reportage FUll IIIIII Jim i vänder sig runt mot högtalarna och Jimi drar igång en sorts uppvärmningsövning bestående av ett solo över hela halsens ekipaget. H an använde också den där där som han var vänsterhänt sedan vänt på hela drar upp en helvetisk feedback på register som för att göra en extra soundcheck stenfräcka Flying V-gitarren han själv (?) med publik på plats. Därefter börjar han hade målat på (custombyggd, från våren stört som han drar ut och Billy Cox att gemensamt köra det tunga 1970, red anm). och vrider på i en halv riffet från Spanish Castle Magic och mitt gäng -!t' s very far away - i t rakes about a half day nickar g latt och igenkännande. Bra början to get there... If you trave! by my dragon fly! minut. med en. sådan familjär låt. O ch vilket gung Boink! - l wanna take you sedan... Mi t ch Mi tchell var en trurl:lmis som J imi fullkomlig t omslöt oss med vassa hette duga och hade varit med ända från början 1966. En improvisationens mästare som nade över. Han såg ju så skön ut också. Vita harm... Foxy Ladyyyyy!" matchade H endrix perfekt när denne bör utställda byxor och en flowerpowerinspijade tänja på g ränserna och flyta ut i galaxrerad, b järt sm yckad skjorta. O ch så "bar gitarrpassager som man fullständig t häp home, l won't do you no ens snöiga vintergata. ret" naturlig tvis. dera sidan scenen pekande mot H endrix Till vår glädje så showade Jim i också lite Vi kunde inte låta bli att prat a med och Billy Cox. D essutom, p lacerad e grann. Vi hade läst att han ville borr från det varandra under låten om förstärkarna (och bakom Mitch Mitchell, ytterlig are fyra där m en här spelade han både gitarr med det hörs på den '36 år gam la bandinspelningen). Tre stycken Marshallstackar med Billy Cox spelade på Marshallförstär g jorde sina obscena tung rörelser samtidig t 100 watts Super Lead-toppar, det vill säga kare och dess extra stora kabinett som jag jättelika hög talare med ett horn nedtill. tänderna och hukade sig ned till golvet och som han pekade ut i publiken - och drog 24 stycken tolvtumshögtalare i de sex kabinetterna. (Vad många inte vet är att "stack en Fender J azz bas. G itarren som J imi använde var en ny arnas" original Celestian G 12H 30 högtalare Mitch Mitchell å sin sida körde med tror innehöll sex tolvor. Billy spelade på pull offs på g i tar ren. strata (från 1968, red an m). En helt svart byttes ut tidig are under året och ersattes två bastrummor och hela setet var upp sådan m ed det stora huvudet, den stora loggan och ljus lönnhals där han flyttat ned monitoranläggning var m ycket underlig. Det var en mindre chock att se någon med Lansing D l20f. Red anm). Deras m ikar igenom PA-system et. gitarrbandet till det lilla hornet och efter- Två stycken diskanthorn på stativ på var- använda så mycket utrustning, OKT 06 1 FUZZ l 37
FUll reportage...,. ]imi llenjrixe Nu börjar det tjuta i hög talaren och man kan höra en radiosignal (P l tror jag och det var inte ovanligt förr i riden att förstärkaren tog in radiovågor) Efter första låren som klockar in på sex minuter säger Hendrix bara: - And now for our next number... och drar igång Killing Floor där han sjunger scat med gitarren. Billy Cox bas lägger sig unisom i flera passager i Howlin' Wolfs gamla blues tolva. - I should have quit you baby...long time agooo... Jag borde gjort slut med dig raring för länge sedan... Hendrix mixare hade balanserat ljudet mycket bra så att alla instrument hördes väl, antagligen på order av Hendrix själv som visste att låtarna bestod av mer än bara gitarr. När Jimi trampade in fuzzpedalen så höjdes bara volymen en aning sedan styrde han själv mycket med volymkontrollen och växlade ofta miklägen på den svarta strattan. Förmodligen var Marshallsrackarna inställda på fullt blås för på det "rena" ljudet distade girarren så där lagom och med fuzzen la han till lire grädde på moset och fick mer kompression och susrain. Betänk också att detta var tiden innan det fanns masterkomroller på Marshallstärkarna' Någon lär ha påstått en gång att Hendrix ville ha så många högtalare som möjligt för han hade en teori om "köreffekten" det vill säga desto fler högtalare desto mer "köraktigr" bli soundet. En hög talare blir en voice, 24 blir 24 voices, plus Leslie, etc. Nästa lår Fire tar tre och en halv minut precis som på skivan och just där imponerade Jimi med att spela låten nästan ton för ton, vilket man inte var bortskämd med. Jimi körde dock inte med den hypergrymma distpedal som fanns på originalinspelningen, utan här lät det mer tungt och separerad s trängd ist. Legenden kollar åter stämningen och tar god tid på sig att kolla oktaverna och inga stämapparater fanns der heller - bara rena öron. Och om man far spekulera så tror jag att Hendrix hade "perfect pitch" och kunde höra tonerna inombords. Och hur håller man en vanligstratta utan stränglås stämd utomhus under en septemberkväll? Hear My Train A Coming är en långsam blueslåt med utrymme för klassiska, traditionella pentabluesgångar och här la mannen till en massa goda glidningar över band och oktav så man nästan hissnade. Hans självklara komroll över instrumentet gjorde stort intryck på oss. Inre undra på att han tagit London med storm och g jort stor succe fyra år tidigare. Alla ville spela med Jimi för han hade en totalt egen stil vars make inte fanns att uppbringa varken ibland Englands vita bluesgitarrister eller originalen i USA. Jimi hade plöjt upp en helt egen fara som han sått med mognande frö vilka blommande extra fort. "W ah wah-pedalen är ingen leksak", hade Jimi sagt och han var mycket sparsmakad med denna effekt. Förutom denna Vox wah wah, en Fuzz Face och en Univibe, tyckte jag mig även höra en Roger Mayer Ocavia. Nästa stycke var en improvisation med en touch av Star Spangled Banner inklusive störtdykningar på svajarmen och dämpade chacka chacka chaka över mikrofonerna. J imi går från en ide till en annan och gör lire flådiga strängkonster med handflatan 38 l FUZZ l OKT 06