Sorgens dag. Kriminologiska institutionen

Transkript

1 Kriminologiska institutionen Sorgens dag En kritisk diskursanalys av den mediala framställningen av brottsoffrens emotioner i rapporteringen från de finska skolskjutningarna Examensarbete 15 hp Kriminologi Kriminologi, kandidatkurs (30 hp) Höstterminen 2013 Nina Sofia Abrahamsson

2

3 Sammanfattning Syftet med uppsatsen är att undersöka på vilket sätt den finska kvällspressen framställer emotioner när de skildrar offren för skolskjutningarna i Jokela och Kauhajoki. Jag har arbetat utifrån frågeställningarna: Vem skildrar kvällstidningarna Iltalehti och Iltasanomat som offer för skolskjutningarna? Vilka känsloregler framställs i relation till offren, det vill säga vilka emotioner tillskrivs offren och på vilket sätt framställs de samt hur tar sig emotionerna uttryck i framställningen? Genom att svara på frågeställningarna hoppades jag kunna bidra med en ökad förståelse för den emotionella aspekten av brottsofferdiskursen. Medierna antas ha en betydande roll i att forma mottagarens bild av vad ett brottsoffer är och hur ett brottsoffer förväntas känna och bete sig. Analysen bygger på Faircloughs kritiska diskursanalys vilken är en metodologisk och teoretisk helhet. Fairclough poängterar mediernas diskursiva makt och vikten av att studera mediala material. Även Hochschilds teori kring emotioner används. Vad någon förväntas känna, var man bör känna, hur länge personen förväntas känna, vilken styrka och intensitet känslan bör ha samt hur personen ska ge uttryck för känslan menar Hochshilds styrs av sociala normer benämnda känsloregler, vilka jag funnit i mitt material. Textdimensionen i Faircloughs tredimensionella modell har använts som metod och jag har utfört en lingvistisk analys med fokus på vokabulär, grammatik och semiotik. Materialet består av artiklar från de finska kvällstidningarna Iltalehti och Iltasanomat. I materialet kunde fem brottsofferkategorier för skolskjutningarna urskiljas: 1. De omkomna, 2. De omkomnas närstående, 3. Elever och personal som befann sig inne i skolan, 4. Ortsbor och hela orten 5. Finländare och hela nationen Finland. Jag identifierade även olika emotionsdiskurser kopplade till brottsoffren och namngav dem Den delade sorgen, Den individuella sorgen, Förvirring, chock och misstro, Rädslan och paniken inne i skolan och Återgången till vardagen. I materialet hittades olika emotionsregler. Uppmaningar om att dela sorgen med andra återkom. Även en individuell sorg framställdes, där kvinnor i högre grad än män fick personifiera sorgen. Händelserna beskrivs som svåra att förstå och ta till sig och emotioner som förvirring och misstro framställs som förväntade. Rädsla och panik var de dominerande emotionerna när de drabbade som befunnit sig inne i skolan uttryckta emotionerna under händelseförloppet. Slutligen framställdes återgången till vardagen som viktig, t.ex. genom att folk uppmanades att fortsätta med sina vardagsrutiner för att hantera eller komma över sorgen och rädslorna. 1

4 2

5 Innehåll Sammanfattning Inledning Syfte och frågeställning Tidigare forskning Mediernas roll i samhället Brottsoffer i media Jokela - och Kauhajokirapporteringen Teori och metod Socialkonstruktivismen Diskurs och diskursordning Den kritiska diskursanalysen och media Den tredimensionella modellen Känsloregler, emotionsarbete och känsloledtrådar Emotioner och socialkonstruktivism Material och tillvägagångssätt Urval Tillvägagångssätt Översättningen av citat Etik Validitet och reliabilitet Förförståelse Resultat och analys Brottsoffergrupper Sorgen i två olika skepnader Den delade sorgen Den individuella sorgen Förvirring, chock och misstro Rädslan och paniken inne i skolan Återgången till vardagen Diskussion Referenser

6 4

7 1. Inledning Inom loppet av ett år drabbades Finland av två skolskjutningar. Den första ägde rum den 7 november år 2007 på Jokelaskolan i Tusby, där en 18- årig abiturient sköt mot skolans elever och personal. Skolans rektor, skolsköterskan och sex elever omkom. Sist tog gärningsmannen sitt eget liv (Raittila et al, 2008, s.12). Skolskjutningen i Kauhajoki inträffade året efter den 23 september år 2008 på Kauhajoki yrkeshögskola där en 23-årig gärningsman sköt ihjäl nio studerande, en lärare och till sist sig själv. Den mediala uppmärksamheten var stor och rapporteringen kring händelserna omfattande. Skildringar av brottsoffren tog upp en stor del av rapporteringen (Raittila et al, 2008, 2009), vilket går i enlighet med Chermaks (1995, s. 62) och Pollacks (2001, s. 61) antagande att brott och brottsoffer har en central roll i dagens mediala framställningar. Brottsofferbegreppet, menar Pollack (2001, s. 61), har vidgats och gäller idag inte längre endast de direkt drabbade av ett brott, utan även deras familjer, vänner och till och med en hel ort. Brottsoffer medför enligt Chermak (1995, s. 62) ett emotionellt och allmänmänskligt inslag i en nyhet, vilket ökar brottets nyhetsvärde. Genom skildringen av offrets emotioner menar Raittila et al (2008, s. 149) att läsaren får en möjlighet att bearbeta sina egna emotioner i relation till händelsen, samtidigt som den intresserar läsare. Sammanfattningsvis poängterar alltså den tidigare forskningen att brottsoffer och deras emotioner har en central och viktig position i dagens nyhetsförmedling. Jag anser dock att det saknas kunskap om vilka emotioner medierna skildrar i relation till brottsoffren, samt på vilket sätt de framställs. Det råder alltså en kunskapslucka i den emotionella aspekten av den mediala brottsofferdiskursen. Enligt Hadenius och Weibull (2005, s. 11, 343) har medierna en central position i dagens samhälle och kan genom filtreringsprocesser styra vilken information läsaren får ta del av. Fairclough (1995, s. 64) anser att mediediskursen konstruerar samhälleliga diskurser, på samma gång som mediediskursen konstrueras av de samhälleliga diskurserna. Detta understryker vikten av att studera den mediala framställningen av brottsoffer och deras emotioner, då detta antas påverkar samhällsdiskursen kring brottsoffer. Den mediala framställningen av brottsoffer kommer även att påverka läsarens bild av vad ett brottsoffer är och hur det bör bete sig (Nilsson, 2012, s. 141). De normer kring hur en social grupp förväntas känna och uttrycka sina känslor benämner Hochschild (2012, s. 56) känsloregler. Medias framställningar av emotioner kan beskrivas som emotionella manuskript där brottsoffers korrekta emotioner och emotionsuttryck presenteras, vilket kan ses ha en stor inverkan på läsarnas uppfattning av vad ett brottsoffer är och hur ett brottsoffer bör känna. Detta har motiverat mig att utforma mitt syfte och mina frågeställningar. 5

8 2. Syfte och frågeställning Uppsatsens syfte är att undersöka på vilket sätt den finska kvällspressen framställer emotioner när de skildrar offren för skolskjutningarna i Jokela och Kauhajoki. Jag vill genom en detaljerad textanalys undersöka vilka personer som förses med rollen som brottsoffer. När jag definierat vilka det är som tillskrivs en brottsofferroll, kan jag gå vidare och analysera den emotionella aspekten av brottsofferdiskursen/brottsofferdiskurserna. Jag vill dels undersöka vilka emotioner som tidningarna tillskriver offren, på vilket sätt dessa emotioner framställs språkligt och hur de tar sig uttryck. Jag vill alltså analysera vilka känsloregler som förekommer i relation till offren. Med att undersöka hur emotionerna tar sig uttryck menar jag beskrivningar av t.ex. kroppsspråk, ansiktsuttryck eller gester som att t.ex. att tända ljus. Syftet mynnar ut i frågeställningarna: Vem eller vilka skildrar de finska kvällstidningarna Iltalehti och Iltasanomat som brottsoffer för skolskjutningarna? Vilka känsloregler framställs i relation till offren, det vill säga vilka emotioner tillskrivs brottsoffren och på vilket sätt framställs de, samt hur tar sig emotionerna uttryck i framställningen? 3. Tidigare forskning I detta kapitel presenteras tidigare forskning och litteratur som beskriver mediernas centrala roll i samhället, samt hur media kan förstås som konstruktörer av verkligheten och därmed även av brottsofferbegreppet. Jag kommer även att redogöra för vilken ställning brottsoffer och deras emotioner har inom den mediala kontexten. Även resultat från två analyser av den mediala bevakningen av de finska skolskjutningarna kommer att presenteras. 3.1 Mediernas roll i samhället I uppsatsen analyseras den mediala framställningen av brottsoffer och deras emotioner. Att inrikta en analys på ett medialt material kan motiveras utifrån mediernas centrala position i dagens samhälle. Hadenius och Weibull (2005, s. 12) betonar i boken Massmedier mediernas betydande roll inom flera samhällsområden, där deras framställning av information anses kunna påverka framgångar och bakslag inom allt från näringslivet till politiken. Beroende på vad som framställs och hur medierna framställer nyheter styr medierna vilken information mottagaren får ta del av. Vilka nyheter som blir rubriker beror på samhällets ideologiska och ekonomiska utvecklingsnivå. Alla händelser kan omöjligen publiceras som en nyhet och alla 6

9 nyheter kan inte få lika mycket utrymme. En händelse måste därför genomgå en filtreringsprocess, där information gallras bort innan nyheten når rubrikerna och läsaren. Det som utgör nyheten efter filtreringen är det som har tillskrivits nyhetsvärde, vilket har sett olika ut i olika tidsperioder. Att en händelse förväntas väcka känslor hos mottagaren samt att mottagaren erbjuds en möjlighet till identifikation är i dag viktiga aspekter för att händelsen ska tillskrivas ett nyhetsvärde (Hadenius & Weibull, 2005, s ). Mediernas uppgift är i dag, förutom att informera allmänheten, även att underhålla, väcka känslor samt tolka verkligheten åt mottagaren. Fiktiva inslag vinner därför terräng och nyhetsförmedlingen använder sig i allt högre grad av stereotyper och schabloner i sin framställning (Hadenius & Weibull, 2005, s ). En viktig poäng som understryks är att mediala framställningar aldrig kan ses som ett direkt återgivande av verkligheten; nyheterna vinklas och vissa aspekter sätts i centrum (Hadenius & Weibull, 2005, s ). I vilken utsträckning brottsoffer framställs och på vilket sätt tidningarna tar upp offrens emotioner styrs enligt detta synsätt av vilket nyhetsvärde emotioner tillskrivs. Den position brottsoffren och deras emotioner har inom dagens media tas upp i nästa stycke. 3.2 Brottsoffer i media Dagens samhälle kännetecknas enligt Ester Pollack (2001, s. 9) av en besatthet av brott, som kan urskiljas både i populärkulturen och i nyhetsförmedlingen. Hon inleder sin avhandling En studie i Medier och Brott med att citatera Richard Osborne, det är inte längre möjligt att diskutera brottslighet utan att tala om medier, liksom det inte längre är möjligt att diskutera medierna utan att tala om brottslighet (Pollack, 2001, s.9). Pollack menar att relationen mellan medier och brott ofta tas för given, trots att relationen saknar kriminologisk förankring i form av forskning (Pollack, s. 10). Att analysera medier utifrån en kriminologisk frågeställning anser jag därför motiverat. Pollack har i sin avhandling genom diskursanalys studerat förhållandet mellan svenska medier, brottslighet och kriminalpolitik och besvarat frågan hur representationen av brott har sett ut i svenska medier åren 1955, 1975 och 1995 (Pollack, 2001, s. 27). En viktig social effekt som medierna uppnår hos läsaren är att denne känner sig berörd. Hur denna känsla har uppnåtts har sett olika ut under åren som undersökts. Från och med 1995 menar Pollack att medierna använder sig av en brottsofferjournalistik för att uppnå denna berördhet (Pollack, 2001, s. 61). Tidigare framställdes främst gärningsmännen medan offren sällan skildrades. Idag har en förskjutning skett; offren och deras lidande intar en allt mer central roll i rapporteringen. Brottsoffret framställs som en individ med en historia (Pollack, 2001, s. 263). En orsak till förskjutningen är den förändrade 7

10 samhällsdebatten. På 70-talet var huvudfokus inom den kriminalpolitiska kontexten på humaniseringen av fångvården och en aktiv behandling för förbrytare förespråkades (Pollack, 2001, s. 255). Kritiken mot att brottsoffret glömts bort i debatten växte under 90-talet och brottsoffrets rätt fick nu en viktig roll i den kriminalpolitiska kontexten (Pollack, 2001, s. 302). Kvinnor och barn som blivit utsatta för våldsbrott genomförda av män är de brottsoffer som medierna skildrar mest. Brottsofferbegreppet har vidgats från att ha innefattat dem som direkt fallit brottsoffer för ett brott till att även inbegripa brottets vittnen, brottsoffrets vänner och familj och även en hel ortsbefolkning (Pollack, 2001, s. 61). Steven Chermak (1995) poängterar i sin avhandling Victims in the news: crime and the American news media att trots brottens höga nyhetsvärde och ställning som ett av de mest populära ämnena inom massmedia, är det omöjligt för medierna att skildra alla brott som sker. Det är våldsamma och dramatiska nyheter som främst klarar sig igenom medias filtreringsprocess på bekostnad av brott av mer vardaglig karaktär. Mediernas rapportering ger på så sätt en snedvriden bild av verkligheten (Chermak, 1995, s. 58). Skolskjutningarna i Finland kan definieras som extraordinära händelser, då det var två exceptionella brott som båda tillskrevs ett nationellt och ett internationellt nyhetsvärde. Händelserna fyllde framsidor och upptog flera sidor i tidningen. Nyheter av denna karaktär har det största nyhetsvärdet, påverkar läsaren mest och säljer flest lösnummer (Chermak, 1995, s. 117). Genom att även använda brottsoffer som källor kan rapporteringen ge ett allmänmänskligt inslag i nyheten. Brottsoffren kan bidra med en emotionell aspekt, något som officiella källor inte kan uppnå. Genom att de drabbade uttrycker sin sorg erbjudas mottagaren en möjlighet att förstå och uppleva brottet utan att själv tvingas vara med om det (Chermak, 1995, s. 62). Nyhetsvärdet ökar om de anhöriga uttrycker sin sorg på ett effektfullt sätt, t.ex. genom att gråta på bild (Chermark, 1995, s. 104). Även brottsoffrets demografiska variabler påverkar nyhensvärdet och vilket medialt utrymme brottet kommer att få. Brottsoffrets unga eller höga ålder är variabler som ökar nyhetsvärdet. Även kvinnliga brottsoffer framställs i högre grad än män (Chermak, 1995, s ). De flesta som tar del av medier saknar erfarenhet av brott och viktimisering, vilket förstärker den påverkan som media har på läsarens kunskaper om och attityder till brott (Chermak, 1995, s. 95). Nilsson (2012, s. 137) skriver att medier kan ses som aktörer i görande av brottsoffer som socialt och kulturellt fenomen. Det sätt på vilket media framställer brottsoffer påverkar läsarens syn på vad ett brottsoffer är och hur de förväntas bete sig. Media kan kritiseras för ensidig rapportering av brott och brottsofferskap, vilket förstärker fördomar, stereotyper och rädslor hos läsarna (Nilsson, 2012, s. 141). 8

11 3.3 Jokela - och Kauhajokirapporteringen Tammerfors universitets forskningsenhet i journalistik med Raittila et al. (2008) i spetsen sammanställde rapporten Mediernas behandling av skolskjutningarna i Jokela (min översättning). Den har sin utgångspunkt i den omfattande kritik som riktades mot mediernas agerande under rapporteringen av händelsen. Merparten av kritiken riktades mot journalisternas sätt att närma sig och skildra händelsens brottsoffer, varför en omfattande del av rapporten har riktas mot att analysera just medias framställning av offren. Journalisterna väntade utanför den drabbade skolan och anses ha utnyttjat elever som befann sig i chock för att få tag på information. De uppfattades som påträngande och framställningen av de drabbade var närgången, då både namn och detaljerade bilder publicerades, ibland utan tillstånd. Framställningarna har kritiserats för att vara integritetskränkande då de var mycket personifierade och detaljerad (Raittila et al., 2008, s. 7-9). Rapporten bygger på tematiska analyser av ett omfattande mediematerial bestående av finska dagstidningar, kvällstidningar, veckotidningar och radio, samt intervjuer med journalister som rapporterade från Jokela. Både Iltalehti och Iltasanomat är representerade i det analyserade materialet (Raittila et al, 2008, s. 25). Den del av rapporten som blir aktuell i förhållande till uppsatsens syfte är granskningen som fokuserar på den emotionella aspekten i rapporteringen. Raittila et al. (2008. s. 149) menar att mediernas rapportering följer det mönster som kännetecknar dagens katastrofjournalistik; rapporteringen från Jokela var detaljerade och personifierade. Idag är en rapportering som endast tar upp händelseförloppet inte tillräcklig, då målet är att erbjuda läsaren ett mångsidigt informationspaket. Att intervjua personer som berörts av tragedier blir därför viktigt, vilket även skedde i Jokelarapporteringen (Raittila et al, 2008, s. 149). Sorg i olika skepnader hade en central roll under rapporteringen. En stor del av rapporteringen bestod av skildringar av enskilda individers sorg samt kollektiva sorgereaktioner där hela landets sorg skildrades (Raittila et al, 2008, s ). Rapporteringen fyller två funktioner, dels väcker den ett intresse hos läsaren samtidigt som den hjälper läsaren att hantera och bearbeta sina egna känslor kopplade till händelsen. Medierna kan ses fungera som ett forum för det kollektiva sorgearbetet (Raittila et al, 2008, s. 149). Författarna menar dock att det verktyg som används för att uppnå den gemensamma sorgebearbetningen ofta är den enskilda individens känslor och ofta de som drabbats hårdast: de anhöriga, de skadade och de som bevittnat händelsen. Raittila et al. (2008, s 150) skriver att en viktig aspekt att uppmärksamma i bevakningen av medias framställning av emotioner är på vilket sätt emotionerna och de som upplever emotionerna skildras. Samtidigt bör man ställa sig frågan med vilken rätt en enskild individs känslor används som verktyg för att 9

12 underlätta det gemensamma sorgearbetet (Raittila et al, 2008, s. 150). Efter skolskjutningarna i Kauhajoki sammanställdes en liknande rapport av Tammerfors universitets forskningsenhet i journalistik, där analysen fokuserade på hur medierapporteringen av skolskjutningen hade sett ut. Rapporteringen hade inte utsatts för en liknande kritik som rapporteringen året tidigare. Ett mål för rapporten var att jämföra Jokelarapporteringen med Kauhajokirapporteringen (Raittila et al, 2009, s. 6-7). Den mest framträdande emotionen i rapporteringen var fortfarande sorg, men framställningen var mera distanserad än under Jokelarapporteringen och enskilda brottsoffers sorg skildrades mer sällan. Offren lyfts inte på samma sätt fram och andelen artiklar som fokuserade på sorgen var hälften så få som under Jokelarapporteringen (Raittila et al, 2009, s ). 4. Kriminologisk relevans Som den tidigare forskningen poängterar har brottsoffer och offrets emotioner en viktig roll i nyhetsförmedlingen (Pollack, 2001, s. 61, Chermak, 1995, s. 62). Jag anser vilket tidigare nämnts - att det saknas förståelse för vilka emotioner medierna tillskriver brottsoffren, samt hur dessa emotioner framställs. Trots att Raittila et als (2009, s. 44) rapporter poängterade att sorgen var den mest framträdande emotionen i Jokela och Kauhajokirapporteringen, har jag svårt att tro att det var den enda emotionerna som nämndes. Mitt syfte är att analysera samtliga emotioner kopplade till brottsofferskapet. Enligt Hadenius och Weibull (2005, s. 11, 343) har medierna en central position i dagens samhälle och styr vilken information läsaren får ta del av. Nilsson poängterar att medier är aktörer som är med och definierar vad ett brottsoffer är och hur ett brottsoffer bör bete sig (Nilsson, 2012, s. 141), till detta antagande vill jag tillägga att de även är med och definierar vad brottsoffer bör känna och hur brottsoffer bör uttrycka sina känslor. Medierna har alltså en stor diskursiv makt (Fairclough 1995, s. 64). Medias framställningar av emotioner kan ses som emotionella manuskript, där det som tolkas som brottsoffers korrekta emotioner och emotions utryck presenteras. Detta kan ses ha en stor inverkan på både läsarnas uppfattning om vad ett brottsoffer är och hur ett brottsoffer bör känna, vilket även har konsekvenser för de drabbade. Detta poängterar uppsatsens relevans. 5. Teori och metod Kapitlet inleds med en presentation av socialkonstruktivismen, uppsatsens vetenskapliga grund. En förståelse för synsättet är viktig för att kunna förstå uppsatsens nästa del, där Faircloughs (1995) diskursbegrepp, den kritiska diskursanalysen och hans tredimensionella modell presenteras. Ett diskursanalytiskt angreppssätt utgör inte bara analysmetoder, utan 10

13 utgör en teoretisk och metodologisk helhet. Teori och metod är alltså sammanlänkade, varför jag har valt att presentera dem under samma rubrik (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 10). Sedan introduceras Hochschilds (2012) definition och teori kring känslor, känsloregler, emotionellt arbete och känslomässiga ledtrådar. Slutligen beskriver jag emotioner utifrån ett socialkonstruktivistiskt perspektiv (Harre, 1986). 5.1 Socialkonstruktivismen Diskursanlysen bygger på epistemologiska och ontologiska antaganden där socialkonstruktivismen är central. Uppsatsens vetenskapsfilosofiska ansats bygger på ett socialkonstruktivistiskt sätt att se på kunskap och verklighet. Att presentera diskursanlysens grundläggande antagande om språkets betydelse för konstruktionen av verkligheten blir central, då en förståelse för dessa premisser är en förutsättning för att kunna förstå och använda sig av diskursanalys som teori och metod (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 10). Det finns inte ett sätt att definiera socialkonstruktivism, men enligt Burr i Winther Jörgensen och Phillips (2000, s ) finns fyra grundantaganden som förenar de olika synsätten. Det första är det kritiska förhållningssättet till en kunskap som tas för given. Detta innebär att det inte är möjligt att producera objektiva sanningar. Detta antagande går helt i motsats till den positivistiska kunskapssynen, där forskaren anses ha en möjlighet att genom observationer avslöja det sanna och naturliga och kunskapen ses som en direkt avspegling av verkligheten. Kunskap bygger enligt socialkonstruktivister snarare på de kategorier vi konstruerar i språklig interaktion med andra människor (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s ). Det andra antagande innebär att det som ses som kunskap varierar beroende på vilken kulturell och historisk kontext vi befinner oss i. Vad ett brottsoffer är och vad det förväntas känna har säkert sett olika ut i olika tidsepoker. Det tredje antagandet innebär att det finns ett samband mellan kunskap och sociala processer. Vad som uppfattas som kunskap uppkommer och formas i sociala processer, där det hela tiden pågår en kamp om vad det är som ska få uppfattas som sanningar. Det sista antagandet innebär att det anses finnas ett samband mellan kunskap och sociala handlingar, där en bestämd världsbild kommer att medföra att vissa sociala handlingar ses som naturliga medan andra ses som otänkbara (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s ). Det sätt på vilket vi skriver och talar om brottsoffer leder till att vissa reaktioner, som t.ex. sorg, hos offret uppfattas som helt naturliga medan en annan känsla t.ex. glädje, skulle uppfattas som avvikande. Tidningarna konstruerar genom sina framställningar kunskaper om vad ett brottsoffer är och vad och hur det bör känna, vilket bidrog till mitt intresse att utforma frågeställningen. Socialkonstruktivismen 11

14 motsätter sig inte att det finns en verklighet utanför språket men det är genom språket som verkligheten får sin betydelse (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 15) Diskurs och diskursordning Diskursanlys är inte ett homogent begrepp utan snarare ett samlingsbegrepp för flera olika diskursanalytiska metoder. Det finns alltså ingen gemensam definition av vad en diskurs är eller hur analysen av diskurser ska gå till. Det blir därför viktigt att klargöra vilken definition som uppsatsen bygger på (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 5). Som tidigare nämnts bygger diskursbegreppet på det socialkonstruktivistiska antagandet att vår tillgång till verkligheten går genom språket. Våra språkliga konstruktioner bildar diskurser som hjälper oss att förstå och tolka vår verklighet (Winter Jörgensen & Phillips, 2000, s ). Lingvisten och samhällsvetaren Norman Fairclough är upphovsman till den kritiska diskursanalys uppsatsen bygger på. Fairclough (1995, s.135) definierar diskurs på två sätt, dels som en social praktik som innefattar alla typer av språkbruk, dels som ett sätt att tala som ger betydelse åt upplevelser ur ett bestämt perspektiv. Begreppet brottsoffer har t.ex. olika betydelser inom en juridisk och en medial diskurs. Diskurser innefattar enligt Fairclough endast språkliga komponenter som text, tal, gester och bilder. Att Fairclough skiljer mellan en diskursiv och icke diskursiv social praktik innebär att diskurser enligt honom, till skillnad från vissa andra diskursteoretiker, inte ses som fullständigt konstituerande av omvärlden. Snarare ses diskursiva och andra sociala praktiker befinna sig i en dialektisk relation med varandra; diskurser formar de sociala strukturerna samtidigt som de sociala strukturerna formar diskurser (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s ). Analysen av diskurser menar Fairclough ska bestå av en analys av den kommunikativa händelsen, alltså språket och en analys av diskursordningen. En diskursordning innefattar alla de diskurstyper som existerar inom den sociala institution som undersöks. Begreppet diskurstyp innefattar diskurser och genrer. En genre är ett sätt att använda språket som är kopplat till en bestämd social praktik, t.ex. en nyhetsgenre (Winther Jörgensson & Phillips, 2000, s. 73). I varje diskursiv praktik kommer diskurser och genrer att användas på ett bestämt sätt (Fairclough, 1995, s ). Ett exempel är mediernas diskursordning. När en journalist skriver en nyhetsartikel påverkar diskursordningen vilka genrer och diskurser som journalisten har till förfogande. Dessa utgör restriktioner om vad som kan sägas och på vilket sätt det kan sägas och har sin grund i de rådande maktrelationerna, som bland annat avgör vem som har tillträde till vilka diskurser (Fairclough, 1995, s , Winther Jörgensen & Philips, 2000, s. 78). Hur journalisten 12

15 framställer brottsoffer och deras emotioner beror alltså på vilka diskurser som finns tillgängliga för journalisten att använda sig av. Samtidigt kan journalisten förnya diskursordningen genom att använda diskurser och genrer på nya sätt eller använda diskurser och genrer från andra diskursordningar (Fairclough, 1995, s ). 5.3 Den kritiska diskursanalysen och media Fairclough (1995, s. 2-3) menar att media är en aktör med stor diskursiv makt och anser att det därför är viktigt att analysera mediernas språkbruk och där den kritiska diskursanalysen lämpar sig särskilt väl för att analysera medialt material, vilket är orsaken till mitt metodval. Mediernas makt vilar på deras möjlighet att framställa omvärlden på ett visst sätt, vilket får en stor spridning tack vare mediernas starka position i samhället. Det antas finns en stark koppling mellan politik och medier, då det ligger i statens intresse att kontrollera medier på grund av deras stora samhälleliga inflytande (Fairclaugh, 1995, s. 45). Media speglar inte endast verkligheten, utan konstituerar verkligheten beroende på sociala positioner och intressen hos dem som producerar dem. Medier kan välja att framhäva vissa aspekter av verkligheten och lämna andra obehandlade (Fairclough, 1995, s ). Fairclough menar att den kritiska diskursalysens främsta uppgift är att belysa de ofta ogenomskinliga orsaks- och determinansförhållandena mellan (a) diskursiva praktiker, händelser och texter och (b) bredare sociala och kulturella strukturer, relationer och processer... hur sådana praktiker, händelser och texter frambringas och formas ideologiskt av maktrelationer och kampen om makt (Fairclough, 1995, citerad i Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 69). Det kritiska inslaget i analysmetoden syftar på diskursanalysens avslöjande roll för vilken betydelse diskursordningen har för att upprätthålla en ojämlik maktordning. Makten handlar främst om kampen att forma diskursordningar och diskursiva praktiker mellan samhällets dominerande grupper (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 70). Ideologier kan definieras som diskursiva verklighetskonstruktioner som har som mål att upprätthålla ojämlika maktförhållanden i samhället, där vissa aktörer har en maktposition att konstruera bilder av samhället på vilka medborgarna bygger sin verklighetsförståelse (Fairclough, 1995, s. 14). Media kan enligt detta synsätt ses ha makt att forma mottagarnas bild av vad ett brottsoffer är och vad det bör känna. När ideologin är så etablerad att den tas för given och det inte råder någon diskursiv kamp gällande alternativa tolkningar av ett begrepp har diskursen uppnått en hegemoni. Hegemonin ses dock aldrig som stabil då det alltid finns möjlighet till motstånd (Fairclough, 1995, 15-16). 13

16 5.4 Den tredimensionella modellen Fairclough har utvecklat en vetenskapsteoretisk verktygslåda som innefattar tre analytiska steg. Modellens huvudsyfte är att tydliggöra relationen mellan den kommunikativa händelsen och den sociala och kulturella praktik som händelsen är en del av. Analysen inriktas på tre olika sammankopplade dimensioner: texten, den diskursiva praktiken och den sociala praktiken (Fairclough, 1995, s. 57). Jag kommer att presentera den tredimensionella modellen, men fokus kommer att ligga på textdimensionen som min analys kommer att bygga på. Text Modell 1: Faircloughs tredimensionella modell (Fairclough, 1995, s. 59). Analysen av texten innebär en detaljerad lingvistisk analys som berör textens vokabulär, grammatik och semiotik. Analysen riktas dels mot textens mening; vad det är som sägs och textens form; hur det sägs (Fairclough, 1995, s. 57). Textanalysen bidrar till en förståelse för hur diskurser och genrer förverkligas i texten (Fairclough, 1995, s. 105). Diskurser konstruerar sociala identiteter, sociala relationer samt ett kunskaps- och betydelsesystem och i textanalysen kan dessa funktioner tydliggöras genom att visa hur de tar sig uttryck lingvistiskt (Fairclough, 1995, s. 58). I den lingvistiska analysen är jag dels intresserad av att analysera vilka emotioner som benämns i texterna, på vilket sätt de benämns och på vilket sätt offrens emotionella uttryck konstrueras språkligt. Här blir det aktuellt att anlysera textens ordval som t.ex. val av värdeladdade ord och metaforer. Analysen består även av en syntaxanalys, vars fokus ligger på hur meningarna är uppbyggda. Att analysera textens transvisitet innebär att iaktta på vilket sätt en händelse eller en process binds eller kopplas ihop med ett subjekt och objekt. Har meningen en aktiv form innehåller den en agent, t.ex. hon kände sig rädd, medan en passiv form kännetecknas av att meningen saknar agent, t.ex. det låg rädsla i luften. Den första satsen kännetecknar en personifiering av känslan, medan utelämnandet av agenten i den andra satsen gör rädslan till något allmängiltigt som kan antas beröra alla som befinner sig på platsen (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 87). En analys av textens modalitet innebär en bedömning av talarens instämmande i en sats. Det råder en skillnad i modalitet mellan meningarna: Jag känner mig så sorgsen och Kanske är jag lite sorgsen, där den första 14

17 representerar en högre grad av instämmande. Ett sätt att analysera modaliteter är om en sats framställs som en sanning, t.ex. Sorgen spred sig i hela Jokela eller med mindre grad av säkerhet, t.ex. Sorgen verkar ha spridit sig i hela Jokela. En normalisering är ett sätt att nedtona agenten genom att man ersätter den med ett annat subjekt. Märk skillnaden mellan meningarna: Många barn grät förtvivlat och Förtvivlat gråt hördes (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s ). Utifrån mitt syfte kommer jag inte att analysera de diskursiva praktikerna och presenterar dem därför kort. Diskursiv praktik innefattar de meningsskapande processer där en text produceras och konsumeras (Fairclough, 1995, s. 58). En analys av textproduktionen är att undersöka vilka led en text genomgår innan den trycks och vilka textuella förändringar som sker i de olika leden. En analys av konsumtionsprocessen tydliggör hur texten tolkas och förstås av läsaren (Fairclough, 1995, s ). I det tredje steget inriktas analysen mot att tydliggöra textens relationer till den bredare sociala/kulturella praktik som texten är en del av (Fairclough, 1995, s. 62). För att tydliggöra denna koppling är det nödvändigt att använda sig av sociologiska teorier som berör den sociala praktik man vill analysera (Winter Jörgensen & Phillips, 2000, s. 90). En kritik riktad mot Fairclough är att han inte tydliggör vad hur social praktik ska förstås och hur gränserna till de andra praktikerna ska fastställas (Winther Jörgensen & Phillips 2000, s. 93). Under den sociala praktiken analyseras om den diskursiva praktiken reproducerar eller transformerar den rådande diskursordningen. Under den sociala praktiken blir det aktuellt att analysera vilka konsekvenser den diskursiva praktiken får ideologiskt, politiskt och socialt (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s ). Jag kommer att använda mig av Hochschilds (2012) sociologiska teori om emotioner, vilket möjliggör att jag i diskussionsdelen kan föra ett resonemang kring vilka sociala konsekvenser de diskurser om brottsoffer och deras emotioner som jag hittar i rapporteringen kan få. 5.5 Emotionsbegreppet enligt Hochschild Arlie Russel Hochschild (1990, s ) definierar emotioner som a.) bedömningar av situationen, b.) förändringar i kroppens sinnesförnimmelse, c.) uttryck av emotionerna i form av gester, d.) en kulturell beteckning, t.ex. ledsen eller glad på specifika kombinationer av de tre föregående elementen. I sin bok The managed heart: Commercialization of Human Feeling presenterar hon den organiska och den interaktionalistiska modellen för emotioner (Hochschild, 2012, s. 214). Grundmodellerna fäster olika mycket vikt vid de fyra ovan 15

18 nämnda komponenterna. Inom den organiska traditionen ses emotioner i huvudsak som en biologisk process, där emotioner ses som medfödda och universella. Hochschild förespråkar själv ett interaktionalistiskt perspektiv och menar att there are nerves, hormones, and neurotransmitters without these we would feel no emotion, just as without eyes we wouldn t see. But social forces have given shape to the biological have turned it in to a stripe of experience a name, history, a meaning, and a consequence of a certain sort (Hochschild, 1990, s.120). Emotioner har enligt Hochschild både en biologisk och en social aspekt, där emotionernas betydelse är socialt konstruerade, vilket går i enlighet med socialkonstruktivismen. I uppsatsen görs ingen skillnad mellan orden emotion och känsla Känsloregler, emotionsarbete och känsloledtrådar Individer arbetar ständigt med att kontrollera och styra sina emotioner. Ibland arbetar de för att känna mer, ibland mindre och ibland för att inte känna någoting alls (Hochschild, 2012, s. 120). Hochschild menar att de emotioner som personer känner och hur dessa uttrycks styrs av rådande sociala normer, i samma utsträckning som normer styr andra typer av beteenden. De sociala normer som berör emotioner kallar hon för känsloregler. Reglerna berör vad en person förväntas känna i en viss situation, var man bör känna, men också hur länge personen förväntas känna, vilken styrka och intensitet känslan bör ha, samt hur personen ska ge uttryck för känslan. Känsloreglerna utgör ett moraliskt förhållningssätt gentemot en handling vilket innebär att de är ett av kulturens omfattande sätt att styra mänskligt agerande (Hochschild, 2012, s. 56). Människor är högst medvetna om vilka emotioner som bör kännas och hur de bör uttryckas under en viss omständighet. En känsloregel är tydligast i den diskrepans som kan uppstå mellan det en person faktiskt känner och vad personen förväntas känna. Det arbete som vi utför för att den egna känslan ska överensstämma med rådande emotionsregler benämns emotionsarbete (Hochschild, 2012, s. 61). Vissa känsloregler är mer universella, medan andra är mer kopplade till en viss kontext eller till en viss social grupp. Kvinnor och män använder sig av känsloregler på olika sätt, men emotionsarbetet är viktigare för kvinnan (Hochschild, 2012, s. 162). Hon menar att vår kultur uppmuntrar kvinnan, till skillnad från mannen, att i större utsträckning fokusera på emotion än handlingar (Hochschild, 2012, s. 67). Kvinnor har i mindre utsträckning tillgång till materiella och sociala resurser som pengar och makt och använder därför det emotionella arbetet som en resurs. Kvinnor utför främst emotionsarbete för att undertrycka ilska och aggression, medan män snarare undertrycker rädsla och sårbarhet (Hochschild, 2012, s.163). Ett exempel på en situation som styrs av känsloregler är enligt Hochschild (2012, s. 16

19 57) när döden inträffar. Den förväntade emotionen vid en förlust är sorg. Det finns även förväntningar kring hur mycket eller lite sorg en person ska känna. Hochschild (2012, s ) poängterar även att den sörjande förväntas vara chockad och förvånad över döden, då det finns en föreställning om att döden bör komma oväntat. En begravning är en ceremoni där sorgen är förväntad och där deltagare tillskrivs rollen sörjare. Kvinnor förväntas visa sina sorgereaktioner i större utsträckning än män. För män kan ceremonier som begravningar utgöra en plattform där de får uttrycka sina emotioner, t.ex. gråta utan att tappa respekt. Det finns alltså känsloregler även gällande på vilka platser och situationer som emotioner är lämpliga att visa (Hochschild, 2012, s ). Idag finns diagnosen persistent complex bereavement disorder i Diagostic and Statistical Manual of Mental Disorders V. Några av diagnoskriterierna är att förlusten skett för minst ett år sedan, en ihållande saknad av den avlidne, en intensiv sorg och en emotionell smärta, en ilska eller bitterhet relaterat till förlusten och att sorgen inte går i enlighet med det kulturella och religiösa normer (American Psychiatric Association, 2013). Detta är ett exempel på att sorgereaktioner som inte går enligt normen kan betecknas som onormala. Känsloreglerna styr även vilka emotioner vi antar att andra personer känner eller bör känna. Ett sätt att undersöka känsloregler är att närmare analysera emotionella ledtrådar som omgivningen ständigt ger. Ledtrådarna tar sig uttryck i att man t.ex. tillskriver en person en viss emotion, uppmuntrar till en emotion eller tillrättavisar en felaktig emotion (Hochschild, 2012, s ). Känsloregler kan antas ha en viktig betydelse i den mediala framställningen av offrens emotioner. Vilka emotioner som skildras kan grunda sig i direkta uttalanden, där offret beskriver sina emotioner, men även i journalisternas tolkning av vad de antar att offren känner utifrån journalistens förväntningar av de emotioner som ligger bakom offrens emotionella uttryck som t.ex. gråt. Media kan antas utgöra en viktig aktör i att konstruera känsloregler och förmedla emotionella ledtrådar. 5.6 Emotioner och socialkonstruktivism Inom socialkonstruktivismen är en gemensam ståndpunkt gällande emotioner att det inte är av betydelse att studera emotionernas inre psykologiska och biologiska ursprung. Fokus bör läggas på att studera emotionernas vokabulär, alltså hur emotionerna tar sig uttryck i språket. Detta för att emotioner ses som socialt och kulturellt konstruerade, vad gäller deras betydelse och uttrycksformer (Harré, 1986, s. 4-5). Hur vi upplever och uttrycker emotioner kan endast förstås utifrån de lingvistiska resurser och repertoarer som finns tillgängliga i den kultur vi lever i. Dessa antaganden innebär inte att kroppsliga reaktioner som svettningar eller en ökad 17

20 puls förnekas, men dessa ses ha en underordnad roll för vad som tillskrivs det ena eller andra känslomässiga tillståndet (Harré, 1986, s. 4-5). Detta blir tydligt i den emotionella variationen som förekommer mellan olika kulturer. I ett språk kan det förekomma emotioner som inte har någon motsvarighet på ett annat språk. Det blir då omöjligt för en person som inte behärskar språket att uppleva emotionen. Ett annat tydligt tecken på emotionernas konstruktiva karaktär är de kulturella skillnader som berör på vilket sätt man beskriver att en emotion känns eller varifrån den härstammar. Hjärtat tillskrivs som nästet för en rad emotioner i Europa, medan man i andra delar av världen upplever en känsla i ryggen (Ovejero, 2000, s ). Jag utför en diskursanalys för att ta reda på vem kvällstidningarna framställer som brottsoffer i rapporteringarna och hur emotioner och emotionella uttryck presenteras språkligt. Jag har ingen möjlighet att uttala mig om hur de som porträtteras som brottsoffer faktiskt känner. 6. Material och tillvägagångssätt I detta kapitel kommer urvalet av det material som analyseras att presenteras. Jag kommer även att presentera mitt tillvägagångssätt, trots att jag i det förra kapitlet beskrev vilka analytiska verktyg som jag använder. Jag kommer även att redogöra för hur översättningen av citaten gått till samt mina etiska ställningstaganden. Kapitlet avslutas med en diskussion kring uppsatsens validitet, reliabilitet samt min förförståelse inför mina frågeställningar. 6.1 Urval Jag har valt att analysera material från de finska kvällstidningarna Iltasanomat (IS) och Iltalehti (IL), de enda kvällstidningarna i Finland. Iltasanomat är Finlands näst största tidning, vars lösnummer år 2012 dagligen nådde ut till i genomsnitt läsare. Iltalehti är den tredje största tidningen vars lösnummer under samma tidpunkt nådde ut till i genomsnitt läsare per dag (Kansallinen mediatutkimus, 2012). Tidningarna utkommer sex dagar i veckan. På lördagar utkommer båda med en lördagsbilaga och de finns till försäljning även på söndagen. Tidningarna beskriver sig själva som politiskt obundna. Orsaken till att jag valde att analysera tidningarna är att de når ut till en bred läsarkrets. Tidningarna kan antas ha en betydande genomslagskraft att forma kunskaper och föreställningar om skolskjutningarna och dem som drabbats av dem. Båda tidningarna livnär sig på att sälja lösnummer, vilket antagligen påverkar deras sätt att rapportera: sensationsjournalistik kan användas för att locka till sig läsare. Sensationsjournalistik definieras som den journalistik och det medieinnehåll som innehåller någon form av överdrift, spekulation eller hårdvinkling och som anses som populistiskt, trivialt och skandalinriktat (Mariana, 2004, s. 24). Jag är inte intresserad av 18

21 skillnader i rapporteringen mellan kvälls- och dagspress och valde därför att endast fokusera på kvällstidningar för att på så sätt skapa mig en uppfattning om hur framställningen av offrens emotioner ser ut i finsk kvällspress. Mitt syfte är heller inte att analysera skillnader mellan de två tidningarnas framställningar eller skillnader i framställningen av de två skolskjutningarna. Mediamaterialet som analyserades hämtades från mikrofilmsavdelningen på Finlands nationalbibliotek i Helsingfors. På mikrofilmerna är tidningarna sparade i original. Mikrofilmer som innehöll Iltalehti och Iltasanomat mellan perioden 8.1l och letades upp. Jag överförde allt material där händelserna i Jokela och Kauhajoki nämndes under denna period till min dator, för att i ett senare skede kunna avgöra vilka delar av rapporteringen som skulle utgöra mitt material. Alla slags texter, ledare, nyhetsartiklar, notiser och kolumner inkluderades i den första överföringen. Tidsavgränsningen föll sig naturligt till att börja dagen efter händelserna, då rapporteringen inleddes, och sträcka sig en vecka framåt, då rapporteringen naturligt klingade av. Rapporteringen under veckan var så omfattande att materialet under tidsperioden räckte som grund för min analys. Jag läste först igenom hela materialet för att få en överblick av hur rapporteringarna av skolskjutningarna hade sett ut. Under denna första läsning systematiserade jag samtidigt materialet genom att lista upp varje text med rubrik, datum den publicerades och i vilken tidning den publicerades. IS rapportering från skolskjutningarna i Jokela innefattade 84 texter och IL 97 texter. Kauhajokirapporteringen innefattade 87 texter i IS och 90 i IL. Jag valde att endast inkludera nyhetsartiklar som bestod av en rubrik, en ingress och en brödtext, detta för att materialet inte skulle bli för omfattande. Jag gallrade sedan bort de nyhetsartiklar som inte berörde dem som drabbats av händelsen, t.ex. artiklar som hade huvudfokus på gärningsmännen, händelseförloppen eller handlade om skjutvapen. Efter denna gallring bestod materialet av 22 artiklar i IL och 13 IS som rörde Jokelarapporteringen och åtta artiklar från IL och 13 från IS som berörde Kauhajokirapporteringen. Allt som allt omfattar mitt material 56 artiklar. 6.2 Tillvägagångssätt Utifrån min frågeställning var jag intresserad av att analysera vem som framställdes som brottsoffer och den lingvistiska framställningen av offrens emotioner. Jag läste noggrant igenom mitt material och gjorde anteckningar om vad artikeln handlade om, vem som framställdes som brottsoffer samt vilka emotioner som nämndes. På detta sätt fick jag svar på mina frågor gällande vem som framställdes som brottsoffer samt vilka emotioner som artiklarna skildrade. Eftersom jag valt att utföra Faircloughs lingvistiska analys, kunde denna 19

22 omöjligt genomföras på hela textmaterialet, då detta analyssätt lämpar sig för en mindre textmängd (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s. 140). Jag var dessutom endast intresserad av att fokusera på analys av de textfragment där emotioner förekom och valde därför att först genomföra en bredare analys där jag i materialet identifierade olika emotionsdiskurser kopplade till brottsoffren. Jag utförde alltså ett målstyrt urval; artiklarna har valts utifrån kriterierna att de har relevans för att besvara mina frågeställningar (Bryman, 2011, s. 392). Jag namngav emotionsdiskurserna: Den delade sorgen, Den individuella sorgen, Förvirring, chock och misstro, Rädslan och paniken inne i skolan och Återgången till vardagen. Jag markerade sedan de delar av materialet som jag ansåg representera rubrikerna. En artikel tillhörde ofta mer än en kategori, vilket blir tydligt i de citat jag analyserar. De citat som presenteras och lingvistiskt analyseras i resultatdelen är representativa för rubriken. På dessa citat har den lingvistiska analysen som presenterades i kapitel fem använts. 6.3 Översättningen av citat Eftersom artiklarna är på finska har jag översatt citaten till svenska. En översättning innebär att det inte är exakt samma text som publicerades i tidningen som analyseras. Min översättning påverkar materialet och jag blir på så sätt en del i produktionsprocessen. Dock har jag försökt minimera min påverkan. Jag har översatt så ordagrant det går, ibland på bekostnad av korrektheten i den svenska översättningen, t.ex. skulle man knappast i svenskan använda uttrycket Den karga återgången till vardagen (IS, ). Ibland har det varit omöjligt med en ordagrann översättning, då det i vissa fall inte finns ett motsvarande ord på svenska. I finskan står t.ex. ordet hän, för både hon och han. Jag valde dock inte att använda det svenska ordet hen, då kvällstidningarnas syfte i användningen av hän inte är att undanhålla om det rör sig om en kvinna eller man, utan detta var tydligt i texten. Emotionerna var ibland svåra att översätta. För det finska ordet hämmentynyt, finns det flera korrekta översättningar: förvirrad och konfunderad. I sådana fall har jag måst välja det som jag i sammanhanget anser mest korrekt. För att översättningen ska vara så korrekt som möjligt har jag valt att låta en annan finskkunnig person läsa igenom samtliga översättningar för att på så sätt minimera risken för felaktigheter. 6.4 Etik Materialet som analyseras utgör ett officiellt material. De som uttalar sig i artiklarna har själva inte aktivt deltagit i min analys, utan mitt syfte var att undersöka på vilket sätt media konstruerar deras uttalanden. Jag tror därför inte att analysen kommer att orsaka olägenheter för de berörda och jag har därför inget krav på att informera de som uttalat sig om min studie 20

23 och dess syfte (Vetenskapsrådet 2002, s. 8-9). Att få ett samtycke av alla inblandande skulle även vara praktiskt svårt. Jag ser en risk i att kontakt de berörda för ett godkännande skulle kunna leda till ett större integritetsintrång än om jag inte kontaktade dem, då det kunde aktualisera händelserna (Vetenskapsrådet, 2002, s. 9). Jag har valt att inte använda de berördas namn i citaten, då jag inte anser att namnen bidrar med något i min analys utan endast leder till att offren exploateras i onödan. En kritik riktad mot Jokelarapporteringen var att namn på personer som uttalat sig hade publicerats mot deras vilja (Raittila et al, 2008, s. 7-9). Jag ser det därför som viktigt men anonyma citat. Med tanke på läsvänligheten har jag ersatt namnen med sådana som inte har någon som helst koppling till den som framställs. Namnen på de som uttalar sig i citaten är alltså fabricerade. 6.5 Validitet och reliabilitet Inom diskursanalys kan begreppen validitet och reliabilitet verka svåra att använda sig av och problematiska att uppnå, då begreppen i sin traditionella mening ursprungligen inte utformats för kvalitativ forskning. Detta betyder dock inte att begreppen kan förbises, utan de ska snarare anpassas till den diskursiva ansatsen (Bryman, 2002, s. 257). Validiteten innebär resultatets sanningshalt, om man som forskare mäter det man avser mäta (Bergström & Boréus, 2005, s. 34). Som tidigare nämnts är objektiva sanningar inte något man strävar efter inom den diskursanalytiska traditionen. Verkligheten ses som socialt konstruerad och sanningar som diskursiva effekter. Fairclough menar att det inte finns en rätt tolkning av en text. Tolkningen kan variera beroende på vem som konsumerar texten (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s 80). Jag är som forskare ingen objektiv iakttagare av verkligheten, det är jag som väljer och tolkar mitt material och jag är därför med och konstruerar mina resultat. Jag argumenterar inte för att mitt material utgör någon objektiv sanning eller att min tolkning av materialet nödvändigtvis är bättre än någon annans tolkning. Detta innebär dock inte att alla slags tolkningar är lika bra (Winther Jörgensen & Phillips, 2000 s. 28). Validiteten inom den diskursanalytiska traditionen innefattar hur relevant det valda materialet är för att besvara studiens frågeställning. Detta utgör inte ett problem i min undersökning, då frågeställningarna och materialet är så starkt sammankopplade (Bergström & Boréus, 2005, s. 34). Validiteten kan även avgöras utifrån undersökningens grad av sammanhang och fruktbarhet. För att uppfattas som trovärdig måste diskursen sättas in i ett sammanhag, där den stöds av analytiska och teoretiska argument och fruktbar om den bidrar till nya tolkningar (Winther Jörgensen & Phillips, 2000, s ). Gällande fruktbarheten anser jag att analysen bidrar till ny kunskap genom att den undersöker en emotionell aspekt i brottsofferdiskursen. 21

24 Reliabiliteten står för metodens tillförlitlighet, som anses uppnådd om en annan forskare kan komma fram till samma resultat om studien replikeras. Detta är nödvändigtvis inte ett mål inom diskursanalysen, då forskaren själv ses som en del av kunskapsproduktionen. Det är dock viktigt med transparens i undersökningen. Den kritiska diskusanalysen erbjuder konkreta lingvistiska verktyg och citat har en betydande roll i analysen vilket främjar transparensen (Bergström & Boréus, 2005, s ). Argumenten för de diskurser jag hittat i materialet blir tydliga, då jag med citat exemplifierar hur jag anser att de förverkligas lingvistiskt. Jag tillåter läsaren att skapa sig en egen uppfattning om hen håller med mig i mina tolkningar. 6.6 Förförståelse Diskurser kan förefalla självklara för forskaren och därför svåra att hitta, då forskaren ofta själv är en del av diskursen. Det är dessa självklarheter som forskaren vill avslöja. Att försöka sätta en parentes kring förkunskaperna är ett sätt att minska problemet (Winter Jörgensen & Phillips, 2000, s ). Jag som forskare har ändå alltid en position i förhållande till min frågeställning och mitt material; jag har en förförståelse för vad jag förväntar mig att offren känner, hur emotionerna uttrycks och hur jag tror att tidningarna framställer dem. Detta påverkar vad jag hittar och framställer som resultat. Att redogöra för mitt förhållande till diskursen är därför viktigt (Winter Jörgensen & Phillips, 2000, s ). Jag har själv som läsare av kvällstidningarna tagit del av rapporteringen i samband med skolskjutningen i Jokela. I Finland uppkom en samhällsdebatt kring mediernas agerande i samband med Jokelarapporteringen. Jag är medveten om den kritik som riktas mot framställningarna av offren. Jag har en mer neutral förhållning till Kauhajokirapporteringen, då jag vid det tillfället bodde utomlands och inte tog del av den finska rapporteringen. Jag är psykologstuderande, vilket innebär att jag läst om emotioner kopplade till förluster, t.ex. om sorgeprocessens olika steg. Min förförståelse för teorier som beskriver hur emotionella reaktioner vid kriser kan se ut kan ha bidragit till vad jag funnit i mitt material. 7. Resultat och analys Här presenteras min analys och mina resultat. Jag redogör dels för de brottsoffergrupper jag har hittat, dels presenterar och analyserar jag emotionella diskurser som jag funnit i materialet. 22

25 7.1 Brottsoffergrupper I materialet har jag urskilt fem kategorier som framställs som brottsoffer eller drabbade av skolskjutningarna: 1. De omkomna, 2. De omkomnas närstående, 3. Elever och personal som befann sig inne i skolan, 4. Ortsbor och hela orten 5. Finländare och hela nationen Finland. Detta går i enlighet med Pollacks (2001, s. 61) antagande om det allt bredare brottsofferbegreppet inom den mediala kontexten. De olika brottsoffergrupperna kommer alla att finnas representerade och presenteras i analysen av mina citat. 7.2 Sorgen i två olika skepnader I materialet är den mest framträdande emotionen sorg, vilket går i enlighet med Raittila et als. resultat (2008, s , 2009, s ). Sorgen var den vanligaste emotionen i artiklarna där sorgens centrala betydelse kan urskiljas genom dess framträdande roll i rubriksättningen, exempelvis Sorgens dag, Sorgen fyllde landet och Sorgen tystade Finland. I likhet med Raittila et als. (2008, s ) analys framställdes även i mitt material både en gemensam och en individuell sorg, begrepp som jag redogör och exemplifierar för nedan. Citaten som exemplifierar den individuella sorgen kommer främst från Jokelarapporteringen. Framställningen av den individuella sorgen hade inte en lika framträdande roll vid Kauhajokirapporteringen, vilket även Raittila et al. (2009, s. 44) kom fram till i sin analys Den delade sorgen Med delad sorg avses framställningen av den sorg som inte endast tillskrivs de närmast drabbade, t.ex. offrens anhöriga och vänner. Sorgen framställs snarare som kollektiv och berörande alla finländare, oberoende om man är direkt drabbad eller inte. Även hela Finland tillskrivs sorg. Detta går i enlighet med Pollack (2001, s. 61) som menar att brottsofferbegreppet har vidgats. Även de drabbades familjer, vänner och ortsbor tillskrivs brottsofferrollen. Ett återkommande inslag i materialet är förekomsten av direkta uppmaningar om hur läsaren bör hantera sorgen, som i rubriken Sörj inte ensam (IS, ), där budskapet är att sorgen bör delas med andra. Bakom dessa uttalanden står yrkesgrupper som präster och psykologer som har en framträdande roll när den gemensamma sorgen beskrivs. I materialet framkommer känsloregeln att sorg är något som man förväntas dela med andra samt normen att ingen ska behöva bära sorgen ensam. Det svenska ordspråket delad sorg är halv sorg visar att normen är allmängiltig för flera typer av sorg i samhället. När den nationella sorgen framställs uttalar sig även representanter för den finska nationen t.ex. statsministern. Sorgen delas genom att samlas till minnesstunder och minnesplatser, tänka på de närmast drabbade och dela deras sorg och tillsammans bearbeta det som hänt. 23

26 Tiden stannade (rubrik). Kauhajoki kyrka förvandlades igår till ett minneshus för brustna hjärtan (ingress) [ ] - Denna ljusa soliga dag har varit en sorgedag för hela den finska nationen. Jag hoppas att ni alla är redo att dela denna sorg. Ingen får nu lämnas ensam, talade Kauhajokis stadsdirektör Antero Rintamäki [ ] -Våra tankar är hos eleverna, lärarna och resten av personalen. Låt deras tårar vara våra tårar, låt deras smärta vara vår smärta, nöden är idag gemensam, säger prästen Mika Pohjola (IL, ). I ingressen används metaforen brustna hjärtan för att beskriva känslan hos de som besökte minnesstunden. Ovejero (2000, s ) menar att användningen av en kroppsdel för att beskriva var en emotion sitter och hur den är ett återkommande drag i språk, där hjärtat tillskrivs emotioner i t.ex. Europa. Ett brustet hjärta kan ses representera den sorg som besökarna av minnestunden tillskrivs. Metaforen avindividualiserar, som jag ser det, de deltagande som framställs som en enhetlig grupp. I satsen denna ljusa och soliga dag har varit en sorgedag för hela den finska nationen framställs Finland som ett sörjande subjekt, en odiskutabel sanning. Meningen kännetecknas av en hög modalitet, alltså ett högt instämmande. Genom nämnandet av dagens väder framstår sorgen som en kontrast till en ljus och solig dag. Motsatsen till ljus är mörk, vilket jag interpreterar en känsloregel om att sorgens färg är mörk/svart. Även uppmaningen ingen får nu lämnas ensam framhäver vikten av att värna om en gemenskap i sorgen. Stadsdirektören som uttalar sig kan ses representera orten och dess befolkning. Prästens ord våra tankar är hos eleverna, lärarna och resten av personalen uttalas som om prästen vet hur andra personer tänker att tankarna naturligt går till dem som befann sig i skolan. Uppmaningen Låt deras tårar vara våra tårar, låt deras smärta vara vår smärta poängterar vikten av att dela sorgen med dem som befann sig i skolan. Konstaterandet nöden är idag gemensam framställs som en sanning. Även i rapporteringen från Jokela var den gemensamma sorgen framträdande, vilket nästa citat exemplifierar. Sorgen tystade Finland (rubrik). Folk runt om i Finland tystnade vid minnet av de omkomna i Jokela (ingress) [ ] Det här kändes som det rätta stället. Detta är en gemensam sorg, berättar Elvi Joki, 20 i Kerava kyrka. Runt om kring i Finland samlades sörjande för att tystna vid minnet av de omkomna i Jokela. Kerava kyrkas altare fylldes sakta av ljus i den takt församlingsmedlemmarna gled in (IL, ). Analysen av rubrikens transvisitet, alltså på vilket sätt händelsen kopplas ihop med ett subjekt och objekt ger resultatet att hela Finland framställs som objekt för agenten sorg. I rubriken används verbet tysta. Även senare betonas tystnaden och den framställs som ett uttryck för sorg i relation till minnet av de omkomna. Tystnaden är återkommande i materialet och beskrivs som närvarande under minnesstunderna i Finland. Den 20-åriga kvinnans uttalande Det här kändes som det rätta stället. Detta är en gemensam sorg framställer kyrkan som ett 24

27 naturligt ställe att uppsöka för gemensam sorg. Enligt Hochschild (2012, s. 56) kunde detta vara ett uttryck för en rumslig känsloregel, var man bör känna. Skildringar av kyrkor och minnesstunder återkommer i rapporteringen och kyrkan framställs som ett centrum för sorg och för att dela sorgen. Meningen kyrkans altare fylldes sakta av ljus i den takt församlingsmedlemmarna gled in framställer ljuständandet som något sammankopplat med sorg och med att minnas de omkomna. Beskrivningar och bilder av tända ljus återkommer i rapporteringen och sker ofta i relation till att sorgen framställs. Alla i kyrkan tilldelas rollen som församlingsmedlemmar, vilket eventuellt betonar känslan av gemenskap, medan det samtidigt utesluter att personer som inte tillhörde församlingen var närvarande. I meningen tillskrivs även alla personer som anlände till kyrkan emotionen sorg. Hochschild (2012, s. 63) menar att alla personer som deltar i en begravning tillskrivs den sociala rollen som sörjare. Jag anser att en minnesstund kan ses tillhöra samma kategori av ceremoni, det är kulturellt förväntat att de som deltar i ceremonier som dessa känner sorg. Följande citat belyser att även representanter för statsmakten uttalade sig om den gemensamma sorgen. Sorgens dag (rubrik). Den chockade Vanhanen sörjde offren, de närstående och Finland. Han underströk att alla tankar nu är hos offrens närstående, papporna, mammorna, mor-och farföräldrarna, vännerna och kompisarna (IL, ). Statsministern uttalar sig på en presskonferens efter diskussioner som förts i riksdagen. Genom orden alla tankar uttrycker han medkänslans allmängiltighet. Han talar inte bara om sina egna tankar, utan han kan även tolkas inkludera statsmakten och hela Finlands folk, något som understryks av att han som statsminister och statsman uttalar sig i riksdagshuset Den individuella sorgen Det andra återkommande temat i framställningen av sorgen är att enskilda individens sorg lyfts fram. Sorgen personifieras genom beskrivningar av en enskild individs sorgeupplevelser och sorgeuttryck. Pollack (2001, s. 263) menar att dagens framställning av brottsoffer ofta kännetecknas av att dessa framställs som individer med en historia, något som stämmer överens med materialet. De som får personifiera sorgen är vänner och anhöriga till de omkomna men det sker även genom personer som inte direkt kände de omkomna. Enligt Chermak (1995, s. 62) är närståendes uppgift att illustrera sorg och saknad. Sorgen tillskrivs alla finländare, både kvinnor och män, men när sorgen personifieras är det flickor och kvinnor som lyfts fram. Beskrivningen av kvinnors sorg och sorgeuttryck är mer mångordig än om män beskrivs. Kvinnor och flickor framställs även som mer drabbade av händelsen då deras lidande beskrivs i större utsträckning än männens. Detta går i enlighet med Hochschild (2012, 25

28 s. 68) som menar att det finns kulturella antaganden om att kvinnor i större utsträckning kan visa uttryck för sorg genom t.ex. gråt, medan mannen riskerar att mista respekt genom att gråta offentligt. Både Pollack (2001, s. 263) och Chermak (1995, s ) menar att kvinnor är överrepresenterade i den mediala framställningen av brottsoffer. Min vän är borta (rubrik). [ ] Jenni Ranta stiger in i Järvenpääs kyrka med huvudet djupt nedsjunket och ögonen röda av gråt. Vännerna vandrar intill den ledsna flickan, ibland kramar de och rör vid flickan. [ ] Siri var min goda vän, säger Ranta med bruten röst. Ranta kom till kyrkan för att hedra minnet av sin omkomna vän, men sörjer även sina egna upplevelser. Den unga gymnasieeleven var själv under onsdagen i händelsernas mittpunkt på Jokelaskolan (IL ). Den sörjande är här en flicka som mist en nära vän, men som också befann sig i skolan. Hon är i dubbel bemärkelse drabbad. Flickan framställs som en ung gymnasielev och det faktum att hon är en flicka har en central roll. Trots att hon presenteras med namn används ändå ordet flicka i beskrivningarna, vännerna vandrar intill den ledsna flickan, ibland kramar de och rör vid flickan. Ordet flicka används trots att hon är en tonåring. Att använda ordet flicka framhäver hennes unga ålder, vilket Chermak (1995, s ) menar att medier gör eftersom unga brottsoffer ökar nyhetsvärdet. Citatet kan även tänkas exemplifiera en känsloregel för hur man förväntas bemöta och trösta människor i sorg, där beröring återkommer i rapporteringen. I framställningen beskrivs kroppsuttryck och röstläge detaljerat. De emotionella uttrycken konstrueras med orden; huvudet djupt nedsjunket och ögonen röda av gråt och bruten röst, vilket kan ses som uttryck för sorg. Även nästa citat exemplifierar hur kvinnors sorg och sorgeuttryck framställdes. Saknaden är stor (rubrik). [ ] En ung kvinna stirrar länge ut i havet av ljus. Smärtan förstelnar ansiktet, gråten vill ut. Kvinnan hukar sig för att lägga ner sin rosa bukett bland ljusen. På det sirliga violkortet står en lång vers. Må alla dina dagar lysa såsom du gjorde avslutas versen. Den är skriven av Sara Meri. Hon miste i förrgår sin goda vän i skolskjutningen. Jag själv har en stor sorg, jag har mist väldigt mycket. Samtidigt funderar jag på hur obeskrivligt detta måste vara för de anhöriga och särskilt för barnen. Hur kommer de att klara sig? För dem måste detta vara mycket värre (IL, ). Här används ordet kvinna, men det poängteras att kvinnan är ung. Syntaktiskt är hon är ett objekt för subjekten smärta och gråt, som alltså framställs som starkare och aktivare än individen, den unga kvinnan. Kvinnan är brottsoffer för den saknad, smärta och sorg som nämns i texten. Hennes ansiktsuttryck beskrivs i detalj som förstelnat och att gråten vill ut, vilket lyfts fram som ett uttryck för smärta, saknad och sorg. Hennes sorg beskrivs med ordvalet stor och det betonas att hon mist mycket. Metaforen havet av ljus beskriver mängden 26

29 av minnesljus. Detta är återigen ett exempel på hur brinnande ljus konstrueras som kopplade till sorg, ett sätt att uttrycka eller bearbeta den, liksom blombuketter och minnesverser. När Meri yttrar sig nämner hon visserligen sin egen sorg men lyfter också fram andra drabbade. Ett mönster i rapporteringen är att de som uttalar sig om sina individuella emotioner ofta även beskriver sina tankar gentemot de anhöriga och/eller jämför sina egna emotioner med de anhörigas. I texten lyfts det upp att det måste vara mycket värre för de anhöriga. Detta är ett exempel på en känsloregel att det utöver den individuella sorgen även skall ges ett erkännande till de mer drabbade. Exempelet kan tänkas belysa ett slags social hierarki gällande vem som har rätt till sorgen. Att ge anspråk på samma starka sorg som familjen känner kan antas utgöra ett normbrott. Intensiteten i Meris sorg kan därför antas vara mindre än de närståendes. Detta exemplifieras även i nästa citat. Detta övergår all förståelse (rubrik). Av blodbadet uppskakade sörjande kom resande till Jokela långt ifrån (ingress). [ ] Linda Soini var skakad av händelsen. När något sådant här sker kommer de djupaste känslorna fram, sammanfattade hon. Mest funderade de sörjande helsingforsborna över de anhörigas tillstånd. För de anhöriga måste detta vara tungt. De finns i våra tankar (IS, ). Soini presenteras som Helsingforsbo, hennes individuella emotioner framställs, men hon kan antas representerar alla finländare som berörts av händelsen men inte själva har anknytning till platsen. Det värdeladdade ordet blodbad i början av meningen framhäver syntaktiskt de sörjande som brottsoffer. Händelsen framställs i rubriken som något som övergår mänskligt förstånd, ett tema som behandlas senare i uppsatsen. I ingressen poängteras att sorgen inte bara berörde Jokelabor utan även människor från andra delar av Finland som rest till Jokela. Soini får i artikeln representera dem medan hennes individuella emotioner poängteras. Hon tillskrivs rollen som sörjande. Själv säger hon att hon känner de djupaste känslorna, något som kan tänkas betyda att känslorna berör henne mycket starkt, då ordvalet djup är en motsats till ytlig. Citatet exemplifierar mitt tidigare påstående att vid framställningen av en individuell emotion också ofta framkommer tankar om de närmare drabbades emotioner och tillstånd. Uttalandet kan tolkas som ett sätt att inte göra anspråk på de anhörigas känslor. Soini poängterar att hon funderar över de anhörigas tillstånd och att de finns i våra tankar. Ilmajoki förlorade fyra (rubrik). [ ] I den tysta skaran sörjande gick in i kyrkan en grånad man som hade förlorat mycket, ett kärt barnbarn. Detta går inte att förstå, inte på något sätt, sade Arto Lehto, 79 när han med sin tunga börda stegade mot kyrkan. Mannen med det gråa håret representerar inte den generation som gärna visar sina känslor. Jo nog tar det hårt. En ung människa i början av sitt liv, får han utpressat. [ ] Det har jag försökt säga till andra och mig själv att livet måste gå vidare (IS, ). 27

30 Lehto har mist ett barnbarn. Han är i materialet ett unikt exempel på en manliga anhörig till en omkommen. Hans höga ålder framhävs genom beskrivningen av hans gråa hår, enligt antagandet om att demografiska variabler som ålderdom hos brottsoffren tillskrivs ett nyhetsvärde (Chermak, 1995, s ). Det framställs som om den äldre generationen inte talar om sina känslor, en generation som Lehto får representera. Lehto beskrivs ingå i den tysta skara sörjande, men hans individuella emotioner nämns inte explicit. Hans individuella sorg betonas inte trots att han har förlorat sitt barnbarn. Hans fåordighet eller svårighet att uttrycka sig om det som hänt lyfts upp i texten med ordvalet: får han utpressat. Lehto beskrivs inte transvisit som ett objekt för sorgen; han är aktiv och uppmanar till att gå vidare. Hans sorg beskrivs inte heller lika förkroppsligad som kvinnornas, vilket jag anser framställer honom som ett mer aktivt subjekt. Detta går i enlighet med Hochschilds (2012, s. 67) antagande att vår kultur uppmuntrar kvinnan i högre grad än mannen att fokusera på emotioner snarare än handling. 7.3 Förvirring, chock och misstro Andra emotioner som framställs är förvirring och misstro. Skolskjutningarna beskrivs som obegripliga och svåra att ta till sig. Förvirringen och misstron beskrivs som emotioner parallella med sorgen men också som emotioner som föregår sorgen. Hochschild (2012, s. 65) menar att chockreaktioner är förväntade då död inträffar, då döden alltid enligt normen ska komma som en överraskning (Hochschild, 2012, s. 65). Sörj inte ensam (rubrik). Nu känner man förvirring och misstro (ingress). Förvirring och misstro var de övergripande känslorna igår på det kriscentrum som hade etablerats i Jokela kyrka. Enligt polisprästen Mia Holm är misstro en helt naturlig känsla efter en sådan här händelse. Sorgen kommer ofta först senare. Nu är det tid för att känna förvirrade känslor och fråga vad det var som hände och varför, säger Holm. Enligt henne är det även viktigt att människor sörjer, oavsett hur (IS, ). Rubrikens uppmaning Sörj inte ensam lyfter åter upp vikten att dela sorgen. Citattecknen berättar att det är en uppmaning av polisprästen. Citatet belyser det återkommande inslaget i rapporteringen att personer som tillskrivs rollen som experter får uttala sig om de drabbades emotioner. Holms uttalande betonar att misstro är en normal känsla som ofta föregår sorgen. Hochschild (2012, s. 56) menar att emotionsregler även består av normer för när man ska känna. I citatet Nu är det tid för att känna förvirrade känslor betonar Holm att det finns olika tidsaspekter gällande när känslorna uppstår. Uttalandet Nu känner man förvirring och misstro framställs som en sanning. En analys av transvisiteten visar att det obestämda pronomenet 28

31 man gör att känslorna framställs som allmängiltiga, då en klar agent utelämnas. Även sorgen framställs som viktig att uppleva, trots att den uppkommer senare. Brustna hjärtan (rubrik). I Kauhajoki kyrka samlades av sorgen nerbrutna människor (ingress). Prästen Ari Salo som talade på tillställningen var uppenbart skakad över tragedin. Den första känslan är misstro och känslan av att tiden stannar (IS, ). Prästen tillskrivs här rollen som expert; han uttalar sig om i vilken ordning emotioner kommer. Misstro kommer enligt Salo först. Att prästen tillskriver människor emotioner, är en form av emotionell påminnelse, vilket enligt Hochschild (2012, s ) framhäver känsloregler. Även prästen själv beskrivs som drabbad genom orden att han är uppenbart skakad. En analys av transvisiteten visar att misstron och känslorna av att tiden stannar saknar agent och framstår därför som allmängiltiga. Att beskriva upplevelsen genom metaforen att tiden stannar är återkommande i rapporteringen, och kan tänkas användas som ett uttryck för det ofattbara i händelsen. Hon offrade sig (rubrik). Det känns fortfarande helt surrealistiskt att något sådant har kunnat hända. Sådant går inte att förstå, reflekterar han till IS några timmar efter händelsen (IL, ). Här uttalar sig en manlig gymnasieelev under rubriken Hon offrade sig om händelsen och sin dödade rektor. Känslan förmedlas av ordvalet surrealism, overklighet. Han lyfter även fram att händelser av detta slag är något man inte kan förstå, vilket framhävs med det vaga ordvalet sådant. Det framkommer att dessa emotioner framställdes kort efter händelsen vilket kan kopplas till att denna reaktion ofta framställs som något som uppstår i nära anslutning till händelsen men inte behöver vara varaktig. 7.4 Rädslan och paniken inne i skolan Emotioner som elever och personal kände inne i skolan är ett annat tema i rapporteringen. Det är främst elever som redogör för hur det var inne i skolan och vilka emotioner de upplevde under händelseförloppet. Den mest framträdande emotionen rädsla. Även panik beskrivs som en del av de känslor som förekommit. Reaktioner på emotionerna är att personerna i skolan gömde sig, medan vissa försökte fly genom att hoppa ut genom fönster. De gömde sig för mördaren (rubrik). Suvi och Mia tillbringade två långa timmar gråtande under ett bord (ingress). Högstadieeleverna Suvi Heino och Mia Jaro gömde sig mitt under hushållstimmen under ett bord i klassrummet. Vi höll på att baka rulltårta när situationen utspelade sig och alla klassens femton elever gömde sig under klassrummets bord. Två långa 29

32 timmar förlöpte. Det var rädsla och gråt, minns Suvi och Mia skräckens stunder (IL, ). I citatet framställs emotionen rädsla och skräck. Redan i rubriken framkommer att eleverna gömde sig för mördaren, ett värdeladdat ord. Ett återkommande inslag i materialet är rädda elever som gömde sig. Gömmandet framställs som relaterat till rädslan. Även reaktionen gråt återkommer, vilket syns i citatet där ordet gråt upprepas. En analys av transvisiteten i uttalandet Det var rädsla och gråt, visar att det saknas agent; emotionerna anknyts inte till person, utan framställs som allmängiltiga, någonting som alla i klassrummet upplevde. I texten lyfts elevernas sysselsättning, rulltårtsbakning, före skjutningen fram, vilket betonar deras brottsofferroll då de drabbas helt oväntat. Kommer han hit? (rubrik). Högstadieeleverna gömde sig för skytten i klassen och skrev om sina känslor på nätet (ingress). [ ] - När rektorn berättade om skjutningen spred sig paniken snabbt i klassen. Först blev vi jätterädda. Många kastade sig till marken, människorna var i chock, berättar Toni. [ ] Stämningen var kaotisk och alla var rädda, människorna var i panik och i nöd. Vi tänkte att nu kommer han och dödar oss, berättar Kai (IS, ). Här beskrivs känslorna i klassrummet av två pojkar som var på plats. Emotionerna beskrivs med orden panik, rädsla, chock och nöd. Eleverna uttalar sig inte bara om vad de själva kände, utan tillskriver känslorna alla i klassen. Det värdeladdade ordet jätterädda betonar rädslans stora omfattning. Eleverna beskrivs ha kastat sig på golvet som en reaktion på emotionerna i klassrummet. Ett beteende som återkommer i rapporteringen och konstrueras som en reaktion på panik och rädsla är att eleverna sökte sig till golvet och gömde sig under bord och andra föremål för att söka skydd. Beskrivningen av handlingsmönster som detta ökar dramatiken i texten. Rubriken som består av frågan Kommer han hit, tydliggör den osäkerhet och rädsla som eleverna kände för att gärningsmannen skulle ta sig till klassrummet. Full skräck i skolan (rubrik). Eleverna flydde skytten under pulpeter. Ut kom de genom fönstren (ingress) [ ] - Det var ett verkligt kaos och vi drabbades av panik, när vi insåg att skolan höll på och tömmas och mördaren skulle börja leta efter fler brottsoffer. Vi kontrollerade om någon var ute och hoppade ut genom fönstret, berättar 17-åriga Jon Kivi (IS, ). I citatet beskrivs hur elever som hade lunchpaus reagerade när skottlossningarna började. Situationen beskrivs med ordvalet verkligt kaos, vilket understryker att kaoset var omfattande. Eleven beskriver att panik utbröt. En annan återkommande reaktion som elever och personal beskriver från stunderna inne i skolan, förutom att de försökte gömma sig, är att de genom dörrar och fönster försökte fly ut ur skolan, vilket Jon beskriver i citatet. 30

33 7.5 Återgången till vardagen I anslutning till rapporteringen av sorgen, chocken, förvirringen, misstron och rädslan framställs återgången till vardagen som viktig. Elevernas rädsla för att återgå till skolan är ett centralt tema, samtidigt som vikten av att återgå till vardagsrutiner poängteras. Elevernas rädsla beskrivs, liksom en rädsla som spridit sig utanför skolorna, där ibland hela orten tillskrivs rädsla. Rädslorna beskrivs som något som de drabbade borde komma över. Experter ger tips hur detta kan uppnås. Rädslan framställs som något som inte får styra ens agerande, t.ex. stanna hemma. Detta är intressant då rädslan kan ses som en befogad emotion, när det efter skolskjutningen i Kauhajoki uppkom nya hot mot skolan. En annan orsak till rädslan är skräcken för att möta platsen för händelserna. Utifrån materialet kan en tidsmässig aspekt för hur länge brottsoffer förväntas känna urskiljas, vilket går i enlighet med Hochschild (2012, s. 66), som menar att det finns normer kring den rätta tajmningen för hur länge de drabbade förväntas känna. Normer verkar se olika ut beroende på vilken brottsoffergrupp man tillhör; de som inte direkt drabbats förväntas gå vidare snabbare än de nära berörda. Rädslan bosatte sig i Kauhajoki (rubrik). En del av ungdomarna vågar inte gå till skolan (ingress). Värmen är långt borta från den psykiska stämningen i Kauhajoki. 150 meter från landets mest omtalade yrkeshögskola sitter två unga kvinnor. De är rädda, för i den förr så bekanta och trygga landsbygdsidyllen är inget sig likt (IL, ). Rädslan beskrivs i rubriken som något som berör hela Kauhajoki och framställs som en sanning, alltså med en hög modalitet. Ordvalet att rädslan har bosatt sig kan antas stå för att den finns kvar en tid efter dådet. En analys av citatets transvisitet visar att rädslan beskrivs som agent, alltså som något okontrollerbart för människor. Beskrivningen av värmen som långt borta kan antas stå för att det inte råder någon trevlig stämning i bygden. Hela orten framställs som drabbad. I ingressen lyfts de elever som inte vågar gå till skolan fram, detta gäller inte alla elever. De två unga kvinnorna får personifiera rädslan. Hur klarar sig Finland (rubrik). Experter uttalar sig om hur man klarar krisen och vad vi skulle kunna göra bättre i framtiden (ingress). Typiskt för krisen i Kauhajoki är att det som har skett väcker rädsla också hos andra än de berörda. Rädslor är besvärliga, eftersom de är svåra att behärska och sluta tänka på. Att tala och dela med andra är ett sätt för vuxna att lindra sin smärta. Ett annat råd är att bevara normala vardagsrutiner och fortsätta ett normalt liv trots det som har hänt. De utomståendes sorg är ändå liten jämfört med de anhörigas. [ ] Om man inte har direkt koppling till händelsen kan bearbetningen vara en snabb process. För de som berörts på nära håll är i sin tur ett år en kort tid för bearbetningen (IL, ). 31

34 I citatet uttalar sig en krispsykolog, ett exempel på yrkesgrupper som frekvent användes med uppgift att beskriva de drabbades emotionella reaktioner och ge tips på hur emotionerna kan hanteras och uttryckas. Psykologen talar parallellt om rädsla, smärta och sorg som om dessa vore sammanhängande. Rädslan framställs som typisk, alltså en normal reaktion, inte bara hos dem som direkt berörts av händelsen. Att rädslorna framställs som besvärliga för att de inte går att behärska, är ett intressant uttalande, vilket understryker att känslor som inte kan kontrolleras är extra jobbiga. Här definieras rädslan alltså som något besvärligt, snarare än en normal reaktion. Olika känsloregler kan ses i citatet: att dela sina rädslor med andra framställs som en metod att lindra sin smärta och att tala med andra som ett sätt att hantera sina känslor återkommer i rapporteringen. En annan känsloregel verkar vara att fortsätta med normala vardagsrutiner som framställs som ett sätt att hantera och komma över rädslor. Här jämför psykologen de anhörigas sorg med deras som inte direkt drabbas. De utomstående förväntas känna en mindre sorg, ett inslag i rapporteringen som jag tidigare tagit upp. Citatet framställer även att det finns normer för hur lång bearbetningen av händelsen är beroende på om man är direkt drabbad eller inte. De nära drabbades sorg antas vara längre. Den karga återgången till vardagen (rubrik) [ ] Fortfarande kan man se spår av sorg hos ungdomarna och stöd hämtades av vänner. Men å andra sidan började man käckt fundera över vardagen och framtiden. Även humoristiska kommentarer hördes, alltså ett helt normalt beteende bland ungdomar, beskriver Mikkola (IS, ). Skolans rektor uttalar sig om elevernas första dag i skolan efter händelsen. Han poängterar att man kan se spår av sorg hos ungdomarna, sorgen beskrivs som närvarande. Ordvalet spår av sorg framhäver att sorgen inte är något dominerande i elevernas beteende. Att ungdomar tyr sig till varandra för stöd och tröst återkommer i rapporteringen, liksom i citatet. Genom ordvalet å andra sidan efter att rektorn har beskrivit elevernas sorg, markerar han att funderingarna kring vardagen och framtiden är något som är en motsats till sorgen. Ungdomarnas humor beskriver rektorn som normalt beteende, vilket poängterar att humor till skillnad från sorg är något som hör ungdomar till. Även humor framställs på detta sätt som något som inte hör sorgereaktioner till, utan snarare är ett tecken på att man börjat gå vidare. Emotionen sorg beskrivs i citatet som övergående. 8. Diskussion Uppsatsens syfte var att undersöka på vilket sätt de finska kvällstidningarna framställde emotioner, när de skildrade offren för skolskjutningarna i Jokela och Kauhajoki. Jag ville ta reda på vem eller vilka tidningarna framställer som brottsoffer, vilka emotioner offren 32

35 tillskrivs och på vilket sätt emotionerna tog sig uttryck i framställningen. Jag valde att utföra en lingvistisk analys som grundade sig i Faricloughs kritiska diskursanalys. Jag hoppades sålunda kunna bidra till en ökad förståelse för den emotionella delen av brottsofferdiskursen. Brottsoffren och deras emotioner har en central roll i rapporteringen, vilket går i enlighet med både Pollacks antagande om att media i dag i stor omfattning använder sig av en brottsofferjournalistik för att beröra läsarna (Pollack, 2001, s. 61). Fem brottsoffergrupper kunde urskiljas: de som omkommit, de omkomnas närstående, elever och personal som befunnit sig inne i skolan, orten och hela ortsbefolkningen, samt finländare och hela nationen Finland. Pollacks (2001, s. 61) menar att brottsofferbegreppet inom den mediala kontexten kännetecknas av att vara bred och inte bara gälla dem som direkt berörts av brottet, vilket är aktuellt även i mitt material. De som uttalade sig om emotionerna i materialet var dels representanter för brottsoffergrupperna, dels yrkesgrupper som präster och psykologer som hade en betydande roll i de emotionella delarna av rapporteringen. Expertgrupper, men även journalisterna själva, hade en betydande roll i framställningen av det som Hochschild benämner känslomässiga ledtrådar. De talade om vad som var normalt att känna, tillskrev offren emotioner, uppmuntrade till vissa emotioner och beskrev hur emotionerna skulle hanteras, vilket Hochschild benämner känsloregler (Hochschild, 2012, s.58-59). Journalisterna har alltså makt att både själva konstruera den emotionella delen av brottsoffersdiskursen samt använda sig av expertgrupper som gör detta. Ett genomgående inslag i rapporteringen är att språket kännetecknas av en stark modalitet, alltså det som journalisterna skriver framställs ofta som sanningar. I materialet kunde jag urskilja fem olika emotionella diskurser: gemensam sorg, individuell sorg, förvirring, chock och misstro, rädsla och panik inne i skolan, och återgång till vardagen, diskurser som jag anser innehålla olika känsloregler. Som även Raittila et al poängterade i sina rapporter är den mest framträdande emotionen i mitt material sorg (Raittila et al, 2009, s ). I materialet framställs en gemensam sorg; alla finländare och hela Finland tillskrivs rollen som sörjande. Uppmaningar att dela sorgen återkommer. Kyrkor framställs som rumsliga knutpunkter där sorgen uttrycks och delas, vilket kan antas belysa den rumsliga emotionsregeln att kyrkan är ett ställe att få uttrycka och dela sin sorg. Sorgeuttryck som framställs är att tända ljus, skriva minnesverser och föra blombuketter till minne av de omkomna. Även en individuell sorg framställs i materialet. Här får ofta vänner till de omkomna personifiera sorgen. Chermak (1995) menar att närstående genom att uttrycka sin sorg och saknad erbjuder läsaren en möjlighet att förstå vad de drabbade upplevt utan att själv tvingas vara med om brottet (Chermak, 1995, s. 62). I rapporteringen av den 33

36 individuella sorgen framställdes kvinnor i mycket större utsträckning än män. Deras sorg beskrivs mer mångordigt, sorgen förkroppsligades och gråten är central. Kvinnor som brottsoffer och att brottsoffren var unga ökar enligt Chermak (1995, s ) nyhetsvärdet och kan vara orsaken till att unga kvinnor främst får personifiera sorgen. Hochschild (2012) menar att kvinnor i högre grad än män förväntas Jag upptäckte även en hierarki gällande hur starkt man fick uppleva sorg, där de nära drabbade hade företräde till en intensiv sorg som andra brottsoffergrupper inte gjorde anspråk på. Hochschild (2012, s ) poängterar att det finns en tidsmässig aspekt gällande emotionsregler, normer kring när känslor bör upplevas. Döden förväntas komma som en överraskning; chockreaktioner i anslutning till döden är därför väntade. I rapporteringen framställds förvirring, chock och misstro som emotioner som föregår emotionen sorg och ibland parallellt med sorgen. En annan emotionsdiskurs är de emotioner som framställs råda under händelseförloppet inne i skolorna. Här är rädslan och paniken mest framträdande. Att gömma sig inne i skolbyggnaden eller att fly ut från skolan framställs som de drabbades reaktioner på rädslan och paniken. Emotionen rädsla var även närvarande när rapporteringen började fokusera på att skolorna öppnade igen. Att återgå till vardagsrutiner framställdes av expertgrupper som viktigt för att tackla rädslorna och sorgen. Eleverna uppmanades att återvända till skolorna. Det verkade finnas ett antagande om hur länge det förväntades ta att bearbeta händelsen beroende på hur nära man drabbats. Hochschild (2012, s ) beskriver att det finns ett antagande om att emotioner som inte har rätt tajmning upplevs som onormala. Det verkar inte vara tillåtet att fastna i sorg eller rädslor; när skolorna öppnar ska vardagen fortsätta. De emotionella diskurser jag hittat menar jag inte i hög grad konkurrera med varandra, då de alla beskriver emotioner i koppling till olika situationer och tidsaspekter. På vilket sätt har det någon betydelse hur medierna framställer brottsoffer och deras emotioner, eller som Fairclough (1995, s. 62) skulle uttrycka det: vad får detta för konsekvenser för den bredare sociala praktik som materialet är en del av? Uppsatsen har inte ett fokus på den sociala praktiken, men det är ändå intressant att kort diskutera den. Media har som nämnts en stor inverkan på vad läsarna definierar som brottsoffer och hur de förväntar sig att brottsoffer ska bete sig (Nilsson, 2012, s. 41). Mediala framställningar kan anses delta i att definiera brottsoffer, vad som är normalt att känna och hur dessa känslor ska uttryckas. Detta kan tänkas påverka om man tillskriver sig själv eller andra en roll som brottsoffer. Det kan i sin tur tänkas ha konsekvenser gällande om man anser sig berättigad att t.ex. anmäla ett brott eller söka professionell hjälp. I rapporteringen framställdes alla finländare som objekt för sorgen. En intressant fråga är vad en person som t.ex. inte upplevde spontan sorg kände. 34

37 Hochschild beskriver hur skamkänslor kan uppstå om ens egna emotioner inte går i enlighet med normen (Hochschild, 2012, s ). Att inte känna i enlighet med rapporteringen kan tänkas få konsekvenser som upplevd skam och en tro att man känner fel. Emotionsdiskurserna i rapporteringen kan antas ange riktningen för läsarnas eventuella emotionsarbete för att deras emotioner ska gå i enlighet med normen. Materialet ger indikationer på att kvinnliga sörjare förväntas förkroppsliga sin sorg genom t.ex. gråt. Frågan är om en kvinna som inte öppet visar sin sorg uppfattas som lika drabbad som någon som t.ex. gråter öppet. Män i sin tur kan antas tvingas utföra ett emotionsarbete för att hålla tillbaka eventuella tårar. I materialet framkom även vikten av att fortsätta med vardagen trots det inträffade. Detta anser jag kan kopplas ihop med Faircloughs (1995, s ) hegemonibegrepp vilket innebär att en diskurs är så allmängiltig att ingen diskursiv kamp förekommer. Om man känner någonting som inte går i enlighet med den rådande diskursen uttrycks inte detta, utan personen försöker ändra sina känslor i enlighet med diskursen. Tidsmässigt verkar det finnas en emotionsregel hur länge en individ får uppleva sina emotioner och uttrycka dem genom att t.ex. stanna hemma. En person som sörjer för länge eller på fel sätt kan uppfattas som onormal, vilket jag anser att uppkomsten av diagnosen persistent complex bereavement disorder (American Psychiatric Association, 2013) är ett uttryck för. En intressant aspekt som förvånade mig var att emotioner som ilska och hat riktade mot gärningsmännen inte förekom i rapporteringen. En orsak till detta kunde vara att emotionerna inte får utrymme då sorg och medlidande dominerar. Att tilldela gärningsmannen känsloutrymme så nära inpå brottet kan upplevas normstridigt, då detta förminskar utrymmet för sorg och medlidande. Detta behöver inte innebära att hat och ilska inte förekom. Skolskjutningarna är extraordinära händelser, så mitt material behöver inte representera hur rapporteringen ser ut gällande vanligare brott. Att därför i framtiden undersöka vilka svar jag skulle få på mina frågeställningar, om materialet inte rörde ett så ovanligt brott, skulle vara intressant. Eftersom känsloreglerna kan antas vara kontextbundna, skulle det även vara intressant att studera en rapportering gällande en skolskjutning i ett annat land. En annan intressant aspekt vore att analysera produktions- och konsumtionsprocessen av ett tidningsmaterial, för att t.ex. ta reda på om vissa emotioner filtreras bort under produktionen. Förekommer t.ex. emotionen ilska i brottsoffrens uttalanden men filtreras bort? Genom att undersöka på vilket sätt läsaren tolkar materialet kunde även frågor om huruvida mottagarna ägnar sig åt emotionsarbete för att känna i enlighet med emotionsdiskurserna i rapporteringen klargöras. 35

38 9. Referenser American Psychiatric Association. (2013). Diagnostic and statistical manual of mental disorders (5.uppl). Arlington, VA: American Psychiatric Publishing. Bergström, G. & Boréus, K. (2005) Textens mening och makt: metodbok i samhällsvetenskaplig text- och diskursanalys. Lund: Studentlitteratur AB. Bryman, A. (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber. Chermak, S. M. (1995). Victims in the news: Crime and the American News Media. Boulder, CL, USA: Westview Press, Inc. Fairclough, N. (1995). Media discourse. London: Bloomsbury Academic. Hadenius, S. & Weibull, L. (2005). Massmedier En bok om press, radio & TV. Falun: Albert Bonniers förlag. Harré, R. (1986). An outline of the social constructionist viepoint. I Harre, R (red) The social construction of emotions. New York: Basil Blackwell Ltd. Hochschild, A. R. (2012). The Managed Heart: Commercialization of Human Feeling. Berkeley: University of California Press. Hochschild, A. R. (1990). Ideology and emotion management: A perspective and path for future research. In Kemper, T. (red.), Research Agendas in the Sociology of Emotions. New York: State University of New York Press. Mariana, G. (2004). Sensationsjournalistikens mekanismer. I Nord, L & Strömbäck, J (red). Medierna och demokratin. Lund: Studentlitteratur AB. Nilsson, B. (2012). Brottsoffer i nutida dags- och kvällspress. En studie i brottsofferskapets logiker. I: Heber, A., Tiby, E. & Wikman, S. (red.) Viktimologisk forskning. Brottsoffer i teori och metod. Lund: Studentlitteratur AB. Ovejero, A. (2000). Emotions: reflections from a socioconstructionist perspective. Psicothema, (12), s Pollack, E. (2002). En studie i medier och brott. Stockholms Universitet: Avhandling. 36

39 Raittila, P., Haara, P., Kangasluoma, P., Koljonen, K., Kumpu, V. & Väliverronen, J. (2009). Kauhajoen koulusurmat mediassa. Tampere: Juvenes Print. Raittila, P., Johansson, K., Juntunen, L., Kangasluoma, L., Koljonen, K., Kumpu, V., Pernu, I. & Väliverronen, J. (2008). Jokelan koulusurmat mediassa. Tampere: Kopio Niini Finland Oy. Vetenskapsrådet. (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig forskning. Stockholm: Vetenskapsrådet. Winther Jörgensen, M. & Phillips, L. (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur AB. Övriga källor Kansallinen mediatutkimus, (hämtad ). Citaten Sorgen tystade Finland, IL, Sorgens dag, IL, Min vän är borta, IL Saknaden är stor, IL, Hon offrade sig, IL, De gömde sig för mördaren, IL, Detta övergår all förståelse, IS, Sörj inte ensam, IS, Full skräck i skolan, IS, Den karga återgången till vardagen, IS, Tiden stannade, IL,

40 Rädslan bosatte sig i Kauhajoki, IL, Hur klarar sig Finland, IL, Ilmajoki förlorade fyra, IS, Brustna hjärtan, IS, Kommer han hit?, IS, Analyserade artiklar Iltalehti , Tappaja tuli vastaan , Hän oli hyvä ihminen , Laukauksia sateli , Surun päivä , Yksinhuoltajaäiti odotti joulua , Ystäväni on poissa , He piiloutuivat tappajalta , Luojan kiitos Anton elää , Teinipoika todisti surman , Ampujan kummi-oppilas vei kynttilän , Puhukaa lapsille , Suru täytti maan , Suru hiljensi Suomen , Kaveri ammuttiin Jonin vierestä , Rehtori, mummu, sankari , Multa jäi ihan kaikki , En vieläkään usko että olet poissa , Jokela ei unohdu 38

41 , Pelottaa palata kuoluun , Surmatyöt eivät jätä rauhaan , Mikään ei pala ennalleen , Paluu arkeen , Pelastui viime hetkellä , Aika pysähtyi , Maailma järkyttyi , Ystävän poismeno ei voi ymmärtää , Meitä kohti ammuttiin , Miten Suomi selviää , Äidin järkytykselle ei ole sanoja , Pelko pesistyi Kauhajoelle Iltasanomat , Joni pääsi pakoon , Täyttä kauhua koulussa , Turvassa , Olisiko joku voitu pelastaa , Hän uhrautui , Tämä ylittää ymmärryksen , Älä sure yksin , Hyvästi ystävä , Terveydenhoitaja kuoli auttaessaan , Kuusi uhreista kuoli lähekkäin , Lohdutuksen sanat , Tänään hän palaa kouluun , Karu paluu arkeen 39

42 , Kantakaa vastuunne , Silmästä silmään , Tuleko se tänne? , Murtuneita sydämiä , Hieno mies lähti , Olli joutui tulilinjalle , Kuoleman luokkahuone , Piinaava pyörämatka , Ilmajoki menetti neljä , Surmattujen opettaja; unelmaluokka , Suuren surun murtamat , Askel kohti arkea , Ihmepelastus 40

43 41