Nils Mjaaland, arkitekt/ professor CTH

DEN NYA STADENFRAMTIDENS STAD efter en föreläsning till Bostadsutställningen i Helsingborg, 21.augusti 1999 modifierad föreläsning i Västerås, 29.oktober 1999 Nils Mjaaland, arkitekt/ professor CTH I det dagliga livet blir vi alla berörd av städernas förändringsprocess - men när vi ser omkring oss händer det inte så mycket inom städernas planering för framtiden. I Sverige existerar det speciella att förvaltare och politiker ständigt anlitar entreprenörer för att lösa komplexa plangrepp. De är byggare inte planerare. Kanske beror detta på att arkitektkåren ej har visat en kompetens som ämnar formulera nya förståelseverktyg för att greppa förändring. Därför är det glädjande att uppleva H99. Helsingborg har här introducerat ett, för den Nordiska staden, nytt bebyggelsemönster, som säger nej till dagsljusstängande kvartersstrukturer som präglat de senaste decenniernas stadsutbyggnader. Samtidigt förmår denna struktur att integrera den bakre stadsdelen med kontakten till det stora landskapsrummet, Öresundet. Den visar upp en aktivering av stadens viktigaste upplevelsemässiga element, kontakten till vattnet, i form av ett socialt gångstråk i Norra Hamnen. Vannkunstens starka stadsplankompetens kommer här fram och tillsammans med stadsbyggnadsdirektör Olle Reiters vilja till att formulera regler för planen ser vi ett glimt av något nytt för den vanliga stadens utbyggnader. Jens Arnfreds byggnader pekar också mot en upplevningsrik kvalité, men här stoppar det nya. Det resterande följer den dekorativa halvmoderna arkitekturschablonen som vi så gott känner. Utställningen säger inget om vilket liv den nya staden skall präglas av. Den går kritiklöst in på dom utbyggnadsformer som marknaden vill ha. Men vem er denna marknaden? Vem skal bo där? Vår tids möjlighet är att deltaga i uppfinnande av framtidens liv Att etablera nya ideer för att skapa ett rikare liv för individerna förutsätter stadsmiljöer för mänskliga möten och provokation, reaktion och interaktion - en ny arena. Nya centrala landområden Vår tids städer präglas av en transformeringsprocess baserad på stora tekniska förändringar i först och främst transporter av varor. I sin artikel Watersfronts, a New Urban Frontier slår Peter Hall fast hur modern transportteknologi har gjort städerna mindre rationella för storskalig varutransport. Godset har inte tid till orationella godsterminaler och stadens rusningstrafik. Båtarna måste fokusera på att gå genom vattnet och inte ligga vid land. De gamla hamnarna medförde att 50 % av båtarnas tid var vid kaj, men med nya transportkoncept ligger båtarna i land enbart 20 % av sin driftstid. Detta illustrerar det som händer i hamnstäderna, men samma process gäller också för landbaserad transport och för storindustrin en välanpassad layout för produktion betyder mycket mer än att ligga i en stadskärna. Städerna i västvärlden står därför med stora landresurser i centrala områden som antigen står oanvända eller präglas av förslummad karaktär. Hamnstäderna har tomma hamnar med ledig mark. Och diskussionen framstår i alltför stor grad som en diskurs mellan de nya rika - som vill etablera bostäder, och politikerna - som vill bevara visionen om industriarbetsplatserna som inte kommer. 1

Vi vet mycket om framtiden. Arbetsplatsstrukturen ändrar sig. Färre kommer att jobba i produktionsindustrin och flera med tjänsteindustri. Nya produkter och tjänster måste hela tiden finnas upp. Nationalstaternas struktur håller på att upplösas. Människor från olika kulturer kommer i större grad att prägla städerna och vi ser att dom sociala skillnaderna blir allt större det sista är ett hinder för att frigöra nyskapande energi. Vi vet mera. Saschia Sassens skirver i artikeln Cities in the Global Economy att de flernationella bolagens huvudkontor koncentreras till större städer eftersom de kräver ett utvidgat tjänsteutbud för sin globala aktivitet och för att hantera premisserna för internationell handel. Specialiserad juridisk, ekonomisk och samhällspolitisk konsultbaserad kunskap behövs och den måste finnas nära huvudkontoren. En ny ekonomisk geografi etableras där det finns en struktur i riktning mot en inter-stads ekonomisk koncentration. Detta gäller städer som New York, Sao Paolo och Taipei för att nämna några. Men det gäller också regionalt, städer som de nordiska större städerna Oslo, Göteborg och København, och för den sakens skull också Tromsö och Reykjavik som båda är regionala centra. Viktigt er det faktum att den nya tiden innehåller en globalisering av de ekonomiska parametrarna och innebär därvid också en starkare konkurrens inom en marginaliserad marknad. Min förenklade konklusion är att vi måste i långt högre grad än förr etablera internationellt accepterade produkter och tjänster. Frågan är hur utrustar vi vårt samhälle med en miljö som kan initiera detta? Socialdemokratins fall är beklagligt. Den enda befintliga politiska visionen - visionen om fördelningssamhället - den viktiga reaktionen på orättvisan och borgerskapets dekadens, förfaller och representeras idag endast i fest-talen. Tydligast ser jag det i Oslo där man ska bygga 40 000 bostäder inom de närmsta 5 åren. Ingen av dessa bostäder byggs med subventionerade medel. De som kan köpa dessa bostäderna är människor med fulla plånböcker och avtalsböcker. Dessa områden blir områden utan nyskapande, eftersom man endast talar fint om Fjordbyen i Oslo utan att finna plats till de som har tid till att skapa nya idéer visionärerna och grundarna de som problematiserar och reagerar. Visioner för denna nya stad finns ej. Ett nytt språk I dessa två förenklade problemområden, behovet av miljöer med initierande kraft och stadsområden som har en blandad sammansättning, står vår tid utan reella planledningsredskap för att utveckla den nya staden. Verktyg som planläggningen använder baseras på tillfälliga praktiska analyser som tillämpas utan metoder för sammanbindande helhetskoncept och utan skapande av realistiska förståelseverktyg för visioner om framtiden. Vi har numeriska analysverktyg som statistiskt baserade trafikanalyser, bevarandeplaner, behovsanalyser för nya bostäder. Men var studeras idén om människornas behov av staden, syftet med den? Var tränas förmågan till att se det som vi redan nu kan se är framtiden och föra in detta som relevanta deltagande parametrar i planläggningen? Komparativa städer San Francisco var den stora hamnstaden. Trångt placerad på en halvö spärrade San Franciscobukten rationaliteten i transportsystemen. Därmed har all varutransport flyttats över till Oakland och resulterat i den amerikanska västkustens största hamn. Kvar i San Francisco finner vi området South of Market Street bakområde för hamnen, innehållande en arena för den nya staden. Yngre, nyutbildade flyttar in i detta område till gamla industri- och lagerbyggnader. Nya bostäder utformade i industriell arkitektur byggs. University of California har etablerat sin nya forskningspark där, tack vara en ny typ av planläggarfunktion, mediatorn, personen som förklarar områdets potential och som har befogenheter till tunga ekonomiska förhandlingar. Baltimore var i färd med att tömmas i början av 80-talet. Människorna flyttade i riktning mot Washington. En strategi blev utformad som inriktade sig på en kraftig utveckling av det inre hamnområdet. Det nya akvariet, nya stadionanläggningar och förberedelser för en utveckling av ett downtown-område beläget nere i hamnen etablerade en utveckling som gav staden en kraftig expansion och en stadskärna. Det intressanta här är den parallella uppväxten av ett låginvesteringsområde två km öster om hamncentrum, också anknutet till den inre hamnen. Här stängdes det för etablering av nya bygg. Den befintliga två-tre etagiga bebyggelsen bildade utgångspunkt för framväxten av en underskog av nya individers utveckling av egna företag. Företag, som när dom blir mogna ekonomiskt, kan flytta in i högkostnadscentrum. Inom området förekommer små forskningsenheter, verkstäder, barer, klubbar, specialiserade affärer och billigt boende. Här illustreras förutsättningen för framtidens stad. Närvaron av en miljö för dynamisk etableringsverksamhet och förekomsten av den nödvändiga dualiteten för stadens cirkulära utväxlingsprocess. 2

Stakkevollveien i Tromsö, Arkitekturanalysen Jag letar efter en uppdaterad vokabulär för att etablera en större framtidsrelevans för strategiska projekt, starkt inspirerad av Knut Eirik Dahl inom vårt samarbete i blå strek. Baserad på Karl Otto Ellefsen och Dag Tvildes rationalistiska angreppssätt har vi arbetat med nya förståelseredskap. Tromsö, en starkt växande stad på 60-70 000 invånare, idag baserad på FoU verksamhet och förvaltning, kan superlokaliseras till att vara center för förvaltningen av Barentsregionens mycket rika fiskresurser. Stakkevollveiområdet som sträcker sig 5 km från centrum mot universitetet i norr har en rik historia som mottagshamn för fångst i dom arktiska sjöområden och har därvid fått en egen identitet. Fiskbearbetningsbolagen har till mestadels försvunnit och området präglas av förslumning. Under slutet av 80-talet förlorade jag intresset för den tidens stora idé - bevarande av den gamla staden där idén om framtidens stad fanns i 1800-talets stadsstrukturer. Att flytta ut till det döende industriområdet kändes befriande. Jag såg ett område späckat med formrikedom och en potential till hittills osedda stadsformer med de bästa solförhållanden på Tromsöyas östsida. Här såg jag just den bärkraftiga, kompakta staden. En stadsdel med en stark potential innehållande en mix av forskare, studenter, moderna familjer - det nya livet på en plats för interaktion, inkluderande revitaliseringen av den Nordnorska stadens egenkaraktär- den praktiska, kompakta stad. Förslaget till kommundelsplan för området 93 förhöll sig dock passivt till områdets förändringspotential. Vid en dialog med dom tunga ägarna av området blev blå strek engagerade till att leda ett samarbetsprojekt för att etablera en ny förståelse för området. Efter några snabba skisser som gav grundägarna en vision om en ny möjlighet, formulerade vi ett program som gavs namnet Arkitekturanalysen for Stakkevollveien. Problemställningarna blev tematiserade och vi utförde en sammanställning av dessa. Vi studerade historiska premisser, ägandeförhållanden, områdets befintliga utseende, byggnadernas transformeringspotential och utfyllningsmöjligheter. Därvid etablerade vi konturerna av en annan stadsdel än den som stadens invånare såg. Denna urbanisering beskrev ett reducerat behov för offentliga infrastrukturinvesteringar. Samtidigt utvecklades ett tema som spekulerade aktivt i framtiden. Inte genom att rita en serie husprojekt, utan att med ritningens hjälp etablera nya förbindande rörelsestrukturer. Vi diskuterade aktiva handlingar som förbereder sig för framtiden, exempelvis rivning av större stålhallar där området skulle få stå tomt en period för att mogna med området. En ny strategi, Strandveien i Tromsö blå strek samarbetet jobbade hösten -98 med Strandveien, ett projekt innefattande 900 bostäder och 20 000m2 näringarea. Innan projektet ligger arbetet med Arkitekturanalysen för Stakkevollveien som blev inlemmat i Spelet om Tromsö, där det blev utvecklat ett scenariobaserat planbeslutsredskap, utvecklad av Knut Eirik Dahl. Via en CD-ROM skiva kunde planläggarna träda in i en dialog med politikerna, där olika utnyttjande av centrala delområden i Tromsö centrum kunde diskuteras och konsekvenserna beskrivas. Strandveiprojektet var ett av dessa områden. Vid ett aktivt arbete mot beställare blev det etablerat en utbyggnadsgrupp med olika intressenter inkopplade. Projektet innebär etablering av en konstgjord ö, en sydvänd kanal, och ett sammanbindande rörelseområde riktat mot söder. Avtrycket av Tromsöyas topografi möter den nya vattenbaserade bebyggelsen i ett tydligt formulerat landskap. Den nära placeringen, 1km söder om Tromsös kända träffpunkt Öl-hallen, etablerar området som ett viktigt strategisk mål för stadsplanekontoret. Stadsutvecklingschef Erik Öwre s mål är en 3

mer koncentrerad stadskärna och att etablera en centrumaxel som ger ett mera dynamiskt centrum. Habitat 2 prosjektet, inte tvinga men att locka fram, Biological Planningsystem Under våren 96 utformade jag ett inlägg till Habitat II. Där ställdes frågan om hur man arbetar mot en begränsad utveckling av mega-cities. Vårt svar gick ut på att stödja utvecklingen av mellanstora städer. Ge invånarna ett varierat utrymme för etablering av olika stadmässiga funktioner där underlaget för interaktion mellan universitet, forskare och näringsliv baseras på en fri funktionsblandning inom området. Tromsö såg vi som en stad som har klara möjligheter till koncentration i regional kontext genom att se efter en agerande metod för att kartlägga utgångspunkten för ändring och etablera en realistisk och dynamisk model med låg starttröskel. I samarbete med Johanna Vuorinnen, utformade jag en idé om att använda arkitektoniska ingrep som strategiska delar i ett transformeringskoncept, och jag citerar från ett koncentrat av vår beskrivning: to understand a city as a living organism where life happening always causes/provokes new life life does not accept rigid systems it finds its ways around under or trough establish points of changes which gives a starting point for new life to happen puts no limits for next step new points of activity attracts more new life which again attracts visions of future shows possibilities utopia forms future - evoking human dreams to action these visions are not made to be established as rules but as seeds like stones thrown into the water form rings of energy where rings meet they interfere not to force but to attract use the potential energy which is sleeping in the society and just waiting to be given a direction the special character of stone points is that they are made to attract designed to attract they are not just a house or a bridge or a shopping mall but they establish a new standard to understand everything relays on the quality of these attraction points and here the master plan meets the detail here is the cutting point where the real life is established the map becomes a town - touch humans - becomes her environment - her life Byggforvaltningen En av stenarna byggde vi. Mitt kontor blev 1995 engagerat för att ge förslag på en ombildning av ett befintligt Industriuthyrningshus. Från vägen trängde vi oss genom det befintliga huset och såg sundet. Områdets råhet blev förfinat mot det befintliga huset. En vardagens arkitektur där jag gladde mig över att använda en ton som satte huset in i sin miljö på ett eftertänksamt sätt. 4

Björnprojektet ett byutvecklingsprojekt 40 dekar efter Stakkevollveien, hela tiden med den blandade funktionsidén i huvudet. I 1997/ 98 utformade vi en ny stadsplan med ett utnyttjande på 300%. Efter utformandet av en generalplan för företaget Björn AS etablerade vi en strategisk grundsyn på fyra grundområden och vi utformade ett premissmaterial för en detaljerad stadsplan. Vårt förslag dominerades av bostadsbebyggelse i norr, och kontor/ forskningsbebyggelse i söder där vi utformade en byggnation på 4-12 våningar med en kapacitet till 700 bostäder, och 50 000 m2 nya näringsarealer. Mellan husen på artificiell grund formulerade vi parker och lekarealer, trädrader och gångbroar. Parkeringen blev integrerad i landskapet med ett parkeringshus för 900 bilar in mot den 10 meter höga klippan. Husens lägenhetsstruktur var formulerad utifrån viljan till god utsikt en känsla av frihet för individerna, och för att den låga solen kan tränga sig in i bebyggelsen. I Nordnorge är nord nattsolens fasad. Min premiss för bebyggelsen var en dimensionering baserad på en studie av analoga nordiska projekt (Gresviken i Helsinki imponerade oss med sina uterum på 35m s bredd, medan Hammarbyhamnen chockade oss med mörka, trånga u-formade uterum och enbart 18 m mellan husen). Ljusets genomträngning av projektet, tillsamman med att vi ville behålla kontakt med sundet för grannarna gav en riktning. Detta för mig in på temat framtidens urbana bostad. Mycket är som förr men våra liv har ändrat sig. För många vill livet ändra sig mera. För att skapa nya idéer, nya företag behövs en arena som tillåter uppväxten av detta. Dom unga måste ges frihet till att bli aktörer i framtiden. Bostaden är en sådan arena. Den nya bostaden På vårt ritbord i Tromsö ligger bland annat ett radhusprojekt. Bostäder för nyetablerare, studenter, forskare - aktörerna som dominerar Tromsö idag. Vi ser på oss själva och frågar vad vill vi ha? Större, billigare och enklare lägenheter svarar vi. Jag vill ha badkar för min mentala hälsa. Jag vill ha effektivt kök och koncentrerade, praktiska förrådsutrymmen. Och plats till att jobba. Gott ljus, god utsikt, upplevelse av frihet och att vara till. Lägenheter som ger en generös yta för livet. Välplacerade fönster, öppet mot kvällssolen. Bostäder som bryter med bostadskonventionerna, som kan användas på många sätt. 5

Som lärare på Chalmers har jag arbetat med stadens förändringspotential med inspiration från industrins tillbakagivande av central yta. Först i det tidigare Arendalsvarvet, därefter på Bananpiren i Göteborgs frihamnsområde, och i våras genomförda jag kursen Hafen- City, Hamburg parallellt med en inviterad stadsplanetävling som genomfördes hösten 99. Hamburg har haft en stadsplanedirektör med strategiska visioner, Egbert Kossac genomförde 1986 Stadt am Hafen, en workshop med kvalificerade arkitekter och planläggare för områden på norrsidan av Elbe - väster om stadskärnan. Vi var mycket inspirerad av denna. I början av 90-talet genomförde han två workshops till och bekräftar betydelsen av starka individer inom planläggningen. I samarbete med Siegfried Krauss, landskapsarkitekt i projektgruppen Hafen- City, har vi genomfört en grundlig, praktisk tematisk analys för området. Efter en undersökande studieresa i det amerikanska kaos var frustationen så hög hos mina studenter att dom presterade resultatet som långt övergick deras tidigare projekt. Detta är viktigt. Min tes är: En systematisk, lång och djup kunskap är förutsättningen för den talangfulla och tränade arkitekten till att ge ett viktigt svar. Resultatet av detta påstående ger en konstig eftertanke. Vår tids viktiga projekt är ofta resultat av en arkitekttävling och vi vet att det betyder maximalt tre till fyra veckors koncentrerat arbete. Detta märker vi kanske med byggda tävlingsresultat som ej ämnar att skapa en ny utveckling för sin stadsdel. Hamburgprosjektet Områden ligger norr om Elbe och tillhör Frihamnen. En fantastisk labyrint av kanaler. Ett minne om detta århundrades kontakter över världshaven. Hamburgs historia som hamnstad sträcker sig tillbaks till mitten av detta årtusende, medan vårt område har fått sin form i dom sista 70 åren. Hamburg stad vill ha en ny stadsdel med kultur, 3000 bostäder, kontor och parker. Vi får se vad dom får av Anette Gion, Leonardo Benevolo och österriska unga arkitektteam i början av december när tävlingsresultatet blir offentligt. Två studenter reste centrala frågor för hela området. Jose Sanches diskuterar om vår tid är mogen att använda ytan. Först måste vi undersöka pirernas egenskaper, bygga i dom, knyta kontakt med den andra sidan av älven. Han förslår att etablera ett sakta återtagande av dessa landområden, fylla dom med infrastrukturella funktioner etablera grunden för den kommande staden. Han bygger intensiva bostadskonglomerationer på pirarna beskriver pirytan som öppen. Mia Lundin påstår att pirarnas korta liv inte kan vara förutsättning för den nya byggnadsstrukturen. Ett projekt som ingen av oss erfarna, rädda arkitekter skulle kunna göra. Men hon påminner oss om att vår gränsdragning är för snäv där hon bygger vertikala rum för mänsklig existens. För mig representerar dessa projekt en vilja till att undersöka områdets totala konsekvens. De osedda rummen, den ej fattbara arenan. 6

Att utforska stadens landskap: Skulptur for statens vegvesen Inom staden finner vi dessa amorfa områden som i Göteborgs och Hamburgs hamnområden där förändringen ska ske. Men också där ingenting händer finner vi viktiga frågeställningar. Rummet som ingen ser mellan lågintensiva delar av staden. Här ligger grunden för en ny syn på etableringen av en mera koncentrerad stad. En tunnel under Tromsösundet, ett ventilationsluftstorn, en arkitektonisk utsmyckning. Fältet mellan förortsvägen och vattnet. Att väcka intresse, icke för omedelbar handling, men för en stilla undring som kan väcka ny förståelse. Oladdat av direkt mening ständigt påminnande om det som alltid är emellan. Sista bilder Studenternas frågeställningar i Hamburgprojektet är obekväma för konventionerna. Som resultat representerar det för mig elementer av en planläggningsmetod som är möjligheternas väg för att förstå framtidens stad och därvid framtidens bostad ett fält för etablerande av visioner. På samma sett som den kunskapsrika le Corbusier gjorde, men där samhällets tolkning förlorade projektens kunskap när nyproduktionen enbart berörde den fysiska formen och inte den sociala idén om ett bättre liv för människorna - med ljus och luft inne och gemensam parknatur ute. Och det är här vi kan se det inre innehållet av begreppet estetik. Estetik kan uppstå när den tränade talangen tillägnar sig en superkunskap om problemet och det goda diskuteras. Den yttre upplevelsen av begreppet estetik syns inte som estetisk dekor, men projektet framstår som estetiskt besjälad. Och här har jag beskrivit skillnaden på Jens Arnfreds hus och dom andra byggnaderna i H99. Att skapa arenor för det nya liv er ingen fysisk vision. Det är en metafor som beskriver det osedda. Som berör behovet för frihetskänsla, som ett grundlag för utveckling och skapande av visioner om rum där vardagens slit transformeras till lustgenererande arenor. Här ska drömmarna stimuleras tillsammans med lusten och glädjen som det goda resultatet av frustationen. 7