nyhet (Chermak 1994:117ff). En superprimär nyhet som tillägnas stort utrymme i medierna når ut till ett stort antal människor och kan påverka människor på olika vis. Nyheten kan ses som information som kan skydda människor samt tillföra dem kunskap. Den kan även fungera underhållande, väcka starka känslor eller bli föremål för ett vidare reflekterande. Om nyheten rör ett allvarligt brott kan den även väcka känslor av oro och rädsla hos människor att själva drabbas (Chermak 1994:104ff). Ett brott som fick stor medial uppmärksamhet både i Sverige och internationellt är det grova rån som genomfördes mot G4S:s värdedepå i Västberga i södra Stockholm den 23 september 2009. Rånet kom att kallas Helikopterrånet och blev en superprimär nyhet. Helikopterrånet beskrevs på följande vis av morgontidningen Dagens Nyheter dagen efter att det hade ägt rum; De var tungt beväpnade, tekniskt välutrustade och de agerade med militär precision. Så beskriver Stockholmspolisen de rånare som igår utförde ett av de mest spektakulära rån som genomförts i Sverige. (Dagens Nyheter 2009-09-24b) 7

Vidare är det vanligt att medier låter olika experter uttala sig om exceptionella händelser och deras främsta uppgift är då att bistå med kunskap (Flyghed 2007:65f). Hur dessa experter används samt vilken definition epitetet expert vilar på kan dock variera. En expert kan exempelvis vara en forskare (Flyghed 2007:66), en polis (Åkerström 2008:21f) eller en person med stor sakkunskap inom ett givet ämne (Nationalencyklopedin 2014). Enligt Steven P. Turner (2003) förväntas det av experter att de besitter kunskap som allmänheten inte har eller kan ha. Vad experterna säger ifrågasätts sällan, utan kan av många människor tas för sanning. De enda som kan ifrågasätta vad en expert säger är andra experter inom samma område (Turner 2003:12,25). Ulrich Beck (2012) menar vidare att kampen om vem som besitter kunskap har blivit till en strid mellan olika experter (Beck 2012:277). Mediernas behov av experter som uttalar sig är mycket stort, vilket i vissa fall kan leda till att benämningen expert inte alltid kan likställas med ett kunnande (Flyghed 2007:65f). Detta kan bli problematiskt då vad som av allmänheten anses vara fakta och sanning ofta är produkter av uttalanden gjorda av personer med makten att säga hur saker och ting är, det vill säga experterna (Turner 2003:22,25). Fördelen med användandet av experter är att de kan erbjuda kunskap och förslag på lösningar som grundar sig på vetenskap och forskning. Deras uppgift är inte att göra moraliska, principiella eller politiska omdömen. Uppgiften är att komma med en lösning, inte rätt lösning (Andersson 2002:103,108f). Helikopterrånet kan ses om en superprimär nyhet som tillägnades stort medialt utrymme. Medierapporteringen om rånet nådde därmed ut till en stor del av allmänheten, vilka skapade sig en bild av vad som inträffat baserat på det medierna förmedlade. Vidare uttalade sig flera experter om rånet i medierna, vilket sannolikt påverkade bilden av det inträffade. Mot denna bakgrund är det enligt min mening intressant och kriminologiskt relevant att studera hur medierna kan konstruera föreställningar om brottslighet i sin rapportering om en superprimär nyhet som helikopterrånet. 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att undersöka mediernas rapportering av det så kallade helikopterrånet och analysera vilka föreställningar om brottslighet som konstrueras i denna. Jag avser även undersöka hur medierna använder sig av experter och deras uttalanden rörande helikopterrånet. Den medierapportering som är föremål för studien är tidningsartiklar hämtade från en morgontidning samt en kvällstidning de 14 första dagarna efter det att rånet skett. Studiens frågeställningar lyder; - Vilka föreställningar om brottslighet konstrueras i tidningsartiklarna om helikopterrånet? - Hur används experter och expertuttalanden i tidningsartiklarna om helikopterrånet? 8

Min avsikt är inte att söka uttala mig om hur föreställningar om brottslighet står sig i relation till den verkliga brottsligheten. Jag gör inte heller anspråk på att ge en fullständig förklaring till hur brottslighet konstrueras i medier. Fokus ligger istället på att undersöka hur föreställningar om brottslighet kan konstrueras utifrån en specifik händelse som tillägnats stort utrymme i medierna. 1.2 Centrala begrepp Nedan förklaras tre begrepp som kan definieras och användas på olika sätt beroende på vem som är aktör. I denna studie kan exempelvis tidningsmedierna och polisen ses som två aktörer. Att begreppen kan definieras på olika sätt visar på deras komplexitet. Att de dessutom används på olika sätt kan få konsekvenser, vilket diskuteras vidare nedan. Jag tar inte själv ställning till vilken definition jag helst föredrar, då det inte är av vikt för studiens syfte. Avsikten med att redogöra för begreppen nedan är istället att visa på diskrepansen mellan hur de kan definieras och användas. Alla tre begrepp har visat sig centrala rörande denna studies förståelse av hur tidningarna konstruerar föreställningar om brottslighet samt använder experter och deras uttalanden. 1.2.1 Experter Det saknas en allmängiltig definition av experter och expertkunskap, och dessa kan dessutom variera över tid och rum (Boswell 2009:23). Nationalencyklopedin definierar en expert som en person med stor sakkunskap inom ett givet ämne (Nationalencyklopedin 2014). Vidare kan expertkunskap även referera till kunskap som producerats genom vetenskaplig forskning (Boswell 2009:23). Ett alternativt sätt att definiera en expert kan vara att de som efterfrågar expertkunskapen har en övertygelse eller ett intresse av att personen i fråga ska vara en expert (Boswell 2009:25). I medier kan experter användas på olika vis. Det är oftast forskare som anlitas för att göra ett uttalande och deras huvudsakliga uppgift är då att bistå med kunskap och bidra till en ökad förståelse av det som inträffat (Flyghed 2007:65f). Experter kan även användas för att lösa problem eller för att legitimera en organisations existens eller stödja dess ageranden (Boswell 2009:4,73). I situationer där motstridiga påståenden florerar kan experter anlitas för att bringa klarhet. Beträffande ämnen som ofta är föremål för debatter, exempelvis brottslighet, kan det ibland uppstå en diskrepans mellan experternas åsikter och de åsikter som delas av allmänheten eller medierna (Boswell 2009:6f). 1.2.2 Organiserad brottslighet Redan av namnet framgår att organiserad brottslighet ägnar sig åt brottslighet i organiserad form (Korsell, Skinnari & Vesterhav 2009:12). Bara för att ett brott är organiserat behöver det dock inte nödvändigtvis röra sig om organiserad brottslighet (Hagan 2006:134). Många brott kräver 9

organisation, exempelvis ett metodiskt utfört bankrån med dess tillgänglighet till vapen och strategiskt utplacerade flyktbilar. Gällande begreppet organiserad brottslighet är istället själva organisationen central, det vill säga att brottet begåtts av en kriminell grupp där det är troligt att samma grupp kommer att begå brott ihop igen (Korsell, Skinnari & Vesterhav 2009:14). Det finns inte en vedertagen definition av organiserad brottslighet utan i själva verket flera hundra (von Lampe 2009). Inom EU har en definition av organiserad brottslighet emellertid tagits fram, enligt vilken en rad kriterier ska vara uppfyllda. Minst sex stycken av sammanlagt 11 kriterier måste stämma in, varav fyra särskilt utvalda kriterier är obligatoriska. Dessa fyra är; samverkan mellan fler än två personer, lång eller obegränsad utsträckning i tiden, misstanke om allvarliga brottsliga handlingar samt strävan efter vinning och/eller makt (Korsell, Skinnari & Vesterhav 2009:22f). Polisen utgår från EU s definition. Brottsförebyggande rådet definierar dock organiserad brottslighet på följande vis; - Det rör sig om en nätverksbaserad vinstinriktad brottslig verksamhet i projektform som har vilja och förmåga att skydda och underlätta brottsligheten genom otillåten påverkan (trakasserier, hot, våld och korruption). - Inom "projekten", som avlöser varandra, finns en arbetsdelning och flexibilitet som innebär att medarbetare går in och ut ur projekten. - Verksamheten bedrivs i regel diskret, men kan ibland ta sig uttryck i synliga gäng, med ett utmanande beteende, symboler och maktanspråk. (Brottsförebyggande rådet 2014) Det finns dock de som menar att organiserad brottslighet är ett problematiskt och svårdefinierat begrepp, vilket leder till vaga formuleringar i lagtexter och tillämpningsförfattningar som riskerar att inkludera mycket (Flyghed 2000b:221; Hagan 2006:128ff). De väljer att använda andra begrepp, som exempelvis hotbilder, vilket beskrivs nedan. 1.2.3 Hotbilder Enligt Janne Flyghed (2007) är organiserad brottslighet ett diffust begrepp. Ofta innehåller hotbildsdiskussioner diffusa begrepp som organiserad brottslighet. Att hoten är svåra att precisera kan ses som ett tecken på deras farlighet. Enligt Flyghed är hotbilder konstruktioner av möjliga framtida hot (Flyghed 2007:59ff). En hotbild blir således en föreställning om att något utgör ett hot (Eriksson 2004:26). Hur dessa hotbilder skapas och framställs avgör vilka åtgärder som vidtas för att förhindra hotet samt hantera dess konsekvenser (Flyghed 2007:60). Vidare kan konstruktionen av hotbilder ha ett implicit syfte. Att betona hotbilder kan fungera som ett sätt att legitimera en organisations existens, exempelvis polisorganisationen, och verka för att organisationen ska tilldelas mer resurser. Framhållandet av hotbilder kan även fungera enande och bidra till ett identitetsskapande, vilket i sin tur kan leda till en ökad sammanhållning i 10

samhället. Detta kan resultera i att de som skapar hotbilderna snarare tenderar att överskatta riskerna med hoten än att underskatta dem (Flyghed 2007:61). 2. Sammanfattning av helikopterrånet I Södertörns tingsrätts dom i mål nr B 11738-09 framgår följande; Klockan 05.18 på morgonen den 23 september 2009 landar en stulen helikopter på taket till G4S:s värdedepå i Västberga i södra Stockholm. Strax därefter krossas glaset i en glaskupol i taket och med hjälp av två stegar klättrar tre svartklädda personer ned i värdedepån. Inne i värdedepån utförs sprängningar för att komma in i uppräkningsrummet där pengarna finns förvarade. G4S:s personal har i sista stund lyckats låsa in pengarna i gallerburar och hinner lämna uppräkningsrummet just innan rånarna tar sig in i rummet. Rånarna är maskerade och beväpnade med automatvapen. De använder ett verktyg i form av en motorkap för att ta sig in i de låsta gallerburarna och pengarna packas ned i säckar som sedan hissas upp till taket. Säckarna lastas in i helikoptern som återigen landat på taket efter att tillfälligt ha lämnat platsen då rånarna befunnit sig inne i värdedepån. Då alla säckar med pengar lastats in, och de tre rånarna tagit sig in i helikoptern, flyger den iväg från platsen. I anslutning till rånet har flera åtgärder vidtagits för att försvåra för polisen. Exempelvis har flera vägar runt värdedepån spärrats av med hjälp av egentillverkade spikmattor som placerats ut på strategiskt utvalda platser. Det har även placerats ut bombattrapper vid polisens hangar i Myttinge vilket hindrat polisen från att använda sina egna helikoptrar. Efter rånet landar helikoptern i Skavlöten norr om Stockholm klockan 06.15 där den hittas övergiven senare samma morgon. Rånbytet uppskattas till omkring 39 miljoner kronor. Totalt åtalas tio personer för delaktighet i rånet, varav sju personer döms till fängelse i tingsrätten. Det kortaste fängelsestraffet är ett år och det längsta sju år. I Svea hovrätts dom i mål nr B 8147-10 meddelas att för de två personer som i tingsrätten dömts till sju års fängelse skärps straffet till åtta år och för den person som dömts till tre års fängelse skärps straffet till fyra år. Domen överklagas till Högsta domstolen som i mål nr B 1299-11 beslutar att ej meddela prövningstillstånd. Hovrättsdomen, som vunnit laga kraft den 16 mars 2011, står därmed fast. 3. Tidigare forskning 3.1 Mediernas rapportering om brottslighet I boken Folk Devils and Moral Panics presenterar Stanley Cohen (1972/2002) sin studie om ungdomsfenomenet mods och rockers och den moralpanik de orsakade i Storbritannien under 1960- talet, vilken låg till grund för Cohens teori om moralpanik (Cohen 2002). 11

Moralpanik uppstår enligt Cohen när exempelvis en grupp människor eller en händelse uppfattas som ett hot mot samhällets värderingar och intressen. Gruppen eller händelsen presenteras ofta på ett stereotypt sätt av medierna och experter är sällan sena att uttala sig. De grupper av människor som orsakat moralpanik får en position i samhället som Cohen kallar folk devils, en synlig påminnelse om hur man inte bör vara (Cohen 2002:1f). Cohen menar att medierna spelar en avgörande roll i skapandet av moralpanik och ett huvudsakligt syfte med studien var att söka förstå hur medierna konstruerar moralpanik och folk devils. Medierna väljer vilka nyheter som ska rapporteras samt hur de beskrivs och på detta vis kan medierna själva definiera och skapa sociala problem och avvikelser. Mediernas rapportering av fakta kring en händelse kan ge upphov till oro och till och med panik i samhället. Centralt är därför hur informationen utformas. Nyheter om brottslighet utgör den största informationskällan till de normativa konturerna i samhället, det vill säga vad som är rätt och fel, samt vilka gränser vi inte bör passera. Cohen påpekar att denna information inte utgör förstahandsinformation utan har behandlats och formats av medierna. Brottet och de inblandade aktörerna framställs därmed på ett mycket stereotypt vis (Cohen 2002:9ff). Enligt Cohen kan moralpaniksteorin delas in i tre faser som följer på en händelse; inventeringsfasen, eskaleringsfasen och avmattningsfasen, i vilka medierna har en central roll (Cohen 2002:20). I denna studie kommer endast inventeringsfasen att presenteras närmare då den behandlar hur medierna förmedlar allvarliga händelser som just inträffat. Vid sådana tillfällen försöker allmänheten skapa sig en uppfattning om det som skett och källan som används till detta är oftast medierna (Cohen 2002:24). Eskaleringsfasen är en fas i vilken intressegrupper mobiliserar och engagerar sig. Åtgärder krävs. Ju längre avstånd till händelsen, desto större är benägenheten att acceptera medierepresentation av den. I den sista fasen, avmattningsfasen, genomförs olika åtgärder (Pollack 2001:83). Då helikopterrånet var en allvarlig händelse som drabbade samhället är inventeringsfasen därför relevant att använda för att studera hur det som skett förmedlades av tidningarna. Inventeringsfasen beskrivs vidare nedan. I inventeringsfasen bekräftar medierna de föreställningar om ett fenomen som de själva varit med och skapat (Pollack 2001:83). Bilden av ett fenomen görs skarpare än den annars skulle ha varit och enligt Cohen sker detta genom att medierna använder sig av överdrifter och förvrängningar, förutsägelser samt symboliseringar. Då en händelse inträffar tenderar medierna att förvränga det som skett genom att överdriva allvaret i händelsen, exempelvis mängden våld ett brott inneburit eller hur mycket skada ett brott vållat. Överdrifter och förvrängningar är karakteristiska när det kommer till mediernas rapportering om brottslighet. Denna form av medierapportering kännetecknas av sensationella rubriker, ett melodramatiskt vokabulär samt ett framhävande av de element i händelsen som kan betraktas som nyheter. Vidare kan rapporteringen om brottslighet ske 12

utan att informationen som publiceras konfirmerats utan endast grundar sig på rykten. Förutsägelser rör mediernas implicita antaganden om att det som skett kan komma att ske igen. För att överbrygga skillnaden mellan det som förväntas ske och verkligheten betonas det som ligger i linje med det förväntade samtidigt som det som tyder på det motsatta tonas ned. Slutligen, symboliseringar syftar till mediernas kommunikation av stereotyper, där den symboliska kraften bakom ord och bilder är avgörande. Neutrala ord som namn på platser där händelser inträffat kan användas som symboler för komplexa, och ibland även negativa, känslor och tankar. Ett exempel på detta är Hiroshima, där ett ord får symbolisera en viss status med dess tillhörande känslor. Medierna har på detta vis en makt i att kunna stämpla händelser och grupper av människor som avvikande genom en negativ symbolisering, då folk devils utpekas (Cohen 2002:25-40). Cohens studie om moralpanik publicerades 1972 och enligt Cohen själv bör hans teori om moralpanik kopplas ihop med nyare teorier samt traditioner inom sociologin, exempelvis socialkonstruktionism, för att hållas aktuell (Cohen 2002:viff). Moralpanik som begrepp och fenomen finns dock i allra högsta grad kvar idag, med tidningarnas sensationella rubriker samt budskap om vad som hotar samhällets moral. Fenomenet har dock genomgått en förändring, exempelvis genom en snabbare upptrappning av fenomenet (Thompson 1998:1f). En fullt utvecklad moralpanik kräver att en extrem eller oerhört dramatisk händelse äger rum. Cohen nämner skolskjutningar som exempel på ett samhälleligt område som på senare år orsakat moralpanik. Ett exempel är skolskjutning på Columbine High School i USA 1999. Medierapporteringen kring denna händelse var omfattande och många experter ombads uttala sig om det som inträffat. Det som eftersträvades i mediernas beskrivning av skolskjutningen var en förståelse av vad som hänt (Cohen 2002:xiiff). Helikopterrånet var en extrem och dramatisk händelse med potential att orsaka moralpanik, vilket gör att den lämpar sig väl att studera i relation till detta fenomen. En fördel med användandet av Cohens teori om moralpanik är att hans studie, precis som denna, fokuserade på rapporteringen om ett specifikt fenomen som tillägnades stort medialt utrymme. Cohens moralpaniksteori har legat till grund för senare studier och därmed vidareutvecklats. I boken Media & Crime utgår Yvonne Jewkes (2011) från Cohen då hon menar att moralpanik klargör samhällets gränser beträffande moral (Jewkes 2011:77). Då människor i en grupp står inför ett upplevt hot krävs en gränsdragning mellan vi och de, där vi står för de respektabla och goda människorna som är fulla av moral och de står för det avvikande och icke önskvärda. Genom att separera det goda från det onda stärks den innersta kärnan, vilket i sin tur ökar sammanhållningen i samhället. Det upplevda hotet behöver dock inte vara verkligt utan det räcker med att medierna rapporterar om det som verkligt (Jewkes 2011:80f). 13

I doktorsavhandlingen en studie i Medier och brott studerade Ester Pollack (2001) relationen mellan medier och brottslighet, främst ur ett historiskt perspektiv. Dels undersöktes forskningsfältet medier och brott, dels utfördes tvärsnittsstudier av svensk dagspress av åren 1955, 1975 och 1995 med fokus på ungdomsbrottslighet (Pollack 2001:12f). Syftet med studien var att öka förståelsen av de västerländska medierna i vår tid med dess upptagenhet med avvikelser och brottslighet av olika slag samt det komplexa samspelet mellan medier, avvikelser, brottslighet och kriminalpolitik (Pollack 2001:27). Pollack väljer att vidareutveckla Cohens teori om moralpanik och använder termen mediepanik som en övergripande beteckning på alla de olika mediekonstruerade panik- och hotfenomen vi möter (Pollack 2001:319). Med en sådan definition av mediepanik är det inte nödvändigt att fastställa hur exempelvis allmänheten upplever starka känslor av panik. Det är medierna som tillskriver människor rädsla och upplevelser av hot, exempelvis genom användandet av experter där deras uttalanden anpassas till det redan konstruerade problemet. Utgångspunkten inom journalistiken är att människor kommer att gripas av panik inför vissa fenomen och i samspel med aktörerna utanför medierna bekräftas detta, vilket i sin tur leder till att medierna skapar den verklighet de rapporterar om (Pollack 2001:320). Huruvida detta sker i tidningarnas beskrivning av helikopterrånet blir föremål för analysen och diskussionen. 3.2 Hur brott blir till nyheter Journalister förenklar ofta de händelser de skildrar för att få ut ett så enkelt och tydligt budskap som möjligt, då det har ett större nyhetsvärde. Komplicerande förhållanden omvandlas till enkla fakta. Oftast väljs endast två personers åsikter ut med avsikten att ge två motsatta perspektiv på en händelse. Detta för att eftersträva objektivitet (Nohrstedt & Ekström 1994:32,38f) Om nyheten som ska skildras gäller ett brott är det viktigt att brottet är allvarligt (Chermak 1994:99). En riktig nyhet kännetecknas av att den är oförutsägbar och sällsynt, även om den för läsaren presenteras inom redan bekanta ramar av medierna (Dahlgren 1987:35) Enligt Chermak (1994) kan nyheter kategoriseras i fyra olika grupper, från att vara vardagliga, korta och enkla till att vara superprimära. Superprimära nyheter är riktigt exceptionella och sensationella händelser med ett nyhetsvärde som är nationellt, och ibland även internationellt. Ofta behandlar framsidan och flera sidor i tidningen en superprimär nyhet och om nyheten gäller ett brott görs ofta analyser av dess orsaker och konsekvenser (Chermak 1994:117ff). Vidare har medierna enligt Flyghed (2007) vad han kallar för en extern respektive en intern rationalitet. Den externa rationaliteten är det uttalade intresset, och i mediernas fall handlar det om att förmedla information. Den interna rationaliteten är det outtalade intresset, vilket i mediernas fall handlar om att sälja lösnummer och att maximera den ekonomiska vinningen. Medierna har en viktig roll i att förmedla information till samhället. I jakten på att sälja lösnummer kan dock en 14

selektion med fokus på dramatiska och exceptionella händelser innebära att en skev bild av brottsligheten förmedlas. Mellan medierna och andra aktörer, exempelvis polisen, råder ett ömsesidigt beroende. Medierna är i behov av information att förmedla och polisen behöver nå ut med sitt budskap. Därför är medierna såväl aktör som arena (Flyghed 2007:65f). Polisen är, och har alltid varit, en av de dominerande källorna för brottsligheten det rapporteras om i medierna (Pollack 2008:430; Innes 2003:56; Dahlgren 1987:17). Det gör att polisen kan styra vilka brott som ska lyftas fram och hur de ska beskrivas (Della Porta & Reiter 1998:19; Hall m.fl. 1978:68f). Slutligen, i en studie av mediediskurser rörande beskrivningen av brottsofferskap fann Bo Nilsson (2012) att diskurserna organiserades i en skillnadslogik. Skillnader görs mellan den drabbades livskvalitet före och efter brottet, mellan offer och gärningsperson etc., vilket ligger till grund för och blir en effekt av mediernas rapportering (Nilsson 2012:148). Förekomsten av skillnadslogiker kommer att eftersökas i tidningarnas beskrivning av helikopterrånet. 3.3 Experternas roll i medierna Vid extrema händelser tenderar det att dyka upp ett antal personer som uttalar sig i egenskap av experter. Händelsen som inträffat väcker ofta många frågor hos allmänheten och dessa frågor kräver svar (Flyghed 2003:91; Åkerström 2008:19f). Det som skett behöver dock inte vara av svårbegripligt slag utan ibland kan något som är helt uppenbart farligt ändå kräva en objektiv bedömning av kvalificerade experter (Beck 2012:28f). Ibland händer det även att experter kliver fram efter att en ovanlig händelse inträffat och säger: Vad var det jag sa, varför lyssnade ni inte på mig? (Eriksson 2004:15). Det är lätt att det uppstår en psykologisk press i en intervjusituation där personen kan uppleva en känsla av dumhet om denne inte kan svara på de frågor som ställs. Detta kan medföra lösa spekulationer som av läsaren eller tittaren uppfattas som vedertagna sanningar. Experter ställs sällan till svars för sina påståenden och många får upprepade gånger uttala sig i medierna trots att det de sagt i tidigare uttalanden visat sig vara felaktigt. Anledningen till att experter används är troligen att de passar in i det mediala formatet och att de lägger en vetenskaplig tyngd bakom vad som presenteras i medierna (Flyghed 2003:91f). Att i en tidningsartikel citera en expert, i form av exempelvis en polis, innebär även att artikelförfattaren inte själv behöver ta ansvar för yttrandet (Åkerström 2008:21f). Vidare har experter enligt Flyghed (2007) en extern respektive en intern rationalitet, precis som medierna. Den externa rationaliteten kan i experternas fall handla om att de ska inhämta och bistå med kunskap. Den interna rationaliteten kan handla om att de vill ha uppmärksamhet och bli citerade vilket kan leda till ett steg framåt i karriären. Som tidigare nämnts är mediernas behov av experter som uttalar sig mycket stort, vilket kan leda till att benämningen expert inte alltid kan likställas med ett kunnande (Flyghed 2007:65f). Detta blir problematiskt då experternas uttalanden 15

kan tas för sanning (Turner 2003:22). Som också tidigare nämnts är fördelen med användandet av experter att de kan erbjuda kunskap och förslag på lösningar som grundar sig på vetenskap och forskning, och inte på moraliska, principiella eller politiska omdömen. Deras uppgift är därigenom att bidra med kunskaper eller lösningar, inte anpassade sådana (Andersson 2002:103,108f). 4. Metod och teori För att undersöka medierapporteringen av helikopterrånet görs en diskursanalys. Studiens empiriska material består av 25 artiklar hämtade från tidningarna Aftonbladet och Dagens Nyheter. 4.1 Diskursanalys En kvalitativ metod som blivit allt vanligare inom samhällsvetenskap är textanalys (Sohlberg & Sohlberg 2009:101). En diskursanalys är en form av textanalys. En diskurs kan definieras som ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen) (Winther Jørgensen & Phillips 2000:7). Ordet diskurs innehåller en idé om att språket är strukturerat i olika mönster som våra utsagor följer, och en diskursanalys innebär en analys av dessa mönster (Ibid). Gemensamt för flera diskursanalytiska angreppssätt är att de bygger på en socialkonstruktionistisk grund, vilket bland annat innebär en kritisk inställning till objektiv och självklar kunskap. Vår kunskap och våra världsbilder ses inte som spegelbilder av verkligheten utan som en produkt av hur vi kategoriserar världen. Vår syn på kunskap präglas dessutom av vår kultur och historia. Vidare ses diskursivt handlande som en social handling, som bidrar till att skapa den sociala världen. Därmed ses kunskap som socialt konstruerad (Winther Jørgensen & Phillips 2000:11f). Förutom de grundläggande socialkonstruktionistiska premisserna vilar flera diskursanalytiska angreppssätt på strukturalistisk och poststrukturalistisk språkfilosofi som hävdar att vi kan skapa representationer av verkligheten genom språket. Vidare brukar utövandet av diskurs kallas diskursiv praktik, det vill säga en social praktik som formar den sociala världen. Därmed spelar språket en viktig roll i skapandet av vår omvärld (Winther Jørgensen & Phillips 2000:15,25). I diskursanalysen är teori och metod sammanlänkade. Därför är det viktigt att de grundläggande filosofiska premisserna accepteras för att diskursanalys som metod ska kunna användas (Winther Jørgensen & Phillips 2000:10). En diskursanalys kan exempelvis användas för att studera hur samhällsfenomen och världsbilder skapas i medierna (Winther Jørgensen & Phillips 2000:8), varför metoden passar denna studie. Det som studeras i tidningsartiklarna är språket, då det är avgörande för hur ett samhällsfenomen som brottslighet formas och uppfattas (Bergström & Bor us 2012:354). Meningen är dock inte att en diskursanalytiker ska försöka komma bakom diskursen i sina analyser, för att komma på vad människor verkligen menar när det säger något, 16

eller fundera ut hur något egentligen är. Utgångspunkten är att man aldrig kan nå vekligheten utanför diskursen. Det är inte vad som är sant och falskt som är föremål för analysen, utan själva diskursen i sig. Däremot ska mönster i det som faktiskt sagts eller skrivits undersökas (Winther Jørgensen & Phillips 2000:28). Bergström och Boréus (2012) menar att diskursanalysen är en fördelaktig metod då den erbjuder möjlighet till ökad kunskap om språkets betydelse. Det ger även möjlighet att studera hur språket kan användas för att utöva makt över människor (Bergström & Bor us 2012:399-400). Då språket kan ses som konstruerande innebär det att olika tolkningar ligger till grund för den kunskap som skapas. Alla tolkningar är dock inte goda sådana och en maktaspekt kan således handla om att endast viss kunskap erkänns som den rätta (Bergström & Bor us 2012:3 9, 0 ). Ett problem med diskursanalys som metod är att den innehåller många steg. Risken är stor att forskaren missar eller rentav avstår från att redovisa tillvägagångssätten under något av stegen, vilket i sin tur påverkar genomskinligheten. Som läsare kan det då vara svårt att förstå hur slutsatserna kan kopplas till det empiriska materialet. Viktigt är därför noggrannhet och genomskinlighet (Bergström & Boréus 2012:403). Vidare kan diskursanalys som metod uppfattas som aningen otydlig då den vilar på flera olika tanketraditioner, exempelvis hermeneutik och lingvistisk strukturalism. Den innehåller heller inga färdiga mallar rörande metod och design (Bergström & Bor us 2012:3 1,3 9). Avsaknaden av mallar leder å andra sidan till att forskaren själv kan utveckla analysverktyget, e empelvis genom att använda enskilda begrepp (Bergström & Bor us 2012:3 1 Winther Jørgensen & Phillips 2000: ). Analysverktyget i denna studie är begrepp hämtade från Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori, vilken beskrivs nedan. Dessutom används begreppen överdrifter och förvrängningar, förutsägelser och symboliseringar, hämtade från Cohens inventeringsfas samt begreppet skillnadslogik hämtat från Nilsson, i analysen. 4.2 Diskursteori Som redan nämnts finns det enligt Winther Jørgensen och Phillips (2000) flera diskursanalytiska angreppssätt, varav ett är Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteori (Winther Jørgensen & Phillips 2000:12f). Laclau och Mouffe uppfattar en diskurs som en fixering av en betydelse inom ett bestämt område. En diskurs består av tecken, vilka kan liknas vid knutarna i ett fisknät. Tecknen skiljer sig åt och får sin mening i relation till varandra. Laclau och Mouffes syn på en diskurs innebär att utesluta alla andra möjliga betydelser tecknen i en diskurs kan ha samt möjliga sätt tecknen kan vara relaterade till varandra. En diskurs kan därmed ses som en reducering av möjligheter (Winther Jørgensen & Phillips 2000:33f). Vissa diskurser är så fast etablerade att de tas för sanning. Att tecknen i en diskurs faktiskt kan ha andra möjliga betydelser glöms bort. Dessa 17

diskurser kallas inom diskursteorin för objektiva. Exempel på en sådan diskurs är den om barn som idag behandlas och uppfattas som en egen grupp till skillnad mot för hundra år sedan då de sågs och behandlades som små vu na istället för en egen grupp (Winther Jørgensen & Phillips 2000:43). Enligt Laclau och Mouffes diskursteori etableras diskurser genom att betydelse utkristalliseras kring vad som kallas nodalpunkter. Dessa kan ses som tecken kring vilka andra tecken ordnas samt från vilka de får sina betydelser. En nodalpunkt kan således liknas vid navet i en diskurs, det vill säga en knutpunkt kring vilken diskursen är organiserad. Ett exempel på en nodalpunkt är kroppen i den medicinska diskursen. Andra tecken som e empelvis symtom får sin betydelse genom att relateras till kroppen (Winther Jørgensen & Phillips 2000:33ff). Vidare finns det i diskurser alltid angivna positioner som subjekten kan inta. Till positionerna hör vissa förväntningar på subjektets uppförande samt vad subjektet kan säga och inte säga. Exempel på subjektspositioner är läkare och patient. Läkaren är den som har auktoriteten att uttala sig om huruvida patienten är sjuk eller frisk. Ofta kan en person inta många olika subjektpositioner utan att reflektera över det, e empelvis såväl mor som hustru. Ibland kan subjektpositioner även vara motstridiga (Winther Jørgensen & Phillips 2000:48f,61). Ekvivalenskedjor innebär det sätt på vilket vissa av diskursens tecken är sammankopplade med varandra, e empelvis man, styrka och sport. Den diskursiva konstruktionen anger således vad en man är och inte är, vilket vidare innebär att diskursen anger vissa handlingsanvisningar till människor som identifierar sig som man (Winther Jørgensen & Phillips 2000: 0f). Slutligen, inom Laclau och Mouffes diskursteori finns något de kallar flytande signifikanter, vilka är de tecken som olika diskurser försöker ge innehåll åt på just sitt sätt. Nodalpunkter är flytande signifikanter men medan nodalpunkterna utgör diskursens nav hänvisar begreppet flytande signifikant till den kamp som förs mellan olika diskurser rörande viktiga tecken. För att återigen ta kroppen som e empel är det en nodalpunkt i den medicinska diskursen men en flytande signifikant mellan den medicinska diskursen och alternativa behandlingsdiskurser (Winther Jørgensen & Phillips 2000:35). I denna studie analyseras det empiriska materialet, i form av tidningsartiklar, utifrån hur en brottslig händelse som helikopterrånet beskrivs av medierna. Som redan nämnts spelar språket en viktig roll i skapandet av föreställningar om vår omvärld (Winther Jørgensen & Phillips 2000:7f), och är avgörande för hur ett samhällsfenomen som brottslighet formas och uppfattas (Bergström & Bor us 2012:3 ). Analysen kommer därför att fokusera på språket i tidningsartiklarna, för att se vilka föreställningar om brottslighet som skapas i dessa. Analysverktyget består av begrepp hämtade från diskursteorin som beskrivits ovan; nodalpunkt, subjektpositioner samt ekvivalenskedjor. Resultatet av analysen kommer att redovisas med en redogörelse över vilka diskurser som kan skönjas i materialet. Analysen beträffande expertanvändandet kommer att vävas in i analysen av tidningarnas beskrivning av helikopterrånet. 18

4.3 Empiriskt material och urval Studiens empiriska material består av sammanlagt 25 artiklar hämtade från två av Sveriges största tidningar, kvällstidningen Aftonbladet och morgontidningen Dagens Nyheter. Valet att använda sig av papperstidningar baseras dels på behovet att avgränsa studiens empiriska material, dels på att morgonpress och kvällspress i pappersform når ut till en stor del av Sveriges befolkning (Hadenius, Weibull & Wadbring 2011:366). Även om det inte är tidningarnas kvantitet som är av störst intresse i denna studie kvarstår ändå det faktum att dessa två tidningar har makten att nå ut till ett stort antal människor. Därigenom har de, tillsammans med andra medier, en central roll när det kommer till skapandet av de föreställningar en stor del av Sveriges befolkning får om brottslighet. Bakgrunden till valet av en morgontidning och en kvällstidning är inte att jämföra dem mot varandra. Däremot tror jag att de kan komplettera varandra och ge en nyanserad bild av helikopterrånet då Dagens Nyheter har prenumeranter medan Aftonbladet främst säljer lösnummer. Dessutom når de tillsammans ut till en bredare publik då de i en jämförelse med varandra har något skilda kategorier läsare (Hadenius, Weibull & Wadbring 2011:44,366f). Eventuellt finns även möjligheten att fånga upp olika typer av diskurser då de två tidningarna skiljer sig åt. Att endast välja en morgontidning och en kvällstidning är även ett resultat av behovet att avgränsa studiens empiriska material. Ytterligare en avgränsning som gjorts är att jag endast valt att använda tidningsartiklar från de 14 första dagarna efter det att rånet skett. Vidare är det i de allra flesta fall texten som är det primära i en tidningsartikel. Bilder kan fungera som tillägg för att tilltala läsarens känslomässiga sida, vilket ofta är fallet när det rör artiklar om brottslighet (Dahlgren 1987:14). Denna studie avgränsas dock till att endast texten i tidningsartiklarna analyseras. Tidningsartiklarna hämtades via Mediearkivet. Enskilda sökord användes för att finna relevanta artiklar, samt avgränsa resultatet. De tre sökorden som användes var; G4S, rån* och helikopterrån*. Något av dessa tre sökord skulle finnas med i artikelns rubrik. Sammanlagt hittades 33 artiklar, varav 18 i Dagens Nyheter och 15 i Aftonbladet. Sju av artiklarna sorterades bort då de inte rörde helikopterrånet. Ytterligare en artikel sorterades bort då den gällde ett vittne. Därefter återstod 25 artiklar, vilket upplevdes som ett rimligt antal artiklar för denna kvalitativa studies syfte. 4.4 Tillvägagångssätt Analysen av det empiriska materialet, i form av tidningsartiklar, genomfördes genom att artiklarna genomlästes noggrant ett flertal gånger. På detta sätt kunde fyra övergripande diskurser urskiljas. I var och en av dessa fyra diskurser identifierades vidare en kärna kring vilken respektive diskurs var organiserad. Dessa kärnor utgjorde således diskursernas nodalpunkter. Gällande ekvivalenskedjorna kunde de skönjas i sättet att konstruera olika identiteter i diskurserna, exempelvis genom hur personer som diskursen behandlade beskrevs i artiklarna. 19

Subjektpositionerna framträdde i analysen av hur olika personer tilläts/ombads uttala sig i artiklarna, exempelvis experter och polisens talesmän. De fyra diskurserna med sina respektive nodalpunkter, ekvivalenskedjor och subjektpositioner redogörs för nedan, i resultat och analys. 4.5 Forskarroll Enligt Winther Jørgensen & Phillips (2000) är det en fördel om forskaren inte står för nära den diskurs som ska undersökas. Vissa diskurser kan vara svåra att se just som diskurser om de utgör en del av forskarens kultur och därmed upplevs som självklara. Det är som forskare bra att försöka ställa sig så främmande som möjligt inför det material som ska analyseras, så att analysen inte överskuggas av forskarens egna kunskaper eller värderingar (Winther Jørgensen & Phillips 2000:28). Min egen förförståelse kan påverka min studie, exempelvis gällande val av material, då jag har en uppfattning om att medierna medvetet konstruerar vissa föreställningar om brottslighet. Därför är det möjligt att jag letar efter det jag förväntar mig att hitta. Detta kan ses som en begränsning med min studie. Å andra sidan är det nästintill oundvikligt att forskarens egna tankar, känslor och erfarenheter påverkar studien som genomförs (Kent 2000:99). Vidare, om de socialkonstruktionistiska premisserna accepteras innebär det att kunskapen som produceras genom en diskursanalys kommer att representerar en tolkning bland många andra möjliga tolkningar. Materialet angrips dessutom alltid utifrån en viss position vilket kommer att påverka vad forskaren kan se och vad denne framlägger som resultat (Winther Jørgensen & Phillips 2000:29). Min egen förförståelse bidrar således till den kunskap som skapas i studien. 4.6 Etiska överväganden Enligt riktlinjer från Vetenskapsrådet (2002) har all humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning två etiska huvudkrav att förhålla sig till; forskningskravet och individskyddskravet. Forskningskravet innebär att forskning ska bedrivas, fokusera på väsentliga frågor samt hålla hög kvalitet. Individskyddskravet innebär bland annat att individer inte får utsättas för kränkning eller förödmjukelse. Inget av dessa krav är absoluta utan vägs mot varandra (Vetenskapsrådet 2002:5). Av etiska skäl har jag valt att inte skriva ut experternas namn, utan endast yrkesroll och titel. Detta då jag mot bakgrund av studiens syfte inte finner det relevant vad dessa heter. Möjligtvis kan några experter trots detta identifieras på grund av att exempelvis antalet professorer i kriminologi inte är särskilt stort samt att vissa av dem tenderar att förekomma i medierna relativt ofta. 4.7 Studiens kvalitetsaspekter Enligt Winther Jørgensen & Phillips (2000) kan vetenskapen ses om en diskurs bland många andra och den karakteriseras av att den producerar kunskap efter bestämda sätt och regler. Två generella 20

regler är att forskningen bör vara så genomskinlig som möjligt samt att teorin ska utgöra ett sammanhängande system (Winther Jørgensen & Phillips 2000:153f). I denna studie presenteras den teoretiska ramen och de begrepp som använts som analysverktyg på ett utförligt sätt för att påvisa vilka ramar analysen förhållit sig till. Att förhålla sig till en teori är på ett sätt en begränsning för forskaren, då den styr hur världen kan uppfattas. Teorin är samtidigt en nödvändig begränsning som fungerar produktivt genom att den erbjuder forskaren ett nytt sätt att tolka sitt material på, vilket är grundläggande i socialkonstruktionistisk forskning (Winther Jørgensen & Phillips 2000:154,112). Med reliabilitet menas mätinstrumentets tillförlitlighet. God reliabilitet innebär att vara noggrann i exempelvis mätningar. En annan aspekt av reliabilitet är intersubjektivitet som innebär huruvida olika forskare kommer fram till samma resultat efter att ha utfört studier av samma fenomen på samma sätt. Reliabiliteten kan i vissa fall vara problematisk vid diskursanalyser. Med genomskinlighet samt lättolkade analysverktyg ökar dock chansen att studiens tolkningar och slutsatser blir enklare att förstå. Det ökar även möjligheten att andra forskare ska uppnå samma resultat, det vill säga chansen till god intersubjektivitet. Diskursanalysens socialkonstruktionistiska ansats medför dock inte automatiskt att alla tolkningar av det empiriska materialet är lika goda, utan det är viktigt att som forskare motivera sina tolkningar. Forskningsproblemet handlar inte om forskarens egna upplevelser av diskursen utan om fenomen som kan förstås intersubjektivt, varför kraven på noggrannhet och intersubjektivitet är viktiga (Bergström & Bor us 2012: 2,405f). I denna studie eftersträvas hög genomskinlighet. Studiens alla steg, analysens genomförande samt slutsatser redogörs för utförligt. Citaten i analysen är relativt många till antalet samt återgivna i sin exakta form, vilket gjorts med avsikten av att öka genomskinligheten. Detta då det är viktigt att som forskare noggrant redogöra för genomförande, tolkningar, resultat samt slutsatser så detaljerat som möjligt, för att läsaren ska kunna göra en egen bedömning. Genomskinligheten kan därmed användas för att bedöma studiens validitet (Winther Jørgensen & Phillips 2000:123), det vill säga om studien mäter det den avser att mäta (Bergström & Bor us 2012: 1). 5. Resultat och analys I analysen av det empiriska materialet kan som redan nämnts fyra övergripande diskurser urskiljas. En diskurs behandlar helikopterrånet som något riktigt spektakulärt. I denna diskurs, det spektakulära rånet, utgör själva rånet nodalpunkten. En annan diskurs förs om var pengarna tagit vägen och i denna diskurs, miljonerna som försvann, är rånbytet nodalpunkten. En tredje diskurs förs om vilka som kan tänkas ha legat bakom rånet och varför. I denna diskurs, hotet från de andra, utgör de misstänkta gärningspersonerna nodalpunkten. Den fjärde och sista diskursen, den inkompetenta polisen, rör polisens insatser i relation till rånet och i denna diskurs är 21

polisorganisationen nodalpunkten. I diskurserna intar olika experter subjektpositioner, ifrån vilka de gör uttalanden. Ekvivalenskedjor har kunnat identifieras i diskurserna. Ett exempel på en sådan är: Rånare grovt kriminell - militärkunskap arbetslös icke svensk. De fyra diskurserna, experternas subjektpositioner, samt de identifierade ekvivalenskedjorna kommer att presenteras och diskuteras närmare nedan. Citaten i analysen är återgivna i sin exakta form, utan korrigering av stavning eller av ord som tycks saknas. Innan analysen redovisas bör dock något klargöras gällande två av de teoretiska begrepp som hämtats från Cohen (2002), överdrifter och förvrängningar, som använts i analysen. Då studien grundar sig på en socialkonstruktionistisk ansats med ett antagande om att det inte existerar en sann verklighet utan flera kan dessa två begrepp bli problematiska att använda då det inte finns en sann verklighet att förhålla sig till. Exempelvis skulle det vara svårt att tala om en förvrängning av den sanna verkligheten om denna inte finns. Förvrängningen skulle då istället kunna ses som en av flera möjliga verkligheter. Detta kan ses som en nackdel med användandet av Cohens teori om moralpanik. Å andra sidan gör jag som tidigare nämnts inte anspråk på att försöka uttala mig om hur föreställningar om brottslighet står sig i relation till den verkliga brottsligheten. Studien syftar istället till att analysera hur tidningarna använder språket i beskrivningen av helikopterrånet och vilka föreställningar om brottslighet som konstrueras därigenom. Mot bakgrund av detta kan jag därför använda mig av dessa begrepp i en analys av språket i artiklarna, exempelvis språkliga överdrifter, vilket ju redan i sig är föremål för analysen då jag gör en diskursanalys. 5.1 Det spektakulära rånet Något som är slående beträffande det empiriska materialet är tidningarnas beskrivning av det genomförda rånet som något utöver det vanliga, något riktigt spektakulärt. Helikopterrånet faller inom ramarna för Chermaks definition av en superprimär nyhet (Chermak 1994:123f). Själva rånet utgör nodalpunkten i diskursen det spektakulära rånet och det beskrivs med sensationella rubriker och dramatiska ordval som exempelvis uppseendeväckande, fräckt, fängslande och framförallt: spektakulärt. Rånet i Västberga är redan utnämnt till det hittills mest spektakulära i svensk historia och rånarna beskrivs som innovativa och extremt skickliga superproffs som hela tiden ligger steget före. (Aftonbladet 2009-09-27) Vidare gör tidningarna kopplingar mellan rånet och organiserad brottslighet, vilket kan ses som en betoning av allvaret i det brott som skett. Det fungerar vidare som en markering av att det inte är ett vanligt rån som begåtts, och inte heller av vilka gärningspersoner som helst. Personen som 22