Kväveeffektiv uppfödning av ungnöt

Komplettering till Uppslagsboken, Näring på gården: Kväveeffektiv uppfödning av ungnöt Av: Cecilia Lindahl, KRUT / Svensk Mjölk Ingår i Greppa Näringens Uppslagsbok www.greppa.nu Uppdaterad: 2003-01-20 1

INNEHÅLL INLEDNING... 3 UTFODRINGSREKOMMENDATIONER... 3 BERÄKNINGSEXEMPEL... 4 UPPFÖDNINGSMODELLER... 4 FODERSTATER... 5 KVÄVEINNEHÅLLET I DJURKROPPEN... 6 KVÄVEEFFEKTIVITET... 6 Effekter av uppfödningsintensiteten på kväveeffektiviteten... 6 Olika foderstater... 7 Samband mellan råproteinhalten i foderstaten och kväveeffektivitet... 7 KVÄVEÖVERSKOTT... 8 Olika foderstater och olika uppfödningsmodeller... 8 Samband mellan råproteinhalten i foderstaten och kväveöverskott... 8 KVÄVEÖVERSKOTT PER KG TILLVÄXT... 9 ÅTGÄRDER FÖR ATT MINSKA ÖVERUTFODRINGEN AV PROTEIN... 9 Räkna foderstater och anpassa råproteinhalten efter gällande rekommendationer... 9 Öka intensiteten... 9 Följ upp tillväxten... 10 Analysera hemmaproducerat foder... 10 Per kg ts... 10 FÖRSLAG TILL MILJÖNYCKELTAL FÖR UNGNÖTSUPPFÖDNING... 10 Medeltillväxt, g/dag... 10 Kväveeffektivitet, %... 10 Kväveöverskott, kg / producerat djur... 11 Kväveöverskott, kg / kg tillväxt... 11 Kväve från inköpt foder, kg / kg tillväxt... 11 REFERENSER... 11 BILAGOR... 11 2

INLEDNING I arbetet med att uppnå miljömålen Bara naturlig försurning och Ingen övergödning är det viktigt att ta hänsyn till utfodringens betydelse för näringsinnehållet i gödseln. Om man ger ett överskott av protein i förhållande till djurens behov utsöndras det mesta med urinen, vilket kan leda till en större ammoniakavgång från gödseln. För mjölkkor är detta väl utrett och man kan förvänta sig en kväveeffektivitet på ca 25-30 % per årsko. Med kväveeffektivitet avses då hur mycket av kvävet från fodret som används till produkter, t.ex. mjölk, fosteransättning och kroppstillväxt och detta kan beräknas på djurnivå, gårdsnivå, landsnivå osv. När det gäller kväveeffektiviteten inom nötköttsproduktionen ligger den siffran generellt lägre än vad den gör i mjölkproduktionen och variationen är också större. Vanligast är att man ligger på en effektivitet på 12-20 % men det kan variera mellan 10 % och 30 %. En orsak till det låga kväveutnyttjandet hos ungnöt är att foderstaten ofta innehåller ett överskott av protein och att proteinet är lättnedbrytbart i vommen. Ansättning av kväve i kroppstillväxt är även i sig en mer ineffektiv process än vad mjölkbildningen är. UTFODRINGSREKOMMENDATIONER För att kunna minska ungdjurens utsöndring av kväve krävs det att man har goda kunskaper om djurens lägsta näringsbehov för att undvika allvarliga konsekvenser på hälsa och produktion. Relevanta utfodringsnormer har mycket stor betydelse för djurens hälsa och produktion och inte minst för lantbrukarens ekonomi. För att optimera proteininnehållet i foderstaten för växande ungdjur använder man råprotein och AAT. Rekommendationerna är beroende av djurets levande vikt och anges som gram per MJ, se tabell 1. Tabell 1. Rekommendationer för AAT och råprotein till växande ungnöt. (Fodertabeller för idisslare, 1999) Levande vikt, kg Råprotein, g/mj AAT, g/mj* 40 75 16,1 7,5 76 125 14,6 7,5 126 175 13,1 7,25 176 225 12,4 7,0 226 275 11,6 6,75 276 325 11,2 6,5 326 375 11,1 6,5 376 425 10,8 6,5 426 475 10,6 6,5 476 525 10,4 6,5 526 575 10,1 6,5 576-625 10,1 6,5 * PBV bör inte understiga 2 g / MJ eller överstiga 4 g / MJ 3

BERÄKNINGSEXEMPEL För att få en uppfattning om vilken kväveeffektivitet som är rimlig att åstadkomma på svenska nötköttsgårdar har en teoretisk beräkning av genomförts. Olika uppfödningsmodeller och olika foderstater har jämförts i avseende på kväveeffektivitet och kväveöverskott. I beräkningsexemplen i detta material har följande definition för kväveeffektivitet använts: Kväveeffektivitet avser förhållandet mellan det totala behovet av kväve för ansättning av tillväxt och det totala intaget av kväve via fodret för ett växande djur. Alltså hur stor del av foderkvävet som utnyttjas till protein i kroppstillväxt. Kväveeffektivitet kan på detta sätt beräknas för enskilda djur, enstaka grupper eller hel besättning, enligt följande formel: Kväveeffektivitet, % = kvävemängd i djurkroppen vid slakt kvävemängd i kalven kvävemängd i fodret Kväveöverskottet är beräknad enligt följande: Kvävemängd i foder + kvävemängd i kalv kvävemängd i djurkroppen vid slakt Både kväveöverskottet och kväveeffektiviteten påverkas alltså av fodrets innehåll av kväve, djurkroppens innehåll av kväve och mängden foder som åtgår för tillväxten. UPPFÖDNINGSMODELLER De vanligaste uppfödningsmodellerna för ungnöt till slakt som används i Sverige har ingått i beräkningarna, se tabell 2. Mjölkraserna antas gå in i nötköttsproduktionen som avvanda kalvar vid en vikt på 75 kg. Tjurarna föds upp på stall medan stutarna har 2 betesperioder med i modellen. Köttrasdjuren har först en betesperiod på 6 månader som dikalvar där dikons beteskonsumtion är medräknad som en inpost i kvävebalansräkningen. Tjurarna föds sedan upp på stall medan kvigan har ytterligare en betesperiod med i modellen. Tabell 2. Uppfödningsmodeller som är med i beräkningarna. Ålder vid slakt, mån Vikt vid slakt, kg Insättningsvikt, kg Tillväxt per dag, g Bete Mjölkras Intensiv 15 580 75 1295 Nej Vallfoder 18 650 75 1198 Nej Stut 24 600 75 795 2 säsonger Köttras Tjur, tung ras 14 640 45 1619 Som kalv Tjur, lätt ras 18 640 45 1182 Som kalv Kviga, tung ras 18 580 45 909 2 säsonger 4

FODERSTATER Fem olika foderstater har beräknats för var och en modell. I alla fall har foderstaten i första hand optimeras efter gällande energirekommendationer och i andra hand efter råproteinrekommendationerna. Detta innebär att i några av foderstaterna, foderstat A med bra ensilage och foderstat D med färdigfoder, så har den faktiska råproteinhalten hamnat långt över rekommendationerna. Ensilage av tre olika kvaliteter har använts: - Ensilage nr. 140 med ett innehåll av 11MJ och160 g råprotein per kg ts - Ensilage nr. 141 med ett innehåll av 10,2 MJ och130 g råprotein per kg ts - Ensilage nr. med ett innehåll av 9,5 MJ och100 g råprotein per kg ts Betet är räknat som det standardbete som används vid resultatanalysberäkningar i mjölkproduktionen d.v.s. med ett energiinnehåll på 10,5 MJ och en råproteinhalt på 17 %. För fullständig fodermedelstabell se bilaga 1. Följande foderstater har beräknats: Enligt norm - Foderstaten har optimerats för att uppfylla såväl energirekommendationerna som proteinrekommendationerna (14,6 g rp/mj 10,2 g rp/mj). Olika ensilage har används i de olika modellerna för at foderstaten skulle stämma in precis på normerna. Som kraftfoder har korn och soja används. A. Bra ensilage, korn och soja I denna foderstat har det bättre ensilaget används i kombination med korn och soja. I de mer extensiva uppfödningsmodellerna har vallfodret maximerats och där har då råproteinhalten blivit betydligt högre än den rekommenderade nivån. B. Medelensilage, korn och soja Ett medel bra ensilage har används och denna foderstat blev den som kom att likna normfoderstaten mest. C. Sämre ensilage, korn och soja Ensilaget i denna foderstat är ett med sämre kvalitet med mer fiber och troligen sämre smaklighet och därför har grovfodergivan beräknats något lägre än i foderstat A. Kraftfodergivan blir därmed stor i alla uppfödningsmodeller. D. Medelensilage och färdigfoder Denna foderstat baseras på medelensilaget och allt kraftfoder består av färdigfoder. Tre olika kraftfoder har används och givorna har anpassats efter de olika modellernas behov. Samtliga foderstater och beräkningar finns med som bilaga 2. 5

KVÄVEINNEHÅLL I DJURKROPPEN Hos växande djur så förändras kroppens sammansättning under tillväxten. Hos det mindre och yngre djuret ansätts en större del av tillväxten som muskler än vad den gör hos större och äldre djur. Efter hand som djuret växer ansätter det mer av tillväxten som organ, fettvävnad och skelett. Därmed blir även andelen kväve per kg tillväxt mindre ju större djuret är. I beräkningsexemplen så har olika värden för kväveinnehållet i djurkropparna används beroende på djurens storlek, t.ex. så antas kväveinnehållet i en kalv som väger 75 kg vara 30 g N/kg levande vikt medan kväveinnehållet i en 600 kg tung tjur är 26 g N /kg levande vikt. (ARC, 1984) KVÄVEEFFEKTIVITET Effekter av uppfödningsintensiteten på kväveeffektiviteten Ju intensivare produktion desto bättre blir kväveeffektivitet. I diagrammet (diagram 1) nedan visas hur kväveeffektiviteten varierar mellan olika uppfödningsmodeller där foderstaten är optimerad efter den gällande utfodringsnormen. I praktiken är effektiviteten troligtvis ännu lägre eftersom men dels utfodrar med säkerhetsmarginal dels för att det förekommer foderspill. Diagram 1. Kväveeffektiviteten vid olika uppfödningsmodeller. 30,0% 25,0% 20,0% 15,0% 10,0% 5,0% 0,0% Intensiv mjölkrastjur, 15 mån Vallfodertjur mjölkras, 18 mån Mjölkrasstut, 24 mån Tung köttrastjur, 14 mån Lätt köttras tjur, 18 mån Köttraskviga, 18 mån 6

Olika foderstater De olika foderstaterna gav olika resultat i kväveeffektivitet, se tabell 3. I foderstat A användes ett bra ensilage med hög råproteinhalt och därför blir det en sämre effektivitet i de extensiva vallfoderrika uppfödningsmodellerna jämfört med normfoderstaten. I de intensiva kraftfoderrika modellerna blir det ingen skillnad i foderstat A jämfört med norm. Foderstat D med färdigfoder ger däremot en betydligt sämre kväveeffektivitet i alla modellerna och särskilt i de intensiva. Tabell 3. Kväveeffektivitet vid olika uppfödningsmodeller och olika foderstatsexempel. enl. norm A B C D Intensiv mjölkrastjur, 15 mån 23,4% 23,4% 23,4% 23,4% 18,9% Vallfodertjur, mjölkras, 18 mån 20,2% 18,7% 19,7% 20,2% 17,8% Mjölkrasstut, 24 mån 12,6% 11,6% 12,1% 12,6% 11,9% Tung köttrastjur, 14 mån 26,8% 26,7% 26,8% 26,2% 24,3% Lätt köttras tjur, 18 mån 23,6% 21,1% 23,2% 23,6% 21,2% Köttraskviga, 18 mån 20,8% 19,9% 20,5% 20,8% 20,2% Samband mellan råproteinhalten i foderstaten och kväveeffektivitet Kväveeffektiviteten är relaterade till råproteinhalten i fodret och kan minskas med en mer noggrann utfodring. Troligen kan de skillnader som vi ser ovan i de olika foderstatsexemplen bero på att råproteinhalten är olika. Vanligtvis sker en relativt stor överutfodring av råprotein i slutet av uppfödningsperioden då djurens behov av protein sjunker. I nedanstående diagram (diagram 2) ses sambandet mellan den beräknade kväveeffektiviteten och medelråproteinhalten i foderstaten för de olika uppfödningsmodellerna. Sambandet är negativt linjärt inom alla modeller, d.v.s. att ju högre råproteinhalt i foderstaten desto sämre kväveeffektivitet. Diagram 2. Sambandet mellan foderstatens råproteinhalt och kväveeffektiviteten vid olika uppfödningsmodeller. 28,0% 26,0% 24,0% R 2 = 0,9913 22,0% 20,0% R 2 = 0,989 R 2 = 0,9973 18,0% 16,0% 14,0% 12,0% R 2 = 0,8285 R 2 = 0,9682 Intensiv mjölkrastjur Köttraskviga Lätt köttrastjur Tung köttrastjur Vallfodertjur 12,0% 13,0% 14,0% 15,0% 16,0% 17,0% 18,0% 7

KVÄVEÖVERSKOTT Olika foderstater och olika uppfödningsmodeller I nedanstående tabell (tabell 4) kan det beräknade kväveöverskottet, d.v.s. kväveinnehållet i träck och urin, ses för de olika foderstaterna och de olika uppfödningsmodellerna. Överskottet är som störst hos de djur som föds upp extensiva. Tydligt är också att under betesperioden är överskottet är stort och ju fler betessäsonger desto större är överskottet. Precis som resultatet i effektivitet så är foderstaten D med färdigfoder det sämsta alternativet ur kväveöverskott synpunkt. Tabell 4. Kväveöverskott i kg per producerat djur. Enl. norm A B C D Intensiv mjölkrastjur 15 mån 50 50 50 50 66 Vallfodertjur, mjölkras, 18 mån 66 73 68 66 77 Mjölkrasstut, 24 mån 107 117 111 106 114 Tung köttrastjur, 14 mån 93 93 93 95 105 Lätt köttras tjur, 18 mån 102 117 104 102 117 Köttraskviga, 18 mån 120 127 123 120 125 Samband mellan råproteinhalten i foderstaten och kväveöverskott I diagram 3 nedan ses sambandet mellan den beräknade kväveöverskottet och råproteinhalten för olika uppfödningsmodeller. Sambandet är linjärt och inom alla modeller så är det ett starkt positivt samband, d.v.s. att ju högre råproteinhalt i foderstaten desto större kväveöverskott. Diagram 3. Sambandet mellan foderstatens råproteinhalt och kväveöverskott vid olika uppfödningsmodeller. 140,0 130,0 120,0 110,0 100,0 90,0 80,0 70,0 60,0 50,0 40,0 30,0 20,0 10,0 - R 2 = 0,9871 R 2 = 0,993 R 2 = 0,9728 R 2 = 0,8046 R 2 = 0,9973 Vallfodertjur Tung köttrastjur Lätt köttrastjur Köttraskviga inkl. kalv Intensiv mjölkrastjur 11,0% 12,0% 13,0% 14,0% 15,0% 16,0% 17,0% 18,0% 8

KVÄVEÖVERSKOTT PER KG TILLVÄXT För att bättre kunna jämföra de olika uppfödningsmodellerna kan kväveöverskottet beräknas per kg tillväxt. Då får man ett värde som är mer produktionsinriktat då vi vill producera så mycket kött som möjligt med så små insatser som möjligt. Vid en sådan jämförelse, se diagram 4, kan det konstateras att köttproduktion med mjölkraser är betydligt mer kväveeffektiva per kg producerat kött än vad produktionen med köttraser är. Detta beror troligtvis på att kväveöverskottet från dikoproduktionen är mycket stora. Diagram 4. Kväveöverskott räknat per kg tillväxt för olika uppfödningsmodeller. 0,250 0,200 0,150 0,100 0,050 - Intensiv mjölkrastjur 15 mån Vallfodertjur, mjölkras 18 mån Mjölkrasstut 24 mån Tung köttrastjur, 14 mån Lätt köttras tjur, 18 mån Köttraskviga, 18 mån ÅTGÄRDER FÖR ATT MINSKA ÖVERUTFODRINGEN AV PROTEIN Räkna foderstater och anpassa råproteinhalten efter gällande rekommendationer Genom att minska överutfodringen av protein kan man både spara pengar och minska belastningen på miljön. Räkna foderstater för ungdjuren och anpassa proteinnivån till dagens gällande rekommendationer. En sänkning av råproteinhalten innebär dock minskad säkerhetsmarginal vilket förutom diverse managementfaktorer ställer stora krav på proteinets kvalitet och en väl sammansatt foderstat. Öka intensiteten Kväveeffektiviteten ökar med ökad intensitet. Försök att maximera tillväxten utan att öka tillförseln av kväve via fodret genom att utnyttja varje djurs maximala tillväxtkapacitet. För betesdjur som går på magra naturbetesmarker gäller det att se till att djuren växer bra under stallsäsongen så att inte uppfödningsperioden blir längre än nödvändigt. 9

Följ upp tillväxten Att ha löpande koll på hur mycket djuren växer är A och O för att kunna justera foderstaten och därmed utnyttja tillväxtkapaciteten. Analysera hemmaproducerat foder Ett bra grovfoder är grunden till en effektiv och ekonomisk nötköttsproduktion. Det är mycket viktigt att satsa på kvalitet och inte bara på kvantitet. En hög avkastning på vallen är dock viktig eftersom det ökar utnyttjandet av näringsämnen. För att kunna beräkna en så korrekt foderstat som möjligt krävs det att man känner till fodrets näringsvärde. Går man efter tabellvärden är det stor risk att man över- eller underutfodrar protein. En viktig rutin är alltså att analysera sitt hemmaproducerade foder, både vallfoder och spannmål. Ett vallfoder av hög kvalitet minskar behovet av inköpt foder och man kan därmed minska inflödet av kväve till gården. Hur ser då ett bra vallensilage ut? Om följande mått är uppfyllda har man lyckats bra med sitt vallfoder. Energi Råprotein AAT NDF Per kg ts 10,8 11,7 MJ 130 160 g > 70 g 450 550 g Det är inte dyrt att analysera foder! Tänk på att analyskostnaden är försumbar om den jämförs med det totala värdet av fodret och hur mycket några procents överutfodring kan kosta! Ta gärna flera analyser på varje skörd. FÖRSLAG TILL MILJÖNYCKELTAL FÖR UNGNÖTSUPPFÖDNING Medel slaktålder, mån eller dagar Anger hur gamla djuret är vid slakt. Är därmed ett mått på hur intensiv produktionen är. Jämför med KRUTs riktvärden för respektive uppfödningsmodell (KRUT, 2002). Medeltillväxt, g/dag Är ett mått på intensiteten i produktionen. Räknas ut från levande vikt vid slakt minus födelsevikten dividerat med slaktåldern. Kväveeffektivitet, % Anger hur stor andel av kväve som tas in via foder som ansätts i form av kväve i kroppstillväxt hos ungdjuren. 10

Kväveeffektiviteten hos ungdjur ligger vanligen mellan: 11-14 % för stut 16-22 % för vallfodertjur 18-24 % för intensiv mjölkras tjur 20-25 % för köttrastjurar 18-24 % för köttraskvigor Kväveöverskott, kg / producerat djur Anger hur mycket kväve som går i med träck och urin. Ju intensivare produktion desto mindre kväveöverskott Ju högre råproteinhalt i foderstaten desto högre kväveöverskott Normala värden ligger på 50-120 kg N/djur Kväveöverskott, kg / kg tillväxt Samma värde som ovan men uträknar per kg tillväxt vilket gör det lättare att jämföra olika uppfödningsmodeller Bör ligga under 0,200 kg kväve per kg tillväxt Kväve från inköpt foder, kg / kg tillväxt Visar på hur stor del av kvävet på gården som är då kallat nytt kväve, d.v.s. ej återcirkulerat från gården. REFERENSER ARC 1984. The Nutrient Requirements of Ruminant Livestock. Supplement No 1. Commonwealth Agricultural Bureaux, Slough, England. Fodermedelstabeller för idisslare 1999. SLU, Institutionen för husdjurens utfodring och vård. Spörndly, R. (red) Rapport 247. KRUT 2002. Uppfödning av ungnöt till slakt. Informationsbroschyr. Text & Tryck, Hållsta. BILAGOR 1. Fodermedelstabell för foderstatsberäkningar 2. Kvävebalansräkningar för de olika foderstaterna och uppfödningsmodellerna. 11