uj Miljö- och energidepartementet Kemikalieenheten Skickas endast per e-post till: m. registrator(äreqerinqskansliet.se anna.sanell(regerinqskansiiet.se Stockholm den 9 augusti 2016 S YTTRANDE ÖVER NATURVÅRDSVERKETS SKRIVELSE NYA FINANSIERINGSFORMER FÖR EFTERBEHANDLING AV FÖRORENAD MARK (DNR M2016/00267/KE) SAMMANFATTNING Sveaskog anser att en ökad avhjälpandetakt är eftersträvansvärt. Sveaskog anser dock inte att Naturvårdsverkets förslag om införandet av en skyldighet för verksam hetsutövare att upprätta saneringsplaner kommer att leda till en sådan ökad avhjäl pandetakt, tvärtom. Saneringsplanerna och arbetet med dessa kommer att ta betydande tid i anspråk för verksamhetsutövare. Saneringsplanerna kommer att ianspråktaga tid som annars kunde ha använts till att arbeta effektivt och konstruktivt med avhjälpande av förore ningar. Syftet med förslaget riskerar därmed att motverkas. Saneringsplanerna kommer att orsaka verksamhetsutövarna inte obetydliga merkost nader. Saneringsplanerna och arbetet med dessa riskerar därmed att förorsaka verk samhetsutövaren kostnader som istället kunde ha använts på ett mer effektivt sätt i avhjälpandearbetet. Syftet med förslaget riskerar också av detta skäl att motverkas. Svårigheterna som redovisningen av avhjälpandekostnader i årsredovisningen enligt det nuvarande redovisningsregelverket påstås vara förknippade med bl.a. bedöm ning av om en förpliktelse ska redovisas som en avsättning och hur stor en sådan
avsättning i sådant fall kan uppskattas till kommer inte att avhjälpas med Natur vårdsverkets förslag. Sveaskog anser att Naturvårdsverkets förslag om inrättande av en avhjälpandefond riskerar att skapa ett visst mått av risktagande bland verksamhetsutövare. Naturvårdsverkets båda förslag kommer inte att bidra till att öka avhjälpandetakten föroreningar från verksamheter som inte längre bedrivs avhjälps. 1 regel är dessa för oreningar allvarliga och av betydande omfattning. Det är angeläget att dessa förore ningar prioriteras och att avhjälpande sker så snart som möjligt. FÖRSLAG 1: SKYLDIGHET ATT UPPRÄTTA SANERINGSPLAN Naturvårdsverkets första förslag innebär i allt väsentligt att det införs en skyldighet för verksamhetsutövare att upprätta saneringsplaner för förorenade områden. Natur vårdsverket menar som det får förstås att en sådan skyldighet skapar bättre förutsätt ningar för verksamhetsutövaren att redovisa avhjälpandekostnaderna i årsredovis ningen. Naturvårdsverket menar att detta i sin tur kommer att medföra att verksam hetsutövaren kommer att vidta åtgärder för att minska framtida avhjälpandeutgifter och tillgängliggöra medel för avhjälpande av föroreningar. Myndigheten menar att detta kommer att leda till en ökad avhjälpandetakt. 2. Sveaskog anser i likhet med Naturvårdsverket att en ökad avhjälpandetakt är önsk värt. Sveaskog tror dock inte att en skyldighet att upprätta en saneringsplan nödvän digtvis kommer att leda till det eftersträvade resultatet, tvärtom. 3. Saneringsplanerna och arbetet med dessa kommer att ta betydande tid i anspråk för verksamhetsutövare. En del av den information som ska samlas in och dokumenteras i saneringsplanen är i och för sig mycket riktigt information som verksamhetsutövaren redan ska ha tillgång till enligt de nuvarande bestämmelserna i bl.a. den aktuella för ordningen. En stor del av informationen är dock inte det och behöver följaktligen in hämtas av verksamhetsutövaren. Saneringsplanerna kommer därmed att ianspråk taga tid som annars kunde ha använts till att arbeta effektivt och konstruktivt med avhjälpande av föroreningar. Syftet med förslaget riskerar därmed att motverkas.
uj 4. Saneringsplanerna kommer också att orsaka verksamhetsutövarna inte obetydliga merkostnader. Saneringsplanerna kommer att kräva att verksamhetsutövare anlitar konsulter. Som förslaget för närvarande är utformat kommer detta att vara ofrånkom ligt. Sveaskog tror att dessa kostnader kommer att vara mycket betydande och över stiga de uppskattningar som Naturvårdsverket redogjort för i skrivelsen. Sanerings planerna och arbetet med dessa riskerar därmed att förorsaka verksamhetsutövaren kostnader som istället kunde ha använts på ett mer effektivt sätt. Syftet med förslaget riskerar också av detta skäl att motverkas. Det ska också understrykas att verksam hetsutövare redan idag tvingas anlita bl.a. miljötekniska konsulter i mycket stor ut sträckning. Som bekant gäller detta inte minst vid de MIFO-inventeringar som många verksamhetsutövare genomför och bekostar. Saneringsplanerna medför alltså en yt terligare kostnadsbörda för verksam hetsutövarna. 5. Sveaskog anser också att det med fog kan ifrågasättas om sanering splanernas inne håll enligt förslaget alltid är relevant. Detta gäller främst saneringsplanernas uppgifter om avhjälpande (punkten 2), tidsplan (punkten 3) och kostnadsuppskattning (punkten 4). Självklart kommer dessa uppgifter att vara av betydelse i en situation där avhjäl pandet av en förorening aktualiseras. Medan verksamheten alltjämt bedrivs och ett avhjälpande inte är nära förestående lär dock informationen i många fall vara onyttig och inte fylla något egentligt syfte. En tillförlitlig avhjälpande- och tidsplan kommer också för övrigt i sådana situationer vara mycket svårt att ta fram. Dessa avhjälpande och tidspianer lär i regel dessutom behöva göras om när ett avhjälpande aktualiseras och bättre kunskaper om föroreningssituationen samt tillsynsmyndighetens konkreta synpunkter kunnat inhämtas. Självklart påverkar detta i ningen i saneringsplanen och tillförlitligheten i denna uppskattning. sin tur kostnadsuppskatt 6. Syftet med saneringsplanerna är ju i allt väsentligt att tvinga verksamhetsutövare att uppskatta avhjälpandekostnaderna för vissa områden. Skyldigheten att uppskatta av hjälpandekostnader och redovisa dessa i årsredovisningen finns ju dock som Natur vårdsverket mycket riktigt påpekar redan idag. Svårigheterna som Naturvårdsverket påstår är förknippade med redovisningen av avhjälpandekostnader i årsredovis ningen enligt det nuvarande redovisningsregelverket bl.a. bedömning av om en för pliktelse ska redovisas som en avsättning och hur stor en sådan avsättning i fall kan uppskattas till sådant kommer inte att avhjälpas med Naturvårdsverkets förslag.
uj Med andra ord kommer en verksamhetsutövare även med en skyldighet att upprätta en saneringsplan att tvingas att avgöra bl.a. om det föreligger en föroreningsskada som kräver att avhjälpandeåtgärder vidtas och i så fall hur stora kostnaderna för ett sådant avhjälpande kan uppskattas till. 7. Saneringsplanerna är alltså enbart ett sätt att förmå verksamhetsutövare att upp skatta avhjälpandekostnader för föroreningsskador. Som mynd igheten mycket riktigt påpekat i skrivelsen finns det en skyldighet att göra detta enligt redovisningsregelver ket redan idag. Sveaskog anser att detta är tihräckligt. En underlåtenhet att fullgöra skyldigheten att uppskatta och redovisa avhjälpandekostnader i årsredovisningen i enlighet med detta redovisningsregelverk bör även fortsättningsvis hanteras inom ra men för detta regelverk. 8. Naturvårdsverkets förslag kommer vidare endast att omfatta verksamheter som är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt miljöprövningsförordningen (2013:251) och som har påbörjats före den 1 januari 1999, dvs, ikraftträdandet av förordningen (1998:901) om verksamhetsutövares egenkontroll. Naturvårdsverkets förslag lär väl som det får förstås med andra ord innebära att endast verksamheter som påbörjats efter den 1 januari 1999 och som alltjämt bedrivs ska omfattas av saneringsplanskyl digheten. Med andra ord innebär detta att verksamheter som inte längre bedrivs inte omfattas av förslaget. 9. En stor del av förorenade områdena i Sverige har ju orsakats av verksamheter som inte längre bedrivs. 1 regel är de föroreningar som dessa verksamheter har orsakat mycket allvarliga och omfattande. Självklart är det angeläget att dessa föroreningar åtgärdas så snart som möjligt. Sveaskog anser att det är avhjälpandetakten för dessa föroreningar som bör ökas. Naturvårdsverkets förslag kommer dock inte att bidra till detta, tvärtom. FÖRSLAG 2: FOND FÖR AVHJÄLPANDE 10. Naturvårdsverket andra förslag innebär i allt väsentligt att en avgiftsfinansierad statlig fond inrättas för avhjälpande av föroreningar. Fonden ska enligt förslaget finansieras med av verksamhetsutövare som bedriver verksamhet som kan orsaka föroreningar.
il Fondens medel ska användas endast för avhjälpanden som inte kan bekostas av den ansvarige verksamhetsutövaren på grund av bristande betalningsförmåga. 11. Naturvårdsverkets andra förslag riskerar att skapa ett visst mått av risktagande bland verksamhetsutövare. Med vetskapen om att ett avhjälpande av föroreningar kan be kostas med medel från fonden kan det med andra ord finnas en risk att verksamhets utövare på avgiftskollektivets bekostnad inte vidtar åtgärder för att förhindra spridning av föroreningar från verksamheten. Med andra ord riskerar en ansvarstagande verk samhetsutövare som bedriver sin verksamhet på ett långsiktigt och hållbart sätt där med att få bekosta föroreningar som en mindre ansvarstagande verksamhetsutövares har orsakat. 1 grunden är detta självklart djupt orättvist och inte önskvärt. 12. Naturvårdsverkets andra förslag kommer vidare i likhet med det första förslaget inte att bidra till att föroreningar från verksamheter som inte längre bedrivs avhjälps. Skälet till detta är att det inte är förenligt med statliga avgiftsprinciper att belasta ett avgifts kollektiv med kostnader för åtgärder som inte omfattas av den verksamheten. Fon dens medel kommer enligt förslaget därför inte att kunna användas till föroreningar som orsakats av verksamheter som avvecklats före fondens inrättande. Sveaskog vill dock återigen understryka att föroreningarna från numera nedlagda verksamheter i regel är mycket allvarliga och av betydande omfattning. Som bekant handlar det ju inte sällan om föroreningar med mycket hög farlighet för människor och miljö. Sve askog anser därför att det är angeläget att dessa historiska föroreningar prioriteras och avhjälps så snart som möjligt. Möjligen är det därför också istället för dessa för eningssituationer som medel bör avsättas. 13. Sveaskog anser inte att det i förslaget är klart hur fonden och användningen av dess medel i alla situationer förhåller sig till avhjälpanden som finansieras med det statliga anslaget. Möjligen kan ett inrättande av fonden bidra till att frigöra medel för avhjäl panden som finansieras med det statliga anslaget, vilket i sin tur skulle kunna på skynda avhjälpandetakten för föroreningar som orsakats av numera nedlagda verk samheter. Dock bör förhållandet mellan fonden och användningen av dess medel samt det statliga anslaget under alla förhållanden klargöras. 14. Sveaskog anser linje med förslaget att avgiftskollektivets omfattning bör bestämmas utifrån miljöprövningsförordningens bestämmelser (2013:251). Sveaskog anser 5
il också i likhet med förslaget att storleken på fondavgiften bör bestämmas utifrån för oreningsrisken, dvs. i enlighet med det första alternativa förslaget. Skälet är att det finns ett tydligare samband mellan föroreningsrisken och storleken på fondavgiften med detta första förslag än i det andra alternativa förslaget. Skillnaderna i förorenings risken bör dessutom återspeglas i storleken på fondavgiften. Skillnaden i storleken på fondavgiften för A-, B- och C-verksamheter bör med andra ord under alla förhållanden vara betydande. 15. Sveaskog anser avslutningsvis också att det är viktigt att det säkerställs att fondmed len används för de mest angelägna förorenade områdena. Självklart bör det också säkerställas all förutsättningarna för användningen av fondmedlen är klara och tyd liga. Sveaskog anser att det för användning av fondmedlen också bör säkerställas att ett avhjälpande inte kan bekostas på annat sätt, bl.a. att det inte finns någon verk samhetsutövare som kan hållas ansvarig. Viveka Beckeman Oskar edal Chefsjurist Bolagsjurist 6