ÖVERTORNEÅ ÖVERSIKTSPLAN

ÖVERTORNEÅ ÖVERSIKTSPLAN Antagen av Kommunfullmäktige 2004-06-07 35

INNEHÅLLSFÖRETECKNING 1. INLEDNING... 5 2. ÖVERTORNEÅ KOMMUN... 5 2.1 ALLMÄN BESKRIVNING... 5 2.2 NATURGEOGRAFISK BESKRIVNING... 6 2.3 ÄLVDALEN... 7 2.4 KOLONISATIONEN... 8 2.5 BEFOLKNING... 10 2.6 IN OCH UTFLYTTNING... 10 2.7 ÅLDERSFÖRDELNING... 11 2.8 BEFOLKNING I BYARNA...... 12 2.9 SYSSELSÄTTNING...... 13 2.10 NÄRINGSLIVSUTVECKLING.........14 2.11 KOMMUNALA MÅL OCH VISIONER.........16 3. LAGSTIFTNING... 19 3.1 ALLMÄN LAGÖVERSIKT...20 3.2 NATURRESURSLAGEN... 21 3.3 PLAN OCH BYGGLAGEN... PLANERINGSUNDERLAG... 23 4. RIKSINTRESSEN... 24 4.1 RIKSINTRESSEN ENLIGT NRL 3 KAP... 24 4.2 ÖVRIGA RIKSINTRESSEN...26 4.2.1 Riksintressen, överväganden... 26 4.2.2 Naturvård... 26 4.2.3 Friluftsliv... 26 4.2.4 Kultumiljövården... 28 4.2.5 Ämnen och material... 30 4.2.6 Vägar... 30 5. ALLMÄNNA INTRESSEN... 32 5.1 KULTURMILJÖVÅRD... 32 5.2 STORA OPÅVERKADE OMRÅDEN... 34 5.3 PÅVERKADE MARK OCH VATTENOMRÅDEN... 34 5.4 EKOLOGISKT KÄNSLIGA OMRÅDEN... 35 5.5 NATURVÄRDEN... 36 5.6 SKOGSBRUK... 38 5.7 JORDBRUK... 38 5.8 YRKESFISKE OCH VATTENBRUK... 38 5.9 RENNÄRINGEN... 40 5.10 VÄGAR... 42 5.11 SKOTERLEDER... 44 5.12 GRUS... 46 5.13 ENERGIDISTRIBUTION... 48 5.14 VINDKRAFT......48 5.15 TELEKOMMUNIKATIONER......48 5.16 AVFALL... 50 5.16 INDUSTRIPRODUKTION... 50 5.18 VÄRDEFULLA ÄMNEN OCH MATERIAL... 52 5.19 TOTALFÖRSVARET... 52 6. BEBYGGELSE... 54 6.1 BOSTÄDER OCH KOMMUNAL SERVICE... 54

7. MILJÖ OCH RISKFAKTORER... 56 7.1 RADON... 56 7.2 TRANSPORT AV FARLIGT GODS... 56 7.3 ÄLVENS ÖVERSVÄMMNINGSOMRÅDEN.... 58 7.4 MILJÖKVALITETSNORMER...... 60 8. DETALJPLANER, FÖRORDNANDEN... 62 8.1 DETALJPLANER... 62 8.2 STRANDSKYDD... 62 8.3 FÖRORDNANDEN LANDSKAPSBILDSSKYDD... 62 PLANBESKRIVNING 9. GENERELLA REKOMMENDATIONER... 66 9.1 BOSTADSBEBYGGELSE... 66 9.2 FRITIDSBEBYGGELSE... 67 9.3 INDUSTRIER... 67 9.4 JORDBRUK... 67 9.5 SKOGSBRUK... 68 9.6 KULTURMILJÖVÅRD... 68 9.7 FRILUFTSLIV OCH TURISM... 69 9.8 NATURVÅRD... 69 9.9 KOMMUNIKATIONER... 70 9.10 TEKNISK FÖRSÖRJNING... 70 9.11 TÄKTER... 71 10. OMRÅDESINDELNING... 72 11. OMRÅDESVISA REKOMMENDATIONER... 73 11.1 B. TÄTORTSOMRÅDEN.........74 11.2 Bb BEBYGGELSEOMRÅDEN I BY UTANFÖR TÄTORT... 81 11.3 Bh BEBYGGELSEOMRÅDE MED SÄRSKILD HÄNSYN.........96 11.4 E. BEVARANDEOMRÅDEN....... 102 11.5 Ft. FRILUFTSLIV OCH TURISM... 113 11. 6 Jh. JORDBRUKSOMRÅDEN MED SÄRSKILD HÄNSYN...... 114 11.7 S. SKOGSBRUKSOMRÅDE... 117 11.8 Sh SKOGSBRUK MED SÄRSKILD HÄNSYN... 117 11.9 T. TÄKTOMRÅDEN... 119 12. RIKSINTRESSENAS BEHANDLING...120 13. KONSEKVENSANALYS...121 BILAGA PLANKARTA Översiktsplanen har upprättats under ledning av kommunstyrelsen och en politiskt styrgrupp bestående av två ledamöter från kommunstyrelsen och två ledamöter från Miljö och Byggnadsnämnden. Arbetet med översiktplanen har letts av en arbetsgrupp bestående av Anders Wester ester- berg,, teknisk chef och projektledare Hans Näslund. Annika Kieri och Per Larsson Övertorneå kommun har senare ersatt Hans som projektledare för översiktsplanen. Miljöskyddsinspektör Per Lundbäck har också författat vissa avsnitt av detta dokument. Arbetet har utförs med hjälp av GIS- teknik där LINFO-centralen och Metria har bistått med värdefull hjälp vid igångsättningen av projektet. Huvudplanförfattare är Mats Sandqvist MAF Arkitektkontor AB Luleå. 4

1. INLEDNING Enligt plan och Bygglagen som trädde i kraft den 1 juli 1987 skall varje kommun ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunens yta. Den fysiska planeringens uppgift uttrycks i Plan och Bygglagens 2 kap 2 på följande sätt Planläggning skall ske med beaktande av natur och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktig god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror skall främjas. Översiktsplanen fyller tre viktiga funktioner i kommunen. Den kan utnyttjas som vision för kommunens framtida utveckling, som vägledning för kommunens och andra myndigheters beslut och som ett instrument för dialogen mellan stat och kommun beträffande de allmänna intressenas (riksintressenas) innebörd och avgränsning. Översiktsplanen redovisar kommunens vilja, ambitioner och målsättning i frågor som rör användningen av mark och vatten. Planen är av vägledande karaktär och ger direktiv till de myndigheter på regional och kommunal nivå som handlägger frågor som rör mark och vattenanvändningen i kommunen. Planens tidshorisont sträcker sig ca 10-15 år framåt. Övertorneås första översiktsplan antogs av kommunfullmäktige 1993-04-23. Mycket har hänt sedan dess. Miljöfrågorna har alltmer satts i centrum såväl nationellt som internationellt. Vid FN:s konferens i Rio de Janerio 1992 om miljö och utveckling antogs bl.a den s.k Agenda 21, ett handlingsprogram för nationellt och internationellt miljö under det 21:a århundradet. I handlingsprogrammet betonas vikten av förutseende planering för att främja målet om en långsiktigt hållbar utveckling. EU-inträdet för Sverige och Finland har inneburit stora förändringar. EU uppmuntrar ökat samarbete mellan medlemsländerna och för Övertorneå kommun som utgör en gränskommun kan detta att leda till mer samverkansprojekt med de finska gränskommunerna i framtiden. Byggandet under 90-talet har i stort sett avstannat. Plan och Bygglagen har ändrats. Den nya uppgiften innebär en inriktning mot komplettering, förvaltning och underhåll av den byggda miljön. Nya arbetsmetoder med hjälp av GIS (Geografiska Infomations System), där lägesbunden information bearbetas, lagras och sammanställs för vidare analyser och kartframställning. Översiktsplanen är helt upprättad i digital form vilket medger att den enkelt kan revideras och ajourhållas. Översiktsplanen består av denna huvudhandling, översiktsplanekarta samt bilagor i form av samrådsredogörelse, länsstyrelsens granskningsyttrande och utställningsutlåtande. Denna huvudhandling redovisas på följande sätt 1. Allmän presentation av kommunen, gällande lagstiftning som planen baserar sig på samt kommunens mål och visioner. 2. Planeringsunderlag i form av riksintressen, allmänna intressen och hälso- och säkerhetsfrågor som skall beaktas vid upprättande av översiktsplaner. 3 Planförslag, som redovisar huvuddragen i önskvärd markanvändning. Den rekommenderade markanvändningen har två olika nivåer. Först anges en generell rekommendation inom varje sektor. På en mer detaljerad nivå anges sedan områdesvisa rekommendationer för varje delområde med egen beteckning. Texten har en koppling till översiktplanekartan där varje delområde har fått ett eget littranummer. 2. ÖVERTORNEÅ KOMMUN 2.1 ALLMÄN BESKRIVNING Övertorneå, gränsälvkommun belägen i mellersta delen av Tornedalen. Kommunen är ca 3 mil bred och niomil lång. Språkligt och kulturellt finns historiskt starka band med Finland. Övertorneå är näst efter Haparanda den kommun som ligger ostligast i landet. Nästan hälften av kommunens yta ligger ovanför polcirkeln. Tornedalen kännetecknas dock av ett förhållandevis gynnsamt klimat på dessa breddgrader. 5 Övertorneå kommun hade 5484 innevånare 01/02 vilket motsvarar 0,07 % av Sveriges befolkning. Kommunen upptar ca 0,5 % av landets yta. Antalet innevånare per kvadratkilometer är i Sverige totalt ca 20st, i Norrbotten ca 3 st och i Övertorneå 2,5 personer. Kommunen är m.a.o en glesbygdskommun. Huvuddelen av befolkningen är bosatt inom älvdalsområdet. Av landets 288 kommuner 1995 var 271 större och 16 mindre än Övertorneå. Medelstorleken på Sveriges kommuner är ca 30 000 innevånare.

2.2 NATURGEOGRAFISK BESKRIVNING Kommunen omfattar en total yta på cirka 2367 km 2. Sjöarealen är ca 100 km 2. Berggrundens sammansättning domineras av granit ca 2/3 främst i norr med två stråk av gnejs, dels från norr till linjen Övertorneå Hirvijärvi, dels ett stråk gnejs i sydväst ner mot Haparanda. Inslag av lättvittrade material och fosforrika material förekommer. Större delen av ytan består av skogs och myrmarker. Terrängen inom kommunen kan grovt indelas i tre zoner med olika terrängtyper. Norr om Pello kan landskapet karaktäriseras som en bergkullslätt, d.v.s en slättliknande flack moräntäckt terräng med spridda berg. Förekomsten av myrmarker är här riklig. Söder om Pello ligger bergen mycket tätare med smala dalgångar, s.k vågig bergkullterräng. Höjdskillnader mellan berg och dalgångar är relativt stor ofta över 100 meter. Många bergstoppar överstiger 200 m.ö.h. Högsta berget är Taka Aapua med en höjd på 404 m.ö.h. Andelen myrmarker är mindre i denna zon men förekommer dock relativt rikligt i ett stråk i väster från Korpilombolo ner till Puostijärvi längs Puostijoki avvattningsystem. Den dominerande vegetationstypen inom denna terrängzon kan dock klassificeras som barrskog av frisk ristyp. Terrängtypen sträcker ner till Hedenäsets breddgrad. skogbeklätt moräntäcke ovanför kalspolade hällytor och utbredda klapperfält som tidigare utgjorde den forna ursvallade havsstranden. Salolaki och Iso Paljukka är exempel på sådana kalottberg. Kommunen är rik på bergstoppar med avsättningar av svallad sand på norra och nordöstra sidan och klappersten på toppen. När isen avsmälte avsattes ofta isälvsavlagringar i form av åsar. Kommunen är dock fattig på isälvsavlagringar. Isälvsavlagringar från äldre istider har dock påträffats. Vid Hietaniemi kyrka förekommer dock ett sådant lokalt åsstråk i form av en flack väld rygg. Vid Assojärvi och Hirvijärvi finns även några tydliga åsryggar. Något isälvsdeltalandskap finns inte. Kommunen saknardärför större sammanhängande hedmarksområden. Söder om Hedenäset vidtar den s.k kustslätten som sträcker sig från kusten ca 5 mil norrut. Terrängen är här mycket flack med stora plana myrar och endast mindre moränhöjder. Inom kommunen finns 240 sjöar och 84 delavrinningsområden. Sjöarna är oftast långsmala och ofta orienterade i samma riktning nämligen NNV-SSO. Här kan nämnas Miekojärvi, Puostijärvi, kommunens största sjö med sina 15 km 2 och Armasjärvi, 6 km 2 som alla belägna i ett bälte sydväst om Övertorneå. De flesta sjöar avrinner via ett grenverk av allt större bäckar ner till Torne älv. Området i väster avrinner till Sangis älv och däremellan i söder till Käresjoki. Inlandsisen avsmälte för ca 9000 år sedan. Högsta kustlinjen d.v.s den högsta höjd som havet nådde vid inlandsisens avsmältningsskede nådde i Övertorneå ca 200-210 m.ö.h. Endast de högsta bergstopparna stack upp som skärgårdsöar i dåtiden hav. Nedanför högsta kustlinjen har havsvågorna svallat ur finare jordartsmaterial i utsatta lägen och avsatt detta i lälägen under vattnet. Svallningen är kraftig och har påverkat landskapets utseende. De uppstickande bergen särskilt mot söder och öster har varit kraftigt exponerade för vågornas eroderande verkan. Där svallningen varit som kraftigast finner man kalspolade hällmarker och utbredda klapperfält. S.k kalottberg illustrerar på ett tydligt sätt detta förlopp. Kalottberg är bergshöjder vars topp ligger över högsta kustlinjen. Dessa berg har en topp med en orört 6

2.3 ÄLVDALEN Isälvsavlagringar förekommer sparsamt längs Torneälven eftersom inga isälvsstråk följde älvdalen. Älven avsätter däremot själv betydande mängder sediment. Älvsediment utgör de material som transporteras och sedimenteras längs älven i rinnande vatten, medan älvmynningssediment avsätts i stillastående vatten vid älvmynningar eller i sjöar. Efter inlandsisens avsmältning nådde högsta kustlinjen upp till Pello längs älvdalen. Genom landhöjningen och strandförskjutningen förflyttades älvmynningen succesivt allt längre nedströms längs älvdalen. Älven kom härmed att skära ned i sina egna tidigare avsatta sedimentavlagringar och bilda nya deltan vid den nya älvmynningen. Dessa deltan som genom strandförskjutningen kom att eroderas av älven och kvarstå i form av terrasser och torrfåror vid sidan av älvfåran samtidigt som nya deltan succesivt uppbyggdes längre söderut. Det bäst utbildade älvmynningdeltat inom kommunen finns vid Pello med omnejd, som är uppbyggt på det forna deltalandskapet. Älvsediment består i första hand av bottentransporterat material som transporterats inom älvfåran och avsätts i form av sandbankar och dels i suspenderad form som avsätts vid högvatten på stränder och holmar och ibland bildar leveer, d.v.s assymetriska flacka ryggar längs strömfåran. Älvsediment har sin största mäktighet i sel och lugnvattenområden som helt eller delvis fylls av sediment i form av inlandsdeltan med talrika aktiva och avsnörda strömfåror, sandbankar och leveekantade sedimentholmar som kontinuerligt byggs på vid högvatten. I Torneälven förekommer älvsediment framförallt längs selsträckan från Övertorneå till Risudden med det mäktiga Hietaniemiselet som det kanske vackraste i älvdalen. I norra delen av älvdalen ligger byarna relativt glest åtskiljt av stora sammanhängande skogpartier. Norr om Soukolojärvi dominerar naturlandskapet. Vid Juoksengi utbreder sig dock ett större slättlandskap som uppodlats genom utdikning av myrmark. Området från Soukolojärvi ner till Potila vid den södra kommungränsen utgör ett stort sammanhängande kulturlandskap där byarna avlöser varandra ibland utan tydliga gränser. Många byar ligger vid älvnära sjöar med utlopp mot älven. Här kan nämnas Kuittasjärvi (Svanstein), Soukolojärvi, Kuivajärvi (Kuivakangas) och Armasjärvi. Större sammanhängande odlingsområden är vanligtvis belägna längs utloppen till dessa sjöar. Älvdalslandskapet präglas av öppna och hävdade odlingsmarkerna både på holmar och längs älven. På dessa marker finns lador och vissa partier har också kvar sina öppna diken och åkerholmar. Bebyggelsen är blandad och ligger vanligen relativt glest, på rad längs älven. Flera av byarna har en välbevarad strandradbystruktur och här finns välbevarade mangårdar av tornedalstyp från framförallt 1800-talet. Utmärkande för Tornedalsgården är att den är ovanligt stor tack vare flera tillbyggnader, klädd med liggande panel och målad i ljus oljefärg. I området finns också hela gårdsmiljöer med mangård, ladugård, uthus, bodar och aittor d v s en typ av förrådsbodar. Från Pello ner till Korva faller älven ca 30 meter genom ett flertal forsar där Kattilakoski söder om Juoksengi är den mäktigaste. Vid Juoksengi förekommer finkorniga älvsediment i större utsträckning som låga holmar och tvärbanksområden som når ända ner till Kattilakoskis forsnacke. Älvfårans bredd är vanligen 500-1000 meter i selen och 200-300 meter i forsarna. Stränderna är ofta starkt påverkade av ispressning i form av lösa block, uppbyggda vallar och skador på vegetationen. De låglänta partierna översvämmas årligen vid vårfloden. Sträckan från Korva ner till Risudden utgör ett nästan 4 mil långt sel med en fallhöjd på mindre än 3 meter. Detta sedimentationsområde är till sin karaktär och omfattning helt unikt för vårt land. Älvsedimenten når sin största utbredning norr om Övertorneå samt inom den 1 mil långa Hietaniemiselet som ligger i sträckas nedre del. Hietaniemiselet utgöres främst av långsträckta holmar och grunda bankområden i älvfåran som översvämmas årligen vid vårfloden 7

2.4 KOLONISATIONEN Inlandsisen avsmälte för 9000 år sedan. De äldsta boplatserna i länet är ca 7000 år gamla. Stenåldersmänniskorna var jägare och fiskare som alternerade mellan olika boplatser. De levnadssätt gav inte upphov till några bestående förändringar i naturlandskapet. Under 1000-1100 talet etablerades en bofast bebyggelse i älvdalen. Enligt Jouko Vahtola Tornedalens historia del I var det var samerna som svarade för den äldsta bebyggelsen. De jordbrukande och boskapsskötande nybyggarnas ankomst till älvdalen bidrog till att samerna drog sig undan. Nybyggarna bosatte sig först i älvdalen i höjd med Hedenäset och Övertorneå. Namnforskningen antyder att de första nybyggarna var tavaster. Tavastland sträckte sig från hav till hav från Finska viken till Bottniska viken men kulturens centralområde låg i Vanajavesi vattensystem. Grunden för den tavastländska kulturen utgjordes av framgångsrika jakt och fiskefärder, s.k eräsmarksfärder, svedjeodling och boskapsskötsel. Kolonisatörerna slog sig ner längs älvdalens stränder där betingelserna var goda för jordbruk och boskapsskötsel på sedimentjordar och strandängar. Älven medgav fiske och utgjorde dåtidens viktigaste transportled i ett väglöst land. och slåttern på sjöstränder och myrstråk. Vanligtvis valdes s.k kenttäplatser -fiskevisten där man tidigare kanske redan hade stuga och upparbetade slåttermyrar, som kanske tidigare tillhörde någon gård. Byar som uppstod under denna tid var t.e.x Orjasjärvi 1733, Jänkisjärvi 1736, Hirvijärvi 1737, Olkamangi 1758, Armasjärvi 1764, Rantajärvi 1768, Aapua 1783, Siekasjärvi 1796. Från 1730 fram till 1806 tillkom 129 nya hemman i Övertorneå genom nybyggnation och delning. I Övertorneå fanns i början av 1800-talet cirka 1/5 av gårdarna utanför dalgången. Århundrandet innan var inlandet ödemark med endast ett fåtal personer bosatta. Vid sekelskiftet 1800 kom många av de gårdar som legat ute på holmarna att flytta till fastlandet. Detta berodde till stor del på problemet med de återkommande översvämningarna av holmarna. På älvstränderna kom strandradbyar att utvecklas eftersom alla gårdar skulle ha del av de rika strandängarna och fisket. Olkamangi En permanent bebyggelse i området fanns inom området åtminstone från 1 000-talet och omkring 1200 var det troligen en brukad bygd från älvmynningen och upp till Korva och kanske någon enstaka gård i Juoksengiområdet. Fram till 1500-talet vet vi inte mycket om byarnas storlek och läge. Under denna period liksom under hela medeltiden var kreatursskötseln och fisket viktigare näringar än själva odlingen av jorden. De äldsta bevarade skriftliga källorna som rör bebyggelsens utbredning är från 1539 och 1543 års jordeböcker. År 1543 fanns i den övre socken senare känd som Övertorneå 16 byar och 161 gårdar. Man måste då ha i minnet att byarna var etablerade på båda sidor om älven innan fredsuppgörelsen 1809. Dessa medeltida byar var : Pello, Turtola, Juoksengi, Kuivakangas, Vanhakylä, Haapakylä, Matarengi, Ruskola, Alkkula, Nieminen (Luppio), Armassaari, Helsingbyn, Koivukylä, Hietaniemi, Päkkilä (Bäckesta) och Vitsaniemi (Risudden). Jänkisjärvi Aapua Soukolojärvi Neistenkangas Rantajärvi Svanstein Juoksengi Korva Kuivakangas Övertorneå Pello Från 1543 och fram till början av 1700-talet etablerades inga nya byar i Övertorneå. Köldperioder med missväxt och utskrivningar till krigstjänst orsakade en stagnation av befolkningstillväxten. Efter Karl XII död 1718 uppstod en fredsperiod som ledde till befolkningsökning. I första hand uppodlades den mark som legat i träda längs älvdalen under 1600 talets långa krigsperiod. Vid mitten av 1700 talet fanns inte längre någon odlingsbar mark ledig i dalgången. Staten uppmuntrade nykolonisation genom 1741 års kolonisationsförordning som beviljade skattebefrielse i upp till 40 år för nybyggena. Nybyggen togs därför upp i skogslandet vid sjöar och vattendrag eftersom fisket fortfarande var viktigt för försörjningen 8 Kukasjärvi Armasjärvi Koutojärvi Luppio Hedenäset Bäckesta Risudden

Under 1800-talet började torp och småbruk att växa upp i byarnas utkanter. Vid laga skiftet på 1870-talet kom byarna att glesas ut och nya gårdslägen att bebyggas. På grund av skogens ökande värde tilläts inga nya byar efter 1871. En orsak till detta förbud var att skogarna hade skattats hårt vid tjärbränning. Under 1800-talet fick sågtimmer ökat värde och genom avvittring fastställdes gränsen mellan kronans och byarnas markinnehav. År 1810 efter fredsuppgörelsen med Ryssland hade Övertorneå en folkmängd på ca 2900 personer. 1910 hade befolkningen ökat till 5700 innevånare. Under medeltiden och fram till mitten av 1800-talet var älven den viktigaste kommunikationsleden. På land skedde transporterna huvudsakligen längs stigar och vintervägar. Vägen Torneå -Övertorneå är dock gammal. År 1748 beskrevs den som en någorlunda försvarlig gångväg. Landsväg byggdes under åren 1779-1783. Vägen mellan Matarengi-Pajala över Korpilombolo, byggdes under åren 1859-1865. Haapakylä Raitajärvi ( Överkalix sockengräns ) byggdes under åren 1897-1902. Vägen Övertorneå -Svanstein blev färdig först 1876, Svanstein -Pello först 1905. Älven var dessförrinnan dåtidens viktigaste kommunikationsled. År 1914-1915 byggdes järnväg till Matarengi. Järnvägsstationen fick namnet Övertorneå. Järnvägens framdragande befäste Övertorneå ställning som sockencentrum. Den stora expansionen av samhället skedde under perioden 1930-1960-talet. Under 1900-talet har en befolkningskoncentration skett till centralorten och de större byarna längs älvdalen. Befolkningen i skogslandet har minskat, främst beroende på rationaliseringen inom jord-skogsbruket. Bilden tagen i Päkkilä med Hietanemiselet i bakgrunden 9

2.5 BEFOLKNING Efter fredsuppgörelsen med Ryssland då Finland avskiljdes från Sverige hade Övertorneå ca 2924 innevånare. Befolkningen ökade sedan i en långsam takt fram till 1870 då innevånareantalet uppgick till 4375 personer. Från 1870 fram till 1950 ökade innevånareantalet i snabb takt från 4375 till 10080. Utvecklingen inom jord och skogsbruket, flottningen och utbyggnaden av infrastrukturen skapade goda betingelser i bygden. Efter 1950 har befolkningen minskat till följd av rationaliseringen inom jord och skogsbruket samtidigt som industrialiseringen i södra Sverige och Norrbottenskusten har sugit upp arbetskraft från glesbygdsområdena. Befolkningsutveckling i Övertorneå mellan 1810-1990 12000 10000 Folkmängd 8000 6000 4000 2000 0 1830 1850 1870 1890 1910 1930 1950 1970 1990 2001 Årtal 2.6 IN OCH UTFLYTTNING Fram till mitten av 70-talet rådde en stor utflyttning från kommunen. Efter 1978 har emellertid flyttningsströmmarna stabiliserats kring 250-300 per år både för inoch utflyttning. Av diagrammet framgår flyttningrörelserna i kommunen. Där kurvan med de vita kvadraterna överstiger de svarta visar det på en befolkningsökning till följd av flyttningsöverskott. 700 600 Flyttning 1970-1996 Utflyttning Inflyttning 500 Antal 400 300 200 100 0 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 År 10

2.7 ÅLDERSFÖRDELNING Den relativa fördelningen mellan olika åldersgrupper för Övertorneå, länet och riket framgår av nedanstående diagram. För barn och ungdomsgruppen 0-19 år överensstämmer Övertorneås befolkning väl med läns och riksgenomsnittet. I åldersgruppen 20-34 år har Övertorneå relativt sett färre innevånare främst kvinnor. Orsaken är att många flyttar till de större kommunerna eftersom dessa erbjuder en mer diffrentierad arbetsmarknad och ett bredare utbildningutbud. I åldergrupperna 34-59 och 50-64 har Övertorneå en procentuell befolkningsmängd som väl överensstämmer med länsoch riksgenomsnittet. Många kanske väljer att flytta tillbaka till Övertorneå när de har bildat familj och fått fotfäste på arbetsmarknaden. Övertorneå kan erbjuda en god uppväxtmiljö för barnen, boendekostnaderna är låga mm. Bland pensionärerna i åldersgrupp 65 och äldre har Övertorneå relativt sett en större andel av befolkningen särskilt bland kvinnorna. Detta är ett resultat av den omfattande utflyttning som skedde under 60- och 70- talet. Kvar blev de äldsta. Relativ befolkningsfördelning i procent av totalbefolkningen för Övertorneå, länet respektive riket 14 12 Procent 10 8 6 4 2 Övertorneå Män Övertorneå Kvinnor Länet Män Länet Kvinnor Riket Män 0 0-19 20-34 35-49 50-64 65- Åldersgrupper Riket Kvinnor 11

2.8 BEFOLKNING I BYARNA Befolkningstalen för byarna indelade i nyckelkodområden i Övertorneå 1990, 1994 och 1997 redovisas i tabellen. Av tabellen framgår att många byar är så små att de riskerar att utplånas inom en snar framtid om ingen inflyttning sker. Ofta är medelåldern också hög i dessa byarna. Byar Befolkningstal Förändring Förändr % 1990 1994 1997 1990-1997 1990-1997 Olkamangi 76 65 61-15 -20 Pello 459 466 451-8 -2 Aapua 195 195 0 0 Lombolovaara 4 6 2-2 -50 Mettäjärvi-Härkäsaadio 35 30 28-7 -20 Rantajärvi 188 176 181-7 -4 Svanstein 311 328 302-9 -3 Juoksengi 587 598 554-33 -6 Vyöni 30 20 22-8 -27 Penttäjä 13 12 14 1 8 Ylinenjärvi 21 24 30 9 43 Siekasjärvi 40 33 35-5 -13 Kannusjärvi 8 5 4-4 -50 Ruokojärvi 23 18 18-5 -22 Kuurajärvi 3 4 4 1 33 Mukkajärvi 9 11 9 0 0 Jänkisjärvi 70 69 69-1 -1 Pirttijärvi 6 4 3-3 -50 Soukolojärvi 93 94 91-2 -2 Soukolojoki 47 46 42-5 -11 Korva 31 52 56 25 81 Övre Kuivakangas 127 125 125-2 -2 Kuivakangas 277 291 275-2 -1 Hirvijärvi 48 41 34-14 -29 Raitajärvi 10 8 9-1 -10 Kuusijärvi 15 11 12-3 -20 Orjasjärvi 11 6 6-5 -45 Oja 11 17 16 5 45 Haapakylä 88 95 94 6 7 Turovaara 769 740 695-74 -10 Matarengi 1333 1440 1406 73 5 Ruskola 88 151 149 61 69 Alkkula 10 14 18 8 80 Niemis 152 146 147-5 -3 Armasjärvi 106 106 109 3 3 Puhkuri/Liehittäjä 24 25 24 0 0 Ekfors 13 13 12-1 -8 Hedenäset 427 410 349-78 -18 Päkkilä 53 48 56 3 6 Vitsaniemi 104 110 90-14 -13 Matojärvi 27 25 23-4 -15 Vuomajärvi 21 21 22 1 5 Littiäinen 9 5 9 0 0 Pallakka 5 3 8 3 60 Koutojärvi 54 50 35-19 -35 Kukasjärvi 47 48 46-1 -2 Persomajärvi 27 22 20-7 -26 Övriga 13 39 26 200 Summa 6118 5999-119 -2 12

2.9 SYSSELSÄTTNING I mars 2000 var 559 personer öppet arbetslösa i kommunen eller sysselsatta i arbetsmarknadsåtgärder. Detta motsvarar 19 % av befolkningen mellan 20-64 år i Övertorneå. Av 20-64 åringarna var 7% öppet arbetslösa och 12% i arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Andelen arbetslösa (inklusive i arbetsmarknadspolitiska åtgärder) var högre än riksgenomsnittet (6%) och länsgenomsnittet (10%). Sysselsättning per näringsgren 1996 25 20 % 15 10 5 0 Sysselsättningstillfällena i kommunen var enligt SCB 1999 fördelade enligt följande i riket och i kommunen. För länet gäller statistik från SCB 1996: Näringsgren Övertorneå % Länet % Riket % Jord- och skogsbruk, fiske 5,5 2,1 2,9 Tillverkning och utvinning 13,9 16,8 19,0 Energi, vatten, avfall 0,8 1,2 1,0 Byggverksamhet 4,8 6,8 5,7 Handel och kommunikation 15,0 15,9 18,0 Finansiell verksamhet och företagstjänster 6,0 8,4 13,0 Utbildning o forskning 14,0 8,9 8,0 Vård och omsorg 24,5 23,0 18,0 Personliga och kulturella tjänster 7,5 7,0 6,4 Offentlig förvaltning mm 5,0 8,3 5,8 Ej specifierad verksamhet 3,0 1,6 2,2 TOTALT 100,0 100,0 100,0 13

2.10 NÄRINGSLIVSUTVECKLING Arbete Den lokala förvärvsintensiteten för både kommunens män och kvinnor är lägre än riksgenomsnittet. Kvinnorna är ute på den lokala arbetsmarknaden i allt högre utsträckning. Den privata sektorn i kommunen dominerades ännu en bit in på 1980-talet av näringar baserade på jord- och skogsbruk. Tio år senare har dessa lämnat sina tätpositionener för expanderande tillverknings- och tjänstesektorer. Handeln och transportnäringen har haft och har fortfarande en stor betydelse för sysselsättningen i kommunen. Den offentliga sektorns volym är i stort sett oförändrad, men strukturen har förändrats kraftigt under de senaste tio åren. Jorden och skogen är alltjämt våra viktigaste råvarubaser. De lokala mineraltillgångarna har börjat exploateras i viss omfattning. Viktiga fynd av bland annat gnejs och grafit har gjorts i kommunen. Jordbruket har omvandlats och antalet producerande enheter har minskat successivt. Den totala mjölk- och köttproduktionen i kommunen har dock bibehållits relativt intakt. Trädgårdsnäringen har expanderat med bland annat utökade arealer med alternativodlade grödor. En ökad vidareförädlingsgrad för skogs- och trädgårdsprodukter har kunnat märkas under de senaste åren. Tidigare framgångsrika produkter från kommunen, ex småhus, har haft en försämrad marknad under 1990-talets svaga byggkonjunktur. Industrisektorns andel av sysselsättningen har stadigt ökat jämfört med riksnivån. Flera såg- och hyvleriföretag, limträföretag och ett antal mekaniska verkstäder är verksamma i kommunen. Inom denna sektor finns också många nyetablerade småföretag, vilket har stor betydelse för expansionen. Den tillverkande sektorn i kommunen är på stark tillväxt med bland annat ett flertal nyetableringar och lyckade rekonstruktioner under de senaste åren. Den privata tjänstesektorn är i stadigt positiv utveckling. Underrepresenterade lokala branscher är fortfarande IT- och telekommunikation, både avseende tillverkning och tjänster. De osäkra förhållandena är inte befrämjande för etablerade verksamheter och ej heller för nysatsningar inom bland annat dessa branscher. De offentliga arbetsplatserna finns främst i de kommunala och landstingskommunala verksamheterna. Den lokala offentliga sektorn har fått vidkännas ett minskat antal statliga arbetstillfällen. De kommunala verksamheterna har också minskat antalet sysselsatta men nivån har kunnat hållas uppe relativt bra beroende på att ansvarsområden övertagits från stat och landstingskommun. En utbildningsanordnare för arbetsmarknadsutbildningar i kommunen, Nord, har elever från Sverige, Norge och Finland. Kommunens nystartade gymnasieskola samarbetar med Nord angående yrkesförberedande program. Samarbetet syftar till bästa möjliga förutsättningar för en effektiv undervisning. Distansutbildningar ledda av Universiteten i Luleå och Umeå bedrivs fortlöpande. Användandet av IT-stöd i distansutbildningen underlättar och gör utbildningarna ännu attraktivare för kommunborna. Lokal samordnad IT-stödd undervisning mellan kommunens sex olika skolorter tillämpas ej ännu. Besöksnäringen i kommunen har goda förutsättningar till utveckling i många avseenden. Lågexploaterad natur och en unik blandkultur finns som goda basråvaror. En annan positiv faktor är ett stort antal bäddplatser på hotell, i vandrarhem och i stugbyar. Lokala turist- och naturguideutbildningar genomförs med studerande från hela landet. Besöksnäringen är småskalig och ett ytterst fåtal i kommunen har sin huvudsakliga utkomst från denna. De flesta aktiviteterna är fortfarande starkt sommarbetonade även om framgångsrika försök med att erbjuda även vinterupplevelser har gjorts. Övertorneå kommun har valt att samarbeta kring besöksnäringen med finska grannkommunen Ylitornio. Under 1998 har viktiga steg tagits genom bland annat en gemensam Turistinformation. Sedan 1992 finns en bolagsbildning, Övertorneå Utveckling AB, med ansvar för att organisera dagligt och mer långsiktigt näringslivsarbete i kommunen. Bolagets majoritetsägare är företag och privatpersoner. Övertorneå kommun äger en minoritetspost i bolaget. Handel- och restaurangverksamheten i kommunen har specifika förutsättningar beroende på närheten till Finland. I de flesta fall kompletterar gränskommunernas näringsliv varandra och en totalt hög servicegrad åstadkoms i området. I andra fall uppstår skarp konkurrens med utslagning som följd. 14

Infrastruktur En väl utbyggd infrastruktur är en grundläggande förutsättning för ett fungerande samhälle och för en positiv näringslivsutveckling. Infrastrukturen i ett samhälle kan delas upp i funktioner som vägar, järnvägar, flyg, bostäder, elkraft-, värme- och teleförsörjning. Dessutom finns olika omsorger, fritids- och kulturutbud samt nöjen. När dessa funktioner vägs ihop med samhällets naturliga och miljömässiga förutsättningar framträder en lokal infrastruktur med alla tillgångar och brister. Under 1990-talet har staten och andra ansvariga myndigheter haft stora svårigheter att hävda tidigare kvaliteér på infrastrukturen. I syfte att hålla ner kostnaderna har myndigheterna sökt lösningar genom försäljning av byggnader, anläggningar och verksamheter till privata företag, kooperativ etc. Omsorgerna har omstrukturerats med förändrade ansvarsförhållanden mellan staten, landstingen och kommunerna. Särskilt den statliga omvandlingen har varit mycket märkbar, i synnerhet efter Sveriges inträde i EU 1995. Den lokala infrastrukturen har fått vidkännas förluster främst genom den nästan helt nedlagda gränsbevakningen. Även andra statliga servicefunktioner och produktionsenheter har reducerats eller upphört. Vägar och andra viktiga funktioner har getts ett försämrat underhåll. Ökade kostnader för el, uppvärmning, vatten och annan infrastruktur har gett ökade påfrestningar på företag och hushåll. Minskade lokala penningströmmar pga arbetslöshet och utflyttning har påverkat den kommunala ekonomin och övriga samhällsfunktioner. Bostadsmarknaden har förhållit sig relativt stabil och överskottslägenheter har hittills kunnat avyttras utanför kommunen. Sammanfattningsvis har Övertorneå kommun en bibehållen, väl utbyggd infrastruktur som stabil grund för ett väl fungerande samhälle. För Övertorneås del har samhällsförändringarna under senare år fått både positiva och negativa effekter på infrastrukturen. Lokalsamhället har fått ett värdefullt tillskott genom en nybyggd gymnasieskola i Övertorneå. Även ett antal omsorgsenheter har uppförts på olika håll i kommunen. Nationella och lokala utbildningssatsningar har haft god effekt på den allmänna utbildningsnivån. Riksväg 99 har upprustats i olika omgångar under de senaste åren. Vägen mellan Övertorneå-Överkalix-Hedenäset mot Kalix rustades delvis 2001. Kommunens egna anläggningar har kunnat hållas i relativt gott skick. Fjärrvärmeutbyggnaden har intensifierats. Telekommunikationerna har hög standard vad avser sk fast telefoni, medan mobiltelfoni-näten ej kan anses vara tillförlitliga. Datakommunikationerna har förbättrats rejält. Kommunen har satsat på egna optofibernät för data i Övertorneå och Hedenäset samt gjort investeringar i telefonin i centralorten. Kommunens deltagande i ett omfattande utvecklingsarbete för IT i Norrbottens län har också haft stor betydelse för dataförbindelserna. 15

2.11 KOMMUNALA MÅL OCH VISIONER Visioner År 2015, som är översiktsplanens horisont, skall Övertorneå vara en kommun med bibehållen och förbättrad egen livskraft.infrastrukturen skall vara bra och god kommunal service skall tillhandahållas. Den grundläggande förutsättningen för ovanstående är ett oförminskat befolkningstal. Då ca två tredjedelar av kommunbefolkningen bor utanför centralorten Övertorneå, är det viktigt att livskraften finns i hela kommunen. Övertorneå kommuns ekonomi skall vara fortsatt stark och balanserad med god och effektiv hushållning av de samlade resurserna. MÅL Infrastrukturen skall förbättras, främst genom att väg 99 omklassas till nationell väg, ett flygfält anläggs, och kollektivtrafiken byggs ut. Kvaliteten och tillgången på service längs väg 99 skall säkerställas Kommuntäckande och speciellt markerade vandringsoch skoterleder skall finnas. Kommunen skall aktivt arbeta för att öka jämställdheten mellan kvinnor och män, med speciellt inriktade insatser för ungdomarna. Fossilbränslefri energianvändning i kommunen eftersträvas Småföretagande i form av grupper och enskilda entreprenörer, skall stimuleras och uppmuntras. Detta gäller såväl etablerade som nya entreprenörer. 16

STRATEGI Fortsatt goda möjligheter till befintligt och nyetablerat företagande utanför centralorten skall finnas. Tillgång till IT skall finnas i hela kommunen. Satsningar på vidareförädling av naturens råvaror i kommunen (t ex förädling av bär och skogsprodukter) skall ytterligare intensifieras Tillvarata utvecklings möjligheterna i vår rika och flerkulturella miljö Möjlighet till jord- och skogsbruk, med bisysslor skall finnas i kommunen. Möjlighet till universitets/ högskoleutbildningar, skall finnas i hemkommunen. Besöksnäring i form av turism m.m skall utvecklas. Ökad samverkan skall eftersträvas med grannkommuner i främst Sverige, Finland och Norge. Kommunen skall arbeta för att kulturlandskapet med bland annat öppna ängs- och hagmarker skall bevaras. Luftkvaliteten i Övertorneå skall förbättras genom mindre utsläpp av luftföroreningar. 17

MILJÖMÅL ENLIGT T KOMMUNENS MILJÖPLAN Övertorneå kommun skall ha en bra miljö i ekologisk balans,där miljö och hälsa beaktas i alla led i verksamheten. Brukandet av naturresurser skall kännetecknas av en helhetssyn och långsiktighet. Övertorneå kommuns natur- och kulturarv skall beskyddas, vårdas och förmedlas med känsla och kunskap till nu levande och kommande generationer. Övertorneå kommun skall ha en miljöpolicy för upphandlingar och vara föregångare när det gäller användningen av metoder och teknik med låg miljöbelastning. Övertorneå kommun skall karaktäriseras som en livskraftig bygd där människorna har god hälsa och miljö. NATIONELLA MILJÖMÅL Riksdagen har antagit 15 miljömål som redovisas nedan. De nationella miljömålen utgörs vidare av 15 preciserade målbeskrivningar. 1. Frisk luft 9 Ett rikt odlingslanskap 2. Grundvatten av god kvalitet 10. Storslagen fjällmiljö 3. Levande sjöar och vattendrag 11. God bebyggd miljö 4. Myllrande våtmarker 12. Giftfri miljö 5. Hav i balans samt levande kust och skärgård 13. Säker strålmiljö 6. Ingen övergödning 14. Skyddande ozonskikt 7. Bara naturlig försurning 15. Begränsad klimatpåverkan 8. Levande skogar 18

3. LAGSTIFTNING * PLAN OCH BYGGLAGEN * MILJÖBALKEN 19

3.1 ALLMÄN LAGÖVERSIKT År 1987 fick vi en ny bygg- och naturresurshushållninglagstiftning genom Plan och Bygglagen (PBL) och Naturresurslagen. Genom PBL fastställdes att varje kommun skall ha en översiktsplan som täcker hela kommunens yta. Den nya lagstiftningen innebar en decentralisering av ansvar från stat till kommun när det gäller byggande, utformning av naturmiljön och hushållning med mark- och vattenresurser. Naturresurslagen inarbetatades i Miljöbalken 1998. De båda lagarna kompletterar varandra. Miljöbalken är till sin karaktär en övergripande lag som verkar genom PBL, översiktsplanen och vissa speciallagar enligt nedanstående illustration. 3.2 MILJÖBALKEN Miljöbalken redovisar samhällets övergripande krav på hushållning med naturresurserna och syftar till att : bevara en god natur- och kulturmiljö trygga landets försörjning med naturresurser i ett långsiktigt perspektiv främja ett ändamålsenligt samhällsbyggande Enligt PBL skall Miljöbalken tillämpas vid planläggning. Syftet är att kommunen skall ta hänsyn till de i Miljöbalken redovisade strävandena efter en god resurshushållning. Vidare skall staten ges möjligheter till att bevaka riksintressena enligt Miljöbalken. Enligt Miljöbalken skall även andra myndigheter ta hänsyn till översikts- och detaljplaner då beslut fattas enligt nedanstående lagar : naturgaslagen lagen om byggande av järnväg lagen om vissa torvfyndigheter väglagen ellagen lagen om vissa rörledningar luftfartslagen minerallagen kulturminneslagen Miljöbalken innehåller i kap 3 de grundläggande bestämmelser som behövs för att främja en lämplig användning 20 av mark- och vattenresurserna samt de särskilda hänsyn som skall tas vid markanvändningsbeslut som rör verksamheter av riksintresse : större sammanhängande mark- och vattenområden som är förhållandevis opåverkade av exploatering och andra ingrepp i miljön områden som är särskilt känsliga ur ekologisk synpunkt jord-och skogsbruksområden områden som har betydelse för rennäringen, yrkesfisket, och vattenbruk områden som är av betydelse för natur- och kulturmiljövården samt friluftslivet områden som är särskilt lämpliga för industri- eller energiproduktion, kommunikationer, vattenför sörjning och avfallshantering områden som innehåller värdefulla ämnen och mineraler områden av betydelse för totalförsvaret I Miljöbalken kap 4 redovisas särskilda hushållningsbestämmerlser för vissa riksintresseområden i landet. Torneälven är angett som ett riksintresse, en s.k nationalälv som inte får påverkas av vattenregleringar. För riksintresseområden skall de ovannämnda grundläggande bestämmelserna enligt kap 3 tillämpas.

3.3 PLAN OCH BYGGLAGEN Syftet med lagen är att främja en god samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden för människorna i dagens samhälle och kommande generationer. De krav staten ställer upp för att uppnå detta syfte berörs främst i 2 och 3 kap. I kap 1 föreskrivs att varje kommun skall ha en aktuell översiktsplan som omfattar hela kommunens yta. I 2 kap 2 anges att Planläggning skall ske med beaktande av natur och kulturvärden, främja en ändamålsenlig struktur av bebyggelse, grönområden, kommunikationsleder och andra anläggningar. Även en från social synpunkt god livsmiljö, goda miljöförhållanden i övrigt samt en långsiktig god hushållning med mark och vatten och med energi och råvaror skall främjas. I 2 kap 3 anges att bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med hänsyn till : de boendes och övrigas hälsa jord berg och vattenförhållandena möjligheterna att ordna trafik, vattenförsörjning och avlopp samt annan samhällsservice möjligheterna att förebygga vatten och luftförore ningar samt bullerstörningar energiförsörsörjning och energihushållning Kap 3 preciserar vilka krav som skall gälla för bebyggelse. Om ett område bedöms vara lämpligt för bebyggelse enligt kap 2 avgörs med stöd av kap 3 hur byggnaden skall placeras och utformas. I PBL 4 kap 1 anges vad en översiktsplan skall redovisa. Paragrafen citeras i dess helhet : I översiktsplanen skall redovisas allmänna intressen enligt 2 kap och de miljö och riskfaktorer som bör beaktas vid beslut om användningen av mark- och vattenområden. Vid redovisningen av de allmänna intressena skall riksintressen enligt lagen om hushållning med naturresurser anges särskilt. Av planen skall framgå 1. grunddragen i fråga om den avsedda mark användningen av mark- och vattenområden. 2. kommunens syn på den byggda miljön skall utvecklas och bevaras 3. hur kommunen avser att tillgodose de redovisade riksintressena enligt lagen om hushållning med naturresurser m.m. Översiktsplanens innebörd och konsekvenser skall kunna utläsas utan svårighet. Översiktsplanen redovisar endast allmänna intressen och är inte bindande för efterkommande beslut. Ingen avvägning sker mellan allmänna och enskilda intressen. Detta sker istället vid senare prövning i samband med bygglov, upprättande av detaljplan och områdesbestämmelser, täktbeslut, vattendom o.d. En ansökan om bygglov får inte avslås p.g.a att översiktsplanen intar en restriktiv hållning inom ett berört område. Lovansökan måste prövas mot det allmänna intresse som anges i översiktsplanen. En tydlig och välmotiverad översiktsplan har dock stora möjligheter att påverka efterkommande beslut. Översiktsplanen ger alltså endast ett preliminärt besked om hur kommunen ser på markanvändningen. Syftet med planen är att skapa och bibehålla en god livsmiljö och goda levnadsförhållanden för kommunmedborgarna och främja en god naturresurshushållning. Detta innebär att avvägningar måste ske mellan utnyttjande och bevarande av mark och naturresurser. Översiktsplanen skall antas av kommunfullmäktige och är därmed kommunens främsta instrument vid prövning av mark och vattenanvändningsfrågor inom kommunen. Översiktsplanen redovisar endast allmänna intressen och är inte bindande för efterkommande beslut 21

22

PLANERINGSUNDERLAG * RIKSINTRESSEN ENLIGT 4 KAP MILJÖBALKEN * RIKSINTRESSEN ENLIGT 3 KAP MILJÖBALKEN * ALLMÄNNA INTRESSEN ENLIGT 3 KAP MILJÖBALKEN OCH 2 KAP PBL * MILJÖ OCH RISKFAKTORER ENLIGT 2 KAP PBL * DETALJPLANER OCH FÖRORDNANDEN 23

4. RIKSINTRESSEN 4.1 RIKSINTRESSEN ENLIGT MILJÖBALKEN 4 KAP I Miljöbalkens 4 kap. finns vissa geografiska områden av riksintresse angivna, bl.a vissa älvdalar där Torne älvdal är ett av de utpekade områdena. De älvdalar som finns upptagna i Miljöbalken berörs av 4 kap. 1, 2 och 6. Paragraferna kan sammanfattas på följande sätt : Exploateringsföretag och andra ingrepp i miljön får endast komma till stånd om det kan ske på ett sådant sätt att det inte påtagligt skadar områdenas natur och kulturvärden. Bestämmelsen utgör inte hinder för utvecklingen av befintliga tätorter, det lokala näringslivet, eller anläggningar som behövs i totalförsvaret. Turismens och främst det rörliga friluftslivet intressen skall främst beaktas vid prövning av exploateringsföretag. Vattenkraft och vattenreglering får inte utföras.vattenöverledningar för kraftändamål får inte utföras och detta gäller även biflöden. Riksintressen, Geografiska bestämmelser enligt 4 kap Miljöbalken redovisas på vidstående sida. 24

Olkamangi Aapua Neistenkangas Pello N Rantajärvi Svanstein Juoksengi Jänkisjärvi Riksintressen, Geografiska bestämmelser enligt 3 kap 1, 2 och 6 NRL Riksintresseområde Koutojärvi Soukolojärvi Korva Kuivakangas Övertorneå Luppio Hedenäset Bäckesta Risudden Kukasjärvi Armasjärvi 0 10 20 kilometer 25

4.2 ÖVRIGA RIKSINTRESSEN 4.2.1 Riksintressen, överväganden I Miljöbalkens 3 kap anges grundläggande hushållningsbestämmelser för olika verksamheter och intressen. För vissa av dessa verksamheter och intressen kan områden av riksintresse anges. Länsstyrelsens olika enheter inventerar och pekar ut vilka områden som bedöms vara av riksintresse inom respektive sektor, länsvis. De centrala sektorsmyndigheterna gör en samlad bedömning över de områden som är av riksintresse inom myndighetens ansvarsområde. 4.2.3 Friluftsliv Torneälven utgör en stor outbyggd gränsälv med ett stort värde för fritidsfisket och det rörliga friluftslivet. Älvens lättillgänglighet tillsammans med natursköna landskapsbilder gör den attraktiv för det rörliga friluftslivet och turismen. Riksintresset omfattar hela älvsträckan i kommunen. Följande områden pekas ut som riksintresse av de centrala sektorsmyndigheterna. 4.2.2 Naturvård Hela Torne älvdal utgör ett riksintresseområde inom kommunen. Riksintresseområdet omfattar även Isovaara, Armasjärvi, Armasjärvimyren, Luppioberget samt Iso Paljukka. Naturvärdet består av den outbyggda älven med sitt ekosystem av naturliga fiskebestånd av genetisk ursprung, artrika standängar och raningsmarker som gödslas av älvens flödestoppar, slåttermarker, den vackra landskapsbilden, ängs- och hagmarker med sitt ladbestånd och rika växt och djurliv. Naturvårds-och kulturmiljöintresset samverkar inom stora delar av älvdalsområdet. Bergsområdet mellan Armasjärvi och Torneälven med bland annat Luppioberget och Iso Paljukka har också ett högt geovetenskapligt värde.inom området finns strandvallar, klapperfält flyttblock och grottor. Luppioberget med sitt särpräglade utseende är av säskilt intresse. Förutom älvdalen är även Kuusivaara ett riksintresseområde. Kuusivaara är ett urskogsområde i norra delen av kommunen. En lagändring som trätt i kraft 2001-07-01 innebär att Natura 2000 områden är av riksintresse. De aktuella områdena i Övertorneå är antingen sedan tidigare riksintressen eller skyddade på annat sätt. Områdena som ingår i Natura 2000 är: Torneälvsystem Hanhinvittiko Isovaara Kuusivaara Iso-Kuusivaara Armasjärvimyren 26

Olkamangi Aapua Neistenkangas Pello N Rantajärvi Kuusivaara Svanstein Juoksengi Jänkisjärvi Riksintressen, Naturvård, Friluftsliv Hanhinvittikko Korva Kuivakangas Riksintresse naturvård Riksintresse friluftsliv Natura 2000 Isovaara Övertorneå Iso-Kuusivaara Koutojärvi Soukolojärvi Armasjärvimyren Luppioberget Luppio Hedenäset Bäckesta Risudden Kukasjärvi Armasjärvi 0 10 20 kilometer 27

4.2.4 Kulturmiljövården Torne älvdal kännetecknas av ett mycket värdefullt kulturlandskap som är unikt för vårt land. Delar av älvdalen är av riksintresse för kulturmiljövården. Riksintresseområdet sträcker sig i Övertorneå från Svanstein i norr ner till södra kommungränsen i söder där även Soukolojärvi och Armasjärvi är medtagna i riksintresseområdet. Bebyggelsen med många äldre intakta gårdsgrupper bevarade, den unika byggnadstraditionen med inflytande från öster, älvdalslandskapet med sina holmar, lador och slåttermarker, de vidsträcka strandradbyarna med liten ägoinblandning och alla skiften med älvkontakt skapar sammantaget en kulturmiljö med mycket höga bevarandevärden 28

Olkamangi Aapua Neistenkangas Pello N Rantajärvi Svanstein Juoksengi Jänkisjärvi Koutojärvi Soukolojärvi Korva Riksintresseområde Kulturminnesvården Kuivakangas Övertorneå Luppio Hedenäset Bäckesta Risudden Kukasjärvi Armasjärvi 0 10 20 29

4.2.5 Ämnen och material Enligt Miljöbalken 3 kap. 7 skall områden som innehåller värdefulla ämnen och mineraler så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som kan försvåra utvinning. SGU har pekat ut Raitajärvi inom Övertorneå kommun som ett riksintressant område med hänsyn till förekomsten av grafit i området. Grafit kan användas till bl.a elektrodtillverkning. 4.2.6 Vägar Vägverket har angett att riksväg 99 (fd länsväg 400) mellan Haparanda-Pajala utgör en riksintresseväg. Vägen är en viktig gränsväg längs Torneälven och ingår i den norra delen av Barentsled mot Narvik. 30

Olkamangi Aapua Neistenkangas Pello N Rantajärvi Svanstein Juoksengi Jänkisjärvi Soukolojärvi Korva Riksintresseområde mineraler Raitajärvi Kuivakangas Mineralfyndighet Övertorneå Luppio Hedenäset Bäckesta Risudden Kukasjärvi Armasjärvi Koutojärvi 0 10 20 kilometer 31

5. ALLMÄNNA INTRESSEN 5.1 KULTURMILJÖVÅRD Älvdalen är riksintressant ur kulturvårdssynpunkt. I rapporten Vårt hävdade Norrbotten preciseras de bevarandevärda områdena. Älvsträckan från Svanstein i norr ner till Potila vid kommungränsen i söder anses ha höga bevarandevärden. Följande områden har redovisats med bevarandeklass I : Sträckan Risudden-Hedenäset Sträckan Ruskola-Kuivakangas, undantaget centralortsområdet Holmen Haapasaari i Neistenkangas Övrigt delen av älvsträckan Svanstein-Potila redovisas som bevarandeklass II Utanför själva älvdalen redovisas följande områden med bevarandevärde klass I : Aapua, Soukolojärvi by jämte området runt sjön och Armasjärvi by jämte området runt sjön. Länsstyrelsen kulturmiljöenhet har i ett kulturmiljöprogram för länet redovisat att följande områden har höga kulturvärden i Övertorneå. 0BJEKT I LÄNETS KULTURMILJÖPROGRAM 1. Isovaara Lättillgänglig försvarsanläggning från andra världskriget som visar på den försvarsinsats som gjordes i länet under detta krig. Försvarshistoriska-, pedagogiska- och upplevelsevärden. 2. Jänkisjärvi Jänkisjärvi är en välbevarad skogsby där själva byastrukturen är ursprunglig och där flera kringbyggda gårdar finns bevarade. Läget är typiskt med gårdarna på åskrön och odlingarna i sydvästsluttning ner mot sjö. Dessutom syns här tydligt sambandet mellan nyttjandet av myrslåttern och byns välmåga under 1800-talets slut/1900-talets början 3. Kannusjärvi Kannusjärvi är en representativ och välbevarad skogsby där många äldre drag finns kvar, vad gäller bya- och gårdsstruktur, bebyggelse och odlingsmark 4. Outila Outila är en välbevarad fäbod där stugor, ladugårdar och spår efter den gamla slåtterängen finns kvar och där vallen hålls öppen. Den är dessutom lättillgänglig och representerar den sena fäbodskultur som växte fram i Tornedalen under 1800-talet. 5. Lähteenrova Boplatsgropar i klapper. Klapperstensfältet vid Lähteenrova innehåller 14 boplatsgropar och en boplatsvall. Dessa boplatsgropar och boplatsvallen i klapper är representativa i länet för denna fornlämningskategori. Fasta fornlämningar skyddas genom kulturmiljölagen. FORNVÅRDSOBJEKT A. Kyrkudden i Hedenäset Äldre marknadsplats,gravar och försvarsanläggning från tiden 1300-1600. B. Svansteins bruk Järnbrukslämningar från 1753-1803. Även såg och kvarn har funnits på platsen. C. Sorva-Pello Område med ca 30 boplatsvallar och 4 boplatsgropar. KULTURRESERVAT Hanhinvittiko Gammal fäbod anlagd 1878 som förklarats som kulturreservat 32