Remiss saneringsplan för olycka vid kärnteknisk anläggning Yttrande till Länsstyrelsen. KS

Utdrag ur protokoll fört vid sammanträde med kommunstyrelsens arbetsutskott i Falkenberg 2016-02-16 37 Remiss saneringsplan för olycka vid kärnteknisk anläggning Yttrande till Länsstyrelsen. KS 2015-391 KS Beslut Arbetsutskottet föreslår kommunstyrelsen besluta 1 Anta Räddningstjänsten Västs yttrande som sitt eget. 2 Översända yttrandet till Länsstyrelsen i Halland. Beslutsunderlag Saneringsplan för olycka vid kärnteknisk anläggning, Länsstyrelsen i Halland, 2015-12-07 Yttrande från Räddningstjänst Väst 2016-01-27 Sammanfattning av ärendet Länsstyrelsen i Halland har skickat ut en remiss på Saneringsplan för olycka vid kärnteknisk anläggning och önskat ett yttrande från Falkenbergs kommun. Räddningstjänsten Väst har kommenterat planen. I stort ställer sig Räddningstjänsten Väst positiv till planen och menar att den är ett bra operativt redskap samt stöd vid utbildning och information. Ekonomi Planen påverkar inte kommunens ekonomi. Övervägande Kommunstyrelseförvaltningen föreslår att kommunstyrelsen antar Räddningstjänstens yttrande över Saneringsplan för olycka vid kärnteknisk anläggning som sitt eget och att det skickas till Länsstyrelsen i Halland. Vid protokollet Marie Pettersson Protokollet justerat 2016-02-16 och anslaget 2016-02-17. Utdragsbestyrkande Falkenbergs kommun 311 80 Falkenberg. Telefon växel: 0346-88 60 00. Fax: 0346-133 40 e-post: kontaktcenter@falkenberg.se www.falkenberg.se

Diarienummer 2016-000028 Utskriftsdatum 2016-01-27 Ert diarienummer 459-7939-15 Länsstyrelen i Hallands län Kenneth Mattsson/Ludwig Jägerfall Räddningstjänsten Väst Frida Niméus Enhetschef 010-219 30 22 frida.nimeus@rvast.se Yttrande till Saneringsplan för olycka vid kärnteknisk anläggning, Länsstyreslen i Halland Falkenbergs kommun och Räddningstjänsten Väst har tagit del av Länsstyrelsen i Hallands läns remiss gällande Saneringsplan för olycka vid kärnteknisk anläggning, Länsstyreslen i Halland (2015-12-08), dnr 459-7939-15. Kommunen samt räddningstjänstens synpunkter lämnas i bifogat dokument i kommentarsrutor. I övrigt ser kommunen och räddningstjänsten positivt på planen. Planen är ett bra operativt redskap samt stöd vid utbildning och information. Frida Niméus Niklas Johansson Lars-Göran Bengtsson Räddningstjänsten Väst RÄDDNINGSTJÄNSTEN VÄST Stormhallsvägen 1, 432 32 Varberg rvast@rvast..se Tfn 010-219 30 00 Fax 0340-156 02 Sid 1

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 9(48) ansvar i processen för att säkerställa en regional lägesbild 4, utarbeta övergripande strategisk målinriktning samt att leda och genomföra arbetet i staben utifrån stabschefens valda metodkoncept. Genomförandeprocessen arbetar på kort och medellång sikt, exempelvis 0-12 h. Planerings-/analysprocess: Processen ägs normalt av funktionsansvarig för N 5 som tillsammans med kunskap- och analyssektionen bidrar till processen. I processen ingår ansvar för planering, analys och utvärderingsverksamheten. Processen arbetar i huvudsak med analys utifrån de övergripande strategiska målsättningarnas uppfyllande samt utifrån ett effektperspektiv d.v.s. uppnå den rätta effekten med handlingarna. Planerings-/analysprocessen vars fokus ligger bortom genomförandeprocessens tidshorisont d.v.s. på medel respektive lång sikt och med alternativa händelseutvecklingar, s.k. omfallsplanering. Stödprocess: Processen ägs normalt av utsedd person i resurs och stödsektionen. I processen ingår att utifrån övergripande strategisk målinriktning säkerställa uthållighet och redundans i staben, utgöra stöd till samverkande parter samt säkerställa ett balanserat resursutnyttjande. Processerna syftar till att skapa en helhetssyn för stabsarbetet samt att nå de övergripande strategiska målsättningarna i hanteringen av händelsen. De olika processerna går in i varandra där genomförandeprocessen kan sägas vara huvudprocess och övriga är delprocesser vilka ska fungera som stöttepelare för genomförandeprocessen. Normalt omfattar stabsorganisationen tre olika sektioner innehållande de av händelsen behovssatta funktionerna. Staben är till stöd för länsledning och/eller utsedd räddningsledare, samverkansledare eller saneringsledare. Samverkansledare utses endast i de fall då räddningsledare utses vid Länsstyrelsen i Hallands län. Vid kärnteknisk olycka utses även en saneringsledare. RL SL SanL Stabschef Bitr. Stabschef Kunskap/analys sektion Genomförande/plan sektion Resurs och stödsektion Figur 2, stabsorganisation Kommenterad [FN1]: Tydliggör figur 2 gällande 4 Regional lägesbild är sammanställd bild över läget i länet vilket omfattar tidsperspektiven dåtid, nutid och framtid. ledningsstruktur. Är det samma stab som är till stöd för RL, SL och SanL? Enligt figur ser det ut som RL, SL, SanL och stabschef är i samma linje. Betydelse av förkortningarna RL, SL och SanL bör skrivas ut.

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 12(48) 2.4. Saneringsledare Länsledningen ska utse de tjänstemän inom länsstyrelsen som skall kunna verka som saneringsledare. Länsstyrelsen har personal vilka deltagit i MSB:s saneringsledarutbildning. Krav på saneringsledaren: ha god regional kännedom, ha grundläggande kunskap om joniserande strålning, känna till olika saneringsmetoders för- och nackdelar samt deras inbördes beroende, ha god kunskap om berörda aktörer och deras uppgifter och samverka med andra län, myndigheter och organisationer. Vid sanering har saneringsledaren det strategiska ansvaret. Det innebär bland annat att saneringsledaren skall: fatta strategiska beslut inom den ram länsledningen ger samt följa upp hur besluten genomförs, ansvara för planeringen och genomförandet av saneringsåtgärderna samt uppföljningen av åtgärdernas effekt, initiera utbildning för berörd personal, informationsåtgärder utformas i samverkan med länsstyrelsens informationsfunktion. Kommenterad [FN2]: Tydliggörande av vilket mandat saneringsledaren har. 2.5 Kommenterad [FN3]: Beskriva och tydliggöra även samverkansledarens krav/mandat alternativt hänvisa till var det beskrivs.

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 14(48) dande myndighet för flera län. I de fall ett sådant beslut fattas är det viktigt att det finns en utbyggd organisation för att tillgodose behoven hos samtliga drabbade län. I de fall som flera län fortsätter att ha separata saneringsorganisationer så krävs en god samverkan och samarbetsvilja hos samtliga drabbade län. Under all den tid som sanering fortgår så finns ett stort behov av indikering för att kartlägga beläggning och se till vilket behov av sanering som finns och vilka resultat saneringen har fått. Detta är mycket resurskrävande och måste samordnas med stöd av Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). Vid andra olyckor med radioaktiva ämnen, exempelvis i samband med transport av radioaktiva ämnen, är verksamhetsutövaren ansvarig för en eventuell sanering. Regeringen kan föreskriva eller särskilt besluta att en statlig myndighet ska ansvara för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen även i andra fall än efter en kärnteknisk olycka. Länsstyrelsen ska, efter att ha hört berörda myndigheter, kommuner och landsting, upprätta ett program för räddningstjänst enligt 4 kap. 6 lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och sanering enligt 4 kap. 8 i samma lag. Programmet ska behandla: 1. organisation och ledning 2. samband 3. strålningsmätning 4. information till allmänheten 5. personella och materiella resurser 6. saneringsmetoder 7. andra frågor av betydelse för beredskapen. 7 Länsstyrelsen har rätt att göra ingrepp i annans rätt, däribland utrymma områden för att kunna underlätta för saneringsarbetet. 8 Räddningsledaren kan fatta beslut om områden som saneringsorganisationen bedömer behöver vara fortsatt utrymda av saneringsskäl efter att räddningstjänst avslutas. I dessa fall måste Länsstyrelsen fatta beslut om utrymning i samband med att räddningstjänsten avslutas. Områden som inte ska saneras men som bedöms farliga att vistas i kan utrymmas med grund i ordningslagen. Även detta beslut fattas av Länsstyrelsen. Kommenterad [FN4]: Tydliggörande av meningar då de I nuläget säger emot varandra. Ett antal viktiga strålskyddsbedömningar kommer att behöva göras. En av de viktigaste är att besluta om vilken skyddsnivå som gäller i samband med saneringen. Skyddsfaktorn appliceras på alla mätningar och avser att beskriva hur mycket av strålningen man kan bortse från därför att en angiven procent av strålningen skärmas av att man befinner sig inomhus stora delar av dygnet. Länsstyrelsen fattar beslut om detta efter rekommendation från SSM. Även när det gäller gränsvärden för hur långt saneringen ska bedrivas så beslutar Länsstyrelsen om gränsvärden efter SSM:s rekommendation. Dessa frågor bedöms vara av stort nationellt och internationellt intresse. 7 SFS 2003:789. Förordning om skydd mot olyckor. Stockholm: Försvarsdepartementet. Kap. 4, 21 8 SFS 2003:778. Lag om skydd mot olyckor. Stockholm: Försvarsdepartementet. Kap. 6, 2

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 21(48) 6. Indikering 6.1. Allmänt Både före och efter en olycka med radioaktivt nedfall som drabbar länet är det av stor vikt att snabbt kunna genomföra indikering för att klargöra strålningsnivåer och nedfallets utbredning. Vid en kärnteknisk olycka i länet påbörjas indikering automatiskt av räddningstjänsten på mätpunkterna i indikeringszonen. SSM sammanställer information från bl.a. drabbat kärnkraftverk, SMHI m.fl. och upprättar prognoser för nedfall och strålningsnivåer. Kommenterad [FN5]: Information saknas om fasta mätstationer. Kommenterad [FN6]: Vid en kärnteknisk olycka i länet påbörjas indikering av räddningstjänsten på anvisade mätpunkter i indikeringszonen som anvisats av länsstyrelsen samt rapportering från fasta mätstationer. Länsstyrelsen ansvarar för ledning av indikering regionalt och sammanställer indikeringsvärden, som indikerats av aktörer med särskild utbildning och tilldelad utrustning under ledning av indikeringsledaren som ingår i länsstyrelsens stab, till SSM. Indikering syftar i det inledande skedet till att fastställa huruvida ett utsläpp har skett eller inte. Om ett utsläpp har skett ska indikeringen avslöja vilka områden som i första hand berörs av utsläppet. När man kartlägger utsläppet är det viktigt att beakta vindriktningen som kan ändras snabbt och om utsläppet varar en längre tid kan plymen spridas i flera olika riktningar. Därmed är indikeringsresultatet ett viktigt underlag för räddningsledaren och saneringsledaren, då underlaget ligger till grund för de rekommendationer och beslut som ska gälla. För att kunna genomföra en effektiv och säker indikering är samordningsarbetet från indikeringssamordnaren och indikeringsledaren av stor vikt. Vidare kommer ett stort antal människor att arbeta i en miljö med förhöjda strålningsnivåer och aspekterna för arbetsmiljö måste därmed beaktas. Dessa människor är skyldiga att använda skyddsutrustning i form av andningsskydd, dosimeter och jodtabletter. 6.2. Indikeringsorganisationen Indikeringsorganisationens första uppgift är att i ett så tidigt skede som möjligt fastställa haveriutsläppets huvudriktning samt konstatera förekommande markbeläggning. Denna första information om haveriutsläppets uppträdande i omgivningen jämte uppgifter från Ringhals om utsläppsmängder, utsläppsinnehåll, meteo-

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 22(48) rologidata, haveriorsak m.m. kommer att utgöra det första beslutsunderlag på vilket räddningsledningen och saneringsledningen har att fatta tidiga beslut om åtgärder för allmänhetens skydd. I ett senare skede ska indikeringsorganisationen utföra kvalificerad markindikering, markprovtagning, kvalificerad indikering på prover från livsmedelsproduktion varpå dosprognoserna och dylikt utgör ett vidare beslutsunderlag för räddningsledningens och saneringsledningens åtgärder. Indikeringen utförs inom den av regeringen fastställda indikeringszonen ca 50 km från Ringhals. Indikeringen utförs med hjälp av TL-dosimetrar vilka kan hämtas in för utvärdering. Se Plan för olycka vid kärnteknisk anläggning för mer information om indikering. Kommenterad [FN7]: TL-dosimetrar avser personlig indikering ej för mätning i indikeringszonen.

LÄNSSTYRE LSEN Sanerings plan 36(48) 10. Skyddsåtgärder 10.1. Arbetsmiljö Generellt gäller samma arbetsmiljöregler för fältorganisationen vid saneringsskedet som vid indikeringsarbetet efter en kärnteknisk olycka (se kap. 6). Länsstyrelsen har enligt arbetsmiljölagen ett samordningsansvar för all fältpersonal eftersom Länsstyrelsen är utpekad som räddningsledare enligt Lagen om skydd mot olyckor (LSO). Respektive arbetsgivare har enligt arbetsmiljölagen ansvar för egen personals och förekommande inlånad personals säkerhet och hälsa under utförandet av arbetet. Dosimetrin löses enligt samma rutiner som gäller vid indikeringsarbete. Kommenterad [FN8]: Tydliggöra vem som har samordningsansvar efter avslutad räddningstjänst då sanering fortfarande sker. All saneringspersonal ska ha tillräcklig kännedom i enlighet med 7 Strålskyddslagen (1998:220): Den som bedriver verksamhet med strålning skall svara för att den som är sysselsatt i verksamheten har god kännedom om de förhållanden, villkor och föreskrifter under vilka verksamheten bedrivs samt blir upplyst om de risker som kan vara förenade med verksamheten. Den som bedriver verksamheten skall förvissa sig om att den som är sysselsatt i verksamheten har den utbildning som behövs och vet vad han skall iaktta för att strålskyddet skall fungera tillfredsställande."

Remiss 1 (1) 2015-12-08 459-7939-15 Remiss över Saneringsplan för olycka vid kärnteknisk anläggning, Länsstyrelsen i Hallands län. Länsstyrelsen i Hallands län har reviderat sin Saneringsplan för olycka vid kärnteknisk anläggning och inbjuder härmed er att lämna synpunkter på bifogad plan. Synpunkter önskas senast fredagen den 19 februari år 2016. Observera att remissvaren ska skickas till halland@lansstyrelsen.se. Vänligen ange Länsstyrelsen Hallands diarienummer i remissvaren. Vid frågor angående planen är ni välkomna att kontakta Kenneth Mattsson (kenneth.mattsson@lansstyrelsen.se) eller Ludwig Jägerfall (ludwig.jagerfall@lansstyrelsen.se). Kenneth Mattsson Ludwig Jägerfall Postadress Besöksadress E-post Telefon 301 86 HALMSTAD Slottsgatan 2 halland@lansstyrelsen.se 010-224 30 00

Saneringsplan för olycka vid kärnteknisk anläggning LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 1(48)

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 2(48) Länsstyrelsen i Hallands län Saneringsplan Första upplagan Kenneth Mattsson & Ludwig Jägerfall

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 3(48) Innehållsförteckning 1. Inledning... 5 1.1. Planens syfte... 5 1.2. Revidering av saneringsplan... 5 1.2.1. Sändlista vid remiss... 6 2. Organisation... 7 2.1. Allmänt... 7 2.2. Organisation... 8 2.3. Funktioner... 10 2.4. Saneringsledare... 12 3. Grundläggande förhållanden... 13 3.1. Definition av sanering... 13 3.2. Ansvar för sanering... 13 4. Resurser... 15 4.1. Nationella och regionala resurser... 15 4.2. Internationella resurser... 17 5. Information och kommunikation... 18 5.1. Allmänt... 18 5.2. Kriskommunikation... 18 5.3. Information till allmänheten... 18 5.4. Sociala medier... 19 5.5. Information till massmedia... 19 5.6. Utmaningar med informationsarbetet... 19 6. Indikering... 21 6.1. Allmänt... 21 6.2. Indikeringsorganisationen... 21 7. Vägval i saneringsarbetet... 23 7.1. Allmänt om saneringsmetoder... 23 7.2. Tätorter... 23 7.2.1. Åtgärder av förorenade byggnader... 24 7.2.2. Åtgärder inom grönområden och tomter... 24 7.3. Snötäckta områden... 25 7.4. Jordbruksmark... 25 7.5. Grund och ytvatten... 26 7.6. Skogsmark... 26 8. Generella riktlinjer... 27

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 4(48) 8.1. Val av åtgärder... 27 8.1.1. Tidpunkt för nedfallet... 27 8.1.2. Nedfallets egenskaper... 27 8.1.3. Kontaminerade områden... 27 8.1.4. Prioriterade områden... 27 8.1.5. Väderförhållanden... 27 8.1.6. Årstid... 28 8.1.7. Dokumentation... 28 9. Prioriteringar i saneringsarbetet... 29 9.1. Allmänt... 29 9.2. Övergripande förutsättningar för bedömning och prioritering... 29 9.3. Regionala förutsättningar... 30 9.3.1. Regionala markförhållanden... 30 9.3.2. Regionala vattenförhållanden... 32 9.3.3. Regionala samhällsviktiga anläggningar... 33 9.3.4. Regionala förutsättningar för annan egendom... 34 10. Skyddsåtgärder... 36 10.1. Arbetsmiljö... 36 10.1.1. Dosgränser... 37 11. Avfallshantering... 38 11.1. Allmänt... 38 11.2. Transport av saneringsavfall... 38 11.3. Förvaring av saneringsavfall... 39 Bilaga... 41 Bilaga 1. Lagar och förordningar... 41 Bilaga 2. Bedömandemall... 42 Bakgrund... 42 Läsanvisningar... 42 Exempel... 44 Bedömandemall... 45 IAEAs tabell... 46 Bilaga 3 Sändlista vid remiss... 47

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 5(48) 1. Inledning Denna saneringsplan är en tilläggsplan för Länsstyrelsen Hallands Plan för olycka vid kärnteknisk anläggning. Planen ger förutsättningar för stabsorganisationen att fastställa var sanering av mark, vatten, anläggningar och annan egendom ska genomföras i länet vid händelse av utsläpp av radioaktiva ämnen efter en kärnteknisk olycka. Planen riktar sig främst till Länsstyrelsens egna saneringsledare och dess krisorganisation, men även till berörda förvaltningar inom kommunala och statliga organisationer, samt de företag som omfattas av saneringsarbetet. Ett utsläpp från en kärnteknisk anläggning kan leda till att stora områden förorenas med radioaktiva ämnen. I sådana områden kommer människor och djur att utsättas för förhöjda strålnivåer, ofta under lång tid, om inga åtgärder vidtas. Är doshastigheten mycket hög kan det bli nödvändigt att utrymma kontaminerade områden under en kortare eller längre period för att undvika akuta strålskador. Sanering av ett förorenat område kräver stora resurser, ger stora mängder avfall och kan leda till stora psykologiska och ekonomiska påfrestningar för samhället. Sanering involverar många aktörer och styrs av flera lagar och förordningar. 1.1. Planens syfte Länsstyrelsen har som sin uppgift vid en olycka, eller vid en överhängande risk för ett utsläpp på en kärnteknisk anläggning att vidta de åtgärder som krävs för att skydda människor i det egna länet från skadlig inverkan av joniserande strålning. Detta är oberoende om olyckan skett i Sverige eller utomlands. Denna plan syftar till att, med beaktande av behovet av ett snabbt ingripande, det hotade intressets vikt, kostnaden för insatsen och omständigheterna i övrigt, säkerställa att samhällets samlade resurser kommer till effektiv användning för att skydda allmänheten i händelse av en kärnteknisk olycka. Denna plan fastställer den grund som ska vara vägledande för arbetet vid en sanering för att göra det möjligt att åter använda mark, vatten, anläggningar och annan egendom som förorenats genom utsläpp av radioaktiva ämnen. 1.2. Revidering av saneringsplan Översyn av planen och dess bilagor görs vartannat år, med start från 2016, och vid behov. Datum för revision Fastställd Diarienummer Kommentar Första upplagan

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 6(48) 1.2.1. Sändlista vid remiss Se bilaga 3.

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 7(48) 2. Organisation 2.1. Allmänt Den svenska modellen för hanteringen av samhällsstörningar grundar sig på tre olika nivåer vilka är den nationella, regionala, och lokala nivån. Länsstyrelsens ansvar inom den svenska modellen ligger på den regionala nivån, där länsstyrelsen ska vara den sammanhållande funktionen i länet och verka för samordning vilket innefattar övergripande lägesbilder, koordinera och inrikta resurser m.m. Ledning ska ses som en funktion inom krishanteringssystemet i Halland. Det är den funktion som åstadkommer den inriktning och samordning som krävs för att lösa den uppgift som krishanteringssystemet står inför 1. Samverkan är ett medel för att lösa uppgiften d.v.s. den samlade insatsen från flera olika organisationer och aktörer som krävs för att uppnå de effekter som eftersträvas. Utifrån detta perspektiv kan tre ledningsperspektiv utkristalliseras: Enhetlig ledning vilket innebär att organisationen är hierarkisk och ledningen utövas av en chef med befogenhet att beordra samordning. Enhetlig inriktning kan tillämpas där det inte finns en chef med befogenheter att samordna genom befäl och där samverkan i stället är ett resultat av en gemensam plan som tas fram. Harmonisering tillämpas när det inte finns någon chef som kan med befogenhet att samordna genom befäl och det inte finns tid att åstadkomma en gemensam plan. 2 Hantering av större olyckor och kriser sker ofta under de två senare, enhetlig inriktning och harmonisering. Länsstyrelsen i Hallands län utgår från Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) framtagna metodkoncept, samordning och inriktning vid stora olyckor och kriser. 3 Detta kan uttryckas vara ett ledningskoncept som i sin tur bygger på två bärande idéer; god helhetsförståelse och stor flexibilitet. God helhetsförståelse är en förutsättning för att alla inblandade aktörer inklusive länsstyrelsen ska kunna agera samordnat. Genom metodkonceptet ökar integrationen och samverkan med övriga aktörer. Hög flexibilitet är en förutsättning för att hantera komplexa situationer. Länsstyrelsen ska verka för att aktörerna inom länsstyrelsens geografiska områdesansvar är samordnade och arbetar med en gemensam inriktning. Samordningens huvuddelar består av åtgärder, resurser, gemensam lägesbild och information till allmänheten. 1 Brehmer, B. (2007). Understanding the functions of C2 is the key to progress. The International C2 Journal, 1, 211-232. 2 Brehmer, B. (2010a). Harmony of efforts. A C2 concept for complex endeavors. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens Handlingar och Tidskrift, No. 2, 108-113. 3 Myndigheten för samhällsskydd och beredskap. Regional samordning och inriktning vid stora olyckor och kriser Utvärdering av ett koncept och en utvecklingsprocess. 2014.

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 8(48) Målet med samordning är att alla berörda aktörer arbetar och agerar tillsammans för att uppnå ett gemensamt mål vilket ska medföra att krisen hanteras på ett så effektivt sätt som möjligt. Länsstyrelsens grundberedskap består av en Tjänsteman i Beredskap (TiB), beredskapsdirektör och länsstyrelsens ordinarie organisation. Vid behov kan beslut tas om att öka grundberedskapen genom att upprätta en stabsorganisation som stödjer länsledningen. 2.2. Organisation Stab Figur 1, Länsstyrelsen i Hallands läns organisation Stabsorganisationen vid Länsstyrelsen i Hallands län kan dels beskrivas utifrån ett funktionsperspektiv men även ur ett processperspektiv. Stabsorganisationen är flexibel och anpassningsbar gentemot behov och händelsens art. Stabsorganisationen omfattar nivåerna grön, gul och röd stabsorganisation (se figur 5, 6 & 7). Stabschef utses alltid då stabsorganisation initieras. Grön omfattar i första hand personal från beredskapsfunktionen, information/kommunikation samt specialkompetens beroende på händelsen. Övriga stabsnivåer är anpassade och resursmässigt differentierade från 3-35 personer. Fullt utbyggd stabsorganisation indelas i olika sektioner och funktioner. En stabschef leder det sammantagna stabsarbetet. Stabens arbete omfattar ledningsprocesserna: Genomförandeprocess: Processen ägs normalt av en utsedd person i genomförande-/plansektionen och utgör en s.k. huvudprocess i stabens arbete. Vidare ingår

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 9(48) ansvar i processen för att säkerställa en regional lägesbild 4, utarbeta övergripande strategisk målinriktning samt att leda och genomföra arbetet i staben utifrån stabschefens valda metodkoncept. Genomförandeprocessen arbetar på kort och medellång sikt, exempelvis 0-12 h. Planerings-/analysprocess: Processen ägs normalt av funktionsansvarig för N 5 som tillsammans med kunskap- och analyssektionen bidrar till processen. I processen ingår ansvar för planering, analys och utvärderingsverksamheten. Processen arbetar i huvudsak med analys utifrån de övergripande strategiska målsättningarnas uppfyllande samt utifrån ett effektperspektiv d.v.s. uppnå den rätta effekten med handlingarna. Planerings-/analysprocessen vars fokus ligger bortom genomförandeprocessens tidshorisont d.v.s. på medel respektive lång sikt och med alternativa händelseutvecklingar, s.k. omfallsplanering. Stödprocess: Processen ägs normalt av utsedd person i resurs och stödsektionen. I processen ingår att utifrån övergripande strategisk målinriktning säkerställa uthållighet och redundans i staben, utgöra stöd till samverkande parter samt säkerställa ett balanserat resursutnyttjande. Processerna syftar till att skapa en helhetssyn för stabsarbetet samt att nå de övergripande strategiska målsättningarna i hanteringen av händelsen. De olika processerna går in i varandra där genomförandeprocessen kan sägas vara huvudprocess och övriga är delprocesser vilka ska fungera som stöttepelare för genomförandeprocessen. Normalt omfattar stabsorganisationen tre olika sektioner innehållande de av händelsen behovssatta funktionerna. Staben är till stöd för länsledning och/eller utsedd räddningsledare, samverkansledare eller saneringsledare. Samverkansledare utses endast i de fall då räddningsledare utses vid Länsstyrelsen i Hallands län. Vid kärnteknisk olycka utses även en saneringsledare. RL SL SanL Stabschef Bitr. Stabschef Kunskap/analys sektion Figur 2, stabsorganisation Genomförande/plan sektion Resurs och stödsektion 4 Regional lägesbild är sammanställd bild över läget i länet vilket omfattar tidsperspektiven dåtid, nutid och framtid.

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 10(48) 2.3. Funktioner De olika funktionerna benämns N 1-10. 1. Personal 2. Kunskap/analys 3. Ledning/samordning 4. Logistik/utrustning 5. Planering och samverkan 6. Samband/IT 7. Information/Kommunikation 8. Ekonomi 9. Juridik 10. Uppgiftsberoende Respektive sektion har en utsedd chef och respektive funktion har en utsedd funktionsansvarig. Det är utsedd stabschef (alt beredskapsdirektör) som indelar och ger direktiv för stabsorganisation och stabsarbetet. Sektionschef är normalt sätt en utsedd funktionsansvarig som har denna roll som tillika uppgift. Både sektionschefer och funktionsansvariga ska kunna agera som assisterande/biträdande stabschefer. Då samverkansforum etableras ingår lednings- och/eller samverkanspersonal i respektive sektion beroende på händelsens typ och omfattning. Se Länsstyrelsen i Hallands läns krisledningsplan om ansvar och ledning samt krisledningsplan om samordning för mer information.

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 11(48) Stabschef Kunskap/analys sektion Genomförande/plan sektion Resurs och stödsektion N3 N5 N7 N10 N6 Figur 3, grön stabsorganisation med de behovssatta sektionerna och funktionerna Stabschef Kunskap/analys sektion Genomförande/plan sektion Resurs och stödsektion N2 N10 N3 N5 N7 N9 N6 N4 N1 N10 Figur 4, gul stabsorganisation med de behovssatta sektionerna och funktionerna Stabschef Bitr. stabschef Kunskap/analys sektion Genomförande/plan sektion Resurs och stödsektion N2 N9 N5 N10 N3 N5 N7 N9 N1 N4 N6 N8 N10 Figur 5, röd stabsorganisation med de behovssatta sektionerna och funktionerna

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 12(48) 2.4. Saneringsledare Länsledningen ska utse de tjänstemän inom länsstyrelsen som skall kunna verka som saneringsledare. Länsstyrelsen har personal vilka deltagit i MSB:s saneringsledarutbildning. Krav på saneringsledaren: ha god regional kännedom, ha grundläggande kunskap om joniserande strålning, känna till olika saneringsmetoders för- och nackdelar samt deras inbördes beroende, ha god kunskap om berörda aktörer och deras uppgifter och samverka med andra län, myndigheter och organisationer. Vid sanering har saneringsledaren det strategiska ansvaret. Det innebär bland annat att saneringsledaren skall: fatta strategiska beslut inom den ram länsledningen ger samt följa upp hur besluten genomförs, ansvara för planeringen och genomförandet av saneringsåtgärderna samt uppföljningen av åtgärdernas effekt, initiera utbildning för berörd personal, informationsåtgärder utformas i samverkan med länsstyrelsens informationsfunktion.

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 13(48) 3. Grundläggande förhållanden 3.1. Definition av sanering Enligt lagen om skydd mot olyckor avser sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen från en kärnteknisk anläggning, sådana åtgärder som staten ska vidta för att göra det möjligt att åter använda mark, vatten, anläggningar och annan egendom som förorenats genom utsläppet. Med kärnteknisk anläggning avses enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet: anläggning för utvinning av kärnenergi (kärnkraftsreaktor) annan anläggning i vilken en självunderhållande kärnreaktion kan ske, såsom forskningsreaktor anläggning för utvinning, framställning, hantering, bearbetning, förvaring som avses bli bestående (slutförvaring) eller annan förvaring (lagring) av kärnämne anläggning för hantering, bearbetning, lagring eller slutförvaring av kärnavfall. 5 Kärnladdningar och s.k. smutsiga bomber, d.v.s. konventionella sprängladdningar som används för att sprida ett radioaktivt ämne, är inte kärntekniska anläggningar. Däremot hör kärnenergidrivna satelliter och ubåtar till de kärntekniska anläggningarna. 3.2. Ansvar för sanering Staten är skyldig att vidta saneringsåtgärder endast i den utsträckning detta är motiverat med hänsyn till följderna av utsläppet, det hotade intressets vikt, kostnaderna för insatsen, och omständigheterna i övrigt. 6 Syftet med lagen om skydd mot olyckor är inte att befria den enskilde från ansvar och kostnader för ingripanden och i stället föra över ansvar och kostnader till samhället. Lagen syftar till att samhället ska hålla en organisation som kan gripa in när den enskilde inte själv eller med hjälp av någon annan kan bemästra en saneringssituation. Samhället ska ingripa när det framstår som rimligt att svara för de åtgärder som behövs för att avvärja eller begränsa skada. Initialt sker räddningstjänst och sanering parallellt. Räddningsledarens och saneringsledarens mandat är skilda och omfattar bara räddningstjänsten respektive saneringsarbetet. I de fall en saneringsledare finns på Länsstyrelsen så ska denna utses av länsledningen. Efter särskilt beslut från regeringen kan en statlig myndighet bli saneringsle- 5 SFS 1984:3. Lag om kärnteknisk verksamhet. Stockholm: Miljö- och energidepartementet. 1 6 SFS 2003:778. Lag om skydd mot olyckor. Stockholm: Försvarsdepartementet. Kap. 4, 8

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 14(48) dande myndighet för flera län. I de fall ett sådant beslut fattas är det viktigt att det finns en utbyggd organisation för att tillgodose behoven hos samtliga drabbade län. I de fall som flera län fortsätter att ha separata saneringsorganisationer så krävs en god samverkan och samarbetsvilja hos samtliga drabbade län. Under all den tid som sanering fortgår så finns ett stort behov av indikering för att kartlägga beläggning och se till vilket behov av sanering som finns och vilka resultat saneringen har fått. Detta är mycket resurskrävande och måste samordnas med stöd av Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM). Vid andra olyckor med radioaktiva ämnen, exempelvis i samband med transport av radioaktiva ämnen, är verksamhetsutövaren ansvarig för en eventuell sanering. Regeringen kan föreskriva eller särskilt besluta att en statlig myndighet ska ansvara för sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen även i andra fall än efter en kärnteknisk olycka. Länsstyrelsen ska, efter att ha hört berörda myndigheter, kommuner och landsting, upprätta ett program för räddningstjänst enligt 4 kap. 6 lagen (2003:778) om skydd mot olyckor och sanering enligt 4 kap. 8 i samma lag. Programmet ska behandla: 1. organisation och ledning 2. samband 3. strålningsmätning 4. information till allmänheten 5. personella och materiella resurser 6. saneringsmetoder 7. andra frågor av betydelse för beredskapen. 7 Länsstyrelsen har rätt att göra ingrepp i annans rätt, däribland utrymma områden för att kunna underlätta för saneringsarbetet. 8 Räddningsledaren kan fatta beslut om områden som saneringsorganisationen bedömer behöver vara fortsatt utrymda av saneringsskäl efter att räddningstjänst avslutas. I dessa fall måste Länsstyrelsen fatta beslut om utrymning i samband med att räddningstjänsten avslutas. Områden som inte ska saneras men som bedöms farliga att vistas i kan utrymmas med grund i ordningslagen. Även detta beslut fattas av Länsstyrelsen. Ett antal viktiga strålskyddsbedömningar kommer att behöva göras. En av de viktigaste är att besluta om vilken skyddsnivå som gäller i samband med saneringen. Skyddsfaktorn appliceras på alla mätningar och avser att beskriva hur mycket av strålningen man kan bortse från därför att en angiven procent av strålningen skärmas av att man befinner sig inomhus stora delar av dygnet. Länsstyrelsen fattar beslut om detta efter rekommendation från SSM. Även när det gäller gränsvärden för hur långt saneringen ska bedrivas så beslutar Länsstyrelsen om gränsvärden efter SSM:s rekommendation. Dessa frågor bedöms vara av stort nationellt och internationellt intresse. 7 SFS 2003:789. Förordning om skydd mot olyckor. Stockholm: Försvarsdepartementet. Kap. 4, 21 8 SFS 2003:778. Lag om skydd mot olyckor. Stockholm: Försvarsdepartementet. Kap. 6, 2

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 15(48) 4. Resurser 4.1. Nationella och regionala resurser Resursbehovet för saneringsarbetet är svårt att förutsäga vilket beror på omfattningen/spridningen av utsläppet av radioaktiva ämnen. I huvudsak är resursbehovet maskiner, personal, laboratorier och expertstöd. Metoderna för saneringen anpassas utefter den utrustning och personal man förfogar över. Personalens utbildningsbehov ska också beaktas vid valet av utrustning. Mycket av den utrustning som kommer att användas vid saneringsarbetet är utrustning som redan finns och används i samhället idag vilket underlättar saneringsarbetet. Exempel på sådan utrustning är sopmaskiner, högtryckstvättar, grävmaskin, gräsklippare, jordbruksmaskiner, transportfordon m.m. Däremot råder det ingen tjänsteplikt för saneringsarbetet 9 och det kan därmed uppstå problematik med de personella resurserna. Omhändertagandet av kontaminerat vatten som uppstår vid t.ex. spolning av gator och hus sker med hjälp av spol- och sugbilar. Exempel på verksamheter och organisationer med kunskap och utrustning som kan komma till användning vid sanering är: Kommunala förvaltningar Saneringsföretag Renhållningsföretag Byggföretag Kärntekniska anläggningar Universitet Sjukhus Lantbruk Centrala myndigheter Frivilliga försvarsorganisationer Kompletterande utbildning om strålskydd och saneringsmetoder kommer att behövas i de flesta fall. Regeringen är ansvarig för krishanteringen på nationell nivå. Ansvaret gäller dock främst strategiska frågor. Det praktiska arbetet ligger istället på ett antal myndigheter. Länsstyrelsen kan vid behov få hjälp från andra län vid saneringsarbete, i första hand från icke drabbade kärnkraftslän. De centrala myndigheterna med en rådgivande och föreskrivande roll vid sanering efter ett radioaktivt utsläpp är i första hand SSM, Jordbruksverket och Livsmedelsverket. SSM koordinerar de nationella mätresurserna och har det centrala ansvaret för långsiktig uppföljning. I ansvaret ligger att följa och be- 9 Ibid, kap. 6, 1

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 16(48) döma kontamineringsläget och återkommande strålskyddsproblem. I fråga om att föra bort kontaminerat material kan tillstånd krävas från SSM. Den nationella expertgruppen för sanering (NESA) administreras av SSM och ger expertstöd om saneringsstrategier och metoder samt kostnads- och effektivitetsbedömningar för saneringsåtgärder. Mätningar efter ett nedfall genomförs av den kommunala räddningstjänsten, i enlighet med Plan för olycka vid kärnteknisk anläggning. Kompletterande mätningar inför saneringsåtgärder sker i samråd med NESA alternativt SSM. Dosimetrihanteringen i ett saneringsskede följer i stora drag de rutiner som finns för det akuta skedet i samband med ett radioaktivt nedfall (se Plan för olycka vid kärnteknisk anläggning). Mätningar av nuklidsammansättningen kräver specialutrustning och personal med speciell kompetens. Sådana mätningar kan utföras av personal från SSM, Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI), Statens Geologiska Undersökning (SGU) och särskilt kontrakterade laboratorier. Mätningar av bakgrundsstrålning genomförs regelbundet i Hallands län. Detta sker för att få en bild av bakgrundsstrålningen och för att kunna identifiera små ökningar av strålnivån vid en eventuell händelse. Mätningarna genomförs av kommunernas miljöoch hälsoskyddskontor på ett antal förutbestämda mätpunkter och mätresultaten rapporteras till SSM. SSM ansvarar för att ge en samlad bild av nedfallets utbredning och omfattning. Myndigheten ansvarar även för att samordna de nationella mätresurserna i händelse av en kärnteknisk olycka. Livsmedelsverket, Socialstyrelsen, Jordbruksverket och Region Halland kan tillföra expertkunnande inom livsmedel respektive hälso- och sjukvård. Livsmedelsverket meddelar gränsvärden för att begränsa exponeringen för radioaktiva föroreningar i livsmedel samt ger kostråd och rekommendationer för hantering av livsmedel. Jordbruksverket ansvarar för att hämta in information om ämnen och kontaminerade områden och ger rekommendationer eller meddelar föreskrifter om åtgärder för att minska föroreningen av jordbruksprodukter. Region Halland har resurser i form av sjukhusfysiker som normalt arbetar med bl.a. nuklearmedicin och strålterapi och kan vid en kris bidra med expertstöd. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har ansvaret att samordna länsstyrelsernas planläggning av saneringsåtgärder, samt bedriva utbildning. MSB har även kem-, sanerings- och indikeringsenheter vid ett antal räddningstjänster i landet och kan bistå med utbildad personal och materiel. FOI kan tillföra expertkunnande beträffande nedfall av radioaktiva ämnen från till exempel kärnvapen. Totalförsvarets skyddscentrum (Skydd C) arbetar med CBRN 10 - händelser, incidenter med kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära ämnen, och 10 Chemical, Biological, Radiological, Nuclear

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 17(48) kan stödja civila aktörer. Flera frivilliga försvarsorganisationer ingår i SSM:s beredskapsorganisation och har vid en händelse som arbetsuppgift bl.a. att samla in och transportera prover på lantbruksprodukter för strålningsmätning. Uppgift på lämpliga organisationer och företag finns hos SOS-Alarm eller i MSB:s informationskälla, Resurser och Integrerat Beslutsstöd (RIB), för alla som arbetar inom området samhällsskydd och beredskap. SOS-Alarm har ett ansvar att stödja samhällets krisberedskap och kan ge ledningsstöd, snabbt informera och kalla in personal samt har samverkanstjänster. 4.2. Internationella resurser Internationella resurser kan erhållas bl.a. från Emergency Response Coordination Center (ERCC) inom Europeiska kommissionen, Response and Assistance Network (RANET), Nordic Emergency Preparedness (NEP), Nordred 11 och NATO Euro-Atlantic Disaster Response Coordination Center (EADRCC). ERCC kan bistå med utrustning och personal. MSB är den myndighet som får begära bistånd via ERCC. Ett undantag är dock om det handlar om miljöräddningstjänst till sjöss, då kontakten sker via Kustbevakningen. RANET är ett nätverk av stater under International Atomic Energy Agency:s (IAEA) assistanskonvention som har föreberedda expertresurser för en nödsituation. SSM begär vid behov assistans från RANET men sådan assistans måste föregås av ett regeringsbeslut. Resurser för tekniskt och logistiskt stöd kan begäras av MSB. Danmark, Norge, Sverige och Finland har ett avtal om att hjälpa varandra i händelse av strålningsrisker. En begäran om bistånd kan göras direkt mellan länderna. NEP är ett sammarbetsforum för de nordiska strålskyddsmyndigheterna och förvaltar avtal och överenskommelser. Nordred är ett samarbetsforum för räddningstjänst i de nordiska länderna. Ett särskilt ramavtal möjliggör sammarbete mellan ansvariga myndigheter i syfte att bistå med personal och materiel. NATO EADRCC är den främsta civila mekanismen för nödsituationer för Natos allierade och partnerländer i det euroatlantiska området. Centret samordnar förfrågningar och erbjudanden om stöd och har även tillgång till experter som kan kallas in och ge stöd vid radiologiska och nukleära nödsituationer. MSB kan bidra vid förfrågningar om stöd via EADRCC. 11 Nordiska räddningstjänstsamarbetet

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 18(48) 5. Information och kommunikation 5.1. Allmänt I samband med en kärnteknisk olycka där risk för exponering till följd av radioaktivt nedfall föreligger är kraven extra höga. Det är en målsättning att de olika ansvariga centrala, regionala och lokala myndigheterna agerar samlat och i största möjliga utsträckning hänvisar till länsstyrelsen som har det övergripande samordningsansvaret. Vid sanering skall kontinuerlig information om planerade, pågående och avslutade åtgärder ges till saneringsorganisationens personal, allmänheten och övriga berörda. Informationen bör klargöra vilka geografiska områden som omfattas och vad som skall åtgärdas. Informationen bör även redovisa grunderna för dessa beslut. Därutöver bör allmänheten informeras om vilken verkan åtgärderna har och vilka andra konsekvenser de medför. Informationen skall samordnas med berörda myndigheter och organisationer. Informationen lämnas via olika kommunikationskanaler såsom hemsidor, sociala medier m.m. 5.2. Kriskommunikation Kriskommunikationen sker både internt och externt och ska vara: Synlig och finnas tillgänglig där den är bäst lämpad, saklig, tydlig och objektiv samt anpassad efter mottagarens behov, kunskap och förutsättningar, snabb, vilket hindrar att det uppkommer rykten och spekulationer. Informationsbrist kan förvärra situationen. Den externa informationen ska ha både ett myndighets- och ett medborgarperspektiv. Den ska ge en så korrekt och uppdaterad bild som möjligt av händelsen samt beskriva planerade och vidtagna åtgärder för att hantera händelsen. Den interna informationen inom länsstyrelsens egen organisation är viktig för att skapa motivation och förståelse för krisledningsarbetet, medan information mellan samverkande aktörer är ett operativt redskap i krishanteringen. 5.3. Information till allmänheten Informationen som ges till allmänheten om saneringsåtgärderna måste förberedas noga och behandla: Vilka områden som omfattas av saneringen och vilka restriktioner som kan komma att bli aktuella. Varför en saneringsåtgärd är nödvändig/inte nödvändig att genomföra. Hur åtgärden kommer att genomföras, och vilka förväntade fördelar åtgärden ger. När insatsen påbörjas och hur lång tid den beräknas ta.

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 19(48) Information om saneringsåtgärder som den enskilde kan utföra själv. Vilka risker det finns med arbetet och hur man kan skydda sig. 5.4. Sociala medier Sociala medier är en effektiv kanal för att öppna upp en dialog med omvärlden. Länsstyrelsen i Hallands län kan via sociala medier sprida information och uppmaningar om saneringsarbetet. Utöver det finns det även möjlighet att svara på frågor som ställts på sociala medier av allmänheten eller media. Därmed är det viktigt att sociala medier är under ständig bevakning och att det sker en kontinuerlig uppdatering av dem. Genom att nyttja sociala medier är förhoppningen att en snabb och omfattande spridning kan uppnås. Informationen som delges via sociala medier ska vara kort, koncis och den ska hänvisa var ytterligare information finns att hämta. 5.5. Information till massmedia Information från Länsstyrelsen till massmedia sker kontinuerligt under händelsens utveckling. Länsstyrelsen nyttjar ett antal kommunikationskanaler såsom pressmeddelanden, pressträffar, presskonferenser och intervjuer. Pressmeddelanden ska vid en händelse skickas med en för situationen lämplig regelbundenhet och beskriva förändringar eller uppmaningar. Pressträffar eller presskonferenser är tillfällen då media ges möjlighet att träffa representanter för stabsledning eller räddningsledare för att ställa frågor. Sveriges Radio har en särskild roll i kriskommunikationen inom ramen för deras sändningstillstånd. Därför har Sveriges Radio Halland en egen sändningsstudio i Länsstyrelsens länsledningsplats så att de snabbt och sakligt kan rapportera om saneringsarbetet. 5.6. Utmaningar med informationsarbetet En kärnteknisk olycka kan leda till att olika samhällsfunktioner såsom vårdcentraler och butiker kan komma att behöva flyttas samt att vägar kan stängas. Vid den här typen av förändringar i samhällsfunktionerna är det viktigt att informationsinsatserna ständigt uppdateras med information om eventuella förändringar och vilka alternativ som finns att tillgå. Privatpersoner kan i vissa fall utföra saneringsåtgärder av hem eller trädgårdar vilket kräver detaljerade informationsinsatser om tillvägagångssättet, strålskydd m.m. för att undvika oro hos medborgaren. Saneringsåtgärderna kan i första hand prioriteras på den samhällsviktiga verksamheten vilket kan ge upphov till att den enskilde individen upplever att dennes behov åsidosätts och det är viktigt att individens upplevelse av situationen bemöts med empati samt korrekt och motiverad information om besluten. Under saneringsarbetet kan många aktörer

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 20(48) vara inblandade och det är därför viktigt att medborgaren hänvisas till var rätt information finns att hämta och därmed undviker att medborgaren ständigt hänvisas vidare till andra aktörer. Vidare måste informationen som delges allmänheten präglas av enkelhet t.ex. att tekniska begrepp undviks m.m. Avfallshanteringen är en stor del i saneringsarbetet d.v.s. placeringen av det kontaminerade avfallet. Informationen till allmänheten gällande avfallshanteringen måste tydligt motivera varför en viss plats lämpar sig bättre för placering av avfallet än en annan.

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 21(48) 6. Indikering 6.1. Allmänt Både före och efter en olycka med radioaktivt nedfall som drabbar länet är det av stor vikt att snabbt kunna genomföra indikering för att klargöra strålningsnivåer och nedfallets utbredning. Vid en kärnteknisk olycka i länet påbörjas indikering automatiskt av räddningstjänsten på mätpunkterna i indikeringszonen. SSM sammanställer information från bl.a. drabbat kärnkraftverk, SMHI m.fl. och upprättar prognoser för nedfall och strålningsnivåer. Länsstyrelsen ansvarar för ledning av indikering regionalt och sammanställer indikeringsvärden, som indikerats av aktörer med särskild utbildning och tilldelad utrustning under ledning av indikeringsledaren som ingår i länsstyrelsens stab, till SSM. Indikering syftar i det inledande skedet till att fastställa huruvida ett utsläpp har skett eller inte. Om ett utsläpp har skett ska indikeringen avslöja vilka områden som i första hand berörs av utsläppet. När man kartlägger utsläppet är det viktigt att beakta vindriktningen som kan ändras snabbt och om utsläppet varar en längre tid kan plymen spridas i flera olika riktningar. Därmed är indikeringsresultatet ett viktigt underlag för räddningsledaren och saneringsledaren, då underlaget ligger till grund för de rekommendationer och beslut som ska gälla. För att kunna genomföra en effektiv och säker indikering är samordningsarbetet från indikeringssamordnaren och indikeringsledaren av stor vikt. Vidare kommer ett stort antal människor att arbeta i en miljö med förhöjda strålningsnivåer och aspekterna för arbetsmiljö måste därmed beaktas. Dessa människor är skyldiga att använda skyddsutrustning i form av andningsskydd, dosimeter och jodtabletter. 6.2. Indikeringsorganisationen Indikeringsorganisationens första uppgift är att i ett så tidigt skede som möjligt fastställa haveriutsläppets huvudriktning samt konstatera förekommande markbeläggning. Denna första information om haveriutsläppets uppträdande i omgivningen jämte uppgifter från Ringhals om utsläppsmängder, utsläppsinnehåll, meteo-

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 22(48) rologidata, haveriorsak m.m. kommer att utgöra det första beslutsunderlag på vilket räddningsledningen och saneringsledningen har att fatta tidiga beslut om åtgärder för allmänhetens skydd. I ett senare skede ska indikeringsorganisationen utföra kvalificerad markindikering, markprovtagning, kvalificerad indikering på prover från livsmedelsproduktion varpå dosprognoserna och dylikt utgör ett vidare beslutsunderlag för räddningsledningens och saneringsledningens åtgärder. Indikeringen utförs inom den av regeringen fastställda indikeringszonen ca 50 km från Ringhals. Indikeringen utförs med hjälp av TL-dosimetrar vilka kan hämtas in för utvärdering. Se Plan för olycka vid kärnteknisk anläggning för mer information om indikering.

LÄNSSTYRELSEN Saneringsplan 23(48) 7. Vägval i saneringsarbetet 7.1. Allmänt om saneringsmetoder Vid en kärnteknisk olycka är det främst de radioaktiva ämnena cesium-134, cesium-137 och jod-131 som kommer att spridas och orsaka problem. Jod- 131 har till skillnad från cesium-134 och -137 en relativt kort halveringstid. Jod-131 är därmed främst ett problem i det inledande skedet av saneringsarbetet. Det finns tre huvudsakliga saneringsprinciper för att återställa mark, vatten, anläggningar och annan egendom efter ett nedfall av radioaktivt ämne: Avklingning Skärmning Dekontaminering/sanering Vid avklingning vidtas inga särskilda åtgärder, utan det radioaktiva ämnet får klinga av på platsen, t.ex. vid nedfall av kortlivade nuklider som jod. Området kan i dessa fall behöva utrymmas och spärras av under kortare eller längre tid. Vid skärmning tas det radioaktiva materialet inte bort utan den joniserande strålningen skärmas, till exempel genom att det förorenade jordlagret täcks med ren jord eller förs längre ner i jordprofilen. Strålnivån vid ytan blir därmed lägre. En sådan åtgärd kan anses som permanent vilket betyder att alla fördelar och nackdelar noga måste vägas in. Vid dekontaminering/sanering avlägsnas hela eller delar av det radioaktiva materialet och deponeras på annan plats. Exempel på åtgärder som behöver vidtas tidigt för att nå önskad effekt, d.v.s. inom några veckor efter nedfallet, är att dammsuga och spola trottoarer och gator, avlägsna snö och klippa gräs. Exempel på åtgärder på längre sikt är spolning av tak och väggar, bortskaffande av ytskikt och djupplöjning. Inom jordbruket beror valet av saneringsmetoder till stor del på mark- och vegetationsförhållanden samt under vilken årstid som nedfallet sker. 7.2. Tätorter Precis efter ett nedfall har det radioaktiva materialet ännu inte bundet så starkt till vägytan. Dammsugning och spolning av gator och trottoarer kan reducera strålningsnivån betydligt. Dammsugning och spolning bör startas omedelbart efter ett nedfall om aktiviteten inte är sådan att samhället istället måste utrymmas Gator med avloppsbrunnar bör i första hand spolas. Gator utan avloppsbrunnar bör sopas.