PARAPLYET. en poetiskt pjäs för två skådespelare av Paula Rehn-Sirén. Paraplyet Paula Rehn-Sirén www.labbet.fi



Relevanta dokument
TRO. Paula Rehn-Sirén. Här nedan finns de tre första scenerna ur pjäsen TRO. Kontakta författaren ifall du vill läsa pjäsen i sin helhet.

Hubert såg en gammal gammal gubbe som satt vid ett av tälten gubben såg halv död ut. - Hallå du, viskar Hubert

Malvina 5B Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Sune slutar första klass

JAG LÅG BREDVID DIG EN NATT OCH SÅG DIG ANDAS

Nästa vecka: Fredag: Gymnastik! Kom ihåg ombyteskläder, skor, handduk, tvål och egen hårborste om man vill ha det.

1 december B Kära dagbok!


Hemliga Clowndocka Yara Alsayed

Billie: Avgång 9:42 till nya livet (del 1)

Scen 1. Personer är Emma 38 och. emma jerry robert en servitör

Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå. Bussarna kommer gå (allting rullar på). Dagen då mitt hjärta slutar slå.

SJÖODJURET. Mamma, vad heter fyren? sa Jack. Jag vet faktiskt inte, Jack, sa Claire, men det bor en i fyren.

Det var kväll, och bara de allra sista av solens alla strålar dröjde sej kvar i de översta ruskorna av grantopparna.

Jakten på färgpiraterna

Publicerat med tillstånd Flickan jag älskar heter Milena Text Per Nilsson Bild Pija Lindenbaum Alfabeta 1998

lyckades. Jag fick sluta på dagis och mamma blev tvungen att stanna hemma från jobbet ibland, eftersom jag inte tyckte om de barnflickor som mina

Hon går till sitt jobb. Hon går till sitt jobb hon hatar sitt jobb hon känner sig ensam och svag Vad kan väl jag göra då

Kapitel 1 hej Hej jag heter Trulle jag har ett smeknamn de är Bulle. Min skola heter Washinton Capitals jag går i klass 3c de är en ganska bra klass.

Huset på gränsen. Roller. Linda Hanna Petra. Dinkanish. Pan Näcken Skogsrå Troll Älva Häxa Vätte Hydra

Kom och tita! Världens enda indiska miniko. 50 cent titen.

Kapitel 1 Jag sitter på min plats och tänker att nu ska jag åka till Los Angeles, vad spännande. Kvinnan som sitter bredvid mig börja pratar med mig.

25 Publicerat med tillstånd Stora boken om Sandvargen Text Åsa Lind Bild Kristina Digman Rabén & Sjögren 2006

IP: Oj (skratt) svåra frågor du ställer (skratt).. Oj, nu måste jag tänka efter vad det är allt

Du är klok som en bok, Lina!

Max, var är du? LÄSFÖRSTÅELSE MARIA FRENSBORG ARBETSMATERIAL FÖR LÄSAREN

Simon K 5B Ht-15 DRAKEN. Av Simon Kraffke

Vem vinkar i Alice navel. av Joakim Hertze

Den kidnappade hunden

Du är klok som en bok, Lina! Janssen-Cilag AB

Denna bok är tillägnad till mina bröder Sindre och Filip

Läsnyckel Hallon, bäst av alla av Erika Eklund Wilson

19688 Rödluvan/Hans och Greta/Tre små grisar

JAG MÅLAR MIN HIMMEL ORANGE

Krille Klåfinger får en flygtur. Oversat af Vivianna Nyroos

Publicerat med tillstånd Hemlös Text Sarah Lean Översättning Carla Wiberg B Wahlström 2013

Pojke + vän = pojkvän

Kapitel 1 Hej! Jag heter Jessica Knutsson och jag går på Storskolan. Jag är nio år. Jag har blont hår och små fräknar. Jag älskar att rida.

Havsresan del 1 En dag gick jag och min kompis Mattias ner till hamnen och då såg vi ett stort fartyg. Så vi smög oss på det. Det var ett lastfartyg.

Mina kompisar. Bättre vänner igen. Vänskap, är viktigare än pengar. Man ska säga, snälla saker Och fråga, om någon vill va med!

Diskussionsfrågor <3mig.nu. - Om Internet, trakasserier och livet IRL

VAD HÄNDE MED HUNDEN? av Paula Rehn-Sirén (Tel: )

Hur det är att vara arbetslös i fina Sverige.

1 En olycka kommer sa " llan ensam

Först till häcken... en berättelse om vad som hände innan prinsen kysste prinsessan ROLLER HÄCK-IRÈN MAMMA OLE DOLE DOFF

Helene Thäpp, S:t Örjans skolor, Stockholm

Babysång Öppna förskolan Sävsjö

Hjälp min planet Coco håller på att dö ut. Korvgubbarna har startat krig Kom så fort du kan från Tekla

en lektion från Lärarrumet för lättläst -

Hörmanus. 1 Ett meddelande. A Varför kommer hon för sent? B Vem ska hon träffa?

Kurt qvo vadis? Av Ellenor Lindgren

ABC klubben. Historiestund med mormor Asta. Av Edvin Bucht. Djuptjärnsskolan Kalix

NORDEN I BIO 2008/09 Film: Goðir gestir (Island 2006) Svensk text

Allsång på Korpen. Ja därför måste alla nu få ropa hejsan och du, jag säger hejsan, du svarar hejsan, Vi ropar hejsan, hej, hej!

Läggdags. Karaktärer:

TÖI ROLLSPEL F 003 Sidan 1 av 5 Försäkringstolkning

André 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Resebrev från Gran Canaria, Tenneriffa, La Gomera, El Hierro och med besök av Lisa o Sivert, Anette o Kenneth, Monica o Peter o Inger o Hasse

Spöket i Sala Silvergruva

Linnéa M 5A Ht-15. Kapitel 1 Drakägget

Rödluvan Med bilder av Mati Lepp

SAGAN Om RÄVEN. Av Freja Fortier

Den försvunna diamanten

enkelt superläskigt. Jag ska, Publicerat med tillstånd Fråga chans Text Marie Oskarsson Bild Helena Bergendahl Bonnier Carlsen 2011

Sagan om Karin och skräpet i havet

Emma K. Jalamo som upptäckte Sandvargen på Mallorca 1988

Intervjusvar Bilaga 2

Den magiska dörren. Av: Daniela Marjasin.

Nu bor du på en annan plats.

Danielle hängde av sig kläderna och satte på lite musik, gick in i badrummet och började fylla upp vatten i

Barn och vuxna stora och små, upp och stå på tå Även då, även då vi ej kan himlen nå.

Jesus älskar alla barn! En berättelse om Guds stora kärlek till alla barn

En omväg till ditt hjärta

Marie Oskarsson Helena Bergendahl

Leroy är en lilamaskad snart 6 årig herre, vår första siames och den mest underbara katten som finns.

Kyss aldrig en groda ROLLER MAMMA JULIA FAMILJEN PÅ SLOTTET PAPPA MAMMA FINA FAMILJEN I STUGAN PAPPA MAMMA MARIA GILLION GRODJÄGARNA

En olydig valp. Publicerat med tillstånd Puzzel på valpkurs Text Isabelle Halvarsson Bild Margareta Nordqvist Bonnier Carlsen 2011

Var är Anttes vante?

ELFTE K A P I T L E T OM VAD SOM H A N D E UTE I S K O G E N MEDAN B R U M M E L M A N SATT I N S T A N G D I VISTHUSBODEN

AYYN. Några dagar tidigare

Gubben i stubben (Rim) Batmansången Honkey tonky

oskar skog oskar skog POJKEN POJKEN SOM FANN SOM FANN EN NY EN NY FÄRG FÄRG

INDISKA BERÄTTELSER DEL 8 MANGOTRÄDET av Lena Gramstrup Olofgörs intervju och berättelse. Medverkande: Arvind Chander Pallavi Chander

Annie & Pernilla. Made by: Hossai Jeddi

Från bokvagn såg jag att det var ganska mörkt ute sen sprang jag till

Kapitel 1 I planet. Jag har varit flygrädd hela mitt liv. Men min mormor blev sjuk,

Förvandlingen. Jag vågade inte släppa in honom utan frågade vad han ville. Jag trodde att du behövde mig, sa gubben och log snett.

Publicerat med tillstånd Hjälp! Jag gjorde illa Linn Text Jo Salmson Bild Veronica Isaksson Bonnier Carlsen 2012

Sånglösa Struket Här är all text som strukits mellan 10 november och 10 december.

Du är den jag vill ha

Idag ska jag till djurparken! Wow vad kul det ska bli. Det var 2 år sedan jag var där sisst? Hur gammal var Rut då?

Nästa Julkort är inskickat av Julian. Den pojken bor i ett avlägset land där tomten i allra högsta grad är vaken men någonting är på tok.

Kapitel 1 Hej Hej jag heter Henke. Min bäste vän heter Ludvig, men han kallas Ludde. Vi är lika gamla, vi är 8år. Vi är rädda för städerskan.

Fjällpoesi av de glada eleverna i 6 Gul 2008

Glitterälvorna och den magiska ön

Sömngångare. Publicerat med tillstånd Förvandlad Text Mårten Melin Bild Emma Adbåge Rabén & Sjögren. I_Förvandlad2.indd

Så här gör du för att skriva ut och sortera sidorna i sagan:

EN SEPTEMBER-REPRIS SFI. Hur är det idag? Får jag låna ditt busskort? Vad vill du ha, kaffe eller te? Vad vill du ha, nötter eller godis?

NYCKELN TILL DRÖMMARNA. Översättning: Göran Gademan. Ah, du är här! Jag har sprungit och sprungit,

Författare:Julia Ahola och Thea Kjellström

Transkript:

PARAPLYET en poetiskt pjäs för två skådespelare av Paula Rehn-Sirén Paraplyet Paula Rehn-Sirén www.labbet.fi

DEL 1 ( står på en hållplats med sitt paraply. är hemma hos sej.) Ikväll vrider vinden. Ikväll vrider vinden till väst. Vind av varierande riktning. Varierande vind. Här har vi det. Utsikter fram till imorgon kväll. Vad blir det för väder månntro? Vad kan det bli? Kanske tilltagande sydvästlig vind? En vind som hämtar med sej regnmoln. Det blir det väl? Det kan det väl bli. Det måste det bli. Avtagande västlig vind 3-6meter i sekunden. Och här: Blåser väst-nordvästlig vind 3meter i sekunden. Så blåser det. Är det hårt? Jag vet så lite om vindens hastighet. Jag vet inte vad siffrorna betyder. Är det kanske storm? Vädergubbarna skulle veta. Regnskurar samt åska förekommer så gott som dagligen. Så sa de tidigare. Precis så. Kanske de har ändrat sej? Och sjöfararna förstås. De vet mycket om väder. Om vindens hastighet och om vågornas storlek när det blåser för hårt. Jag vet inte, jag har ingen aning. Ingen stormvarning ivarjefall. Jag förstår inte denhär utsikten. Det låter väldigt vackert, men jag förstår mej inte på. Och vad är mina utsikter? Vad ska det bli av mej? Står det här nånstans, det också? Här borde vara flera moln. Det borde det vara. Jag kan inte se ett enda. Nånting borde man väl kunna se. Åtminstone en tunn molnslöja. Paraplyet Paula Rehn-Sirén www.labbet.fi

Sikten god. God sikt. Betyder det goda utsikter? Eller? Goda avsikter i varje fall. Väldigt goda. Nu är det bara att vänta. Jag har ringen med mej. Hoppas den passar. Hoppas den passar på hennes finger. Det är väl bara att vänta och se. Så här står jag. Här står jag på hållplatsen och väntar på pussen. Väntar och väntar. Ska den aldrig komma? Var är alla vattenpussar? Vad säger prognosen? Mest uppehåll. Tämligen klart. Det är väl bara att vänta. Väntar man på något gott så väntar man. Vi pratade om väderlekar. Och det var ju trevligt. En alldeles ofarlig diskussion. En tunn molnslöja. En sån vill jag ha. Om jag nångång gifter mej. Om, om och om. Man vet ju aldrig. Man vet ju aldrig hur det går, vad som än sägs. Växlande molnighet. Så sa de också. De lovade regn. Igår lovade de regn. Tills idag. Just till detta klockslag. De lovade. 3

Undrar vad vi ska göra sen. Åtminstone ska vi sänka skepp. Så sa vi. Men vad annat? Vad ska vi prata om? Borde jag förbereda? Borde jag förbereda någotslags föredrag? Kanske vi bara ska leka? Kanske det bara är det hon vill. Kanske hon inte vill nånting annat alls. Vad annat kan vi leka? Vad kan räknas som väderlekar? Jag vet inte. Jag vet inte vad som räknas. De lovade, lovade, lovade. Kanske de inte visste? Kanske de inte visste vad de lovade? Folk lovar så mycket. Och folk lovar så lätt. Vi kunde kanske leka lokala regnskurar. Fast jag vet inte hur det går till. Hon kanske vet. Jag får hoppas det. Jag får anta att hon vet. Vad är det regnet ska skura egentligen? Har regnet en egen hink och skurborste? En hink och en skurborste, som för tillfället är borttappade. Är det därför det inte dyker upp? Folk lovar så lätt för mycket åt för många, på en och samma gång. Folk lovar så mycket så de till sist inte ens minns vad de har lovat. Eller följer det helt fel väderkartor? Har det tappat bort sej på vägen, läser det inte kartan rätt? Kartor brukar vara ganska klara. Bara man förstår sej på, förstås. Nästa gång det regnar kommer jag. Det var så jag lovade. Jag kan ju inte dyka upp före det, inte innan jag är väntad och välkommen. Man ska hålla vad man lovar. 4

Nästa gång det regnar kommer jag och sänker skepp, så sa jag. Kanske var det bara som vi pratade. Man pratar ju så mycket. Endel pratar mer än andra. Endel pratar så mycket så andra inte får en syl i vädret. Kanske regnet har sitt att säga om saken. Vad vill du säga? Hallå? Jag har plockat fram rutblock och pennor. Jag har väl inte plockat fram i onödan? Kanske jag bara inbillade mej. Kanske han inte kommer alls. Men han lovade. Nästa gång det regnar. Så sa han. Och de lovade också. De lovade regnmoln tills idag. Jag ser inte minsta lilla slöja. Inget svar. Ingenting. Jaa, du regn, du säger ingenting. Försöker du tala med tystnad? Eller har du helt enkelt ingenting att säga? Var ska jag leta? Kanske vinden har vänt. Varifrån blåser det nu? Nordost? Dethär är ju löjligt. Molnen borde vara här nu. Vad ska jag bjuda på? Om han dyker upp alltså. Ost kunde vara gott. 5

Eller sydost? Blåser det alls? Är det här 3meter i sekunden? Det känns inte så. Det känns ingenstans. Det känns alldeles vindstilla. Kanske regnar det aldrig mer. Hallå regnet! Har du tappat bort din hink och skurborste? Är det dem du letar efter? Du får nog låna av mej, jag har många i mitt skjul. Kom hit bara, så får du låna. Det tycker han om. Ost blir nog bra. Olika ost. Det har jag. Det kan jag bjuda på. Olika gula ostar. Det finns det gott om i förrådet. Gula som solen. Solen som fortfarande skiner. Inget svar. Vad hade jag väntat mej? Dumt av mej att vänta. Dumt att vänta mej nånting alls. Vill man ha uppehåll ska man alltid bära med sej ett paraply. Helst flera, hur klar dagen än ser ut att bli. Man vet ju aldrig med regnmoln. De kan dyka upp som från ingenstans. Alldeles plötsligt. Som blixtar från klar himmel. När man minst anar. Men inte nu. Inte nu när jag väntar. Kanske det är ditt fel, lilla paraply. Kanske regnet inte vill smattra mot dej. Kanske regnet är rädd för dej. Så den skiner. Hur kan man ändra på den saken? Hur kan man skrämma iväg solen? Vad blir solen rädd för? 6

Blir solen rädd för spöken och skräckfilmer? För ormar, oväntade överraskningar och åskmoln? Åtminstone åskmoln, då håller solen sej oftast borta. Kanske för andra solar också. Eller nånting annat därute i universum. Det är ju så stort, jag har ingen aning om vad allt där finns. Där finns säkert en massa oväntade saker. Det är ju så oändligt. Sånt kan vara skrämmande. Åtminstone om man tänker på det för mycket. Kanske det räcker med att bara säga Buu? Svårt att veta. Svårt att veta vad regnet är rädd för. Lite rädd för olika slags regnskydd och regnkläder åtminstone. Det skulle jag också vara. Om jag var ett regn. Det kan ju inte kännas särskilt välkomnande att folk vill skydda sej mot en hela tiden. Inte alls. Då känns det nog tryggare att hålla sej borta helt och hållet. Växter beter sej inte alls lika illa som vi. Växter välkomnar alltid ett regn. Buuu! Blev du rädd nu? Nej. Det blev du visst inte. Och djuren. Djuren vet när regnet är påväg. Skatorna t.ex. Om skatorna hoppar omkring och naggar oroligt på gärdsgårdar och gårdsplaner, då kan man lita på att det blir regn. Andra fåglar vet också. Och om man hittar sniglar och grodor på vägkanterna blir det regn inom ett dygn. Så är det. Eller ormar. När ormarna ringlar runt på gården kan man vänta sej ett förfärligt oväder. Det finns många vädermärken att följa. Ha! Där skrämde jag dej allt. Nehe. Inte det. Jag har inte sett några ormar. Inte sniglar eller grodor heller. Men det kan ju dyka upp ändå. Regnet. Tycker fåglarna verkar lite oroliga. 7

Böhöhöö! Nehe. Det hjälpte inte heller. Kanske man kunde försöka påverka vädret på något sätt? Det görs ju ofta olika slags såna experiment. Andra än regndanser. Regndanser sysslar man inte med i vår del av världen. Här sprider man istället olika ämnen över molnen för att få det att regna. Man åker upp i flygplan, och slänger ner små stoft av olika slag. Silverjodid tillexempel. Vet inte hur bra de har lyckats med det. Det är oklart. För dem också. Bra att de försöker ivarjefall. Vad ska jag hitta på? Men det finns enklare sätt. Vill man ha vatten ska man lämna paraplyerna hemma. Så borde jag ha gjort. Men jag ville ju inte bli våt. Äsch. Om jag bara kunde göra mej av med det. Dumma paraply. Dumma, dumma, dumma paraply. Kanske jag bara kan lämna det här. Eller där? Där blir kanske bra. Så ingen ser. Jag kunde packa undan gummistövlarna. Det kanske skulle hjälpa. Jag kunde gömma alla fula gula regnkläder längst bort i förrådet. Och sydvästen. Sådärja. Nu är paraplyet borta. Hörde du regnet, inget paraply! Ser du? Fritt fram! Nu kan du komma och göra mej våt. Alldeles plaskvåt, om det är det du vill. De lovade ju regn. Hur kunde de lova nånting sånt? Man kan ju inte veta. Man kan ju inte veta nånting alls. Om hur det blir. Man kan gissa, ana, hoppas, tro, räkna ut och kalkylera. Hur mycket som helst. Men man kan aldrig veta. Hallå! Kuckuu, regnet, var är du? 8

Kuckuu, här är jag, var är du? Kuckuu! Hallåå! Utom mormor förstås. Min mormor kunde veta. Jag vill berätta för honom om min mormor. Hon visste allt. Hade hon ont i sitt lillfinger var regnet påväg. Varje gång.varenda gång fingret värkte. Men hennes lillfinger är inte mera bland oss. Hennes lillfinger ligger långt nere i jorden. Det har förmultnat. Blivit till mull. Finns bara skelettet kvar. Tänkte att man kanske borde gräva upp det. Det som finns kvar av hennes finger. Placera det vid fönstret som en termometer. Så man skulle veta lite mera. Om väder och vind och såna saker. Men jag vet inte hur mycket som finns kvar. Av fingret. Och jag vet inte om jag vill gräva i en grav heller. Och hur skulle jag kunna vara säker på att jag fått tag på rätt finger? Om skelettbitarna flyttat på sej eller så. Så jag tänkte att det är bäst att låta bli. Jag är här, här är jag, var är du? Så nu vet jag inte så mycket. Om nånting alls. Jag får nöja mej med det. Jag bara gissar, anar, hoppas, tror och räknar ut. Sådär som vädergubbarna. Vädergubbarna vet väl ingenting, de heller. Inte ens fastän de har sina fina instrument. Jag har inte ens min mormors finger. Äsch. Det är lite ensamt här nu. Och det känns lite, lite fånigt att ropa på ett regn. Ett regn som kanske inte ens gömmer sej däruppe. Ett regn som kanske är nån alldeles annanstans. 9

Vad håller jag på med egentligen? Tänk om nån såg? Ingen såg väl? Här finns väl inte nån? Hallåå! Kuckuu. Nej. Ingen här. Äh. Dethär är en dum väderlek. Riktigt dum. Nyss var jag inte lika ensam. Nyss var jag inte lika fånig. Nyss hade jag ju ändå Vädergubbarna bara låtsas veta. De säger sej veta, men vad vet de egentligen. De säger en massa, men det stämmer sällan. Fåniga väderlek. Här regnar inte ett dugg. Inte ens någon enstaka droppe. Vi kunde leka att det regnar. Vi kunde leka att det regnar riktigt ordentligt. Vi kunde leka lika ivrigt som grannbarnen. Så ivrigt så det känns som om det var på riktigt. Jag vill berätta för honom om grannbarnen. Igår kom de hit för att leka. De hörde också vad som lovades. Titta inte på mej sådär. Förlåt, snälla söta vackra paraply. Förlåt att jag Jag menade ju inte så. Nej, förlåt. Jag ska nog bära dej med mej. Jag ska inte lämna dej ensam nånstans. Jag försökte ju bara få en orsak att spänna upp dej. Inte bara bära omkring på dej i onödan. Jag vill snurra dej högt högt uppe i skyn, så alla kan se så fint du är. Man kan inte lova saker så barn hör, om man inte tänker hålla det. Inte ens på radion. Barnen kommer nog ihåg. De kommer ihåg och så blir de besvikna sen. 10

Kära lilla paraply. Känns det bättre nu? Grannbarnen samlar på vattenpölar. De har samlat ganska länge. Det har blivit en hel del pölar. De tänker ge dem som presenter till alla sina vänner. Små pölar att plaska i med små, små gummistövlar. De samlar dem i stora burkar. Pölarna. Sätter lock på, så det inte ska avdunsta. Det har de lärt sej i skolan. Att vattnet avdunstar. Så ställer de burkarna i föräldrarnas förråd. Alla pölar ryms inte i burkarna. De har för många vänner. Och för få burkar. Värre problem kan man ha. De pölar som inte ryms häller de bara ut där på golvet. Föräldrarna vet ingenting. Jag kunde berätta för henne om mitt paraply. Och om alla slags regn det har fått stå ut med. Tänk så bra det har hållit. Jag fick det av min pappa. Han hade fått det av sin pappa. Som hade fått det av sin pappa, som visst hade fått det av sin och så vidare. Vet inte hur långt bak i tiden det går. Det kan jag inte berätta. Vet inte hur gammalt det är. Men bra har det hållit, annat kan man inte säga. Det gjordes ordentliga saker förr. Inget skräp, som idag. Det hade man inte råd med. Det är meningen att jag ska ge det åt min son sen. Om det nu blir någon son. Man vet ju aldrig. Jag undrar om jag får egna barn nångång? Barn som vill plaska i vattenpölar. Så skulle jag också få plaska lite mera. Jag kunde berätta för henne en hel del om paraplyn, faktiskt. Jag borde nog gå med i någon paraplyorganisation. Träffa andra med samma intresse. Andra som vet. Paraply är ett franskt ord som betyder Mot Regn. Para Ply. Det vet jag. Paraflax kan det också kallas. Jag skulle hellre säga paraflax. Faktiskt. Mycket hellre. Men då förstår ingen vad man menar. Hon skulle kanske förstå. Åtminstone sen när jag har berättat. 11

Först måste man gifta sej förstås. I en tunn molnslöja. Det kanske aldrig blir så. Det kanske aldrig kommer nån som frågar. Kanske jag får nöja mej med grannens. Paraplyets uppgift är att skydda från regn. Ett paraply är en regnskärm. En hopfällbar skärm med ett handtag. Om man vill skydda sej mot solen heter paraplyet parasoll. Det är väl också franska. Para Sol. Låter mera som spanska egentligen. Fast vad vet jag. Jag vet ingenting om spanska. Och om parasoll vet jag inte heller så mycket. Bara att de används flitigt på stranden när det är sommar. Igår lät vi kranen stå öppen en stund. Så barnen skulle få flera pölar till sin samling. De sa att de ska skaffa flera burkar också. Senare. Men först vill de räkna ut hur många de kan behöva. Det ska de göra i skolan. Skillnaden mellan ett paraply och ett parasoll är materialet. Parasollen tål inte regn. Vågstänk tål de kanske, men regn klarar de inte av. Jag kan egentligen inte tåla regn jag heller. Ändå väntar jag. Nu väntar jag så väldigt på att det ska börja regna. Hon tycker ju om. Regn och väderlekar. Det får jag väl lov att unna henne. Jag får väl lov att vänja mej. Vänja mej vid att unna. De glömde pölarna här sen. Klart att de glömde. Det blev inte så fina pölar, jag skulle också ha glömt. De var så rena. Alldeles för klara och rena. Inte riktigt pölvatten. De var inte äkta. Man såg det på långt håll. Vi satte inte ens ut dem på marken. Var håller regnet hus? Har regnet ett eget hus att husera i? Har det blivit för hemtrevligt där? 12

Kranvatten är inte alls samma sak. Det känns inte likadant. Låter inte heller lika. Inte ens fastän man låter kranen droppa. Då borde man ha flera kranar. Riktigt många. Riktigt fruktansvärt många, flera än det finns i hela huset. Flera än det finns på hela gatan. Kanske flera än det finns i hela stan. En ensam, ynklig, droppande kran låter inte som nånting alls. Utom som en droppande kran förstås. Vi fick trumma regnljud med fingertopparna. Det lät inte heller äkta, men det fick duga. Så regndansade vi till indianmusik. Eller så lät det. Så sa barnen ivarjefall. Att det lät som indianmusik. Finns där för mysig musik, i huset? Hemstöpta stearinljus och rödrutiga gardiner. Magar mättade av mammors mat. Pappor som plåstrar om. Skrattsalvor att smörja in sej i. Hemvävda mattor. Regn måste ju också tycka om såna saker. Till indianlekar hör fjädrar och pilbågar och stridstjut. Vi hade inga fjädrar och inga pilbågar. Bara tjut. Riktigt högljudda tjut hade vi. Vi lät precis som infödingar och indianer. Eller har regnet bara tröttnat? Tröttnat på att regna ner, samla sej i vattenpussar bara för att avdunsta och så regna ner igen. Sånt måste ju kännas ganska meningslöst ibland. Falla ner, samla sej, upp igen, och så falla ner igen. I en oändlig cirkel. Det leder ju ingen vart. Vad är det för mening med det egentligen? Finns det indianer på Hawaii? Eller bara andra naturfolk månntro. Kanske det har bestämt sej för att ta en paus och fundera lite. Kanske det har gjort det. Tagit en paus. Åkt på semesterresa till annan ort. Till nån plats långt härfrån. 13

Jag vill berätta för honom om en ö på Hawaii. Jag vet inte vad ön heter, men där regnar väldigt mycket. 350 dagar om året regnar det. Där har nog alla barn sin egen pöl. Alldeles säkert. Ingen behöver samla. Undrar hur de går klädda, vad deras kläder har för material. De kan ju inte gå omkring med paraplyer hela tiden. Inte 350 dagar i året. Undrar vad det talas för språk där. Där som regnet befinner sej just nu. Undrar om de där också funderar på om man ska säga vattenpöl eller puss. Det beror väl på vilket humör man råkar ha på gång. Vad man vill säga. Vad man vill att det ska låta som. Pöl låter som en pöl. Och puss En puss är fylld med helt andra känslor. Det är bara att vänta och se. Vad man väljer, vad utsikterna säger, hur det blir. Kanske de inte behöver så mycket kläder där. Kanske de inte bryr sej om att det regnar. Kanske de inte bryr sej om att de blir våta. Kanske de är så vana vid det. Man kan vänja sej vid så mycket. Jag är van vid att vänta. Men jag är trött på det. Jag ska sluta vänta. Jag ska ordna saken själv. Jag kan kanske låta kranen stå öppen en stund igen. Samla ihop några pölar. En hel bunt med pölar, för säkerhets skull. Och sen, snart, kan jag placera pölarna på marken. Så kan de avdunsta därifrån. Samla ihop sej i små moln. Och sen regna ner. Då skulle han komma. Det skulle han. 14

Utsikten är god, avsikten likaså. Jag vet bara inte vad jag ska säga. Sen. Eller så kunde jag låna en sprinkler. Jag skulle behöva en jättesprinkler. En jättesprinkler som sprinklar vatten över hela bygden. Så alla tror att det regnar. Jag kunde berätta för henne om alla forntida folk som använde paraplyer. Och om dem som använde palmblad istället, som ännu inte hade kommit på att bygga hållbarare saker. Var kunde jag få tag på en sprinkler? Man hade paraplyn redan före Gamla Bokens tid. Sånt vet jag. Sånt kan jag. Kanske grannbarnen vet. Kanske de har en sån. Nånstans i föräldrarnas förråd, bland alla vattenburkar. Jag vet till-och-med det kinesiska tecknet för paraply. Det ser ut såhär. Precis som ett paraply. Och det tecknet är uråldrigt. Kanske det räcker med en liten? Den kanske inte alls behöver vara så stor som jag tror. Bara vattenstänken räcker ända fram. Det måste de göra. Det är inte alla som har ett paraply. Alla vill säkert ha, men alla har inte. Inte då när de behöver. Vem skulle veta? Vem skulle veta om regnet är riktigt. Om regnet är riktigt eller falskt. Om det är äkta. 15

Det är inte alla som får använda paraply heller. Eller så var det inte förr åtminstone. Bara högt uppsatta personer hade paraplyn. Furstar och kejsare. Viktiga människor. Man kände igen dem på att de hade med sej paraplyn. Små och lätta paraplyn, som inte vägde för mycket. Då visste man, att här kommer nån som är viktig. Barnen sku veta förstås. Dem kan man inte lura. De bara låter folk tro att de är lättlurade. Det är så mycket lättare att leva så. Det var inte alltid de själva som bar omkring på dem, förstås. I synnerhet då när de inte behövdes. Det var deras tjänare. Det är tur att paraplyn inte väger så mycket, tjänarna hade säkert en hel del annat att bära på också. Jag vägrar låta mej luras. Inte av vädergubbarna, och inte av nån annan heller. Bland alla forntida folk i hela världen fanns det alltid en slav eller tjänare som höll upp ett paraply. Går min klocka rätt? Det borde vara här precis nu. Allra senast om nån sekund. Annars tänker jag ringa och klaga. Nånstans i världen fanns det ceremonier där furstliga följen gick och bar på tiotals paraplyn uppspända framför de högt uppsatta personerna. För att skydda dem mot all slags eventuell nederbörd. Det finns bilder på det. Det var före man kunde skriva. Det kan jag berätta för henne. Kanske om jag stänger ögonen en stund. Jag tycker om att tänka på mej själv som en högt uppsatt person. Jag skulle gärna ha ett helt följe framför mej. Ett följe som bar på uppspända paraplyer, 16

oavsett om det regnade eller inte. Om jag blundar riktigt mycket. Det känns så naket att gå nånstans utan paraply. Också då när det är alldeles säkert att man inte kommer att behöva det. Dagar som denna. Om jag tänker riktigt hårt. Jag får väl bara ge upp. Ta mitt paraply och traska hem igen. Det är ingen idé att stå här längre. Fast vänta lite... Vänta! Vad var det? Var det? Kan det ha varit? Jo! En droppe. Det var! En regndroppe kommer sällan ensam. Det droppar. Se, där har vi det visst. Det drippar och droppar. Ja, här har vi det. Regnet. 17

Nu regnar det. Nu kom det. Välkommen! Nu är det dags. Dags att spänna upp sitt paraply. Sitt finfina paraply. Världens bästa och mest hållbara paraply. Nu, nu får du fylla din funktion. Det regnar inte mycket. Inte mycket alls. Det är här nu. Nu är det här. Nu är tiden inne. Nu är det bara att hålla utkik. Nånstans borde jag snart se en silhuett. Långt borta, så man inte ens ser, men anar. Alldeles snart. Han har säkert sitt paraply. Alldeles säkert. Snart kan man redan ana. Ett paraply som blir större och större. Och sen kanske man skymtar nån under paraplyet. Springande stövlar som stänker vatten. Stora stövlar, inte små alls, inte ännu. 18

Det bara duggar lite. Alldeles lite. Man skulle inte behöva ett paraply egentligen. Det droppar inte så mycket. Det tar väl inte slut? Det är väl tilltagande och tilltalande, inte avtagande. Det håller väl i sej? Men det är tillräckligt. Tillräckligt för att kallas regn. Åtminstone duggregn. Vad sa rapporten? Vad sa rapporten om dagens högsta temperatur och nattens lägsta? Vem vet. Kanske det tar fart så småningom. Sätter igång ordentligt och börjar ösa ner. Ösa ner över hela bygden. Så alla som har kan plocka fram sina paraplyn. Paraplyer som ser ut på lite olika sätt. Och regnområdet, hur stort är det? Är det avgränsat? Var går gränsen till området? Fast det finns vissa gränser för hur ett paraply ska se ut. Det kan inte se ut hur som helst. Man känner igen ett paraply när man ser det. Känner man igen en gräns när man ser den? Vet man var gränsen går? Står där vakter som vaktar i unisona uniformer? De kan ha olika färg, olika storlek och olika handtag. Annars ser de precis likadana ut. Så har det alltid varit. Så kommer det alltid att vara. Kan man töja på gränserna? 19

Hur skulle det se ut med ett paraply som inte ser ut som ett sånt? Ingen skulle förstå sej på det. Ingen skulle veta vad det är. Inte ens de som känner till ordet paraflax. Nej. Det är just såhär det ska vara. Nånting annat skulle knappast fungera. Åtminstone inte i regnväder. Inte när det regnar överallt. Fast tänk om det inte är så? För tänk om det bara är här det regnar. Tänk om dethär bara är en alldeles liten lokal regnskur. Tänk om det är uppehåll därborta. Tänk om det är solsken där hos henne. Om det inte regnar alls. Då vet han inte att han är väntad. Då vet hon inte att jag är påväg. Då är jag kanske inte alls välkommen. Hur kan man veta? Men det måste han ju veta. Jag får väl bara ta risken. Han måste ju vara påväg. Om det slutar regna får jag väl bara vända om igen. Han kan vara här vilken sekund som helst. Vända om och börja om från början. Kanske om jag stänger ögonen en stund. Jag har ringen. Jag har regnet. Och mitt paraply. Allt är som det ska vara. Nu går jag. 20

DEL TVÅ ( kommer till med sitt uppspända paraply.) Hej. Nu är jag här. Hej. Där är du. Här är jag. Hej. Du kom. Jag lovade ju komma. Du lovade, och du höll. Det brukar du ju göra. Jag lovar att jag går så fort det avtar. Du borde inte lova för mycket. Nej, jag lovar. Ja. Så här är jag. Där är du. Och ditt paraply. Jag har inget. Har du inte? 21

Det har jag väl sagt? Jag har inget eget paraply. Bara ett alldeles litet. Hur litet? Såhär litet. Jag är för stor för det egentligen. Man borde vara alldeles liten. Riktigt pytteliten. Mindre än en dvärg. Så liten som man bara är då när man ännu är inne i någons mage. Och därinne kan man ju inte ha något paraply alls. Har det gått i arv? Nej. Jag fick det på en restaurang en gång. Och det var inte något som nån hade glömt kvar, det hörde till. Det hörde till beställningen. Jasså. Jag tänkte att det kanske var viktigt. Att det var alldeles särskilt och speciellt. Nejdå. Det finns hur många som helst likadana. Världen är överbefolkad av pyttesmå paraplyer. Dessutom är det gjort av papper, så det håller ingenting. Inte vatten, ivarjefall. Då är det inte ett paraply. Är det inte? Det ser precis ut som ett paraply. Om det inte håller vatten är det ett parasoll. 22

Är det så det heter? Jo. Det skulle nog vara bra med ett paraply. Det är praktiskt med paraplyn. Man blir ganska våt här. Blir man? Det regnar ju inte så mycket. Blir man faktiskt? Jag har inte märkt det. Nej, du står ju under ditt paraply. Oj, förlåt. Du ryms nog med inunder. Ryms jag? Klart du ryms. Det är stort. Om du vill. Om jag vågar. Klart du vågar, det är väl inte farligt? Här finns plats. Vi kan väl försöka. Som vanligt. 23

Det är rymligt. Känns nästan som ett litet hem. Hemligt. Det är fint. Ditt paraply. Tycker du? Det har jag väl sagt? Jag kan berätta för dej om mitt paraply. Det finns faktiskt en hel del att berätta. Jag kan berätta allt. Om du vill höra, förstås. Det vill jag. Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Var har du fått det ifrån? Nån dag ska jag berätta. Nån vacker dag. 24

Jo. Vilket väder vi har. Regnigt. Ja, regnigt. Annat kan man väl inte säga. Det är länge sen det har regnat. Det är det. Men det klarnar väl upp snart. Tror du det? Jag hoppas det. Gör du? Eller nej, jag menar Jag vet inte vad jag ska säga.vilket väder, va? Jag hatar regn. Eller nej, jag menar... Nu blev det fel igen. Jag tycker om regn. Jag också. Sa du inte nyss att du hatar regn? 25

Jo. Jag tycker inte om att bli våt. Inte alls. Därför är det praktiskt med ett paraply. När ska du berätta om det? En vacker dag. Så sa du ju. Var det så jag sa? Var det jag som sa det? Så var det. Ja, så var det väl. Hör du hur det smattrar? Jo, jag hör. Jag tycker om det. Jag tycker om detdär smattrande ljudet av regn. Det är så sällan man får höra det såhär, under ett paraply. Jag hör det ganska ofta. Då när det regnar. Inte när solen skiner, förstås inte då. Jag tycker nog om solsken också. Jag trodde du tyckte mera om regn. 26

Det är svårt att säga. Som med årstider. Det är svårt att säga vilken årstid man tycker mest om. Jag tycker mest om sommaren. Jag tycker kanske mest om hösten. Regnperioden. Då regnar det mest. Eller jag vet inte om det gör det, men det känns så ivarjefall. Då behöver man stövlar hela tiden. Sommarregn känns på ett annat sätt. I dem kan man springa barfota. Det känns också bra. Så det regnar. Ska det aldrig sluta? Det håller nog i sej. Det gör väl det. Ett sånt väder. Säg inte annat. Är du hungrig? Jag har lite ost. Från syd eller nord? Från alla vädersträck, faktiskt. 27

Jasså? Det var värst. Det skulle nog smaka. Det skulle nog smaka med lite ost. Från syd eller nord? Från vilket vädersträck som helst. Då börjar vi med lite ost-nordostlig ost. Tack. Sen lite sydvästlig ost. Jag tänkte faktiskt fråga dej en sak. Och lite nordlig. Jag tänkte Smakar det bra? Jo. Jo, jo. Det smakar ost. Som vanligt. Det gör det. Vad var det du tänkte? 28

Ja, vad var det jag tänkte? Det var ingenting viktigt. Har du ritat vädersträck nångång? Det har jag inte. Faktiskt inte ett enda. Om inte kartorna räknas. Men jag kan nog. Jag kan rita så många det behövs. Jag kan rita vädersträcken som avgränsar vårt regnområde. Behöver vi faktiskt ett regnområde? Vi har ju vårt paraply. Vårt? Ja. Det kunde man kanske kalla det. Nångång. Om du vill. Om jag vågar. Det är nog fint. Vårt paraply. Visst är det det. Det är det bästa. Är det utomlandsifrån? Där är allting bättre. Utomlands kan man handla paraplyer med livstidsgaranti. Jag såg en annons om ett sånt en gång. Kvalitet. Det såg ganska likadant ut på bilden. Likadant som mitt. Vårt. Fast man kunde bara se halva förstås. Det brukar vara så på bilder. 29

Jag skulle gärna vilja ge det vidare till nån annan en vacker dag. När jag var liten hade jag en bilderbok som handlade om ett paraply. Där var det en liten flicka som lekte i regnet. Så fick hon ett paraply av en gammal tant. Flickan blev så glad, så glad. Det fanns en massa saker man kunde göra med paraplyet. En hel massa. Man kunde t.o.m åka båt i det. Sen när flickan själv hade blivit en gammal tant gav hon paraplyet till en annan liten flicka. Inte till sitt eget barn? Nej, till en annan liten flicka bara. Nån hon såg på gatan. Hade hon inget eget barn att ge det till? Det vet jag inte. Det är väl inte så viktigt. Nej, det spelar väl ingen roll. Nej, det finns en massa flickor här i världen. Så är det väl. Nu blev det visst lite fel igen. Jag menar flickor som behöver paraplyer. Små flickor. 30

Som inte har egna. Ja, du kan få hälften om jag går. Så ska det väl vara. Så måste det väl bli. Fast vad gör man med ett halvt? Inte så mycket. Det är nog bättre när det är helt. Det fungerar inte alls med ett halvt. Då kan du inte gå. Men det ser ut att klarna upp. Gör det? Så småningom. Molnen börjar röra på sej, de skingras nog snart. Inte ännu. Inte riktigt ännu. Där är ännu några molnbyar kvar. Där kunde vi flytta in. I molnbyarna. 31

I molnbyar kunde jag gärna bygga ett bo. Fast det behövs inte, vi har ju paraplyet. Här hör man att det droppar. Drrrippdropp. Drrrippdripp drippdrrrropp. Det låter nästan som små skottsalvor. Som skottsalvor på väderfronten. Drrrippdropp drrrippdrrropp. Som ett regn av skott som haglar över oss. Drippdripp droppdroppdropp. Träff. Hej, vi skulle ju sänka skepp. Det skulle vi. Det var ju därför du kom. Jo. Det är ju därför jag är här. Bara därför. Ska vi göra det på riktigt eller på lek? På lek förstås. Så gör vi ju alltid. Jag gissade det. Det är svårt att sänka skepp på riktigt. Om man inte har kanoner förstås. Eller om man inte är ett regn. Hur menar du? 32

När det regnar riktigt ordentligt samlas det ju vatten i båtarna. Och regnar det tillräckligt mycket fylls dedär småskeppen småningom med vatten. Tills det blir för mycket. Det är bara för regnet att fylla på med sina droppar. Dripp dropp dripp dropp. Ingen konst alls. Inte för regnet. Och till sist sjunker de. Om det blir för mycket vatten alltså. Ett regn kan sänka skepp. Ett regn kan sänka små skepp. Det kan säkert gå tokigt för stora skepp också. Kan det? Förstås. Om det regnar riktigt, riktigt mycket. Om de inte har tak förstås. Eller paraplyn. Vad skall vi ha för regler? Samma som förut. Ett skepp med tre mastar. En tremastare alltså. Jo. Du får börja. Är du färdig? 33

Jag är klar. Då skjuter jag. Vänster fot. Miss. Din tur. Vänster knä. Miss. Höger arm. Miss. Högra lilltån. Miss. Vänstra ringtån. Ringtån? Ja, eller vad den nu heter. Tån som är bredvid lilltån. Miss. Vi fortsätter. Mellan tummen och pekfingret. 34

Miss. Ditt vänstra ögonlock. Miss. Höger ögonvrå. Miss. Din skrattgrop. Miss. Ditt födelsemärke. Miss. Vänster ringfinger. Var där? Kotan mitt på fingret. Träff. Din tur igen. Det vänstra ringfingets nagel. Träff igen. Tummen. Tummen? Miss förstås. Ryggraden. Miss. Vänster ringfinger. Precis där. Precis där fingret börjar. 35

Träff och sjönk. Du vann. Så där är redan upptaget. Jo. Eller hur menar du? På din vänstra hand. Där som ringfingret börjar. Där är redan nånting. Det var inte så jag menade. Det var ju bara tremastaren. Jag tänkte bara Jag hade tänkt Vad hade du tänkt? Nej, det var ingenting. Det var bara en sak som jag har funderat på. Oj, ser du pussen? Pölen, pölen menar jag. Vardå? Ser ingen pöl. Men vänta, jag tyckte mej skymta en puss. Fast kanske jag såg fel. Kanske var det ingenting. Tycker du det känns kyligt här? Jag vet inte. 36

Det brukar ju bli lite kyligt när det regnar. Sådär fuktigt och ruggigt. Eller är här lite varmt? Jag vet inte, jag har ingen termometer. Tänkte skaffa mej en sån, mormors gamla, men ville inte gräva. Kanske du kunde hjälpa. Hur länge stannar du? Hur är det nu med utsikterna? Hur länge månne det regnar ännu? Så man kan kalla det regn. Jag måste ju gå när det slutar. Så hur gör vi då, när regnet tar slut? Halva blir väl ditt när regnet tar slut, antar jag. Måste du gå? Klart jag måste. När det slutar. Om det slutar. Kanske det regnar för evigt. Kanske. Det kanske aldrig slutar. Det kanske bara regnar och regnar. Tills alla slätter är övertäckta med vatten. Tills det blir en stor flod. En så stor flod som i Gamla Boken. En syndaflod. Det kan ju hända att det blir så. Det har ju hänt. Det har vi ju läst om. 37

Jag hoppas att det inte regnar så mycket. Inte på en och samma gång. Inte idag. Hur skulle vi kunna klara oss då? Ingen klarade ju sej, ingen överlevde. Utom djuren. Två av varje art. Och han som byggde båten förstås. Hela hans familj klarade sej. Vi kunde flyta på floden i dethär paraplyet. Det är bara att vända det uppochner, och sen kan man sitta där och guppa. Det är bra att ha för många saker, det är praktiskt. Inte om man delar det på hälften. Nej, då är det inte så praktiskt mera. Så det är nog bäst att vi håller ihop. Det är det nog. Så kan vi samla på oss lite djur också. För säkerhets skull. Det kan vi. Fast det kanske inte regnar så mycket. Man vet inte. Nej, man vet inte. 38

Man vet inte hur det blir. Det brukar ju inte regna så mycket ändå. Nej, det brukar det inte. Det är svårt att veta. Oftast är det bara små, korta skurar. Här åtminstone, har jag märkt. Det är väl så. Här regnar det inte så mycket. I en bok jag läste fanns det en typ som regnet tyckte väldigt mycket om. Du menar säkert att dendär typen tyckte väldigt mycket om regnet. Nej, han tyckte väl inte särdeles mycket om regnet alls. Regnet tyckte om honom. Regnet tyckte så mycket om honom, så det ville regna på honom hela tiden. Vart han än gick. Det regnade alltid på honom. Så hade det alltid varit, ända sen har var liten. Han hade fått vara med om en massa olika sorters regn, flera än dethär paraplyet. Han kunde räkna upp hundratals olika sorters. Sen berättade han det för pressen. Att det regnar på honom hela tiden. Och efter det ville folk betala massvis med pengar åt honom för att få honom att åka till olika uttorkade ställen. Öknar och sånt. Ställen där det behövs regn. Ställen som behöver regn riktigt mycket. En sån människa skulle jag gärna vilja vara. Så det skulle regna här hela tiden. Inte jag. Det skulle ju vara hemskt. Man skulle vara tvungen att leva såhär. Stå under ett paraply hela tiden. Det skulle ju bara vara ruggigt och trångt och hemskt. 39

Skulle det? Jag tyckte vi hade det ganska bra. Va? Jo, nu. Men sen. Sen, om det skulle vara såhär hela tiden. Så kan man ju inte ha det. Inte hela tiden. Man kan inte leva såhär under mitt paraply. Jag tyckte du sa att det kunde vara vårt paraply. Sa jag det? Ja, det sa jag väl. Det tänkte jag ju. Tycker du att det har blivit blåsigt? Inte så värst. Hur hårt tror du att det blåser? Hur många meter i sekunden? Inte så många. Det är ganska stilla. Bara en svag bris. Nån liten vindpust. Bara som små andetag. Som när man pustar ut. Jag skulle vilja fråga dej en sak. Och jag frågar nu, medan det ännu regnar. Sen ska jag gå. Nu får du vara tyst och lyssna. Jag ska vara alldeles tyst. Inte avbryta. Inte prata om annat. Jag är tyst. 40

Bra. Regnar det ännu? Hör du? Jag hör ingenting. Inte jag heller. Inget droppande. Har det slutat? Jag tror det. Det har väl det. Det har slutat droppa nu. Jag borde stanna. Du borde. Om jag stannar, vad händer sen? Ibland är det för svårt att förutspå. Att veta hur det blir. Att veta hur det går. Det är kanske bäst att jag går. 41

Bara för att det håller upp? Ja. Jag ska inte uppehålla dej mer. Jag måste ju hålla vad jag lovade. Du får nog stanna. Om du vill. Om jag vågar. Vi kan ju försöka. Det är väl dags att fälla ihop paraplyet i vilket fall som helst. Det är väl det. Det är ganska onödigt med paraply egentligen. Inte när det regnar. Det skyddar ju. Vad är det man skyddar sej mot egentligen? Vad är det man aktar sej för? För att bli våt, förstås. Kanske man aktar sej lite för mycket ibland. Jag vill inte bli våt. 42

Ibland måste man våga utsätta sej för regnet. Som den gången när vi var små, minns du? Du tyckte om att stå i regnet, det minns jag. Du också. Gjorde jag? Så sa du. Det sa jag väl. Vi hade ritat en egen väderkarta. Vi ritade väl flera stycken? Det gjorde vi. Egna väderkartor för regnet. Så det skulle veta var det är bäst att regna. Och en för solen, vill jag minnas. Så att den skulle hitta. Så att den skulle hitta rätt. Just det. Det var så det var. Det var en väldigt grå dag. Det låg sniglar och grodor överallt, man fick gå försiktigt för att inte trampa på dem. Det var helt klart att det skulle börja ösregna vilken sekund som helst. 43

Ändå klättrade vi. Vi klättrade allra högst upp på berget. Där placerade vi kartan vi hade ritat till solen, så den säkert skulle få syn på den. Och just som vi stod där allra högst uppe började regnet ösa ner. Ändå stod vi kvar. Vi bara stod där. En lång stund. Alldeles dyblöta blev vi. Mina kläder blev alldeles förstörda. Min klänning blev alldeles genomskinlig. Det kommer jag ihåg. Det kommer jag mycket väl ihåg. Så nära har vi aldrig varit. Inte sen dess. Sen hittade min pappa oss i skjulet. Så fick du inte mera leka. Inte i regnet. Inte med mej åtminstone. Inte utan paraply. Var det så det var? Det var då min pappa första gången berättade för mej om hur viktigt det är med paraplyn. Att regnet är för vanligt folk. De högt upsatta använder paraplyn. 44

Ska vi fälla ihop det? Det är väl dags. Fälla ihop och stå kvar ändå. Precis på samma sätt. Lika nära. Kan vi det? Det kan vi. Det ska vi. Sådärja. Så var det gjort. Det var det. Bra. Det känns konstigt. På vilket sätt? På något konstigt sätt. Ovant. 45

Det ser ut att klarna upp. Snart ser man säkert solen. Snart. Inte ännu, men säkert alldeles snart. Vill du ha lite mera ost? Nej. Jag ska nog gå nu. Jag trodde du skulle stanna. Jag lovade ju. Du lovade. Men nästa gång det regnar kommer jag och sänker skepp med dej. Lovar du? Jag lovar. Hejdå. Nu ska jag gå. Du ska gå nu. Hejhej. Hejdå. 46

Hej Nej, nu går jag. Nu går du. Hejhej! Hejdå. 47

DEL TRE ( tar sej tillbaka till sin hållplats. blir kvar hemma hos sej.) Man pratar sällan efteråt. Om vad som hände. Och vad som inte hände. Och vad som borde ha hänt. Finns väl inte så mycket att säga. Eller finns det? Jag borde ha frågat. Jag hade ju ringen med mej. Jag får göra det nästa gång. När månne det blir regnväder igen? Och så bara gick han. Det är så det brukar vara. Han bara går. Vet inte hur jag ska få honom att stanna. Om det blåser när solen går ner, blir det regn när den går upp. Och om solen skiner på västanmoln på morgonen, så blir det regn före middagen. Det vet jag. Mormor skulle veta. Mormors finger skulle veta. Och jag skulle veta allt, om jag bara hade detdär fingret. Vad säger prognosen? Kanske det finns någon enstaka droppe på väderkartan. Nu vet jag ingenting. Inte så mycket, i varje fall. 48

Få se. Här står det. Utsikter fram till imorgon kväll. Avtagande västlig vind 3-6meter i sekunden. Vad annat? Solklart. Såklart. Man kanske får vänta länge på regn. Eller så ändrar de sej. Kanske vinden vänder. Kanske det regnar alldeles snart igen. Nästa gång det regnar hälsar jag på igen. Det var så jag lovade. Nästa gång det regnar kanske jag vågar fråga. Nästa gång kanske jag vågar. Men han kommer tillbaka. MOLNA Han vänder om, och kommer tillbaka. Så brukar det bli. Det är så det brukar vara. Undrar när det regnar nästa gång? 49