Kulturarbetaren i en tillväxtfokuserad samhällsdiskurs Kulturproduktionens villkor Karlstad 10 september 2015
Zambrellis frågeställningar Hur kan samhällsdiskursen kring kultur och tillväxt skönjas i kulturarbetares föreställningar om och förståelse av den kulturella ekonomin? Hur ser verksamma inom kultursektorn på sin yrkesroll samt hur bidrar arbetet inom kultursektorn till deras identitetskonstruktion?
Utgångspunkter Kulturens allt större betydelse i samhällsutvecklingen, kulturell ekonomi. Att den starkare betoningen av kulturens nyttoaspekt kultur som lokaliseringsfaktor, attraktion, produktivitetsfaktor, kreativitetsfaktor, resurs för turismen, etcetera påverkar samhällets syn på kulturen och dess utövare.
Utgångspunkter De fyra perspektiv på relationen kultur ekonomi som Karlsson och Lekvall urskiljer, perspektiv som inte utesluter varandra utan snarast är parallella: Kultur som tillväxtfaktor Kultur som levebröd Kultur som ekonomisk onyttighet Kultur som underhållning
Utgångspunkter Karlsson-Lekvalls tes att det i många kulturföretagares ögon är skillnad på att driva ett kulturföretag och ett annat företag och att de i sin självbild inte är vanliga företagare utan i många fall motsträviga, ofrivilliga företagare.
Enkät till kulturarbetare Vad anser du skiljer synen på arbete inom kultursektorn jämfört med arbete i andra sektorer? Hur tror du att yrkesrollerna inom kultursektorn kommer att förändras i framtiden? Många ser gärna kultursektorn som betydelsefull, till och med som motor för tillväxt. Vad är din reaktion på detta? Hur ser kopplingen mellan kultur och ekonomi ut för dig?
Den egna synen på arbete i kultursektorn Fritt Komplext Varierat Goda relationer inom sektorn stark samhörighet Hård konkurrens Knappa resurser Idealism Låg ersättning till utövarna Genuint intresse Starka drivkrafter: lust att berätta, förändra, ställa frågor, roa, oroa, etcetera Stark vilja att påverka människor positivt med kultur Offentliga bidrag ett måste Avsaknad av ekonomiska incitament Yrkesvalet starkt kopplat till identitet Vag gräns mellan arbete och fritid
Den egna synen på arbete i kultursektorn Måste ständigt förklara och försvara sin yrkesroll Kulturarbete uppfattas som flummigt av omvärlden Kulturarbetare anses jobba med sin hobby och deras arbete anses inte vara något riktigt jobb Kulturarbetare uppfattas som lite udda
Några slutsatser Hur ser de kulturarbetare som har svarat på Zambrellis enkät på samhällsdiskursen kring kultur och tillväxt? I hur stor utsträckning uppfattar de sig som företagare? Vilket av Karlsson-Lekvalls fyra perspektiv på relationen mellan kultur och ekonomi syns tydligast bland dem? Hur värderar Zambrelli det perspektivet?
Motor för tillväxt Respondenterna var allmänt positiva till att använda kultur som en motor för tillväxt men såg långsiktiga och insiktsfulla satsningar från politiskt håll på kultur som en förutsättning. De uppmärksammade dock i allmänhet inte kulturarbetarnas möjlighet att bidra till ekonomisk tillväxt.
Marknadsanpassa synen på den egna rollen Zambrelli drar slutsatsen att det krävs en hel del för en generell förändring till en mer marknadsanpassad syn på den egna rollen. Samtidigt, menar hon, är en sådan förändring en förutsättning för både ett rikt kulturutbud och en kreativ näringslivsutveckling i framtiden.
Kulturföretagare Ingen uppfattade spontant sig själv som kulturföretagare.
Levebrödsdiskursen dominerar Den diskurs som syns tydligast i hennes studie är levebrödsdiskursen. Man betonade möjligheten att utveckla både former och innehåll för att kunna leva på sin kulturverksamhet.
Meningsdiskurs Zambrelli menar att levebrödsdiskursen måste kompletteras med en meningsdiskurs. Den uttrycks genom kulturföreträdarnas stora engagemang för att skapa värde och mening för andra, något som är viktigare än egen ekonomisk vinning. Meningsdiskursen och levebrödsdiskursen, mer eller mindre integrerade, är viktiga förutsättningar för en fortsatt positiv utveckling av den kulturella ekonomin.