PRATRÖR FÖR ST OLOFSSKOLAN årg.9 nr 28 18.02.2011

PRATRÖR FÖR ST OLOFSSKOLAN årg.9 nr 28 18.02.2011 Vilka dagstidningar kommer hem till er? 180 160 140 120 ÅU 100 HBL TurSa 80 Hesari 60 40 20 0 ÅK 7 ÅK 8 ÅK 9 TOTALT

Hej igen! Det drar ihop sig till Olof nr 28 en färgklick i det grå!. Vi ger ut den passligt till sportlovet, så alla skall ha god tid att riktigt söka fram den på nytt och även läsa detaljerna. Jag brukar oftast inleda med att plocka bland artiklarna och något skryta med dem. Inte kan jag låta bli det nu heller. 8f är den klass som haft huvudansvaret för att sammanställa tidningen men också elever från flera andra klasser har sagt sitt. Dessutom är några mycket välkomna lärare åter med! Tar vi en titt på rubrikerna kunde man tänka sig att denna tidning täcker alla litterära genrer vi har. Med finns så udda artiklar som Kebabranking, Botnialoppet, Fokuselever, Elmo, Å-djuret, Vargen, Öppet hus, Australia, Dagisbarn osv. Det gemensamma hos dem alla är främst att de är skrivna med omsorg och alla vill berätta om vad som sker i vår skola eller åtminstone tangerar sådant. Vi har åter haft förmånen att få se teater. Detta är ju något riktigt läroplansenligt och när teaterstycket dessutom tog upp ett så ömt tema som mobbning var det skräddarsytt. Flera är de elever som efteråt frågat efter mera teater, så enmanspjäsen tycks ha lagt sig i minnet. Och nu har vi efter en viss väntan slutligen börjat höra av å-djuret vårt. Under de senaste veckorna har nior krossat mosaik i bildkonstsalen för att senare beklä oss en bänk ute på gården. Handledare är konstnären Jan-Erik Andersson. Vi väntar med spänning på att få inviga den. Sjuorna har i sin tur varit kreativa under ledning av Marjan Raar inom samma tema: här försöker vi dramatisera och återge hur å-djuret kan tänkas bete sig. Vi har inte heller kulturhuvudstadsår förgäves. Förutom att ju fadderklassen skriver om olika evenemang i ÅU bjuder en elev oss på en färsk recension av Infernal Musical och påminner oss om att man ännu hinner med! När jag nu är inne på dylika uppträdanden vill jag också nämna att tidningen bjuder på en Les Miserables recension, ett teaterstycke som säkert flera läsare varit och sett och några kanske ännu tänker besöka. Jag kan intyga att recensenten träffat rätt i sitt beröm. Praon har varit men den var grunden för all bekantskap med förvärvsarbete som niorna alltmer har framför sig. Det är alltid lika givande att få höra skolans äldsta berätta om sina erfarenheter från arbetsfältet. Därför ingår också nu två praopresentationer i tidningen. Studiehandledaren presenterar å sin sida kort statistiskt niornas planer på fortsatta studier. Så fokuserar vi förstås igen på vissa utvalda personer bland oss alla. Vi har en musiklärare (Elmo) och kurator (Annika) som sköter sina uppgifter temporärt, vi hade i december några åttor som ställde upp som fokuselever i ett större språkprojekt och vi har våra förmågor denna gång inom hand- och korgbollen. Tro inte att jag förbisett att få med några bokrecensioner, fastän jag först nu kommer till dem. Ni får gärna veta vem Sofi Oksanen är och finlandssvensken Staffan Bruun skriver sådant som alla lätt kan läsa. Gallup bjuder vi förstås också på: vad läses mera, ÅU eller TurSa? Och så har vi vår serie. Men, men, ingen dikt? Jag är rädd vi får vänta på nästa nummer. Ha det gott till dess! Kenneth Att göra en tidning är inte det lättaste. Men med bra klassanda och kreativitet går det undan på några veckor. Filmer, pjäser, idrott, vargar, serier och gallupar är några exempel på vad vi skrapat ihop till detta nummer. Det var väldigt roligt att få göra tidningen, och det är lite synd att vi inte får göra fler. Det är en bra upplevelse, man lär sig att skriva artiklar och göra layout, dessutom är det inte varje dag man får göra en tidning, så det är också omväxlande. Några situationer var stressiga, då deadline sattes upp och flera artiklar var ännu på hälft. Men vi klarade oss allihopa och juttuna blev skrivna, så man kan säga att vi är allt som allt nöjda! Ellen och Fanny 8f 2

Tidningsgallup Det var så dags att igen genomföra en tidningsgallup i Sossen. Med fick vi drygt 200 av våra 340 elever, alltså klart över hälften. Kenneth har berättat att det under Olofs 10 år har gjorts två tidigare gallupar. Då liksom nu kommer Turun Sanomat mest till hemmen. På åttan brukar eleverna mera börja med dagstidningen men förstås läser niorna mest. Kenneth är glad över att verkliga nyheter ändå läses så gärna som diagrammet visar. Lite fundersam är han över det att många hem inte har en svenskspråkig tidning, som ju klart skulle stöda eleverna i skolspråket. Läser du dagstidningar? 140 120 100 80 60 JA NEJ Som ni kan se av diagrammet här till vänster, så läser åk 9 mest av alla och åk 7 minst dagstidningen. Ändå läser också hälften av de svarande den i åk7. 40 20 0 ÅK 7 ÅK 8 ÅK 9 TOTALT Vilka dagstidningar kommer hem till er? 180 160 140 120 100 80 60 40 20 ÅU HBL TurSa Hesari Lite kan ÅU tävla med TurSa i att bli läst. De andra två blir betydligt efter. I rätt många hem håller man sig med flera tidningar, t.o.m. tre. 0 ÅK 7 ÅK 8 ÅK 9 TOTALT Verkliga nyheter (t.ex. politik) bekantar man sig gärna med! 200 180 Läser du gärna verkliga nyheter? 160 140 120 100 80 60 JA NEJ 40 20 0 NEJ Ronja, Ida. Diagram: Niels ÅK 7 ÅK 8 ÅK 9 TOTALT JA 3

Vem är rädder för vargen vår? Ni vet alla redan att vi har en 130 år gammal uppstoppad varg i vår skola. Henrik Wrede var här på en morgonsamling för att berätta mera om vargflockens och vargens historia. På slutet av 1800-talet härjade en vargflock runt Åbotrakten. Den varg som finns nere i korridoren hörde med i denna flock. Flocken var väldigt farlig och många barn blev byte. Till flocken hörde 12 vargar som dödade systematiskt 23 små flickor och pojkar. Vargarna var aktivast 1880-1881 och rörde sig utanför Åbo (Mynämäki Halikko). Man kunde alltså veta att flocken hade dödat 23 småbarn, för man hade hittat kroppsdelar av de barn som försvunnit. Henrik berättade också att det hade hittats ett skopar i skogen med en liten flickas vrister kvar. Alla barn som vargarna tog var under 10 år gamla. Efter att flocken hade dödat 21 barn bad man om hjälp av de ryska myndigheterna om att 6 ryska vargjägare skulle Vargintervjun i full gång komma till Finland. När jägarna hade kommit hit, hade vargarna dödat ännu två barn till. Jägarna hittade inte flocken under den tid som de var i Finland (7.11 19.12). Men de fick upp spåren på flocken och alla 12 vargar hittades och dödades. Fotografen Rehnberg lät senare stoppa upp vargen som han hade fotograferat, och visade upp den för folket. Han gjorde mycket pengar på vargen. Till sist gav han vargen till Classicum. I Classicum identifierade man vargen. Classicum sålde i något skede vargen till vår skola. Wrede berättade att nästan alla fåglar också är från Classicum. Vi passade också på att få en kort intervju med före detta läraren Henrik Wrede. Vad var ditt f.d. yrke? Lektor i biologi och geografi. Varifrån har du fått all information? En reporter från tidningen Seura gjorde en artikel om vargarna i slutet av 1970-talet. Det fanns ett fel, man trodde nämligen att vargen som vi har var den som hade dödat barnen. Tackvare bilden som Rehnberg tagit kunde man se att vargen vi har inte var den som dödat Vilken är storleken på vargen? Vargen är ovanligt stor och vägde 45kg. Jesper och Daniel 4

Henrik är en tönt Henrik Ståhl går i Abolund skola och han är mobbad för att han är allt som krävs för att vara en tönt. Själv gör han allt för att inte framstå som en sådan. Enligt honom får en tönt aldrig en partner, blir aldrig kallad cool och rör alla töntar sig tillsammans. Karolina är Henriks största kärlek, men tyvärr är Henrik osynlig för henne. Den värsta mobbaren i skolan är Peppe in action Kalle, som alla töntar är rädda för. Kalle är sällan ensam, det finns alltid en flock som följer honom, som hjälper honom att misshandla töntarna. Med uppmuntrande, stödande och förstående föräldrar överlever han vardagen som mobbad. Slutligen förstår han att han måste göra slut på mobbandet till vilket pris som helst. Med geniala idéer som stirrande, underliga ord och en brun basker går han i krig mot mobbarna. Kommer han att bli accepterad som Henrik Ståhl? Vi intervjuade också Peppe Forsblom, skådespelaren för denna enmanspjäs. Var fick du idén till att uppträda med pjäsen? Jag har själv blivit mobbad, men inte på ett lika grymt sätt som Henrik Ståhl. Pjäsen är ju alltså en sann historia utan tillsatser. Åbo Svenska Teater bad mig att uppträda med den. Varför valde du att göra en enmanspjäs? Pjäsen är skriven i jagform, så det är lättare att uppträda, och att turnera. Tittarna upplever det också ur rätt synvinkel då. Samtidigt blir det lite stand-up komik. Är det svårt att uppträda ensam? Philippa intervjuar Peppe Det är roligt, det känns naturligt. För vem tycker du om att uppträda, för unga eller för äldre? För både och, men denna pjäs lämpar sig för ungdomar, den är aktuell hela tiden. Det här är tredje skolan som jag uppträder i. Har du några planer på att göra en egen, ny pjäs? Denhär pjäsen är så pass bra och den hålls aktuell jämt, så jag kommer säkert att uppträda med den flera gånger. Vi tackar Peppe för en bra föreställning, vi hoppas att han återkommer med en ny pjäs och piggar upp våra enformiga skoldagar. Fanny, Ellen och Philippa 8f 5

Öppet hus dagen Detta år kom det 200-250 föräldrar till Sossen för att fira vår öppet hus-dag. Dagen började med en välkomsthälsning i gymnastiksalen av rektorn. Sedan började lektionerna. Föräldrarna gick på timmar och följde med sina barns koncentrationsförmåga under timmarna. Nästan alla föräldrar tyckte att skolgången hade ändrat en hel del med alla de nya datorerna och alla stora projekt. Cafeterian var också en succé. Det fanns att välja allt mellan munkkar, muffinsar, kex, mockarutor, bullar, bananer, torrkaka och varma drickor. Priserna var mellan 50cent och 1euro. Munkarna var överlägset populärast och mest sålda bakverken då de ännu på morgonen var varma. I cafeterian stod det 4 flickor från nian och de var alla från elevkåren, dit också pengarna gick. Vi intervjuade föräldrar i caféet bl.a. Tessa, Anna, Sanny och Ada sålde som aldrig förr om skolans utrymmen, vad de tyckte om öppet hus-dagen och hur de tänker att skolgången har ändrat sedan deras tid i högstadiet. Många föräldrar tyckte att det nuförtiden är mycket härjigare och mer ljud på lektionerna. MarikaUggeldahl, Anders Gadd och Petter Enkvist hörde till dem som vi träffade. Jag tycker det är lite friare, nästan ingen disciplin alls Lite hang-around, säger Anders, vars flicka går på sjuan. Utrymmena gillade nästan alla. Lite grått och slitet på väggarna men annars såg det bra ut, tyckte föräldrarna. Det varierade mycket med tankarna om hur ofta den här speciella dagen skall hållas. Några tyckte att det gärna får vara varje år, medan andra menade att det kan räcka då man som förälder en gång har möjlighet att vara med. Marika intervjuade vi runt en kopp kaffe Petter och Anders trivdes både på lektionerna och i caféet 6 Sara, Sonja och Nenna

Elmo Vår nya musiklärare Elmo Karjalainen är 31år och har själv gått i S:t Olofsskolan. Han har också gått kvällsgymnasiet. Han studerar engelska och filosofi. Han vill bli en engelskalärare och filosof. Han var tidigare lärare i Kimito i ett år. Detta är hans andra år som musiklärare. Elmo on guitar Elmo blev första gången musiklärare då hans kompis i Kimito sökte en sådan. I Åbo träffade han senare en lärare som berättade att vår skola behövde en musiklärare. Efter det anställdes han här för det här läsåret. Elmo spelar mest gitarr men han kan också spela lite bas och trummor. Han säger att han är sämre på piano. Elmo spelar i ett band som heter Deathlike Silence. De har gjort två skivor och varit med på finska listor. De har också musikvideon i youtube. Deras genre är heavyrock. Han började spela gitarr när han var 11 år i Turun pop ja jazz -opisto. Han tycker att de två första åren var något onödiga men det tredje året frågade läraren den magiska frågan: Vad vill du spela? Elmo tycker att eleverna i vår skola är varierande och kreativa. En del satsar mera på musiken andra mindre. Men så är det förstås med andra ämnen också. På fritiden spelar Elmo fotboll i ett publigalag som heter Forest FC. Han har haft otur med skador och på hösten hade han skadat sitt ben och var därför borta i början av första perioden. Han brukar förstås också spela mycket gitarr. Han tycker om många olika musikstilar men ändå är 95 % av musiken dålig. Det sämsta med att vara lärare är nog att vakna varje morgon så tidigt. Det är också mycket tröttsamt med allt oljud som musiklärare, för t.ex. matteläraren har säkert lugnt i klassen. 7 Jonne och Walter 8F

Les Miserables en världskänd musikal Det är i mitten av 1800-talet. Jean Valjean släpps ut ur fängelse. Han har suttit där i 19 år, anklagad för att ha stulit ett bröd. När han går fri på gatorna bestämmer han sig för att börja om från början. Han möter en väldigt sjuk kvinna på gatan som han genast för till sjukhuset. Kvinnan är förtvivlad för hur det skall gå för hennes dotter. Lilla Cosette sliter dagarna i ända på en krog. Ägaren, och särskilt hans fru, är elaka mot henne. Inte gammal är hon, och hennes mor dör i en sjukdom. Plötslig dyker en man upp. Han säger att han lovat Cosettes mor att ta hand om barnet. Cosette växer upp hos Jean Valjean, och har ingen aning om hans förflutna. Idag är hans rykte bra, få vet vem han är. Inte ens poliskommissarien Javert, som tycker att en brottsling förblir som en brottsling och som gärna lägger Jean Valjean bakom lås och bom. Jean har varit under hans näsa i åratal. Så bra täckte Jeans förändring hans förflutna, även om han skäms för det. En grupp unga män planerar att ställa sig på barrikaderna. Med i gruppen finns Marius, som den redan bekanta krogens ägares dotter Eponine är kär i. Men vindarna vänder då Cosette och Marius blir kära i varandra vid första blicken. Spänningen stiger då kommissarie Javert börjar ana vem Jean Valjean egentligen är, männen rustar upp för strid och kärleken mellan Cosette och Marius blir starkare. Plötsligt anmäler sig Jean som frivillig till kampen. Det nya med Åbo svenska teater var att ovanför scenen fanns text på både finska och svenska, även om musikalen var svenskspråkig. Texten kundvara behändig till sångerna och om man inte kunde svenska. Den finska texten var ändå ibland lite underligt översatt. Innan alla frågar, ja, skådespelarna var magnifika, de kunde sin sak och sjöng med fantastiska röster. De levde in sig i sina karaktärer så starkt att de lika bra kunde ha spelat sig själva där på scenen och inte en påhittad roll. Även om handlingen hoppade, tappade man överraskande nog inte bort sig. Med iver väntade man på vad som skulle hända till näst, ibland gissade man också fel. Hela scenen användes fint, bron längs med läktaren var ett suveränt påhitt! Sådant som specialeffekter, rekvisitan och kulisserna mm. finns det ingenting att klaga över. Intrigen kan tros vara tråkig, en yngre än en högstadieelev skulle knappast orka följa med alltför länge! För att göra det tydligt: det var verkligen värt att se den över 3 timmar långa musikalen! Fanny 8f 8

9:orna håller på att lämna oss?! Åk 9 har under ledning av studiehandledare Kim Johansson redan haft sin andra försöksansökan till de olika ställen där de önskar fortsätta. Här bredvid ser vi en riktgivande fördelning av elevernas planer. Kim betonar att allting är fullständigt preliminärt och säger samtidigt att just ingenting förändrats i förhållande till situationen i fjol. IB-aspiranter har vi något fler än tidigare, likaså någon till som söker till finskspråkig utbildning. Fredag 18.3 kl 16.15 slutar den gemensamma ansökan, så före det skall alla i årskursen ha fattat sitt beslut. Olof återkommer i vårnumret med en intervju med flera 9:or om vart de sökt. Red. Skolspråk och fokuselever Projektet Skolspråk, som bl.a. styrs av Utbildningsstyrelsen har hittills visat sig vara ett projekt som eleverna gärna är med i. Avsikten är ju att intensivt följa med hur eleverna talar helt spontant och i vardagliga situationer. Främst är det mängden finska i svenskan, ja kanske mängden finska överlag som man vill komma åt här hos oss. Utgående från alla observationer och intervjuer bl.a, skall vi senare få förslag på hur vi kunde åtgärda ev. brister. Projektet började med att två elever under tre dagar skulle ha kameran med sig största delen av dygnet. Nedan följer Sinas och Niels berättelser Jag blev vald till en av de två fokuseleverna. I projektet skulle man filma sig själv hemma i tre dagar, och i skolan följde en filmare mig likaså. Jag ville vara med i projektet för att jag tänkte att det skulle vara roligt att veta hur det känns att bli filmad nästan hela tiden i tre dagar. Såklart ville jag ju också vara med för lönen. Då jag fick kameran i min hand första gången, kändes det konstigt att sätta på den och börja filma sig själv. Alla tittade långt då jag och mina kompisar gick på stan och jag filmade mig själv. Då jag kom till skolan nästa dag och vi satte mikrofonen på mig och Ida, som skulle filma mig, kändes det fortfarande konstigt. Först funderade jag på vad jag sade, men småningom efter första dagen glömde jag nästan att kameran fanns med. I skolan hade vissa lärare också mikrofon. 9

Då vi hade musik skulle vi sjunga Himlen i min famn. Den är ganska hög och när vi sjöng, hördes allting i mikrofonen. Dessutom hade Ida hörlurar i öronen så hon hörde allt. Vi klarade inte av att sjunga och tillslut måste vi be henne ta hörluren ur örat. En annan gång pratade jag i telefonen med min kompis och jag måste då också filma mig själv. Vi skulle bestämma vilken danstimme vi skulle välja. Jag stängde av telefonen i misstag och jag fortsatte att förklara en längre tid, utan att märka att jag stängt av. Jag hamnade ringa min kompis på nytt och förklara samma sak en till gång. Min förklaring kom alltså på film två gånger. Jag måste nästan hela tiden hitta på något att tala om, för annars skulle det ha blivit helt tyst och Skolspråk var ju en språkundersökning, så det gällde att prata. Några gånger fick jag lite stress över att få filmat 10 timmar hemma, men tillslut fick jag det gjort. Jag tycker att det var helt roligt att delta i Skolspråk projektet, men när det var över var jag nog jätteglad. På sätt och vis var det tungt, men egentligen måste jag bara sätta kameran på och bete mig som vanligt. Filmning i datasalen. Sina i diskussion med Susanne på lilla bilden. Sina Andersson För min del innebar det att jag som fokuselev blev filmad i två dagar i skolan och när jag kom hem hade jag där en kamera som jag filmade mig själv med. I skolan följde en kameraman med mig på rasterna och ett kamerateam i klassen. Där hade man flera kameror som man filmade mig med. Resten av klassen blev också filmad men inte lika fokuserad. På tisdagen kom Ida Hummelstedt som var projektassistent och överräckte kameran för hemmafilmning. Jag filmade den dagen några timmar hemma och följande dag var jag lite spänd inför vad som skulle hända i skolan. När jag sedan kom till skolan lite försenad var kamerorna redan där de skulle stå och jag fick en mikrofon på mig. Inspelningen började och dagen gick långsamt och pinsamt, ingen av kompisarna var normal. Dagen tog dock slut och jag åkte hem. Hemma filmade jag igen, bl.a. när jag spelade på xbox. Torsdagen i skolan gick väl ungefär som onsdagen. På fredagen var det bussens fel att jag igen var försenad. Den fastnade nämligen i en uppförsbacke. Sista dagen var en lättnad. Jag hade filmat 10 timmar hemma och det var sista dagen nu. Det gick ganska bra, fastän kameramannen föll på vägen tillbaka från gymnastiktimmen på barkplan. Senare inlämnade jag kameran jag filmat med och resten av sakerna jag lånat av dem och så var det över. Niels Steenstrup 10

Botniavasan 13.2.2011 Lärarna i S:t Olofsskolan är ju som känt aktivt involverade i olika slags motions- och tävlingsidrott; innebandy, fotboll, orientering, dans, bordtennis mm. Den här gången gav sig Yvonne och Kim V. iväg för att delta i Botniavasan i österbottniska Vörå. Botniavasan är ett 53 km långt skidlopp med klassisk stil. Så här beskriver de sin tävlingsdag: Kl 6.17: Yvonne vaknar i sitt Esse. Det första hon gör är att kolla termometern. -29 C! Ingen idealtemperatur för skidåkning, men skam den som ger sig. Yvonne kokar sin havregrynsgröt som hon äter med god aptit. Det gäller att ladda för att orka med dagens strapats. Samtidigt, i Vasa 100 km söderut, sussar Kim ännu sött. Kl 7.30: Kim vaknar till doften av morgongröten som hans mor tillrett. Även han laddar upp med två portioner Nallegröt. Kl 9.00: Yvonne anländer till tävlingsplatsen och får höra att starten skjutits upp med en timme på grund av den bitande kölden. 20 minuter senare dyker också Kim upp. Båda är i topptrim. Kl 11.00: Starten går. Av 1100 anmälda skidar ca 700 iväg när startskottet går. Kl 11.02: Både Kim och Yvonne konstaterar att föret inte är det halaste och de inser att morgongröten och kolhydraterna kommer att behövas idag. Kl 11.21 Yvonne ser skylten att det återstår endast 48 km. Yes! Lite längre bak ser 49 km:s skylten Kim komma närmare. Det går smidigt! Solen skiner och vinterlandskapet är som vackrast. Kvicksilvret visar endast -22 C! Kl 13:10.43.9: Chipavläsaren i Komossa piper. Yvonne har skidat 30 km och sveper i sig den fjärde portionen blåbärssoppa innan hon skidar vidare mot loppets högsta punkt Hoppamäki. Hon känner sig ganska pigg. Bara de arma armarna är lite trötta. Kl 13:49.12.9 anländer Kim till Komossa. Han stannar för att få i sig sportdryck och köttbuljong. Kroppen känns sliten, men han kämpar vidare. Kl 14:57.42.9: Yvonne passerar målet som 8:e av damerna. Hon tar sig snabbt in till bastun där hon värmer upp de stela musklerna. Kl 16:33.41.8 lyckas Kim ta sig över mållinjen och rusar in i värmen. I handen har han sin medalj som han slitit hårt för. Kl 17.52: Efter en välförtjänt middag hoppar Yvonne och Kim in i bilen och styr kosan mot Åbo. Yvonne är ganska nöjd med dagens lopp. Hon fick ännu ett bra träningspass inför sommarhalvårets duster med karta och kompass i skogarna. Kim tyckte att loppet var en fin upplevelse och var glad över att ha kommit levande ur spåret efter svåra stunder mellan 30 och 40 km. Prestationen klassar han som den tyngsta under sin idrottskarriär. Kl 20.45: Tanknings- och munkningspaus i Björneborg. Kl 23.02 passeras Åbo domkyrka. Yvonnes bil som stått i Sossen vägrar att starta. Vid midnatt sluter två trötta skidåkare sina ögon för att vakna pigga och krya till en ny skolvecka. Måndag Kl. 6.50: Yvonne vaknar efter en natt med orolig sömn. Kroppen 8:e bland damerna: Yggis känns lite öm och hon märker att skavsåret på foten har blivit en blodblåsa. Sådant hör till leken. Kl. 7.30 vaknar Kim. Efter en natts sömn känns det som om han skulle kunna tänka sig att ställa upp i Botniavasan nästa år igen! Ni ska alla ha ett trevligt sportlov. Passa på och njut av den snörika vintern och de fina skidspåren som finns på många håll. Prova på skidåkning som en ny gren (Nygrén) där man både får frisk luft, bra kondition och ett gott humör! Yvonne och Kim 11

Ådjuret dyker upp Ådjur-projektet har just börjat på allvar i vår skola. Ungefär 100 elever från nian är med och bygger den stora bänken. Alla nior har en liten bit på bänken som de ska fylla med sönderslagna mosaikplattor. Hela projektet är meningen att binda ihop alla svenska skolor i Åbo genom att bygga en bänk på varje skolgård. Djurets Konstnärens första å-djursskiss kropp sticker fram i Sirkkala, Cygnaeus, Kattan och här hos oss i Sossen. Vi är ju ett sorts mellanstadium, så därför kommer vi att få se av djurets mellersta kroppsdelar. Vi har intervjuat konstnären Jan-Erik Andersson som ansvarar för projektet. Han har planerat hur bänkarna skall se ut och redan skissat dem. Å-djuret kommer att ha en stor cirkel i mitten och två delar som sticker ut på var sin sida. Bänken hos oss kommer att vara 4m lång och omkring 80cm bred. Platsen där den färdiga bänken placeras kommer här i Sossen att vara just under taket nära ingången och man siktar på att få den färdig till skolavslutningen. Nu när redan några klasser här i skolan söndrat sina plattor, så hör det till att elevernas bitar passas in på en stor paffskiss, som sedan sätts undan för att vänta på den stora cementbänken i vår. Jan.Erik visar niorna hur de skall jobba 12

Så några intervjuer med en nia och en åtta som intensivt jobbat med projektet: Både Edit Örså i åk 8 och Sofie Råholm i 9:an tyckte att projektet med å- djuret var intressant och roligt att göra. Åttorna som har tillvalsteckning har varit i konstverkstaden för att jobba på sina arbeten och niorna gjorde först ett arbete i verkstaden och nu senare mosaikplattorna här i skolan. Åttornas projekt med å-djuret i lådan räckte ca 4-5 lektioner och ungefär samma tid tog det för niorna. I konstverkstaden använde sig åttorna bl.a. av modellera, papper och små mosaikplattor. 2-3 lektioner tog det för niornas att krossa mosaikplattor och sedan placera ut dem på modellen av paff. Båda var nöjda med resultatet av deras arbeten. Edit med sitt arbete Sara och Sonja Sofie tror att bänken blir fin Skräck på gång bland sjuorna: Under vecka 6 gjorde klass 7d kortfilmer i skräck-genren till Kulturhuvudstadsårets Å- djursprojekt. Meningen är att alla de andra sjuorna också får göra sitt. Tiden vi hade var kort, men intresset var stort. Filmerna gjordes i små grupper och skrevs och filmades i skolan under sammanlagt tre block (3x 70min). Många utrymmen i skolan utnyttjades för de olika scenerna. Man skulle gärna ha fått möjlighet att planera det hela i flera veckors tid. Senare skall råmaterialet editeras till trailers, som man kan komma åt på nätet. En av våra filmer är ganska mycket som mafia-filmer brukar vara. Den handlar om två typer som ska döda en person som var skyldig dem pengar. När de dödar honom så ser ett vittne från trappan när de skjuter. Vittnet börjar springa iväg och de skumma typerna följer efter. De skjuter honom och gömmer liket osv. i bästa mafia-stil. Alexis och Niklas 7d 13

KURATOR = DEN SOM GER RÅD OCH HJÄLPER Vi har intervjuat Sossens skolkurator Annika Långström-Strandberg, som kom till Sossen hösten 2010. Hon trivs med jobbet jättebra och tycker det är ett trevligt och intressant jobb. Annika har tidigare jobbat med elevvård och varit specialklasslärare. Hon studerade i Åbo Akademi och läste där sociologi. Arbetspraktiken fick hon via att hon har varit specialklasslärare. - Hur skall en kurator jobba? - En kurators viktigaste uppgift är att lyssna på elevens problem, stöda och se om det finns behov för vidare hjälp. - Är det tungt att lyssna och hjälpa andra? - Nej, det är inte tungt, men tyvärr hittar man inte alltid genast lösningen till problemen, men jag gör alltid det bästa jag kan och försöker hjälpa personen att gå vidare. Annika försöker lämna jobbärendena under fritiden, men om någon har berättat något väldigt personligt och tungt, så tänker hon förstås på det efteråt också. Just nu vikarierar hon Jocke, och hon vet inte ännu om hon skall stanna i vår skola eller inte. Annika gillar sitt jobb jättemycket, och hon tycker om att hjälpa andra. Annika på sitt kansli Ida Forsblom och Pinja Pakarinen 14

Skolans talang: Niki Engblom Sossen har förstås många talanger och den här gången stod Niki Engblom som spelar basket i turen att intervjuas. Basket spelas i hela världen men främst i USA. Det är bl.a. ett olympiskt lagspel. Världens kändaste och hårdaste basketserie är NBA (National Basketball Association). I Finland heter basketserien Korisliiga. En av de kändaste spelarna genom tiderna är Michael Jordan, i Finland är Hanno Möttölä den kändaste. När började du spela basket? - Jag var 7 år gammal när jag började. Varför spelar du just basket? - För att jag tycker att det är världens bästa sport. I vilket lag spelar du? - Jag spelar i Turun NMKY Spelar det Niki med bollen under bollrasten andra i ditt lag från vår skola? - Ja, Niklas Mohn och Johan Castrén Vad är ditt favoritlag? - Det är LA Lakers Vem är din favorit spelare? - Det är nog Niki Engblom Har basket ändrat ditt liv eller din dagsrytm? - Jag har blivit sportig, annars skulle jag vara tjock. Skulle du vilja spela basket som dit yrke någon dag och var? - Ja gärna! I LA Lakers! Vad tycker du om finsk basket överlag? - Jag tycker att det är helt huisigt! Daniel och Jesper 15

HANDB LL Handboll är en sport som spelas mest i Europa men också i norra Afrika. Alla sporter har förstås sina egna regler, så också handbollen. Man får t.ex. inte gå mer än tre steg med bollen utan att studsa den. Motståndaren får straffkast om t.ex. försvararen felaktigt hindrar ett självklart måltillfälle. Straffkastet kastas sju meter från målet och målvakten måste då vara fyra meter framom målet när straffkastet kastas. Man får inte heller skuffa eller riva andra spelare och inte Sara i närkamp med motståndaren säga svordomar. Man får blocka en annan spelare med kroppen och ta lite kroppskontakt men endast med vinklade armar. Man får dock inte springa på en spelare som står stilla. Man spelar i två perioder som är trettio minuter långa. Planen är fyrtio meter lång och tjugo meter bred, målet däremot är tre meter brett och två meter högt. Männens bollar är tyngre än dambollarna. Vi intervjuade Sara Pettersson i 8f som deltog i skolhandbollsturneringen för flickor som var i Pargas 3 februari i år. I turneringen deltog dessutom lag från skolor i Pargas, Sjundeå och Karis. Matcherna spelades med vanliga handbollsregler och speltiden var 2x15 minuter. I Sossens lag var det endast tre spelare som inte spelar i ÅIFK. Vår skola vann alla sina matcher, den första mot Pargas med 14-8, den andra var mot Sjundeå och blev 16-5. Sista matchen var mot Karis och slutade 14-9. Enligt Sara var lagandan bra och målvakten Elin Selén var mycket bra. Eftersom vår skola vann alla matcher gick laget vidare till en ny turnering som är inom tre veckor. Var den spelas och mot vem visste Sara inte ännu berätta. Samuel, Linus, Walter, Jonne 8F 16

Kebabranking Kebab är en turkisk maträtt som består av tunnskuret lammkött, men i Finland har köttet blivit ersatt med t.ex. oxkött. Köttet kan serveras med olika sorters bröd eller pommes frites. Kebab kom till Finland på 80-talet. Det finns ca 70 kebabställen bara i Åbo. Jag besökte 4 sådana i åbo-trakten, dessa var FC Kebab, Broadway, Milan och Momento. Jag ger de olika kebabställena 1-5 stjärnor, där förstås 5 är den bästa. Momento Momento ligger på Kaskisgatan 16. Momento är både en bar och ett kebabställe. Jag rekommenderar att ni hålls långt borta från Momento om ni vill ha god kebab. Kebaben är ofta sval då den kommer till bordet och saken blir inte bättre då det i bordet bredvid sitter en fullgubbe och dricker öl. Platsen är ändå ganska ren. Momento får en stjärna. Milan Milan ligger på Eriksgatan 5. Personligen tycker jag att Milan är ett av de bästa kebabställen i Åbo. Det är stort med bra service. Kebaben är också väldigt god men jag föreslår att ni tar kebab med pommes frites för rullan har lite för mycket sås i och blir väldigt fuktig. Milan ger jag 4 stjärnor. Broadway Broadway är i S:t Karins på Piispanristintie1. Stället blev för ett par år sen röstat som Finlands bästa kebab och jag håller med! Deras kebab med pommes frites är en matupplevelse i sig, men rullan är också god. Det är det mest restaurangaktiga kebabstället i Åbotrakten. Servicen är också den bästa. Åt Broadway ger jag 5 stjärnor. FC Kebab FC Kebab ligger på Ekvägen 5. Det är mitt absoluta favoritställe i Åbo att äta på. De har väldigt god kebab ranskalaisilla och rulla kebab. Servicen är också mycket bra. Också FC Kebab ger jag 5 stjärnor. Theo 8F 17

18 Struggling Love Staffan Bruun Staffan Bruun är en finlandssvensk författare och journalist. Han är bosatt i Helsingfors men han bor på somrarna på Föglö på Åland. Han är mest känd för sina böcker om Burt Kobbat, och en av de nyare böckerna som Staffan har skrivit är Struggling Love som kom ut år 2008. Burt Kobbat har Staffan framställt som en finlandssvensk frånskild egenföretagare, bosatt i Helsingfors. Staffan brukar skriva om aktuella teman som dopning, terrorism, missbruk av EU-medel. År 2008 fick Staffan Topeliuspriset för sina journalistiska gärningar. Topeliuspriset vill lyfta fram dagens finlandssvenska journalistik. Struggling Love handlar om Burt Kobbat, en egenföretagare, bosatt i Helsingfors. Burt har skrivit en bok om humlan Hugo som har gjorts till ett barnprogram men så på en natt blev Burt miljonär när han sålde alla rättigheter till Disney. Burt reser till Köpenhamn där Hugo the freedomfighterbee har premiär. Han hyllas som en stor stjärna med journalisterna hack i häl för att ta bilder och mitt i vimlet blir Burt kysst av Victoria Beckham. Men när han lämnar premiärfesten mitt i natten blir han vittne till ett mord på Köpenhamns rofyllda gator. Offret har i sin väska ett gammalt band som Burt misstänker är en inspelning av Paul McCartney från The Beatles! Det gamla bandet sätter igång en händelsekedja som han aldrig skulle ha trott var möjlig. Men Burt har också andra problem, hans ex fru vill ha hälften av hans företag som Burt själv byggt upp. Burt tvingas resa runt i världen och hamnar till slut i den amerikanska södern där var alla svaren skall hittas. Burt Kobbat är på premiären av Hugo the freedomfighter i Köpenhamn, men när alla applåderar Burt i biosalongen efter filmen så måste han svälja några gånger. Den här filmen hade ingenting att göra med Humlan Hugo, hans TV-serie som han sedan sålde rättigheterna till. När sedan Victoria Beckham drar ut Burt i festvimlet och stannar framför fotograferna vänder Burt bara på huvudet för att undvika fotografernas skarpa blixtar. Plötsligt ger Victoria Burt en puss på kinden och fotograferna fotar bara ivrigare. Victoria släpar Burt vidare, som inte alls är på humör att festa eller hylla en film som han har sålt rättigheterna till men inte har någonting att göra med hans Humlan Hugo serie. Victoria frågar Burt om han har någon fru hemma i Finland men Burt svarar att han är frånskild. Victoria drar ännu med Burt till scenen där Varna Boys spelar men Burt lyckas smita iväg. När Burt en bra stund senare är på väg mot hotellet möter han två kvinnor i 30 års åldern, Jette och Marion. Han förundras över att de är varandras totala motsatser. En är blond, lång och slank med ljus hud och kritvitt kortklippt hår. Den andra är en aning kortare, smårund med en stark solbränna och kolsvart långt hår. När Burt står i receptionen hör han två skott och rusar mot hotelldörren. Burt ser Marion, kvinnan som han just pratade med livlös på marken och hennes väninna Jette är helt förskräckt. Hon kastar en blick på Burt med tårögda, tomma livlösa ögon Receptionisten väcker Burt från hans transliknande tillstånd med att fråga: - Har någon kallat på ambulans? Men ambulanssirenerna hörs redan några kvarter bort som svar på frågan. Scenen utspelar sig i Köpenhamn på kvällen/natten, förmodligen i Köpenhamns centrum. Det är rätt nyligen och skulle kunna hända idag också men det är förstås ganska ovanligt att någon blir skjuten mitt på gatan i centrala Köpenhamn.

Språket i boken är lättförstått och det finns inga riktigt svåra eller ovanliga ord i boken. Ingen direkt dialekt eller slang används men det finns inslag av bl.a. engelska och danska. Inga speciella finlandssvenska ord används desto mer, såsom t.ex. roskis, skrinna. Han har byggt upp storyn bra och det är bra styckeindelning. Boken är skriven ur Burt Kobbats synvinkel. Det är sparsamt med dialoger i boken men det stör inte boken som helhet. Jag uppfattar bokens tema som om han skulle vilja lyfta fram hur mycket det laddas ner musik på nätet olagligt och hur mycket artister plagierar varandra. Ett annat tema är kanske också hur lätt man kan förfölja en människa nuförtiden med hjälp av t.ex. Internet. Hans inslag av kriminalitet kan också anses vara ett tema. Boken skall väl vara roande, ett slags tidsfördriv. Man lämnas inte och fundera så mycket efteråt, när den inte berörde desto mer. Jag ger ändå boken fyra stjärnor av fem för den var rolig att läsa och det var en finlandssvensk touch på det hela. Boken är lättförstådd och om du tycker om spännande romaner som är lättlästa så rekommenderar jag att du skall läsa denna bok. Philippa 8f Vändagscaféet har alltid framgång! Också i år hade elevkåren arrangerat med vändagsjippo i café Sossial. Sista rasten var förlängd och vi fick in över 50 euro. Nästan hela skolan hade samlats för att köpa och prata med varandra. En tävling hölls också om vem som bäst följde hjärttemat. Efter försäljningen blev elevkåren kvar för att städa och välja vinnarna. Det blev Lexi och Jonathan som vann. Många hade också fått vändagskort och sms-gratulationer under dagens lopp. Vinnarna ser vi infällda här bredvid. Elsa och Erika 8f 19

Hur började egentligen Åbo brand och vad berodde den på? Vem var det som startade den och varför? I Åbo Unga Teaters nya musikal 1827 Infernal Musical får vi i alla fall en version på hur historia skapades. Musikalen tar oss med på en tidsresa tillbaka till år 1827 och dåtidens Åbo. Ryssarna är stationerade i Finlands huvudstad (ännu då Åbo) och allt är frid och fröjd. Vi får följa den försiktige unge poeten Elias (Lauri Kukkonen) när han återvänder till Åbo efter en rundresa i Finland. Med sig hem har han tagit trubaduren Väinö (Pekka Honkasalo) för att imponera på sin familj. Men hans hemskomst går inte som planerat. Biskopen visar sig vara en vän av svartkonster, hans fru släpper lös monster i staden och den föräldralösa pigan Maria (Emmi Kaislakari), Elias hemliga kärlek, verkar inte se honom som en man. En efter en faller Åbos invånare för monstrets förbannelse och till slut vilar stadens öde över axlarna på tre ungdomar. Förbjuden kärlek, tiangeldrama, monster och eld, är bara några av de teman som du finner i handlingen för världens första rockmusikal. Paranoid av Black Sabbath, Fade to Black av Metallica och Would You Love a Monsterman av Lordi är bara några bland de många kända låtar som ljuder under föreställningens gång. Låtarna, som levererades med måttlig tonsäkerhet av skådespelare och statister, bidrog till en sammanhängande berättelse och även om en eller annan ton hamnade en aning fel förstörde det inte helheten. Lordi har till och med specialskrivit en låt till musikalen, Devil s Chrashing the Party. 1827 - Infernal Musical, som hade premiär i Logomo den 21 januari 2011, råkade ut för missöden redan i början, när huvudrollsinnehavaren Pekka Honkasalo bröt benet mitt under en föreställning och fick ersättas av regissörens assistent Matias Tähtinen, vilket vållade en del problem när det gällde sång och repliker. Det löstes ändå ganska enkelt, Tähtinen fick stå för skådespelet medan Honkasalo stod i kulisserna och levererade repliker och sångtexter. Oftast gick munnen tyvärr i otakt med sången och replikerna, vilket var lite av en besvikelse för observanta åskådare. I övrigt har regissör Juha-Pekka Mikkola och manusförfattare Mike Pohjola tillsammans med koreograf Mikko Kaikkonen och musikansvarige Joona Lukala lyckats leverera en sprakande blandning av fakta och fantasi med komiska inslag i berättelsen om Åbo brand. Alexandra Wärn, 9a 20