STADSPROGRAM 2012 2015 FÖR STUDENTKÅREN VID HELSINGFORS UNIVERSITET

STADSPROGRAM 2012 2015 FÖR STUDENTKÅREN VID HELSINGFORS UNIVERSITET

STADSPROGRAM 2012 2015 FÖR STUDENTKÅREN VID HELSINGFORS UNIVERSITET Godkänt av delegationen 31.1.2012 Studentkåren vid Helsingfors universitet Till Studentkåren vid Helsingfors universitet (HUS) hör ca 28 000 studerande vid Helsingfors universitet. Studentkåren förenar medlemmarna och främjar studenternas samhälleliga, sociala och andliga strävanden. Inom HUS verkar ca 250 olika ämnes- och hobby och föreningar samt nationer. Studentkårens verksamhetslokaler finns i Nya studenthuset i centrum av Helsingfors och i Domus Gaudium i Alkärr. Studentkåren äger koncernen HUS Gruppen. Layout: Oscar Hagen Foto: Hanna Hannus (pärm, s.11), Silva Loikkanen (s.5, s.14), Leena Pihlajamäki (s.8)

DRÖMMEN Framtidens Helsingfors är en stad, där stadsborna bor, trivs, studerar, arbetar och utformar en stadskultur som speglar dem själva. Universitetsstudenterna utgör en fantastisk potential för staden. Med tanke på Helsingfors framtid är det viktigt att de som studerar i staden också vill stanna där efter utexamineringen. Det förutsätter att service och strukturer är sådana att det är så lockande som möjligt att flytta till staden och bo i den. Vi vill att trafik, boende, service och annan stadsplanering år 2015 kan göras ur ett bredare perspektiv än idag, tack vare en kommunfusion mellan Helsingfors, Vanda, Esbo och Grankulla. Den metropol som skapas genom fusionen är stark och livskraftig och kan sköta sina skyldigheter gentemot stadsborna. Besluten är demokratiska, de fattas nära invånarna och bygger på en tydlig förvaltningsstruktur. Man kan påverka beslut som gäller den egna boendemiljön i god tid, för beredningen av ärenden är transparent. World Student Capital 2012 (WSC) är ett program för stadspåverkning som är gemensamt för högskolestudenterna och projektet Studentmetropol, som drivs av kommunerna i huvudstadsregionen. Programmet koordineras av HUS. Målet med WSC är att bygga upp ett permanent forum för påverkan i stadsfrågor, där städerna och högskolestudenterna i metropolområdet och alla studentorganisationer är representerade. Målet med projektet är att ge de ca 80 000 studenterna en röst för att samlat kunna driva viktiga intressebevakningsfrågor i staden, också efter designhuvudstadsåret 2012. Projektet fokuserar i synnerhet på att hitta nya boendelösningar, utveckla cykeltrafiken mellan campusområdena och söka nya synvinklar med hjälp av praktiska lösningar. Studentkåren vid Helsingfors universitet är en aktiv, pluralistisk och vital gemenskap för 28 000 studerande i huvudstadens centrum. Detta stadsprogram presenterar HUS syn på hur vår drömstad ska byggas. Detta är HUS tredje stadspolitiska program och det är i kraft åren 2012 2015. 2

TAK ÖVER HUVUDET FÖR ALLA För studerande och andra låginkomsttagare har hyrorna i Helsingfors och den övriga huvudstadsregionen stigit till en ohållbar nivå. De förvärvsarbetandes inkomstnivå har inte heller kunnat hålla jämna steg med takten på bostadsmarknaden. Om kommunerna i huvudstadsregionen inte reagerar på den rådande bostadssituationen är risken att de höga boendekostnaderna gör att man inte längre kan få tillräckligt med arbetskraft och då förlorar området sin ekonomiska dragningskraft. Hyresstegringen borde bromsas genom att produktionen av förmånliga hyresbostäder ökas med hjälp av en bostadspolitik som är gemensam för alla kommuner i huvudstadsregionen. Med en kommunfusion kunde man åtgärda bristen på dialog och samarbete mellan de nuvarande kommunerna och utbudet på tomter kunde ökas med gemensam planering. Man bör slopa reglerna om att medelstorleken på bostäder i nya flervåningshus ska vara 75 kvadratmeter. Antalet bostäder bör också ökas genom att göra det möjligt att omvandla tomma industribyggnader och kontorslokaler som det idag finns ca en miljon kvadratmeter av i Helsingfors till bostäder. Man måste också utreda möjligheterna att planera sådana områden som idag används av ett exklusivt fåtal för bostadsbyggande. Exempelvis borde Tali golfplan och Malms flygfält tas i bostadsbruk, men på ett sådant sätt att trivseln, den parklika karaktären och friluftsmöjligheterna bevaras. I bostadspolitiken bör man sträva till att bygga så många olika slag av bostäder som möjligt i samma område, till och med i samma hus. Bostadslösheten måste utrotas, inte bara av humanitära skäl, utan också för att bostadslösheten är dyr för samhället på grund av andra sociala utslagningsfenomen, som alkohol- och drogmissbruk, som ofta hänger ihop med bostadslösheten. Bland studerande och ungdomar är bostadsbristen störst bland nya studerande från andra kommuner och utländska studerande. Staden måste se till att HOAS kan bygga så många studentbostäder som möjligt. HOAS måste anvisas tomter, speciellt i närheten av universitetets campusområden och på platser med goda kommunikationer. För att minska bostadsbristen bör man stöda och uppmuntra att det byggs högre hus, vilket ger effektivare markanvändning och skapar en ny stadsbild. Högre hus 3

ger mera rum för friluftsaktiviteter. Forskning visar också att tätare bebyggelse ökar människors välbefinnande och gör det lättare att allokera kollektivtrafik och service till dessa områden. I fråga om högt byggande bör man dock respektera stadsbilden i omgivningen. Staden bör ha ett tätare samarbete med de övriga kommunerna och högskolorna i regionen för att kunna skapa sig en klar bild av utvecklingen på bostadsmarknaden och av bostadsbehovet, i och med att antalet utländska studerande och forskare ökar. För att kunna trygga bostadsproduktionen också i sådana tider, då byggandet inte är ekonomiskt lockande måste staden grunda en egen enhet för bostadsbyggande. Genom att producera bostäder av egen kraft kan man också motverka den grå ekonomin, som tyvärr ofta förekommer i byggbranschen, och kränkningen av byggarbetarnas rättigheter. Tillgängligheten måste spela en framträdande roll när man planerar nya bostadshus och så långt som möjligt också när gamla hus renoveras. För funktionshämmade måste man bygga bostäder som är helt tillgängliga, men tillgängligheten ska också beaktas i bostadsbyggandet i stort, så att människor som rör sig långsamt eller med svårighet kan röra sig på egen hand också annanstans än i sitt eget hem. Byggnadskostnaderna måste minskas genom att man slopar de nuvarande bestämmelserna om antalet parkeringsplatser. Att bygga en p-plats vid ett bostadshus i Helsingfors kostar uppskattningsvis 40 000 60 000 euro och de kostnaderna fördelas mellan alla invånare, oavsett vem som än använder p-platsen. Bostadsområden måste planeras så att man kan ta sig dit med kollektiva trafikmedel och den viktigaste servicen finns på nära håll. På så sätt är det inte nödvändigt att äga bil, vilket man kan anta att minskar deras antal. Om man ändå i framtiden anser att byggandet av p-platser är en obligatorisk del av bostadsbyggandet måste kostnaderna fördelas på dem som använder parkeringsplatserna. Vid nybyggen och saneringar ska man sträva till energieffektivitet, kolneutralitet och till att förebygga fuktskador. 4

HOAS måste anvisas tillräckligt med förmånliga tomter i närheten av campusområdena. Bestämmelserna om antalet parkeringsplatser måste lättas upp. På samma tomter och i samma stadsdelar ska det finnas ägarbostäder, boenderätter och hyresbostäder. 5

UTVECKLA KOLLEKTIVTRAFIKEN Studenterna rör sig mycket, mellan hemmet, studie- och arbetsplatsen och sina hobbyer. Många av dem använder dagligen kollektivtrafik eller cykel. Därför är det mycket viktigt för studenterna att kollektivtrafiken löper och att det är lätt att röra sig på cykel. För att man ska kunna garantera goda förbindelser och minska trafikens miljöbelastning måste man i trafikplaneringen främst satsa på att utveckla spårtrafiken och tvärtrafiken. Efter att Västmetron byggts måste metronätet utvidgas till Böle, flygfältet och Vik, som planerat. I det arbetet ska stationerna längs den nya Droppbanan utnyttjas. På så sätt kan man säkra att också studerande får smidigare förbindelser mellan universitetets olika campus. Nuvarande busslinjer ska i mån av möjlighet omvandlas till trolleybusslinjer, speciellt i centrum. Campusområdena måste bli trivsammare och mera lättillgängliga genom att man gör dem bilfria där det är möjligt. På så sätt blir det lättare att gå och cykla på campusområdena och cyklisterna behöver inte känna sig som oönskade störningselement för bilisterna. HRT:s rabatter måste utsträckas att också gälla studerande över 30 år. I och med lagen om begränsning av studietiden och den strikta uppföljningen av den är det osannolikt att HRT-biljetterna kan missbrukas, för de närvaroanmälda studenterna är så gott som utan undantag studerande på heltid. Det är också skäl att överväga nattaxan på nytt, man borde försöka sänka den och införa rabatter för specialgrupperna samt öka de sena turerna och natturerna i vardagstrafiken. På lång sikt ska målet vara att kollektivtrafiken är gratis. Enligt en utredning som HST gjorde 2008 skulle gratis kollektivtrafik ge merkostnader på 144 miljoner euro, vilket skulle innebära att man måste höja kommunalskatten med en dryg procentenhet för att täcka utgifterna. Detta skulle gagna speciellt låginkomsttagare. Man måste uppmuntra till minskad privatbilism genom att bygga tillräckligt med parkeringsplatser i närheten av tåg- och metrostationerna, så att folk inte behöver köra i de mest trafiktäta områdena, till innerstaden, eller t.o.m. ända till centrum. Målet på lång sikt är att Helsingfors centrum blir helt bilfritt. Trafikutsläppen måste 6

åtgärdas genom att man inför trängselavgifter i stadsområdet, men utan att äventyra integritetsskyddet. HRT:s kollektivtrafikrabatt måste utsträcka till att gälla alla studerande över 30 år. Helsingfors universitets campusområden måste i mån av möjlighet bli bilfria. Trängselavgifter måste införas i staden. GÖR DET MÖJLIGT ATT CYKLA I STADEN Det är förnuftigt att underlätta cykling i staden, inte bara för att få stadstrafiken att löpa smidigare, utan också med tanke på stadsbornas välmående och trivsel. Framför allt måste cyklisterna få mera utrymme i körfilerna och samtidigt måste hastighetsbegränsningarna för fordon skärpas för att trygga körsäkerheten. Cykelleder ska inte längre byggas i samband med gångbanor. Speciellt svårt är det att röra sig längs Unionsgatan och Tavastvägen på sträckan Hagnäs Gumtäkt. Därför måste man skapa rum för cyklar och kollektivtrafik på Tavastvägen genom att flytta personbilstrafiken till Sörnäs strandväg. Som en del av en miljövänlig, förnuftig och trivsam stadstrafik bör det finnas ett fungerande, heltäckande stadscykelsystem som eventuellt fungerar med resekort. Systemet med stadscyklar har varit en framgång i många europeiska städer, också i Stockholm och Oslo med sina utmanande klimatförhållanden. Stadscykelsystemet bör även bli en integrerad del av Helsingfors kollektivtrafik.

Cykling är ett allt populärare sätt att röra sig i staden, vilket måste beaktas i stadsplaneringen. Vid planeringen måste man därför se till att det byggs tillräckligt med parkeringsplatser för cyklar. Det existerande nätet av cykelleder måste också förbättras, exempelvis genom att vägar och leder märks ut med tydligare skyltning. Det måste bli tillåtet att transportera cyklar på tåg alla tider på dygnet och för att underlätta detta måste transportbehoven beaktas redan då vagnarna planeras. Tavastvägen måste stängas för personbilstrafik och användas enbart av kollektivtrafiken, cyklister och fotgängare. Fartgränserna för fordon måste skärpas i staden. Då tågvagnar planeras och anskaffas måste man göra det möjligt att transportera cyklar på tågen alla tider på dygnet. 8

STADSRUMMET TILLHÖR ALLA Alla stadsbor har rätt till stadsrummet och att vistas i det. Därför måste det vara så fritt som möjligt tillåtande, okommersiellt och säkert. Om staden utvecklas enbart på den köpstarka medelklassens och näringslivets villkor får man inte en stad som är livskraftig och jämlik för alla. Det offentliga rummet är utgångspunkten för trivsel, fritid och växande i staden, vilket måste beaktas i stadsplaneringen. Därför måste man trygga existensen av sådana ickekommersiella rum som inte väcker ekonomiskt intresse. Men man får inte gå till överdrift i trygghetens namn. De vaktfirmor som övervakar offentliga rum, som metrostationer och köpcentra, måste förbinda sig till ickevåld och undvika maktmedel. De rumänska tiggarna har kommit till Helsingfors för att stanna och de måste erbjudas lämpliga stödtjänster och hjälp, exempelvis med att skaffa bostad. Att kriminalisera tiggeriet är inte rätt sätt att åtgärda själva problemet. Brödköer och härbärgen för bostadslösa eller missbrukare får inte gömmas undan från stadskärnan av rädsla för att värdet på ägarbostäder ska sjunka. Målet borde vara att brödköer och härbärgen någon gång skulle kunna avskaffas som obehövliga, tack vare stadens stödåtgärder. Att kunna röra sig utan hinder och vistas på olika platser är varje stadsinvånares rättighet. Beslutsfattarna i huvudstadsregionen måste beakta tillgängligheten i allt beslutsfattande. Det här gäller speciellt vid planeringen av offentliga utrymmen och entréer. Alla stadsbor måste ha tillgång till en täckande och öppen internetförbindelse i Helsingforsområdet. Stadskulturen utformas av stadsborna och den finns där människorna också finns. För att en stad ska vara levande krävs det att alla stadsbor har möjlighet att delta och skapa en god stämning. Till stadskulturen hör exempelvis evenemang, musik, caféer och kvartersbutiker. Sommartid har Helsingfors börjat blomma upp genom olika restaurangdagar, kvartersfester och parkkonserter. 9

Man måste skapa livsrum för gatukonst och annan kultur som skapas av stadsborna själva. Att ordna kulturevenemang som livar upp staden måste vara lätt och kräva så lite byråkrati som möjligt. Tillstånd och rådgivning för att ordna evenemang måste koncentreras till en disk istället för den nuvarande djungeln av ämbetsverk, där arrangörerna till och med kan få motstridig information av olika instanser. Staden måste göra det möjligt för ungdomar att utöva sådana konstformer som de själva föredrar genom att erbjuda tillräckligt med utrymme för dem. Att köpcentren fylls med ungdomar som bara hänger runt kan ses som ett tecken på att det finns för få ungdomsgårdar i staden. Det måste finnas tillräckligt med ickekommersiella rum, där ungdomar och andra aktiva kan ha verksamhet på egna villkor. Cafébilar och andra småföretag som bidrar till att liva upp och sätta färg på staden ska kunna utöva sin affärsverksamhet på stadens område utan överdimensionerad byråkrati och papperskrig. Deras verksamhet måste stödas genom att man erbjuder dem tillräckligt förmånliga affärslokaler. Eftersom staden tillhör alla måste stadens beslutsfattare förhålla sig speciellt allvarligt till attacker och hatbrott mot olika människogrupper. Rökbombsattacken mot Pridemarschen sommaren 2010 är ett oroande tecken på hårdnande värderingar och ökande intolerans. Staden måste aktivt ställa upp till försvar för pluralismen. Vid planeringen av offentliga utrymmen måste man speciellt beakta tillgängligheten. Vakterna på offentliga platser i Helsingfors måste förbinda sig till att undvika våld i all sin verksamhet. I Helsingforsområdet måste det finnas ett täckande trådlöst nät som är öppet för alla stadsbor. 10

ETT HELSINGFORS SOM VÄRNAR OM MILJÖN Man måste stöda stadsbornas möjligheter att återvinna avfall och bli mera medvetna i miljöfrågor. Husbolagen måste ha insamlingskärl för glas och metall och dessutom måste det i likhet med andra europeiska storstäder finnas insamlingskärl för olika typer av återvinningsbart material vid metro- och tågstationerna och på andra offentliga platser. Det viktigaste i avfallshanteringen är dock att se till att det inte uppstår avfall. År 2011 beslöts det att man i stadens grundskolor en gång i veckan ska servera enbart vegetarisk mat. Beslutet måste utsträckas till att också gälla alla andra kommunala inrättningar. Vegetarisk mat måste presenteras som ett neutralt alternativ till kötträtter, utan att man skapar motsättningar eller stigmatiserar dem som följer annorlunda dieter. För mat som serveras på stadens tillställningar ska tyngdpunkten ligga på vegetarisk, naturenligt och närproducerad mat. Det måste finnas miljökriterier för anskaffningar och man måste sträva efter att minska konsumtionen. Miljömedvetenheten ska genomsyra stadens alla funktioner. Staden måste satsa på att spara energi och bygga energieffektivt, och dessutom måste man i energiproduktion och investeringar framhålla alternativ som bygger på förnybara naturresurser. Helsingfors är en unik europeisk huvudstad med sina många grönområden och havsstränder. Stadsplaneringen måste utgå från att antalet grönområden inte minskar. Exempelvis måste Centralparken bevaras som den är nu och utbyggnaden av Tölöviken måste göras med respekt för dess parklika karaktär. Ingångarna till Droppbanan får inte byggas i Alpparken, som är så älskad av stadsborna. 11

Systemet med en vegetarisk dag i veckan måste utsträckas till alla stadens institutioner. Insamlingskärl för papper, kartong, glas, metall och bioavfall måste finnas på metro- och tågstationerna och på andra motsvarande offentliga platser. Stadens grönområden får inte minska. VÄLMÅENDE OCH EKONOMI I jämförelse med den övriga befolkningen är studenterna en låginkomsttagargrupp. Ofta måste de utnyttja de stödformer som samhället erbjuder för att klara sitt uppehälle. I många fall räcker det inte med enbart studiestöd, utan studenterna tvingas ansöka om utkomststöd, exempelvis på sommaren och då studiestödsmånaderna tar slut. Det är fel att studenter behandlas enligt andra principer än övriga stadsbor när de vänder sig till socialbyrån. Inga andra grupper förutom studerande förväntas lyfta lån för att kunna täcka grundläggande behov som mat och bostad. Därför måste studerande kunna ansöka om och få utkomststöd också fastän de inte har lyft något studielån. Alla kommuner i huvudstadsregionen måste slopa kravet på att lyfta studielån. Genom jourhavande socialarbetare som regelbundet rör sig på universitetets olika campus kan man säkra att socialbyrån har det specialkunnande som behövs. Studerande som har barn löper speciellt stor risk att hamna i fattigdom. I samarbete med Helsingfors stad bör man hitta nya former för upprätthållandet av Barnparkeringen. Dessutom borde staden ordna med eftermiddagsverksamhet i närheten av campusområdena så att är lätt att få hjälp med barnomsorgen på deltid, under den tid föreläsningarna pågår. Avgifterna för morgon- och eftermiddagsverksamhet måste vara inkomstprövade också i fråga om små skolbarn (1- och 2-klassister). Redan i den kommunala dagvården måste man fästa uppmärksamhet vid att fostra 12

barnen för ett mångkulturellt samhälle, där olikheter ses som en resurs. Barn måste få utvecklas till individer utifrån sina egna intressen, utan att tvingas in i begränsande rollmodeller och stereotypa uppfattningar om könen. Detta ska fortsätta ända fram till högskolenivån. Ett barn som bemöts som en individ är som vuxet också mera berett att respektera andras individualitet. Hälso- och motionstjänster spelar en viktig roll för stadsbornas välmående. Den kommunala hälsovårdens kvalitet, tillgänglighet och täckning måste tryggas med hjälp av tillräckligt stora ekonomiska satsningar. Det måste gå att komma till hälsocentralerna utan egen bil och utanför tjänstetid. I fråga om hälsovården är det viktigaste dock preventiva åtgärder, vad gäller mentala problem kan man ingripa exempelvis med hjälp av elevvården i skolan och multidisciplinärt samarbete. Motionstjänster ska också ses som en del av den preventiva vården. Alla stadens invånare måste få tillgång till motionstjänster. Priserna får inte vara hinder för att börja ägna sig åt motion om man subventionerar tjänsterna betalar det helt säkert sig tillbaka. För studenternas del är SHVS vid sidan av staden en viktig producent av hälsovårdstjänster. SHVS och stadens samarbete och överflyttningen från en instans till en annan måste vara sömlösa, så att inte den enskilda studenten riskerar att bli utan hälsovård av tillräckligt hög kvalitet. Den ökande ojämlikheten och segregationen skadar på lång sikt stadens utveckling och leder till många problem. Man måste åtgärda detta genom en politik som utjämnar välfärdsskillnaderna. Stadsdelar måste byggas så att det inte uppstår separata slumområden och områden för höginkomsttagare och så att stadsborna kan känna att hela staden är deras hem, oavsett var de bor eller hurdana inkomster de har. Behovsprövningen för utkomststöd får inte påverkas av att man inte har lyft studielån. Man måste söka nya sätt att organisera Barnparkeringen tillsammans med Helsingfors stad. På universitetets campus måste det finnas socialarbetare som regelbundet har jour där. 13

HELSINGFORS, EN BILDNINGSSTAD Den finska grundskolan hör till de bästa i världen. Helsingfors måste också i fortsättningen säkra nivån på sin egen grundutbildning genom att erbjuda undervisning i ett tillräckligt omfattande skolnät och små gruppstorlekar. Den ökande ojämlikheten mellan skolorna måste hejdas. Att vissa skolor har specialuppgifter får inte minska undervisningsutbudet i andra skolor. Både på grundskolenivå och på det andra stadiet måste man fästa vikt vid elevhandledningen, så att överflyttningen till högre stadier går smidigt och eleverna får tillräckligt med information om olika alternativ för högre utbildning. Då är det också lättare för eleverna att välja en utbildningsgång som passar dem. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt invandrarelevers behov vad gäller förberedande klasser, undervisningen i finska eller svenska som andra språk samt hemspråksundervisning. Helsingfors ska ha som mål att en lika stor relativ andel av invandrarbarnen som av de finländska barnen fortsätter studera efter grundskolan. Man måste följa upp hur målet uppfylls och vidta åtgärder vid behov. Utländska studerande ska ses som en resurs och de måste i allt bemötas på samma grunder som andra kommuninvånare. För att kunna integreras i majoritetsbefolkningen måste de grundläggande levnadsförutsättningarna vara i ordning. Staden måste skapa situationer och platser där invandrare och finländare kan mötas på ett naturligt sätt. Stadens information och tjänster måste reagera på det växande antalet utlänningar genom att erbjuda tillräckligt med information och interaktionsmöjligheter på engelska. Staden måste främja äkta tvåspråkighet, samlevnad mellan finska och svenska, både i vardagslivet och i skolor och på arbetsplatser. 14

Elever med invandrarbakgrund ska sporras att fortsätta studera på högskolenivå. Gruppstorlekarna i grundskolan måste hållas tillräckligt små. Den ökande ojämlikheten mellan skolorna måste hejdas. KULTUR I STADEN Helsingfors har numera ett beundransvärt stort kulturutbud. Men för universitetsstudenterna är läget svårare, eftersom biljetter till exempelvis teatrar, konserter eller andra evenemang är ofta för dyra för dem. Dessutom finns det stora skillnader i praxis för studentrabatter vid olika institutioner: Helsingfors stadsteater säljer studentbiljetter med rabatter som i medeltal är mindre än 10 procent av normalpriset, medan Stadsorkestern kan erbjuda rabatter på t.o.m. 70 procent. Helsingfors stad borde skapa en praxis, så att kulturinstitutionerna alltid beviljar minst 50 procents studentrabatt på biljetterna. Andra kulturproducenter i staden borde också uppmuntras att införa likadan praxis. Studentrabatterna borde marknadsföras mera än nu, så att studenterna hittar det förmånliga utbudet och också fortsätter att konsumera kultur efter att de har blivit utexaminerade. För studerande måste det vara fritt inträde till alla stadens museer. Förutom att bevilja rabatter måste man trygga utbudet av gratiskultur. Det täta nätverket av bibliotek i Helsingfors utgör basen för en bred bildning. Det bör bevaras och man måste se till att materialet som finns till utlåning är mångsidigt och täckande på många språk. Biblioteken måste bli lockande oaser som inbjuder till att vistas och trivas i dem. Om förslagen om att staden skulle stöda byggandet av ett biografcentrum inte förverkligas bör man i anslutning till Centralbiblioteket bygga 15

en filmsalong som bl.a. kan användas för filmfestivaler och för att visa filmer som inte distribueras kommersiellt. Ett bra exempel på fördomsfria kulturexperiment är kulturspårvagnen, som har funnits sedan år 2010 och där man kan exempelvis höra en minikonsert eller en diktuppläsning under resan. Sådana experiment skulle man gärna se mera av; kulturspårvagnarna måste få finnas kvar på stadens gator. Eftersom projektet att bygga ett Guggenheimmuseum i utredningen har visat sig vara oskäligt dyrt ska staden inte åta sig projektet. Om man ändå beslutar sig för att bygga museet får den ekonomiska satsning som krävs inte försvaga den grundläggande servicen för stadsborna och den får inte utgöra något hinder för de investeringar som krävs för att utveckla det övriga kulturlivet i staden. Stadens konstmuseum måste se till att specialgrupper, som pensionärer och skolbarn, kan få uppleva konst gratis och att den lokala konsten får synlighet. Beslutsfattandet i fråga om konstmuseernas utveckling och utbud måste finnas kvar på det lokala planet. Studenterna är också aktiva kulturproducenter och därigenom en viktig del av stadens kulturliv. Studentkårerna ordnar varje år flera evenemang som har blivit gemensam egendom för tiotusentals stadsbor, som mösspåläggningen vid Havis Amanda, första maj-firandet i Ulrikasborg och fackeltåget på självständighetsdagen. Staden måste erkänna att studenternas kulturverksamhet har ett värde också för staden och för sin del bidra till att trygga dess verksamhetsförutsättningar och kontinuitet. 50 procents studentrabatt på kulturevenemang Gratis inträde till museer för studerande. Det täta och högklassiga biblioteksnätverket måste bevaras. 16

Yes, in my backyard! allas vår gemensamma metropol Slå ihop kommunerna i huvudstadsregionen! HUS anser att en kommunsammanslagning är en lösning på utmaningarna kring planläggning, service och trafikarrangemang och är vägen till en lyskraftig metropol. Få styr på boendekostnaderna! Helsingfors stads byggnadsbestämmelser gällande bilplatser måste luckras upp för att minska boendekostnaderna. Staden måste planlägga tillräckligt med tomter för studentbostäder i närheten av campusområdena. Den ökande ojämlikheten mellan skolorna måste stoppas! Grundutbildningens nivå måste tryggas också i framtiden genom att undervisning ges i ett skolnät som beaktar den regionala jämlikheten och där undervisningsgrupperna är små. Speciell uppmärksamhet bör ägnas elevhandledningen, så att elevernas övergång till högre stader löper smidigt. Ekonomisk grundtrygghet får inte bygga på lån! Studenterna är den enda gruppen i samhället som förutsätts finansiera sin ekonomiska grundtrygghet med hjälp av lån. Det att man inte har lyft studielån får inte påverka behovsprövningen för utkomststöd. Stadsrummet tillhör alla! De offentliga rummen i Helsingfors ska vara tillgängliga för alla och öppna för många slags aktiviteter. Om trafiken blir smidigare, exempelvis med trängselavgifter, ökar det stadsbornas trivsel. Stadskulturen måste stödas genom att man gör det lättare att arrangera olika evenemang. 17