Drömmen om det rationella paradiset, (DORP) Naturen 1. Fria nyttigheter Industri Produktion Förädling Återvinning 2. Produkter Mervärden 3.?? Utsläpp Avfall 5. Konsumtion Förbrukning 4. Enligt Drömmen om det rationella paradiset föreställer man sig att energi kan produceras och att tekniska processer som drivs med denna energi förädlar och skapar mervärden och välstånd. 1. Naturen uppfattas som en källa till fria nyttigheter. 2. Människan förädlar råvaror till produkter med producerad energi och välståndsskapande teknik. 3. De skapade mervärdenas och resursernas värde mäts i penningtermer. 4. Mervärdena i produkterna går förlorade via konsumtion och avfall uppstår. 5. Avfall som inte återvinns via återvinningsteknik blir utsläpp och uppfattas då som skadliga. De antas bli oskadliga och eliminerade via miljövårdsteknik.
Ömsesidigt beroende och samarbete Naturresurser 1. 2. råvaror Omvandling produktion drivmedel Produkter 3. 6. Omvandling resursförnyelse Avfall 5. Omvandling 4. konsumtion förbrukning Exergiöverföring från solljuset och exergifixering i resurser 1. Naturen, det livsuppehållande systemet, tillhandahåller exergirika resurser i form av drivmedel, råvaror m m. 2. Naturresurser omvandlas i samhället till produkter varvid exergi förbrukas. 3. Produkterna innehåller dock fortfarande en del exergi. 4. Via konsumtionen omvandlas produkterna till avfall varvid ytterligare exergi förbrukas. 5. Avfallen och nedbrytningsprodukterna är exergifattiga. 6. Avfall omvandlas till exergirika resurser igen via exergifixerande processer, t ex växternas fotosyntes.
Exergibegreppet som utmaning och samhällskritik. Karl Erik Edris har pekat på att varje kultur karaktäriseras av en samhällsbärande och meningsskapande vision - en verklighetsuppfattning - ett tolkningsmönster, vilket medvetet eller omedvetet används för att tolka verkligheten och skilja mellan ont och gott, sant och falskt, relevant och irrelevant. Sådana samhällsbärande visioner kan inte uppfattas som sanna samtidigt. De utesluter varandra. Utifrån ett givet tolkningsmönster framstår således alla andra som osanna eller åtminstone irrelevanta. Edris har kallat industrisamhällets samhällsbärande vision Drömmen om det rationella paradiset, (DORP). Den är politiskt legitimerad i vår kultur och fungerar som Maktens sanning. Utifrån DORP antas människan kunna skapa resurser och mervärden via sitt arbete, sin intelligens och sitt tekniska och vetenskapliga kunnande. Det kommer till uttryck bl a i våra politiska ideologier och ekonomiska teorier. I folkomröstningen i energifrågan 1980 fick väljarna t. ex. välja mellan tre alternativ att producera energi och enligt FN:s deklaration om miljö och utveckling 1992, antas samhället kunna bli uthålligt genom teknisk- ekonomisk- och social utveckling. Detta bygger på antagandet att energi kan produceras och att mera resurser kan skapas genom teknisk, ekonomisk och social utveckling. Enligt DORP gäller att: 1. antas naturresurserna dels vara outsinliga och dels fria och energi antas vara möjlig att producera och konsumera. 2. Människan antas stå över naturen och ha förmåga att förädla och skapa mervärden via sitt arbete, sin intelligens och sitt tekniska och vetenskapliga kunnande. 3. Det skapade mervärdet antas bli förbrukat via konsumtionen och avfall kan uppstå. 4. Avfallet antas vara möjligt att återvinna via återvinningsteknik. Att inte allt avfall redan återvinns antas bero, på ofullkomligt utvecklad teknik, som kan, antas det, fulländas genom forskning och teknisk utveckling. Emellertid bekräftas DORP av verkligheten och fungerar som verklighetsuppfattning, endast så länge som naturen fortsätter att leverera fria nyttigheter i obegränsad omfattning och utan att själv påverkas. Att miljön - naturen - ändrar sig genom s k miijöförstörelse, stämmer således inte med DORP och utmanar dess trovärdighet. Termodynamikens lagar, enligt vilka energin är konstant och således varken kan produceras eller konsumeras, motsäger DORP. Skulle dessa naturlagar erkännas som sanna och relevanta och som omöjliga att åtminstone förklara bort eller bagatellisera, skulle DORP framstå som osann. Vad som nu fungerar som Maktens sanning, våra politiska ideologier och ekonomiska teorier skulle då också framstå som osanna och ogiltiga. Det är därför en utmaning mot makten och ett hot mot dess trovärdighet, legitimitet och prestige och därför riskabelt, att påpeka DORPs tillkortakommanden. Om man trots detta vågar sig på att korrigera dessa tillkortakommanden, framträder en ny verklighetsuppfattning, som skulle kunna kallas Ömsesidigt Beroende Och Samarbete ÖBOS. Termodynamikens lagar, som ter sig irrelevanta utifrån DORP, spelar en central roll i ÖBOS. Det är därför motiverat att rekapitulera vad dessa naturlagar innebär och Göran Walls sammanfattning av termodynamiken och exergibegreppet är den bästa jag känner till: Exergi är arbete, dvs ordnad rörelse, eller förmåga till arbete. Energi däremot är rörelse eller förmåga till rörelse, alltså inte nödvändigtvis arbete. 1.
Exergi relateras i fysiken till termodynamikens andra lag och arbeten av Sadi Carnot (1796-1832) från 1824 och Willard Gibbs (1839-1903) från 1873. Ordet exergi myntades av Zoran Rant (1904-1972) år 1953 från de grekiska orden ex (yttre) och ergos (arbete). Exergi uppträder i fysiken som energi, materia och information och är av principiell betydelse för förståelsen av verkligheten. Ett universum av energi i fullständig jämvikt skulle inte ha någon exergi, ingen kontrast, inga skillnader, inga mönster och inga strukturer. Tid skulle inte finnas eftersom ingenting kan förändras. Med strukturer kommer exergi, och med strukturer i samverkan kommer exergiöverföring och förändring. Energin bevaras alltid. Om exergin bevarades skulle varje förändring ske utan förluster och vara fullständigt omvändbar, dvs reversibel. Tiden skulle sakna riktning och mening. Förändringar måste ske med exergiförluster och under begränsad tid, dvs vara icke omvändbara, för att ge tiden riktning och mening. Om ljusets hastighet vore oändlig skulle universum övergå i jämvikt omgående och tid skulle aldrig hinna uppstå. Alltså: energi skapar existens, exergi skapar strukturer, och exergiförluster och begränsad ljushastighet skapar meningsfulla förändringar, dvs tid. Vad som då återstår är den naturliga utvecklingen. Naturen skapar ur till synes döda strukturer i rummet icke förutsägbara självreproducerande strukturer som liv och livsformer, genom att omvandla och delvis förbruka exergi. Exergi föder liv. Jorden är unik för livets utveckling genom sin storlek och sitt läge i kontrasten mellan solen och världsrymden. Naturen skapar ett tillstånd på jorden långt från fysisk jämvikt genom att ständigt förändra naturmiljön i huvudsak med hjälp av exergi från kontrasten i solljuset. vissa substanser inkapslas i exergilager av mineral som göms i jordskorpan. Samtidigt skapas livsvillkor. Ökningen av detta exergikapital på jorden är en avgörande förutsättning för livets utveckling. Industrisamhällets hänsynslösa exploatering och förstörande av detta exergikapital leder oundvikligen till en ekologisk och social kollaps. Så långt Göran Wall. Utmärkande för ÖBOS är: 1. Samhället ingår som en del i det livsuppehållande systemet (LUS) tillsammans med naturen. Detta system omsätter energi och tillhandahåller exergirika resurser via processer som omvandlar exergifattig materia, (avfall och nedbrytningsprodukter), till exergirikare materia, (resurser), genom exergiöverföring och exergifixering från solljuset. Utifrån ÖBOS är resurserna varken fria eller outtömliga som i DORP, men kan återskapas ur exergifattig materia, bl a avfall, via exergifixerande processer, (exergifixerande teknik). Resurser och avfall består således av samma materia, d v s samma atomer. Det som skiljer dem åt är deras exergiinnehåll d v s deras fysiska och kemiska tillstånd. Resurser innehåller mera exergi än avfall. Skillnaden mellan dem utgörs av exergi och kan mätas i termer av exergi med måttenheten Joule. 2. I samhället omvandlas resurser från naturen till produkter via aktiviteter som vanligen förbrukar större delen av exergin i de tillförda resurserna. 3. Resten av exergin förblir bunden i produkterna. 4. Även denna exergi förbrukas vanligen via konsumtionsprocesserna. 2.
5. Kvar blir exergifattig materia, d v s avfall och nedbrytningsprodukter. 3. 6. I naturen finns processer, bl a växternas fotosyntes, som drivs av exergi från solljuset och som omvandlar exergifattig materia till exergirikare, d v s omvandlar avfall till resurser, genom att överföra och fixera exergi från solljuset. Jämförelse mellan de två tolkningsmönstren DORP och ÖBOS Utifrån DORP hålls det för sant att människan kan producera energi, förädla och skapa mervärden och resurser. Därför finnas det, utifrån denna vision, inte någon övre teoretisk gräns för hur långt människan kan driva förädling och produktion av resurser. Samhällets uthållighet antas bero på människans förmåga att med sitt arbete, sin intelligens och sitt vetenskapliga - och tekniska kunnande, skapa energi och andra resurser, så att samhället blir uthålligt. Detta ligger f ö bakom FN:s deklaration om miljö och utveckling 1992. Miljön uppfattas utifrån DORP snarast som ett museum för diverse arter och som en park för människans rekreation, att göras trivsam genom naturreservat o dyl. Den uppfattas inte som ett dynamiskt, resursförnyande livsuppehållande system som drivs med exergi från solljuset. Miljövården blir utifrån DORP en fråga om att genom regleringar, påbud, förbud och utveckling av miljövårdsteknik undvika nedsmutsning, hindra utsläpp av och bryta ned och eliminera föroreningar. Utifrån ÖBOS uppfattas naturen som ett dynamiskt livsuppehållande system, som drivs med exergi från solljuset. Samhället och människans aktiviteter drivs i sin tur med exergi i form av drivmedel, råvaror och andra resurser från naturen, eftersom människans aktiviteter knappast drivs direkt av exergin i solljuset. Uthålligheten hos det livsuppehållande systemet, inklusive samhället, bestäms av hur stor exergiförbrukningen är i förhållande exergifixeringen och resursförnyelsen i detta system. Om den totala exergiförbrukningen i det livsuppehållande systemet, d v s naturen + samhället, är större än exergifixeringen, kommer systemet att ändra sig till ett exergifattigare system, med nya livsbetingelser, vilka vi och våra medvarelser inte är anpassade till. Våra livsförutsättningar kommer att försämras i takt med att det livsuppehållande systemet förlorar exergi och ändras, vilket sker i takt med att energiomsättningen och exergiförbrukningen i systemet ökar. Om samhället skall bli uthålligt måste exergifixeringen i det livsuppehållande systemet öka och exergiförbrukningen minska, så att exergifixeringen blir åtminstone lika stor som exergiförbrukningen. Mänsklig verksamhet måste inriktas på att främja exergifixerande processer, bl a växternas fotosyntes, samtidigt som exergiförbrukningen måste minskas. Vi måste m a o spela samma roll som alla andra varelser i systemet spelat i alla tider och alltid måste spela. Den består i att samverka med alla andra varelser för att öka exergifixeringen i förhållande till exergiförbrukningen i systemet. Kvoten mellan exergifixeringen och exergiförbrukningen i systemet måste vara 1 eller större än 1 för att systemet och därmed också samhället skall vara uthålligt.
4. Utifrån ÖBOS ter sig ekonomi, regler för huset, (av grekiskans oikos = hus och nomos = regel (för)), som förmåga att öka det livsuppehållande systemets exergiintäkter i förhållande till dess exergikostnader till åtminstone 1. Utifrån DORP ter sig ekonomi i stället som hushållning med knappa resurser och där knappheten i fråga anses kunna elimineras genom mänskans arbete, intelligens och tekniska och vetenskapliga kunnande. De ekonomiska teorier som dominerar tänkandet i vårt samhälle grundlades av den skotske filosofen Adam Smith. Han brukar betraktas som nationalekonomins fader. Han levde mellan 1723 och 1790 och han sammanfattade sin samtids tankevärld på det ekonomiska området. Vid denna tid hade man på det naturvetenskapliga området ännu inte upptäckt att materien är uppbyggd av atomer. Man trodde, precis som Aristoteles på sin tid för mera än tvåtusen år sedan, att materien är uppbyggd av de fyra elementen, "jord", "luft", "vatten" och "eld". I likhet med naturvetenskapsmännen på Aristoteles tid, alkemisterna, trodde man att de tre förstnämnda elementen gick att förädla med hjälp av elden. Bevis för att det förhöll sig på det sättet tyckte man sig finna i den omständigheten att t ex järnmalm, som för alkemisterna var "jord", kunde förvandlas till och förädlas till järn med hjälp av "eld". Till yttermera visso kunde järnet förädlas vidare till stål med hjälp av mera "eld". Stålet har ju också bevisligen andra och mera värdefulla egenskaper än järn. För Adam Smith och hans samtida kollegor rådde det knappast något tvivel om att materien kunde förädlas med eld och sådana föreställningar lever av allt att döma kvar än i dag bland hans moderna efterföljare och i vår kulturs samhällsbärande vision, Drömmen om det rationella paradiset".