Kista 24-11-2009 Motion till Stockholms Arbetarekommuns årsmöte 2010: Kommunalt bostadsprogram Bostadssituationen i Stockholm är en situation som karaktäriseras av bostadsbristen. Inte minst unga har svårt finna bostäder i en stad med en krympande allmännytta, där bostaden har slutat vara en social rättighet och istället blivit en möjlighet till snabba klipp och spekulation på en urspårad marknad. Detta kan vi Socialdemokrater aldrig acceptera. I dagens Stockholm så har hälften av alla i åldern 20-27 inget eget boende, och av dessa är 26 % så kallade "mambos" (enligt Hyresgästsföreningens rapport Unga vuxnas Boende 1997-2009). 17 800 människor är hemlösa i dagens Sverige, och av dessa är 12% under 30. Samtidigt så förväntas Stockholms Län växa med 500.000 nya invånare fram till 2030, och för möta detta behov så behövs det cirka 12.000 nya bostäder per år (Länsstyrelsen). I ovannämnda rapport från Hyresgästsföreningen, så konstateras det det skulle behöva byggas 128.000 bostäder (i hela landet) för möta efterfrågan hos de totalt 216.000 unga som saknar och efterfrågar en egen bostad idag. Detta, tillsammans med den beräknade befolkningsökningen, ställer krav på politiken. Det kommer behövas en ordentlig, medveten och konkret bostadspolitik i Stockholm de närmaste åren. De Socialdemokratiska lösningarna på problemen bör grunda sig i en vilja om vad vi vill med vår stad. Det är därför undertecknad anser vi är i behov av ett bostadspolitiskt program för Stockholms Stad, där vi efter en vilja åtgärda den materiella situation som många Stockholmare förss i idag, utformar klara och tydliga mål. Men framförallt ambitiösa mål. Om vi vill ge Stockholmarna en ordentlig bostadspolitik, så måste vi utforma politiken med ett långsiktigare perspektiv än vallöften för en mandatperiod. Därför yrkar undertecknad på vi låter programmet vara en målsättning för en tioårsperiod. Det gör vi får en politik som inte bara är ett löfte om ett bättre liv för Stockholmaren, utan också en politik som fungerar valvinnare i flera valrörelser. Men det räcker inte bara bygga ambitiöst kvantitativt. Bostadsbristen är i mångt och mycket en djupare, social, problematik, där framförallt den privatekonomiska faktorn spelar en stor roll. 30% av länets "mambos" har haft ett eget boende, men varit tvungna flytta hem igen (Unga vuxnas Boende 1997-2009). Detta beror främst på de höga boendekostnader vi har i Stockholms Län. Därför så måste en ambitiös bostadspolitik, även vara en solidarisk, där vi tar ungdomars bräckliga ekonomiska situation (med studiebidrag, osäkra anställningar, och tvära kast) i beaktande. För de 56.000 bostadslösa unga vuxna i åldern 20-27 i Stockholms Län idag, så skulle byggandet av 36.000 bostäder behövas för de ska kunna få ett eget boende efter deras önskemål. Samtidigt så kan var tredje 20-27 åring betala högst 3.800 kronor i hyra/månad, och var fjärde ung vuxen (50.500) kan betecknas som fig. (Hyresgästsföreningens rapport Unga vuxnas boende i Stockholms Län 2001-2009). Vi måste skänka framtidshopp för inte bara stockholmarna i allmänhet, utan främst för de 1 (5)
unga stockholmarna. Krisen och den borgerliga regimen har drabbat ungdomar och unga vuxna hårdare än de flesta andra grupper, men även problematik av äldre datum dröjer sig kvar och har förvärrats. Senast vi hade en bostadsbrist i samma skala, var på 60-talet. Då svarade arbetarerörelsen, med SSU i spetsen, med det slagkraftiga miljonprogrammet (där man byggde en miljon bostäder under en tioårs period över hela landet). Det kommunala bostadsprogram som vi bör ta initiativ till, ska förstås inte bli någon plankning av miljonprogrammet. Miljonprogrammet hade sina brister i utformningen, och dessa har orsakat problematik vi än idag måste handskas med. Men det var inte den politiska viljan som var problemet med miljonprogrammet, utan vissa felaktigheter i utformandet av de system och mekanismer som skulle stimulera byggandet, en övertro på den tidens teknologiska landvinningar, samt en stundtals bristfällig planprocess på det kommunala planet. Dessa brister med miljonprogrammet kommer kunna undvikas, då det är varken ambitioner eller konkreta siffror som var orsakerna. Därför ligger det inga hinder i ambitioner, politisk vilja, solidaritet, och konkreta program. Ge oss hopp, ge oss ett kommunalt bostadsprogram! Med hänvisning till ovanstående yrkar motionären: årsmötet beslutar ge fullmäktigegruppen i uppdrag upprätta en arbetskommitté för ett kommunalt bostadsbyggnadsprogram för en tioårsperiod, som ska fungera som en inriktning på den kommunala bostadspolitiken. årsmötet beslutar ge kommittén uppdraget utforma programförslaget kring målet om bygga 100.000 bostäder i staden under tioårsperioden. årsmötet beslutar ge kommittén i uppdrag utforma programförslaget på så sätt, minst 50% av bostäderna (50.000) som omfas av programmet, skall vara inriktade till ungdomar, och anpassade efter deras ekonomiska situation. årsmötet beslutar ge kommittén i uppdrag utforma programförslaget på så sätt, max 15% av bostäderna (15.000) som omfas av programmet, får vara bostadsrätter eller äganderätter (föruts den boendeformen fortfarande existerar). Nima Djohari-Taimouri Motionen är behandlad på SSU Kista's medlemsmöte 2009-11-24, där klubben enhälligt ställde sig bakom motionen 2 (5)
Motion till Arbetarekommunens årsmöte 2010 Katastrofskydd för Allmännyttiga Bostadsbolag Allmännyttan ingår som en väsentlig del i socialdemokraternas bostadspolitik. Under en längre tid över har AN varit konstant uts för förtal och misskrediteras från borgligt håll och i massmedia. Få av våra företrädare i regering, riksdag har stått upp för AN och sett på hur praktisk taget all AN i Stockholms innerstad blivit ombildad till bostadsrätter som överlåtits till kraftiga underpriser. I många fall också med tvivelaktiga och ojusta metoder där en egentlig majoritet av hyresgäster inte kunnat hävda sin rätt förbli hyresgäster i AN. Den borgliga politiken successivt bryta ner AN med en massiv utförsäljning till bostadsrätter och privata fastighetsbolag, allt till rena reapriser. Bostäder i AN skall vara ett tryggt och säkert boende, tillgängligt för alla i alla delar av staden Ett boende som ska vara förutsägbart vad gäller ekonomi och inflytande och i princip inte ska kunna ombildas till bostadsrätt eller säljas till annan hyresvärd. I ett aktiebolag finns ett minoritetsskydd för aktieägarna för deras intressen till utdelning och del i bolagets tillgångar, om de innehar 10% av aktierna. Detta minoritetsskydd kan på olika sätt utvecklas i bolagsordningen. I var och ett av stadens AN bostadsbolag finns bara 1 aktieägare. Bolagsstämman hålls med 1 person närvarande (en tjänsteman på Stadsholmen). Den obehagliga insyn i företaget som t ex börsbolagen tvingas utstå finns inte i våra kommunala bolag. Detta kan givetvis ändras av ägaren om man vill. Detta vill och ska en socialdemokratisk ledd majoritet i Stadshuset omedelbart ta itu med. Minst 10% av aktiekapitalet i var och ett av de AN bolagen delas ut i form av en aktie till varje hyresgäst hos bostadsbolaget med rösträtt och utdelningsrätt. För aktien råder hembud dvs kan inte säljas utan följer lägenheten. Rösträtten på stämman kan/bör överlåtas till ombud (som modell Aktiespararna eller något annat arrangemang). Via en ombudsförening skall styrelserepresentation utövas som enligt aktiebolagslagen ska kunna stoppa olagliga försäljningar (som flera av borgarnas genomförda utförsäljningar troligen skulle bedömas till om någon kunnat klaga). Detta är möjligt utan några lagändringar och t o m med en forts alliansregering föruts ändrad majoritet i Stockholm. I samband med utarbetande av ett svar på denna motion kan det vara lämpligt utreda förutsättningarna för föreslagen ändring i bolagsordningen för de AN bolagen. Alternativt föreslå andra vägar till katastrofskydd för AN. Därmed yrkas: Arbetarekommunen utarbetar en politik för skydda Stockholms AN från fortsa utförsäljningar både till ombildningar och direkta utförsäljningar det utreds på vad sätt ändringar i bolagsordningen för AN enligt motionsförslaget kan utgöra ett sådant eller som en del av detta. Björn Magnusson Motionen antagen som föreningens egen på motionsmöte den 28 november 2009. Sätra socialdemokratiska förening Kurt Fredriksson 3 (5)
Hotellboende Hotellboende eller andra former av lösningar för familjer som inte kan få ett vanligt boende är ett problem på många sätt. Ett problem är det rent ekonomiska perspektivet för kommunerna och stadsdelsnämnderna. Med skepengar betalar man oerhört höga hyror för folk ska få tak över huvudet. Ett annat problem är naturligtvis familjernas situation, och då ännu allvarligare för barnen i dessa familjer. Bara inte ha ett eget hem, en fast punkt komma hem till måste vara väldigt påfrestande. Dessutom är det ofta just hotell, ganska små lägenheter som inte är utrustade som ett vanligt hem skulle vara. För familjerna är det också problematiskt ur ett socialt perspektiv. Man känns skamligt och man undviker bjuda hem människor. Även detta är ännu värre för barnen. Dessutom har man kanske lång resväg till förskolan/skolan och kompisarna. Anledningarna till varför familjer hamnar i en situation där denna hjälp behövs är många. Det kan vara man är nyanländ flykting, har fått betalningsanmärkningar eller helt enkelt inte hittar ett boende. Lösningen kanske inte kan vara densamma för alla, och en del av de här familjerna kanske skulle klara sig utan hjälp om det bara fanns bostäder, men något måste vi kunna göra åt detta. Ofta är det också så när en familj är märkt av t ex betalningsanmärkningar eller andra orsaker får de inte lägenheter hos någon fastighetsvärd. Där måste vi kunna trycka på för åtminstone de kommunala, förhoppningsvis även privata värdar, ställer upp i större utsträckning med lägenheter. Vi vill därför uppdra åt våra representanter i de kommunala bostadsbolagens styrelser - skapa förutsättningar för fler familjer får en ny chans få permanent bostad trots betalningsanmärkningar eller andra problem - försöka få till liknande åtagande från privata hyresvärdar Motionär Mia Päärni Antagen på Husbyföreningens medlemsmöte 22 nov 2009. 4 (5)
En progressiv bostadspolitik en motstrategi mot borgerligheten Bostadsmarknaden i Stockholm är, som ni vet, idag något absurd. Segregationen är stor. Det gäller dels mellan arbetarklass och medel/överklass, men självklart även mellan svenskar och invandrare. Innerstan är idag närmast ett ghetto för vit medelklass, beståndet av hyresrätter i innerstan närmar sig obefintligt och priserna på bostadsrätterna ligger på fantasinivåer, mer kopplade till ett områdes status än till bostadens faktiska värde. Samtidigt har vi en situation där ca 3000 personer inte har någonstans bo, är hemlösa, bara i Stockholm. Vi har flyktingar och migranter som inte får boenden, och som befinner sig på överbefolkade flyktingförläggningar. I en situation där borgerligheten i rask takt säljer ut i princip hela allmännyttan i Stockholms innerstad, och så gott det går i övriga staden, måste vi som Socialdemokrater ha en motstrategi. För borgarna är utförsäljningarna dels politiskt riktiga, men det handlar också om de befäster och bygger in sin egen väljarbas, framförallt i innerstan. Om bara övre medelklass har råd bo i Stockholms innerstad så kommer en större del av dem rösta blått. Det handlar inte bara om vi inte raherar väljarna tillräckligt, det handlar om deras intressen sammanfaller med det borgarna kan lova i en valrörelse. Till slut kommer vi aldrig kunna vinna val i Stockholms innerstad, åtminstone inte på en socialdemokratisk politik. Vad ska vi då göra? Att återta redan sålda bostäder är svårt, och bygga nytt tar tid. Men något måste ske nu. En åtgärd, som i sig inte utgör en fullständig lösning på något sätt, men som är ett steg på vägen är styra in personer som ses som obekväma i bostads(rätts)områden som ses som raktiva. Lägg flyktingförläggningar på östermalm! Lägg ungdomsbostäder för struliga kids insprängda i vanliga bostadshus, helst i fina områden, och gör detsamma med träningslägenheter/första boende för missbrukare och hemlösa. Utsa personer kan genom detta i större utsträckning få en bostad, samtidigt som de boende i innerstaden får mer mångfald i sina liv, och värderingarna och statusen på områden kan bli mer verklighetsförankrad. Detta kan framförallt göras genom de möjligheter som de kommunala bostadsbolagen fortfarande har anvisa lägenheter till ett specifikt syfte. Men kommunen skulle också kunna utöka sitt ägande till enskilda bostadsrätter, där dessa kan upplåtas för specifika ändamål.!"!# $ % &#! #!#! #! 5 (5)