Kriminologiska institutionen Utpressning ett rationellt brott? En undersökning om hur personer med anknytning till kriminella nätverk går till väga C-uppsats i kriminologi Vårterminen 2006 Henrik Fridström
Sammanfattning För närvarande riktar polisen extra resurser i kampen mot den organiserade brottsligheten. I denna satsning ingår bekämpning av utpressning. Utpressning är ett brott som enligt anmälningsstatistiken har ökat i Sverige de senaste tio åren. I denna uppsats undersöks tillvägagångssättet vid utpressning, där gärningspersonen har anknytning till ett kriminellt nätverk. Urvalet i undersökningen består av 31 domar utfärdade mot personer med koppling till ett kriminellt nätverk som dömts för utpressning mellan år 2000-2005. Genom att studera dessa domar framgår vilket tillvägagångssätt som använts. Resultatet av undersökningen visar att det främst är tre grupperingar som utmärker sig. Det är kriminella MC-gäng, fängelsegäng samt etniskt sammansatta nätverk. Det vanligaste motivet till utpressning är att gärningspersonen ser det som ett enkelt och tämligen riskfritt sätt att skaffa sig pengar. Dock anger man i domarna andra orsaker för offret. Mest förekommande är en påstådd skuld, vilket innebär att gärningspersonen påstår att offret är skyldig denne pengar. I vissa fall finns också ett skuldförhållande, men gärningspersonen kräver orimligt höga räntor på denna skuld. Andra skäl som uppges i domarna är beskyddarverksamhet, narkotikaskuld samt bötfällning. I samtliga studerade fall har någon form av hot förekommit. Vanligast är hot om att ett kriminellt nätverk ska skada offret. Vidare förekommer misshandel och dödshot som även inkluderar offrets familj. I hälften av de studerade fallen har vapen använts för att förstärka hotbilden. Vanligast är någon form av pistol. I de fall vapen har förekommit har de inte visats på öppna platser, möjligen i syfte att minimera risken för att någon utomstående skall bevittna utpressningen. Krav på betalning och hotelser sker oftast på offentlig plats eller på offrets arbetsplats. Det händer även att gärningspersonen uppsöker offret i dennas bostad, vilket offret uppfattar som extra hotfullt. De undersökta fallen har kontrollerats mot teorin om rational choice. Vid utpressningsbrott gör gärningspersonen en typ av riskkalkyl där fördelar och nackdelar med att begå en handling vägs mot varandra. Genom hot avser gärningspersonen förmå offret att avstå från en polisanmälan. Gärningspersonen har ofta en viss kännedom om offret och dennas ekonomiska status, vilket gör att gärningspersonen är någorlunda medveten om vilka summor som kan krävas. Undersökningen visar att teorin om rational choice är applicerbar på denna typ av brottslighet. Sökord: Utpressning, kriminella nätverk, rational choice
1 Inledning... 2 1.1 Bakgrund.... 2 1.2 Disposition... 5 1.3 Vad är utpressning?... 5 1.4 Syfte och frågeställning... 6 2 Tidigare forskning... 6 2.1 Mc-gäng... 8 2.2 Fängelsegäng... 9 2.3 Etniskt sammansatta nätverk... 11 2.4 Källkritik... 12 3 Teori... 13 4 Metod... 15 4.1 Avgränsningar... 15 4.2 Tillvägagångssätt... 17 4.3 Urval och population... 19 4.4 Felkällor... 19 4.5 Validitet... 21 4.6 Reliabilitet/ reproducerbarhet... 22 4.7 Representativitet... 23 4.8 Etiska överväganden... 23 5 Resultat... 24 5.1 Angiven gruppering... 25 5.2 Vilket motiv finns till utpressning?... 26 5.3 Medel... 28 5.4 Hot om grovt våld... 29 5.5 Vapen som använts... 29 5.6 Plats för hotet... 30 5.7 Resultat kopplat till teori... 31 5.8 Resultat jämfört med tidigare undersökningar... 33 6 Avslutande diskussion... 33 6.1 Slutsatser... 33 6.2 Rekommenderad fortsatt forskning... 35 6.3 Undersökningen kopplad till aktuell debatt... 35
1 Inledning 1.1 Bakgrund. Denna uppsats handlar om utpressning begången av en gärningsperson som misstänks tillhöra ett kriminellt nätverk. Anledning till att jag valt att skriva om just utpressning är att ämnet i allra högsta grad är aktuellt i debatter bland annat i massmedia. Både Rikskriminalpolisen och länspolismyndigheterna gör för närvarande utökade satsningar mot den organiserade brottsligheten, till exempel utpressningsbrott. Det visar på hur aktuell och högprioriterad denna brottslighet är. Därför är det extra intressant att i denna uppsats belysa ämnet. Polisen har under den senaste tiden publicerat flera artiklar i tidningen Svensk polis, där man redovisat sin målsättning och handlingsplan för att bekämpa den organiserade brottsligheten 1. Dock riktar sig denna satsning mot den grova brottsligheten i allmänhet. Av den anledningen känns det extra inspirerande att belysa utpressningsbrottslighet begången av personer med kontakter i kriminella nätverk i. Dessutom syftar denna uppsats till att belysa hur tillvägagångssättet ser ut för utpressning av personer tillhörande ett kriminellt nätverk, vilket gör att denna undersökning skiljer sig något från den som polisen gör och från den tidigare kriminologiska forskningen kring ämnet. I uppsatsen kommer både begreppet kriminellt nätverk och kriminellt gäng att användas. De syftar på samma sak och har ingen inbördes skillnad eller rangordning. Det är för variationens skull som båda begreppen används. Samtidigt som denna uppsats skrivs görs en undersökning av Rikskriminalpolisen i Stockholm och polismyndigheten i Västra Götaland om utpressning. Polismyndigheten i Skåne har precis presenterat en rapport gällande utpressning. Även utanför Sveriges gränser sker en stor satsning inom rättsväsendet för att få bukt med den organiserade brottsligheten 2. De uppgifter som finns gällande utpressning kopplat till organiserad brottslighet finns främst att hämta via polisen eller Brottsförebyggande rådet (Brå). Den är en viss skillnad i den rapportering som finns hos de båda aktörerna. Därför är det extra viktigt att kritiskt granska de uppgifter som finns att hämta, eftersom det är tänkbart att det finns ett egenintresse att rapportera på ett visst sätt. Åtminstone polisen kan ha ett intresse av att påvisa tendenser till allvarlig brottslighet. Jag vill dock klargöra att jag inte tror att någon av nyss nämnda aktörer medvetet skulle ljuga eller överdramatisera i sina rapporter. Dock skall man vara medveten 1 Svensk polis, 2006-04-26 2 http://europa.eu
när man läser den här typen av rapporter om att det finns olika sätt att rapportera om samma verklighet 3. För att brottslighet ska definieras som organiserad finns inom EU-länderna en gemensam lista på kriterier som måste uppfyllas: 1. Samarbete mellan fler än två personer. 2. Egna tilldelade uppgifter åt var och en. 3. Lång eller obegränsad utsträckning i tiden. 4. Någon form av disciplin och kontroll. 5. Misstanke om allvarliga kriminella handlingar. 6. Verksamhet på lokal nivå. 7. Användning av våld eller andra metoder för hot. 8. Användning av kommersiella eller affärsmässiga strukturer. 9. Deltagande i penningtvätt. 10. Otillbörlig påverkan på politik, medier, offentlig förvaltning, rättsliga myndigheter eller ekonomi. 11. Strävan efter vinning och makt. Minst fyra av punkterna måste vara uppfyllda och i Sverige är punkterna 1, 3, 5, och 11 obligatoriska 4. Med dessa kriterier blir det naturligtvis enklare att urskilja vad som ska betraktas som organiserad brottslighet eller inte. Dock finns en risk att applicera dessa kriterier på en viss brottslighet för att kunna benämna den som organiserad brottslighet. Jämför man polisens och Brottsförebyggande rådets uppfattning huruvida det förekommer någon organiserad brottslighet i Sverige är den något divergerande. I en undersökning gjord av Brottsförebyggande rådet år 2002 hävdas att det inte förekommer någon organiserad brottslighet i Sverige, utan att det istället handlar om organiserade brott. Vidare menar man i samma rapport att det finns en tendens från vissa myndigheter i Sverige att överdriva hotbilden från den organiserade brottsligheten i syfte att få ökade ekonomiska anslag till sin verksamhet. Det är ett sätt att skapa problem som i realiteten inte existerar. Brottsförebyggande rådet menar alltså att det förekommer vissa enskilda brott som har en viss organisatorisk prägel utan att för den saken vara kopplade till organiserad brottslighet. Man gör en skillnad på organiserade brott och organiserad 3 Detta resonemang utvecklas under källkritik senare i uppsatsen 4 Apropå 2/2002, Hur organiserad är brottsligheten, sid. 1
brottslighet, där den sistnämnda inte förekommer i så stor utsträckning att det är ett problem för samhället 5. Ser man istället till den rapportering som är gjord av polisen, är det en något annorlunda bild som presenteras. Den systemhotande brottsligheten i Sverige är ur ett internationellt perspektiv ett relativt nytt fenomen. De kriminella nätverk som finns idag började etablera sig i Sverige för cirka 15 år sedan. Under denna period har den organiserade brottsligheten i Sverige allt mer börjat likna den som finns i Öst- och Sydeuropa och USA 6. Utpressning är en etablerad metod inom den organiserade brottsligheten både mot näringsidkare och privatpersoner. Enligt en rapport från Rikskriminalen 2004 är det främst tre grupper som utmärker sig inom den grova brottsligheten, och som ägnar sig åt utpressning 7. 1 % MC-gäng 8 S.k. fängelsegäng och gängbildningar i förorter Etniskt sammansatta ligor och nätverk 9 För att polisen ska hindra att den organiserade brottsligheten ökar och därmed att hotet mot rättssäkerheten ökar, görs nu extra satsningar. Rikspolischefen har annonserat att polisen kommer öronmärka 120 miljoner kronor åt bekämpning av den organiserade brottsligheten 10. Dessa pengar ska under en treårsperiod finansiera den nya organisation som poliser bygger upp kring den här typen av brottslighet. 2004 startade det s.k. NOVA-projektet, som syftar till att minska antalet aktivt yrkeskriminella 11. Denna satsning har enligt polisen gett ett gott resultat. Med gott resultat menar polisen att flera personer har dömts till fängelsestraff. Huruvida denna satsning har en effekt i sjunkande grov brottslighet på längre sikt är dock inte klarlagt. Mot bakgrund av, det enligt polisen, lyckade resultatet görs nu en fortsatt satsning med NOVA II, vars syfte är att minska nyrekryteringen till kriminella nätverk med 30 % 12. Utöver NOVA-projekten har Rikspolischefen även tillsatt ett operativt råd vars uppgift är att planera samordningen i landet kring bekämpningen av den organiserade brottsligheten 13. 5 Ibid. 6 RKP KUT rapport 2004: 9b sid.4 7 RKP KUT rapport 2004: 9b sid.4 8 1 % MC-gäng är ett samlingsnamn för MC-gäng som polisen kategoriserar som kriminella 9 En beskrivning av dessa gäng kommer under punkterna 2.1-2.3 i uppsatsen 10 Svensk polis 26/4-06 11 RKP KUT 2004: 9b sid.4 12 http://www.polisen.se/inter/nodeid=21431&pageversion=1.html&articleid=168283 13 Svensk polis 26/4-06
1.2 Disposition I uppsatsens första avsnitt kommer bakgrunden till det aktuella ämnet att beskrivas vilket syftar att ge en viss förförståelse kring ämnet. Detta förtydligas med en kort presentation av vad utpressning är. Därefter presenteras syfte och frågeställning som undersökningen har. I uppsatsens andra avsnitt redovisas den tidigare forskning som är aktuell att referera till. En genomgång av olika typer av kriminella gäng görs i detta kapitel, som sedan avslutas med en beskrivning av den litteratur som använts. I det tredje avsnittet diskuteras den kriminologiska teori som används i uppsatsen samt en motivering till den valda teorin, och vilka alternativ som finns. Därefter följer ett avsnitt om uppsatsens metodologiska utgångspunkt. Här diskuteras även frågor om validitet och reliabilitet. I det femte avsnittet presenteras resultat från denna undersökning där problemformuleringen besvaras. Uppsatsen avslutas med en diskussion som har för avsikt att knyta ihop uppsatsens delar samt föra ett resonemang kring resultatet kopplat till bl.a. aktuell samhällsdebatt. Här framförs även personliga åsikter och förslag på fortsatt forskning inom ämnet utpressning. 1.3 Vad är utpressning? Enligt brottsbalken definieras utpressning på följande sätt: den som medelst olaga tvång förmår någon till handling eller underlåtenhet, som innebär vinning för gärningsmannen och skada för den tvungne eller någon i vars ställe denne är, dömes...för utpressning. Straffsatsen för utpressning är två års fängelse vid normalgraden, eller böter om brottet är att betrakta som ringa. Vid grov utpressning är straffsatsen fängelse lägst sex månader eller högst sex år 14. Ett skuldförhållande mellan två personer kan naturligtvis lösas på lagligt vis. I de fall ett skuldförhållande föreligger mellan två personer måste en exekutionstitel 15 utfärdas av domstol för att skulden juridiskt skall lösas. Det innebär att domstolen tar ställning huruvida ett skuldförhållande föreligger eller inte. I bästa fall är ett skuldebrev tecknat, där det framgår hur stor skulden är och när den skall återbetalas. Skuldebrev är ett utmärkt bevis på skuldens existens, men ingen garanti i sig på att ett skuldförhållande föreligger. Det är domstolens bedömning som avgör när en rättmätig skuld föreligger 16. Då ett skuldförhållande inte är dokumenterat utan ord står mot ord, är det svårt att juridiskt fastställa skuldens existens. 14 BrB Kap. 9 4 15 För utförlig beskrivning av exekutionstitel se Utsökningsbalken kap. 3 16 Mellqvist, 2000, sid. 23f
1.4 Syfte och frågeställning Fokus i denna uppsats kommer att riktas mot gärningspersonerna, hur de har gått till väga, motivet bakom utpressning samt undersöka vilka hotbilder som målsäganden utsätts för. Motiv i detta sammanhang är den anledning till utpressning som gärningspersonen uppger för offret, vilket inte behöver vara det samma som det egentliga motivet. Då brottet utpressning är ett relativt brett begrepp kommer en avgränsning att göras. Undersökningen har gjorts på de personer som har dömts för utpressning alternativt försök till utpressning och som har en koppling till ett kriminellt nätverk. Därefter har ytterligare en avgränsning gjorts för att få ett hanterbart material. Det är endast de personer som har blivit dömda mellan år 2000 och 2005 som ingår i undersökningen. De frågor jag kommer att arbeta utifrån är följande: 1. Hur går gärningspersonerna tillväga när de begår utpressningsbrott? 2. Vilken gruppering anges vid utpressningen? 3. Vilket motiv finns för utpressning? 4. Vilka medel tar gärningspersonerna till? 5. Vilka hot framför de? 6. Vilka vapen förekommer? 7. Var/vilken plats meddelas hotet? Genom att svara på dessa frågor skall jag söka ge en bild av hur utpressningsbrott går till, begången av personer med koppling till kriminella nätverk, vilket är syftet med min uppsats. 2 Tidigare forskning Någon vetenskaplig forskning gällande utpressning begången av personer med koppling till kriminella nätverk i Sverige finns knappast. Av den anledningen kommer rapporter gjorda av polisen redovisas som behandlar utpressning begången av dessa personer. Dessa rapporter är dock inte av samma vetenskapliga karaktär som den forskning som bedrivits av t.ex. kriminologer. Däremot har forskning gjorts angående kriminella nätverk i Sverige av bl.a. kriminologer. Frågan vad ett kriminellt nätverk är, är inte helt okomplicerad. Sarnecki menar att det finns ett antal kriterier som de flesta forskare är överens om, som bör vara med för att det skall kallas ett kriminellt nätverk.
Det skall vara: 1. En grupp individer 2. Någon form av yttre symboler för gängmedlemskap (kläder, tatueringar m.m.) 3. Någon form av specifik kommunikation, t.ex. speciella ord, graffiti, handtecken 4. Beständighet i tid (ett år eller längre) 5. Territorium som gänget försvarar 6. Brottslighet, som ett viktigt syfte med medlemskap i gäng 17 Kriminologen Lena Roxell genomförde år 2002 en pilotstudie om kriminella nätverk på anstalter, s.k. fängelsegäng. Ett av syftet med denna studie var att undersöka relationen mellan eventuella medlemmar i fängelsegäng och deras brottsliga aktivitet utanför anstalten 18. Vidare finns det en undersökning gjord av Kriminalvårdsstyrelsen som berör kriminella grupperingar på anstalter. Denna undersökning avser främst att belysa den situation som råder på landets anstalter samt hur väl organiserade de kriminella grupperingarna är 19. Vad gäller ren utpressningsbrottslighet skrevs det år 2005 en C-uppsats på kriminologiska institutionen vid Stockholm Universitet som berör utpressning riktad mot företagare i Sverige 20. I uppsatsen redovisas att det inte är ovanligt att personer med koppling till kriminella nätverk begår utpressningsbrott, samt att gärningspersonerna använder kända våldsamma grupperingar som påtryckningsmedel, genom att hota med att dessa skall skada offret 21 Som nämndes i inledningen av denna uppsats arbetar för närvarande både polismyndigheten i Västra Götalands och Rikskriminalpolisen med en undersökning angående utpressning, indrivning och beskyddarverksamhet. En liknande undersökning har genomförts av polismyndigheten i Skåne län. Rapporten är upprättad av KUT 22 i Skåne. Det skall åter igen påpekas att dessa undersökningar gjorda av polisen inte har samma vetenskapliga prägel som undersökningar gjorda av forskare inom området. Rapporten visar att antalet anmälda fall av utpressning de tio senaste åren har ökat. Man poängterar samtidigt att det förmodligen föreligger ett stort mörkertal. Eftersom delar av denna undersökning omfattas av sekretesslagen har inte hela undersökningen varit tillgänglig. I undersökningen framgår dock 17 http://www.mobilisera.nu/upload/slutversion.pdf 18 Roxell, 2002, sid. 9 19 Gustavsson & Isaksson, 2000, sid. 10ff 20 Axelsson-Palmer 2005 21 http://www.crim.su.se/pdf/uppsatser/c-uppsatser/2005/2005c_carina_axelsson_palmer.pdf 22 KUT står för Kriminalunderrättelsetjänst
att hot om misshandel eller dödshot är de vanligaste förekommande påtryckningsmedlen i samband med utpressning. I 20 procent av de anmälda fallen inkluderas även offrens familjer i hoten. Det vanligaste motivet till utpressning är enligt rapporten att gärningspersonen ser det som ett enkelt sätt att komma över pengar. I de flesta fall är offer och gärningsperson bekanta sedan tidigare. Om det grundläggande motivet är att enkelt komma över pengar så ligger ofta även någon form av skuld, befintlig eller obefintlig, bakom som motiv 23. Rapporten visar även att i ett flertal fall blir offret inte kvitt sin skuld även om den krävda summan betalas. Istället sänder det signalen till gärningspersonen att offret är villigt att betala och ser det därför som en lönsam metod att skaffa sig pengar på, och återkommer därför med ytterligare krav om betalning. Den undersökning som har gjorts av kriminalunderrättelsetjänsten (KUT), baserar sig på samtliga anmälda fall av utpressning i Skåne perioden 2000-2004. Vad gäller gärningspersonerna har en majoritet en koppling till någon gruppering t.ex. MC-gängen Hells- Angels, Bandidos eller Brödraskapet. När det gäller den av polisen betecknade organiserade brottsligheten, visar det sig att personer som blir utsatta för utpressning ofta har en koppling till samma kriminella miljö. Majoriteten av de anmälda fallen (84 procent) har inte lett till åtal 24. På så sätt skiljer sig undersökningen gjord av KUT från denna uppsats i och med att materialet i denna studie baserar sig på anmälningar som har lett till åtal och fällande dom. Dessa båda metoder har både för- och nackdelar. Under metodavsnittet i denna rapport diskuteras olika fördelar respektive nackdelar med vald metod. Nedan kommer en beskrivning av vad den tidigare forskningen angående kriminella grupperingar kommit fram till. 2.1 Mc-gäng Polisen delar in mc-gäng i två olika grupper. Dels de laglydiga mc-gängen, dels de som anses vara kriminella. De som är av intresse när man analyserar kriminella nätverk är de s.k. 1% MC-gäng. Begreppet syftar på den del av mc- kulturen som har valt att ställa sig vid sidan av lagar och regler i samhället. Istället skapar man sina egna lagar och värderingar 25. Begreppet 1% MC-gäng härstammar från The American Motorcycle Association (AMA) som inte ville 23 Bergbrink, 2006, sid. 1 24 Bergbrink, 2006, sid. 2 25 Svensk polis 4/5-06
ha med dessa gäng att göra eftersom de förstörde övriga motorcykelklubbars rykte 26. Organisationerna går offentligt ut på sina respektive hemsidor på Internet med att de väljer att ställa sig utanför rättssamhället. På dessa sidor framförs också ett budskap om att man på ett eller annat sätt är farliga 27. Idag finns det 14 olika mc-klubbar i Sverige som tillhör gruppen 1 % MC-gäng. Dessa gäng drar sig inte för att rikta hot mot både polis och åklagare för att komma undan lagföring. Det är en verksamhet som enligt polisen är väldigt allvarlig 28. På deras hemsidor på Internet förekommer också en form av smutskastning mot polismakten. Det tar sig uttryck i listor från vilka man kan läsa om poliser runt om i världen som står anklagade eller har dömts för någon form av brott. Att man väljer att kartlägga just poliser på detta sätt, kan ses som ett uttryck för att polisen är en av deras stora fiender i samhället som man vill skapa ett förakt gentemot. Det är främst två grupper som genom åren har utmärkt sig mer än andra 1 % MC-gäng inom tillgänglig kriminalstatistik i Sverige, nämligen Hells- Angels och Bandidos. De båda hade fram till 1997 en öppen konflikt där grova våldsbrott mellan grupperna var vanliga. 1997 träffade de ett fredsavtal som innebar att konkurrensen mellan Hells-Angels och Bandidos upphörde. Istället ändrade de sin kriminella inriktning till mer ekonomiskt lönsamma verksamheter där tredje part blev offer. Resultatet av fredsuppgörelsen blev att antalet fällande domar för utpressning med koppling till 1 % MCgäng ökade med 500 procent mellan åren 1997 och 2004 29. En trend som polisen tycker sig kunna skönja är att 1 % MC-gängen kommer att öka i Sverige, mycket beroende på att det rekryteras fler nya stödföreningar till de etablerade klubbarna 30. Polisen menar att dem själva och andra myndigheter inom rättskedjan är svåra att muta, vilket kommer att leda till ökade och mer våldsamma metoder från 1 % MC-gäng 31. Då det saknas svensk kriminologisk forskning om detta, är det osäkert om det finns fog för denna oro. 2.2 Fängelsegäng För det första bör det nämnas att det inte finns någon enhetlig definition av begreppet fängelsegäng. Det beror på att forskningen kring detta inte är särskilt omfattande 32. 26 http://www.crim.su.se/pdf/uppsatser/c-uppsatser/2005/2005c_carina_axelsson_palmer.pdf 27 Se t.ex. www.bandidos.se 28 RKP KUT rapport 2004: 9b sid. 5 29 Ibid. sid. 7 30 Ibid. sid. 8 31 Ibid. sid. 9 32 Roxell, 2002, sid. 30
Ser man till den definition som polisen använder sig av är fängelsegäng, kriminella gäng som har bildats av personer intagna på en anstalt. Enligt polisens uppgifter är detta gäng som uppstod under mitten av 1990-talet på landets riksanstalter 33. Vidare menar polisen att det inte bara är inne på anstalterna som dessa gäng är verksamma, man har hållit ihop sitt gäng även utanför murarna 34. Fängelsegängen rekryterar ofta sina medlemmar från storstadsmiljöer. Fängelsegängen ägnar sig enligt Rikskriminalpolisen mycket bl.a. åt utpressning. De mest kända fängelsegängen är Original Gangsters (OG), Brödraskapet samt Fucked For Life (FFL). Polisen ser en risk att fängelsegängen kommer att öka i antal. Främst genom att de bildar pakter med likasinnade i andra länder och på så sätt bildar en internationell organiserad brottslighet. Även nya grupperingar likt de som redan finns idag kommer att bildas, spår polisen. När fler aktörer uppstår på den kriminella marknaden ökar konkurrensen om de lönsamma verksamheterna. Det kommer leda till flera sammandrabbningar mellan kriminella nätverk 35. Ser man istället till den forskning som bedrivits gällande fängelsegäng som har en mer vetenskaplig prägel och därmed har en större kriminologisk relevans i denna undersökning är det en något annorlunda bild som förmedlas. 2002 genomfördes en pilotstudie om fängelsegäng i Sverige. Undersökningen visar att de fängelsegäng som finns inte är särskilt starkt sammansvetsade. Istället är det vanligt att personer från ett gäng begår brott tillsammans med personer från ett annat gäng eller person som saknar känd gängtillhörighet 36. Vidare är det inte vanligt att personer som tillhör fängelsegäng, efter tiden på anstalt, begår brott tillsammans med andra personer som varit intagna på samma anstalt vid samma tidpunkt. Några indikationer på att gängmedlemmars brottslighet efter vistelsen på anstalt skulle bli grövre finns inte heller. Dessa tendenser går även att finna hos den danska forskaren Britta Kyvsgaards undersökning om kriminella karriärer 37. Hur kan då uppkomsten av fängelsegäng förklaras? Ett antal amerikanska forskare bl.a. Spergel och Leet har intresserat sig för ämnet och menar att fängelsegäng uppstår bl.a. för att skydda sig mot våld på anstalten, rasmotsättningar, överfulla anstalter, dålig administration på anstalten, konflikter mellan rivaliserande gäng samt allmänt dåliga förhållanden på anstalten. Vidare råder det oenighet om rekryteringen till fängelsegäng endast sker inne på anstalten eller även ute på 33 Riksanstalter i Sverige är Kumla och Hall 34 RKP KUT rapport 2004: 9b sid. 6 35 Hotbild 2007 sid. 21 36 Roxell, 2002, sid. 30 37 Ibid. sid. 28
gatan. Leet menar att rekryteringen i huvudsak sker inne på anstalten, medan t.ex. Tremblay påpekar att kunskapen om detta är bristfällig 38. Huruvida denna förklaringsmodell är applicerbar på svenska fängelsegäng, är inte utrett inom forskningen. Forskning om svenska fängelsegäng bygger i stor grad på uppgifter från personal inom kriminalvården, vilket gör att informationen blir något enahanda, då kriminalvården står som ensam källa 39. 2.3 Etniskt sammansatta nätverk Även när det gäller etniska nätverk uppstår problem vad gäller definitionen. Etnicitet är ett begrepp som kan variera i betydelse beroende på vilken forskare man frågar. År 2002 genomfördes en studie på kriminologiska institutionen i Stockholm angående brottsliga nätverk, bl.a. etniskt sammansatta nätverk. I denna studie, gjord av Tove Pettersson utgår hon från definitionen att personer födda i Sverige med två svenska föräldrar räknas som etniska svenskar. Samtliga andra räknas till grupper med utländsk etnicitet. Ytterligare aspekter om etnicitet kan vara gemensam kultur, gemensamt territorium, gemensam religion och gemensamt språk. Denna definition använder sig Socialstyrelsen av i deras rapport om etnicitet 40. Petterssons undersökning visar att etnicitet inte är av avgörande betydelse då nätverk bildas 41. Detsamma uttrycker polisens kriminalunderrättelsetjänst i deras rapport om kriminella nätverk. De etniskt sammansatta nätverken är inte nätverk sammansatta av enbart personer med samma etniska ursprung. Man rekryteras alltså inte enbart på basis av vilket etniskt ursprung man har, utan snarare på grundval av vilka specifika kunskaper man besitter. Detta för att kunna utföra olika typer av brottslighet. Vad som skiljer de etniska kriminella grupperna från de två tidigare nämnda grupperna är att dessa inte har samma intresse av att utåt visa upp sig och skylta med gängtillhörighet, namn, logotyp med mera, enligt samma rapport 42. Både den forskning som bedrivits på kriminologiska institutionen i Stockholm om etniska nätverk samt de rapporter polisen producerat i samma ämne beskriver svårigheterna med att klart definiera etniska nätverk samt att på ett entydigt sätt beskriva hur dessa fungerar. Kriminologen Jerzy Sarnecki har studerat ungdomar som ingår i kriminella nätverk. Vad gäller etniska nätverk, visar Sarneckis undersökning att det är ovanligt att ett nätverk utgörs av personer med samma etniska ursprung. Det förklaras med att dessa nätverk ofta uppstår i 38 Ibid. sid. 14 39 Ibid. sid. 10 40 Pettersson, 2002, sid. 92 41 Ibid. sid. 119 42 RKP KUT rapport 2004: 9b sid.6
mångkulturella områden där personer med olika etnicitet lever nära varandra och umgås oavsett etniskt ursprung 43. 2.4 Källkritik Den litteratur som ingår i denna uppsats är publicerad av forskare inom kriminologi, Brottsförebyggande rådet, polisen samt Kriminalvårdsstyrelsen. Den vetenskapliga grunden i materialet är därför varierande beroende på vem som har producerat det. Vid all form av forskning är det viktigt att kritiskt granska det material som används. Särkilt beaktande bör riktas mot hur väl insatt textens författare är. Vilket intresse har författaren att förmedla ett visst budskap? Vilken roll har författaren och av vilken anledning är författaren intresserad av ämnet? Är det förstahandsinformation som förmedlas? När dessa frågor är besvarade är det även viktigt att kontrollera i vilken kontext ett visst budskap förmedlas 44. Det material som är hämtat från polisen kommer främst från deras hemsida (www.polisen.se) samt från tidningen Svensk polis. Artiklarna från tidningen Svensk polis är författade av högt uppsatta poliser som bl.a. Rikspolischefen och chefen för Rikskriminalpolisen. Därför kan man förutsätta att de är väl insatta i det ämne de uttalar sig om. Däremot kan det vara relevant att ifrågasätta syftet med dessa uttalanden. Polisen som en statlig myndighet, är som alla andra liknande aktörer i samhället måna om att kunna utföra ett så gott arbete som möjligt och få förutsättningar för det. Det kan ligga ett egenintresse hos polisen att förmedla ett budskap att det föreligger större hot mot samhället än vad det egentligen gör, i syfte att få ökat ekonomiskt anslag från staten och utökade befogenheter 45. Den information som är hämtad från, och skriven av polisen, förekommer i en kontext där man redogör planerna för den kommande verksamheten, alternativt redogör för den forskning man bedrivit. Litteraturen som är skriven på uppdrag av kriminalvården som jag använt är en form av pilotstudie 46 om kriminella nätverk på anstalter. Syftet med undersökningen är att kunna ge en bild av hur klimatet ser ut på landets anstalter och vilka åtgärder som behöver vidtas. De uppgifter som har använts till denna uppsats har främst gällt de grupperingar som har beskrivits i rapporten. Vad gäller tillförlitligheten, bygger uppgifterna på intervjuer och enkätundersökningar med personal på landets anstalter. Rapporten är alltså en form av sekundärdata, vilket i sig inte behöver vara negativt för tillförlitligheten. Däremot är det 43 Apropå 2/2002 44 Bergström & Boréus, 2005, sid. 37 45 Flyghed, 2000, sid. 49 46 Gustavsson & Isaksson, 2000
subjektiva bedömningar som har gjorts på respektive anstalt, vilket gör att materialet i studien mer kan ses som en fingervisning om hur kriminella grupperingar fungerar. Information som har hämtats från Brottsförebyggande rådet bygger på undersökningar som gjorts angående organiserad brottslighet. Brå är noga med att tona ner hotbilden från organiserad brottslighet i Sverige. Informationen är bl.a. skriven av två forskare inom kriminologi, vilket gör att de kan anses vara väl insatta i ämnet. Dock är det ingen garanti för att de levererar en helt objektiv bild av verkligheten. Även forskare kan naturligtvis se ett studerat område med en viss sorts glasögon. Detta resonemang gäller naturligtvis också forskare från kriminologiska institutionen. Som tidigare nämnts i uppsatsen ger Brå och polisen inte helt liktydiga beskrivningar om hur den organiserade brottsligheten ser ut i Sverige. Det behöver inte vara negativt att hitta två olika synsätt när material till en uppsats hämtas, snarare tvärtom. Det gör att man får en klarare bild av två olika synsätt på samma fenomen, vilket gör att man som forskare blir tvungen att kritiskt granska uppgifterna och i viss mån själv bilda sig en uppfattning. Den litteratur som används i denna uppsats fyller sitt syfte, även om den vetenskapliga grunden skiljer sig mellan olika rapporter, då litteraturen beskriver hur den tidigare forskningen ser ut på området. Den beskriver både forskning gjord av forskare inom kriminologi och rapporter skrivna av polisen och kriminalvårdsstyrelsen, där de sistnämnda dock inte har samma vetenskapliga grund som de forskningsrapporter som används som litteratur i denna uppsats har. 3 Teori För att öka min kunskap om polisens arbete mot utpressningsbrottsligheten genomfördes en intervju med en poliskommissarie på våldsroteln vid länskriminalpolisen i Stockholm. Mot bakgrund av vad som framkom där och den tidigare kunskap jag hade om kriminologiska teorier anser jag att teorin om rational choice är användbar vid analys av utpressningsbrott. Teorin om rational choice utgår från varför personer gör som de gör istället för att fråga varför man har blivit den man är. Den analyserar alltså enskilda situationer snarare än individuella levnadsförhållanden. Centralt för teorin är att alla människor står inför valmöjligheter i livet där man väger fördelar mot nackdelar av ett visst handlande och agerar utifrån det som anses
mest fördelaktigt 47. På så sätt kan man säga att teorin är väldigt situationsanpassad, då man dagligen tar ställning och gör val. Tanken om den rationella människan härstammar från ekonomiska forskare och växte fram under 1970-talet, som i sin tur har sin grund redan från ekonomen Adam Smith 48. Teorin har även kopplingar till andra discipliner, som psykologi och sociologi. Rational choice utvecklades som ett led i att tanken om situationell brottsprevention växte sig allt starkare. Den situationella brottspreventionen utgår från att personer inte är förutbestämda att begå kriminella handlingar utan att deras agerande kan påverkas 49. Då brottslighet är ett resultat av ett rationellt övervägande hos individen är det således möjligt att påverka dessa val. För att förlusterna skall överväga vinsterna med ett kriminellt handlande kan enligt teorin ökade straffsatser och ökad upptäcktsrisk vara starkt bidragande orsaker till att avstå från brottsliga aktiviteter. För att rationella beslut skall kunna fattas är man beroende av vad som sker i ens omvärld och att veta hur andra personer agerar och reagerar i olika situationer. Därför har teorin om rational choice även inspirerats av ekonomiska teorier som bl.a. fångarnas dilemma 50. Detta är en form av spelteori som går ut på att två aktörer genom ett förnuftigt tänkande och känsla för hur motparten agerar skall kunna fatta ett för egen del så gynnsamt beslut som möjligt 51. Teorin om rational choice ligger nära teorin om självkontroll som även den utgår från dagliga situationer och valmöjligheter. Båda har dock mött kritik för deras allmänna karaktär då förklaringarna framstår som självklara och inte tillräckligt djupgående 52. Båda behandlar också människors val för att tillfredsställa sina behov och de metoder som används för att uppnå dem 53. Det kan handla om att stjäla istället för att arbeta, köra för fort för att snabbare komma till arbetet o.s.v. Ytterligare en kriminologisk teori som är nära besläktad med ovan nämnda är den s.k. rutinaktivitetsteorin 54. Denna teori har mycket gemensamt med rational choice, vilket gör att även den skulle kunna ligga som teoretisk bakgrund för denna uppsats. Dock tar den ett något större avstamp från en makronivå i samhället och har därmed inte lika stort fokus på enskilda 47 Hauge, 2001, sid. 129 48 Ibid sid. 130 49 Clarke & Felson, 1993, sid. 4 50 Hauge, 2001, sid. 131 51 Axelrod, 1987, sid. 18 52 Sarnecki, 2003, sid. 221 53 Hauge, 2001, sid. 139 54 För vidare beskrivning av denna teori se t.ex. Sarnecki, 2003
brottsliga gärningar 55. Då denna uppsats handlar om personer med koppling till kriminella gäng hade det varit tänkbart att även utgå ifrån Sutherlands teori om differentiella associationer 56 som lägger stor vikt vid att förklara brottslighet som ett inlärt beteende i olika sociala grupperingar 57. Anledningen till att denna teori inte används är att den går mer på djupet vad gäller personers vardagsliv och hur det påverkar deras brottsliga beteende, istället för enskilda brottsliga handlingar. Dessutom utgår den ifrån att brottslighet är ett inlärt beteende. Det i sig talar dock inte emot ett användande i denna uppsats, men då det är troligt att personer som begår utpressning har begått brott innan de kom i kontakt med kriminella gäng gör att teorin inte anses relevant 58. 4 Metod Nedan redogörs för de avgränsningar som har gjorts. I detta avsnitt kommer även den valda metoden att diskuteras. Där beskrivs både de fördelar och nackdelar som metoden medför samt motivering till valet av metod. Därefter presenteras det urval och den population som undersökningen bygger på. En diskussion om felkällor följer därefter. Vidare presenteras validitet, reliabilitet och representativitet kopplat till undersökningen. Avsnittet avslutas med en beskrivning av de etiska överväganden som har gjorts. 4.1 Avgränsningar För att få svar på de frågor jag har i min frågeställning, och för att uppsatsen ska uppfylla sitt syfte, är det viktigt att välja rätt metod för undersökningen. För att kunna skapa sig en uppfattning om hur utpressningsbrott går till och vilka hot o.s.v. som förekommer finns det ett fåtal tänkbara material att använda. Jag har valt att studera de domar från domstolar runt om i landet som finns beträffande utpressning, där gärningspersonen har någon koppling till kriminella nätverk. Att använda domar som den främsta informationskällan innebär ett tidskrävande arbete för att finna den information som söks. Genom att sammanställa informationen från domarna till överskådliga diagram och tabeller, har datorprogrammet Excel använts. Detta utgör den kvantitativa delen av undersökningen. Dessa data ligger dock endast som grund för en mer kvalitativ, beskrivande del av uppsatsen, som utgör den största delen. Därmed sagt att uppsatsen till största delen har en kvalitativ prägel, då de kvantitativa 55 Clarke & Felson, 1993, sid. 8 56 För vidare beskrivning av denna teori se t.ex. Sarnecki, 2003 57 Sarnecki, 2003, sid. 154f 58 Ström, 2006 (Intervju)
inslagen kan ses som ett hjälpmedel för att tydligare åskådliggöra hur utpressningsbrott går till. Intervjun med poliskommissarien vid Länskriminalen vid Stockholms polisen gjordes för att få en bild av hur polisen uppfattar situationen med utpressningsbrottsligheten. Den används dock endast som ett komplement till domarna som fortfarande utgör den tyngsta grunden som källa i denna undersökning. För att få svar på frågor om hur utpressningsbrott går till, hade intervjuer med gärningspersoner och brottsoffer i de aktuella domarna varit användbart. Då det ligger i sakens natur att gärningspersonerna inte gärna ställer upp på intervjuer av detta slag, var detta inte en aktuell metod. Dessutom är det inte helt etiskt försvarbart med en sådan intervju. En intervju av det slaget skulle mycket väl kunna uppfattas som integritetskränkande och ett sätt att döma personerna ytterligare en gång. Det hade även medfört ett orimligt stort arbete inom denna uppsats ramar att söka upp flera av de personer som ingår i materialet för en intervju. På samma sätt är det inte rimligt att inom uppsatsens ramar att söka upp offer för att genomföra intervju med dem. Även som brottsoffer kan det uppfattas som integritetskränkande att ställa upp på en intervju. Dessutom är det inte helt självklart att intervjuer med dessa personer skulle tillföra uppsatsen något, även om det får betraktas som nyckelintervjuer 59. Nedan visas fördelningen mellan anmälda fall av utpressning, antal fällande domar för utpressning samt antalet fällande domar för utpressning med gärningsperson kopplad till kriminellt gäng i Sverige mellan 2000-2005. Som framgår utgör personer som fällts för utpressning med koppling till kriminellt gäng en väldigt liten del (31 st). Totalt anmäldes under perioden 2000-2005, 5300 fall av utpressning, av dessa ledde 253 till fällande domar. Av dessa 253 fall begicks utpressningen endast vid 31 tillfällen av personer med koppling till ett kriminellt nätverk 60. 59 Thomsson, 2002, sid. 153 60 Siffrorna bygger på uppgifter från Brottsförebyggande rådet, www.bra.se
Diagram 1 5300 anmälda fall 253 fällande domar 31 tillhörande gäng 4.2 Tillvägagångssätt Domarna har analyserats för att få svar på frågorna; Vilket motiv låg bakom utpressningen? Vilken gruppering har angivits? Vilka medel har använts? Vilken typ av hot har förekommit? På vilken plats framfördes hotet? Vilken typ av vapen har använts? För att få fram information om vilka domar som är aktuella för denna undersökning har polisens databaser använts. Till att börja med har en genomgång av kriminalvårdens register på personer som är placerade på anstalt, dömda för utpressning mellan 2000-2005 gjorts. Därefter har en samkörning av dessa personer gjorts i en av polisens databaser som är speciellt avsedd för att kartlägga personer med anknytning till kriminella nätverk. Denna databas grundar sina uppgifter på en samlad och värderad bedömning av information som KUT har till sitt förfogande. Informationen kommer från polisen själva men även från andra rättsliga instanser i samhället t.ex. kriminalvården. De uppgifter som kommer till KUT handlar om polisens egna spaningar på personer med anknytning till kriminella gäng, information från kriminalvården om vilka personer som har koppling dit, men även direkt från vissa grupperingar som öppet deklarerar att man väljer att stå vid sida av det etablerade samhället och dess lagar 61. Det skall sägas att denna databas inte är fullt tillförlitlig då all information inte är fullständigt korrekt. Dessutom uppdateras och förändras uppgifterna kontinuerligt av polisen beroende på vilken information som finns tillgänglig. Uppgifterna i databasen är i första hand tänkt som en guide för att polisen bättre skall kunna rikta resurser på adekvata grupperingar och personer. När man undersöker domar är det viktigt att klart veta vad det är för information som eftersöks. Av domarna kan man utläsa den anklagades version, målsägandens version samt 61 1 % mc-gäng är exempel på organisationer som öppet deklarerar att de tar avstånd från rättssamhället.
domstolens bedömning av vad som hänt. Därför är det viktigt att skilja mellan dessa tre versioner då information skall hämtas. Det är den bedömning som domstolen gör som utgör informationskällan i denna uppsats. Dock är det viktigt att ta del av hela domen och samtliga versioner, då det i vissa fall inte framgår klart av domstolens bedömning vad som åsyftas, eftersom denna kan göra hänvisningar till uppgifter som någon av parterna har lämnat i respektive vittnesutsaga. Då samtliga domar har överklagats till högre rättslig instans har ärendet tagits upp ytterligare en gång. Därför har i materialet samma fall förekommit både i tingsrätt och hovrätt. Totalt har 62 domar analyserats, men endast 31 använts i undersökningen. Det beror på att det är 31 fall av utpressning som har analyserats, där samtliga har överklagats till högre instans, vilket gör att samtliga 31 fall förekommer i både tingsrätt och hovrätt. Det betyder att samtliga 31 fall har behandlats två gånger (av tingsrätten och hovrätten). Av den anledningen har sammanlagt 62 domar analyserats, dock är det endast 31 fall av utpressning. Det är viktigt att inte ignorera hovrättsdomarna även att de tar upp samma ärende igen. Det är fullt möjligt att hovrätten gör en annan bedömning än tingsrätten av vad som hänt. Hovrättens dom är då den som gäller, då hovrätten utgör överrätt 62. På motsvarande sätt kan hovrätten fastställa den dom som tingsrätten har givit, vilket innebär att hovrättens bedömning stämmer överens med tingsrättens. För att inte samma ärende skall räknas två gånger räknas inte de domar som fastställts av hovrätten. Likaså räknas inte de tingsrättsdomar som har ändrats av Hovrätten. Därmed kan ett ärende enbart komma med en gång i undersökningen. Det är således den lagakraftvunna domen som har analyserats i denna uppsats. Ytterligare en aspekt att ta ställning till vid bearbetningen av domarna är de fall där ett utpressningsbrott har begåtts av flera gärningspersoner. I samtliga dessa fall har domstolarna gjort bedömningen att de som blivit dömda för utpressning har begått brottet tillsammans och i samförstånd. I vissa fall har dock någon av de åtalade blivit frikänd, medan andra av de åtalade däremot blivit dömda. De fall där brottet har begåtts i samförstånd mellan flera gärningspersoner, har i undersökningen endast räknats som ett brottstillfälle. Det kan således finnas flera gärningspersoner bakom en registrerad dom i denna undersökning. Anledningen till att så har gjorts är att det är själva utpressningsbrottet i sig och gärningspersonens modus operandi (tillvägagångssätt) som är av intresse. I denna undersökning hade det blivit en form av dubbelregistrering om samtliga gärningspersoner ingått. 62 Rättegångsbalken, kap.2 1
4.3 Urval och population Som tidigare nämnts så har ett urval gjorts för att få ett hanterbart material. Detta urval består av de personer som är registrerade i polisens databas så som tillhörande ett kriminellt gäng. Urvalet består av personer från hela landet. Sammanlagt har 62 domar analyserats (31 från tingsrätten och 31 från hovrätten) från 2000-2005. Av dessa 62 domar har som framgick av föregående stycke samtliga överklagats från tingsrätt till hovrätt, vilket innebär att 31 domar till slut har analyserats. Det är rimligt att anta att det är personer med koppling till kriminella gäng som utgör ett större hot mot rättssäkerheten än vad personer utan denna koppling gör, då hot från dessa personer och dess gäng tenderar att ha en större effekt på offret 63. I och med att jag endast har valt att undersöka de personer som har koppling till ett kriminellt gäng har ett strategiskt urval gjorts då den undersökta populationen har liknande egenskaper, på så sätt att alla har koppling till ett kriminellt gäng 64. Genom domarna kan man ta del av både målsägandens och den tilltalades version av åtalet. Dock bygger de uppgifter jag har hämtat från domarna på de slutsatser domstolen har dragit från åtalen. Det åligger domstolar i Sverige att endast döma personer då det är ställt bortom rimligt tvivel att den åtalade är skyldig. 4.4 Felkällor Enligt undersökningar gjorda av KUT vid polismyndigheten i Skåne förekommer det ett stort mörkertal när det gäller utpressningsbrott 65. Det innebär att det förmodas vara flera personer som har blivit utsatta för utpressning men av olika anledningar inte anmäler det till polisen. Definitionen av mörkertal är kvoten mellan antalet faktiska brott och antalet anmälda brott 66. Tänkbara anledningar till att inte anmäla kan vara flera. När det handlar om utpressning riktad mot privatpersoner där gärningspersonen uppger sig ha en koppling till ett kriminellt nätverk, är enligt polisen rädsla den främsta orsaken till att inte anmäla brott. De hot som ofta framförs i samband med utpressning skapar en så stor rädsla hos offret att de hellre går utpressaren till mötes, istället för att kontakta polisen 67. 63 Tidningen Svensk polis 28/4-06 64 Nachmias & Nachmias 2004, sid. 188f 65 Bergbrink, 2006, sid.3 66 Brå, 2004:3, sid.7 67 Ström, 2006
En annan orsak som gör att personer väljer att inte anmäla kan vara att de själva har ett kriminellt förflutet. Det kan handla om personer som har blivit utsatta för utpressning där motivet till utpressningen är att offret innehar mycket pengar som denne har införskaffat via olagliga metoder, och av den anledningen inte vill kontakta polisen. En tredje orsak till att avstå att anmäla och därmed öka på mörkertalet kan vara att tilltron till polisen inte är stor hos offret. Det kan anses hopplöst att blanda in polisen, eller rent av uppfattas som en försämrande åtgärd. Det är främst personer med erfarenhet från länder där polisen uppfattas som opålitlig och korrumperad som avstår att anmäla av den anledningen. Generellt när det gäller mörkertal kan sägas, ju grövre brotten är desto mer anmälningsbenägna är de som har blivit utsatta 68. Den sociala relationen mellan offer och gärningsperson är också av stor betydelse i valet mellan att anmäla eller att avstå. Har offer och gärningsperson en god och nära social relation är det en starkt bidragande faktor till att inte anmäla 69. Mot bakgrund av vad som framkommer i KUT:s undersökning vid polismyndigheten i Skåne där man har studerat samtliga anmälda fall av utpressning under en fyraårsperiod, har man redovisat att 84 procent av de anmälda fallen har lagts ned då brott inte har kunnat styrkas 70. Även om brott inte rent juridiskt kan styrkas är det inte uteslutet att ett brott faktiskt har begåtts. I denna uppsats undersöks enbart de fall av utpressning som har lett fram till fällande dom. Därför måste man betänka att det kan finnas ett stort mörkertal, dels vad gäller de fall då brott inte har kunnat styrkas, även om det de facto har skett ett brott, dels de fall som aldrig kommer till polisens kännedom. Det är givetvis ett problem när man har för avsikt att studera tillvägagångssätt under utpressningsbrott, om man inte kan studera samtliga fall. Dessutom är det svårt att uppskatta hur stort mörkertalet är då det inte går att göra några säkra undersökningar på området. Det gör att det förekommer relativt stora felkällor i denna undersökning, vilket naturligtvis är en klar brist för undersökningens giltighet. Dock är det inget specifikt för just denna undersökning utan snarare ett problem många undersökningar får brottas med som gör anspråk på att undersöka brottslighet 71. 68 Ibid. 69 Brå rapport 2004:3, sid. 8 70 Bergbrink, 2006, sid. 2 71 Brå 2004:3, sid. 7
4.5 Validitet Med begreppet validitet menas att undersökningen verkligen mäter/beskriver det som den är tänkt att göra 72. Syftet med denna undersökning är att undersöka tillvägagångssättet vid utpressningsbrott begången av personer med koppling till kriminella nätverk. Enligt Nachmias och Nachmias kan man aldrig vara helt säker på att man verkligen studerar det man har tänkt att studera 73. Då en undersökning saknar systematiska fel anses den ha hög validitet 74. I det här fallet ligger domstolarnas tolkning som grund för undersökningen. Då de endast ska döma personer då det står utom allt rimligt tvivel att dessa är skyldiga, utgör det en viss garanti för att materialet stämmer överens med verkligheten. Dock finns det alltid en risk att inte hela sanningen framkommer under en rättegång. Domstolens bedömning grundar sig på den bevisning som läggs fram under förhandlingen. Det är fullt möjligt att både målsäganden och den åtalade av glömska eller ovilja ger en bild av händelsen som inte stämmer helt med det faktiska händelseförloppet. Med anledning av detta kan man inte vara helt säker på att man faktiskt undersöker det man vill undersöka. Ytterligare en aspekt som kan vara värd att nämna då man grundar sig på domstolen bedömning är försvarsadvokatens och åklagarens roll. Man kan nog inte helt bortse från att dessa aktörers skicklighet kan spela in i domstolens bedömning, vilket i så fall även påverkar denna undersökning på så sätt att vad som faktiskt har hänt inte helt säkert framkommer. Domstolens bedömning kan alltså grunda sig antingen på åklagarens version eller på försvarsadvokatens, vilket kan leda till att en viss modifikation av det faktiska händelseförloppet kan föreligga. Samtidigt bör man fråga sig huruvida domstolarnas bedömningar är den bästa källan för att mäta det som är tänkt i denna uppsats. de Vaus menar att det inte är själva mätningen som kan vara valid eller inte. Istället är det hur man använder mätningen som är avgörande för validiteten 75. Med det menas att det är viktigt att det man undersöker verkligen ger svar på de frågor man har ställt. Som invändning mot validiteten kan hävdas att denna undersökning studerar vad som framkommer under en domstolsförhandling snarare än vad som de facto har hänt. Det är ett problem man får ta hänsyn till när val av metod görs. Dock vill jag mena att domstolarnas domar är ett fullgott underlag, även om det kunde varit önskvärt med en komplettering med antingen nyckelintervjuer eller en enkätundersökning, riktad till offer för utpressning. 72 May 1997, sid 118 73 Nachmias & Nachmias, 2004, sid.165 74 Djurfeldt m.fl. 2003, sid.108 75 May, 1997, sid. 118