Danandet av världsmedborgare Kungälv 16 april 2015

Danandet av världsmedborgare Kungälv 16 april 2015 Vad är en världsmedborgare? PPT1 För mig innebär det att jag identifierar mig själv som medborgare i ett globalt samhälle. Själv är jag uppvuxen i det svenska folkhemmet och jag vill gärna undersöka hur vi kan bygga ett globalt folkhem för globala medborgare eller kanske vi ska kalla oss glokala medborgare? Att betrakta sig själv som världsmedborgare står inte i motsats till att vara lokalpatriot eller att vara svensk, dansk, etiopier eller kurd. I vår vardag lever och verkar vi i ett lokalt samhälle, i en nation. Det handlar inte om antingen eller, utan om både och. Vad vi behöver utveckla, anser jag, är ett gemensamt ansvar och demokratiska redskap för att kunna ta itu med de gemensamma globala problemen och för att för att kunna säkerställa alla medborgares grundläggande rättigheter på planeten jorden. Och, inte att förglömma, en hållbar framtid för kommande generationer. Med tanke på att vi levt i globaliseringens tidevarv ett tag nu, så borde ju begreppet världsmedborgare vara en självklarhet idag, kan man tycka. Men nej, så är det inte alls. Vi har blivit kunder på en global marknad i stället för medborgare i ett globalt samhälle. Frågan är om det överhuvudtaget är relevant att tala om världsmedborgare idag. Vi lever ju i en tid när i stället nationalismen återigen är på stark frammarsch runtom i Europa, i en tid när t o m folkbildningens fader Grundtvig har kidnappats av nationalisterna i Dansk Folkeparti. Mitt svar på frågan är tveklöst JA. Just därför! Vi behöver ibland påminna oss om att samhället befinner sig i ständig förändring och att det varken är slumpen eller ödet som avgör i vilken riktning samhället ska utvecklas. Vi behöver påminna oss om att allmän rösträtt infördes och jämlika välfärdssamhällen växte fram här i Norden som en följd av att tillräckligt många människor, tillräcklig målmedvetet kämpade för en samhällsförändring. FN och Deklarationen om de mänskliga rättigheterna kom till efter andra världskriget då tillräckligt många var överens om att vi aldrig igen ville uppleva ett världskrig och att varje människas rätt till liv, frihet och social trygghet måste garanteras. Och. Vi behöver påminna oss om att vi har blivit kunder på en global marknad i STÄLLLET FÖR medborgare i ett globalt samhälle helt enkelt för att mycket målmedvetna aktörer de senaste decennierna har drivit på för en nyliberal globalisering av ekonomin. En politik som kommit att kallas för den enda vägens politik har anammats av de flesta regeringar i världen som om demokrati inte längre handlar om att vi ska kunna föreställa oss olika sätt att organisera samhället. Margaret Thatcher som tillsammans med Ronald Reagan var den nyliberala politikens banérförare sa t o m: There is no such thing as society. Det finns inget samhälle. Och så tillade

hon: There is no alternative. Det finns inget alternativ. Så kan också en vision formuleras. Visionen om den avreglerade globala marknaden och samhällets nedmontering har blivit verklighet. Och med facit i hand blev det inte särskilt bra. Våra barn och barnbarn växer nu upp i en värld som fastnat i ekonomisk depression efter den globala finanskrisen. Framtidshoppet är allvarligt utrotningshotat. I skuggan av globaliseringen växer sig nu nationalister, jihadister och nynazister allt starkare runt om i världen. Hur kan vi hitta en väg ut ur frustrationen, uppgivenheten och hatet? Hur kan vi återerövra framtidshoppet och börja tänka och agera som världsmedborgare? Och vilken roll har folkhögskolorna? Jag tänkte dela med mig av mina erfarenheter som lärare på Glokala folkhögskolan i Malmö och nu senast som lärare på Munka folkhögskolas filial i Perstorp. För tio år sedan fick jag möjlighet att starta en ny folkhögskola tillsammans med den lokala Folkbildningsföreningen i Malmö. Då resonerade jag att om man får starta en folkhögskola i globaliseringens tidevarv bör den rimligtvis fokusera på hur vi kan utvecklas som aktiva medborgare i en globaliserad värld, hur vi kan förena lokalt och globalt engagemang. Jag föreslog namnet Glokala folkhögskolan. PPT2 Jag fick ansvar för att starta allmän kurs med glokal profil. De kursdeltagare som sökte till kursen skulle läsa in gymnasiekompetens, men var samtidigt intresserade av att förstå globaliseringen och intresserade av vad en glokal medborgare skulle kunna vara. Det lärde de sig genom att träffa aktiva medborgare från Malmö och från den globala rättviserörelsen. PPT3 Den globala rättviserörelsen växte fram kring millennieskiftet. År 2001 anordnades det första World Social Forum i Porto Alegre i Brasilien samtidigt som World Economic Forum ägde rum i Davos i Schweiz. På World Economic Forum träffas årligen politiker och direktörerna för världens största företag för att diskutera situationen i världen. Det är därför ingen slump att globaliseringen hittills främst gynnat de transnationella företagen. Det var heller ingen slump att det första WSF anordnades i just Porto Alegre. Porto Alegre har blivit känt för sin deltagande demokrati, för medborgarnas möjlighet att aktivt påverka vad som ska prioriteras i kommunens budget. Globala rättviserörelsen kom på så sätt att bli en demokratirörelse. En rörelse som både vill demokratisera globaliseringen OCH som vill vitalisera den lokala demokratin. Det som förenade de medborgare som möttes på World Social Forum var frustrationen över en orättvis och ohållbar världsordning. Ekonomiskt, ekologiskt och socialt ohållbar. En annan värld är möjlig var och är forumets motto. Ett av många förslag som lyftes fram var förslaget på en Tobinskatt, en

skatt på finansiella transaktioner. Syftet var att bromsa den globala spekulationsekonomin samtidigt som tanken var att en global skatt skulle kunna användas för välfärdsinvesteringar i de fattigaste länderna. Det skulle dock krävas en global finanskris innan politikerna fattade att det var ett bra förslag. Sociala forum har sedan 2001 anordnats på en mängd olika platser på jordklotet och samlat hundratusentals människor; i Latinamerika, i Indien, i Afrika, i USA, i Europa. Det senaste World Social Forum hölls i Tunis i mars i år. Kursdeltagarna på Glokala folkhögskolan deltog först i Skåne Social Forum och sedan i European Social Forum som anordnades 2008 i Malmö, efter Florens, Paris, London och Aten. Ett jätteprojekt som Glokala folkhögskolan var medarrangör till. Jag själv höll ett tal om demokrati inför 15 000 demonstranter. Det var häftigt kan jag säga. Efter att ha mött aktiva medborgare från när och fjärran formulerade vi ett recept för samhällsförändring - mot maktlöshet och uppgivenhet: PPT4 1. Frustration. Definiera problemet! 2. Förståelse. Skaffa kunskap! 3. Vision. Formulera förslag till förändring! 4. Samarbete. Skaffa många kompisar! 5. Uthållighet. Ge inte upp - förändring tar tid! Receptet är i allra högsta grad tillämpbart idag, eftersom känslan av maktlöshet och uppgivenhet alltmer förlamar vår värld sedan den globala finanskrisen briserade 2008. Efter European Social Forum som ägde rum mitt under finanskrisens mest dramatiska ögonblick funderade jag på om Glokala folkhögskolan skulle kunna skapa ett mer kontinuerligt medborgarforum. Det blev kursen Glokala tankesmedjan. De flesta som sökte sig till den var personer som var intresserade av samhällsfrågor men som inte tagit steget att engagera sig i ett parti eller någon organisation. Glokala tankesmedjan PPT5 vänder sig till dig som vill tänka och agera som en global medborgare. söker efter ett nytt sätt att leva, ett nytt sätt att organisera samhället lokalt och globalt. I Glokala tankesmedjan gav vi oss friskt i kast med de globala problemen: Den globala spekulationsekonomin såklart, men också den globala klimatkrisen och den ökande ojämlikheten. Vi började med seminariet Finanskris och sen då? som anordnades i januari 2009 samtidigt som det nionde WSF hölls i Amazonas regnskog. Inledningsvis hade vi alltså en koppling till forumrörelsen, men sedan blev det andra rörelser vi kom att intressera oss för. Proteströrelser som uppstod lokalt,

men som snabbt fick internationell spridning: Occupy- rörelsen, den arabiska våren och 15M- rörelsen/los Indignados i Spanien. Glokala tankesmedjan kom i mycket stor utsträckning att formas av kursdeltagarna och redan från början kopplade vi de existentiella frågorna till de globala samhällsfrågorna. En av kursdeltagarna, Jovamana Soveidan, skrev en artikel som börjar så här: PPT6 Varför är vi inte lyckliga? Jag överdriver inte om jag säger att de flesta människor som jag möter lider av brist på glädje och harmoni i sina liv. Det är vanligt att man kan bli nedstämd perioder av sitt liv men det verkar som folk nuförtiden har tappat livsgnistan och ofta är nedstämda. Vad beror det på? Detta kan bero på många olika faktorer alltifrån hur samhället är och i vilket land man befinner sig i. Lever man i länder där man slåss mot fattigdom eller i länder där det finns krig och man tvingas fly för att rädda sitt liv är det inte så konstigt att man mår så dåligt. Men i ett land som Sverige kan man tycka att de flesta borde må bra med tanke på att här finns inget krig och vi har det ganska bra ekonomiskt. Men ändå mår vi inte bra! Antalet människor som tar antidepressiva medel ökar varje dag. Inte nog med att vi har en världsordning som är ohållbar. Om inte ens vi som lever i den rikaste delen av världen kan uppleva lycka, då måste något vara riktigt galet, resonerade vi. Och vi ställde frågan: Kan längtan efter ett annat sätt att leva samtidigt bli en drivkraft för att förändra samhället? Vi upptäckte att det fanns fler som ställde sig den frågan. Bland annat Tim Jackson (PPT6) som är professor vid Surreyuniversitetet i Storbritannien och som skrivit boken Prosperity without growth economics for a finite planet som vi läste. Senare kom den ut på svenska med titeln Välfärd utan tillväxt så skapar vi ett hållbart samhälle. Tim Jacksons utgångspunkt är att vårt nuvarande ekonomiska system som bygger på ständigt ökad tillväxt helt enkelt inte går ihop med det faktum att vi lever på en planet med begränsade naturresurser. Han ifrågasätter också om ökad tillväxt verkligen leder till ökad lycka. För att hålla tillväxten igång hetsas vi till att konsumera mera. Och för att kunna konsumera mera måste vi jobba mera. Och låna mera. Vi fastnar i en permanent stressituation där vi redan som barn oroar oss för att inte duga som människor om vi inte kan köpa rätt prylar. Tim Jackson menar att om vi överger tillväxtekonomin kan vi skapa både en hållbar planet - och ett hållbart liv. Om vi väljer att leva ett materiellt sett enklare liv behöver vi inte längre jobba så mycket. Och vi får tid till att leva. Omställningen måste dessutom vara rättvis, säger han. Det är framför allt vi i den rika delen av världen som behöver minska på konsumtionen och på våra ekologiska fotspår. Christer Nylander (PPT6), deltagare i tankesmedjan, hade varit en framgångsrik företagare men gått in i väggen av stressen och han blev så entusiastisk av att

läsa boken att han helt enkelt skickade ett mejl till Tim Jackson och frågade om han inte ville komma till Malmö. Of course. svarade Tim Jackson. Och vi lyckades få med oss Malmö högskola och bokförlaget Ordfront på ett gemensamt arrangemang. Christer och jag mötte Tim Jackson på Kastrup och på kvällen fylldes Malmö högskolas största lokal till bredden. När de 400 sittplatserna var upptagna fylldes golvet och scenen med åhörare. Det var en häftig känsla att inse att så många verkar längta efter andra perspektiv på hur vi kan leva tillsammans och efter en ny logik för drivkrafterna i samhällsutvecklingen. Men vi ville också få igång samtal, medborgare emellan. Och vi upptäckte att även det var något som var efterlängtat av många. Vi anordnade ett nytt öppet seminarium med författarna Nina Björk och Christer Sanne (PPT7) som också blev väldigt välbesökt, många fick sitta på golvet även denna gång. Och vi var noggranna med att se till att alla som kom dit fick möjlighet att delta i samtal i mindre grupper. Nina Björk formulerade några frågor som egentligen alla medborgare i vårt globala samhälle borde reflektera över: Vad är ett gott människoliv? Vilka behov behöver tillfredsställas? Vilka arbeten behöver utföras? Vilka gränser sätter naturen för det vi kan göra på jorden? I Glokala tankesmedjan ställde vi sen också frågan: Hur kan samarbete, gemensamt ansvar och gemensam nytta bli normen i samhället i stället för konkurrens, ansvarslöshet och egennytta som präglar samhället idag. Eller närmare bestämt som präglar den globala marknaden idag. Vi lärde oss mycket genom att läsa Elinor Osborns bok Allmänningen som samhällsinstitution. Elinor Osborn visar att människor under hundratals år genom frivillig organisering har lyckats utveckla hållbara lokala system för fiske, bevattning, skog, betes- och jaktmarker. Det som drivit dessa människor till självorganisering är insikten om att vattnet eller fisket riskerar att ta slut, och att man samtidigt sett reella möjligheter att göra något åt saken. Det tyckte vi var mycket hoppfullt. Vi resonerade att världsmedborgaren kan börja växa i oss när tilliten till andra och samhörighet med andra växer. Och det börjar oftast i det lilla, i det lokala. Fungerar det i liten skala vågar vi tro att det också kan fungera i större skala - om vi kan föreställa oss planeten jorden som vår gemensamma allmänning. Ett bra redskap hittade vi i förslaget om en ny FN- deklaration om Moder Jords rättigheter. Ett förslag som just bygger på tanken om planeten jorden som vår gemensamma allmänning. I april 2010, några månader efter det kollapsade klimattoppmötet i Köpenhamn, möttes tusentals aktiva medborgare i Cochabamba i Bolivia där förslaget om Moder Jords rättigheter presenterades. Vi

i Glokala tankesmedjan var inte där men vi anordnade en glokal folkomröstning om Moder Jords rättigheter på en festival i Malmö. Fråga två på valsedeln utgår från ett förslag om att tydligt stärka naturens rättsliga status. Den brittiska juristen Polly Higgins lyfter i sin bok Eradicating Ecocide fram förslaget att den som allvarligt skadar ekosystem ska kunna dömas och straffas. Polly Higgins medverkade för övrigt på Klimaforum där tusentals engagerade medborgare möttes i Köpenhamn bl a för att utarbeta deklarationen System change not climate change samtidigt som politikernas klimattoppmöte kollapsade. Till min stora glädje har jag just läst att Polly Higgins i mars i år träffade den svenska miljöministern och det svenska utrikesdepartementet. Två miljöpartistiska riksdagsledamöter har nu också skrivit en motion till Sveriges riksdag med rubriken Naturens rättigheter. De hänvisar till att Ecuador och Bolivia antagit lagar om Moder jords rättigheter. Miljöpartisterna kräver också i en motion till riksdagen att Sverige i FN ska driva Polly Higgins förslag om att ekocid (ecocide på engelska) införlivas i Romstadgan. En annan värld är möjlig. Men det tar tid. Och kampen om samhällsutvecklingen är som sagt dynamisk. De transnationella företagen trycker just nu på för att politikerna i EU och USA ska fatta beslut om TTIP, ett handelsavtal som enligt många är ett allvarligt hot mot demokratin, miljön och välfärden. Företagen vill bl a ha möjlighet att kunna kräva stora skadestånd om ett land inför regler eller lagar som begränsar företagens vinst. PPT8 Medborgare i EU har använt sig av det demokratiska verktyg som idag finns till hands för EU- medborgare att lyfta en fråga till EU- kommissionen och EU- parlamentet, nämligen ett medborgarinitiativ. Över en miljon EU- medborgare har undertecknat namninsamlingen med krav på att stoppa TTIP. Och nu på lördag den 18 april är det en global aktionsdag med budskapet Stoppa TTIP! Det blir t o m en manifestation här i Göteborg. Så agerar globala medborgare. På Glokala folkhögskolan och i den globala rättviserörelsen används begreppet världsmedborgare som om det var en självklarhet. Det är det inte överallt. Det blev väldigt tydligt för mig när jag flyttade till norra Skåne och började jobba på Munka folkhögskolas filial i Perstorp. Perstorp ligger nämligen i norra Skåne där främlingsfientliga Sverigedemokraterna har starkt stöd av väljarna. PPT9 På min första samhällskunskapslektion i höstas ställde jag frågan: Hur ser ni på samhällsutvecklingen för närvarande? Tycker ni att det blir bättre eller sämre? Nästan alla kursdeltagare tyckte att det blir sämre. Hur då? undrade jag. Det är så många som saknar jobb och bostad idag och pengarna räcker inte till välfärden. Vi är oroliga för framtiden, svarade de. Varför blir det sämre, tror ni? fortsatte jag. Invandringen, svarade en kvinna snabbt, och många höll med. När pengarna inte räcker till, kan inte Sverige ta emot fler flyktingar och invandrare, sa de.

Vart tog folkhemmet vägen? frågade kvinnan som var drivande i diskussionen. Ja, vart tog folkhemmet vägen? Folkhemmet byggdes en gång av Socialdemokraterna men numera är det bara en politiker som talar om folkhemmet. Med betoning på det svenska folkhemmet. Och det är Jimmie Åkesson i Sverigedemokraterna. Tillbaka till lektionen. Om jag har förstått er rätt, sa jag till kursdeltagarna, lyfter ni fram två problem: Dels att resurserna inte räcker till i samhället idag. Dels att det finns människor som av olika anledningar tvingas fly sina länder. Hur menar ni att det problemet ska lösas då? undrade jag. Genom överenskommelser i EU och i FN, svarade kursdeltagarna. Alla länder ska ta emot flyktingar och invandrare och flyktingmottagningen ska vara rättvist fördelad mellan länderna, svarade kursdeltagarna. Aha, ni menar att det finns problem som kräver globala lösningar. Det låter klokt, sa jag. Det här var några veckor före valet och i samhällskunskapen anordnade vi en medborgarriksdag. Kursdeltagarna fick skriva motioner i frågor som de tyckte var viktiga. De valde bl a att skriva om invandringen, tågtrafiken, ojämlikheten, arbetslösheten och välfärden. De skaffade mer kunskap om vad som låg bakom problemen och när de presenterade sina motioner blev bilden av samhället betydligt mer komplex. De upptäckte t ex att bristen på pengar till välfärden inte bara beror på att invandringen kostar pengar utan också på omfattande skattesänkningar. När vi sen läste en artikel om den nye vd:n för kemikoncernen Perstorps AB lärde vi oss mycket om hur globaliseringen påverkar Perstorp. Perstorp är numera en fattig kommun med stor arbetslöshet. Tidigare jobbade många på Perstorps AB, men jobben har i stor utsträckning flyttats till Kina och andra länder. Den nye direktören är en särskild sorts världsmedborgare (PPT10) kan man kanske säga. Han är svensk medborgare men har bott femton år i Schweiz och jobbat på företag i en rad olika länder. Nu har han anställts av Perstorps ABs ägare, ett riskkapitalbolag som gett honom i uppdrag att höja värdet på företaget så att de kan sälja det vidare med god vinst. Det första han gjorde på sitt nya jobb var att säga upp 111 anställda. En kursdeltagare undrade varför direktören valt att bo i Schweiz när han inte jobbade där. Ett indirekt svar på den frågan kom med nyheten om SwissLeaks. Schweiz är ett populärt land bland personer som inte gillar skatt. SwissLeaks och LuxLeaks d v s avslöjandena om omfattande skatteflykt ledde till att kursdeltagarna ställde frågor om hur skatteparadis fungerar och vad skatteflykten får för konsekvenser för samhället. Globaliseringen har gjort fler avtryck i Perstorp den senaste tiden. Tiggare, närmare bestämt romer från Rumänien, har dykt upp i Perstorp och överallt i Sverige. När vi talade om tiggeriet blev stämningen i klassrummet hätsk. Förbjud tiggeriet kom som förslag från kursdeltagarna. Återigen ställde jag frågan: Vad är lösningen för romerna då? Vi läste in oss på frågan och fick reda på att den rumänska regeringen erbjudits flera miljarder av EU för att kunna förbättra livsvillkoren för romerna, men att den rumänska regeringen uppenbarligen inte

vill göra något för sina egna medborgare. Frustrationen bland kursdeltagarna kvarstod, men de hade i alla fall fått en bättre förståelse för problematiken. Sen kom nyheten om att tiggare utsatts för stenkastning och brutal misshandel i Perstorp. Vi läste också att i Malmö hade någon satt eld på tiggarnas tältläger. Då valde en av kursdeltagarna att berätta att han själv är rom. Det blev en vändpunkt. Därefter har ingen uttalat sig hatiskt om tiggare. I måndags hade vi världsmedborgarkonferens på samhällskunskapen. Kursdeltagarna hade fördjupat sig i några globala problem och skulle presentera sina förslag till lösningar. De tog bl a upp terrorism, krig, skatteflykt och miljöförstöring. Jag måste säga att jag blev imponerad av hur seriöst de diskuterade. De tog upp flera olika aspekter både när de förklarade orsakerna till och lösningarna på problemen. Mest glad blev jag över att de tyckte att det var helt OK att kalla sig världsmedborgare. Nu är de perstorpsbor, svenskar och världsmedborgare! Jag har för övrigt även startat en demokratigrupp som lyfter fram medborgarröster i Perstorps kommun, men det får jag återkomma till en annan gång. PPT11 Hur kan folkhögskolorna dana världsmedborgare? PPT12 1. Se människan 2. Sök kunskap 3. Återerövra medborgaren 4. Återerövra hoppet och modet Först och främst vill jag konstatera att folkhögskolorna har utmärkta förutsättningar för att vaccinera människor mot främlingsfientlighet. Till folkhögskolan söker sig människor av olika slag. Här har vi tid att mötas och att samtala. Men ett gott möte uppstår inte med automatik. När människor möts kan det lika gärna uppstå konflikter. Det gjorde det på folkhögskolan i Perstorp i höstas. Var och varannan dag uppstod det kontroverser mellan kursdeltagarna. Alltid var det den andre som det var fel på. En dag när jag kom in i klassrummet stod en av kursdeltagarna framme vid tavlan och domderade och skrek. Då rann sinnet över på mig. Jag skällde ut honom, varpå han slog hårt i väggen och gick ut därifrån. Killen var sverigedemokrat och spred ofta obehagliga kommentarer omkring sig. Jag hade en sömnlös natt och dagen därpå sökte jag upp honom igen. Jag såg honom i ögonen och sa: Du och jag behöver inte vara ovänner. Han såg mycket lättad ut och sträckte genast fram handen. Jag bad om ursäkt för att jag överreagerat och han gjorde detsamma. Sen bestämde jag mig för att ta hjälp av skönlitteraturen. På svenskan såg vi en film om Odysseus och sen talade vi om livet. Berättelsen om Odysseus handlar om misstro och tillit, om svält och överflöd, om kärlek och hat, om liv och död, om hybris och ödmjukhet. Om att vara människa. Jag bad kursdeltagarna att

reflektera över sin egen livsresa långt genom att skriva några kapitel om sitt liv. Först gick det trögt, men sen lossnade det. Och något hände med dem. Jag hade många starka samtal med dem en och en när vi gick igenom texterna. Inte minst den tidigare så aggressive sverigedemokraten delade med sig av sitt livs smärta och glädje. Som av en händelse fick vi sen ett samtal av en ung författare, Boel Bermann, som ville komma till oss på skolan och berätta om sin debutbok Den nya människan som är en dystopi, en dyster framtidsskildring. Det låter kanske inte så upplyftande, men det blev det. Jag märkte att kursdeltagarna blev intresserade och jag beställde genast flera ex av hennes bok. På en uppföljande temadag hade vi samtal i storgrupp om boken och då hände något som jag knappast hade förväntat mig. Ett fantastiskt samtal kom igång. Deras reflektioner var djupsinniga och de var förvånansvärt öppenhjärtiga. Vi talade om vad vi är rädda för, om vad som formar barnen idag, om vad vi gör med naturen och med varandra. En kursdeltagare från f d Jugoslavien berättade hur det känns när bomberna faller. Något hade hänt. Vi hade mött varandra. På folkhögskolan ska vi lära oss att se människan i varje person vi möter. Och att se hur mycket vi egentligen har gemensamt bara genom det faktum att vi är människor. Det är när vi börjar avhumanisera varandra som det blir farligt. En tiggare är en människa. En sverigedemokrat är en människa. Och när stämningen blir så infekterad att det blir svårt att tala direkt med varandra är skönlitteraturen ett utmärkt redskap. Då kan vi nå varandra genom skönlitteraturen. (En annan klassiker jag varmt rekommenderar är Franz Kafkas Förvandlingen som handlar om en man som en morgon vaknar och upptäcker att han förvandlats till en skalbagge). Folkhögskolan har också goda möjligheter att vaccinera människor mot förhastade slutsatser och snäva perspektiv. Botemedlet heter kunskap. Världsmedborgarens motpol är en kunskapsfientlig, inskränkt person som en gång för alla bestämmer sig för vad som är sanningen och hur världen ser ut. Men kunskap kan bota de flesta. När vi skaffar oss kunskap vidgas perspektiven och verkligheten blir inte längre svart och vit. Vi föds och dör som människor men under livet tillförskansar vi oss olika identiteter. Jag vill att folkhögskolan aktivt ska verka för att stärka medborgaridentiteten. Det är när vi identifierar oss själva som medborgare som vi också börjar se vår egen roll i samhället. Och om vi förenar medborgaridentiteten med en öppen människosyn och ett aktivt kunskapssökande kommer både den lokala medborgaren och den globala medborgaren i oss att växa. Sen har jag också en förhoppning om att folkhögskolorna, och varför inte dess kursdeltagare, kan ta initiativ till öppna medborgarforum för allmänheten där både aktiva medborgare och de som ännu inte är aktiva medborgare kan mötas

för att tala om både livet och samhället. Forum där vi kan lära av varandra. Hur vi kan leva ett gott liv och hur vi kan förändra samhället. För att orka leva och för att få kraft att förändra samhället behöver vi känna samhörighet, men vi behöver också hopp och mod. Ni kanske minns att Malala och Kailash Satyarthi fick Nobels fredspris förra året. Vi såg deras Nobeltal på TV och kursdeltagarna blev märkbart berörda av vad de sa. Kailash Satyarthi som hade så många skrämmande historier om barn som far illa, var också noga med att berätta om alla framsteg som gjorts. Om hur barnarbete och barnadödlighet kraftigt har minskat. Om fler barn som kan gå i skola. We have made progress, sa han. Och han utmanade the culture of silence, passiviteten. Han sa att varje barn är allas barn. Och hans definition av att vara världsmedborgare lyder: Let us globalize compassion. PPT13 Malala som var 14 år när hon blev skjuten i huvudet av en taliban för att hon kämpar för flickors rätt att gå i skolan säger: I am not afraid. Då kan inte heller vi vara rädda. PPT14 Det får bli mitt slutord. Tack för mig!