function get_style84 () { return "none"; } function end84_ () { document.getelementbyid('embattle84').style.display = get_style84(); } Intresset för seminariet med Lutfi Kolgjini och Arne Lindholm 16 februari var stort på förhand och det blev också cirka 220 personer som placerade sig på Umåkers läktare för att förkovra sig en fredagkväll. Familjen Kolgjini kom till Sverige från Albanien via Kosovo och hotfulla förhållanden när Lutfi var 8 år. Redan i tonåren började Lutfi intressera sig för trav och tillbringa tid på Jägersros stallbacke. Nuförtiden behöver han ingen närmare presentation. Om inte annat uttrycker han gärna sina åsikter när det är läge för det. - Jag är rak och ärlig och säger vad jag tycker. Har säkert trampat en och annan på fötterna men det bryr jag mig inte om. Jag håller dock aldrig på med personpåhopp, då gör jag det med glimten i ögat med mina kompisar. Men jag hoppar gärna på makthavarna. Luddes gård Vombs Nygård lämnar inte mycket övrigt att önska. Där finns bland annat en 2000 m lång rakbana, rundbana, sandbanor, skogsslingor och backe. Det han funderar på nu är ett par longeringsvolter under tak som kan användas vid veterinärundersökningar. Han berättar hur det gick till när han gjorde slag i saken och byggde den långa rakbanan som han hade funderat på i 10 år. - Jag hade grunnat länge men såg bara en massa hinder men så gav jag mig den på att bygga den och gjorde det för 1,5 år sedan. Han har också en 700 meter lång backe som han skapat själv på Skåneslätten. Den lutar två grader och byggdes helt på känsla. - Vi satte en lina mellan två telefonstolpar och jag stod och sa höj och sänk till dess att det kändes rätt. Det blev två graders lutning. Viking Kronos vände motgång till medgång Elithingsten Viking Kronos kan sägas ha stor del i Luddes gård. Med honom kom den ekonomiska vändningen efter svårigheter och Ludde menar att det i varje fall hade tagit mycket längre tid att skapa anläggningen utan Vikingens insatser. Inne på banan har Lutfi också satsat på hästägarna. Där erbjuds man se tävlingarna på storbild i hans hästägarrum och njuta av kaffe eller ett glas vin i glada vänners lag. Och det är 25-30 hästägare som tar tillfället i akt varje tävlingsdag. - Jag är j-ligt dålig på att ringa mina hästägare, dom får ringa mig. På det sättet är jag dålig på att serva dem. Men jag tycker att de i alla fall ska ha haft roligt om hästen går dåligt, skrattar Ludde och syftar på faciliteterna. På gården finns 30 anställda och eftersom Ludde själv reser en del med starthästarna så måste personalen kunna jobba självständigt. De har ett strikt träningsschema att rätta sig efter men däremellan har de rätt fria händer för hästarnas rekreation. Det blir ofta mycket smidighetsträn ing mellan träningsjobben, inte särskilt mycket långa turer. I linje med detta har Ludde sett till att en dressyrryttare utbildat hästskötarna hur man longerar på rätt sätt och hur man markarbetar 1 / 7
hästen under sadel. Om man tittar på hans hästar i bakvarvsvärmningar så travar de ofta eftergivna i nacken och ser spänstiga och harmoniska ut. Det är alltså ingen tillfällighet. - Vi har lagt en del tid på just markarbete de senaste två åren. Jag började med det när jag inte fick någon ordning på Triton Sund som bara sprang med huvudet rakt upp. Med den här typen av träning mellan de riktiga jobben får man hästarna att jobba på ett annat sätt och med båda sidorna. Dessutom kör jag väldigt lite rundbana. Överhuvudtaget tycker jag att hästarna håller sig fräscha och fina, vi använder inte veterinären särskilt mycket. Inte nöta ut bra tävlingsston Förutom att han är tränare och kusk så är Kolgjini även uppfödare i stor skala. Hemma i Sverige föder han upp Face-hästarna tillsammans med sambon Anna Svensson och han är dessutom till 25 % delägare i Kronos-bolaget i Italien. Det blir för honom mest skrivbordsarbete när det ska väljas hingst till sto men annars inte så mycket praktiskt förutom när han är ute och lattjar med fölungarna som han säger. Kollar man in Kolgjinis hemsida så finner man mycket franska ston, något sto som själv har presterat på elitnivå men annars mest ston som har genuin stam men inte så skarpa egna meriter. - Jag tror inte att man ska mala sönder ston som man gör. Framför allt i Sverige och i Frankrike så tävlar man alldeles för länge med sina ston. Vi ser på en sån som Moni Maker, hon var toppstammad och fantastisk på tävlingsbanan och hon har fortfarande inte lämnat nåogt av värde. Det är bara att se det historiskt. Ston som tävlat för länge på tävlingsbanan presterar inte i aveln. Mina tvåbästa hästar idag Going och Glen Kronos mammor gjorde få starter. Det är inget vetenskapligt men jag är ganska säker på att ston inte ska tävla för länge. Han har varit noga med att de franska hästar han köper ska ha fint möderne och att det ska vara travare. Inga skuttburkar. Han tillskriver avelsstoet 70 % betydelse och de franska stona ska han mestadels betäcka med amerikanska hingstar. - Det blir mycket Viking och Going Kronos. Jag vill ha deras teknik och snabbhet. Avelshingsten Going Kronos Ludde tvekade aldrig på Viking Kronos storhet även i aveln, förväntningar som hingsten motsvarat med råge då han numera kan titulera sig som Elithingst. När det gäller Going Kronos har Ludde höga förväntningar men han känner sig ändå inte lika säker på honom som på Vikingen när det gäller avelsdelen. - Vikingen var en given elithingst, han hade både gener/talang och teknik. Going har en fantastisk talang men inte riktigt lika bra gener som Vikingen vars mamma Conch faktiskt vann Hambletonian Oaks. Goings mamma var extremt snabb och jag var rätt säker på att hon skulle bli en toppmärr i aveln. Jag var väldigt säker på Vikingen men är inte riktigt lika säker på Going Kronos just med tanke på generna. Och Ludde tror att det är just Viking Kronos supermöderne som gjort att han även lämnar 2 / 7
döttrar som fjolårets topptreåring Giulia Grif, i Sverige kända Fama Currit (5,4 mkr), Face for Ever (1,6 mkr), Fleche (2,6 mkr i Italien), Dordogne (1,6 mkr i Italien). Stamtavlan lockar först och främst Ludde gör det inte svårt för sig när han besöker auktioner och ska välja unghäst. - Jag har varken tid eller lust att gå runt med mätkäpp som Tarzan gör. Både han och Westholm tar sig tid och de har hittat Scarlet Knight och Super Light vilket är riktigt bra gjort. Själv viker jag sidorna för de som är intressanta på pappret, sen tittar jag inte på fler. Det ska vara en bra pappa men framför allt ett genuint möderne i 3-4 generationer men mamman behöver inte nödvändigtvis ha presterat, säger han. Franske hingsten Love You kommer på tal och där har Ludde en bestämd uppfattning om att Love You inte är gynnad av amerikanska ston. - Love Yous stamkombination är 100% idag och kan aldrig bli bättre än vad det är. Jag tror inte att han ska kombineras med amerikanska ston. Möjligen kan linjeavel på Star s Pride fungera. Just Star s Pride är en favorit, gärna kombinerat med Speedy Somolli-blod. Och apropå Speedy Somolli (och Speedy Crown) så tror Ludde att sådana ston ska komma att passa Hövding Lavec (e Echo). Revenue har han inga ägarintressen i längre men han tror mycket på honom borta i USA, tillsammans med Valley Victory-ston. Han berömmer också O-kullen i Frankrike som Olimede hör till och som nu har sett Offshore Dream som vinnare i Prix d Amerique och nämner Orlando Vici som faktiskt var överlägset bäst i den starka kullen och tror på honom i aveln. Mängder av mat och motion Exteriört så gillar han inte sabelbenthet men andra smärre exteriöra avvikelser tar han om han gillar individen. När det gäller uppfödningen så har Kolgjini en hel del käpphästar. Mat och rörelse är a och o! Fölen utfodras med kraftfoder redan från 3-4 månaders ålder (creepfeeding) och vid 6-7 månaders ålder när de är avvanda, äter de 2 gånger om dagen. För att se till att de rör sig kör Ludde bakom dem med sin fyrhjuling så att de ruschar 5 intervaller a 700 meter men i kontrollerat tempo. Han berättar att unghästarna får grovfoder med högt proteinnehåll medan tävlingshästarna har lägre proteinvärden i sin mat. Kraftfoder är inget han snålar med direkt. Man kan bli smått chockerad av hans uppgifter på kraftfodergivor mellan 6-9 kg beroende på häst, men han ser själv inga bekymmer med det. - Vill man ha magproblem så är det egentligen ganska enkelt. Ge hästen lite mat. Får de mycket mat så tuggar de hela tiden och magen mår bra. De har alltid fri tillgång till hö. Matro är också något som värderas högt i Stall Kolgjini, när lunchen är serverad stängs stallet och hästarna får lugn och ro. Återhämtning viktigt 3 / 7
- Det är viktigt att förstå att överträningsproblem inte beror på att man har tränat en häst för hårt. Det är en kombination av stress och framför allt vätskebrist. Mina hästar ska erbjudas återhämtning. Det gäller t ex att vara vaksam på hingstarna på våren så att de inte stressar och travar av och an i hagen hela dagen, säger Ludde och fortsätter; - Det optimala är lyckliga hästar som mår bra med sitt liv. En häst har absolut ingenting att ta ut sig när det gäller och återhämtar sig bra om de bara har en trivsam tillvaro. För att säkerställa vätskebalansen utfodras hästarna med elektrolyter efter arbete och får vatten i både hink och vattenkopp eftersom det är bevisat att hästen av naturen är lat och dricker bättre ur hink. Apropå brist på återhämtning så tar han Revenue som ett exempel som gjorde honom sömnlös en natt. Hästen hade gått fantastiskt bra i ett fyraåringslopp på Halmstad och gick en 13-tid. Åtta dagar senare var det dags för Derbytrial där Revenue gick 1.11 sista 1000 med 1.09 sista 500 men fick se sig besegrad av St. Göran. Revenue hade bara 80-84 i puls efter loppet vilket gjorde Kolgjini förbryllad. - Jag började nästan fundera om han blivit oärlig men efter den där natten ringde jag Arne (Lindholm) och frågade och fick förklaringen att åtta dagars återhämtningstid efter en sån tuff prestation var för lite för just Revenue. Han hade inget problem att orka med hjärtat och syreupptagningen men musklerna var inte tillräckligt återhämtade, därför kunde han inte ta ut sig helt enkelt. Självklart starta tvååringar De flesta av Kolgjinis elithästar har varit igång tidigt, ofta som tvååringar. Han har en snarast oöverträffad förmåga att få hästarna att fungera i många år trots tufft tävlande som unga. Debatten kring tävlande med tvååringar har aktualiserats i och med STC:s satsning på utökat tvååringstävlande. Nyligen skrev Solvallas banveterinär Lars Audell ett inlägg i Veterinärtidningen där han tog ställning emot satsningen och menade att man inte visar på avigsidorna. Ludde saknar inte svar på tal när artikeln nämns. - Den där veterinären du snackar om, han är faktiskt hundveterinär! Dessutom är han banveterinär på Solvalla och det finns väl få banveterinärer som släppt igenom så många halta hästar! Det är klart att de ska starta som tvååringar säger han, men erkänner samtidigt att han inte riktigt satsat fullt ut på just den gruppen senaste åren. Något han inte ser helt belåten ut med. - Det går mycket tid till starthästarna och resor. Jag har gjort det lätt för mig och säger till Lars Nilsson och Lars Thornberg att de ska köra 1.30 med dem. Mycket 30-jobb blir det men hade jag varit på plats så hade jag kunnat känna att en häst inte ska gå 1.30 utan att han kan gå 1.21. Men den bedömningen vill jag göra själv och därför blir det lite av det säkra före det osäkra och tvååringarna har kommit lite efter. Han menar att det är kvalificerat skitsnack att tvååringar inte skulle kunna starta. Han anser att Sverige har de bästa kunskaperna för unghästtävlande. Minst 3 av 10 ska kunna starta. - Alla individer fixar det inte förstås men varje tränare måste avväga. Känner man i ett jobb att hästen börjar dra ett ben eller blir gungig så har den kanske lite växtvärk och behöver ta det lugnt ett tag. Det krävs otroligt mycket jobb och omvårdnad av unghästen för att lyckas. Mycket skötsel, vård och känsla, säger Ludde med eftertryck. Individuella träningsupplägg Han strävar efter raka besked till hästägarna. Första tiden kör Ludde alltid unghästarna själv, 4 / 7
överhuvudtaget går de inte i gruppträning förrän det är nere i tider runt 1.30-1.32. Fram till dess skiljer det så mycket mellan individerna menar han då en del kan träna 1.32 och 1.47 vid samma tidpunkt. Även om han säger att det finns fall som kan bedömas som talanglösa redan på vårkanten så vill han varna lite för att döma ut en tvååring för tidigt. De flesta är födda till travare så oftast är det för tidigt att döma den då. Going Kronos är ett exempel som inte imponerade prestationsmässigt. - Going började som alla andra gå jobb i oktober/november som 1,5-åring men han hade problem hela 2-åringssäsongen. Han tränades hela tiden men gick aldrig fortare än 1.26 på rakbanan. Först hade han problem med en skada han åsamkats sig i hagen och senare med växtvärk och ligamenten runt bakknäna men det kändes hela tiden att det fanns oerhört mycket i honom och att det bara var att sitta och vänta, vilket jag gjorde. När det gäller växtperioder så slutar Ludde aldrig träna en häst som får växtvärk men träningen lugnas ned och hästen får avstå från snabbjobb. Han puffar för att hålla koll på bakknänligamenten på unghästar eftersom de blir färdiga sist. - Har de problem med bakknäna skjuter de fram vikten och får problem fram, oftast i knäna där också. Men en tvååring som behöver ledbehandlas skulle jag påstå är dåligt tränad. Vad den behöver är vila. Han kör aldrig barfota med sina unghästar eftersom han tror att det ökar risken för hovbensfrakturer och för att det tar bort utvecklingen av hästen sedan. -Om du kommer ut med lätta aluminiumskor som tvååring och sedan rycker skorna som treåring. Vad gör du sen som fyraåring då? Nej, jag vill att hästarna ska lära sig lyfta benen under uppträningen och belastar dem gärna lite. En vanlig balans i hans stall är halvrund järnsko med sula alternativt flapsko, boots är han inte rädd för att lägga till. Träning från 1,5-års ålder: I slutet av augusti kommer hästarna från betet och inkörningen påbörjas. De får också skritta 30 minuter/dag på rullband. Sedan sätts de för vagn och joggas på rundbanan 3-4 veckor. Sedan blir det en runda på den 2,5 km långa sandslingan vilket efterhand utökas till 2, 3 och 4 varv. Första snabbjobbet brukar ske i november och körs i 1.50-fart, det springer de lätt då. Och då går de enligt schema (hage varje dag). - Måndag: 14 km motionskörning i skogen - Tisdag: 14 km motionskörning i skogen - Onsdag: 1600 m på rundbana till dess att de är nere i tider runt 1.30-1.32, då flyttas de till gruppträning på rakbanan - Torsdag: Vila - Fredag: Ett lätt jobb i slängtrav - Lörd, Sönd: Vila Riktiga banjobb börjar de gå på vårkanten och då aldrig längre än 1600 meter. När de ska börja testa lite snabbare farter, vilket de som är mogna får göra under sommaren, så kör man en uppvärmning och sedan enbart 1000 meter (utan upprepning) som kan gå ganska fort. - Enbart hög fart dödar inte en vältränad häst, men lång distans OCH hög fart gör det. 5 / 7
Det här upplägget praktiserar Kolgjini även på de äldre hästarna, t ex när det har gått lite längre mellan starterna. Då körs det ett uppvärmningsheat i 35-tempo över 2000 meter för att sedan släppa loss hästarna i ett 1000-metersheat i hög fart. - Det kan gå i 1.13-1.14-tempo och det är inget jag är rädd för. Galoppintervaller De äldre hästarna kan ridtränas för att få omväxling och då t ex galoppintervaller på sandbana. Behöver han få lite extra fart på någon häst kan den få gå sådana intervaller varannan dag i 3-4 veckor, men han är noga med att pulsen inte överstiger 68 efter 12 minuter, vilket är hans riktlinje för att vanligt arbete. Normalt går hästarna jobb 4 dagar innan start, anpassat till vad de har i ryggsäcken som han säger. Har de startat tätt så räcker möjligen lite slängtrav eller ett par backintervaller. Under vinterträningen går de äldre hästarna rätt lika träning vilket innebär träning i backen (med två graders lutning) och mängdträning på skogsslingan där man också lägger in intervaller. Under tävlingssäsongen är träningsschemat betydligt mer individanpassat. Hästarna tempas varje dag och man tar alltid pulsen 12 minuter efter jobbet. Att det är just 12 minuter beror på att det tar 10 minuter att jogga hem till stallet. Pulsmätare används inte under själva träningen. Kolgini menar att pulsen är väldigt individuellt. - Vissa kan ha hög puls och någon annan har låg puls men båda presterar bra. Det gäller att ha koll på individen så att man ser tecken på avvikelser och det har vi eftersom vi skriver upp alla pulsvärden och kan därför avgöra om en häst är sjuk eller inte när den har 100 i puls. Han berättar att han har en otrolig talang i stallet som har stam som förpliktigar, e Varenne och med Viking Kronos som morfar. Han namnger inte hingsten men en sökning på Blodb anken visar att det bör vara Lou Kronos som är hans namn. - Han är en fruktansvärd talang och tränar 1.31/1600 meter nu men det känns som om det går att köra 10 sekunder fortare med honom. Han ska få springa på om tre månader, säger Ludde och det går inte att missta sig på att han nästan håller på att spricka när han pratar om 2-åringen. Inte plats för kallblod Men kallblod då? Hur gick det egentligen med ditt kallblodsprojekt som omnämndes i TravRonden? - Det kom in för mycket vad säger ni här uppe...blodingar, flinar Ludde. Nej, det var tänkt att vi skulle köpa men det rann ut i sanden. Fast jag har haft ett kalllbod i träning som gick 1.49 i mars som tvååring och det har faktiskt gått bra för den sen i Norge. De plockade hem den för de sa att kallblod inte tål så hård träning. Det säger Kolgjini med glimten i ögat och fortsätter att berätta om sina kallblodserfarenheter. - Jag ringde faktiskt Robert Bergh och sa att jag hade kört 1.49/2000 meter med kallblodet och han sa Va? Är du inte klok?! så jag fick ju lov att fråga hur fort man körde med dem här uppe och då sa Robban här har de inte skiljt dem från sina mammor ännu, skrattar Ludde. Nytänk och kuskfixering 6 / 7
När det blir dags för frågestund haglar frågorna från publiken. I frågelådan får han också den stora frågan vad han tror behövs för att vända publiktrenden i framtidens travsport och drar sig inte för att dela ut en rejäl känga. - Sparka hela STC:s styrelse till att börja med! Det är livsfarligt att de flesta börjat acceptera att vi ska vara utan publik. Om man inte är nöjd med en situation måste man göra något åt det inte bara acceptera. De senaste 10-15 åren har man bara profilerat spelet och totalt glömt sporten, det är ingen hemlighet. Alla banor har skitit i publiken. Det krävs ett helt nytt tänkande om vi ska få publiken till banorna i framtiden. Det är inte säkert folk tycker att det är så jävla kul att sitta och titta på hästar som springer runt runt i speedway. Vi kanske måste bygga helt andra banor för att göra det roligare och mer spekulativt. Tävla på milebana, på rakbana kanske. Vi måste tänka i helt nya termer för våra arenor ser likadana ut och har gjort så sedan 30-talet. Nytänk är vad som behövs och jag vet i alla fall en sak, även om jag inte sitter på alla lösningar, och det är att dom ägg som sitter och bestämmer idag inte har några lösningar. Han anser också att kuskar är övervärderade i Sverige. - Det finns en enorm kuskfixering i det här landet som är rent pinsam. Det är ju hästen som gör jobbet och det är klart att om man kör 2000 lopp per år så nog fan ska man lära sig sitt jobb! Det är väl mycket det som har gjort att travet är lite tråkigt. Vi saknar sådana som Kjell P och Berglöf, grabbarna i matchen. Avslutningsvis fick han frågan vilka lopp han helst vill vinna och behöver inte lång betänketid: - Prix d Amerique och Elitloppet! Har du häst för det då? frågar en åskådare. - Jag tror faktiskt det, svarar han och ser finurlig ut men meddelar samtidigt att han tycker att det är för tufft att matcha Going Kronos mot världseliten redan i år så det blir inget Elitlopp för hans del. Däremot är han inte orolig för två heat och nämnde Sprintermästaren som en lämplig uppgift. Going Kronos - ett genomtänkt fenomen (2006) www.kolgjini.se Ta del av anteckningar från Arne Lindholms föreläsning Levitra kupong minskar kostnader uotoryaya fabrik bra och levitra omdömen att komma till vår gata. Du kanske inte förstår allt det där. Det bör finnas så med list. end84_(); 7 / 7