BERÄTTARFESTIVALEN SKELLEFTEÅ 2013 22-28 APRIL Skellefteå skriver # 8 Snusdosan En berättelse från Skellefteå
Författaren & Skellefteå berättarförening 2013 Tryck: Skellefteå Tryckeri, april 2013
# 8 Snusdosan
4
Inget hade hänt om inte Helmer Lundmark haft snusbegäret. Och hade hans granne Agda Storm dessutom inte haft sotaren hemma hos sig dagen innan, så hade det hela varit ogjort. Hur det nu var så beslöt Helmer att bära ut sothinken, för Agda bjöd på kaffe med hembakat så fort man stack in näsan genom ytterdörren. Och Helmer var svältfödd på kaka. Just som han böjde sig ner för att plocka upp ämbaret halkade Helmers sista snusdosa ur bröstfickan. Den snurrade retfullt på färden ner mot sotröran. Hans valkiga näve famlade i luften som efter livet, men missade. Dosan hamnade på plåtkanten, öppnade sig och blev ett med sotet. Men nanting, sa Helmer och grämde sig storligen. Tag väghyveln till lanthandeln och köp en dosa och mjölk till katta, sa Agda. Hennes stolthet och enda arv efter brodern Karl var en väghyvel av märket Svedala, byggd 1947 i Kansas Amerika. Den var flitigt använd av Hjoggböles golfklubb till sådant som Agda inte begrep sig på. Bara de höll motorn i trim och krattade ute på gården varje höst så var hon nöjd. Helmer körde ut maskinen ur höladan och livet kändes lite lättare. Lanthandeln i Hjoggböle öppnade först vid tolv, när posten var utkörd. Helmer beslöt att fara en omväg till Holmsvattnet och hyvla vägen ner till sjön. Och stugan ute på ön behövde ses över innan isen gick upp. Någon rumsterade om så okristligt i stugan när klubben hade golftävling för stadsfolket på isen i sjön. Särskilt Gösta, åldermannen i klubben, gick som en tupp i stugan och sålde korv för tjugo kronor styck. Han 5
var en svagstackare som inte orkade slänga ut korvspadet ur paltgrytan. Det låg säkert kvar och fördärvade paltsmaken i pannan. Helmer skakade på huvudet och kände på sista prillan under läppen med tungspetsen. Men nanting, sa han och grämde sig över snusfördärvet i sothinken. Det kom en hastig vind från norr med blöta lappvantar. Helmer knäppte på vindrutetorkaren. Väghyveln dundrade och förde oväsen. Snön fastnade på rutan och torkaren suddade i onödan fram och tillbaka. Men nanting, sa Helmer och lutade pannan mot rutan för att tina upp en fläck. Lagom att glo bort uti. I samma ögonblick reste sig framvagnen på hyveln och lade sig snett åt ena sidan. Helmer drog jackärmen över rutan för att få bort fettfläcken efter pannan. Motorn spann och med en duns for väghyveln ner på backen igen, men lutade en aning. Ett otäckt skarpt ljud skar genom luften. Som grisen när hon ska slaktas, tänkte Helmer. Han drog pälsmössan över öronen, öppnade dörren och klev så sakteligt ut i snöyran. Det sög i snusläppen efter mer bränsle. En liten blå bil låg under väghyveln. Icke körduglig längre konstaterade Helmer och hukade sig ner en aning. Det small till bakom örat på honom. Märkligt vad det lever om i luften idag, tänkte Helmer och rätade sig tvärt upp. Då fick han syn på dem. Två gråsvarta figurer stod på andra sidan hyveln. Välklädda med svällande täckjackor och byxor som stadsfolket inför golftävlingen brukade visa upp sig i. Helmer sköt upp mössan med snustummen för att få bättre sikt. Gossarna hava skaffat sig snorbromsen båda två, tänkte han. 6
Andedräkten stod rakt ut på dem som ur fiskeröken och ögonen flackade. De klämde på ljusa säckar som om det gällde livet och stod och stampade. Kanske har de tänkt tjuvjaga för de hade bössor med sig. De pekade med dem på bilen och Helmer om vartannat med uppspärrade ögon och gapande munnar. Stadsgossarna var det riktigt synd om för de tänkte visst peta loss bilen med skjutvapnen. Helmer tog fram järnspettet. Genast släppte de unga männen bössorna och säckarna på backen och sträckte upp armarna. Jaha, tänkte Helmer och ställde järnspettet mot bilen och lyfte upp armarna till hälsning. Gossarna var utbölingar. Hav hälsan gott folk, å he få va nog ve he! Puss på kind och kram å sånt gör vi int här i Västerbott n. De gör bara sörlänningarna. En eldslåga slog ut från bilen i samma stund. Gossarna rusade iväg och skrek i mun på varandra. Helmer glodde. Rätt vad det var så small det till i blåbilen. Helmer kände igen ljudet. De har med sig krut, tänkte han när läppen fladdrade till av vinddraget och sista snuset for i snön. Väghyveln exploderade strax därefter och tiden stannade medan Helmer vacklade upprätt i snön och funderade på hur han nu skulle stilla snusbegäret. Han förnam en underlig känsla. Hjärtat krumbuktade sig som en snusdosa. Han ville sjunga med de grå änglar som kom och ställde sig runt honom. De var inte som han tänkt sig himmelska väsen, de var hulliga och vinglösa. Helmer blev rädd. Han var inte redo för himlalivet. He er int lämpligt att stå å tokglo när vinden blås snö oppi ansikte. I det ögonblicket fick Helmer en uppenbarelse. I stuggemaket mindes han en reservdosa snus från i fjol. Torrt och smuligt vid 7
det här laget, men det var inte desto mindre Svenskt exportsnus. Det knöt sig i magen på Helmer. Å int jer he flygväär när stormen komme. Vi låt himmelen hava helgen och tar ett snus. Välkomna in i stuga. Helmer gick och änglarna följde i hans spår. Hjärtat stillade sig efter en stund och han vände sig om för att se vad underligt han drömt mitt på förmiddagen. En av de utbölingarna stod i vattnet vid sidan om skoterspåret och den andra drog i hans armar. Angeln hava icke isvana, skrockade Helmer. Stugan på ön var byggd av gammbräder köpt av oäktpojken Hadar. Den var gediget byggd för Helmer kunde snickarkonsten. Målad i rött från Falun. De satt snart på stugsoffan i Helmers lilla kök. Reservdosan låg inte där han mindes. De två unga männen satt och glodde på soffan, magra som pinnved under stadsjackorna. De hade behövt soveläta till palten, tänkte Helmer. Både sylten och smöret. Och pojkarna var som skrämda kor. Svalde hårt, spände käkarna och fingrade otåligt på säckarna de burit med sig. Skellefteå Golfklubb stod det skrivet i svart på dem. Helmer slog sig på örat, men hörseln ville inte riktigt som förut. Det var bäst att koka kaffe och få alla att lugna ner sig. Han öppnade luckan i köksspisen och sträckte sig efter veden. Men korgen var tom, och vedlåren likaså. Men nanting, muttrade Helmer irriterat. Gösta skulle få höra predikan tänkte han och gick ut efter veden. Sistlasset tog han på armen och muttrade över golfarfolket som tjuvat av veden. De vill enkom få skryta att de luktade skog och vildmark och skrävla om att de prickat hålet i isen med sina bollar. Hela sjöbotten var pepprad med de där bollarna. Helmer ruskade på huvudet. Och svåra var de att hämta upp. De han 8
lyckades få tag på hade han blandat in i murbruket när han göt bottenplattan till svinstian. Det blev billigt, men Gösta hade tagit sig för pannan när han fått veta. Snart nog var värmen kommen i stugan och kaffet kokat. Ungdomen var kräsmagad. Synade koppen innan de drack kokkaffet. Huset riste till. Ungdomen skruvade sig på soffan och uppträdde oroligt. Huset riste till igen. Nu gå Häbbersdöörn, sa Helmer lugnande. Då exploderade ena pojken. Snacka så man begriper, skrek han rätt i ansiktet på Helmer. Oartigt nanting, tänkte han och torkade bort saliven ur öga. Ha di snuset, försökte han? Snacka svenska! Vad händer därute? I-s-e-n g-å-r u-p-p! Ynglingarna stormade genast ut ur stugan. Helmer väntade tåligt tills dörren slagit igen. Snabbt rev han åt sig stadsjackorna och klämde på dem, men hittade inga dosor. Säckarna innehöll vita golfbollar och en ganska ansenliga bunt med sedlar. Det var ett underligt ställe att förvara pengar på, tänkte Helmer. Han suckade djupt, drack ur kaffet och tog tjockmössan på sig innan han gick ut. Ungdomarna verkade uppgivna. Stora isflak låg huller om buller, skavde och bråkade med varann. Snöflingorna var mindre, men det blåste hårt. Tvärsöver sjön syntes branden. Och blåljusen. Gossarna stod och stampade i snön. Tvekade först men sedan började de vifta med armarna och ropa högt. Men isen mullrade högre. Helmer fick en ny uppenbarelse. Han såg sig själv sitta på 9
utedasset med dörren öppen för att skåda höstens färger tvärs över sjön. Bredvid på bänken låg den välsignade snusdosan. Han raglade i snön som en berusad mot målet och slet upp dörren. Det var tomt, sånär som på kvarlämnat apelsinskal och en krokig golfklubba nedtryckt i skiten. Stadsfolk, fnös Helmer. När han kom ut stod ungdomarna och vinkade ivrigt åt blåljushållet. Helmer gick mot stugan. På den upptrampade stigen låg säckarna och skräpade. Ungdomen var bra ovarsam med sakerna sina. Muttrande gick han in i stugan. Snusbegäret fick honom på dåligt humör. Och inte blev det bättre av att ena ynglingen kom in och drog honom i armen. Ut härifrån, skrek han i örat. Men nanting, fräste Helmer vresigt, men följde med. När han strax stod ute på stugbacken såg han att stugan brann. Hadar skulle bli rusig av lycka, tänkte Helmer. Han kommer att få sälja gammbräder igen. Just då kom en underlig stormvind över dem. En polishelikopter cirklade på himlen och firade ner konstaplar i blå overaller. De ställde sig bredbent och tittade strängt på dem. Vem ägde blåbilen ville de veta. Helmer spände ut magen. Jig kjorte väghyveln. Poliserna satte fängsel på gossarna. Plötsligt riste det till i kroppen på Helmer. En utanpåficka hos en av konstaplarna hade skavts och blekts av en rundformad dosa. Helmer var som den hungrande kalven efter råmjölken. Med darriga ben tog han fatt i mannen och väste som en drunknande. Bjud du på snuse? Flinande grävde polisen fram dosan. Med en snärt dunkade han ner den i Helmers valkiga näve. Locket bråkade och ville inte 10
riktigt släppa till.helmer skakade. Men lyckades till slut. Med tummen och långfingret fångade han snuset i en stor klumpig boll. Var är pengarna? skrek polisen åt de unga männen. Var är pengarna? skrek de i sin tur åt Helmer. Han nickade åt stugan till och ville icke bli störd. Det är nästan som högtidligt, tänkte han och stoppade in prisen under läppen. Och Helmer tvärkändes som brinnande väghyveln. Så outsägligt varm. 11
Önskar du ge författaren feedback på novellen? E-posta till berattarforeningen@gmail.com Vi förmedlar sedan mailet till författaren.