ÖRON-, NÄS- och HALSSJUKDOMAR I. Övergripande målbeskrivning Profil och verksamhetsfält Specialiteten öron-, näs- och halssjukdomar omfattar fördjupade kunskaper och färdigheter i fråga om handläggningen av medfödda och förvärvade sjukdomar och skador i aktuella organsystem. Utöver diagnostik, medicinsk och/eller kirurgisk behandling och omvårdnad ingår förebyggande verksamhet riktad mot individer eller grupper. Betydelsefulla områden är komplikationer till akuta övre luftvägsinfektioner i öron, näsa, bihålor och hals samt kroniska, inflammatoriska och av allergi och annan överkänslighet betingade tillstånd i dessa områden, neurologiska sjukdomar i hörsel- och balansnerver och de nerver som förmedlar känsel och styr muskelfunktioner i ansikte, svalg och talapparat, tumörer i luftvägar, munhåla och svalg och matstrupe samt i ansikte, halsens hud och mjukdelar och i körtlarna inom dessa områden, avlägsnande av främmande kroppar, problem förknippade med snarkning och sömnapné, användningen av endoskopiska instrument samt behandling av medfödda och förvärvade anatomiska defekter och, frånsett hjärna och ryggmärg, akuta skador inom huvud-halsområdet, särskilt i ansiktets mjukdelar och skelett. Samverkan inom och utom hälso- och sjukvårdssystemet Särskilt starkt kunskapssamband och samarbete finns med specialiteterna hörselrubbningar (audiologi) och röst- och talrubbningar (foniatri). Specialiteten har även samarbete och kunskaps- och färdighetssamband med specialiteterna infektionssjukdomar, allergisjukdomar, lungsjukdomar, barn- och ungdomsmedicin, anestesi och intensivvård, kirurgi, neurologi, neurokirurgi, onkologi, plastikkirurgi och verksamhetsområdet käkkirurgi samt en stor samverkansyta med allmänmedicin och företagshälsovård. Av stor vikt är samarbete med hörselvårdsassistenter, hörselpedagoger och logopeder, och specialisten måste vara väl insatt i verksamhet inom handikapp- och patientorganisationer med anknytning till ämnesområdet. Viktigt är också samarbetet med yrkeshygien och skyddsingenjörer i företagshälsovården.
Kunskaper, färdigheter och förhållningssätt Specialistutbildningen skall leda till allsidiga och breda kunskaper inom specialitetens alla delområden och god praktisk färdighet i fråga om flertalet undersöknings- och behandlingsformer. Särskild vikt måste härvid läggas vid kompetens att självständigt kunna handlägga akuta och livshotande tillstånd (se preciserade delmål). Karaktäristiskt för specialiteten är att den både diagnostiskt och terapeutiskt kräver goda manuella färdigheter hos läkaren. Diagnostiken baseras i hög grad på undersökningar med hjälp av optiska instrument och elektrofysiologiska registreringar. Behandlingsmetoderna omfattar främst kirurgiska ingrepp, till stor del mikrokirurgi, läkemedelsbehandling och anvisning av hjälpmedel. Under specialiseringstjänstgöringen skall den blivande specialisten vidare träna sin förmåga att fatta självständiga och välgrundade beslut i frågor av medicinsk-etisk natur förvärva kunskaper om övergripande sjukvårdspolitiska mål och prioriteringar beredas tillfälle att delta i klinikens verksamhetsplanering och ekonomiuppföljning samt i arbete med produktionskontroll och kvalitetsutveckling förvärva kunskaper och insikter i läkarens arbetsledarroll uppmuntras att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete samt utveckla sin förmåga att kritiskt granska resultaten av olika metoder och tekniker fördjupa sina kunskaper om möjligheterna att förebygga sjukdom och skada, samt delta i individuellt och generellt förebyggande arbete träna sin pedagogiska förmåga genom att delta i undervisning och handledning av olika personalkategorier. Gemensam kunskapsbas
Öron-, näs och halssjukdomar tillhör de kirurgiska specialiteter som har en gemensam kunskapsbas. Detta innebär att specialisten måste ha vissa grundläggnade kirurgiska och anestesiologiska kunskaper och färdigheter samt kännedom om utvecklingen inom andra kirurgiska discipliner. Denna gemensamma kunskapsbas omfattar i huvudsak kirurgisk teknik, omhändertagande av akuta fall, förebyggande av vanliga komplikationer samt kunskap om olika former av narkos och smärtlindring. Specialiteten öron-, näs- och halssjukdomar har också en gemensam kunskapsbas med specialiteterna hörselrubbningar och röst- och talrubbningar (se del II, preciserade delmål). Specialisterna inom denna grupp skall vara väl förtrogna med audiologisk mätapparatur och tekniska hjälpmedel, ha ingående kännedom om hörselmätningar, hörselnedsättningar och deras utredningsgång och behandling på barn och vuxna, rehabilitering av hörselskadade patienter och patienter med tinnitus. De skall vidare ha ingående kännedom om larynxundersökningar, utredningsgång vid röst- och talrubbningar, normal och patologisk röstbildning, rehabilitering av patienter efter laryngektomi, vid afasi och vid läpp-gomspalt, behandling av funktionella röststörningar, talförsening hos barn samt dysartri. Teoretisk utbildning Parallellt med den kliniska tjänstgöringen skall teoretiska studier bedrivas, likaså skall deltagande i kompletterande utbildning i form av kurser, konferenser etc ingå. ST-läkaren skall i samråd med handledaren planlägga litteraturstudier och kursdeltagande som kan påskynda kompetensutvecklingen samt ge kunskaper och färdigheter, som kan vara svåra att förvärva inom ramen för tjänstgöringen. Kvalitetssäkring
Målbeskrivningen skall tjäna som vägledning för den läkare som avser att specialisera sig inom ämnesområdet. Den skall vidare utgöra grunden för ett individuellt tjänstgöringsprogram, som skall utformas i samråd mellan ST-läkare och handledare så snart som möjligt efter anställningen. Specialiseringstjänstgöringen skall ske under handledning och det är verksamhetschefens och handledarens ansvar att tillsammans med ST-läkaren planera tjänstgöring och utbildning så att specialistkompetens uppnås inom den tid som anges i författningen. Det är också verksamhetschefens ansvar att tillse att STläkaren erhåller den sidoutbildning som målbeskrivningen föreskriver och att kompletterande utbildning/tjänstgöring tillhandahålls i de fall kunskapsbehovet inte kan tillgodoses inom den ordinarie verksamheten. Handledaren skall tillse att sidoutbildningen utformas så att målbeskrivningens krav tillgodoses och att god och regelbunden kontakt etableras med sidoutbildande enheters handledare och med eventuell studierektor. ST-läkarens kompetensutveckling skall fortlöpande kontrolleras och stämmas av gentemot det individuella tjänstgöringsprogrammet; en lämplig form för detta är regelbundna utvecklingssamtal. II. Preciserade delmål Gemensamt för kirurgiska specialiteter Under specialiseringstjänstgöringen skall ST-läkaren tillägna sig de för kirurgisk verksamhet gemensamma kunskaperna och färdigheterna rörande - grundläggande kirurgisk teknik, inkluderande minimalinvasiv teknik - initial handläggning av akuta kirurgiska sjukdomar
- förebyggande och behandling av allmänna komplikationer såsom infektion och trombos - olika anestesiformer och smärtlindring - etablerande av fri luftväg inkluderande trakeomoti - intensivvård med chock- och vätskebehandling Gemensamt med specialiteterna hörselrubbningar och röst- och talrubbningar A. Specialisten skall självständigt kunna handlägga/utföra - konventionell öron-, näs- och halsundersökning - utförande och tolkning av informella hörseltest med stämgaffel och konversationsprov - ton- och talaudiometri - tympanometri - infektionstillstånd i ytteröra, hörselgång och mellanöra såsom extern otit, akut otit och infekterad kronisk otit - otosalpingit - traumatiska skador på ytteröra, hörselgång och trumhinna - åldershörselnedsättning och bullerskada - primär utredning av mellanöresjukdomar - neurologisk undersökning med otoneurologisk inriktning - primär utredning och behandling av yrseltillstånd och balansrubbningar - störningar i kranialnervernas funktion - smärttillstånd inom huvud- och halsregion - primärt omhändertagande av röst- och talrubbningar Inom öron-, näs- och halssjukdomar A. Specialisten skall självständigt kunna handlägga - trumhinneretraktioner och kolesteatom - komplikationer till extern otit, akut otit och kronisk otit - yrsel och yrselutredning - akuta infektioner i näsa och bihålor och komplikationer till dessa tillstånd - kroniska sjukdomar i näsa och bihålor och komplikationer till dessa tillstånd - näsblödning - förträngning i näskaviteterna
- allergisk och icke-allergisk överkänslighet inom de övre luftvägarna inkl hudtester, provokationsförfaranden, endoskopisk undersökning, immunoterapi, farmakologisk terapi samt miljösanering - akut skada i ytternäsa och nässkiljevägg - ansiktsfrakturer och mandibelfrakturer - frakturer i tinningbenet - frakturer engagerande orbitan - slemhinneförändringar i munhålan - svalginfektioner inkl komplikationer - organiska och icke-organiska larynxsjukdomar - larynxskador - akuta andningshinder - sväljningsbesvär och matstrupens sjukdomar - spottkörtelstenar, nedsatt salivproduktion och spottkörtelsjukdomar - knuta på halsen - utredning av hörselnedsättning - plötslig sensorineural hörselnedsättning - tinnitus och rehabilitering av tinnituspatienter - indikationer för slätröntgen, ultraljudsundersökning, scintigrafi, CT och MRT - tillämplig mikrobiologi och principer för antibiotikaterapi samt resistensproblematik - utredning och behandling av snarkning och sömnapnésyndrom Operativa ingrepp - incision på ytteröra - tamponadbehandling av hörselgång - paracentes och inläggning av dränagerör genom trumhinnan - behandling av näsblödning (även bakre tamponad) - reposition av näs- och septumfraktur - tömning av septumhematom - korrektionsoperation av septum - exstirpation av näspolyper - exploration av käkhåla via vestibulum oris - konkaluxation och endonasal trepanation av sinus maxillaris
- trepanation av frontalsinus - incision av halsböld - adenoidektomi - tonsillektomi - uvulo-palato-pharyngoplastik - reposition och fixation av zygomatico-maxillära frakturer - exstirpation/provexcision av knutor på halsen - exstirpation av medial och lateral halscysta/fistel - ronkoskopi med stelt och flexibelt instrumentarium, provexcision och avlägsnande av främmande kropp, provtagningsrutiner - exstirpation av glandula submandibularis - direktlaryngoskopi med provexcision - hypofaryngo-esofagoskopi med stelt och flexibelt instrumentarium inkl provexcion och avlägsnande av främmande kropp - trakeotomi och koniotomi - excision av hudförändring, även med full- och delhudshudstransplantat och olika typer av plastikförfaranden För alla ingrepp gäller att operatören skall besitta fullgoda kunskaper vad beträffar indikationer, komplikationer, postoperativ vård och resultat för använda operationsmetod. B. Specialisten skall ha god kännedom om och viss erfarenhet av handläggning/utförande av - tumörernas biologi, patologi, diagnostik och klassifikation samt principerna för tumörkirurgi och alternativa icke kirurgiska behandlingsmetoder och kombinationsbehandlingar - näringsfysiologi och nutritionsproblematik - tumörer på ytteröra, i hörselgång och mellanöra - tumörer i näsa, bihålor - tumörer i spottkörtlar, munhåla och svalg samt huvud-halsregionens underhud och mjukdelar - tumörer i larynx, bronker, hypofarynx, esofagus och tyreoidea - hudtumörer - nivådiagnostik vid hörselnedsättning
- rehabilitering av hörselskada hos barn och vuxna med hjälp av tekniska hjälpmedel och pedagogiska stödresurser - medfödda och ärftliga hörselnedsättningar - uppföljning av hörselscreeningundersökningar på barn - försäkringsintyg beträffande hörselskador - sanerande och hörselförbättrande öronkirurgi - missbildningar inom huvud-halsområdet - atypiska ansiktssmärtor - larynxundersökning med stroboscop - talförsening hos barn - dysartri - funktionella röststörningar - rehabilitering av talhandikapp efter larynxkirurgi med hjälp av talträning, röstventil, matstrupstal, tekniska hjälpmedel och andra stödåtgärder - immunologiska bakgrundsmekanismer vid allergiska sjukdomar - korrektionskirurgi på ytternäsa - ytteröronplastik - funktionell endoskopisk kirurgi i näsa och bihålor - superficiell parotidektomi - dilatationsbehandling av stenoser i hypofarynx och esofagus - avlastande sondbehandling och etablerande av fri och säker luftväg vid hinder på grund av tumörer - metodik vid laserkirurgi - fysiologisk diagnostik vid esofagussjukdomar - upprättande av rättsintyg C. Specialisten skall ha närvarit vid eller ha teoretisk kännedom om handläggning/utförande av - elektrofysiologiska undersökningsmetoder med tillämpning i specialiteten - medfödd läpp-käk-gomspalt - andra tyreoideasjukdomar än tumörer - mediastinoskopi - total parotidektomi - tumörkirurgi inom huvud-halsområdet
- ansiktsfrakturer med engagemang av neurokraniet - reposition av orbitabottenfrakturer - intrakraniella infektioner och tumörer - osteosyntes av mandibelfrakturer och intermaxillärfixation - käkledens traumatologi och sjukdomar - tändernas traumatologi och sjukdomar - större käkkirurgiska ingepp särskilt med hänsyn till komplikationer och postoperativ vård - fonokirurgi - kärlkirurgi - stenosbehandling i larynx, trakea och bronker