tidnin g en 1993 UNGA ATALANTE
tidningen UNGA ATALANTE MAC NIK Livet inom den fria kultursektorn är i alla fall omväxlande: Förra veckan arbetade vi två dagar med en videoinspelning av Lögnsolo, därefter lade vi två dagar på nymixning av musiken till samma stycke efter ett fatalt missöde med orginalband! igår bar vi byggnadsställningar och idag gör vi tidning! Sedan förra numret har vi hunnit med ett mycket intensivt och givande samarbete med Göteborgs FilmFestival och ett gästspel med Teater Albatross. Därefter har vi haft en fin spelperiod med Gunilla Witts Lögnsolo. Vi bifogar några pressklipp på annan plats. Nu kommer en intensiv period av gästspel på scenen. Läs om en annan teater, utbudsdagar, Pragmatikerna, Elektronmusik och Calvero. Läs också om Lena Josefssons dansgästspel på Angereds Teater. Gunilla Witt publicerar en artikel om förhållandet Stockholm-regionerna i kulturpolitiken. Artikeln har tidigare publicerats i Expressen. Samtidigt går arbetet på sommarens stora utomhusprojekt Världens Tak vidare. Vi publicerar några tankar om detta. Nästa nummer kommer i början av och innehåller allt om månads stora varieté och mer om Världens Tak. Till dess: Läs Tidningen. Kom på föreställningarna. Njut av våren. PRENUMERERA och få tidningen hem i brevlådan. Betala 100 kr, så får du tidningen hemsänd ett helt år. Betalar du 150 kr blir du stödprenumerant. Inbetalningar görs till Dansgruppen Rubicon, Unga Atalante, Postgironummer 439 10 47-0. Skriv Prenumeration på inbetalningskortet. Glöm inte namn och adress. HYRA SCENEN. Vill du hyra Unga Atalante? Ring Lars eller Maria, 031-11 82 00, dagtid. UNGA ATALANTE är en scen för ny dans, musik, opera, teater och varieté. Den drivs sedan sex år av dansgruppen Rubicon. Unga Atalante har blivit ett begrepp i dans- och musiksverige, ett centralt inslag i den moderna scenkonsten i Göteborg och en spel- och mötesplats för mängder av artister från hela landet. DANSGRUPPEN RUBICON är en fri grupp som bildades 1978. Rubicon arbetar med modern dans och gör föreställningar på Unga Atalante. Gruppen spelar också barnföreställningar. Rubicon består av dansarna och koreograferna Eva Ingemarsson, Gun Lund och Gunilla Witt. Till sina föreställningar knyter Rubicon också andra dansare. Gruppen har blivit känd bl.a. genom sina uppsättningar på Unga Atalante, Lögnsolo, Objudna Gäster, I Mellanrummet och genom sina utomhusföreställningar i serien Stadens Dansare, Götaplatsens trappor, Hamnkanalens broar och vatten, samt I Gudars Skymning. UNGA ATALANTE är Unga Atalantes tidning. Den kommer ut med tre nummer per halvår. Syftet är att sprida information om ny dans, musik och teater i Göteborg. Tidningen vill också vara ett forum för diskussion om den moderna scenkonstens villkor och utveckling, och då i synnerhet vad gäller dans. ANSVARIG UTGIVARE Niklas Rydén REDAKTION LAYOUT Niklas Rydén TEXTER Eva Ingemarsson, Gun Lund, Niklas Rydén, Anna Wemmert, Anna Westberg, Gunilla Witt OMSLAGSFOTO Pragmatikerna, Peter Menzel SÄTTNING BILDSCANNING MacNik. För insänt material ansvaras. Eftertryck medgives utan reservation. Göteborg i 1993. PRESSTOPP för nästa nummer är 1. Adress: Övre Husargatan 1, 411 22 Göteborg. Tel: 031-11 82 00. Fax: 031-13 63 17. Pg. 439 10 47-0
nätverk I början av erbjuder en rad arrangörer något så ovanligt som en stor elektronmusikfestival i Göteborg. Festivalen samlar en rad tonsättare och artister inom det musikaliska avantgardet och erbjuder musik av vitt skilda slag: Från aktuella internationella mästerverk till vild och oberäknelig performance med svenska förtecken. Festivalen kommer att kretsa kring Artisten, musik- och scenskolan. Där invigs också under festivalen en ny elektronmusikstudio, Lindbladstudion, en av Nordens främsta i sitt slag. På Unga Atalante har vi nöjet att fredag den 7 kl 21.00 ta emot Phauss och Sons of God. Missa inte denna för Göteborg unika ansamling spännande musikhändelser. Här är hela programmet. torsdag 5 Invigningskonsert Verk av bl.a Vainao, Sørensen, Parmerud och Hall. Athelasensemblen, Frances Lynch, sopran, Camilla Hoitenga, flöjt, Jonny Axelsson och Hasse Örn, slagverk m.fl. Artisten, konsertsalen, 19.30-21.00 fredag 7 Porträtt Rune Lindblad. Bandmusik och bilder. Artisten, ensemblesalen, 12.00-13.00 Elektroniska broar 45 års musikhistoria på 45 min. Verk av Xenakis, Berio, Blackford m.fl. Artisten, ensemblesalen, 18.00-18.45 Urban Rituals & The Strange Attractor Uruppförande av nytt stycke för dator och liveelektronik av Anders Hultqvist. Avanti String Quartet, Masih Madani och Jonny Axelsson, slagverk. Artisten, konsertsalen, 19.30-20.30 Phauss&Sons of God Multimediaföreställning av det mer spektakulära slaget! Unga Atalante 21.00-23.00 lördag 8 Standup Electronics Per-Anders Nilsson, sax och dator, Erik Lindman, röst, Karin Rehnqvist bandstycke m.m. Konsthallen Mölndal, 13.00-14.30 Akustiska Bilder & Optiska Klanger En suggestiv bildspelskonsert signerad bl.a. T Hellsing, R Enström, J Doukkalis och A Blomqvist. Filmsalen på Möllan, Mölndal, 16.00-17.00 Exvoco Den tyska vokalensemblen med futuristisk och dadaistisk poesi, teater och musik på repertoaren. En höjdpunkt! Artisten, konsertsalen, 19.00-20.30 Stockholms Saxofonkvartett Med musik av bl.a. Rydberg, Torstensson, Parmerud och Feiler. Artisten, ensemblesalen, 19.30-20.30 Clips & Fire Avslutning utomhus. Korta klipp leder till Parmerud-Blomqvist duo som framför musik för liveelektronik och fyrverkeri! Näckrosdammen, 23.00-23.30 UNGA ATALANTE APRIL 1993 3
teater konst dans musik opera PRAGMATIKERNA Gillar du teater, konst, musik, dans och opera? Har du längtat efter att se alltihop samtidigt? Då måste du absolut bege dig till Unga Atalante den 29 o 30 eller 1 o 2 kl 19.00 eller 20.30. Då kommer du och de 24 andra i publiken att få allt detta och lite till under 45 intensiva minuter. Föreställningen heter PRAGMATIKERNA och är en enaktare av den polske dramatikern Stanislaw Wietkiewicz, som vi importerar från Linköping och Kulturföreningen ALKA. Pragmatikerna är ett integrerat projekt med tonsättare, bildkonstnär och teaterregissör. Dessa är Staffan Mossenmark, Peter Uhr och Lars Wassrin. Joakim Lindblad. Foto: Peter Menzel Totalupplevelse Pragmatikerna skrevs 1919 av polacken Stanislaw Wietkiewicz (1885-1939) och är idag kanske aktuellare än någonsin. Föreställningen är ett formexperiment och en samtidskommentar. Ett försök att uppnå en teaterform där bild, musik och regi/koreografi uppträder som tre autonoma flöden med maximalt uttryck. Regissören, Lars Wassrin har tillsammans med konstnären Peter Uhr och tonsättaren Staffan Mossenmark skapat en otroligt intim och intensiv föreställning. Den bygger naturligtvis på texten men bilden är väldigt närvarande eftersom du sitter mitt i den. Publiken sitter omgärdad av två scener och två storbildsvideoskärmar. Dessutom har alla i publiken var sitt par hörlurar för både tal och musik. Detta tyckte jag personligen gav en helt ny dimension jag aldrig förr upplevt på teater. En märklig dubbelhet av närvaro och distans samtidigt. 4 UNGA ATALANTE APRIL 1993
Tillvarons hemlighet Wietkiewicz är en av polens stora dramatiker och ofta spelad i Polen. Till Sverige nådde han dock inte förrän 1971 då Alf Sjöberg iscensatte Modern på Dramaten med Margareta Krook och Jan Malmsjö i huvudrollerna. Wietkiewicz skrev under sin livstid minst 51 dramer varav endast 30 återfunnits i sin helhet. Han ville i sina litterära verk och i sin bildkonst skildra det han kallade tillvarons hemlighet. I alla sina verk uttrycker han en stark oro för en kommande katastrof. Han anser att civilisationens utveckling utlöser destruktiva krafter vilka så småningom kommer att leda till mänsklighetens undergång. Det han i sina verk fruktar mest är teknikens och naturvetenskapens snabba frammarsch. Denna hotar att skapa en ny världsordning, där det inte kommer att finnas plats för humanistiska ämnen som konst och filosofi. De kommer att gå det öde till mötes som redan drabbat religionen. Individen förlorar sitt känsloliv och sin skaparförmåga och samhället blir en perfekt fungerande mekanism utan individer. Spännande experiment Pragmatikerna fick efter premiären fantastiska recensioner, några exempel: Detta är en oerhört tät och intensiv upplevelse. När föreställningen är som bäst skär den som en svetslåga rakt igenom våra livslögners pansar. Den kraften har bara den goda konsten. Bo Borg, Östgöta Correspondenten. Pjäsen är ett mycket spännande experiment i kammarteater där musik och teknik skickligt används för att förstärka intrycken. Den extrema närheten till publiken utnyttjas skickligt. Alla nyfikna bör vallfärda till Alkas ateljéer. (OBS! Unga Atalante! red. anm.) Henric Weyde, Folkbladet Östgöten. Gränsland mellan rus och lycka. Michael Bruze, Norrköpings Tidningar Suggestiv och spännande musik. Lars Rundgren, musikmagasinet P2 Bergman och Norén är ju rena matinén jämfört med det här! Röst i publikvimlet. Gemensamt förflutet Projektet startades av Lars Wassrin redan 1991, och har kunnat genomföras med hjälp av bidrag från bl.a. Statens Kulturråd och Konstnärsnämnden. Lars har tidigare regisserat Lena och Percy Präriehund av Jonas Gardell på Östgötateatern och har just avslutat arbetet på ett libretto till en opera baserad på en annan Gardell-roman, Fru Björks öden och äventyr, som har urpremiär på Vadstena Akademien sommaren -94. Musiken till den operan komponeras av Staffan Mossenmark, som numera är bosatt i Göteborg. Staffan har bl.a. skrivit kammarmusik och konserter som framförts runtom i världen på konserter, i radio och i TV. Konstnären Peter Uhr har förutom scenrummet till Pragmatikerna gjort ett antal utställningar och installationer i bl.a. Stockholm, Norrköping och Köpenhamn. Stycket Post-music som komponerats till föreställningen har spelats in av musikerna Mats Persson, piano, Anders Holdar, slagverk och Ivo Nilsson, trombon. Det grafiska partituret kom musikerna till del via posten och fick endast öppnas vid inspelningstillfället. På scenen är det skådespelarna Joakim Lindblad, Håkan Bäck och Lisbet Tammeleht, samt operasångerskan Jorunn Svensk och dansaren Pia Mucchiano vi får se. Alla naturligtvis med någon sorts förflutet i Linköping. PRAGMATIKER: person som alltid låter praktisk nytta gå före ideal och känsla. Anna Wemmert Lars Wassrin, Staffan Mossenmark, Peter Uhr. Foto: Peter Menzel UNGA ATALANTE APRIL 1993 5
om ett vitalt dansliv i väst Den 19 och 20 fylls Unga Atalante av Göteborgs alla frilansande dansare för att de nu äntligen! för första gången i samlad trupp ska visa sig och sina ädla konster. Detta inför en publik som förhoppningsvis sedan står på rad med kontrakten i högsta hugg. Det är utbudsdagar det handlar om, något som varje år arrangeras lite varstans i Sverige men som oftast bara omfattar teatergrupper och i bästa fall en smula dans. Men nu tar vi revansch och tack vare generösa bidrag från Statens Kulturråd samt Hallands, Älvsborgs och Göteborgs och Bohus läns landsting kan vi alltså hyra in oss på Unga Atalantes scen. Inbjudna är arrangörer, kultursekreterare, ombud från Kulf, folkhögskolor, studieförbund etc i Västsverige. DE SKÖNA NYMFERNAS ÅTERKOMST För projektet svarar DANS I VÄST, en ideell förening som arbetar för att sprida och stötta dansen i västra Sverige. DiV bildades i december -92 och har sina medlemsmöten i den stora dansstudion i det så kallade Kulturbageriet på Övre Husargatan, ett stenkast från Unga Atalante. Tillsammans organiserar vi där den dagliga träningen, som varje förmiddag samlar dansarna för uppvärmning och undervisning inom skilda danstekniker. Lärarna kommer från Göteborg och, allt efter våra ekonomiska möjligheter, även från övriga Sverige och någon gång från utlandet, då i samband med intensivkurser. Resten av dagen är fullspäckad av repetitionspass, som alltså får utnyttjas av de dansare som är professionellt verksamma och utbildade. Vår underbara lokal och föreningen Dans i Väst är några av de tydliga tecken som visar att dansen utanför institutionerna nu är på frammarsch även i Göteborg. Det var längesen, om ens någonsin, som danslivet var så aktivt och vitalt i stan som nu. Under utbudsdagarna kommer koreografer och grupper att visa valda delar ur sina verk antingen live på scen eller på storbildsvideo. Dessutom berättar de om sig själva och sitt arbete. Syftet med utbudsdagarna är naturligtvis att ge arrangörer en chans att se en del av den dans de annars bara informeras om i form av skrivet material. Men det är också och inte minst ett tillfälle att skapa kontakter för att kunna utveckla samarbetet i framtiden. En dialog med de människor som arbetar för att föra ut kulturen i samhället är nödvändig för att kunna förbättra dansens nuvarande ganska isolerade position. Vi hoppas på succé och årligen återkommande utbudsdagar för dans i Göteborg! Anna Westberg 6 UNGA ATALANTE APRIL 1993
Dansgruppen FLOKE på Naturhistoriska muséet: Maria Mebius Schröder, Lotta Melin, Katarina Eriksson, Anna Westberg. Foto: Mic Calvert Måndag 19/4 förmiddag Lee Kum-ah Nathansen Portar Rubicon visar Figurligheter Bronja Novak och Maria Lindh i två stycken: Duo och Sex små rätter eftermiddag Eva Ingemarsson med Objudna gäster och Skuggbild Ulla Eckersjö presenterar Älsklingar och Trans Floke improviserar Tisdag 20/4 förmiddag Gun Lund berättar om sin produktion Eileen Jones & Co dansar ur Tre stycken om kärlek Gu Wei med kinesisk dans Jonna Kevin: Det lilla djuret Skratt och Harlekin går på lina eftermiddag Gunilla Witt om De tio hundorden och Lögnsolo Stina Hedberg med dansare i Friska Fläktar och Annika och Siv. De ger även prov på hur deras workshops går tilll. UNGA ATALANTE APRIL 1993 7
Harry lovade sin fru Tyra att bara gå en snabb sväng in till stan. Men där träffade han kompisarna och hamnade på ölcaféet. När det är som roligast bryter han dock upp med hänsyn till sin väntande fru, och motstår frestelsen att fortsätta festa hela natten. Fem timmar försenad och lätt berusad kommer han hem: Hon har gått och väntat och ser bara hans svek, han ser bara sin uppoffring. Detta är utgångspunkten i Lars Ahlins novell Kommer hem och är snäll. Detta stycke 40- talstext har med Rolf Sossna och en annan teater blivit modern fysisk, musikalisk teater som visas på Unga Atalante fredagen den 23 och lördagen den 24 kl 20.00. 8 UNGA ATALANTE APRIL 1993
en annan teater bildades 1992, men har en förhistoria hos larssons teater. 1990 ledde regissören Rolf Sossna ett undersökande berättarprojekt med fyra skådespelare som medverkat i larssons Medea från Mbongo. Detta mynnade 1991 i barnföreställningen Vinden viskar. Två av skådespelarna därifrån, Helén Jonsson och Martin Nilsson, var också med när Rolf påbörjade arbetet med Kommer hem och är snäll efter Lars Ahlins klassiska novell. Detta arbete resulterade i att man startade en annan teater och pjäsen fick sin premiär på Teater Uno januari 1992. Pjäsen fick ett mycket positivt mottagande och man har sedan dess väntat på tillfälle att sätta upp den igen. Ingen dramatisering en annan teaters uppsättning är ingen traditionell dramatisering av Ahlins novell: De använder i stort sett hela Ahlins text, alltså inte bara repliker, utan också berättande och beskrivande delar. Skådespelarna spelar därför inte bara sina roller, utan de fungerar också som berättare och musiker. De går in och ut ur rollerna och kan så kommentera det som just innan sagts eller skett. Spelstilen är mycket utåtriktad, med ett direkt tilltal till publiken, inte bara i monologer, utan även i dialoger. Istället för att försöka övertyga varandra vänder sig skådespelarna utåt och argumenterar för sin sak: Hon försöker visa att hon har rätt, han att han har det. På fem teatrar Nypremiären på Kommer hem och är snäll är den 6 på Teater Trixters lokaler i Renströmska badet. Efter sex föreställningar där kommer en annan teater att göra sammanlagt ett tjugotal föreställningar på bl.a. Backa Teater, Unga Atalante, Folkteaterns Teatercafé och Teater Bastard. Missa inte detta stycke nyskapande teater där fiktionen är allt annat än ett självändamål. Eller med Rolf Sossnas ord: Om man talar om att man låtsas blir det en inbjudan till publiken att vara medskapande. Ta chansen! Niklas Rydén EN ANNAN TEATER Rolf Sossnas Ahlin-tolkning liknar knappast något annat stycke i Larssonrepertoaren, såvitt jag vet. Sättet att samtidigt både berätta och gestalta, att låta skådespelarna recitera ur novellen och blixtsnabbt glida in och ut ur scener och tablåer, är originellt och personligt. Kanske har Sossna och ensemblen inspirerats av Lars Ahlin själv som ju låter orden kommer hem och är snäll bli ett ledmotiv, en trapets, som Ahlin säger, i vilken den äkte mannen han som varit ute och svirat hänger upp sin självrättfärdighet. På samma sätt förvandlas berättandet här nästan till poesi, till språklig materia; ordet en akt av kommunikation och samtidigt frånvänt, in mot tystnaden. Återigen kongenialt med novellens bärande tema: vi möts i vårt främlingskap. Och som för att motverka ett alltför starkt intryck av precision något slags insipprande av scenisk tydlighet i texttolkningen, vilken därmed skulle hota att bli entydig har man låtit Råger Johansson bygga en scenografi av skuggor; sprayade bilder av en rumsinteriör på fondens vita linneduk, så varsamt utfört att man efteråt måste gå fram och ta på dem för att se om de inte är projicerade; därtill riktiga skuggbilder av den sparsamma rekvisitan och av skådespelarna själva. Kristian Saag, idag UNGA ATALANTE APRIL 1993 9
provinsiellt centrum och nationell periferi om danskonsten i kulturpolitiken Gunilla Witt, koreograf i Rubicon, skrev i slutet av januari en artikel om förhållandet mellan Stockholm och övriga Sverige när det gäller satsningar på kultur, i synnerhet dans. Artikeln är en reaktion på vissa kulturpolitiska riktlinjer och förslag som presenterats i bl.a budgetpropositionen. Merparten av artikeln publicerades i Expressen den 8 februari. Här är den i sin helhet. Jag är ledsen att behöva besvära herrarna, men jag har rest 62 mil och undrar om ni skulle ha tid att låta mig framföra ett litet önskemål Vänliga rader Dansen har fått vänliga rader och en extra hacka i budgetpropositionen och kulturdepartementet har fått applåder i pressen. Vem kan då i dessa tider klaga? Men eftersom jag, trots arbete i en fri dansgrupp med jämförelsevis höga statliga och kommunala anslag, ändå i likhet med de flesta andra dansare och koreografer i landet går arbetslös (= lönlös) under delar av året, räknar jag inte in mig i de priviligierades skara och dristar mig därför till några funderingar kring centrum och periferi. Efter det att Birgit Friggebo i propositionen konstaterat att dansens huvudproblem är dess dåliga geografiska spridning och svaga förankring i landet försöker hon råda bot på detta genom att öka anslagen till Stockholm! 86% till Stockholm Teaterområdet har utvecklats efter visioner om en folkets teater formulerade redan på 30-talet. Sedan 1975 har statens ambition varit att systematiskt bygga ut den regionala verksamheten. Nu ser man resultatet: Vi har 24 regionala teaterinstitutioner och ett femtiotal fria teatergrupper spridda över hela landet. Jämför detta med förhållandena för dansen. För närvarande finns 3 regionala balettensembler utanför Stockholm (i Norrköping, Göteborg och Malmö, ingen norr om Stockholm) samt 10 UNGA ATALANTE APRIL 1993
Cullbergbaletten som genom Riksteatern turnerar över hela landet. Vid Kulturrådets anslagsfördelning den 7 1992 fördelades verksamhetsbidrag till 11 fria dansgrupper/koreografer, varav 2 utanför Stockholm (Rubicon i Göteborg och DIGT i Malmö, ingen norr om Stockholm). Av 7,5 miljoner gick 1,075 till grupper utanför Stockholm (900.000 till Rubicon, 175.000 till DIGT). Under året fördelar Kulturrådet också projektbidrag, men vad jag vet är inte fördelningen i procent mellan Stockholm och övriga landet annorlunda. Nu är naturligtvis hela anslaget småpotatis. Jämför dessa 7,5 miljoner med de 252 miljonerna till Stockholmsoperan eller ännu hellre med bankakutens hur många miljarder? Men ändå... Ringar på vattnet? Stockholm har också fått en gästspelsscen för dans, Dansens Hus, vars nuvarande statliga anslag på 6,8 miljoner föreslås öka till 10,8 miljoner nästa budgetår. Förutom att anslaget höjs med 1 miljon tar staten dessutom över landstingets ekonomiska ansvar så att staten efter 1 januari 1993 bidrar med 75 % och Stockholms stad med 25 % av anslagen. Enligt Kulturdepartementet har Dansens Hus inneburit en vitalisering för dansen - inte endast i Stockholmsområdet utan i hela landet. Jaså, hur då, undrar man. Jo, dansgrupper som har haft föreställningar på Dansens Hus har sedan fått arbete i andra delar av landet. Det kallar jag en vag beskrivning av ett förmodat vitaliserat regionalt dansliv. Själv har jag av krassa ekonomiska och geografiska skäl inte kunnat se ett enda av Dansens Hus gästspel, trots mitt yrkesintresse! Beskrivningen av hur en kulturell händelse i Stockholm ger någon slags ringar på vattnet -effekt ut i landet är något man ofta läser och får höra. Denna intressanta teori kan nog bara omfattas av dem som själva plumsar i. Men vi som befinner oss längre ut från strandkanten har inte utvecklat tillräckligt känslig hud för att kunna uppfatta de svaga vågrörelserna. Nationell angelägenhet? Nu ska man ju inte klaga. Det går alltid att köpa ett lösnummer för sju kronor av Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet några dagar efteråt och läsa recensionerna. Och kanske är det just detta som är själva vågrörelsen. Dansens hus är i budgetpropositionen utnämnd till nationell gästspelsscen för modern dans. Hur den utnämningen gått till och vad den betyder är oklart, men det låter ju onekligen bättre än att tala om ytterligare en stockholmsscen. Unga Atalante i Göteborg och Dans och teaterhuset Fakiren i Malmö är också gästspelsscener för dans men tyvärr belägna i fel städer och därför uppenbarligen utan nationellt intresse. I över fem år har vi i Göteborg förgäves försökt få egna basresurser till scenen för gästspelsverksamhet. Teatern drivs genom Rubicons verksamhetsanslag från stat och kommun och genom en arrangörsförening som i år fått 100.000 av kommunen. Dessutom kan teatern efter särskild ansökan till Kulturrådet för vissa gästspel få arrangörsstöd. Trots små resurser genomförs ändå ca 8 dansgästspel per år. Hur Fakiren klarar skivan kan ingen förstå. Ändå gör den det. Lokala scener finns Bidragshöjningen till Dansens Hus motiveras av att scenen ska kunna fortsätta sitt arbete och öka sina insatser också när det gäller att få ut föreställningar utanför Stockholm. Om statens önskan är att förbättra möjligheterna för internationella dansgästspel i övriga landet förstår jag inte varför man inte stöder de lokala och regionala strukturer som redan finns, i form av gästspelsscener och/eller intresserade arrangörer. En liknande fördelning av bidragen mellan stat och kommun som Stockholm nu har för sina dansgästspel, dvs. 75%-25%, skulle väl kunna genomföras i åtminstone väst, syd och norr också? Jag är övertygad om att föreställningarna skulle komma ut i landet bra mycket snabbare. Rättvisefråga Ett regionalt dansliv som är levande kan inte bara bestå av sporadiska gästspel. En vision av en folklig förankring för danskonsten måste innebära att man skapar en infrastruktur med varierad professionell dansproduktion för barn, ungdom och vuxna, spridd i hela landet. I budgetpropsitionen står inte ett ord om framtida regional etablering av dansgrupper/producenter eller en ökning av de regionala balettensemblerna. Dansproduktion ska tydligen också i framtiden i första hand höra huvudstaden till. Är man intresserad av dans är man givetvis också intresserad av att Dansens Hus ska kunna utveckla sin verksamhet, men kulturpolitik är bl.a. fördelningspolitik och måste diskuteras också från andra stranden. Dansare och koreografer ute i landet med borde ställa större krav på staten om bidrag till ett regionalt framtidsbygge. Att kunna bo, skapa och se dans utanför storstäderna är en rättvisefråga. Trötta och överseende Men är det då staten som ska bidra, är inte detta kommunernas ansvar? Att statens roll är viktigast i det regionala nätets uppbyggnadsskede talade f.d. kulturministern Bengt Göransson om för Europarådets expertgrupp 1989 och den principen gäller väl än. Danskonsten ute i landet har inte ens fått husgrunden murad. Man ser världen så som den ter sig framför ögonen, men bakom ryggen öppnar sig andra världar, det vet en koreograf. Hur många kulturella möten i Stockholm där rubriken innehållit den svenska... har man inte genom åren deltagit i där det inre tvånget till slut fått en att resa sig och som en papegoja säga: det regionala perspektivet.... Att se en församlings ögon kollektivt slockna som gatlampor och ansiktena skifta mellan trötthet och överseende. Det är inte kul. (Men som kvinna har man i och för sig vanan inne.) Men detta att formuleringsrätten för hur periferin ska tillgodoses alltid tillhör centrum gör mig så förbannad. Mindre provinsiell Inte heller kulturpolitiken går att indela i svart och vitt, även om artikelskrivande skulle bli lättare då. Staten skriver ändå om dansens nödvändiga överlevnad, Kulturrådet satsar på en länsdanskonsulent i Norrbotten och på dansundervisning i skolan och visst kan man tala om gruppernas turnéer istället för om deras hemvist. Men ändå... Framtiden då? Kulturrådet funderar över sin egen roll: Den ökade regionaliseringen gör att det behövs ett kraftfullt centrum (=KUR)så att den fortsatta decentraliseringen inte leder till en allmän fragmentarisering. För närvarande verkar faran för kulturell oordning inte vara särskilt överhängande. Den svenska kulturpolitiken vilar tryggt i statens centrum. Vi får ställa våra förhoppningar till den parlamentariska utredning av de nya nationella kulturpolitiska målen och deras förverkligande som snart ska tillsättas. Kanske kan den skapa förutsättningar för en mindre provinsiell kulturpolitik. Gunilla Witt UNGA ATALANTE APRIL 1993 11
Allt är möjligt! Just den upplevelsen hoppas koreografen Gun Lund förmedla med Världens Tak Pamir i våra hjärtan som har premiär 6 augusti i Västra Nordstan. Att komma upp bland taken ger en plötslig känsla av befrielse. Gatorna har sina begränsningar och tvingar oss att röra oss i vissa mönster. Här uppe ser man horisonten, tankarna kan gå i alla riktningar. Taken är också en fascinerande värld i sig. Ett slags ordnat kaos. Vem har brytt sig om att reglera alla tillbyggnader, plåtdetaljer och annat. Det syns ju inte från gatan. För mig handlar det om att återerövra staden, göra den tillgänglig. Och det är dansen och kulturen i stort som gör detta möjligt vidgar horisonten, får oss att tänka nya tankar, gå i nya riktningar. Jag vill uppmuntra andra att bejaka sina drömmar. Låta det lustfyllda och det lite galna finnas sida vid sida med det allvarliga. Då får man inte heller väja för utmaningar. Jag har inte medvetet sökt det stora formatet. Den ursprungliga bilden och drömmen var sådan och den ville inte släppa mig. Självklart kan man välja enklare uppgifter, men i botten finns en konstnärlig nödvändighet som driver mig att fortsätta. Ofta är jag väldigt nervös för hur detta skall gå vägen, erkänner Gun. Tusen detaljer som skall stämma. En stadsbild som hela tiden förändras tak kan ju plötsligt försvinna, där ett hus stått är nästa månad ett hål i marken. Hela projektet fick börja om när NK byggde om och sågade genom sitt tak. Över en natt försvann alla tilltänkta publikplatser. Det krävdes att en person utifrån tittade på projektet för att vi skulle hitta en lösning. Vi trodde att vi hade sett alla tak, alla möjligheter! Så fick Peter Rundqvist på Hjärnkontoret oss att se Göteborg från en ny vinkel från Kvarnberget och Sjöbefälsskolan, där publiken nu kommer att sitta. Det var överraskande och är väl en god illustration till hur staden bjuder motstånd men också på oväntade möjligheter. Men nu är i alla fall arbetet i full gång! I slutet av hålls en kurs för de professionella dansare som kommer att ingå i projektet. Nonno Nordqvist från Utomjordiska Barockbolaget leder arbetet med kostymerna. Också de blir något utöver det vanliga. I Frankfurt slutför kompositören Volker Staub sitt arbete. Och byggarna har lovat att taket på gamla HT-huset skall vara renoverat och färdigt i tid... Gun Lund 12 UNGA ATALANTE APRIL 1993
Boka biljetter till sommarens stora danshändelse i Göteborg! Världens Tak Pamir i våra hjärtan Publiken sitter på Kvarnberget vid Sjöbefälskolan och delar frihetskänslan och äventyret med dansare, musiker och sångare. Premiär 6 augusti. Speldagar i övrigt 7, 8, 10, 11, 13, 14 och 15 augusti. (Ev. blir det också speldagar 17, 18, 19 och 20 augusti.) Du kan redan idag garantera dig plats genom att sätta in 200 kronor per biljett på pg 439 10 47-0 (Rubicon). Märk talongen Världens Tak. Sedan kan Du i lugn och ro välja datum förvissad om att du fått en plats närmast himlen! Bilj och info tel 031-13 26 64 el. 11 82 00 Foto Mic Calvert UNGA ATALANTE APRIL 1993 13
RAANDE VO I har vi förmånen att få uppleva något så ovanligt som en fri dansgrupp som gästspelar i staden, och denna gång inte på Unga Atalante, utan på Angereds Teater. Där kommer nämligen Lena Josefssons kompani RAAN- DE VO att visa tre koreografier fem kvällar: 19, 21, 22 och 23 kl 19.00 och 24 kl 18.00. För ett år sedan blev vi både glada och överraskade när vi hörde ryktet att Lena Josefsson skulle etablera sig med sitt kompani i Göteborg och med Angereds Teater som fast punkt. En ny dansgrupp i staden! Nu blev det av olika skäl inte en sådan etablering, men Lena Josefsson eller några av hennes dansare har medverkat på olika sätt i gångna säsongers uppsättningar på Angeredsteatern, bl.a. Den perfekta kyssen, och Folkungasagan. Uppvuxen i Afrika Lena Josefsson är uppvuxen på en missionsstation i Zaire. Minnena från barndomen präglas därför starkt av dans och trumljud. Något som fortfarande syns i hennes uttryckssätt. Hennes formella utbildning sträcker sig från Danshögskolan i Stockholm, via RIDC i Paris till Ballet National du Zaire i Kinshasa. Därtill har hon lagt studier i 14 UNGA ATALANTE APRIL 1993
modern dans och koreografi för flera ledande franska koreografer. Med erfarenheter bland annat från Unga Klara och arbete som gästpedagog vid Roy Hart Center, i södra Frankrike, har sedan hennes egna koreografiska språk vuxit fram och under senare år har hon etablerat sig som en av de mest intressanta koreograferna i Sverige idag. Hennes koreografi vilar på en modern grund, men inslagen av kraftfull virtuos dans och dramatiska element ger det en särprägel: det associativa draget är utmärkande för Josefssons koreografiska vokabulär, som är abstrakt men ändå dramatiskt.... (SvD) Raande-vo Numera har Lena Josefsson ett kompani som fått sitt namn efter koreografin Raande-vo. Där ingår de fem dansarna Madeleine Karlsson, Ulrika Liljedahl, Per-Inge Janérus, Niklas Kärrstedt och Peter Lagergren. Föreställningen på Angeredsteatern består av tre stycken: Raande-vo, som 1988 vann den nordiska koreografitävlingen. Raande-vo hade premiär på Operan i Oslo. Skärvor tog första pris i tävlingen i modern koreografi på Dansens hus i Stockholm 1992. Skärvor är ett spel med kontraster: Kvinnornas trasdockeplastik gentemot männens muskulära styrka. Kedjeeffekter, stänk av humor och ömhet. Gestalterna lyssnar både inåt och utåt, styrs av flugans surr i tystnaden eller kroppsliga impulser. Det vilar en stark existentiell, nästan Beckettsk ton, över Josefssons människor. (SvD) Ku nsi a nti. Namnet betyder under trädet på språket kikongo, som talas i sydvästra Zaire. Trädet har stor betydelse i Zaires kultur och utgör en naturlig mötesplats för människor. Verket är en färgsprakande kärleksförklaring till de människor och den kultur Lena vuxit upp med. Missa inte detta tillfälle att se ny svensk dans i Göteborg. Biljetter går att beställa på telefon 31 53 50, 81 99 60 & 13 65 00. Information: 31 54 08. Niklas Rydén...Lena Josefssons styrka är att hon vågar skapa dans som tekniskt och tempomässigt kräver hundra procent av dansarna... de näst intill akrobatiska inslagen i hennes koreografi är befriande Sällan ser man en koreograf som så elegant komponerar för flera dansare... Det är mycket professionellt genomfört. Bodil Persson, DN Foton: Bosse Johansson UNGA ATALANTE APRIL 1993 15
några recensioner och tankar om Lögnsolo Att sätta en dans i rörelse igen är för mig ett sätt att pröva det koreografiska materialet. Prövningen sker både i instuderingen av dansen, där tidigare erfarenheter och tolkningar kan fördjupa och nyansera arbetet, och i mötet med en ny publik. Mina förhoppningar om en perspektivrik arbets- och spelperiod har helt infriats. Lögnsolo visade sig kunna avge nya betydelser och locka till fortsatta samtal. Gunilla Rubicon river upp sår och baddar mjukt Lögnsolo är en föreställning som river upp sår och baddar mjukt med vatten. Den tränar ögat att se själen och inte vara rädd. Den skapar sakral stämning kring det påtagligt konkreta i mänsklig existens rörelsen. Nedanför mig med filmisk skärpa, ljuset hjälper ögat att bli till en kameralins som zoomar in detaljen, ser jag Tina Andersson ligga, svartklädd, på sidan med händer som sluter sig och i små plötsliga vindpustar släpper ut det händerna fångat, eller är det en andning, en puls, en gungning som genomfar hennes kropp? Ögat ser hur hon sväljer, de sekundsnabba klippen med ögonlocken. Allt blir till i betraktandets ögonblick. Niklas Rydéns elektroniska ljudmusik ändrar perceptionen. Ljudet arbetar medvetet med avståndsförskjutningar och med ett inre och yttre rum. - Gunilla Witt skapar koreografisk poesi, egenartad och med stor auktoritet. Utvaldheten och uppmärksamheten på detaljen känns igen från soloformen hos en koreograf som Efva Lilja. Inte sedan hennes solo...eho.. från 1985 har jag sett ett verk som avlyssnar och borrar så djupt i kvinnlig närvaro som Lögnsolo. Styckets avslutande metamorfos är avväpnande med humoristiska undertoner. Kvinnan kränger på sig en stel, vitkrackelerad kavaj. Hon bepansras. Skyddad i manlig skepnad. Hon rör sig nu vaggande likt en skalbagge över gräset. Armarna (ärmarna) över huvudet som tentakler, känselspröt. En bandmaskin som vältrar sig fram. Stora mörka skuggor spelar i rummet. Nu söker ögat annat att fästa uppmärksamheten på. I en ärm tittar ett pekfinger fram, under kavajens nederkant blottas en fot. Se människan! Bodil Persson, DN 93 03 30 16 UNGA ATALANTE APRIL 1993
Foto: Mic Calvert Tvetydig identitet i kavaj Vad är en människa? Eller, som det brukar heta, vad är det som skiljer oss från djuren? Är det språket, skrattet, verktygen, gud? I Gunilla Witts Lögnsolo på Unga Atalante är publiken placerad på en byggnadsställning, högt ovanför den gräsmatta som är scen för styckets enda dansare, Tina Andersson. Under våra fötter, inför våra blickar, tycks hon genomföra en undersökning, genomgå en förändring av ett på-gränsen-vara, mitt mellan människa, djur och objekt. Som om hon efter en lång sömn eller minnesförlust söker en möjlig existensform och upprättar ett provisoriskt jag med hjälp av en kavaj, stel av papier-maché. Sin utsatta position utforskar hon till en början bara med händer, fötter och ögon. Ögonen speglar sig i händerna och med tungspetsen mot handledens puls avläser den näst intill orörliga kroppen sitt tillstånd. Metamorfosen sker sedan i liggandet, krypandet, hukandet, hela tiden i ett horisontalplan som förstärks av det extrema fågelperspektivet. Till slut ikläder sig kroppen kavajens stelnade hölje, går in i ett skal som är skyddande och samtidigt hotfullt som en aggressiv insekt eller anfallande stridsvagn. Som visuell form är den bepansarade kavajen stark och suggestiv, abstrakt och alls inte utan humor. Styrkan hos denna form som består av mänsklig kropp och skalformat hölje är dess alldeles självständiga vara; den föreställer inte någonting annat, den är i sig detta ambivalenta mellanting. Det finns ingen metaforisk tröst eller entydlig berättelse i Lögnsolo. Kanske är det förklaringen till att Witt nu sätter upp Lögnsolo för tredje gången. Genom att behålla den koreografiska grundstrukturen och variera utbytbara delar som lokal, dansare, musik och ljus kan hon undersöka uttrycksmöjligheterna för sitt stycke på ett sätt som rimmar med själva motivet i Lögnsolo. Det är ett erkännande av den dynamik som finns i det ännu inte färdigformulerade, i det som fortfarande låter sig skapas. Modern dans befinner sig ofta i gränslandet mellan natur och kultur, i ett utforskande av vad som i kroppens rörelser är ursprungligt, icke-verbalt och vad som är inlärd konvention, språk, dansens form. Den spänning som uppstår när de två zonerna kolliderar har större släktskap med Becket än Bolsjoj. Vad är en människa? Är det språket som skiljer oss från djuren? Dansaren i Lögnsolo har på något sätt tappat sin röst, förlorat sitt språk. Ett rop, ett skratt, ljudet av en röst skulle ha placerat henne i tillvaron och definierat henne som otvetydigt mänsklig. Nu får hon istället en tvetydig, men mycket tydlig identitet av kavajen. Vad som skiljer oss från och förenar oss med djuren är rörelsen, och den får oss att acceptera den ambivalenta uppenbarelsen i Lögnsolo som helt självklar. Där, i kluvenheten mellan natur och kultur, händer något mycket intressant. Christina Palmring, idag 93 03 27 UNGA ATALANTE APRIL 1993 17
Cinemixsuccé Unga Atalante samarbetade under filmfestivalen i februari med Göteborgs Filmfestival och Folkteatern. Detta resulterade i Cinemix, ett enormt program med filmanknuten konst av olika slag. Detta experiment föll ut till en stor succé. De arton programpunkterna var till stora delar utsålda och blandningen av kulturyttringar helt underbar. Här några exempel: Märta Tikkanens och Eva Ingemarssons poetiska föreställning där Märta läste ur Arnaia och Eva dansade Skuggbild. Tecknaren Ulf Lundkvists underbara diabilder. Eller Carl-Johan de Geers 2 timmars live-målning med vilda stand-up-tjejen Laila, N Rydén vid pianot och Carl-Johans familj som medaktörer. Stor framgång gjorde nystartade filmmusikorkestern La Strada som spelar underbar filmmusik med blås, stråk, dragspel och sång. En av höjdpunkterna var givetvis Erland Josephssons, Per Oscarssons och Gunnel Lindbloms två samtal med Henric Holmberg. Vilka diskussioner det blev om improvisation, instudering och annat! Och till sist givetvis filmteatersporten. Vilket tryck! Alla var där. Fåniga och fyndiga improvisationer kring filmteman med Atelierteatern som slutsegrare. Unga Atalante-anknutna musikerlaget SMPTE gjorde bra ifrån sig med sina sceniska ljud-musik-improvisationer. Cinemix är ett arrangemang som förhoppningsvis kommer tillbaka nästa filmfestival. För Unga Atalante innebar det ett positivt samarbete med festivalledning och tillfällen till många möten med en delvis ny publik och nya artister. Vi ser fram mot en fortsättning! 18 UNGA ATALANTE APRIL 1993
Hotell 11. Foto Eva Ingemarsson Hotel 11 Stadens Dansare gör nya landvinningar och deltar tillsammans med musiker från scen- och musikhögskolan Artisten i invigningen av ett nytt hotell i Göteborg: Hotell 11 vid Göta älv på Eriksbergsområdet ingår som ett element i den stadsförnyelse som Norra Älvstranden nu genomgår. Hotellet är inrymt i Blå Hallen där stora dieselmotorer tillverkades till de fartyg Eriksbergsvarvet en gång byggde. Den gamla stålkonstruktionen i väggar och tak finns kvar och är nu ett spännande och dekorativt element som ger hotellet en unik karaktär. Hotellet är nu klart att invigas och detta sker under fyra onsdagskvällar i mars och. Tvåhundra inbjudna gäster visas varje tillfälle runt och bjuds under tiden på en blandad repertoar av modern dans, operasolister, körsång, brassensemble och mycket annat. Koreografin, som tar hotellets väggar i besittning och formar spännande rörelser i de jättelika bevarade järnbalkarna, är gjord av Eva Ingemarsson. Dansarna Katarina Eriksson, Anna Westberg, Maria Mebius-Schröder och Torun Jonsson medverkar. Calvero Måndagen den 3 och tisdagen den 4 kl 20.00 har ni chansen igen: Ni som missade den underbara konserten med orkestern Calvero i höstas. Calvero är ett elvamannaband som spelar musik från sågspånsdammig cirkus till improviserad estrad. Under ledning av gitarristen Patrick Ehrnborg spelar de en egen musik i gränslandet mellan cirkus, Nino Rotha och modern jazz när den är som bäst. Orkestern består av Staffan Svensson och Stefan Sporsén, trumpet, Johan Borgström och Lars Larsson, sax, flöjt, klarinett, Daniel Bruno, trombon, Helén Andersson, tuba, Karin Johansson, keyboard, dragspel, Johannes Lundberg, bas, Patrick Ehrnborg, gitarr, banjo, Göran Kroon, klockspel, marimba, xylofon, percussion och Per Ekblad, trummor. För varje sann musikälskare ett måste! Kom. Skapande Dans Dansaren/koreografen Stina Hedberg vill väcka intresse för dans genom att helt enkelt låta människorna dansa själva. 21-22 och 26 i bönesalen på Musikens Hus inbjuder, förutom Stina Hedberg, dansarna Katarina Eriksson, Maria Mebius-Schröder och Anna Westberg till Workshop i Skapande Dans. Då kommer bl.a. sjukgymnaster, gestaltterapeuter, förskolelärare, gymnastiklärare och kultursekreterare tillsammans att utforska sina rörelser på ett lekfullt sätt. Det ryktas t.o.m. att deltagarna kan komma att sätta ihop egna koreografier. Något för Unga Atalantes vågade repertoar? Kanske blir dessa dagar början till en folkrörelse i Skapande Dans vem vet? I mån av plats kan fler få delta. Intresserad? Ring Karin Lidberg, Big Wind 031-82 77 28. UNGA ATALANTE APRIL 1993 19
annons Vi söker STATISTER som vill medverka i Världens Tak Framförallt vänder vi oss till Dig som sysslar med någon form av dans eller teater. Gärna kompisgäng som redan är vana att arbeta ihop. Men andra förmågor behövs också. Någon ersättning så här på förhand kan vi inte lova. Men vi hoppas att det kan bli en kul och spännande tid för dig som är intresserad av dans/teater. Det mesta av repetitionsarbetet hoppas vi klara under våren och försommaren. Sedan bör du kunna ställa upp från början av augusti. Spelperiod 6-20 augusti. Intresserad? Ring Ida Burén, tel 031-13 26 64 eller Lars Persson / Maria Ljunggren 11 82 00 kalendarium måndag tisdag onsdag torsdag lördag söndag onsdag torsdag torsdag fredag fredag lördag lördag söndag söndag måndag måndag torsdag fredag fredag lördag söndag fredag lördag söndag 19 20 21 22 24 25 28 29 29 30 30 1 1 2 2 3 4 6 7 14 15 16 21 22 23 kl 10 00 kl 10 00 kl 18 00 kl 13 00 kl 19 30 kl 19 30 kl 18 00 kl 19 00 kl 20 30 kl 19 00 kl 20 30 kl 19 00 kl 20 30 kl 19 00 kl 20 30 kl 20 00 kl 20 00 kl 10 30 kl 21 00 kl 20 00 kl 20 00 kl 18 00 kl 20 00 kl 20 00 kl 18 00 Utbudsdagar, Dans i Väst Utbudsdagar, Dans i Väst Hotell 11, kor E Ingemarsson o dansare Figurligheter, Rubicon för barn i Uddevalla Kommer hem o är snäll; En annan Teater Kommer hem o är snäll; En annan Teater Hotell 11, kor E Ingemarsson o dansare Pragmatikerna, ALKA med multikonstverk Pragmatikerna, ALKA med multikonstverk Pragmatikerna, ALKA med multikonstverk Pragmatikerna, ALKA med multikonstverk Pragmatikerna, ALKA med multikonstverk Pragmatikerna, ALKA med multikonstverk Pragmatikerna, ALKA med multikonstverk Pragmatikerna, ALKA med multikonstverk Calvero, cirkusmusik med elvamannaband Calvero, cirkusmusik med elvamannaband Figurligheter, Rubicon för barn i Halmstad Phauss&Sons of God, avantgarde performance Varieté Atalante, ny stor orkester med gäster Varieté Atalante, ny stor orkester med gäster Varieté Atalante, ny stor orkester med gäster Varieté Atalante, ny stor orkester med gäster Varieté Atalante, ny stor orkester med gäster Varieté Atalante, ny stor orkester med gäster övre husargatan 1 411 22 göteborg tel 031-11 82 00 fax 13 63 17 UNGA ATALANTE