Yttrande i mål 499 (Reach Out Mobile AB)

YTTRANDE HANDLÄGGARE, AVDELNING/ENHET, TELEFON, E-POST Charlotte Ingvar-Nilsson Rättsavdelningen 08-678 55 23 charlotte.ingvar-nilsson@pts.se DATUM VÅR REFERENS 26 mars 2001 01-210 Länsrätten i Stockholms län Box 17106 104 62 STOCKHOLM Yttrande i mål 499 (Reach Out Mobile AB) 1. PTS inställning m.m. Post- och telestyrelsen (PTS) bestrider Reach Out Mobile AB:s (ROM) samtliga yrkanden och gör gällande att överklagandet skall lämnas utan bifall. PTS har inte överskridit sin kompetens och inga formella fel har i övrigt begåtts vid PTS handläggning och beslutsfattande i ärendet. Inte heller är beslutet felaktigt på materiell grund. De urvalsgrunder PTS uppställt uppfyller erforderliga krav på likabehandling, transparens och förutsebarhet. De kriterier som legat till grund för urvalet framgår av de föreskrifter (PTSFS 2000:5) som PTS utfärdat. De sökande har således haft klart för sig efter vilka kriterier bedömningen skulle komma att ske. Föreskrifterna och Vägledningen uppfyller kraven i 2 telelagen. PTS har på objektiva grunder utfärdat tillstånd för UMTS. Kriterierna har fastställts i föreskrifter. Den bedömning PTS har gjort grundar sig på föreskrifterna. Endast ROM har tillfört ärendet faktauppgifter. De skäl som bestämt utgången i tillståndsärendet redovisas i beslutet. PTS har sett till att ärendet blivit tillräckligt utrett. PTS har inte brutit mot föreskrifterna genom sitt förfarande att meddela beslut för den inledande och den fördjupade prövningen vid ett och samma tillfälle. Det bestrids således att beslutet blivit felaktigt på grund av formella fel. PTS anser följande. ROM:s ansökan uppfyller inte kraven på teknisk genomförbarhet. De sökande som beviljats tillstånd uppfyller de i 9 föreskrifterna (PTSFS 2000:5). Beslutet strider inte mot 2 telelagen. POSTADRESS Box 5398, 102 49 Stockholm BESÖKSADRESS Birger Jarlsgatan 16 TELEFON 08-678 55 00 FAX 08-678 55 05 E-POST pts@pts.se WEBBADRESS www.pts.se

2 Det bestrids således att beslutet blivit materiellt felaktigt. För det fall Länsrätten ändå skulle finna att något formellt eller materiellt fel skulle föreligga gör PTS gällande att detta i vart fall inte inverkat på beslutet och därför inte utgör skäl för ändring eller återförvisning. PTS inleder yttrandet med en kort bakgrundsbeskrivning. Dispositionen i övrigt följer i huvudsak den som ROM valt i sitt överklagande. De angivna sidhänvisningarna hänför sig till ROM:s överklagande om inte annat uttryckligen anges. 2. Bakgrund 2.1 Skönhetstävlingen Europarlamentet och rådet har fastställt att Sverige är skyldigt att, senast den 1 januari 2002, göra det möjligt att införa UMTS-tjänster. 1 Detta sker bl.a. genom att individuella tillstånd beviljas. I tillståndsdirektivet, artikel 9 punkt 2, anges att sådana tillstånd skall beviljas genom öppna, icke-diskriminerande och genomblickbara (transparenta) förfaranden och att alla sökande skall behandlas lika, utom när det finns sakliga skäl för olika behandling. 2 I svensk lag anges att tillstånd för nya eller väsenligt ändrade mobila teletjänster eller nätkapacitet för sådan verksamhet, exempelvis UMTS, skall fördelas efter allmän inbjudan till ansökan, populärt kallad skönhetstävling. 3 Det är PTS uppgift att meddela de sakliga grunder som skall gälla vid urvalet samt att fördela tillstånd. 2.1.1 Sakliga grunder (Val av urvalskriterier) Lagstiftaren har uttryckligen angivit att PTS inte får använda vissa kriterier för urval, t.ex. olika former av auktionsförfaranden och lottdragning. Lagstiftaren har också angivit att de kriterier som skall användas skall ha stöd i telelagens syften och de medel som anvisats för att nå dessa syften (jfr lagens 2-3 ). 4 Förutom de krav lagstiftaren ställde har PTS ansett att det var viktigt att kriterierna gick att följa upp genom tillståndsvillkor. Detta innebar att antalet möjliga kriterier begränsades eftersom PTS endast får ställa de villkor som anges i telelagen. 5 Det var också viktigt att kriterierna inte stred mot tillståndsdirektivets och UMTS-beslutets krav på öppenhet, icke-diskriminering och genomblickbarhet. 6 1 Europarlamentets och rådets beslut den 14 december 1998 (nr 128/1999/EG). 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 97/13 EG om gemensamma ramar för allmän auktorisation och individuella tillstånd på teletjänstområdet. 3 14 första stycket telelagen (1993:597). 4 I prop. 1994/95:128 anges att de sakliga grunder som skall gälla vid tillämpningen av bestämmelsen bör bestämmas mot bakgrund av de syften som lagen skall främja och de medel som lagen anvisar för att uppnå de angivna syftena. Däremot kan sådana urvalskriterier som är bestämda på annat sätt än utifrån lagens syften t.ex. olika former av auktionsförfaranden och lottdragning inte anses utgöra saklig grund enligt bestämmelsen. 5 Jfr. 15 telelagen. 6 Europarlamentets och rådets beslut den 14 december 1998 (nr 128/1999/EG).

3 PTS ansåg det nödvändigt att använda sådana kriterier och ha en tillämpning som var så öppen och genomblickbar som möjligt. Det skulle vara möjligt för de sökande att redan på förhand få en god uppfattning om på vilket sätt PTS skulle bedöma ansökningarna. Utrymmet för myndigheten att göra skönsmässiga bedömningar skulle därför begränsas. Det var också nödvändigt att samtliga kriterier framgick av föreskrifterna och att myndigheten i Vägledning och på annat sätt tydligt redovisade hur myndigheten avsåg att tolka och tillämpa föreskrifterna. Det var även viktigt att kriterierna i sig själva begränsade utrymmet för godtyckliga bedömningningar. Av denna anledning ansåg PTS att de sökande inte skulle jämföras. I den fördjupade prövningen var det viktigt att kriterierna var utformade på ett sådant sätt att de kunde tillämpas med automatik. Systemet med poängberäkning ansågs vara ett sådant förfaringssätt. PTS vill i detta sammanhang framhålla att det, oavsett hur systemet utformades, ändå alltid måste ske en bedömning. Ett av syftena med urvalsprocessen har varit att bedöma vilka av de sökande som kan ge UMTS-näten så snabb och stor spridning i Sverige som möjligt. Eftersom PTS beslutat att inte jämföra ansökningarna blev det viktigt att definiera när ett område skulle anses vara täckt: Ett område skall anses vara täckt där fältstyrkan, mätt på pilotsignalen (primary common pilot channel/forward pilot channel) från basstation, utomhus på 1,7 m. höjd, är lika med eller överstiger 58dBµV/m/5MHz. Genom att därtill ange att den sannolikhet med vilken signalstyrkan skall kunna uppmätas i täckningsområdet är 95 % har PTS fastställt ett entydigt begrepp och därmed säkerställt möjligheten att göra en rättvis bedömning. Strävan efter icke-diskriminering fick stort genomslag på utformningen av kriterierna. Det var således sökandens lämpliga sakkunskap och erfarenhet generellt för att tillhandahålla nätkapacitet som skulle bedömas. Det krävdes inte att erfarenheten och sakkunskapen skulle komma från verksamhet just i Sverige. Det var även viktigt att säkerställa att tillämpningen utformades på ett sådant sätt att en sökande genom tillämpningen inte fick någon fördel framför en annan sökande. Därför skulle en sökande bedömas enbart utifrån de uppgifter som lämnades i ansökan. PTS eventuella kännedom om sökanden skulle således inte läggas till grund för bedömningen. För övrigt bör framhållas att kriterier som innebär att sökandens kunskap och erfarenhet om just svenska förhållanden eller PTS allmänna kännedom om sökande skall tillmätas betydelse med all sannolikhet hade gynnat svenska sökande och i synnerhet de som redan är verksamma i Sverige. Detta hade helt uppenbarligt stått i strid med tillståndsdirektivets krav på icke-diskriminering. Ett urvalskriterium som vid en första anblick kan synas relevant är utfästelser om låga slutkundpriser. Kriteriet kan sägas ha stöd både i de syften den svenska telelagen skall främja och de medel som lagen anvisar för att uppnå dessa syften. Telelagen tillåter emellertid inte PTS att ställa ett sådant krav i tillståndsvillkoren. PTS beslöt därför att inte använda ett sådant kriterium för urvalet.

4 Att använda antalet basstationer som urvalskriterium är varken möjligt eller lämpligt. Det är inte möjligt på grund av att kriteriet enligt PTS mening saknar stöd i de syften telelagen vill uppnå. Myndigheten kan inte heller ställa sådant tillståndsvillkor enligt telelagen. Det är inte heller lämpligt eftersom ett sådant kriterium kan sägas motverka den tekniska utvecklingen och de facto medföra en negativ styrning av den tekniska utvecklingen. Många basstationer är inget självändamål; om den tekniska utvecklingen leder till att operatören kan minska antalet basstationer bör inte tillståndsvillkor hindra denna utveckling. PTS har angivit att det inte är möjligt för en sökande att ändra sin ansökan. Hade sökandena kunnat ändra en ingiven ansökan hade detta kunnat användas för att bjuda över andra sökande exempelvis vad gäller täckning eller starttidpunkt. Eftersom vissa fakta efter ansökningstidens utgång gjorts offentliga hade ett sådant förfarande inneburit att ansökningsförfarandet förvandlats till en form av administrativ auktion vilket i sin tur uttryckligen stått i strid med lagstiftarens uttalande om att olika former av auktionsförfarande inte är saklig grund för urval. Det hade även, med all sannolikhet, varit omöjligt för PTS att hålla den tidsfrist om åtta månader som anges i 5 teleförordningen (1997:399) om samtliga tio sökande skulle ha rätt att ändra sin ansökan och dessa löpande ändrade uppgifter i sin tur skulle kommuniceras övriga sökande. Som ovan angivits har syftet med urvalsprocessen varit bl.a. att bedöma vilken av de sökande som kan ge UMTS-näten så snabb och stor spridning i Sverige som möjligt. Kriterierna utformades mot denna bakgrund och stöder det övergripande telepolitiska målet om att telekommunikationerna skall bidra till regional balans. 7 Statsrådet Mona Sahlin har vid flera tillfällen i riksdagsdebatter och massmedia framhållit att det är angeläget med en snabb utbyggnad av UMTS och att tekniken skall komma hela befolkningen till godo. Samma inställning framgår tydligt även av trafikutskottets betänkande 2000/01:TU1. Det bör slutligen framhållas att PTS förslag till föreskrifter har sänts på remiss till bl.a. teleoperatörerna. 2.1.2 Principerna om öppenhet, icke-diskriminering och genomblickbarhet I Vägledning för sökande (12 maj 2000) har PTS angivit hur myndigheten avser att förfara vid tillståndsfördelningen. Avsikten var att göra förfarandet så öppet och genomblickbart som möjligt den sökande skulle kunna få klarhet i vad som begärdes av denne. Verktyget Frågor och svar infördes för att ytterligare möta kravet på öppenhet, icke-diskriminering och genomblickbarhet. Frågor och svar har fortlöpande publicerats på PTS hemsida. Detta gav alla sökande möjlighet att på lika villkor få ställa frågor och erhålla svar för att förtydliga eventuella oklarheter. Genom detta förfarande säkerställdes att ingen sökande fick information som inte var tillgänglig för alla. Ingen sökande skulle ens kunna misstänka att andra sökande fick särskild behandling, fick extra utförliga svar eller gynnades på något annat sätt. Dessutom minskade risken för diskriminering genom att alla sökande fick tillgång till alla svar 7 Prop. 1996/97:61, s. 33.

5 samtidigt. PTS har härigenom säkerställt de i tillståndsdirektivet angivna kraven på öppenhet, icke-diskriminering och genomblickbarhet i förfarandet vid fördelning av UMTS-tillstånden. PTS anser att myndigheten sålunda har skapat ett rättssäkert förfarande. PTS har i Vägledningen angivit att det inte är möjligt för en sökande att ändra sin ansökan eller att på eget initiativ komplettera denna efter det att ansökan lämnats in. Ingen sökande har under inbjudningsförfarandet framfört någon invändning mot detta. I beslutet (s. 25) har PTS uttalat Denna princip avser att möjliggöra en samtidig handläggning av alla ansökningar som är nödvändig för att kunna meddela tillstånd efter en rimlig handläggningstid. Principen måste av rättviseskäl upprätthållas strängt. Det är mot denna bakgrund möjligt att tillåta ändring endast av uppgifter som är uppenbart oriktiga till följd av skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende. För det fall myndigheten tillåtit ändringar eller kompletteringar på eget initiativ hade principen om icke-diskriminering inte gått att upprätthålla. Inte heller hade PTS kunnat uppfylla den ovan angivna tidsgränsen om åtta månader. 8 Det var också viktigt att PTS inte misstänktes för att missgynna någon operatör eller på något sätt ta otillbörlig hänsyn. Förvaltningslagen innehåller bestämmelser om jäv. Dessa ansågs emellertid inte tillräckliga för dem som deltog i beredningen av UMTS-ärendet. PTS beslutade att strängare regler skulle gälla för dem som deltog i handläggnings- och beslutsprocessen. Vidare upprättades särskilda sekretessförbindelser samtidigt som insiderlagens regler tillämpades strängt. De aktuella personernas och myndighetens opartiskhet fick inte sättas ifråga. PTS samvetsgrannhet på detta område kan även märkas när det gäller hanteringen av ansökningarna. När en sökande ville ha ett möte med PTS och presentera sin ansökan gav PTS genast samtliga övriga sökande samma möjlighet. 3. PTS prövning 3.1 PTS definition av täckning ( pilotsignalen) PTS har inte krävt att en viss del av Sveriges yta eller att en viss del av Sveriges befolkning skall täckas. Det har varit den sökandens ensak att avgöra hur stor del av ytan och befolkningen som den sökande avser att täcka. Däremot har PTS definierat vilka krav som skall vara uppfyllda för att en viss yta skall anses vara täckt. PTS har inte fastställt hur sökandena skall konstruera och bygga sina nät. Sökandena har själva fått välja och beskriva hur de avser att bygga de planerade näten. Mot denna bakgrund och för att tillgodose kraven på öppenhet, ickediskriminering och genomblickbarhet var det därför nödvändigt att fastställa en nivå för att kunna utvärdera ansökningarna på ett enhetligt sätt. Det var vidare angeläget att det gick att följa upp sökandens utfästelser genom tillståndsvillkor och att de krav som valdes kunde relateras till dessa utfästelser. De tillståndsvillkor PTS har möjlighet att fastställa framgår av 15 telelagen. 8 5 teleförordningen (1997:399)

6 PTS valde att definiera när ett område skulle anses vara täckt. PTS övervägde att relatera detta till viss bithastighet. Det visade sig emellertid svårt att fastställa en enhetlig definition av bithastighet utan att samtidigt tvinga operatörerna att använda enhetliga parametrar såsom bl.a. kvalitetsparametrar. I Vägledningen definieras därför täckning tydligt på följande sätt. Ett område skall anses vara täckt där fältstyrkan, mätt på pilotsignalen (primary common pilot channel/forward pilot channel) från basstation, utomhus på 1,7 m. höjd, är lika med eller överstiger 58dBµV/m/5MHz. Genom att därtill i Frågor och svar ange att den sannolikhet med vilken signalstyrkan skall kunna uppmätas i täckningsområdet är 95 % har PTS fastställt ett entydigt begrepp. 9 Genom att kontrollera pilotsignalen har PTS kunnat kontrollera om sökandens utfästelse är rimlig i förhållande till den tekniska beskrivningen. Värdet 58dBµV/m/5MHz i pilotsignalen valdes eftersom det motsvarar ungefär 144-384 kbps inomhus i trafikkanalen, dvs. den tjänste-/bithastighetsnivå som förväntas av tredje generationens mobiltelefoni, exempelvis vid videotjänster. Åtta av tio sökande har också erbjudit en bithastighet om som lägst 144 kbps inomhus. 3.2 Den inledande prövningen Genom den inledande prövningen har PTS bedömt om den sökande har förutsättningar att etablera ett nät och tillhandahålla tjänster i enlighet med de planer och uppgifter i övrigt som sökanden har presenterat i ansökan med kompletteringar. Till grund för prövningen har PTS lagt de utfästelser om bl.a. geografisk täckning sökanden lämnat i sin ansökan. Alla bedömningar utgår från i ansökan angivna uppgifter. Någon jämförelse mellan de sökande har inte skett. Sökanden har haft att visa att denne bl.a. kan tillhandahålla den utfästa geografiska täckningen. Teknisk genomförbarhet PTS har prövat om den lösning sökanden angivit i ansökan, baserad på sökandens utfästelser, är tekniskt genomförbar. PTS har även prövat om lösningen är rimlig i förhållande till de utfästelser som givits. Myndigheten har här prövat om det går att tekniskt bygga respektive nät och uppnå de prestanda som sökanden utfäst baserat på de uppgifter sökanden lämnat. 9 Definition av täckning i relation till viss fältstyrka med viss ytsannolikhet har använts vid inbjudningsförfaranden även i andra länder. Att relatera kravet på täckning mot pilotsignalen är logiskt. Pilotsignalen är en oföränderlig signal som kontinuerligt sänds ut från varje basstation och alltid med en konstant effekt, till skillnad mot signalen i trafikkanalerna som används för överföring av tal och data. I trafikkanalerna förändras effekten kontinuerligt (beroende av bl.a. avståndet till basstationen). Om pilotsignalen har en god signalnivå så har även trafikkanalerna en god nivå.

7 En förutsättning för att tillstånd skall kunna meddelas en sökande är att denne har förutsättningar att bedriva verksamheten med god kvalitet 10. PTS har i prövningen av kvaliteten granskat exempelvis nätets och tjänstens (att tillhandahålla nätkapacitet) tillgänglighet. Myndigheten har också prövat om sökanden har visat att denne kan fullfölja sin utfästelse om utbyggnadstakten för UMTS-nätet. Rimligheten i vald beräkningsmodell När ett nät planeras används vanligen olika datorbaserade utbredningsmodeller. I dessa modeller matas olika uppgifter in, t.ex. masthöjd, korrektionsfaktorer och uteffekt. Beräkningen syftar t.ex. till att ta reda på hur många basstationer som behövs för att ett nät skall täcka en specifik yta under förutsättning att man skall uppnå vissa i förväg fastställda kvalitetskrav. PTS har inte krävt att de sökande skall använde en specifik modell. Det har den sökande själv haft att avgöra. De modeller som normalt används har stora inbördes likheter men skiljer sig åt i vissa avseenden. När PTS granskat ansökningarna så har PTS i första hand utgått från den modell som den sökande själv använt. Därefter har PTS granskat samtliga ansökningar mot en och samma referensmodell. Som referensmodell har PTS valt COST 231 Hata Extended med Hatas korrektionsfaktorer (baserade på mätningar i Japan), här kallad Referensmodellen. Denna modell är allmänt accepterad. Den passar emellertid inte riktigt för svenska förhållanden, framförallt inte i landsbygdsmiljö. Eftersom Sverige är relativt kuperat och dessutom till stora delar täckt av skog, i huvudsak barrskog, (vilket inverkar negativt på radiovågornas utbredning) behövs det i Sverige fler basstationer än vad en användning av Referensmodellen indikerar. Något förenklat kan sägas att en modell med korrektionsfaktorer som är relevanta för svenska förhållanden kräver fler basstationer i landsbygdsmiljö än en modell med korrektionsfaktorer baserade på mätningar i Japan. Någon fastställd allmänt tillgänglig modell med korrektionsfaktorer baserade på mätningar i Sverige finns för närvarande inte. Av ansökningarna framgår att merparten av sökandena använt modeller anpassade för svenska förhållanden. Eftersom sådana modeller ger en strängare bedömning än PTS Referensmodell har en sökande som använt en sådan modell i regel med god marginal klarat en prövning mot PTS Referensmodell, speciellt i landsbygdsmiljö. Detta förhållande innebär att det uppstår en viss säkerhetsmarginal vid användandet av Referensmodellen. Utgångspunkten och den viktigaste bedömningsgrunden i PTS granskning har varit den sökandens egna uppgifter, dvs. egna värden och egna beräkningsmodeller. PTS har m.a.o. i första hand kontrollerat ansökningarna utifrån den modell som sökanden själv använt. För det fall avvikelser framkommit vid PTS verifiering med sökandens egen modell har detta emellertid betraktats 10 Telelagen 13.

8 som mindre allvarligt om avvikelse inte samtidigt har uppstått vid en jämförelse med PTS Referensmodell. Om däremot avvikelse har uppstått även vid en jämförelse med PTS Referensmodell har detta generellt betraktats som allvarligt. Täckningskriterier PTS har analyserat ansökningarna vad gäller täckning. Myndigheten har för det första kontrollerat om de utfästelser om geografisk täckning som anges i ansökningarna stämmer i förhållande till myndighetens krav på fältstyrkenivå. Det som har kontrollerats är således att tillräcklig stark signal i angiven omfattning uppnås inom det utfästa täckningsområdet. I bl.a. Vägledningen har angivits att ett område skall anses vara täckt där fältstyrkan, mätt på pilotsignalen från basstation, utomhus på 1,7 meters höjd, är lika med eller överstiger 58 dbµv/m/5mhz och detta skall gälla med 95% ytsannolikhet. PTS har kontrollerat om pilotsignalen når angivet värde i det område sökanden utfäst sig att täcka. Detta har skett genom att signalnivån i olika miljöer, stad, förort och landsbygd, baserat på sökandens egen beräkningsmodell och egna parametervärden, har räknats fram och jämförts med PTS krav. För det andra har PTS kontrollerat om de utfästelser om geografisk täckning som angivits i ansökan stämmer i förhållande till varje basstations möjliga yttäckning baserat på den sökandes egna uppgifter. För att kunna bedöma detta har PTS begärt in underlag för cellplanering. Med stöd av detta underlag har antalet basstationer och angivna täckningsytor ställts i relation till den totalt utfästa ytan. Om det visat sig att den utfästa ytan är större än den som är möjlig att täcka med uppgivet antal basstationer och deras respektive täckningsyta har PTS bedömt detta som allvarligt. Trafikkanal och bithastighet PTS har kontrollerat om den bithastighet sökanden garanterat är möjlig att realisera utifrån de förutsättningar som lämnats av den sökande. PTS har vidare undersökt om bithastigheten är rimlig i förhållande till de tjänster sökanden har angivit skall tillhandahållas. De värden sökanden angivit för trafikkanalerna har jämförts med de uppgifter om garanterad bithastighet sökanden lämnat för olika miljöer. Jämförelsen har skett genom att sträckdämpningen (dvs. hur mycket signalen försvagas mellan mobiltelefonen och basstationen) för olika miljöer, baserat på sökandens egen beräkningsmodell och egna parametervärden, räknats fram och jämförts med de av sökanden angivna maximala värdena. Jämförelse har därvid skett dels med sökandens egen beräkningsmodell, dels med PTS Referensmodell.

9 Kapacitetsverifieringar En förutsättning för att tillstånd skall kunna meddelas en sökande är att denne har förutsättningar att bedriva verksamheten med god kapacitet 12. PTS har kontrollerat om den kapacitet sökanden angivit kan tillhandahållas utifrån den lösning sökanden presenterat. Någon kritik har inte riktats mot någon sökande i detta avseende. 3.3 Den fördjupade prövningen Den fördjupade prövningen har varit helt skild från den inledande. De sökande som passerat den inledande prövningen har i den fördjupade prövningen rangordnats efter vilka som bäst uppfyller kriterierna om geografisk täckning och utbyggnadstakt samt från vilken tidpunkt UMTS-tjänster och GSM-tjänster kommer att tillhandahållas kommersiellt. Eftersom ROM inte har passerat den inledande prövningen har någon fördjupad prövning inte skett för bolagets del. 4. Bemötande av ROM:s överklagande IV. EU-bestämmelser om ett öppet, icke-diskriminerande förfarande m.m. Antalet tillstånd ROM anger (s. 8) att det finns ingen anledning att i Sverige begränsa antalet licenser till fyra varefter bolaget i allt väsentligt hänvisar till vad Telia AB anfört i sitt överklagande. Eftersom ROM, som PTS uppfattar det, inte yrkar att antalet tillstånd skall fastställas till fem finns det inte anledning för PTS att här bemöta ROM:s påstående. V. Svenska regler beträffande televerksamhet 1. Telelagen ROM gör gällande att PTS inte har följt telelagens grundläggande principer när myndigheten beslutade om Underlaget eller fattade Beslutet (s.10). 13 PTS bestrider ROM:s påstående. I 2 telelagen anges att bestämmelserna i lagen syftar till att enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. Paragrafen kom till under en tid när Sverige hade monopol. 14 Denna formulering av målet med lagstiftningen är naturligt i en 12 Telelagen 13. 13 PTS använder begreppet Underlaget i den betydelse ROM givit det, dvs. PTS föreskrifter, Vägledning och Inbjudan. 14 Prop. 1987/88:118 s 8.

10 situation där telemarknaden är statens ansvar. I och med att telemarknaden öppnades upp för konkurrens förändras situationen. I telelagen infördes en uttrycklig bestämmelse om effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad (2 ). Lagstiftaren klargör emellertid att (3 ) vid tillämpning av lagen skall en strävan vara att skapa utrymme för och upprätthålla en effektiv konkurrens inom alla delar av telekommunikationsområdet såsom ett medel att uppnå de i 2 angivna syftena. Föredragande statsråd uttalar i prop. 1992/93:200 (s. 80) att ett av de viktigaste medlen (PTS kursivering) för att uppnå effektiva telekommunikationer innefattande ett mångfacetterat utbud och låga priser är enligt min mening att se till att konkurrens kommer att råda inom ett så brett fält av telemarknaden som möjligt. Konkurrensens betydelse framhålls i efterföljande propositioner. Effektiva telekommunikationer betonas samtidigt som uttryckssättet till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad ofta faller bort i motiveringarna. Detta framgår t.ex. i prop. 1996/97:61 Översyn av telelagen (s. 34). Där uttalar föredragande statsråd att konkurrensen kommer även i fortsättningen att vara ett viktigt medel i uppfyllandet av de telepolitiska målen. Dess roll blir dels att bidra till mångfald och valfrihet för användarna, dels att skapa kostnadseffektivitet i tillhandahållandet av teletjänsterna. Även av prop. 1999/2000:57 Ökad konkurrens på mobilmarknaden framgår att utgångspunkten är att utvecklingen på telemarknaden i första hand skall vara marknadsledd. Regelverket syftar till att skapa goda och konkurrensneutrala förutsättningar för olika aktörer på området. Konkurrensaspekten ligger för övrigt bakom bestämmelsen om allmän inbjudan till ansökan, i det här fallet ansökan om UMTS-tillstånd. I förarbetena till telelagen anges att allmän inbjudan till ansökan (i stället för tillståndsfördelning efter hand) är lämpligt att använda bl.a. med hänsyn till intresset av att få till stånd rimliga konkurrensförutsättningar. 15 Konkurrensen är således enligt lagstiftarens uppfattning, ett av de viktigaste medlen för att uppnå effektiva telekommunikationer. PTS har emellertid även beaktat de i 2 angivna målen vid utformningen av den fördjupade prövningen. Genom att fästa vikt vid geografisk täckning och utfästelse om utbyggnadstakten har myndigheten beaktat innebörden av bestämmelsen i 2 ; att telekommunikationerna skall bidra till regional balans. 16 Kriterierna i 10 föreskrifterna (geografisk täckning och utbyggnadstakt) har således utformats mot denna bakgrund. PTS anser att bestämmelserna i telelagen har iakttagits vid utarbetandet och tillämpningen av föreskrifterna. PTS har med de föreskrifter och den Vägledning som utarbetats för UMTS-tillstånden och som lagts till grund för bedömningen sökt säkerställa en effektiv konkurrens. PTS har således använt det av lagstiftaren anvisade medlet för att uppnå målet effektiva telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. 15 Prop. 1992/93:200, s. 107 f. 16 Prop. 1996/97:61, s. 33.

11 Utformningen av föreskrifterna har också inneburit att PTS i möjligaste mån kunnat säkerställa en effektiv konkurrens. 17 Ett resultat av PTS tillämpning av föreskrifterna är exempelvis att två för den svenska marknaden nya operatörer givits möjlighet att komma in på telemarknaden. PTS hävdar således att myndigheten beaktat de grundläggande principerna som slås fast i telelagen vid utformningen av Underlaget och vid tillämpning av bestämmelserna. VI Bestämmelser om handläggningen 1. Kommunikationsprincipen Enligt 16 förvaltningslagen har en part rätt att ta del av det som tillförts ärendet. Detta gäller oavsett om handlingarna är allmänna eller inte. Denna rätt gäller enbart om parten själv begär att få se handlingarna. 18 I 17 förvaltningslagen regleras däremot myndighetens skyldighet att låta part få del av uppgifter. I bestämmelsens första stycke anges att ett ärende inte får avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig över den. Myndigheten får dock avgöra ärendet utan att så skett under vissa angivna förutsättningar. I punkt 2 undantas ärenden som rör tjänstetillsättning, antagning för frivillig utbildning, betygssättning, tilldelning av forskningsbidrag eller något jämförbart. Kommunikationsskyldigheten omfattar inte allt material som tillförts ärendet från annan än parten själv. Kommuniceringsskyldigheten är begränsad till nya uppgifter som tillförts ärendet från någon annan än parten själv, dvs. det som hör till faktaunderlaget. Uppkommer hos en myndighet genom dess rättsliga utredning eller bedömningar i övrigt fråga om att meddela ett för en enskild ofördelaktigt beslut, då inträder inte heller enligt 17 förvaltningslagen någon skyldighet att ge den enskilde del av myndighetens bedömningar och tillfälle att yttra sig över dem. 19 Vidare behöver en hos myndigheten gjord sammanställning av material som parten redan fått del av i regel inte kommuniceras. 20 För det fall EG-rätten innehåller regler som innebär att avsteg skall göras från förvaltningslagens bestämmelse om kommunikationsplikt har EG-rätten företräde. ROM hävdar att PTS har måste i vart fall anses ha skapat en praxis som allmänheten bibringats uppfattningen att myndigheten skall följa. PTS bestrider att uttalandet har bäring på det nu aktuella målet som ju rör tillståndsfördelning där ärendet initierats av en part och där flera parter med 18 Nya förvaltningslagen, 5:e uppl.(hellners/malmqvist) s. 159. 19 Handläggning Hur förvaltningsärenden behandlas i stat och kommun, Wennergren 18:e uppl. s 73. 20 Nya förvaltningslagen, 5:e uppl.(hellners/malmqvist) s. 172

12 motstående intressen finns. Den praxis ROM hänvisar till rör däremot kommunicering i ärenden om tillsyn, dvs. ärenden där myndigheten tar initiativ till ingripande mot en enskild. Enligt PTS mening har myndigheten uppfyllt den kommunikationsplikt myndigheten har ålagts genom 17 förvaltningslagen. 3. Beslutsmotivering I 20 förvaltningslagen anges att ett beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende skall innehålla de skäl som har bestämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Vad som krävs är att de omständigheter som varit avgörande för myndighetens beslut skall redovisas. Däremot krävs det inte någon längre redogörelse för sakförhållandena i ärendet eller för de avvägningar som har gjorts beträffande olika yrkanden, argument och bevis. 21 Det är de springande punkterna som skall komma fram i motiveringen och denna torde därför i ett stort antal fall kunna göras kort. 22 (I princip ligger i kravet på att de bestämmande skälen skall återfinnas i beslutet också att de värderingar och bedömningar skall återges än de som övat avgörande inflytande på utgången.) Rena värderingar är också föga åtkomliga för formulering i ord och en naturlig gräns möter här. Det måste godtas som skäl att i beslutet uttalas t.ex. att anförda omständigheter inte kan anses utgöra sådana skäl som fordras för ett bifall. 23 4. Officialprincipen Myndigheten har huvudansvaret för att det föreligger tillräckligt underlag för beslut. 24 Denna princip har delvis stöd i 4 förvaltningslagen vari anges att myndigheten skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda, inbegripet parter, i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. 25 Då bestämmelsen infördes var tanken att utredningsskyldigheten i övrigt skulle regleras i specialförfattningar. 26 Hur långt utredningsskyldigheten sträcker sig beror på ett antal omständigheter. Utredningsplikten sträcker sig längre när det är myndigheten som tar initiativet till ett ingripande mot en enskild än när det är en enskild sökande som anhängiggör ett ärende. 27 En annan omständighet av betydelse är om det är en eller flera parter med motstående intressen. 28 I ärenden med flera enskilda parter med motstridiga intressen kan rådgivning skada tilltron till myndighetens opartiskhet om en part får hjälp som kan vara till nackdel för en annan part. 21 Hellners & Malmqvist, Nya förvaltningslagen femte uppl. s. 206. 22 Wennergren, Handläggning, artonde uppl. s. 106, jfr även Ragnemalm, Förvaltningsprocessrättens grunder, sjunde uppl. s. 79. 23 Wennergren, Handläggning, artonde uppl. s. 106. 24 Bertil Wennergren, Handläggning, s 37ff. 25 Enligt 7 förvaltningslagen skall ärendena handläggas enkelt, snabbt och billigt utan att säkerheten äventyras. 26 Hellners & Malmqvist, Nya förvaltningslagen, s 53f 27 Hellners & Malmqvist s. 54. 28 Hellners & Malmqvist s 54

13 I ärenden där enskilda söker utverka förmåner av det allmänna, exempelvis ansöker om tillstånd, är det inte självklart att officialprincipen bör gälla. Det får tvärtom primärt anses åvila sökanden att visa att förutsättningarna för ett positivt beslut är uppfyllda. Enligt doktrinen kan det hävdas att det är en modifierad tillämpning av officialprincipen som gäller i sådana ärenden. 29 De skäl som talar mot hjälp till den enskilde skall vidare vägas mot den enskildes behov av hjälp. Service- och utredningsskyldigheten är med andra ord en avvägningsfråga. 30 Det åligger således myndigheten att se till att ett ärende blir så utrett som dess beskaffenhet kräver. ROM gör gällande att PTS haft ett stort utredningsansvar på grund av ett starkt allmänintresse. PTS inställning är att myndigheten utrett ärendet som dess beskaffenhet kräver. VII Påstående om kompetensöverskridande ROM gör gällande (s. 13) att PTS överskridit sin befogenhet när PTS utfärdade Underlaget i det att de regler som PTS ställt upp inte utgör föreskrifter om sakliga grunder och därför inte omfattas av bemyndigandet i 14 telelagen och 4 teleförordningen. PTS bestrider påståendet och gör gällande att myndigheten varit behörig att meddela ifrågavarande föreskrifter, Vägledning och Inbjudan. PTS har fått sin kompetens genom att regeringen i 4 och 7 teleförordningen (1997:399) bemyndigat PTS att meddela de sakliga grunder som skall gälla enligt 14 första och andra styckena telelagen respektive de verkställighetsföreskrifter om behövs för frågor om bl.a. tillstånd. Även EG-rätten måste emellertid beaktas. 1. EG-rätten Det allmänna inbjudningsförfarandet som skall tillämpas enligt telelagen är, som också framgår av förarbetena till telelagen (prop. 1992/93:200 s. 107), ett offentligt inbjudningsförfarande. Motsvarande förfarande finns även i 9 a lagen (1993:599) om radiokommunikation. PTS har i sin tillståndsgivning att följa förutom förvaltningslagen även tillståndsdirektivets krav på öppenhet, icke-diskriminering och genomblickbarhet. EU-regleringen har företräde framför svensk lag eftersom den är överordnad svensk lagstiftning. För det fall tillståndsdirektivet kan sägas innebära att avsteg skall göras från förvaltningslagen har PTS således att följa direktivet och inte lagen. Detsamma gäller telelagens förhållande till förvaltningslagen, eftersom telelagen i egenskap av lex specialis har företräde framför allmän lag. 29 Ragnemalm, Förvaltningsprocessrättens grunder, 7 u, 1992, s. 55. 30 Prop. 1985/86:80 s 60

14 Tillståndsdirektivets krav på icke-diskriminering medför att PTS inte kan tillåta en sökande att ändra eller på eget initiativ komplettera sin ansökan. Mot denna bakgrund avviker PTS skyldighet att beakta de synpunkter en sökande kan föra fram efter det att ansökningstiden gått ut från vad som annars, enligt förvaltningslagen, skall gälla. Det innebär i sin tur med nödvändighet att PTS dialog med de sökande måste begränsas. Bestämmelserna i förvaltningslagen har kommit till för att bl.a. ge den enskilde en möjlighet att ta tillvara sin rätt. När det gäller kommunikationsprincipen innebär den att en sökande dels informeras om de fakta som tillförts ärendet från någon annan, dels får möjlighet att komma med synpunkter på detta. Eftersom EGrätten ger PTS begränsade möjligheter att beakta synpunkter från en sökande om dessa inkommit efter ansökningstidens utgång, får kommunikationsprincipen inte samma tyngd som den har under andra omständigheter. 2 Telelagen Enligt 14 första stycket telelagen (1993:597) skall tillståndsprövning, för att inom ett allmänt tillgängligt telenät bl.a. tillhandahålla nätkapacitet för mobila teletjänster, ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan om det kan antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla som vill driva sådan verksamhet. I tredje stycket samma paragraf anges att regeringen, eller efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om de sakliga grunder som skall tillämpas vid prövning enligt denna paragraf. I förarbetena till telelagen anges att allmän inbjudan till ansökan (i stället för tillståndsfördelning efter hand) är lämpligt att använda dels med hänsyn till frekvenseffektivitet, dels intresset av att få till stånd rimliga konkurrensförutsättningar. 31 I förarbetena anges vidare att särskilda föreskrifter för urvalet kunde behövas. Sådana föreskrifter borde rymmas inom den grupp av föreskrifter som kan delegeras till regeringen eller förvaltningsmyndighet att meddela. Sådana föreskrifter måste utformas mot bakgrund av det system som avses. 32 Frågan är då vad regeringen avser med allmän inbjudan till ansökan och hur denna skall gå till. Begreppet definieras varken i lagen eller dess förarbeten. Orden ger endast vid handen att det är fråga om att bjuda in någon att söka tillstånd och, rimligen, att denna inbjudan är öppen för alla intresserade. I förarbetena anges emellertid att de sakliga grunder som skall gälla vid tillämpningen av bestämmelsen bör bestämmas mot bakgrund av de syften som lagen skall främja och de medel som lagen anvisar för att uppnå de angivna syftena. 33 Vid denna bedömning bör även de allmänna kvalitetskrav som ställs upp för tillståndspliktig verksamhet enligt 11 telelagen vara vägledande. Däremot kan sådana urvalskriterier som är bestämda på annat sätt än utifrån lagens syften 31 Prop. 1992/93:200, s. 107 f. 32 Prop. 1992/93:200, s. 107 f. 33 Prop. 1994/95:128 om ändring i telelagen (1993:597) m.m.

15 t.ex. olika former auktionsförfaranden och lottdragning inte anses utgöra saklig grund enligt bestämmelsen. Det kan således konstateras att allmän inbjudan till ansökan skiljer sig från det i lokalradiolagen (1993:120) anvisade auktionsförfarandet. Uttrycket saklig grund skall således inledningsvis bestämmas utifrån telelagens syften. Föredragande statsråd uttalade därutöver bl.a. följande. Med hänsyn till den samhälleliga betydelsen av fungerande telekommunikationer är det motiverat att staten genom föreskrifter lägger fast en ordning för bestämmande av vilka förutsättningar som skall gälla för att bedriva verksamhet på detta område. Det ligger dock i sakens natur att lagregleringen inte bör vara alltför detaljerad. Tvärtom är det av vikt för att undvika onödiga låsningar av utvecklingen på detta dynamiska område att regleringen utformas så att ett relativt stort handlingsutrymme ges vid lagtillämpningen med möjlighet att komplettera med bestämmelser som är anpassade till marknadssituation, teknikutveckling m.m. Således är det inte lämpligt att i lag detaljerat ta upp alla de situationer som därvid kommer att behöva regleras. En betydande risk skulle så föreligga för att bestämmelserna snabbt skulle bli otidsenliga. Istället bör i lagen anges den målsättning eller inriktning mot vilken tillämpningen skall kunna återföras. Generellt bör således inslaget av regler på detta dynamiska område så långt möjligt begränsas och marknadskrafterna ge utrymme att leda utvecklingen mot nya tjänster och kommunikationsformer. Men som nämnts i samband med den ytterligare precisering av inriktningen mot effektiva telekommunikationer som jag har uppehållit mig vid i det föregående får regleringen ett vidsträckt tillämpningsområde Utifrån de angivna målen får det ankomma på den tillämpande myndigheten på teleområdet och överprövande domstolar att utforma en närmare praxis på detta område. Jag anser således att lagen skall ge utrymme för flexibilitet i myndighetsverksamheten och anpassning till den marknadsmässiga och tekniska utvecklingen. (PTS kursivering). Den slutsats som kan dras är således att lagstiftaren avsiktligen avstått från att ge närmare bestämmelser i telelagen med tanke på den utveckling som förväntades ske inom telekommunikationsområdet. Det ansågs uppenbarligen inte heller nödvändigt att närmare precisera vad som avsågs med allmän inbjudan till ansökan. Som statsrådet uttalade skulle det finnas ett relativt stort handlingsutrymme vid lagtillämpningen och att det får ankomma på den tillämpande myndigheten på teleområdet och överprövande domstolar att utforma en närmare praxis på detta område. PTS får meddela föreskrifter om de sakliga grunder som skall tillämpas vid tillståndsprövningen. 34 PTS får även meddela de verkställighetsföreskrifter som behövs för frågor om anmälningsplikt, tillstånd och tillsyn enligt telelagen. Det åligger således PTS att utforma en närmare praxis på området, bl.a. vad gäller att tillämpa allmän inbjudan till ansökan. 34 14 tredje stycket telelagen jämförd med 4 teleförordningen (1997:399).

16 3 Verkställighetsföreskrifter Verkställighetsföreskrifter är inte bara tillämpningsföreskrifter av rent administrativ karaktär. Hit hör också i viss utsträckning föreskrifter som i materiellt hänseende fyller ut en lag. För att sådana kompletterande föreskrifter skall kunna betraktas som verkställighetsföreskrifter krävs att regleringen inte tillförs något väsentligt nytt genom föreskrifterna i fråga. I verkställighetsföreskriftens form kan således inte föreskrivas något som för enskildas del innefattar ett helt nytt åliggande eller ingrepp. Inte heller kan det i verkställighetsföreskriftens form göras andra slags avsteg från innehållet i den bakomliggande lagen (jfr prop. 1973:90 s. 211). De verkställighetsföreskrifter PTS meddelat såvitt avser UMTS-tillstånden måste ses mot bakgrund av telelagens utformning, dvs. de ovan återgivna uttalandena om att telelagen inte bör vara alltför detaljerad, behovet av handlingsutrymme vid lagtillämpningen, möjligheten att komplettera med bestämmelser som är anpassade till marknadssituationen, behovet av utrymme för flexibilitet i myndighetens verksamheten etc. Detta innebär med nödvändighet att utrymmet för myndigheten att meddela verkställighetsföreskrifter blir större än vad som hade blivit följden med en detaljerad lagstiftning. Genom de föreskrifter som PTS meddelat och den Vägledning som utfärdats inför den allmänna inbjudan till ansökan om UMTS-tillstånd har PTS givit närmare bestämmelser om tillståndsförfarandet. Det finns inget i dessa föreskrifter eller i Vägledningen som tillför något som är väsentligt nytt. Eftersom det är en förmån som kan meddelas en enskild efter dennes ansökan och då förfarandet har stått öppet för envar kan det inte heller anses att myndigheten föreskrivit något som kan sägas innefatta ett för en enskild helt nytt åliggande eller ingrepp. Inte heller har andra slags avsteg gjorts från innehållet i den bakomliggande lagen. 4 Praxis Som ovan angivits åligger det således PTS att utforma en närmare praxis vad avser allmän inbjudan till ansökan. Före UMTS-förfarandet har hittills allmän inbjudan till ansökan med stöd av telelagen tillämpats tre gånger. Detta har skett i samband med tillstånd för flygtelefoni, tjänst enligt ERMES-standard och mobila teletjänster i bandet 1 800 MHz. Tillstånd för flygtelefoni Tillstånd för flygtelefoni (TFTS; Terrestrial Flight Telephony System) har fördelats efter en allmän inbjudan till ansökan. PTS utarbetade inför förfarandet en Vägledning (dnr. 94-9040) vari bl.a. anges att tillstånden för flygtelefoni fördelas efter en prövning av den information den sökande lämnat 35. Det var således ansökan som låg till grund för bedömningen och inte PTS allmänna kännedom om sökanden. 35 Vägledningen s. 7.

17 Tillstånd för personsöknings- och meddelandeförmedlingstjänst Tillstånd för personsöknings- och meddelandeförmedlingstjänst i Sverige enligt ERMES-standard har också de fördelats efter en allmän inbjudan till ansökan. Även i detta fall utarbetade PTS en Vägledning (dnr. 95-9390). I vägledningen anges bl.a. att sökande kommer att ges tillfälle att höja ambitionsnivån på tidigare redovisade åtaganden och att göra ytterligare något åtagande på annat relevant område (5.3). Den slutsats som kan dras av detta är att det är PTS som disponerar över möjligheten att ändra ansökan, inte den sökande. Tillstånd att tillhandahålla mobila teletjänster i bandet 1 800 MHz Tillstånd att tillhandahålla mobila teletjänster i bandet 1 800 MHz (DCS 1800) har också fördelats efter en allmän inbjudan till ansökan. I Vägledning, daterad den 31 oktober 1995, anges (1.3) att ansökningarna kommer att utvärderas enbart på grundval av de dokument som inkommit före ansökningstidens utgång. Ytterligare information och klarlägganden kan dock komma att infordras av PTS efter ansökningstidens utgång. På samma sätt som vid tillståndsgivningen av UMTS-tillstånd har vidare angivits att telefaxmeddelanden från PTS skall anses överlämnade när PTS mottagit en bekräftelse på telefaxsändningen (Vägledningen 5.2). Under rubriken Ändringar av ansökningar anges att ansökningarnas innehåll skall gälla oförändrat under sex månader efter inlämnandet (5.4). Någon möjlighet för sökande att då ändra sin ansökan på eget initiativ förelåg således inte. Den slutsats som kan dras är att PTS utvecklat en praxis som rör hur allmän inbjudan till ansökan skall gå till. Denna praxis innebär framförallt att det är endast ansökan som läggs till grund för PTS bedömning, (inte PTS allmänna kännedom om en sökande) och att sökanden inte disponerar över möjligheten att ändra en ingiven ansökan. Denna praxis följer även av EU-regleringens krav på icke-diskriminering och medför att en snabb handläggning underlättas. Enligt PTS mening är de rutiner som denna praxis ger uttryck för en förutsättning för att myndigheten skall kunna följa tillståndsdirektivets krav på öppenhet, ickediskriminering och genomblickbarhet. Som PTS inledningsvis angivits har PTS inte tillåtit att en sökande ändrar sin ansökan. En ändring av en redan ingiven ansökan hade kunnat användas för att bjuda över en annan sökande exempelvis vad gäller täckning eller starttidpunkt. Om myndigheten hade tillåtit att ansökningarna ändrades hade detta inneburit att en form av administrativ auktion infördes. Detta hade i så fall varit ett flagrant brott mot regeringens uttalande om att olika former av auktionsförfarande inte anses utgöra saklig grund för urval varför myndigheten hade överträtt sin behörighet. Det hade inte heller varit möjligt att genom verkställighetsföreskrifter förordna om något sådant eftersom lagstiftningen därigenom tillförts något väsentligt nytt vilket inneburit att PTS överskridit sin behörighet. Det förfarande PTS valt är en förutsättning för att uppnå det av lagstiftaren angivna syftet med allmän inbjudan - frekvenseffektivitet och rimliga konkurrensförutsättningar. För en myndighet som har att verkställa urvalet förefaller alla andra tänkbara sätt orimliga.

18 Slutligen bör nämnas att PTS, i skrivelse till regeringen i oktober 1994, redogjort för hur myndigheten förfarit vid den allmänna inbjudan till ansökan såvitt avsåg flygtelefoni. Skrivelsen föranledde regeringen att framhålla att de sakliga grunder som skall gälla vid tillämpningen av bestämmelsen bör bestämmas mot bakgrund av de syften som lagen skall främja och de medel som lagen anvisar för att uppnå de angivna syftena. Vid denna bedömning bör även de allmänna kvalitetskrav som ställs upp för tillståndspliktig verksamhet enligt 11 telelagen vara vägledande. Däremot kan sådana urvalskriterier som är bestämda på annat sätt än utifrån lagens syften t.ex. olika former av auktionsförfaranden och lottdragning inte anses utgöra saklig grund enligt bestämmelsen. Regeringen har inte haft något att invända mot PTS förfarande när det gällde allmän inbjudan till ansökan, vare sig 1994 eller i samband med de senare inbjudningsförfarandena. Slutsats PTS har således varit behörig att meddela ifrågavarande föreskrifter, Vägledning och Inbjudan. 5. Bemötande av ROM:s påstående Uppfyller urvalsgrunderna de krav som fastställts av EU på ett öppet, ickediskriminerande och genomblickbart förfarande? ROM hävdar (s. 13) att urvalsgrunderna inte uppfyller de krav på öppenhet, ickediskriminering och genomblickbarhet som EU fastställt. PTS bestrider ROM:s påstående. Urvalet har grundats på kriterier som fastställts i föreskrifter i enlighet med de regler PTS har att följa. För att öka öppenheten och genomblickbarheten har myndigheten bl.a. i Vägledningen angivit hur myndigheten avser att tolka och tillämpa föreskrifterna. Kravet på ickediskriminering har tillgodosetts bl.a. genom att sökanden bedömts i förhållande till de uppgifter som lämnats i ansökan, inte i förhållande till PTS allmänna kännedom om sökanden. Vidare har verktyget Frågor och svar givit alla sökande möjlighet att på lika villkor får ställa frågor och erhålla svar. Innehåller underlaget annat än föreskrifter om sakliga grunder för tillämpningen av telelagen? ROM kritiserar PTS (s. 14) för att Underlaget innehåller annat än föreskrifter om sakliga grunder för tillämpningen av telelagen. PTS vitsordar att Underlaget även innehåller sådana verkställighetsföreskrifter som behövs för frågor om bl.a. tillstånd, jfr. vad som angivits ovan ang. PTS kompetens (avsnitt VII) Strider regleringen i Underlaget mot telelagens syfte och bestämmelser? ROM påstår (s. 14) att regleringen i Underlaget strider mot telelagens syfte och bestämmelser.