EUROPAPARLAMENTET BETÄNKANDE. Plenarhandling SLUTLIG VERSION A5-0055/ februari 2004

EUROPAPARLAMENTET 1999 Plenarhandling 2004 SLUTLIG VERSION A5-0055/2004 10 februari 2004 BETÄNKANDE om befolkning och utveckling 10 år efter Förenta nationernas konferens i Kairo 1994 (2003/2133(INI)) Utskottet för utveckling och samarbete Föredragande: Karin Junker RR\524093.doc PE 326.776

PE 326.776 2/28 RR\524093.doc

INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA... 4 FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION... 5 MOTIVERING... 15 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHETSFRÅGOR... 25 RR\524093.doc 3/28 PE 326.776

PROTOKOLLSIDA Vid plenarsammanträdet den 4 september 2003 tillkännagav talmannen att utskottet för utveckling och samarbete i enlighet med artikel 163 i arbetsordningen hade beviljats tillstånd att utarbeta ett initiativbetänkande om befolkning och utveckling 10 år efter Förenta nationernas konferens i Kairo och att utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor hade utsetts till rådgivande utskott. Vid utskottssammanträdet den 9 juli 2003 hade utskottet för utveckling och samarbete utsett Karin Junker till föredragande. Vid utskottssammanträdena den 13 januari och 9 februari 2004 behandlade utskottet förslaget till betänkande. Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet förslaget till resolution med 11 röster för och 7 röster emot. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Margrietus J. van den Berg (ordförande för sammanträdet), Marieke Sanders-ten Holte (vice ordförande), Karin Junker (föredragande), Yasmine Boudjenah, Giovanni Claudio Fava (suppleant för Maria Carrilho), Fernando Fernández Martín, Michael Gahler (suppleant för Karsten Knolle), Karin Jöns (suppleant för Miguel Angel Martínez Martínez), Constanze Angela Krehl (suppleant för Wolfgang Kreissl-Dörfler), Giorgio Lisi (suppleant för Jürgen Zimmerling), Mario Mantovani (suppleant för Luigi Cesaro), Maria Martens (suppleant för Vitaliano Gemelli), Philippe Morillon (suppleant för Jean-Pierre Bebear), Sergio Ribeiro (suppleant för Luisa Morgantini), Ulla Margrethe Sandbæk, Francisca Sauquillo Pérez del Arco, Michel-Ange Scarbonchi (suppleant för Hans Modrow), Elena Valenciano Martínez-Orozco (suppleant för Marie- Arlette Carlotti) och Anne E.M. Van Lancker (suppleant för Glenys Kinnock). Yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor bifogas detta betänkande. Betänkandet ingavs den 10 februari 2004. PE 326.776 4/28 RR\524093.doc

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION om befolkning och utveckling 10 år efter Förenta nationernas konferens i Kairo 1994 (2003/2133(INI)) Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av åtgärdsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling, vilken hölls i Kairo mellan den 5 och 13 september 1994; ett program som antogs av 179 deltagande stater, med beaktande av de viktigaste åtgärderna för fortsatt genomförande av åtgärdsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling, vilka antagits vid FN:s generalförsamlings 21:a specialsession mellan den 30 juni och 2 juli 1999 i New York, med beaktande av FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna, i vars artikel 25.1 hälsan räknas som en av de mänskliga rättigheterna, med beaktande av de strategiska målen för hälsa, i den form de antogs vid världskvinnokonferensen i Peking 1995 och bekräftades vid FN:s generalförsamlings 23:dje specialsession mellan den 5 och 9 juni 2000 i New York med temat Kvinnor 2000: jämställdhet, utveckling och fred för det 21:a århundradet (Peking + 5), med beaktande av millenniemålen för utveckling, vilka antogs vid FN:s millennietoppmöte mellan den 6 och 8 september 2000, med beaktande av den överenskommelse som antogs vid konferensen i Monterrey om utvecklingsfinansiering den 22 mars 2002, med beaktande av konventionen om avskaffande av alla former av diskriminering av kvinnor (Cedaw) av den 7 november 1967, med beaktande av Wienkonferensen om mänskliga rättigheter 1993, vid vilken man uttryckligen erkände kvinnors rättigheter som en del av de mänsklig rättigheterna och fördömde brott mot kvinnans sexuella självbestämmanderätt som begås på grundval av kultur och tradition, med beaktande av Johannesburgförklaringen om hållbar utveckling, vilken antogs den 4 september 2002 av konferensen om hållbar utveckling, med beaktande av Europarådets resolution om effekterna av Mexico City Policy för det fria valet av preventivmedel i Europa (resolution 1347 (2003)1), med beaktande av konventionen om barnets rättigheter, vilken antogs och öppnades för undertecknande, ratificering och anslutning genom FN:s generalförsamlings resolution 44/25 av den 20 november 1989, med beaktande av den europeiska befolkningskonferens som hölls den 12-14 januari 2004 i FN:s ekonomiska kommitté för Europa och där man diskuterade RR\524093.doc 5/28 PE 326.776

frågor av betydelse för Europa, Nordamerika och länderna i före detta Sovjetunionen, bl.a. demografi, sexuell och reproduktiv hälsa och de därtill hörande rättigheterna, och dessutom särskilt tog upp givarländernas genomförande av åtgärdsprogrammet från Kairo i utvecklingsländerna, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1567/2003 av den 15 juli 2003 om stöd för strategier och åtgärder avseende reproduktiv och sexuell hälsa och därtill hörande rättigheter i utvecklingsländerna 1, med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1568/2003 av den 15 juli 2003 om stöd för att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar (hiv/aids, tuberkulos och malaria) i utvecklingsländer 2, med beaktande av artikel 25.1 c och d och artikel 31 i partnerskapsavtalet mellan AVS-länderna och EU, undertecknat i Cotonou i juni 2000 3, med beaktande av sin resolution av den 4 juli 1996 om uppföljningen av den internationella Kairokonferensen om befolkning och utveckling 4, med beaktande av den resolution som antogs vid den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingens möte i Togo den 29 oktober 1997 och handlade om den betydelse som FN:s världskonferenser mellan 1990 och 1996 har för samarbetet mellan Europeiska unionen och AVS-länderna mot bakgrund av Lomé-konventionen 5, med beaktande av resolutionen om uppföljning av fjärde världskvinnokonferensen (Peking, 1995), vilken antogs i Abuja (Nigeria) 6 den 23 mars 2000 av den gemensamma parlamentariska församlingen för partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stilla havet och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2000 om uppföljningen av åtgärdsplattformen från Peking 7, med beaktande av den resolution om resultaten från det extraordinarie sammanträdet i Förenta nationernas generalförsamling den 5 9 juni 2000 på temat Kvinnor 2000: Jämställdhet, utveckling och fred för 2000-talet, vilken antogs i Bryssel (Belgien) 8 den 12 oktober 2000 av den gemensamma parlamentariska församlingen för partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stilla havet och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, med beaktande av den resolution om import och lokal tillverkning av generiska läkemedel, vilken antogs i Libreville (Gabon) 9 den 22 mars 2001 av den gemensamma 1 EUT L 224, 6.9.2003, s. 1. 2 EUT L 224, 6.9.2003, s. 7. 3 EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. 4 EGT C 211, 22.7.1996, s. 31. 5 EGT C 96, 30.3.1998, s. 19. 6 EGT C 263, 13.9.2000, s. 41. 7 EGT C 59, 23.2.2001, s. 258. 8 EGT C 64, 28.2.2001, s. 49. 9 EGT C 265, 20.9.2001, s. 24. PE 326.776 6/28 RR\524093.doc

parlamentariska församlingen för partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stilla havet och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, med beaktande av de resolutioner om hiv/aids, vilka antogs den 23 mars 2000 i Abuja (Nigeria) 1 liksom den 1 november 2001 i Bryssel (Belgien) 2, av den gemensamma parlamentariska församlingen för partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stilla havet och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, med beaktande av den resolution om funktionshindrades och äldre personers rättigheter i AVS-länderna, vilken antogs den 1 november 2001 i Bryssel (Belgien) 3 av den gemensamma parlamentariska församlingen för partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stilla havet och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2002 om Europeiska unionens politik gentemot partnerskapsländerna i Medelhavsområdet för att främja kvinnors rättigheter och lika möjligheter i dessa länder 4, med beaktande av den resolution om smittsamma sjukdomars inverkan på hälsa, ungdomar, äldre och funktionshindrade, vilken antogs den 21 mars 2002 i Kapstaden (Sydafrika) 5 av den gemensamma parlamentariska församlingen för partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stilla havet och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet handlingsprogram för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i gemenskapens utvecklingssamarbete 6, med beaktande av sin resolution av den 20 september 2001 om kvinnlig könsstympning 7 samt sin resolution av den 3 juli 2002 om sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa 8, med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 februari 2003 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om stöd för strategier och åtgärder avseende reproduktiv och sexuell hälsa och därtill hörande rättigheter i utvecklingsländerna 9, med beaktande av den resolution om barns rättigheter och framför allt om situationen för barnsoldater, vilken antogs den 11 oktober 2003 i Rom (Italien) 10 av den gemensamma parlamentariska församlingen för partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stilla havet och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, med beaktande av artikel 163 i arbetsordningen, 1 EGT C 263, 13.9.2000, s. 44. 2 EGT C 78, 2.4.2002, s. 66. 3 EGT C 78, 2.4.2002, s. 64. 4 EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 337. 5 EGT C 231, 27.9.2002, s. 57. 6 EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 153. 7 EUT C 77 E, 28.3.2002, s. 126. 8 EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 369. 9 P5_TA(2003)0060. 10 Ännu ej offentliggjord i EUT. RR\524093.doc 7/28 PE 326.776

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och samarbete och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor (A5-0055/2004), och av följande skäl: A. Åtgärdsprogrammet från den internationella konferensen i Kairo 1994 om befolkning och utveckling antogs av 179 deltagande stater. Detta program och den samsyn som nåddes vid konferensen bekräftades på nytt fem år senare i samband med granskningen av programmet. B. Framför allt kvinnor och barn lever under fattigdomsgränsen, och det är då särskilt kvinnor och flickor som undanhålls utbildning. 57 procent av alla barn som inte får någon grundläggande skolgång är flickor. Såväl yngre som äldre kvinnor befinner sig därför i ett ofördelaktigt läge även när det gäller tillgång till familjeplaneringsåtgärder. C. Vid konferensen i Kairo kom tyngdpunkten att vila på en rad mål beträffande befolkning och utveckling, bl.a. hållbar ekonomisk tillväxt, utrotning av fattigdom, utbildning, jämställdhet, minskning av dödligheten bland spädbarn, barn och mödrar, och för första gången de enskilda kvinnornas och männens behov och rättigheter på reproduktionens område i stället för abstrakta befolkningspolitiska målsättningar. D. Alla har rätt att åtnjuta bästa tänkbara fysiska och psykiska hälsa. Programmen för reproduktiv hälsa bör därför utan någon form av tvång tillhandahålla så många tjänster som möjligt. Alla par och alla enskilda individer måste ha rätt att fritt och på eget ansvar bestämma om hur många barn de vill ha och när de vill få dem. Alla måste också få tillgång till upplysning om familjeplanering och förebyggande av graviditeter samt medel för detta ändamål 1. E. Sexualundervisning och familjeplaneringstjänster måste uttryckligen även inbegripa männens ansvar för den reproduktiva hälsan hos deras partner och en familjeplanering som ser till hela familjen. F. Enligt åtgärdsprogrammet skall alla människor i de åldrar som det berör så snabbt som möjligt och senast fram till 2015 tillförsäkras reproduktiv hälsa via systemet för bashälsovård 2. G. Åtgärdsprogrammet för uppnåendet av millenniemålen måste ovillkorligen genomföras i praktiken, också med tanke på tillförsäkrandet av reproduktiv hälsa, eftersom tre av dessa mål står i direkt samband med den reproduktiva hälsan (minskad barnadödlighet, bättre mödrahälsovård och bekämpning av hiv/aids, malaria och andra sjukdomar). Det är accepterat i vida kretsar att det råder ett sammanhang mellan fattigdomsbekämpning, kvinnors tillgång till bildning och utbildning och sexuell och reproduktiv hälsa och därför är satsningar på detta område särskilt givande. H. Det är beklagligt att de sammanlagda utgifterna (inberäknat krediter och betalningar från FN) under 2000 dock uppgick till endast 45,6 procent av det mål som uppställts för detta år i åtgärdsprogrammet. Givarländerna betalade endast 45 procent av den andel ekonomiska resurser som kom an på dem enligt åtgärdsprogrammet från Kairo, medan 1 Åtgärdsprogrammet från Kairo, princip 8. 2 Åtgärdsprogrammet från Kairo, punkt 7.6. PE 326.776 8/28 RR\524093.doc

utvecklingsländerna nådde upp till 76 procent. I. Alla givarländer upplever inte i lika hög grad detta tema som förpliktande. Därför råder det en påfallande brist på ekonomiska resurser för området sexuell och reproduktiv hälsa, trots att Europeiska unionen spelat en nyckelroll, både genom att på kort sikt ställa medel till förfogande och även genom att stödja åtgärdsprogrammet med lagstiftningsåtgärder. J. Vid den internationella parlamentsledamotskonferensen i Ottawa 2002 om genomförandet av åtgärdsprogrammet från Kairo förband sig parlamentsledamöterna att arbeta för att mellan fem och tio procent av de nationella budgetarna skall gå till frågor som har med befolkning och sexuell och reproduktiv hälsa att göra. K. Vid den europeiska befolkningskonferensen, som anordnades av FN:s ekonomiska kommitté för Europa tillsammans med flera parlamentsledamöter och frivilligorganisationer, bekräftades att åtgärdsprogrammet från Kairo uttryckligen skulle användas som gemensamt underlag för åtgärder inom området för sexuell och reproduktiv hälsa och de därtill hörande rättigheterna. L. Enligt Mexico City Policy betalas inga USAID-medel ut till sådana utländska organisationer som utan pengar från Förenta staterna utför, hänvisar till, ger rådgivning om eller förespråkar abort, oavsett om abort är lagligt eller inte i landet i fråga. De problem som skulle lösas genom Mexico City Policy har förvärrats: eftersom kliniker läggs ned och det blir svårare att få tillgång till reproduktiva hälsovårdstjänster har allt färre fattiga kvinnor runt om i världen råd med preventivmedel. Detta leder till en ökning av oönskade graviditeter och följaktligen många, ofta osäkra, aborter, som i sin tur leder till en ökning av mödradödligheten. M. Behovet av att garantera jämställdhet anses inte längre bara vara en fråga om rättigheter och goda styrelseformer utan i allt högre grad också en fråga om ekonomisk effektivitet, eftersom jämställdhet ofta har en positiv inverkan på samhällets välbefinnande överlag. N. Det är beklämmande att det i vissa delar av världen råder en övertygelse om att män, felaktigt, är mer värda än kvinnor. Detta tvingar fram selektiva aborter på grundval av det ofödda barnets kön samt mord på nyfödda flickebarn. Det här framgår till exempel av att man vid folkräkningen i Kina 2000 noterade ungefär 120 födda gossebarn på 100 flickebarn. Efter vad Unicef kommit fram till kommer det om några år att finnas ungefär 50 miljoner män i landet som aldrig får någon hustru. O. Kulturella, religiösa, sociala och ekonomiska värderingar samt situationen med avseende på respekten för mänskliga rättigheter är faktorer som ofta motverkar kvinnornas frigörelse och självbestämmande. P. Överallt i världen faller flickor och kvinnor offer för samhällsstrukturellt våld. Detta tar sig uttryck i manligt våld i hemmet eller våld utfört av militär, våldtäkter i krigs- och krissituationer, påtvingade graviditeter, sexuellt utnyttjande, tvångsprostitution av flickor och kvinnor i alla åldrar, könsstympning, tvångsäktenskap, övergivande eller försäljning av nyfödda flickebarn och så vidare. Gemensamt för allt detta är att det är fråga om en kränkning mot de allmänna mänskliga rättigheterna samt självbestämmanderätten i sexuella frågor och en allvarlig risk för kvinnors reproduktiva och psykiska hälsa. RR\524093.doc 9/28 PE 326.776

Q. Enligt undersökningar från FN är var tredje graviditet över hela världen oönskad eller oplanerad och över 300 miljoner par saknar tillgång till preventivmedel, något som ofta leder till att kvinnor låter göra abort under otrygga betingelser, vilket ofta får grava konsekvenser för hälsan och rentav kan leda till döden. R. Graviditeter och barnafödande kostar årligen mer än 500 000 kvinnor livet, och enligt millenniemål nr 5 skall mödradödligheten minskas med tre fjärdedelar. Bristen på bashälsovårdstjänster och reproduktiva hälsovårdstjänster och upplysning, t.ex. prenatal rådgivning, bidrar till att graviditet fortfarande är en av huvudorsakerna till död och funktionshinder bland kvinnor i utvecklingsländerna. S. Mindre än 1 procent av kvinnorna i de länder som är mest drabbade av hiv har tillgång till tjänster för att förhindra överföring från mor till barn, och 3,2 miljoner barn under 15 år är smittade av hiv. Hälften av alla hiv-infektioner berör ungdomar, bland dem flickor och unga kvinnor med särskild hög risk. Detta visar behovet av särskilda program för förebyggande av hiv för ungdomar. T. För närvarande går en miljard ungdomar in i den reproduktiva fasen av livet och hälften av alla hiv-infektioner berör ungdomar, bland dem flickor och unga kvinnor med särskilt hög risk. U. Det är oroväckande att en stor del av infektionerna med hiv/aids förorsakas av smutsiga injektionssprutor. Enligt uppgifter från Världshälsoorganisationen görs hela 75 procent av alla injektioner runtom i världen med osterila nålar och i sju kinesiska provinser har uppskattningsvis 370 000 människor smittats med hiv till följd av brister i hygienen vid blodgivning. V. På grund av den alarmerande spridningen av sexuellt överförbara sjukdomar, inbegripet hiv/aids, är det nödvändigt att helt integrera programmen för förebyggande av sexuellt överförbara sjukdomar/hiv i programmen för sexuell och reproduktiv hälsa. W. I dag är 80 procent av alla flyktingar runtom i världen kvinnor och barn. I flyktsituationer är mödradödligheten till följd av dålig kost och täta graviditeter ofta högre och till följd av oskyddat sex och könsspecifika våldtäkter uppträder sexuellt överförbara sjukdomar oftare. X. Världshälsoorganisationens plan om att utbilda tiotusentals barfotaläkare för att skapa möjligheter för hälsovård också på landsbygden och i fattiga områden, innebär ett steg i rätt riktning. Y. Det är att beklaga att man från konservativt håll fått till stånd en begränsning eller rentav nedskärning av anslagen till familjeplanering och upplysning så att t. ex. Förenta staterna genom återinförandet av sin Mexico City Policy från och med 2002 frusit sina anslag till FN:s befolkningsfond och frivilligorganisationer inom det här området. I detta sammanhang välkomnas kommissionens förslag om kompensation för de uteblivna anslagen. Z. De behöriga organisationernas, t.ex. FN:s befolkningsfond och Deutsche Stiftung Weltbevölkerung, ofta mycket svåra insatser uppskattas, och de måste garanteras ett mer omfattande stöd, bl.a. i samarbete med Europeiska unionens organ och PE 326.776 10/28 RR\524093.doc

medlemsstaternas utrikesministerier för att förbättra hälsovården, erbjuda valmöjligheter och förebygga sådana dödsfall som kan undvikas bland kvinnor i sina bästa år. AA. Sådana åtgärder från industri- och utvecklingsländernas sida som tjänster inom bashälsovården eller program för grundläggande utbildning får inte räknas med bland utgifterna för befolkningspolitik ens i de fall att de bidrar till denna politik. AB. Kostnaderna och de sociala konsekvenserna av att misslyckas med reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter för den hittills största generation ungdomar, 1,2 miljarder, som är på väg att uppnå barnafödande ålder skulle bli mycket höga eftersom denna åldersgrupp redan drabbas av hiv/aids och oönskade graviditeter i oproportionerligt stor omfattning. AC. Det civila samhället har en viktig och kompletterande roll att spela vid genomförandet av åtgärdsprogrammet. Kommissionen bör ha ett närmare samarbete med grupper från det civila samhället, framför allt kvinnogrupper och kvinnoföreningar, familjeplaneringsorganisationer, olika folkrörelser på det sociala området, välgörenhetsorganisationer och biståndsorgan. Detta är särskilt viktigt med tanke på landsstrategidokumenten. 1. Europaparlamentet förväntar sig en heltäckande översikt av hur åtgärdsprogrammet från Kairo uppfyllts, med tanke på att det 2004 gått tio år sedan den internationella konferensen om befolkning och utveckling. Denna översikt bör sammanställas av alla ansvariga organ inom FN, men framför allt också av regeringarna i EU:s medlemsstater, kommissionen och institutionerna inom AVS och de av saken berörda frivilligorganisationerna. 2. Europaparlamentet välkomnar att man anordnar rundabordskonferensen ICPD+10 för att se över och bedöma vilka framsteg som gjorts och vilka utmaningar som återstår när det gäller genomförandet av åtgärdsprogrammet från Kairo och gläder sig över att kommissionen stöder detta initiativ. 3. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att offentliggöra en rapport över de initiativ som gjorts hittills, och ber medlemsstaterna att ställa mer medel till förfogande för skydd av reproduktiv hälsa i enlighet med de åtaganden som gjorts när det gäller officiellt utvecklingsbistånd (ODA). 4. AM 38 Europaparlamentet yrkar på att Europeiska unionen, dess medlemsstater och de anslutande länderna helt och fullt skall fullgöra sina skyldigheter i fråga om genomförandet och finansieringen av åtgärdsprogrammet från Kairo, alltså också inom områden som grundskole- och gymnasieutbildning, högre utbildning och fortbildning särskilt för flickor och kvinnor och tjänster inom bashälsovården, samt för att alla unga och alla kvinnor och män under hela den tid de är i reproduktiv ålder lätt och till överkomligt pris skall få tillgång till hälsovårdstjänster av hög kvalitet för att slå vakt om sin sexuella och reproduktiva hälsa och rätten att fritt, på eget ansvar och på samma villkor bestämma inom det här området. 5. Europaparlamentet yrkar på att kommissionen skall ta upp åtgärdsprogrammet som ett tema för sitt samarbete med tredje länder och på internationella forum samt utveckla strategier för ett gemensamt genomförande av det. RR\524093.doc 11/28 PE 326.776

6. Europaparlamentet yrkar på att Europeiska unionen och dess medlemsstater skall låta sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter ingå som ett led i sin utvecklingspolitik och inom denna ram verka för minskad dödlighet bland spädbarn, barn och mödrar. 7. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bjuda in Förenta staterna till en grundlig debatt om följderna av återinförandet av Mexico City Policy över hela världen, och uppmuntra president George W. Bush att upphäva den. 8. Europaparlamentet kräver att också en större andel av det humanitära biståndet och katastrofhjälpen måste användas till förmån för reproduktiv hälsa hos människor i nödsituationer. 9. Europaparlamentet anser det oumbärligt att de allra fattigaste i de berörda länderna definieras som huvudsaklig målgrupp, exempelvis med hjälp av målinriktade ingripanden i programplaneringen, eftersom det just är dessa människor som blir mest lidande på att tillgången till åtgärder till förmån för reproduktiv hälsa är bristfällig. 10. Europaparlamentet betonar att abort inte får betraktas som någon familjeplaneringsmetod, men uttalar sig dock till förmån för att sådana kvinnor, som inte ser någon annan utväg ur en nödsituation måste ha möjlighet till avkriminaliserade och medicinskt trygga aborter till skydd för sin reproduktiva och psykiska hälsa, något som skulle innebära minskad mödradödlighet i utvecklingsländerna, eftersom 14 procent av de mödrar som dör i barnsäng är offer för osakkunnigt utförda aborter. 11. Europaparlamentet yrkar på att Europeiska unionen och dess medlemsstater skall ha en bättre samordning av sin verksamhet som givare och ställa ökade anslag till förfogande för sexuell och reproduktiv hälsa och därtill hörande rättigheter, för att på det sättet kunna fullgöra de skyldigheter de påtagit sig i Kairo 1994. 12. Europaparlamentet uppmanar EU och hela världssamfundet att i brist på botemedel mot aids öka sina anslag och åtaganden när det gäller internationell forskning och utveckling av ett aidsvaccin och omfattande kliniska prövningar, särskilt i utvecklingsländer. 13. Europaparlamentet anser det förnuftigt att det ställs budgetmedel till utvecklingsländernas förfogande för att användas inom hälsovården, men yrkar dock på garantier för att merparten av dessa medel används för att bevara eller återställa reproduktiv hälsa. 14. Europaparlamentet betonar att kvinnor måste få bättre tillgång till utbildning, ekonomisk självständighet och delaktighet i beslutsfattandet, eftersom detta är väsentliga rättigheter samt förutsättningar för utvecklingen. Genom att kvinnor får mer att säga till om kan man öka jämställdheten och minska fattigdomen. 15. Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att ungdomar på ett meningsfullt sätt aktivt får medverka i projekt, program och åtgärder av alla slag, som kan ha en positiv inverkan på deras liv. 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett ramavtal med vars hjälp det kan göras framsteg i arbetet med att fram till 2015 förverkliga målen från Kairo och det PE 326.776 12/28 RR\524093.doc

finansiella samarbetet mellan Europeiska unionen, medlemsstaterna och de andra institutionella givarna kan samordnas, så att de mål som man kommit överens om i fråga om vilka totala resurser som skall ägnas programmen inom områdena befolkning och reproduktiv hälsa, inklusive hiv/aids, fortfarande skall kunna uppnås. 17. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och medlemsstaterna att stödja forskningsarbetet efter medel till skydd mot sexuellt överförbara sjukdomar och hiv/aids samt metoder med vilkas hjälp kvinnor lätt kan skydda sig mot oönskade graviditeter. 18. Europaparlamentet anser det viktigt att medlemmarna av kommissionens delegationer får ökad medvetenhet om de mål som fastställts i Kairo samt ges utbildning i könsspecifika frågor, för att förverkligandet av de mål som fastställts inom områdena hälsa och befolkning skall kunna påskyndas. 19. Europaparlamentet förväntar sig att Världshälsoorganisationen och alla andra i ansvarig ställning skall göra allt för att med hjälp av lämpliga åtgärder till förmån för bättre hygien stoppa hiv-infektioner till följd av smutsiga sprutor och på det sättet begränsa sådana hot mot den reproduktiva hälsan som inte beror av den enskilde individens beteende och kan leda till livshotande infektioner även hos dem som har säkert sex. 20. Europaparlamentet yrkar på att Europeiska unionen, dess medlemsstater, regeringar och institutioner i utvecklingsländerna som samarbetar med dessa länder skall genomföra brett upplagda informations- och rådgivningskampanjer, och andra lämpliga åtgärder, i utvecklingsländer, med följande mål: sexualupplysning och information riktad till barn och ungdomar, i en form som är anpassad efter deras ålder och kön, och som tar hänsyn till deras kapacitet och livssituation, kamp mot sexuellt utnyttjande och undertryckande och hjälp till offren för sådant, betoning av att varje människa är värd respekt oberoende av sexuell läggning, betoning av att var och en har rätt att själv bestämma i sexuella frågor, tillräcklig tillgång till preventivmedel och detta till ett överkomligt pris, bättre hälsovård överlag, inklusive tillgång till sexuella och reproduktiva hälsovårdstjänster, tillräckligt utbud av överkomligt prissatta läkemedel mot sexuellt överförbara sjukdomar, framför allt hiv/aids, varvid läkemedelsindustrin skall åläggas hjälpa till och utbud av generiska läkemedel göras möjligt samt särskild forskning inom antiretroviral behandling med inriktning på barn, bättre tillgång till samordnade tjänster för att förebygga överföring från mor till barn, bättre möjligheter till abort under medicinskt trygga betingelser, tillhandahållande av information som krävs för att garantera ett säkert havande- och moderskap. 21. Europaparlamentet yrkar på att kommissionen och AVS-ministerrådet inom ramen för samarbetet med AVS-länderna skall högprioritera skyddet för den reproduktiva hälsan och låta de åtgärder som behövs för detta ändamål ingå i de olika landsstrategidokumenten. 22. Europaparlamentet yrkar på att utvecklingsländerna skall ställa till förfogande de medel som de redan anslagit för hälsovårdsändamål. RR\524093.doc 13/28 PE 326.776

23. Europaparlamentet betonar att framför allt de fattigaste befolkningsgrupperna i de fattigaste länderna måste få en klart bättre tillgång till preventivmedel, i synnerhet kondomer. 24. Europaparlamentet yrkar på att alla regeringar skall förbjuda sådana skadliga traditioner och sedvänjor som kvinnlig könsstympning och ordna med informationskampanjer för att göra klart att detta innebär en oacceptabel kränkning av kvinnors kroppsliga integritet som kan leda till svåra skador för hälsan och rentav döden. 25. Europaparlamentet hälsar med tillfredsställelse att femton afrikanska länder i lag förbjudit könsstympning av flickor och kvinnor och väntar sig att gällande lagar också skall tillämpas, något som i sista hand blir till nytta för kvinnornas reproduktiva hälsa genom att farliga infektioner och komplikationer i samband med graviditet kan undvikas. Parlamentet uppmanar de övriga afrikanska länder där könsstympning praktiseras att likaså vidta åtgärder i lag mot den. 26. Europaparlamentet föreslår att parlamentet i sin kommande årsrapport om de mänskliga rättigheterna i världen och inom Europeiska unionen skall ägna jämställdheten och de sexuella och reproduktiva rättigheterna särskild uppmärksamhet. 27. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, AVS-EU-rådet, medlemsstaternas regeringar, FN:s generalsekreterare, FN:s befolkningsfond (UNFPA) samt FN:s gemensamma program mot hiv/aids (UNAIDS). PE 326.776 14/28 RR\524093.doc

MOTIVERING Den internationella konferensen om befolkning och utveckling i Kairo den 5-13 september 1994 är en i raden av internationella konferenser som anordnades av FN mellan 1990 och 1996 och som gett många nya impulser till det internationella samarbetet, särskilt när det gäller förhållandet mellan fattiga och rika länder. Kairokonferensen är en av 1990-talets viktigare internationella konferenser. Konferenserna sträcker sig från världskonferensen om utbildning för alla i Jomtien i Thailand och världstoppmötet för barn i New York 1990, FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992, Wienkonferensen om mänskliga rättigheter 1993, världstoppmötet för social utveckling i Köpenhamn och internationella kvinnokonferensen i Peking 1995, Habitat II-konferensen i Istanbul till världslivsmedelstoppmötet i Rom 1996. Dessa konferenser kan delvis anses ha banat vägen för uppställningen av millenniemålen. När det gäller det övergripande målet att bekämpa fattigdomen kan man sammanfatta resultaten från 1990-talets FN-konferenser i form av några grundläggande krav som också återfinns bland millenniemålen, nämligen att respektera de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors och barns rättigheter, säkra livsmedelssituationen, värna miljön genom hållbar utveckling och resursanvändning, främja social utveckling, särskilt ett människovärdigt boende för alla, och möjlighet till utbildning för alla genom att främja skol- och utbildningssektorn. När världssamfundet övertog dessa mål fick konferensen om befolkning och utveckling i Kairo en särskild ställning eftersom den både behandlade viktiga förutsättningar för den globala utvecklingen och grundläggande övergripande frågor. Befolkningsutvecklingen är avgörande för den utvecklingsprocess som sker runtom i världen och på nationell nivå. Konferensdeltagarna har dragit slutsatsen att en befolkningspolitik som enbart syftar till att begränsa befolkningstillväxten är dömd att misslyckas. Åtgärdsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling i Kairo godkändes av 179 stater. Det innehåller bland annat följande centrala målsättningar som på sikt skulle kunna leda till en välbalanserad och hållbar befolkningsutveckling: Utrotning av fattigdomen. Hållbar ekonomisk tillväxt inom ramen för en hållbar utveckling. Möjlighet till utbildning för alla befolkningsgrupper, särskilt flickor och kvinnor. Jämlikhet och jämställdhet mellan könen. Skydd, stöd och främjande av familjen. Allmän tillgång till reproduktiv hälsovård, familjeplanering och sexuell hälsovård. Minskning av dödligheten bland spädbarn, barn och mödrar. Rätten till reproduktiv hälsa och familjeplanering står i centrum för en ny tolkning av befolkningspolitiken. De befolkningspolitiska åtgärder man strävar efter omfattar inte bara familjeplaneringsåtgärder i snävare bemärkelse utan även grundläggande tjänster när det gäller reproduktiv hälsa, omsorg före och efter förlossning, program för att förebygga och RR\524093.doc 15/28 PE 326.776

bekämpa sexuellt överförbara sjukdomar, bl.a. hiv/aids, samt forskningsverksamhet och uppbyggnad av nationell analyskapacitet. I åtgärdsprogrammet från konferensen i Kairo fastställdes årliga belopp som ansågs nödvändiga för att kunna genomföra programmet. Dessa uppgår till 17 miljarder US-dollar för 2000, 18,5 miljarder för 2005, 20,5 miljarder för 2010 och 21,7 miljarder US-dollar för 2015. Utvecklingsländerna skall stå för cirka två tredjedelar av de nämnda beloppen och de industriländer som antagit programmet skall inom ramen för utvecklingssamarbetet stå för en tredjedel. Uppgifterna för år 2000 är inte särskilt positiva: sammanlagt ställdes mindre än 50 procent av de totala medel man åtagit sig att betala ut till förfogande. Utvecklingsländerna höll sig närmare målet än industriländerna. Sedan dess har situationen inte blivit bättre. Under 2000 investerades totalt 10,9 miljarder US-dollar i befolkningspolitiska åtgärder. År 2001 sjönk denna siffra till 9,4 miljarder US-dollar, varav 2,3 miljarder härrörde från industriländerna och 7,1 miljarder från utvecklingsländerna själva. Ett problem är bland annat att Bush-administrationen 2001 på nytt började tillämpa den så kallade Mexico City-politiken, vilken innebär att inga statliga bidrag får betalas ut till organisationer som stöder abort. Detta har lett till en betydande minskning av bidragen till världsomspännande frivilligorganisationer och internationella organisationer som FN:s befolkningsfond och Världshälsoorganisationen inom området för befolkningspolitik. Europarådets parlamentariska församling uppmanade i september 2003 Europarådets medlemsstater att kompensera för de uteblivna anslagen från Förenta staterna. Naturligtvis kan man inte enbart mäta Kairokonferensens effekter och framgångar med utgångspunkt från de finansiella medel som för närvarande anslås till befolkningspolitiken. Den första effekten av konferensen i Kairo var antagligen själva åtgärdsprogrammet som kom till stånd först efter en hård kamp mellan merparten av staterna och en grupp fundamentalistiska stater kring Vatikanen och några islamiska stater beträffande frågan om abort och födelsekontroll, och som tidigare nämnts sätter reproduktiv hälsa och familjeplanering i centrum. Det skedde alltså en övergång från ett traditionellt synsätt till en befolkningspolitik som behandlar de viktigaste orsakerna till och följderna av befolkningstillväxten och förändringarna av befolkningsstrukturen. I det hänseendet innebar redan avslutandet av konferensen en första framgång i och med att 179 deltagande stater lyckades enas. För övrigt kan stödet för en rad åtgärder, t.ex. grundläggande hälsovård eller program för grundläggande utbildning, som har ett omedelbart samband med befolkningspolitiken inte tas med i beräkningen. I det hänseendet ger uppgifterna när det gäller genomförandet av åtgärdsprogrammet ingen fullständig bild av situationen. Inom befolkningspolitiken på internationell nivå koncentrerar man sig ofta på utvecklingsländerna eller ännu mer begränsade områden. Det tycks då genomgående vara befolkningsutvecklingen i de afrikanska länderna söder om Sahara och de asiatiska länderna med höga befolkningssiffror, t.ex. Kina, Indien, Indonesien och Bangladesh, som väcker särskilt intresse. Man får emellertid inte glömma bort situationen i industriländerna. Den demografiska utvecklingen i länderna i norr kännetecknas av låga födelsetal och en allt mindre inhemsk befolkning, vilket delvis kan kompenseras genom invandring. Befolkningens sammanlagda genomsnittsålder särskilt i Europa blir samtidigt allt högre, vilket leder till en upp- och nedvänd befolkningspyramid. Detta medför en ökad belastning på de sociala trygghetssystemen (t.ex. sjukförsäkring, pensionskassa) och konflikter till följd av befolkningens åldersstruktur och ökad invandring. Dessa frågor får inte glömmas bort även PE 326.776 16/28 RR\524093.doc

om problemen med befolkningsutvecklingen i många utvecklingsländer är betydligt mer dramatiska. Det finns några samband mellan orsak och verkan, och dessa bör uppmärksammas inom ramen för en översyn av befolkningskonferensen tio år efter det att den hölls. Befolkningstillväxten leder till exempel i många utvecklingsländer till att varken bruttonationalinkomsten eller inkomsten per capita stiger. De ekonomiska förbättringarna äts så att säga upp av befolkningstillväxten. Å andra sidan kan befolkningstillväxten inte enbart förklaras med höga födelsetal. I Indien har till exempel medellivslängden fördubblats sedan landet blev självständigt för 50 år sedan från cirka 30 till över 60 år (64,6 år för kvinnor och 63,2 år för män). Denna positiva utveckling avspeglas naturligtvis tydligt när det gäller befolkningsutvecklingen. Befolkningstillväxten beror alltså inte bara på höga eller högre födelsetal utan även på att medellivslängden har blivit högre. Den här utvecklingen kräver dessutom nya åtgärder i de länder som hittills inte varit inställda på en hög andel äldre: det saknas lämpliga infrastrukturer för denna befolkningsgrupp och det gäller allt från omsorgsmöjligheter till ålderdomshem. Redan nu kan man konstatera en långsam förändring i utvecklingsländerna, nämligen att skaffa många barn inte längre automatiskt betraktas som en livförsäkring. Antalet barn per kvinna sjunker även i vissa afrikanska länder som fortfarande har höga födelsetal. I vissa afrikanska länder söder om Sahara sker ingen ekonomisk tillväxt på grund av att antalet sjukdomar och dödsfall till följd av hiv/aids ökar alltmer. Sjukdomarna drabbar främst den arbetsföra befolkningen eftersom den är mer sexuellt aktiv, medan barn och äldre inte drabbas i lika stor utsträckning. Detta leder i vissa länder till en ekonomisk katastrof som kan utmynna i en försörjningskatastrof (det finns inte tillräckligt många arbetsföra människor för livsmedelsproduktionen) eller i en utbildningskatastrof på grund av att lärarna faller ifrån. Det är uppenbart och allmänt erkänt att det finns ett direkt samband mellan fattigdomsbekämpning, kvinnors rättigheter och sexuell och reproduktiv hälsa. Man tar emellertid inte alltid konsekvenserna av denna insikt. Arbetet med att värna kvinnans rättigheter måste ske parallellt med åtgärder inom området för reproduktiv hälsa (tillhandahållande av produkter, information och upplysning). Detta kan leda till att man med säkerhet når framgång inom området för reproduktiv hälsa, vilket i sin tur får positiva effekter för bekämpningen av sexuellt överförbara sjukdomar, framför allt hiv/aids. I vissa länder i Afrika är nästan 40 procent av kvinnorna mellan 15 och 24 år smittade av hiv (Swaziland, Lesotho, Botswana). I Tyskland uppgår antalet smittade till 0,05 procent och i Frankrike till 0,18 procent. Den ekonomiska utvecklingen i ett land förbättras också betydligt genom att man ökar möjligheterna till utbildning, särskilt för flickor och kvinnor. En positiv effekt utöver den omedelbara effekten av en bredare och mer kvalificerad bas för ett lands arbetsmarknad är att välinformerade och utbildade kvinnor är mer uppmärksamma när det gäller hälsovård, exempelvis förebyggande av aids. Kvinnor med utbildning har dessutom en tendens att gifta sig och skaffa barn senare och att skaffa färre barn, vilket påverkar födelsetalen. För närvarande är utbildningsmöjligheterna runtom i världen mycket ojämnt fördelade. Medan RR\524093.doc 17/28 PE 326.776

analfabetismen i de västeuropeiska länderna är låg, uppgår den ofta till mer än 30 procent i de afrikanska och asiatiska länderna. Analfabetismen är nästan alltid högre bland kvinnor än bland män, t.ex. i Etiopien 69 procent (53 procent bland män) och i Pakistan 70 procent (43 procent bland män). Särskild uppmärksamhet måste också ägnas åt kvinnor och barn på flykt. Den absolut största delen av alla flyktingar runtom i världen utgörs av kvinnor och barn. Flyktingsituationen är förknippad med många problem, t.ex. dåliga hygieniska förhållanden och en bristfällig försörjningssituation vilket resulterar i fler sjukdomsfall. Antalet sexuella övergrepp och våldtäkter är över genomsnittet i flyktinglägren. Detta leder bland annat till fler fall av hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar och till att livssituationen i flyktinglägren försämras ytterligare. Målindikatorerna från konferensen i Kairo visar även 2003 på enorma skillnader mellan de fattiga och rika länderna och regionerna. Spädbarnsdödligheten i vissa afrikanska länder är ofta betydligt högre än 100 dödsfall per 1 000 födslar (t.ex. Sierra Leone 177, Liberia 147, Angola 140, Niger 126, Moçambique 122). I Europa är motsvarande siffra nio. Även mödradödligheten är skrämmande hög i vissa afrikanska och asiatiska länder, t.ex. 1 936 dödsfall bland kvinnor per 100 000 levande födda på grund av graviditet, förlossning och påföljande komplikationer i Malawi, 1 564 dödsfall i Kenya och 1 276 i Afghanistan. I de europeiska länderna Tyskland och Frankrike inträffade emellertid endast 11 respektive 22 dödsfall. PE 326.776 18/28 RR\524093.doc

Befolkning och utveckling: Kairo + 10 inget slut i sikte för kvinnors lidande. En berättelse om misär. Om lika många unga män dog varje dag, cirka 1 450 per dag eller 529 000 per år, av orsaker som långt kunde undvikas, skulle frågan tas upp i FN:s säkerhetsråd. (sagt av en känd afrikansk läkare) Fakta om reproduktiv hälsa I. Globalt Varje minut dör en kvinna av orsaker relaterade till graviditeten. Varje minut drabbas 13 kvinnor av allvarliga komplikationer. Cirka 200 000 dödsfall bland havande kvinnor per år beror på bristen på preventivmedel. Minst 75 miljoner av totalt 175 miljoner graviditeter per år är oönskade, vilket resulterar i 45 miljoner aborter och 30 miljoner födda barn. Cirka 100 aborter utförs varje minut, av vilka 40 utförs under osäkra förhållanden av personer utan medicinsk utbildning. 70 000 kvinnor dör varje år på grund av osäkra aborter. Närmare hälften av alla förlossningar i utvecklingsländerna sker utan att en medicinskt utbildad person är närvarande. Över 350 miljoner par saknar tillgång till familjeplaneringstjänster. Cirka 126 miljoner kvinnor skulle utnyttja sådana tjänster omedelbart om de var tillgängliga och billiga. 1 miljon kvinnor dör varje år på grund av infektioner i reproduktionsorganen, inklusive sexuellt överförda sjukdomar som inte har anknytning till hiv eller aids. Tio personer smitas av hiv varje minut. Hälften är 24 år eller yngre. Våldtäkt och andra former av sexuellt våld ökar, även i Europa. Våld i hemmet är en av de viktigaste orsakerna till självmord bland unga kvinnor. Över 100 miljoner kvinnor som annars skulle leva saknas som resultat av könsselektiva aborter, barnamord och försummelse. 2 miljoner flickor i åldrarna mellan 5 och 15 år introduceras varje år på den kommersiella sexmarknaden, många mot sin vilja i en situation av veritabelt slaveri. RR\524093.doc 19/28 PE 326.776

Cirka 130 miljoner kvinnor har drabbats av olika former av könsstympning och ytterligare 2 miljoner riskerar att drabbas varje år. Cirka 2 miljoner kvinnor lever med obstetrisk fistel, en vidrig sjukdom som beror på problemförlossningar, och som i första hand drabbar kvinnor vilkas förlossningskanaler är underutvecklade och som inte har tillgång till obstetrisk specialistvård. Barnet kan inte passera genom kanalen och är ofta dödfött. Efter flera dagars värkarbete lämnas kvinnan med en söndertrasad urinblåsa eller tarm, eller båda, vilket gör att de inte kan kontrollera sina kroppsfunktioner. De blir ofta socialt utstötta, avvisas av sina familjer och måste tigga för att överleva. Jämförelsevis kan nämnas att det sista fistel-sjukhuset i Förenta staterna stängdes 1886. II. Utvalda fakta I utvecklingsländer är reproduktiva problem den viktigaste orsaken till dödsfall och invalidisering för kvinnor i fertil ålder. I Afghanistan är hälften av alla dödsfall bland kvinnor i åldrarna 15 50 år graviditetsrelaterade. I de afrikanska länderna söder om Sahara löper en kvinna under sin livstid en 150 gånger större risk att dö när hon är gravid jämfört med hennes europeiska medsystrar. Av materiella skäl dör en kvinna i Danmark var fjärde månad, i Afganistan var 26 minut. (Dessa fakta gavs av Stirling Scrooges, informationsdirektör för externa relationer och resursmobilisering vid Förenta nationernas befolkningsfond (UNFPA), vid den utfrågning om reproduktiv hälsa som en mänsklig rättighet, vilken anordnades av Europaparlamentets utskott för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik den 2 december 2003). PE 326.776 20/28 RR\524093.doc

TOTAL BEFOLK- NINGSMÄNG D (miljoner) 2003 UPPSKATTA D BEFOLK- NINGSMÄN GD (miljoner) 2050 GENOMSNIT TLIG BEFOLKNIN GSÖKNING (%) 2000-2005 % BEFOLKNINGEN I STÄDER 2001 TOTALT I VÄRLDEN 6,031.5 8,918.7 1.2 48 MERA UTVECKLADE 1,203.3 1,219.7 0.2 76 REGIONER MINDRE UTVECKLADE REGIONER 5,098.2 7,699.1 1.5 41 MINST UTVECKLADE LÄNDER 718.1 1,674.5 2.4 26 AFRIKA 850.6 1,803.3 2.2 38 ÖSTAFRIKA 270.3 614.5 2.2 25 Etiopien 70.7 171.0 2.5 16 Kenya 32.0 44.0 1.5 34 Moçambique 18.9 31.3 1.8 33 MELLERSTA AFRIKA 100.6 266.3 2.7 36 Angola 13.6 43.1 3.2 35 NORDAFRIKA 183.6 306.0 1.9 49 Egypten 71.9 127.4 2.0 43 SÖDRA AFRIKA 51.7 46.6 0.6 55 Botswana 1.8 1.4 0.9 49 Swaziland 1.1 0.9 0.8 27 VÄSTAFRIKA 244.4 569.9 2.6 40 Niger 12.0 53.0 3.6 21 Sierra Leone 5.0 10.3 3.8 37 ASIEN 3,823.4 5,222.1 1.3 38 ÖSTRA ASIEN 1,512.3 1,590.1 0.7 43 Kina 1,304.2 1,395.2 0.7 37 SYDOSTASIEN 543.2 767.2 1.4 38 Kambodja 14.1 29.6 2.4 18 SÖDRA 1,563.2 2,463.9 1.7 30 CENTRALASIEN Indien 1,065.5 1,531.4 1.5 28 VÄSTASIEN 204.7 400.8 2.1 65 EUROPA 726.3 631.9-0.1 74 Tyskland 82.5 79.1 0.1 88 Frankrike 60.1 64.2 0.5 76 LATINAMERIKA 543.2 767.7 1.4 76 OCH KARIBIEN Haiti 8.3 12.4 1.3 36 CENTRALAMERIKA 142.3 211.8 1.7 69 SYDAMERIKA 362.3 510.1 1.4 80 Brasilien 178.5 233.1 1.2 82 RR\524093.doc 21/28 PE 326.776

* Källa: UNFPA World Population Report 2003, s. 74 DÖDLIGHET BLAND BARN UNDER 5 Pojkar/Flickor Barnadödlighet: totalt per 1000 födda barn Mödradödlighe t Beräknad livslängd Män/Kvinnor Förekomsten av HIV (%) (15-24 år Män/Kvinnor ) TOTALT I VÄRLDEN 81/81 56 386 63.3/67.6 MERA UTVECKLADE 10/9 8 72.1/79.4 REGIONER MINDRE 89/89 61 61.7/65.1 UTVECKLADE REGIONER MINST UTVECKLADE 165/156 97 48.8/50.5 LÄNDER AFRIKA 154/143 89 47.9/50.0 ÖSTAFRIKA 171/156 97 42.4/43.8 Etiopien 181/165 100 1,193 44.6/46.3 4.40/7.80 Kenya 125/110 69 1,564 43.5/45.6 6.00/15.55 Moçambique 223/207 122 936 36.6/39.6 6.10/14.70 MELLERSTA AFRIKA 218/196 116 41.6/43.8 Angola 259/234 140 820 38.8/41.5 2.20/5.70 NORDAFRIKA 70/61 49 64.5/68.2 Egypten 52/44 41 84 66.7/71.0 SÖDRA AFRIKA 93/83 52 43.9/49.1 Botswana 108/100 57 275 38.9/40.5 16.10/37.50 Swaziland 155/138 78 380 33.3/35.4 15.25/39.50 VÄSTAFRIKA 153/148 90 49.0/50.3 Niger 207/213 126 45.9/46.5 Sierra Leone 321/293 177 1,297 33.1/35.5 2.05/5.90 ASIEN 68/73 53 65.5/69.0 ÖSTRA ASIEN 36/44 34 69.7/74.7 Kina 39/47 37 56 68.9/73.3 0.16/0.09 SYDOST ASIEN 61/49 41 64.4/69.1 Kambodja 115/99 73 404 55.2/59.5 0.00/2.50 SÖDRA 89/98 68 62.5/63.9 CENTRALASIEN Indien 78/90 64 540 63.2/64.6 0.34/0.71 VÄSTASIEN 60/53 44 67.1/73.3 EUROPA 12/10 9 70.1/78.2 Tyskland 6/6 5 11 75.2/81.2 0.10/0.05 Frankrike 6/6 5 22 75.2/82.8 0.26/0.18 LATINAMERIKA OCH 45/36 32 67.1/73.9 KARIBIEN Haiti 119/104 63 661 49.0/50.0 4.05/4.95 CENTRALAMERIKA 41/34 30 69.5/75.4 SYDAMERIKA 45/35 32 66.5/73.9 Brasilien 52/39 38 277 64.0/72.6 0.64/0.48 * Källa: UNFPA World Population Report 2003 PE 326.776 22/28 RR\524093.doc

Utgifter för hälsovård, offentliga (% av BNP)* Utgifter för hälsovård per capita (offentliga och privata) $ 1997-2000** LÅG INKOMST 4.3 21 MEDELINKOMST 5.9 116 HÖGINKOMST 10.2 2,736 AFRIKA ÖSTAFRIKA Etiopien 4.7 5 Kenya 2.7 28 Moçambique 1.3 9 MELLERSTA AFRIKA Angola 2.0 24 NORDAFRIKA Egypten 1.2 51 SÖDRA AFRIKA Botswana 3.8 191 Swaziland 3.0 56 VÄSTAFRIKA Niger 1.8 5 Sierra Leone 2.6 6 ASIEN ÖSTRA ASIEN Kina 3.1 45 SYDOSTASIEN Kambodja 2.0 19 SÖDRA CENTRALASIEN Indien 7.5 23 VÄSTASIEN EUROPA Tyskland 0.8 2,422 Frankrike 5.0 2,057 LATINAMERIKA OCH KARIBIEN Haiti 4.2 21 CENTRALAMERIKA SYDAMERIKA Brasilien 3.4 267 *Källa: UNFPA World Population Report 2003, s.74 **Källa: The World Bank's report on World Development Indicators 2003, s. 92 RR\524093.doc 23/28 PE 326.776

Läkare per 1000 personer* Sjukhusplatser per 1000 personer* 1980 1995-2000 1980 1995-2000 LÅGINKOMST 0.5 1.7 MEDELINKOMST 1.2 1.9 3.4 3.3 HÖGINKOMST 1.9 3.0 8.6 7.4 AFRIKA ÖSTAFRIKA Etiopien 0.0 0.3 Kenya 0.1 Moçambique 0.0 1.1 MELLERSTA AFRIKA Angola 0.1 NORDAFRIKA Egypten 1.1 1.6 2.0 2.1 SÖDRA AFRIKA Botswana 0.1 2.4 Swaziland 0.2 VÄSTAFRIKA Niger 0.0 0.9 Sierra Leone 0.1 0.1 1.2 ASIEN ÖSTRA ASIA Kina 0.9 1.7 2.0 2.4 SYDOSTASIEN Kambodja 0.3 SÖDRA CENTRALASIEN Indien 0.4 0.8 VÄSTASIEN EUROPA Tyskland 2.3 3.6 3.6 11.5 Frankrike 2.0 3.0 11.1 8.2 LATINAMERIKA OCH KARIBIEN Haiti 0.2 0.7 0.7 CENTRALAMERIKA SYDAMERIKA Brasilien 1.3 3.1 ** Källa: The World Bank's report on World Development Indicators 2003, s. 94 PE 326.776 24/28 RR\524093.doc