Var Antikens Aten en demokrati? En radikal demokratisering av Aten genomfördes efter fördrivandet av tyrannerna (507 f.kr.). Medborgarna fick tillgång till makten via framför allt fyra inrättningar: folkförsamlingen, rådet, domstolarna och ämbetena. Folkförsamlingen och domstolarna hade mest makt. Argument för att antikens Aten var en demokrati Argument mot att antikens Aten var en demokrati Folket hade rösträtt Fast inte hela folket: Endast fria, vuxna, manliga invånare (över 20 år) som var barn till atenska föräldrar hade rösträtt. Detta motsvarar endast 30 000 av 300 000 invånare, d v s 10% av Atens befolkning. Endast ungefär en femtedel av dessa deltog regelbundet i de politiska mötena i staden. Kvinnor, i staden bofasta utlänningar samt slavar hade alltså inte rösträtt. Man hade direktdemokrati, d v s röstberättigade kunde rösta om ett lagförslag (via handuppräckning) och hade på det viset mer inflytande än röstberättigade i en indirekt/representativ demokrati som dagens Sverige. (I Schweiz däremot har man ofta folkomröstningar om viktiga frågor, alltså direkt demokrati.) En större andel av medborgarna deltog aktivt i politiken (systemet krävde det) än vad som är fallet i dag i flertalet demokratier. Det är intressant att vårt ord idiot har sitt ursprung i det gamla grekiska ordet ἰδιώτης, som var ett uttryck för förakt och betecknade en person som inte var intresserad eller aktivt deltog i det politiska livet. Ho boulomenos betyder den som önskar och är ett uttryck för den enskilde atenske medborgargarens rätt att ta initiativ när det gällde att tala inför folkförsamlingen, initiera en rättslig process ( i ett ärende av allmänt intresse), föreslå en ny lag eller komma med ett förslag till rådet.
Ostracism var ett system som tjänade som en säkerhetsventil för att förhindra att en enskild individ fick för mycket makt. Omröstning gällande ostracism skedde en gång om året. Ordet kommer från krukskärvorna, ostraka, man använde som skrivtavlor vid omröstningen. Medborgarna fick nominera vem de önskade att förvisas från Aten i tio år. För att omröstningen skulle vara giltig måste minst 5000 medborgare avge sin röst och en majoritet måste rösta för förvisningen av en viss kandidat för att den skulle kunna genomföras. Finns tecken på att ostracismsystemet missbrukades när det rådde rivalitet mellan olika maktgrupperingar. Detta illustreras av att vissa ostraka var preparerade i förväg - man har i utgrävningar funnit hemliga förråd med ostraka där ett och samma namn ristats in i skärvorna. Uttagningen till rådet, domstolarna och ämbetena skedde genom lottning bland de kandidater som anmält sig. Detta, tillsammans med principen att man inte kunde fungera på någon post under mer än ett år, skulle förhindra uppkomsten av en grupp renodlade politiker. Dock kom ändå statens ledning periodvis att domineras av vissa inflytelserika personer (t.ex. Perikles, Kleon, Demosthenes). Detta berodde framför allt på den politiska processens muntliga karaktär; en skicklig och tränad talare hade de största möjligheterna att påverka de olika församlingarna Makten i Aten var fördelad på fyra olika organ. Atenska demokratin levde inte på samma sätt som den romerska republiken (509 27 f Kr) upp till principen om maktfördelning/maktseparation mellan de lagstiftande, verkställande och dömande organen.
När det gäller domstolarna utvecklades gradvis ett system för att undvika att de dömande nämndemännen/domarna skulle mutas: I början av varje år rekryterades 6000 nämndemän från dem (manliga medborgare 30 år eller äldre) som anmälde sitt intresse. Varje dag valdes jurymedlemmar ut för tjänstgöring i de olika domstolarna från de personer i jurypoolen som erbjöd sina tjänster den dagen. Jurymedlemmarna plockades ut genom en randomiserad selektionsprocess som utformats i syfte att förhindra att dessa mutades. Man utvecklade en komplex procedur där man använde en jurymedlemsselektionsmaskin som kallades kleroterion, och där det handlade om att placera symboler, pinakia, för de eventuella jurymedlemmarna i ett system av rader och kolumner och använda en slumpmetod för att välja vissa rader med symboler för att få fram nämndemän för den aktuella dagens rättegångar. Denna maskin, i kombination med det förhållandet att en jury ofta bestod av flera hundra personer, gjorde att det var nästan omöjligt att i förväg muta en jurymedlem. En serie vita och svarta bollar lades i tratten högst upp på träröret (till vänster) och fick arbeta sig nedåt i röret. De horisontella rader med pinakia som var på samma nivå som där bollarna av en viss färg (vi vet inte om "urvalsfärgen" var vit eller svart) landade, definierade de för dagen utvalda jurymedlemmarna.
Slaveriet: Slaveriet var vanligare i Aten än i andra grekiska städer, och slavarna var importerade icke-greker. Slaveriet i sig var förstås djupt odemokratiskt men det diskuteras huruvida slaveriet kanske underlättade för mindre bemedlade atenare att aktivt delta i de politiska aktiviteterna, helt enkelt för att de fick mer tid över - på så vis bidrog kanske slaveriet paradoxalt nog till att det blev mer jämlikt mellan rika och fattiga atenska medborgare. I jämförelse med exempelvis Sparta tycks slavarna i Aten ha behandlats relativt väl: De levde och arbetade under ganska trygga förhållanden, och behandlades bättre än i Sparta av såväl ägare som staten. Atensk lag var utformad med syfte att förhindra att slavarna for illa. En del hade möjlighet att utbilda sig och få bättre arbeten och de fick viss ersättning för sitt arbete. Det fanns också möjlighet att bli fri från slaveriet och t o m i vissa fall att erhålla medborgarskap. Kvinnans ställning : Kvinnorna i Aten åtnjöt inte samma demokratiska rättigheter som männen. De fick inte rösta, de fick inte röra sig fritt i offentligheten och de var strikt separerade från männen i vardagen. Atenska kvinnors ställning verkade i själva verket vara lägre än i många andra grekiska städer på den tiden. I Sparta t ex kunde kvinnor, till skillnad från de atenska kvinnorna, delta i offentliga gymnastiktävlingar (i Aristofanes komedi från 411 f.kr., Lysistrate, beundrar de atenska kvinnorna Spartakvinnornas vältränade, brunbrända kroppar) och besitta egendom. Det fanns också begränsningar i yttrandefrihet och brister i rättssäkerheten, vilket bl a filosofen Sokrates öde är ett exempel på. Sokrates var kritisk till vissa sidor av den atenska demokratin. 70 år gammal drogs han inför rätta av atenare som anklagade honom för att missakta statens gudar och utöva ett skadligt inflytande på ungdomen. Han dömdes till döden och tömde en giftbägare med (troligtvis) den giftiga växten odört.
Sammanfattningsvis var enligt min egen åsikt Atens demokrati en startpunkt för den demokrati som har uppnåtts i vissa delar av världen idag. Även om den kanske inte var lika utvecklad som vår tids demokrati så var det en god startpunkt och någonting man kan tänkas vara tacksam för idag. Källor http://www.ne.se/demokrati/demokratin-under-antiken http://varldenshistoria.se/fraga-oss/var-athens-demokrati-demokratisk http://en.wikipedia.org/wiki/athenian_democracy http://cliojournal.wikispaces.com/the+nature+of+athenian+democracy http://cliojournal.wikispaces.com/slavery+in+ancient+greece http://homepages.gac.edu/~arosenth/265/athenian_democracy.pdf