FÖRELÄSAREN bialasova@gmail.com
God morgon. Mitt namn är Jackie Arklöv och jag kommer att föreläsa er i ämnet kriminologi. Tema för dagens föreläsning är Perspektiv att utgående ifrån humanism och ömsesidig respekt för olikheter utarbeta en varaktig samhällskompromiss mellan samhället och den så kallade brottsligheten och polisens förmedlarroll i denna process. Mina meriter är stor erfarenhet inom vår allas gemensamma profession och lång framgångsrik karriär som kröntes med ett dubbelmord på två poliser vilket i sin tur gav mig en unik möjlighet att under flera år inifrån uppleva den svenska orättvisa, osolidariska och ohumana kriminalvården. Intressant! Låt oss som en introduktion konstatera att Sveriges förhållande till kriminella präglas av ett arkaiskt tänkande i banor om brott och straff, vars riktlinjer redan var etablerade för flera tusen år sedan i de antika samhällena. Skjut tjuven, hugga av handen, kasta i fängelset. Lika då som idag. Politiker samlar poäng genom att hetsa mot kriminella, kriminella fängslas brutalt i moderna koncentrationsläger, allt under täckmanteln av återanpassning till samhället
men hur kan en kriminell återanpassa sig till samhället isolerad från detsamma? Det tyder på ett oerhört hyckleri som resulterar i ett kriminella kränks och i praktiken berövas mänskliga rättigheter. Varenda människa vet att tuffare tag mot brottsligheten resulterar bara i upptrappad våldsspiral och att hårdare straff inte ett dugg minskar brottsligheten, om inte ökar. Det har framhävts från ledande socionomer och faktiskt också flera politiker sedan flera år tillbaka och det är otroligt att man inte vill föra det resonemanget till sin logiska slutsats vilken givetvis utgörs av att all den så kallade brottsbekämpningen, straffutmätningen och fängslanden omedelbart upphör för att lämna utrymme för en dialog på lika villkor i syfte att komma fram till en kompromiss. Det är lika självklart att polisen i dagens utformning med vapen och uniformer omöjligt kan få plats i ett samhälle där humanism, människovärde, jämlikhet och respekt för olikheter tillåts ha ett avgörande inflytande på politiken, då den med en sådan utformning representerar med sig den bestialiska, fascistoida inställningen att det sociala problemet brottsligheten inte ska lösas med omtänksam dialog utan med terror och skräck och står naturligtvis i vägen för denna dialog. Svenska staten har en gång i tiden släppt ut grovt psykiskt sjuka från stängda anstalt och därför är jag mycket optimistiskt vad det gäller utsikten att fängelser likvideras och de antagna överförs till statligt bekostade bostadsrätter och får ett rejält bidrag så att det inte lönar sig för dem att begå brott mer. Dessa kostnader som samhället måste ta, framstår ändå som låga... med tanke på utbyte slut på all brottslighet som för med sig definitivt högre kostnader. Det viktigaste är dock att nå till de verksamma kriminella ute i samhället för att sätta igång förhandlingar på riktigt, där har den kommande polisen som ni kommer att vara en del av sin uppgift som ligger i att
Där ligger den magnifika lösningen på problemet! nå ut till stackars kriminella och mana dem att organisera sig helst i en stor fackförening så att förhandlingar med staten kan ske på partnerskapens jämställda villkor. Förhandlingars primära punkt skulle då utgöras av fastställandet av det bidraget till så väl den enskilde brottslingen som organisationen i stort som staten ska ge ut för att brottsligheten ska upphöra. Vi står inför en historisk chans att genomföra en banbrytande reform som kommer att föra detta land närmare idealet utgående ifrån människovärde och humanism, en reform som kommer att tillfredställa allas önskningar medborgare kommer att leva utan rädsla för några som helst brott medan de före detta kriminella kommer att åtnjuta den respekt och levnadsstandard i strävan efter vilken de begick sina brott innan! Jag säger er att varje människa har sina behov; om någon vill sno sig en bil för att han inte vill arbeta och köpa den, då kommer han göra det alltså, det är dumt att tro att han någonsin kommer att överge den tanken för att han är determinerad att tänka så, så den enda lösningen är att fixa till så att det inte lönar sig för honom att ta mödan att sno en bil, dvs. att man ger honom en bil, motsvarande gäller annan brottslighet också, med undantag för våldsbrott som kommer att upphöra i och med att kriminella kommer att bli rörda av den rara behandlingen och kommer att bli snälla, dock vad det gäller våldtäkter så ligger lösningen i statligt finansierade prostituerade, eller rentav statliga prostituerade, det är givetvis så vi ska ha det, ingen snack om det. Och det är ju sådan utgående från människans behov individualistisk lösning som vi vill ha, sådan som tar hänsyn till olikheter och är solidarisk, för du är ju humanist och jag kan inte tänka mig annat än att du precis som jag också är humanist!
Sedan, fastän jag skisserade lösningen med stor dos detaljrikedom, är det viktigt att veta att man inte på något sätt ska begränsa sin kreativitet och uppfinningsrikedom, det viktiga är ju att vi går i riktning mot det jämlika, solidariska och humana samhället. En students förslag på att alla någonsin fängslade ska erhålla ett stort skadestånd ska lysa som ett beundransvärt exempel! Tänk, tänk, tänk! Ju fler tänker desto större chans att förslag nära det perfekta utarbetas! Av den anledningen har jag nu också gjort ett enkätutskick till anstalterna, så att de som är mest berörda kan komma med synpunkter på hur den framtida Stora Kompromissen ska utformas bäst, och i och med?! Men om det nu blir så förmånligt att vara kriminell Nu ska du lyssna och lyssna noga, polisyngel! Jag struntar fullständigt i om du tycker om det, men det är JAG som är föreläsare här! Du har inte fått tillåtelse att prata. Om det demokratiska samhällets regler är för svåra för dig att leva efter, kan du gå ut. Eller nej: ut med dig NU!
Det var ingen humanist heller! Kanske kan vi fortsätta nu. Vad var det jag talade om? Jo, jag sade att humanismen Några frågor? Då är det lika bra att vi slutar nu. Tack för idag. Senare på rasten, när föreläsaren gick sin väg menade några av studenterna att något inte kändes riktigt rätt. Tillfrågade kunde de dock inte ge svar på frågan vad det var exakt som inte kändes rätt