Insights. Delivered. Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader Proj no: 5471887 Copyright 2014 Sweco Energuide AB
Copyright 2014 Sweco Energuide AB All rights reserved No part of this publication may be reproduced, stored in a retrieval system or transmitted in any form or by any means electronic, mechanical, photocopying, recording or otherwise without the prior written permission of Sweco Energuide AB. Disclaimer While Sweco Energuide AB ( Sweco ) considers that the information and opinions given in this work are sound, all parties must rely upon their own skill and judgement when making use of it. Sweco does not make any representation or warranty, expressed or implied, as to the accuracy or completeness of the information contained in this report and assumes no responsibility for the accuracy or completeness of such information. Sweco will not assume any liability to anyone for any loss or damage arising out of the provision of this report. 2
Version and revision record Version Date Author Checked by Released by Fas 3 - draft 2016-01-25 Len Börjeson Fas 3 final 2016-02-04 Len Börjeson Fas 4 - draft 2016-02-22 Len Börjeson Fas 4 - final 2016-03-09 Len Börjeson Niclas Damsgaard Tobias Jakobsson Fas 4-final utkast ver 1.0 2016-03-16 Len Börjeson Tobias Jakobsson Tobias Jakobsson Tobias Jakobsson 3
Innehållsförteckning Sammanfattning 6 1 Inledning/bakgrund 8 2 Ordförklaring 10 3 Metod och förutsättningar 11 3.1 Projektmetodik 11 3.2 Genomförandeplan 11 3.3 Förutsättningar för analysen 13 3.3.1 Specifika förutsättningar för detta uppdrag 13 3.3.2 Allmänna förutsättningar från Ei:s rapport R2013:09 13 3.3.3 Kundsegmentering 14 3.4 Framtidsscenario 14 3.5 Samhällsekonomisk metod 15 3.5.1 Definition och avgränsning 15 3.5.2 Identifiering av effekter 15 3.5.3 Kvantifiering och värdering 16 3.5.4 Diskontering 17 3.6 Förutsättningar för kostnads-nyttoanalysen 17 3.6.1 Diskonteringsränta 17 3.6.2 Tidsmässig avgränsning 17 3.6.3 Alternativkostnad 17 3.6.4 Skatter 18 3.7 Erfarenheter från Danmark och Norge 18 4 Definition av modeller för analys 19 4.1 Definition av nollalternativet 19 4.1.1 Enklare flyttprocess 19 4.1.2 Anvisningsavtal försvinner 20 4.1.3 Strukturrationalisering 20 4.1.4 Nya tjänster till kund 20 4.1.5 Nollalternativ: Nuläge + tjänstehubb 21 4.2 Definition av grossistmodellen 22 4.2.1 Förslag på implementering av grossistmodellen 25 4.3 Definition av ombudsmodellen 26 5 Identifierade nyttor och kostnader 30 5.1 Nyttor 30 5.1.1 Faktura- och distributionskostnader 30 5.1.2 Reducerat antal fakturor och administration för kunden 31 4
5.1.3 Gemensam kundtjänst 31 5.1.4 Endast ett avtal 31 5.1.5 Ökad medvetenhet om energiåtgärder 32 5.1.6 CO2-minskning 32 5.1.7 Ökad konkurrensneutralitet 32 5.2 Identifierade kostnader 32 5.2.1 Systemkostnader 33 5.2.2 Faktureringskostnader utöver systemkostnader 35 5.2.3 Kundtjänstkostnader utöver systemkostnader 36 5.2.4 Längre ledtider 36 5.2.5 Dubbla faktureringsrutiner 37 6 Resultat från kostnads- nyttoanalys 38 6.1 Kostnadsantaganden 38 6.1.1 Systemkostnader 38 6.1.2 Faktureringskostnader utöver systemkostnader 39 6.1.3 Kundtjänstkostnader utöver systemkostnader 40 6.2 Antaganden för nyttor 41 6.2.1 Faktura- och distributionskostnader 41 6.2.2 Reducerat antal fakturor och administration för kunden 41 6.2.3 Gemensam kundtjänst 42 6.2.4 Endast ett avtal 42 6.2.5 Ökad medvetenhet om energiåtgärder 42 6.2.6 CO2-minskning 42 6.3 Kvantitativa resultat 42 6.4 Känslighetsanalyser 46 6.5 Beräkningsexempel konkurrensneutralitet 48 6.6 Kvalitativ analys 49 7 Slutsatser och rekommendationer 50 7.1 Slutsatser 50 7.2 Rekommendationer 52 5
Sammanfattning Regeringen har uppdragit åt Energimarknadsinspektionen att utreda och lämna förslag på de författningsändringar som krävs för att möjliggöra införandet av en central informationshanteringsmodell på den svenska elmarknaden. Som ett led i detta uppdrag har Energimarknadsinspektionen upphandlat föreliggande konsultstudie vars syfte är att ta fram ett underlag för att kunna besluta om den mest lämpliga modellen för fakturering på den svenska slutkundsmarknaden för el. I studien ingår en kostnadsnyttoanalys för två valda modeller plus ett nollalternativ. Ett centralt tema i studien har varit att utgår från en elhandlarcentrisk modell som bland annat beskrivits i rapporten Enklare för kunden förslag som ökar förutsättningarna för en nordisk slutkundsmarknad (Ei R2013:09). Utifrån dessa förslag har två modeller för samfakturering utarbetats, grossistmodellen och ombudsmodellen. Kostnader och nyttor för dessa två modeller har jämförts med ett nollalternativ som definierats som dagens situation plus en implementerad tjänstehubb. Det finns en samstämmig uppfattning att samfakturering är en naturlig del av den elhandlarcentriska modellen och att den bör implementeras samtidigt som tjänstehubben eller så snart som möjligt därefter. Samtidigt understryker flertalet aktörer betydelsen av enkla och tydliga riktlinjer för att säkerställa en smidig och ekonomiskt sund implementation. Grossistmodellen såsom den definierats i denna rapport, är förhållandevis långtgående, dels vad gäller en strukturerad definition av nättariffernas ingående komponenter och dels avseende förslaget om att låta tjänstehubben beräkna fakturapostern för nättjänsten. Av denna anledning har införandet av grossistmodellen delats upp i två steg där steg 1 innebär att fakturaposterna beräknas av nätägarna själva medan steg 2 innebär att fakturaposterna beräknas av tjänstehubben. Det föreslås att steg 1 genomförs i samband med införandet av tjänstehubben och att steg 2 genomförs vid lämplig tidpunkt därefter. Studien har visat att möjligheten för samtliga elkunder att få en faktura som inkluderar såväl nättjänster som elhandel har betydande fördelar. Studien visar också att grossistmodellen är det samhällsekonomiskt bästa alternativet. En avgörande faktor för detta utslag har varit att flera aktörer bedömer att denna modell är enklast att implementera därför att gränserna för ansvar och befogenheter är tydligare med denna modell. Utöver resultaten från den kvantitativa analysen har ett flertal kvalitativa faktorer identifierats. Dessa stöder i mycket stor utsträckning utfallet från den kvantitativa analysen. Eftersom en separat studie ska belysa kreditrisker är det viktigt att följa upp att de antaganden som här ligger till grund för modellbeskrivningarna också gäller vid en detaljerad genomgång av kreditrisker. Utifrån de kvantitativa resultaten för respektive modell kan det sägas att grossistmodellen steg 2 uppvisar det största nettonuvärdet medan ombudsmodellen uppvisar det lägsta nettonuvärdet. Alla modeller uppvisar positiva nettonuvärden relativt nollalternativet. Resultaten för de olika modellernas nettonuvärden i referensfallet redovisas i Figur 1 nedan. 6
NPV [MSEK] Samfakturering av elhandels- och elnätskostnader Figur 1 Nettonuvärdet i referensfallet relativt nollalternativet, MSEK 1400 1200 1000 800 600 400 200 0 OM GM_Steg1 GM_Steg2 NPV Källa: Beräkningar av Sweco Rent fördelningsmässigt uppkommer de största nyttorna hos elnätsföretagen (negativa kostnader) vilket är drivet av lägre kundtjänstkostnader, lägre faktureringskostnader samt till en mindre del av lägre faktura- och distributionskostnader. Kundtjänstkostnader utgör den enskilt viktigaste kostnadssänkande parametern för nätägaren. Även för kunderna uppstår det betydande nyttor som drivs av tidsbesparingar relaterade till reducerat antal fakturor och administration, gemensam kundtjänst samt att endast ha ett avtal. En inte obetydlig kundnytta uppkommer även när samfaktureringen ökar medvetenheten om energiåtgärder vilket resulterar i ökad energieffektivisering. Energieffektiviseringen innebär nyttor i form av minskade CO2-utsläpp. De största kostnaderna uppkommer hos elhandlarna. Dessa utgörs väsentligen av systemkostnader (både investering och DoU), faktureringskostnader samt kundtjänstkostnader. I sammanhanget kan det säga att ökade kundtjänstkostnader är den enskilt viktigaste kostnadsdrivande posten för elhandlaren. Även om inga nyttor har kvantifierats hos elhandlarna bör det påpekas att det kan finnas fördelar för elhandlarna på så sätt att de i högre grad tar över affärsrelationerna med kunden och att de därigenom förstärker sin relation med kunden samt får en bättre uppfattning vad kunden vill ha. 7
1 Inledning/bakgrund Regeringen har uppdragit åt Energimarknadsinspektionen att utreda och lämna förslag på de författningsändringar som krävs för att möjliggöra införandet av en central informationshanteringsmodell på den svenska elmarknaden. I uppdraget ingår även att Energimarknadsinspektionen ska se över förslagen i rapporten Enklare för kunden förslag som ökar förutsättningarna för en nordisk slutkundsmarknad (Ei R2013:09) och vid behov föreslå relevanta ändringar av förslagen i rapporten. Nya författningsförslag ska åtföljas av en konsekvensanalys. Regeringen anger att översynen av de tidigare förslagen ska utgå ifrån att det införs en marknadsmodell som möjliggör att Kunden kan genomföra flyttar, byte av elhandlare och kunna ingå elnätsabonnemang via elhandlaren, Kunden via elhandlaren kan få fullständig information om sin förbrukning och sina kostnader för nät och handel, Kunden får en faktura för sin sammantagna elhandels- och elnätskostnad, Frågan om kreditrisk är tydligt reglerad så att aktörerna på marknaden kan vara säkra på vad som händer vid uteblivna eller bristfälliga betalningar, Elnätsföretagen även fortsatt är ansvariga för åtgärder och kommunikation kring avbrottshantering, Kundernas integritet skyddas och Det finns en mekanism för kunder som av något skäl blir utan elhandlare (s.k. supplier of last resort) Utifrån detta regeringsuppdrag har Energimarknadsinspektionen lagt upp följande projektstruktur (Figur 2) där den aktuella konsultstudien svarar mot Analys av kostnader och nyttor. Syftet med studien har således varit att ta fram ett underlag för att kunna besluta om den mest lämpliga modellen för fakturering på den svenska slutkundsmarknaden för el. Studien har inkluderat en kostnadsnyttoanalys av två alternativa modeller för samfakturering (grossistmodellen och ombudsmodellen). Dessa modeller har jämförts med varandra och med en variant av dagens faktureringsmodell (nollalternativet). 8
Figur 2 Ei:s faktureringsprojekt 9
2 Ordförklaring I denna rapport används följande ordförklaringar: Elhandelsföretag Elnätägare Integrerad leverantör Totalintegrerad leverantör (EH) (NÄ) Leverantör som tillhandahåller både nättjänster och elhandelstjänster och samfakturerar dessa. Leverantör av nättjänster, elhandelstjänster samt andra tjänster såsom sophämtning, fiber, fjärrvärme etc. 10
3 Metod och förutsättningar 3.1 Projektmetodik Projektet har haft som utgångspunkt att ta fasta på de erfarenheter som avser samspelet mellan elhandlare, nätföretag och en central tjänstehubb. Studien inkluderar en kostnadsnyttoanalys av en grossistmodell och en ombudsmodell för samfakturering av elhandels- och elnätskostnader till slutkund. Inom ramen för dessa modeller berörs ett flertal frågeställningar som är avgörande för utvecklingen inom eldistributionsledet. Vilka möjligheter finns att förenkla informationsflödet mellan aktörerna Vilka möjligheter skapas att erbjuda nya tjänster På vilket sätt påverkas modellerna av dagens reglering Hur fungerar modellerna i förhållande till Europeiska Kommissionens strävan mot en allt större harmonisering Därutöver analyserades modellerna utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. I den samhällsekonomiska analysen belystes följande faktorer: Kundvänlighet, t.ex. det faktum att kunden med en förändrad modell får en faktura istället för två och att det men en ny modell kan bli lättare för kunden att veta vilken aktör denne bör vända sig till i ett visst ärende kunden behöver inte längre hålla reda på vad som är nät respektive handel. Kundernas och aktörernas incitament och möjligheter till energieffektivisering och efterfrågeflexibilitet, t.ex. ökad tydlighet avseende hur åtgärder påverkar kundens helhetskostnad (nät och handel). Kunder och aktörers incitament och möjlighet till ett optimerat val av elhandelsavtal och nättariff, t.ex. att också nätavtal tecknas genom elhandlaren (för- och nackdelar), kundernas förutsättningar att förstå skillnaden mellan nät och handel samt hur respektive del (nät resp. handel) påverkar helheten. Välfungerande konkurrens, t.ex. hur konkurrensförutsättningarna förändras för elhandlare som inte har elnätsverksamhet inom koncernen och hur förutsättningarna på energitjänstemarknaden påverkas. Nätägaren som neutral marknadsaktör, t.ex. om och hur de affärsmässiga förutsättningarna för nätägaren påverkas, hur förutsättningarna och incitamenten avseende tariffutformning påverkas. 3.2 Genomförandeplan Projektet genomfördes i ett antal steg och den övergripande genomförandeprocessen för kostnadsnyttoanalysen illustreras i Figur 3 nedan. 11
Genomförandeplanen visar att kostnadsnyttoanalysen har genomförts under en kort tidsperiod. Ett uppstartsmöte mellan Ei och Sweco hölls den 30 november, slutrapport levererades den 17 mars och en slutpresentation ägde rum den 30 mars. Utöver uppstartsmötet med Ei erhölls viktig information vid ett referensgruppsmöte den 17/12. Vid detta möte deltog ett 20-tal företrädare från såväl elnätsföretag som elhandelsföretag liksom även representanter från Konkurrensverket, Svenska Kraftnät och Villaägarna. Dataunderlaget bygger på tidigare utredningar, diskussioner med branschfolk samt genom en avstämning med företrädare inom referensgruppen som deltog vid uppstartsmötet den 17/12-2015. Konsulten har också tagit del av erfarenheter från både Norge och Danmark. I mitten av februari kompletterades det bearbetade materialet med synpunkter och kostnadsuppskattningar från referensgruppen genom en enkät med specifika frågor till nätägare och elhandlare. Kostnadsnyttoanalysen har genomförts kvantitativt för de delar där det varit möjligt att kvantitativt uppskatta kostnader och nyttor. I tillägg till detta diskuteras ett antal ytterligare kostnader/nyttor i kvalitativa termer. Detta beskrivs närmare i kapitel 5 Identifierade nyttor och kostnader. Figur 3 Genomförande av analysen Källa: Sweco 12
3.3 Förutsättningar för analysen 3.3.1 Specifika förutsättningar för detta uppdrag Nätavgifter respektive elhandelsavgifter ska redovisas separat Vid samfakturering av elnäts- och elhandelsavgifter förutsätter Energimarknadsinspektionen att nätavgifterna redovisas klart separerade från elhandelsavgiften på fakturan. Detta gäller för de båda faktureringsmodellerna grossistmodellen och ombudsmodellen. En synpunkt är om det inte skulle finnas en möjlighet att avtala bort denna separation. Det skulle t.ex. vara möjligt för ett elhandelsbolag att paketera nät- och elhandelstjänster för att därigenom förstärka incitamenten om t.ex. efterfrågeflexibilitet. Denna möjlighet är mer begränsad vid en strikt åtskillnad mellan nätavgifter och elhandelsavgifter. Elskatten föreslås betalas av nätföretaget. I en framtid kommer elskatten att betalas av Nätföretaget. Utgångspunkten för detta antagande är att regeringen aviserat att den här förändringen är på väg. Se exempelvis höstens budgetproposition, avsnitt 21 om energi. Val av tariff I denna rapport beskrivs möjligheten för kunden att välja nättariff eller att få råd om lämplig nättariff. Enligt uppgift så medger inte ellagen något sådant val eftersom det endast ska finnas en valbar tariff i ett nätområde för den aktuella kundkategorin. I formell mening är det således val av kundkategori som här avses. I rapporten används dock det vardagliga språkbruket. 3.3.2 Allmänna förutsättningar från Ei:s rapport R2013:09 Från rapporten Enklare för kunden (R2013:09) har följande förslag för utformning och ansvarsfördelning på slutkundsmarknaden bedömts vara relevanta för detta uppdrag och har tjänat som utgångspunkt för den vidare analysen. En elhandlarcentrisk modell kommer att appliceras i framtiden De nordiska tillsynsmyndigheterna, NordREG (Nordic Energy Regulators), rekommenderar en elhandlarcentrisk modell2f1, vilket innebär att elkunden främst ska ha kontakt med elhandlaren och endast i vissa särskilda fall med nätägaren. Avtal med kunden Idag har elkunden ett avtal med nätägaren och ett avtal med en elhandlare. I denna rapport föreslås följande: GM: Det föreslås att kunden endast tecknar ett avtal med elhandlaren. Detta förutsätter att dagens villkor mellan nätägare och kund regleras genom förordning eller ellag. Denna fråga ska utredas närmare. 1 NordREG, Report 7/2010, Implementation Plan for a Common Nordic Retail Market 13
OM: Det föreslås att kunden tecknar två avtal. Detta administreras dock av EH på ett enhetligt och smidigt sätt som gör att kunden i praktiken inte betraktar detta som ett hinder. Frågan om kundens avtal kräver en juridisk belysning och ska utredas närmare, vilket dock inte är en del av detta uppdrag. Elhandlaren har fortsatt ansvar för byten och flytt Ei:s förslag om den elhandelscentriska modellen innebär att elhandlaren även fortsatt ansvarar för att ett byte av elhandlare genomförs. Ei föreslår däremot att elhandlaren ska få en ny roll när kunden flyttar in eller ut, dvs. för flyttprocessen. Den nya rollen innebär enligt förslaget att kunden endast kontaktar sin elhandlare vid en flytt och att elhandlaren i sin tur kontaktar de aktörer som behöver kontaktas dvs. vid inflyttning kontaktas den nya nätägaren och vid utflyttning den befintliga nätägaren samt i tillämpliga fall även kundens befintlige elhandlare. Ei ska få meddela närmare föreskrifter om meddelandet/anmälan från elhandlaren till nätägaren vid utflyttning samt vid inflyttning. Elhandlaren får förstärkt kundrelation En kvalitativ nytta uppstår utan tvekan för elhandlaren genom att den elhandlarcentriska modellen förstärks genom samfakturering. Denna förstärkning sker genom fakturan, som är en viktig kommunikationskanal med kunden, förtydligas och samordnas genom elhandlaren. Den samlade fakturan leder vidare till en tydligare interaktion med elhandlarens kundtjänst eftersom några av de absolut vanligaste frågorna rör fakturans innehåll., 3.3.3 Kundsegmentering I analysen har en kundsegmentering enligt nedan antagits för lågspänningskunder / hushållskunder. Dessa uppgifter grundar sig på diskussioner med de större aktörerna i Sverige samt Swecos antaganden om motsvarande fördelning hos de mindre aktörerna. Definitionerna av dessa segment återfinns i avsnitt 2 Ordförklaring. Totalt antal kunder: 5,3 miljoner Andel med skilda elleverantörer: 30% Andel med integrerad elleverantör: 60% Andel med totalintegrerad leverantör: 10% Ovanstående antaganden har använts i Kostnads- Nyttoanalysen. 3.4 Framtidsscenario Följande förutsättningar har antagits gälla vid en implementering av samfaktureringsmodell: Tidshorisont I denna studie har 10 år bedömts vara en rimlig tidshorisont. En betydande kostnad för implementeringen avser IT-kostnader och det är rimligt att anta att dessa är avskrivna. 14
Sweco menar vidare att det är utomordentligt vanskligt att inom detta område uttala sig om en framtid som sträcker sig mer än 10 år i framtiden. Geografisk avgränsning Studien ska primärt ha ett nordiskt fokus. En ökad regelharmonisering kan väntas vilket kommer att förenkla en etablering av nya aktörer. Denna process understöds av den förväntade utvecklingen av centrala tjänstehubbar som kommer att utgöra nav i det nationella informationsutbytet. Här finns tydliga exempel på kopplingar till en nordisk slutkundsmarknad. Däremot ser motsvarande utveckling i Europa ganska avlägsen ut. Utveckling av tjänster/nya funktioner Det förutsätts att en väl genomförd implementering av samfakturering ska resultera i större möjligheter att utveckla nya tjänster och funktioner. Möjligheterna att göra detta beskrivs mer detaljerat i kostnads- nyttoanalysen. 3.5 Samhällsekonomisk metod Samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys är en metod som syftar till att beräkna nettovärdet av olika åtgärder eller projekt och därmed kunna rangordna dem utifrån hur stor nettoförändringen av den totala samhällsnyttan som de åtgärderna bidrar till 2. En samhällsekonomisk kostnads-nyttoanalys kan omfatta både kvantitativa (värderade i faktiska marknadspriser eller skuggpriser) samt kvalitativa effekter. Kvalitativa effekter utgörs typiskt sett av icke-prissatta effekter. I en perfekt fungerande marknad är prissättningen sådan att alla resurser och effekter har ett korrekt pris. I en sådan värld finns det inget behov av att göra kostnads-nyttoanalyser. Emellertid ser verkligheten inte ut på det sättet och förekomsten av marknadsmisslyckanden skapar ett behov av korrigeringar. I en kostnads-nyttoanalys ingår ett antal moment vilka redovisas nedan. 3.5.1 Definition och avgränsning I det första steget ska en avgränsning av projektet ske. Detta innebär att det ska finnas minst två alternativa utföranden av en åtgärd som ska kunna jämföras. Ett Nollalternativ, vilket typiskt sett innebär ett alternativ där inte någon ytterligare åtgärd genomförs ( dagens situation ), bör alltid finnas med som referens för att jämföra de övriga alternativen med. Beräkningar över kostnader och nyttor görs för de övriga alternativen och hur de förändras relativt nollalternativet. Syftet med detta är att i den senare analysen kunna jämföra de olika projektalternativen mot varandra och välja det alternativ med det högsta nettonuvärdet. Nollalternativet är viktigt eftersom det avgör om något av de övriga alternativen överhuvudtaget ska genomföras. 3.5.2 Identifiering av effekter I detta steg bör effekterna som de olika projekten ger upphov till analyseras. Detta innebär att beskriva vilka kostnader liksom vilka nyttor som projekten ger upphov till i relation till nollalternativet. Alla externa effekter (ej marknadsprissatta) bör tas med i analysen. Kostnader 2 För en diskussion se Samhällsekonomisk lönsamhet-en introduktion i cost-benefit-analys, Jan Lindvall, upplaga 4, 2011, Linköpingsuniversitet samt Beräkningsmetodik för transportsektorns samhällsekonomiska analyser, kapitel 2 Samhällsekonomisk teori, version 2015-04-01, Trafikverket. 15
i en samhällsekonomisk kalkyl avser alternativkostnader d v s vad resursen skulle vara värd i en alternativ användning. Slutligen måste kostnads-nyttoanalysens tidshorisont definieras. Detta innebär att hänsyn tas till alla kostnader och nyttor som uppstår under investeringens. Livslängden är beroende av projektets natur. För vissa infrastrukturinvesteringar, exempelvis elnät, kan livslängden vara 50 år medan andra investeringar eller effekter kan ha en betydligt kortare livslängd. 3.5.3 Kvantifiering och värdering Övergripande I en kostnads-nyttoanalys måste storleken på de kostnader och nyttor som man i den tidigare analysfasen har identifierat kvantifieras. Vissa effekter som exempelvis minskad energianvändning är relativt enkelt att beräkna medan effekter som ökad biologisk mångfald är väsentligt svårare att kvantifiera. De kvantifierade effekterna i form av kostnader och nyttor kommer oftast att vara uttryckta i olika enheter. Det kan exempelvis utgöras av ökad tidsåtgång, förbättrad närmiljö, högre CO2- utsläpp etc. Sålunda måste dessa effekter värderas utifrån en gemensam enhet, exempelvis pengar, för att kunna jämföra kostnader och nyttor med varandra. Marknadspriser finns Där marknadspriser finns att tillgå värderas effekterna utifrån dessa. Arbetstid kan exempelvis skattas utifrån löner medan, om negativa externa effekter undantas, minskad elanvändning kan skattas utifrån marknadspriset på el. Inga marknadspriser tillgängliga I de fall då inga marknadspriser finns tillgängliga eller att marknaden inte är konkurrensutsatt måste nyttorna skattas indirekt genom att uppskatta individernas betalningsvilja d v s vad de är beredda att betala för att uppleva dessa nyttoökningar. Alternativt kan det minsta kompensationskravet för att acceptera en minskad nytta skattas. Värdet för en kund av minskad tidsåtgång för kundtjänst eller värdet av bevarade naturområden är exempel på detta. Kostnader uppskattas genom att beräkna den minsta ersättning en individ kräver för att acceptera en uppoffring eller genom det maximala belopp en individ är villig att betala för att undvika uppoffringen. Övrigt I en samhällsekonomisk analys utgör kostnaden eller intäkten av bidrag eller skatter endast en omfördelning av resurser mellan aktörer och ingen real resursanvändning eller tillskott till 16
ekonomin som helhet. Olika typer av omfördelningar, exempelvis mellan företag och kunder, kan dock vara av intresse om ett delsyfte är att analysera fördelningsfrågor. Sunk costs dvs. investeringar som redan har skett och inte har ett alternativt värde utgör inte en samhällsekonomisk kostnad. Detta beror på att en sunk cost inte påverkar framtida beteende. 3.5.4 Diskontering I en kostnads-nyttoanalys utvärderas effekter (både kostnader och nyttor) av ett projekt som inträffar i framtiden. Aktörerna värderar nyttor som infaller idag högre än de som sker i framtiden. Detta beror på den nytta (pengar) som är tillgängligt idag kan investeras och växa med avkastningen. I en samhällsekonomisk analys är det sålunda viktigt att framtida kostnader och nyttor som infaller under olika år är jämförbara. Därför diskonteras alla kostnader och nyttor till samma år vilket är kalkylens startår. 3.6 Förutsättningar för kostnads-nyttoanalysen Under de följande punkterna beskrivs vilka generella antaganden som ingår som beräkningsförutsättningar i kostnads-nyttoanalysen. Vidare beskrivs vilka parametetar som ingår i beräkningsmodellen samt hur analysen utförs. Här beskrivs t.ex. analysens kvantitativa och kvalitativa värden samt hur dessa behandlas. 3.6.1 Diskonteringsränta Den samhällsekonomiska diskonteringsräntan som används för att diskontera kostnader och nyttor reflekterar samhällets alternativkostnad av kapital. Diskonteringsräntan reflekterar därmed samhällets syn på hur framtida kostnader och nyttor ska värderas relativt de kostnader och nyttor som uppkommer idag. Det finns ett antal ansatser för att empiriskt fastställa den samhällsekonomiska diskonteringsräntan. Sweco har genomgående antagit en real diskonteringsränta på 3,5 %. I analysen utgås också från samma diskonteringsränta för alla aktörer. 3.6.2 Tidsmässig avgränsning Analysens tidshorisont har avgränsats till att täcka en tidsperiod på 10 år efter att de initiala investeringarna (år noll) är gjorda. I sammanhanget kan det nämnas att Sweco har antagit att samfaktureringen startar år 2019. 3.6.3 Alternativkostnad Aktörers tidsanvändning representerar en resursåtgång och innebär en alternativkostnad. När det finns marknadspriser på tid, och det är relevant att använda detta, kan lönen användas som en alternativkostnad. I de fall där det inte finns marknadspriser att tillgå för tidsanvändning måste alternativkostnaden uppskattas indirekt. Ett exempel på tidsanvändning där marknadspriser inte finns utgörs av värdet av fritid. Sweco har antagit att alternativkostnaden 17
för fritid uppgår till 108 kr/timme 3. I analysen ingår även en känslighetsanalys där denna kostnad ökats till det dubbla, alltså 216 kr/timme. 3.6.4 Skatter Skatter exkluderas i analysen då detta ur ett samhällsekonomiskt perspektiv är frågan om en ren överföring från en part till en annan. 3.7 Erfarenheter från Danmark och Norge I Danmark planeras en övergång till samfakturering via den danska Datahub från den 1 april 2016. Den danska modellen kallas engrosmodellen, men är i huvudsak identisk med det vi här kallar grossistmodellen. Elhandlarna ska fakturera elkunderna både el- och nätkostnader på sin faktura. Nätägarna ska lägga in sina nättariffer i Datahub och knyta dessa till respektive leveranspunkt. Datahub beräknar fakturaposterna som avser nätavgifter och gör dessa tillgängliga för elhandlaren, som bara behöver hämta dessa och lägga till dem på fakturan. Regelverket öppnar dock upp för att elhandlaren kan lägga in nätavgifterna i sin affär mot kunden, dvs man måste inte alltid fakturera dessa rakt av. Datahub beräknar nätavgifterna varje dygn för att en flytt eller ett leverantörsbyte ska kunna genomföras på vilken dag som helst under månaden. Modellen innebär att nättariffernas struktur standardiseras till ett begränsat antal varianter för att det ska vara möjlighet att upprätthålla dessa i den centrala hubben. I Norge inför man samfakturering i två steg. Redan under 2016 ger de nya föreskrifterna möjligheter att erbjuda slutkunderna en samlad faktura genom en modell som kallas gjennomfakturering. Den införs alltså redan i dagens informationshanteringsmodell där alla kommunicerar med alla. Det är nätägaren som avgör om man är beredd att införa gjennomfakturering, men om man inför det måste det erbjudas till alla kunder i nätområdet. För hantering av fakturainformationen införs ett nytt format EHF-faktura (Elektronisk Handelsformat). Den norska hubben Elhub planeras senare ta över hanteringen av samfakturering när man är mogen för en etapp 2. Vilken modell som kommer att tillämpas då är fortfarande föremål för utredningar. Elhub förbereds under den pågående utvecklingen under etapp 1 för att kunna hantera både en grossistmodell och en ombudsmodell även om utvecklingen inte genomförs hela vägen förrän beslut fattats om etapp 2. 3 Trafikverket, Samhällsekonomiska principer och kalkylvärden för transportsektorn: ASEK 5.2, version 2015-04-01. 18
4 Definition av modeller för analys Som en utgångspunkt för vår analys har det varit viktigt att tydligt definiera utgångsmodellen (nollalternativet) liksom de båda analyserade modellerna, ombudsmodellen och grossistmodellen. Eftersom implementeringen av en tjänstehubb ingår som en förutsättning för de studerade alternativen ingår denna även i nollalternativet (Nuläge + Tjänstehubb). Arbetet med att definiera de två modellerna har skett genom en iterativ process med input från nätföretag, elhandelsföretag samt utifrån allmänt tillgänglig information kring tjänstehubben. Ur ett kundperspektiv har de två modellerna inte några avgörande skillnader. Fakturorna kommer att innehålla samma information och kundens interaktion med branschens aktörer är mycket snarlika för de båda modellerna. Det finns dock två avgörande skillnader. I grossistmodellen så svarar elhandelsföretaget för hela fakturan gentemot kund medan kundfakturan i ombudsmodellen dels utgörs av poster som avser ett ansvar mellan kund och elhandelsföretag och dels poster som avser ett ansvar mellan kund och nätföretag. Ytterligare en avgörande skillnad i de föreslagna modellerna är att grossistmodellen är tänkt att implementeras i två steg där steg 2 innebär att tjänstehubben beräknar nätföretagets fakturaposter. 4.1 Definition av nollalternativet Nollalternativet beskrivs enklast som nuvarande faktureringsstruktur med en implementerad hubb. Införandet av en tjänstehubb utgör själva grundbulten i en elhandlarcentrisk modell, även om den skulle kunna implementeras i dagens informationshanteringsmodell (jfr Swecos rapport Samfakturering av elhandels- och elnätkostnader 2014-04-30). Det är således flera parametrar som påverkas av denna förändring även om de inte är strikt kopplade till samfakturering. Det bör emellertid understrykas att en införd samfakturering på många sätt förstärker förtjänsterna med en elhandlarcentrisk modell. Denna förstärkning beskrivs också i flera sammanhang i denna rapport. Nollalternativet inkluderar således en implementerad tjänstehubb och karakteriseras bland annat av följande egenskaper. 4.1.1 Enklare flyttprocess Nyttan med en enklare flyttprocess har beskrivits i tidigare rapporter som t.ex. NordREG s work towards a harmonised Nordic retail market och Swecos rapport CBA Elhandlarcentrisk Flyttprocess (2015-02). Införandet av en tjänstehubb möjliggör en flyttprocess med endast en aktiv kundkontakt istället för dagens tre (eller maximalt fyra) kontakter. Nyttan för kunden är främst att det kommer att upplevas som enklare samtidigt som man undviker att hamna i anvisningsavtal. Eftersom samfakturering förutsätter en tydlig interaktion mellan elhandelsföretag, elnätföretag och tjänstehubb så kommer en genomförd samfakturering ytterligare att medverka till enklare flyttprocesser. Det bör även understrykas att ett införande av samfakturering förstärker fördelarna av en enklare flyttprocess enligt devisen en kundkontakt - ett avtal en faktura. 19
4.1.2 Anvisningsavtal försvinner Vid en övergång till en elhandlarcentrisk modell kommer antalet kunder med anvisningsavtal att minska över tiden. I samband med flytt tvingas även icke-aktiva kunder att välja elhandlare vilket förklarar denna minskning. Minskningen av anvisningsavtal föranleds således av flytt eller aktivt val, vilket innebär att en utfasning av anvisningsavtalen sannolikt kommer att ta många år. Ur kostnadsnyttosynpunkt innebär den gradvisa minskningen av anvisningsavtal sannolikt en resursomfördelning från elhandlare till kunder eftersom anvisningsavtalen historiskt utgjort en förhållandevis god affär för elhandlarna vilket också beskrivits i Swecos rapport CBA Elhandlarcentrisk Flyttprocess (2015-02). Elhandlarna får då minskade intäkter medan tidigare anvisningskunder får lägre kostnader (högre nytta). Eftersom kundernas elefterfrågan är inelastisk förändras inte deras elefterfrågan (beteende) och nettonyttan förändras inte. Införandet av samfakturering kommer således inte att ha någon nämnvärd påverkan på den totala nettonyttan till följd av förändringarna avseende anvisningsavtal. 4.1.3 Strukturrationalisering En strukturrationalisering kan ske för de elhandelsbolag med en hög andel anvisningskunder om en korssubventionering tidigare har skett mellan anvisningskunder och övriga kunder. Vidare kan en övergång till samfakturering innebära att integrerade elhandlare inte får någon fördel gentemot andra elhandlare. Tillsammans med den förenklade flyttprocessen kan detta potentiellt innebära att ineffektiva elhandlare förlorar marknadsandelar till mer effektiva elhandlare. Det ökar pressen på ineffektiva elhandelsföretag och kan på sikt pressa ut dem från marknaden Detta innebär att ineffektiva aktörer försvinner och den totala effektiviteten ökar vilket är en samhällsekonomisk välfärdsvinst. Då varje aktör har fasta kostnader minskar den totala kostnadsmassan i systemet vilket sammantaget innebär att bolagen reducerar sin styckkostnad. I en välfungerande marknad bör prisnivån och antalet företag styras av den minimala effektiva storleken (Minimum efficient scale) på den givna marknaden. I en sådan jämvikt når genomsnittskostnaden sitt minimum. Med tanke på det relativt stora antal elhandlare i utgångsläget, bedömer vi att en strukturrationalisering sannolikt inte leder till en väsentligt försämrad konkurrens. Det är också möjligt att anvisningsavtalen tillåter större ineffektiviteter (X-inefficiencies) som är relaterade till själva bolagsstyrningen och inte till Minimum efficient scale. En minskning av sådana ineffektiviteter representerar också välfärdsvinster för samhället. Detta bedöms kvalitativt. Dessa nyttor realiseras i stor utsträckning i samband med införandet av nollalternativet. De berörs därför endast till en mindre grad i kostnads- nyttoanalysen för samfakturering. 4.1.4 Nya tjänster till kund Fastän det är troligt att övergången till en elhandlarcentrisk modell kommer att leda till nya tjänster som t.ex. införande och övervakning av energibesparande åtgärder, så är denna utveckling inte direkt knuten till samfakturering. Dessa nyttor kopplas således helt och hållet till nollalternativet. 20
4.1.5 Nollalternativ: Nuläge + tjänstehubb Figur 4 Beskrivning av nollalternativet Källa: Sweco 1. Avtal Avtal tecknas separat med NÄ och Kund samt mellan EH och kund. 2. Informationsutbyte med Tjänstehubb: NÄ EH Till Tjänstehubb Anläggningsdata Mätdata i uttagspunkt Kunddata Leverantör & Balansansvarig Avtalsform / ev bindningstid Från Tjänstehubb Kunddata Leverantör Mätdata för fakturering Anläggningsdata Mätdata för fakturering 3. Faktura Faktura skickas från vardera NÄ och EH oberoende av varandra. Undantaget är integrerade elföretag och totalintegrerade leverantörer som kan erbjuda både nät- och elhandelstjänster och som samfakturerar dessa redan idag. 4. Betalning och kravhantering kund (EH Kund, NÄ Kund) 21
Betalning sker helt separat till NÄ och EH. Kravhantering studeras i separat uppdrag 5. Skatt I en framtid kommer elskatten att betalas av NÄ. Utgångspunkten för detta antagande är att regeringen aviserat att den här förändringen är på väg. Se exempelvis höstens budgetproposition, avsnitt 21 om energi. 6. Betalning och kravhantering elhandlare Inga transaktioner mellan NÄ och EH 7. Kundtjänster NÄ: Avbrottsfrågor, anslutning (ny och ändringar), frånkoppling och återanslutning EH: Elavtal, leverantörsbyten, flytt, frånkoppling och återanslutning samt ev övriga tjänster. 4.2 Definition av grossistmodellen Figur 5. Beskrivning av grossistmodellen Källa: Sweco 1. Avtal Kunden träffar avtal endast med EH. EH tecknar i sin tur avtal med NÄ. Vad gäller eventuellt avtal mellan Kund och nätföretag så utgår denna modell utifrån antagandet att ett sådant avtal inte är nödvändigt. Den nuvarande arbetshypotesen är att åtminstone en del av det som idag ingår i kunden nätavtal kan regleras i ellagen stället. 22
Denna lösning innebär en betydande distinktion mellan grossistmodellen och ombudsmodellen. 2. Informationsutbyte med Tjänstehubb: Nätägare EH Till Tjänstehubb Anläggningsdata Tillämpade nättariffer i nätområde Mätdata i uttagspunkt Kunddata Leverantör & Balansansvarig Avtalsform / ev bindningstid Vald tariff för anläggning Från Tjänstehubb Kunddata Leverantör Underlag för kontroll av beräknade nätavgifter Anläggningsdata Vald nättariff för anläggning Mätdata för fakturering Fakturarader för nätavgifter I grossistmodellen behöver EH tillgång till relevant data för att kunna rekommendera den mest förmånliga tariffen (kundkategorin) för kunden och därefter rapportera avtalsform till tjänstehubben. Om kunden behöver diskutera tariffer mer på djupet återstår möjligheten att vända sig direkt till nätägaren. Detta kan t.ex. röra frågor om effektabonnemang mm. Med hänvisning till vad som beskrivs nedan föreslås att implementeringen avseende beräkning av nätavgiftens fakturaposter ska ske i två steg. I steg 1 svarar nätföretaget för denna beräkning. I steg 2 ansvarar tjänstehubben för denna beräkning. Det bör dock noteras att en sådan beräkning förutsätter en genomgång och definition av nättariffernas parametrar för att säkerställa en effektiv processhantering hos tjänstehubben. 3. Faktura Steg 1: Kunden får en samlad faktura från EH. Nätavgiften beräknas av NÄ och läggs ut på tjänstehubben för att hämtas av EH och inkluderas på elhandlarens kundfaktura. Samtidigt skickar nätägaren en totalfaktura (summan av nätavgifterna till elhandlarens kunder) till elhandlaren. Fakturering av anslutningsavgift sker direkt mellan nätägaren och kund. Här antas att nyanslutning inklusive anslutningsavgifter hanteras mellan nätägaren och kund, utanför hubben. Det övergripande syftet med samfakturering är att kunden endast mottar en faktura och den utsänds av elhandlaren. Avsteget från denna princip som här beskrivs har identifierats därför att händelsen (nyanslutning) inträffar sällan och kräver en direkt kontakt med nätägaren. Det förefaller därför mer ändamålsenligt att låta just den här typen av transaktion gå vid sidan av det ordinarie faktureringsflödet. 23
Steg 2: Kunden får en samlad faktura från EH. Med utgångspunkt i de mätvärden och angiven tariff som finns i tjänstehubben beräknas den totala nätavgiften. I samband med uträkningen av fakturaraderna läggs hela beräkningsunderlaget inklusive vald tariff, mätvärden, kund ID, samt uträknade faktureringsrader tillsammans med ett totalt faktureringsbelopp upp så att denna information är tillgänglig för elnätföretaget och för EH. Nätägaren ska således ha transparant tillgång till dessa uppgifter på hubben och ska kunna ladda ner resultatet i lämpligt filformat om de så vill. Nätägaren anger sitt godkännande av beräkningen i avsett OK-fält på hubben. Därefter är faktureringsinformationen tillgänglig för EH. Samtidigt skickar nätägaren en totalfaktura (summan av aktuella nätavgifter) till elhandlaren. Fakturering av anslutningsavgift sker direkt mellan nätägaren och kund. Med denna lösning blir det således inte helt nödvändigt för nätägaren att ha egna kontrollsystem men det är inget som hindrar detta heller. 4. Betalning och kravhantering kund (EH Kund). Betalning från kund regleras helt och hållet mellan EH och kund. EH är ansvarig för gängse kravhantering gentemot kund. 5. Skatt I en framtid kommer elskatten att betalas av Nätföretaget. Utgångspunkten för detta antagande är att regeringen aviserat att den här förändringen är på väg. Se exempelvis höstens budgetproposition, avsnitt 21 om energi. 6. Betalning och kravhantering elhandlare (NÄ EH) Nätägaren fakturerar EH med de totala nätavgifterna per nätområde, och denna fordran ligger enbart på EH Nätägaren är ansvarig för gängse kravhantering gentemot elhandlare 7. Kundtjänster NÄ: Avbrottsfrågor, anslutning (ny och ändring) och elkvalitetsfrågor. EH: Elavtal, leverantörsbyte, flytt, frånkoppling, återanslutning och ev övriga tjänster. 24
I en framtid kan detta förslag utvecklas ytterligare ett steg genom att göra EH ansvarig för avbrottsfrågor och elkvalitetsfrågor gentemot kund. Detta förutsätter att även denna information förmedlas via tjänstehubben. I detta sammanhang bör det understrykas att utvecklingen går mot att nätägaren kommer att ha allt bättre kontroll över vad som händer i nätet allteftersom nya mätare införs. Nya mätare kommer att kunna rapportera elstatus i nära realtid varför det kan förutsättas att nätföretaget i en framtid kommer att ha mycket god kontroll över nätet. Detta innebär att det blir möjligt att uppdatera tjänstehubben med status och därmed ge elhandlare goda möjligheter att även svara för denna typ av frågor gentemot kunderna. I praktiken innebär detta att elhandlaren i en framtid skulle svara för samtliga nätfrågor utom anslutning (nyanslutning), avbrottsersättning och nätnyttoersättning (mikroproduktion). Denna utveckling styrs av de nya föreskrifterna som Ei förväntas publicera inom en inte alltför avlägsen framtid och som i så fall kan komma att gälla inom de närmaste åren. Även om kraven på införandet av nya mätare skulle stipulera ett fullt genomslag till exempelvis 2025, kan man på goda grunder anta att scenariot som beskrivs ovan kommer att gälla som norm långt innan denna sluttidpunkt. 4.2.1 Förslag på implementering av grossistmodellen Utifrån de synpunkter som inkommit föreslås en stegvis (se nedan) implementation av grossistmodellen. Dessa synpunkter berör framför allt förslaget om att låta hubben beräkna fakturaposterna. Fastän detta förslag skulle innebära en betydande effektivisering på sikt finns en tveksamhet hos elnätföretagen att verkligen avhända sig detta ansvar till hubben. Förslaget beaktar dessa synpunkter genom att fastslå att fakturaposterna ska göras tillgängliga för kontroll och godkännande innan överföringen till elhandelsföretagen äger rum. Eftersom frågan likväl bedöms vara så viktig föreslås ett stegvist införande där tjänstehubbens ansvar för beräkning av fakturaposter sker först efter några år när de övriga rutinerna satt sig och när förtroendet för hubben omfattas generellt. Steg 1: Nätägaren beräknar fakturaposter utifrån de mätvärden som ligger i tjänstehubben och lägger tillbaka färdiga fakturaposter i tjänstehubben. Dessa hämtas därefter av aktuella elhandlare. a) En fråga i sammanhanget är om det är nödvändigt för nätföretaget att verkligen hämta mätvärden från tjänstehubben eftersom de ursprungligen kommer från nätföretaget. Den föreslagna lösningen säkerställer dock att samtliga parter jobbar utifrån exakt samma information. Detta löses vid detaljutformningen av tjänstehubben. b) Vad gäller hanteringen av fakturaposter så är steg 1 samma lösning som föreslås för ombudsmodellen. 25
Steg 2: Implementationen av steg 2 innebär att tjänstehubben beräknar fakturaposterna. För att göra detta antas nätägarna lägga in sina nättariffer i hubben via hubbens aktörsportal. Elhandlarna ansvarar för att kunderna finns angivna i tjänstehubben med aktuell nättariff (kundkategori). Med denna information beräknar hubben fakturaposterna. De kommer därefter att finnas tillgängliga för nätägarna för kontroll och godkännande och hämtas därefter av elhandlarna. Detta förslag kräver en genomgång och definition av nättariffernas parametrar. Detta kommer att resultera i ett gott underlag för att specificera kraven på tjänstehubbens beräkningar utan att för den skull hindra nätägarna att konstruera nättariffer som svarar emot de specifika lokala behoven. Därmed säkerställs rimliga villkor för tjänstehubbens faktureringsprocesser. Genom detta arbete skapas också goda förutsättningar för en tydlig dialog mellan elhandlare och kund också i frågor som berör nättariffer. Ett sådant arbete har enligt uppgift initierats på Svensk Energi. 4.3 Definition av ombudsmodellen Den avgörande skillnaden mellan grossistmodellen och ombudsmodellen är ansvaret för de monetära transaktionerna. I grossistmodellen faktureras elhandelsföretaget av elnätföretaget. Därefter är det elhandelsföretagets hela ansvar att fakturera kunden för såväl elnätsavgifter som elhandelsavgifter. I ombudsmodellen skapar elnätsföretaget fakturaposter (fakturaunderlag) till elhandelsföretaget. Därefter skapar elhandelsföretaget en faktura som formellt är att betrakta som två fakturor som presenteras tillsammans och med ett uträknat totalbelopp som kunden ska erlägga. Ur kundens synvinkel är skillnaden minimal (om ens någon). För elnätsföretaget och elhandelsföretaget är det en betydande skillnad. I grossistmodellen är det enbart elhandelsföretaget som har en fordran på kunden. I ombudsmodellen däremot så har både elnätsföretaget och elhandelsföretaget varsin fordran på kunden. En fråga av stor betydelse gäller kravhantering. Här föreslås att elhandelsföretaget ansvarar för kravhantering på samma sätt som för fakturering. En invändning mot detta förslag är att elnätföretaget i så fall är beroende av elhandelsföretagets förmåga att hantera krav. Denna situation är inte direkt jämförbar med integrerade elföretag där elhandelsföretaget och elnätföretaget har en gemensam ägare som står som garant för ett samarbete i förtroende. Invändningen kan dock överbryggas genom att utarbeta lämpliga föreskrifter eller avtalsförslag som reglerar det specifika förhållandet mellan elhandelsföretag och elnätföretag som här föreslås. Ett alternativ till den ovan föreslagna lösningen är att dela på kravhanteringen mellan de båda parterna. Denna lösning skulle emellertid leda till mycket komplicerade processer. Därtill skulle samfaktureringsreformen bli obegriplig för många kunder i de fall elnätföretaget plötsligt skulle ställa krav på en faktura som ur kundens synvinkel kommer från elhandelsföretaget. Utifrån den föreslagna lösningen är det viktigt att säkerställa en säker hantering av samtliga transaktioner (fakturering, betalning och kravhantering). Det bör emellertid kommenteras att sådana lösningar är på plats redan idag, nämligen i integrerade elföretag. När betalningar erhålls sker således redan idag en kontering av erhållna betalningar, ofta på flera interna 26
konton. I den föreslagna lösningen sker i så fall en kontering av nätföretagets del av den erhållna betalningen på ett konto med motpartskod. I detta sammanhang uppstår ett krav på spårbarhet. Detta kan lösas igenom att inkludera nätföretagets id plus ett fakturanummer på transaktionen och hantera denna information i elhandelsföretagets faktureringssystem. I många fall finns den här funktionaliteten i elhandelsföretagens faktureringssystem redan idag och det därför inte leder till några merkostnader. Ytterligare en fråga som måste lösas är hantering av delbetalningar alltså när kunden inte betalar hela beloppet. Det antas att delbetalningar delas mellan elnätföretaget och elhandelsföretaget i förhållande till respektive företags andel av den totalafakturan. Även den här typen av funktionalitet bedöms vara genomförbar utan betydande merkostnader. Figur 6. Beskrivning av ombudsmodellen Källa: Sweco 1. Avtal Kunden träffar 2 avtal. Detta administreras dock av EH och på ett enhetligt och smidigt sätt som gör att kunden i praktiken inte betraktar detta som något hinder. 27
2. Informationsutbyte med Tjänstehubb: NÄ Till Tjänstehubb Anläggningsdata Mätdata i uttagspunkt Från Tjänstehubb Kunddata Leverantör EH Kunddata Leverantör & Balansansvarig Avtalsform / ev bindningstid Anläggningsdata Mätdata för fakturering Fakturarader för nätavgifter I analogi med grossistmodellen behöver EH tillgång till relevant data för att kunna rekommendera den mest förmånliga tariffen (kundkategorin) för kunden och därefter rapportera avtalsform till tjänstehubben. Om kunden behöver diskutera tariffer mer på djupet återstår möjligheten att vända sig direkt till nätägaren. Detta kan t.ex. röra frågor om effektabonnemang mm. I ombudsmodellen föreslås vidare att nätföretaget beräknar fakturaposterna enligt steg 1 i grossistmodellen och lägger upp dessa på tjänstehubben för att sedan hämtas av elhandlare. 3. Faktura Kunden får en samfaktura från EH. Nätavgiften beräknas av nätföretaget och läggs ut på tjänstehubben för att hämtas av EH och presenteras på fakturan tillsammans med elhandelsavgifter inklusive totalbelopp. Det antas att nyanslutning inkl. anslutningsavgifter hanteras mellan nätägaren och kund, utanför hubben. 4. Betalning och kravhantering kund (EH Kund, NÄ Kund). I analogi med hanteringen av faktura så kommer betalningen från kund att inkludera dels betalning till elhandlaren och dels betalningen till nätföretaget. Betalningar bokförs i EHs system varvid betalning avseende nätavgifter konteras på motpartskonto för senare utbetalning till NÄ. Det åligger EH att tillse att kraven på spårbarhet efterlevs. Kravhantering utförs av elhandelsföretaget för såväl egen som elnätsföretagets räkning. 5. Skatt I en framtid kommer elskatten att betalas av Nätföretaget. Utgångspunkten för detta antagande är att regeringen aviserat att den här förändringen är på väg. Se exempelvis höstens budgetproposition, avsnitt 21 om energi. 28