FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE

Transkript

1 GEMENSAMMA PARLAMENTARISKA AVS-EG-FÖRSAMLINGEN Utskottet för sociala frågor och miljö ACP-EU 3640/B/03 24 november 2003 FÖRSLAG TILL BETÄNKANDE om fattigdomsrelaterade sjukdomar och reproduktiv hälsa i AVS-länder inom ramen för nionde Europeiska utvecklingsfonden Föredragande: Karin Scheele Aime François Betkou (Madagaskar) Motivering PR\ doc APP 3640/B

2 MOTIVERING Fattigdom och hälsa Dålig hälsa minskar den personliga förmågan, sänker produktiviteten och minskar intäkterna och bidrar därmed till fattigdom. En hög sjukdomsfrekvens och dålig hälsa i ett land skadar det ekonomiska resultatet, medan en högre medellivslängd, som är en viktig indikator för hälsostatusen, stimulerar ekonomisk tillväxt. I detta avseende kräver en utvärdering av fattigdomen en kombination av inkomstbaserad, indikatorbaserad och deltagandebaserad information, vilket leder till en anpassad utveckling när det gäller utformningen av policyn. Investeringar i grundläggande hälsovård i utvecklingsländerna är bara en bråkdel av vad som behövs. Utvecklingsländer med låga inkomster satsar endast 21 USD per person och år på hälsovård, och mycket av satsningen går till dyra vårdtjänster i stället för grundläggande förebyggande arbete och vård. Världshälsoorganisationen (WHO)/Världsbankens kommission om makroekonomi och hälsa beräknade att det behövdes ytterligare 30 miljarder USD om året. Fattigdomsrelaterade sjukdomar Fattigdomsrelaterade sjukdomar är de stora orsakerna till, och samtidigt konsekvenserna av, den betydande fattigdomen i utvecklingsländer som AVS-länder, i synnerhet länderna i Afrika söder om Sahara. Denna typ av sjukdomar, i synnerhet hiv/aids, malaria, tuberkulos och smittsamma sjukdomar, diarrésjukdomar och hudåkommor drabbar främst de minst utvecklade länderna. Den årliga dödssiffran i hela världen i dessa tre sjukdomar närmar sig 6 miljoner människor, och i vissa afrikanska länder är 40 procent av hela befolkningen hiv-smittad. Kampen mot dessa sjukdomar är en av de viktigaste strategierna för att få bukt med fattigdomen och främja ekonomisk tillväxt i utvecklingsländerna. Hiv/aids utgör ett allvarligt hot mot utvecklingen i AVS-länderna, och effekterna är som hårdast i de AVS-länder som hör till gruppen minst utvecklade länder. Enligt UNFPA:s rapport från 2002 är hälften av de smittade unga människor i åldern 15-24, av vilka många inte har någon tillgång till information eller förebyggande tjänster, och de är fortfarande ovetande om epidemin och om hur man skyddar sig själv. Hiv/aids bidrar även till den långsamma ekonomiska tillväxten och aktiviteten i de värst drabbade länderna, eftersom den produktiva mänskliga resursen faller offer för smittan. De effektiva strategier som behövs för att bekämpa hiv/aids-epidemin omfattar en kombination av behandling, utbildning och förebyggande arbete. Sådana strategier behöver gå bortom medicin och hälsovård och nå lokalsamhällena. Framför allt är ett engagerat politiskt ledarskap en nödvändighet. Bekämpning av fattigdomsrelaterade sjukdomar Det sjätte millennieutvecklingsmålet avser bekämpningen av hiv/aids, malaria och andra sjukdomar. Det sätter upp specifika mål för förekomsten av hiv/aids och malaria, och det tar APP 3640/B 2/7 PR\ doc

3 även upp tuberkulos på ett framträdande sätt. Dessa tre sjukdomar är även i fokus för ett nytt initiativ från flera organ, den globala fonden för hiv/aids, tuberkulos och malaria. Vid det andra ordinarie mötet som hölls i Maputo, Mozambique, den juli 2003, ägnade Afrikanska unionens stats- och regeringschefer en särskild session åt att behandla och diskutera det aktuella läget för hiv/aids, tuberkulos, malaria och andra relaterade infektionssjukdomar i Afrika. De bekräftade på nytt sitt åtagande att nå de mål som de satte upp beträffande finansiering av hälsovårdssektorn i sina stater och åtog sig på nytt att uppnå målet att satsa 15 procent av bruttonationalprodukten på folkhälsan. För hållbarhetens skull behöver initiativ att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar i AVS-länder integreras väl i ländernas nationella och regionala vägledande program och den sociala sektorn i samarbete mellan AVS-länderna enligt den nionde Europeiska utvecklingsfonden. Aktiviteterna enligt dessa initiativ bör utformas så att de inriktas på eftersatta och sårbara grupper som kvinnor, ungdomar och barn genom: - Informations-, utbildnings- och kommunikationsprogram som tar hänsyn till sociala, hälsomässiga, ekonomiska och kulturella aspekter bland befolkningen. - Utveckling av tjänster som förbättrar tillgången till grundläggande vård. - Formulering av en policy och identifiering av prioriteringar som ger politiskt stöd i kampen mot de fattigdomsrelaterade sjukdomarna. - Förbättring av samarbetet med utvecklingspartner och internationella organisationer som ägnar sig åt att bekämpa fattigdomsrelaterade sjukdomar och underlätta tillgången till överkomliga nödvändiga läkemedel och hälsoprodukter samt bra dricksvatten. - Stöd till forskning och utveckling med inriktning på relevanta aspekter av de fattigdomsrelaterade sjukdomarna i AVS-länder. Internationella initiativ Världshälsoorganisationens (WHO) globala strategi för hiv/aids understryker den mängd kunskap och erfarenhet som har samlats under 20 år av globala ansträngningar att motverka hiv/aids. Det vill säga en omfattande kunskap om hur man förhindrar hiv från att spridas och om de faktorer som påskyndar dessa spridning. Av de lärdomar som man gjort är följande några av de mest effektiva ingreppen i kampen mot hiv/aids: Starkt ledarskap från regeringshåll genererar den kraftfullaste responsen på hiv/aids. Investeringar i förebyggande åtgärder, behandling och vård nu, undviker långt högre mänskliga och finansiella kostnader i framtiden. Omfattande informationskampanjer (som omfattar öppenhjärtiga diskussioner om sexuellt beteende och användningen av narkotika) bidrar till att motverka förnekande och leder till minskade nivåer av hiv-smitta. Att göra kondomer, steril injektionsutrustning och andra produkter allmänt tillgängliga reducerar riskerna och resulterar i ett lägre antal smittade. Starka kontrollprogram för sexuellt överförd smitta resulterar i färre hiv-infektioner. PR\ doc 3/7 APP 3640/B

4 Rationell och effektiv användning av bromsmediciner och andra hiv-relaterade behandlingar leder till frapperande minskningar av hiv/aids-relaterad dödlighet och sjuklighet. Nationella strategiska hiv/aids-planer bidrar till att skapa nationellt och flersektoriellt gensvar och optimerar användningen av mänskliga och ekonomiska resurser. Epidemiologiska och beteendevetenskapliga data behövs för att vägleda utvecklingen och övervakningen av nationella strategiska planer för hiv/aids. Meningsfulla partnerskap mellan regeringar, vårdyrkena, människor som lever med hiv/aids, sårbara grupper, lokala samhällen och icke-statliga organisationer resulterar i ett starkt nationellt och lokalt gensvar. Lagar och policy som motverkar stigmatisering och diskriminering av människor som lever med hiv/aids, och sårbara befolkningar reducerar den negativa effekten av pandemin och förbättrar förebyggande, hälsofrämjande åtgärder, behandling och vårdinsatser. För att åstadkomma allt detta är det viktigt att man är medveten om hinder såsom bristfällig utbildning, otillgängliga behandlingar, könsojämlikhet, negativa kulturella attityder, stigmatisering och diskriminering vilket sammantaget behöver motverkas med stor kraft. Ett antal av dessa frågor är av mycket stor betydelse även när det gäller att bekämpa andra fattigdomsrelaterade sjukdomar än hiv/aids. I likhet med andra utvecklingsländer har många AVS-länder ett omedelbart behov av att få tillgång till överkomliga, viktiga läkemedel för behandling av smittsamma sjukdomar, och de är kraftigt beroende av importen av sådana läkemedel. I detta sammanhang antog Europeiska unionens råd den 26 maj 2003 förordning (EG) nr / i syfte att uppmuntra läkemedelsbranschen att erbjuda väsentliga läkemedel mot hiv/aids, malaria och tuberkulos till reducerade priser för de fattigaste länderna. I förordningen fastställs även säkerhetsåtgärder för att undvika den snedvridning av handeln som skulle uppstå om sådana läkemedel återimporterades till Europeiska unionen. Gruppen av AVS-länder begärde i juni 2003 att Europeiska kommissionen från resurser inom AVS skulle finansiera ett program kallat EC/ACP/WHO partnerskap om läkemedelspolicy i AVS-länder, till ett belopp av 25 miljoner euro. Programmets övergripande mål är att minska det stora gapet mellan den potential som nödvändiga läkemedel har att erbjuda och den reella situationen att läkemedel är oåtkomliga, för dyra, osäkra eller felaktigt använda för miljontals människor i AVS-länderna. Finansieringsavtalet för detta program har undertecknats gemensamt. Den 30 augusti 2003 fattade Världshälsoorganisationens TRIPS-råd ett beslut som verkar göra slut på två års dödläge i frågan om fattiga länders tillgång till läkemedel. Det bör emellertid påpekas att samtidigt som generiska läkemedel medför att priserna sjunker, så måste majoriteten av tillverkarna av generiska läkemedel vänta tills patenträttigheterna upphör (om de inte beviljas en obligatorisk licens) innan de kan börja tillverka sådana läkemedel och ta ut lägre priser från konsumenterna. Detta kommer att fortsätta att gälla för många läkemedel som för närvarande finns på marknaden samt många nya läkemedel. APP 3640/B 4/7 PR\ doc

5 Reproduktiv hälsa och utveckling Att förbättra den reproduktiva hälsan är ett sätt att främja hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Satsningar på den reproduktiva hälsan räddar och förbättrar liv och verkar positivt för jämlikheten mellan män och kvinnor. Begreppet reproduktiv hälsa omfattar alla områden som rör reproduktion, från sexuell hälsa till möjligheten för familjer att välja tidpunkten för och antalet barn. Vid den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) som ägde rum 1994 i Kairo fastställdes att reproduktiv hälsovård består av tre nära relaterade delar: Frivillig preventivmedels- och familjeplaneringsrådgivning. Mödravård, säkra aborter, förlossningsvård, eftervård och vård efter abort. Vård för att förebygga, upptäcka och behandla sexuellt överförbara sjukdomar, däribland hiv/aids. Många av de problem som det internationella samfundet anser måste åtgärdas akut bottnar i att man har försummat de reproduktiva rättigheterna och den reproduktiva och sexuella hälsan. Där ingår bland annat följande: Könsbaserat våld. Hiv/aids. Dödlighet bland mödrar. Tonårsgraviditeter. Övergivna barn. Snabb befolkningstillväxt. Det finns uppenbara samband mellan fattigdomsbekämpning och reproduktiv hälsa, vilket innebär att fattigdomsreduktion måste ges företräde bland de utvecklingspolitiska åtgärderna. En bättre grundläggande hälsa och utbildning kan leda till bättre hälsa både för individen och familjen, effektivare användning av hälsovården och förbättra familjeplanering och reduktion av sexuellt överförbara sjukdomar. Internationell politik Den internationella konferensen om befolkning och utveckling (ICPD) som ägde rum i Kairo 1994 var en milstolpe i befolknings- och utvecklingshistorien och för kvinnors rättigheter. Handlingsprogrammet som antogs enhälligt av 179 länder är en framåtblickande 20-årsplan. Handlingsprogrammet är av stor betydelse när det gäller att nå millennieutvecklingsmålet (MDG, nästa sida). Handlingsprogrammet fäster även uppmärksamheten på andra viktiga aspekter som spelar en roll när det gäller att uppnå en hållbar utveckling: hälsa generellt, jämlikhet mellan könen, självbestämmande för kvinnorna, utbildning, migration och forskning. Resultatet av denna konferens återspeglar insikten om att alla dessa faktorer är knutna till varandra och att de påverkar varandra och ekonomin, miljön, sociala strukturer och livskvaliteten generellt. PR\ doc 5/7 APP 3640/B

6 I handlingsplanen formulerades att antal specifika rekommendationer och mål som behöver uppnås. Ett par av de mer övergripande är: - Regeringarna bör sträva efter att satsa 0,7 procent av BNP på utvecklingsbistånd och öka budgeten för befolkning och utveckling. - Icke-statliga organisationer och lokala aktörer som kan lämna ett bidrag behöver engageras i policyformuleringen. Finansiellt avtal Handlingsplanen specificerade de ekonomiska resurserna, både inhemska och externa, som är nödvändiga för att genomföra programpaketet för befolkningen och den reproduktiva hälsan under de kommande 20 åren. Man har beräknat att man för att genomföra dessa program i världen skulle behöva 17 miljarder USD till 2000 (artikel handlingsplanen ICPD). Två tredjedelar av de beräknade kostnaderna väntas satsas från inhemska källor, vilket utgör ett totalt belopp på 11,3 miljarder USD till En tredjedel av det totala behovet behöver komma från internationella givarländer (artikel ICPD). Dessa externa resurser bör utgöra ett belopp på 5,7 miljarder USD till 2000 och 6,1 miljarder USD till 2005 (artikel handlingsplan ICPD). ICPD resurstilldelningsmål Finansiella resurser som behövs i miljarder USD År Inhemska resurser Externa resurser Totala resurser ,3 5,7 17, ,4 6,1 18, ,7 6,8 20, ,5 7,2 21,7 Källa: Handlingsprogram av ICPD den 5-13 september 1994 (artikel och 14.11) Ouppfyllda behov och bristande finansiering De utvecklade länderna har gjort ansträngningar för att nå målen och målsättningarna från ICPD efter Den totala anslagsnivån från de utvecklade länderna ökade från 1,37 miljarder USD 1995 till 1,59 miljarder USD Vidare gjorde flera givarländer en positiv omvärdering av sin policy om sexuell och reproduktiv hälsa i linje med ICPD:s målsättningar. Men de allmänna, positiva trenderna från tiden efter ICPD verkar försvagas och till och med gå tillbaka. Resursmobiliseringsnivån 2000 nådde inte de överenskomna målen enligt ICPD. 1. Bidragen från givarländerna till internationella befolkningsverksamheter utgjorde endast 28 procent av målet på 5,7 miljarder USD för Bidragen från FN-systemet, fonderna, låg från utvecklingsbanken etc. utgjorde 17,6 procent av ICPD :s målsättning för APP 3640/B 6/7 PR\ doc

7 3. Sammanlagt utgjorde den totala befolkningssatsningen (inklusive banklån och FN-systemet) 2000 inte ens hälften av ICPD :s mål för det året (45,6 procent). EU:s politik Med tanke på att finansieringen inte har nått målen borde EU och medlemsstaterna nu nå 0,7 procent av BNP i bidrag till utvecklingshjälp. Kärnan i EU :s samarbete med de 77 AVS-länderna finns i Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Cotonou-avtalet (2000) lägger grunden för de femåriga finansieringsprotokollen för den nionde Europeiska utvecklingsfonden ( ). Det bör betonas att EU och AVS-länderna genom kommissionen och GD Utveckling har visat god vilja gentemot både UNFPA och IPPF för att fylla det anständighetsgap som skapades av policyn från Mexico City. Detta stöd för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter bör stärkas i den nionde Europeiska utvecklingsfonden och kommande europeiska utvecklingsfonder. Generell reproduktiv hälsa har inte identifierats som ett prioriterat område i AVS-ländernas landstrategidokument (CSP). Till följd av detta får reproduktiv hälsa få anslag eller inga alls, och AVS-länderna saknar ett av de väsentliga verktygen för att ta sig an fattigdomsproblemet. Det finns mycket som talar för en satsning på sexuell och reproduktiv hälsa när det gäller överkomlighet och kostnadseffektivitet: familjeplanering har visat sig vara en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna som står till buds för att minska mödrars och spädbarns dödlighet 1 och investeringar i förhindrandet av sexuellt överförbara sjukdomar, inklusive hiv/aids, sparar tusentals liv. Hälsa och reproduktiv hälsa behöver följaktligen prioriteras inom ländernas program så att lämpliga medel kan tilldelas dessa sektorer. Ett sätt att ta sig an detta problem består i att aktivt engagera civilsamhället när det gäller att utforma och genomföra landstrategidokumenten för att se till att befolkningens behov av reproduktiv hälsa återspeglas på ett korrekt sätt. Ett nytt instrument är förordningen om stöd för strategier och åtgärder avseende reproduktiv och sexuell hälsa och därtill hörande rättigheter i utvecklingsländerna (KOM(2002) 120). 1 Det kostar USD om året i genomsnitt att ge tillgång till familjeplanering för en person i ett utvecklingsland. Denna billiga service tacklar en bred uppsättning reproduktiva bekymmer. PR\ doc 7/7 APP 3640/B