Att utveckla den egna regleringsförmågan

Att utveckla den egna regleringsförmågan

N är ett barns uppväxt präglas av upprepade traumatiska händelser och svåra påfrestningar, kan en konsekvens bli att barnet inte får möjlighet att utveckla en god förmåga till självreglering1. Det innebär att det kan vara svårt för barnet eller ungdomen att lära sig att hantera och reglera sina känslor och styra sina tankar, impulser och beteenden. För att veta hur den som är en viktig vuxen ska kunna hjälpa ungdomen med reglering behöver det finnas förståelse för hur dessa förmågor utvecklas i hjärnan och kroppen. När vuxna hjälper ett barn eller en ungdom att reglera sina känslor och reaktioner brukar detta kallas samreglering. 1. I artikelserien används självreglering när det handlar om tankar, känslor, impulser och beteende, medan känsloreglering avser mer specifikt förmågan att hantera och lugna de känslor som väcks hos en.

Att utveckla förmågan till självreglering Som nyfödd finns förmågan att uppleva och reagera på hotfulla situationer och faror. I hjärnan finns ett medfött alarmsystem, som aktiveras vid obehag. Däremot finns från början inte förmågan att reglera de jobbiga eller skrämmande upplevelserna på egen hand, utan regleringssystemet behöver läras in. Barnet behöver vuxna som hjälper till att reglera reaktioner, känslor och behov. Vissa barn behöver jättemycket regleringsstöd, medan andra har lite lättare att bli lugna och nöjda. Elmira, 2 år : Det är nyårsafton och Elmira, två år, vaknar när raketerna smäller. Hon blir jätterädd och börjar gråta hysteriskt. Pappa skyndar sig för att hämta upp Elmira och tröstar och lugnar. Det är ingen fara gumman, det är bara raketerna som smäller, jag är här hos dig säger pappa med mjuk röst och håller Elmira i famnen samtidigt som han stryker henne över ryggen. Elmira söker pappas ögonkontakt, som att hon väntar på mer bekräftelse. Du blev rädd för det låter så högt, men vi går ut och tittar tillsammans så ska du få se hur fina raketerna är tröstar pappa. Elmira blir lugn men vill absolut inte gå ner från pappas famn när de går ut och tittar på fyrverkerierna. I detta exempel vaknar lilla Elmira och blir mycket rädd. Hennes alarmsystem aktiveras instinktivt, men hon har inte förmågan att reglera och lugna sig själv. Lyckligtvis kommer pappa snabbt till undsättning och tolkar situationen, tröstar och visar att allt är lugnt. Det pappa gör är det som brukar benämnas samreglering. Samreglering är processen, där pappa hjälper Elmira att förstå sina reaktioner genom att sätta ord på hennes känslor och vad det är som händer. Samreglering är det som barnet behöver innan det lär sig förmågan till självreglering. I exemplet bidrar pappas stöd till att upplevelsen blir en positiv regleringserfarenhet, positiv i bemärkelsen att Elmira blir förstådd och lugnad i sina känslomässiga reaktioner. Pappa hjälper Elmira så att hon inte längre behöver känna sig rädd. Lyhördheten och vuxenstödet som finns i Elmiras närhet, ger en föraning om att flickan i takt med att hon blir äldre får fler positiva erfarenheter av samreglering. Så småningom kommer hon troligtvis att själv utveckla en god förmåga att på egen hand hantera och reglera många av de känslor som väcks i henne. När de positiva regleringserfarenheterna uteblir För vissa barn finns inte viktiga vuxna till hands som kan tillgodose behovet av att bli lugnad och tröstad - samregleringen uteblir. För den som växer upp i en miljö där det är krig, med ständiga reella hot och faror är det svårt även för de vuxna att behålla lugnet och försäkra barnen om att allt är bra. Många fruktar för sina liv, och har inte möjlighet att vara trygga vuxna för barnen. Den vuxne försöker ofta intala sig själv att framstå som lugn, men rädslan går sällan att dölja och smittar av sig på barnet. Yassin: När Yassin ska fylla två år startar kriget i hans hemland Irak. Kriget slår familjens liv i spillror, Yassins två äldre bröder och morbror dör i ett bombanfall och familjens hus förstörs. Yassin som precis börjat förstå sig själv och sina känslor får växa upp med en mamma och pappa som är ständigt rädda och fyllda med sorg, vilket i förlängningen innebär att Yassin och hans syster också alltid är rädda. Yassin lär sig inte att reglera de känslor som uppkommer i honom, han förstår ibland knappt vad som händer inom honom, och han är ständigt på sin vakt. Han bär på flera smärtsamma minnen som han gör allt för att inte tänka på.

När Yassin är tolv år fattas beslut om att han ska fly till Sverige och efter två år har han ensam och rädd lyckats ta sig från Irak genom Europa och kommer fram till Sverige hösten 2015. Under flykten har han utsatts både för misshandel och ett sexuellt övergrepp. Väl på boendet triggas Yassin lätt till utbrott och bråk. Alla starka känslor är svåra för honom att hantera och reglera, oavsett om det är han eller någon annan som upplever dem. Glädje, ilska och ledsenhet blir till hysteri, explosiva utbrott och den djupaste förtvivlan. Yassin har växt upp under svåra omständigheter med trauman och svåra påfrestningar. För Yassin har de positiva regleringserfarenheterna i hög utsträckning uteblivit. Förmåga att lugna sig och det egna regleringssystemet, något som vanligtvis utvecklas under uppväxten, förblir nästintill outvecklat. Konsekvenserna av detta syns i Yassins bristande förmåga att styra sina impulser och lugna sig vid olika typer av känslopåslag. Detta resulterar i ett aggressivt och utåtagerande beteende. Ofta anses Yassin överreagera, eftersom små, små triggers kan orsaka starka reaktioner. Det som triggar kan verka obetydligt för omgivningen, men är logiskt för Yassin att reagera på utifrån de erfarenheter han bär med sig. I nästa artikel kommer förståelseramen och förhållningssättet Traumamedveten omsorg belysas. Detta handlar om hur viktiga vuxna behöver möta den som varit med om svåra påfrestningar och saknar positiva regleringserfarenheter. Frågor att arbeta vidare med i personalgruppen Hur ser våra ungdomars förmåga till självreglering ut? Hur kan vi använda oss av ovanstående i vår förståelse för ungdomarna och deras sätt att fungera? Checklista För ett nyfött barn finns förmågan att reagera på intryck och faror, men förmågan att på egen hand reglera intrycken behöver utvecklas under uppväxten. Vuxna, vanligvis föräldrarna, hjälper det lilla barnet med regleringen genom att tolka upplevelser och händelser, sätta ord på saker och lugna och trösta vid behov. När vuxna lyckas lugna blir det en positiv regleringserfarenhet för barnet. Efter hand lär sig barnet mer och mer att lugna sig själv och styra sina impulser och beteende, förutsatt att det fått regleringsstöd av vuxna. För den som växer upp under svåra påfrestningar kan de positiva regleringserfarenheterna i mycket ha uteblivit, vilket för många medför att förmågan till självreglering blir bristande. Är det något vi kan ta med oss i vårt dagliga arbete? Är vi eniga i arbetsgruppen när det gäller hur vi uppfattar ungdomarna och de situationer som uppstår? Om inte, hur skiljer sig våra bilder och vår förståelse åt? Vilka konsekvenser får våra olika uppfattningar i vårt arbete? Kan det vara en styrka ibland och ett hinder ibland? Är det något vi behöver arbeta vidare med?

Referenser Bath, H. (2008). Calming together: the pathway to self-control. Reclaiming Children and Youth, 46 44,)4(16. Bath, H. (2015). The Three Pillars of TraumaWise Care: Healing in the Other 23 hours. Reclaiming Children and Youth, 11 5,)4(23. Brodin, M. & Hylander, I. (1997). Att bli sig själv - Daniel Sterns teori i förskolans vardag. Stockholm: Liber. Hellberg, A. (2015). Psykologi i förskolans vardag. Lund: Studentlitteratur. Nordanger, D. & Braarud, H. C. (2014). Regulering som nøkkelbegrep og toleransevinduet som modell i en ny traumepsykologi. Tidsskrift for Norsk Psykologforening, 536 530,)7(51. Schore, A. (2012). The science and art of psychoterapy. New York: W. W. Norton. Tips! Lyssna på: Rädda Barnen (2015). Mellan stolarna. Avsnitt 4. Trauma: hur vuxna bemöter barn. Rädda Barnens poddradio, 12-05-2015. Tillgängligt från http://www.raddabarnen.se. Titta på: Filmad föreläsning om Traumamedveten omsorg, med Camilla Küster, kurator på Rädda Barnen: http://www.ur.se/produkter/-188334ur- Samtiden-Internationella-brottsofferdagen- -2015Traumamedveten-omsorg Fyra korta filmklipp med tips för den som möter barn och ungdomar som flytt till Sverige, med Rädda Barnens psykologer Pernilla Rempe Sjöstedt och Jannes Grudin: https://www.raddabarnen. se/vad-vi-gor/barn-pa-flykt/ankomsten-tillnytt-land/bemota-barn-pa-flykt/ Om barnhjärnan och trauma, med Dag Nordanger, specialist i klinisk psykologi: https://www. youtube.com/watch?v=xyxzskqb6ks Rädda Barnen 2016 Foto: Mostphotos, Claes Herrlander Form: Rädda Barnen Rädda Barnen 88 107 Stockholm Landsvägen 39, Sundbyberg Tel: 00 90 698-08 kundservice@rb.se www.räddabarnen.se