SAMRÅDSHANDLING. Arbetsprogram med tidtabell och översikt av väsentliga frågor i Bottenhavets vattendistrikt

SAMRÅDSHANDLING Arbetsprogram med tidtabell och översikt av väsentliga frågor i Bottenhavets vattendistrikt INFÖR ARBETET MED FÖRVALTNINGSPLAN 2015-2021

Arbetsprogram med tidtabell och översikt av väsentliga frågor i Bottenhavets vattendistrikt inför arbetet med förvaltningsplan 2015-2021 Diarienummer 537-6976-12 Utgiven av Länsstyrelsen i Västernorrlands län Ansvarig avd/enhet Vattenmyndighetens kansli Författare Johanna Egerup, Karin Olsson, Madelen Juhl, Jenny Caruso, Peter Wihlborg Layout Carina Nanker Tryckt hos Kaigan AB, Solna Upplaga 1 000 ex

Bottenhavet Bottenhavet Förord Vilka är de största utmaningarna för att förbättra vattenmiljöerna i Bottenhavets vattendistrikt? Vad behöver prioriteras de närmaste åren för att förvaltningen av vattnet ska bli bättre? När fattas viktiga beslut inom vattenförvaltningen, och när har intresserade möjlighet att lämna sina synpunkter på arbetet? Vattenmyndighetens samråd för Arbetsprogram med tidtabell och översikt av väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplan 2015-2021 handlar om just dessa frågor. Vattenförvaltningen, som är det svenska genomförandet av EU:s vattendirektiv, ska ge möjlighet för berörda att delta i arbetet. Samrådet ger en möjlighet att påverka inriktningen på det arbete som ska genomföras de närmaste åren, innan förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer fastställs i slutet av 2015. Samrådet pågår under perioden 1 december 2012 till 1 juni 2013 och riktar sig till alla som är intresserade och berörs av vattenfrågor. Öppna samrådsmöten kommer att anordnas på flera orter inom distriktet. Samrådsdokumentet finns tillgängligt digitalt via vattenmyndigheternas webbplats, www.vattenmyndigheterna.se och kan även beställas direkt från vattenmyndighetens kansli. I samrådsdokumentet finns specifika frågor som vattenmyndigheten är särskilt intresserade av att få svar på under samrådet. Vi ser helst att du lämnar dina svar via webbenkäten på vattenmyndigheternas hemsida eller skriftligt via e-post/som vanligt brev. På samrådsmötena diskuterar vi gärna innehållet men dina svar vill vi ha skriftligt så att vi kan sammanställa dem. Ta möjligheten! Lämna dina synpunkter och tyck till om vattenförvaltningsarbetet! Bo Källstrand Landshövding i Västernorrlands län ordförande för vattendelegationen i Bottenhavets vattendistrikt 1

Innehållsförteckning Sammanställning över de väsentliga frågorna...5 Inledning...7 Arbetsprogram med tidtabell och översikt av väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplan 2015-2021...7 Syftet med samrådsdokumentet...7 Innehåll och struktur...7 Så här kan du påverka i denna fas...8 Så här tar vattenmyndigheten hand om synpunkterna...8 Svensk vattenförvaltning i fokus...9 Vem gör vad i den svenska vattenförvaltningen?...9 Verktyg för att nå vattenförvaltningens mål...10 Arbetsprogram med tidtabell... 13 Vattenförvaltningens cykler...13 Hur och när i cykeln kan jag påverka?...14 Annat som påverkar arbetet med vattenförvaltningen...15 Väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplanen... 17 Särskilda utmaningar i Bottenhavets vattendistrikt...18 Samverkan...31 Övervakning...35 Kartläggning och analys...42 Miljökvalitetsnormer...51 Åtgärdsprogram...56 Ny förvaltningsplan och rapportering...60 3

Sammanställning över de väsentliga frågorna Frågorna är kopplade till innehållet i respektive avsnitt. Särskilda utmaningar för Bottenhavets vattendistrikt Fria vandringsvägar och återställda vatten med mera för att minska negativ fysisk påverkan Förekomsten av miljögifter från både pågående och historiska föroreningar behöver minskas. Fortsatt kalkning, förbättrade metoder och ökad askåterföring är nödvändig. Anpassning till ett förändrat klimat Dricksvattenförsörjningen måste tryggas Övergödning, inget stort miljöproblem i distriktet men det finns lokala problem som behöver åtgärdas. Exploatering med hänsyn Oligotrofiering, brister i bedömningsgrunderna ger felaktiga bedömningar Samverkan Arbetet med kunskapsspridning behöver förbättras genom målgruppsanpassad information Samverkansformerna behöver utvecklas Framtida utmaningar kräver samverkan Övervakning Den vattenrelaterade övervakningen behöver utvecklas och förbättras för att tillgodose vattenförvaltningens behov Dataflödet från provtagning till datavärdar behöver säkras för ett bättre kartläggnings- och åtgärdsarbete Styrmedel och lagar behöver utvecklas för att förbättra övervakningen och underlag för kartläggnings- och åtgärdsarbetet Tryggad finansiering för att få en långsiktigt förbättrad övervakning Kartläggning och analys Vattenförekomstindelningen justeras för att bättre möta vattenförvaltningens krav och behov Bedömningsgrunder och vägledning behöver utvecklas för att förbättra säkerheten i statusklassificeringar Klassificeringar och bedömningar från föregående förvaltningscykel verifieras genom förbättrat underlag och utvecklade analysmetoder Ekonomisk analys som stöd för riskbedömning och vattenanvändarnas samhällsekonomiska betydelse Arbetet med kraftigt modifierade och konstgjorda vatten behöver utvecklas 5

Miljökvalitetsnormer Underlag för statusklassificeringar och bedömning av åtgärders nytta behöver förbättras så att väl definierade miljökvalitetsnormer kan fastställas Stöd och vägledning måste tas fram så att miljökvalitetsnormerna kan tillämpas på ett korrekt och enhetligt sätt. Åtgärdsprogram Skapa en tydlig koppling mellan styrmedelsåtgärder och fysiska åtgärder för att visa att åtgärdsprogrammet är genomförbart Förbättrad styrmedelsanalys för att få till rätt åtgärd med rätt medel på rätt plats Bättre koppla vattenförvaltningens åtgärdsprogram till svenskt övergripande och långsiktigt miljöarbete för att nå miljökvalitetsnormerna för vatten Ny förvaltningsplan och rapportering Vattenmyndigheten behöver i samverkan med berörda ta fram en sammanfattande, framtidsinriktad och användbar förvaltningsplan Rapporteringen till EU behöver effektiviseras genom utökad samordning mellan ansvariga myndigheter 6

Inledning Nu finns möjligheten att tycka till om vilka frågor som är prioriterade att arbeta med inom förvaltningen av landets grundvatten, sjöar, vattendrag och kustvatten! Arbetet för att genomföra EU:s vattendirektiv i Sverige kallas för vattenförvaltning. Resultatet av arbetet påverkar bland annat hur kommuner, myndigheter och verksamhetsutövare bör agera i frågor som rör vattenvård. Vattenförvaltningsarbetet bedrivs i sexårscykler och varje cykel avslutas med beslut om förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer. Den första cykeln avslutades år 2009 och nu har vattenförvaltningen gått in i en andra förvaltningscykel där genomförandet av åtgärder står i centrum. Arbetsprogram med tidtabell och översikt av väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplan 2015-2021 Inför framtagandet av förvaltningsplanen, vilken kommer att beslutas år 2015, ska vattenmyndigheterna enligt vattenförvaltningsförordningen genomföra offentliga samråd kring dokumenten Arbetsprogram med tidtabell samt Översikt av väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplan 2015-2021. Vattenmyndigheten har valt att under denna cykel ha ett gemensamt samråd för dessa två produkter. Syftet med samrådsdokumentet Vattenmyndigheten vill med detta samrådsdokument informera om arbetsmomenten i vattenförvaltningscykeln, lyfta fram viktiga frågeställningar samt informera när och på vilket sätt berörda kan delta i vattenförvaltningsarbetet. Dokumentet sänds på samråd för att berörda ska ges möjlighet att lämna in synpunkter och kompletteringar på föreslagna väsentliga frågor. För att kunna ta till sig och förstå samrådsdokumentet krävs vissa grundkunskaper om vattenförvaltning. Vattenmyndigheten har tagit fram informationsmaterial där du kan få en kortfattad introduktion till arbetet. Materialet finns på vattenmyndigheternas webbplats, www.vattenmyndigheterna.se, för nedladdning och beställning men de kan även beställas direkt från vattenmyndighetens kansli. Innehåll och struktur Samrådsdokumentet är uppbyggt i avsnitt. I avsnittet Svensk vattenförvaltning i fokus ges bland annat en introduktion till hur vattendirektivet har införts i Sverige och vem som gör vad inom svensk vattenförvaltning. I avsnittet Arbetsprogram med tidtabell ges en övergripande beskrivning av förvaltningscykelns arbetsmoment med fokus på de officiella samråd som ska hållas. Där kan du även se när i cykeln du kan vara med och 7

påverka. I avsnittet Väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplanen ges en bild av vilka uppgifter, frågeställningar eller ämnen som är centrala, avgörande eller betydelsefulla för vattenförvaltningens fortsatta utveckling och förbättring. Där presenteras även de väsentliga frågor som är kopplade till olika arbetsprocesser inom moment i vattenförvaltningscykeln. Dessa frågor är till stor del av nationell karaktär. I samma avsnitt finns även delen Särskilda utmaningar i Bottenhavets vattendistrikt som redovisar frågor och problematik särskilt relevanta inom distriktet. Här görs också en uppföljning av de väsentliga frågor som presenterades 2007. Så här kan du påverka i denna fas Ett viktigt mål för vattenförvaltningen är att ge samtliga som berörs av vattenfrågor möjlighet att ge synpunkter på samrådshandlingarna. Det innefattar alla som har intresse för grundvatten, vattendrag, sjöar och kustvatten. Under varje samråd genomförs samrådsmöten i distriktet. De är kostnadsfria och alla är välkomna. Samråd över Arbetsprogram med tidabell och översikt av väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplan 2015-2021 sker under perioden 1 december 2012 till 1 juni 2013. I början på avsnittet Arbetsprogram med tidtabell samt i början av alla avsnitt under Väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplanen finns frågor som vi vill att samrådsinstanserna svarar på. Ni har möjliget att ge synpunkter och svara på frågorna genom e-post eller vanligt brev men vi ser gärna att ni använder den webbenkät som finns på vattenmyndigheterna.se. I webbenkäten finns, för att underlätta diarieföring, en möjlighet att skriva ut dina svar innan du skickar in dem till oss. Synpunkter och svar ska ha inkommit till vattenmyndigheten senast den 1 juni 2013. Så här tar vattenmyndigheten hand om synpunkterna Synpunkter kommer att sammanställas i en särskild samrådsredogörelse där det övergripande framgår hur vattenmyndigheten tagit ställning till synpunkterna. Samtliga inkomna svar, samt samrådsredogörelsen, kommer att finnas tillgängliga på vattenmyndigheternas webbplats från den 1 december 2013. Det kommer inte att ske någon revidering av samrådsdokumentet. Synpunkter som inkommer tas i stället med i det fortsatta arbetet med att ta fram åtgärdsprogram, miljökvalitetsnormer och förvaltningsplan. Inkomna synpunkter kan därför leda till omprioriteringar och bidra till att nya frågor lyfts in i arbetet. 8

Svensk vattenförvaltning i fokus Vatten är vårt viktigaste livsmedel och en förutsättning för allt liv. De flesta av jordens växt- och djurarter är helt beroende av en god vattenmiljö för sin överlevnad. Dessutom har man idag problem på många håll i Europa med att få fram tillräckligt med dricksvatten. Vatten behövs även för energi, industri, hushåll och för föda i form av fisk. Vatten har också ett stort värde ur rekreationssynpunkt. För att skydda och bevara vårt vatten krävs ett målmedvetet och långsiktigt arbete. I Sverige har förvaltning av våra vatten skett sedan länge, men i och med EU:s vattendirektiv har ett nytt sätt att arbeta kommit till. Genomförandet av vattendirektivet innebär att arbetet ska ske på ett likartat sätt och mot gemensamma mål inom hela Europa. Arbetet ska vara inriktat på att minska föroreningar, främja hållbar vattenanvändning och förbättra välståndet för de vattenberoende ekosystemen. Det övergripande målet är att uppnå god vattenstatus till år 2015, eller senast till år 2027. Varje land har i sina respektive organisatoriska och juridiska system genomfört förändringar som behövs för att vattendirektivet ska införlivas. I Sverige innebär det bland annat att de fem vattenmyndigheterna har inrättats, att vattenförvaltningsförordningen har fastställts samt att förändringar har genomförts i miljöbalken. Vem gör vad i den svenska vattenförvaltningen? Ansvaret för vattenfrågor finns hos många olika aktörer i samhället. De fem länsstyrelser som har särskilt uppdrag som vattenmyndigheter, samordnar vattenförvaltningsarbetet inom sina respektive vattendistrikt. Alla länsstyrelser genomför klassificeringar av vattnets tillstånd, samt ansvarar för framtagande av olika typer av underlag. Föreskrifter som reglerar hur vattenmyndigheten ska genomföra arbetet tas fram av Havs- och vattenmyndigheten (HaV) och Sveriges geologiska undersökning (SGU). HaV har ett särskilt ansvar att samordna vattenförvaltningen. Ett större fokus än tidigare har lagts på att integrera det svenska myndighetsarbetet med vatten oavsett om det är inlands-, kust-, havs- eller grundvatten. Som ett exempel på detta tog regeringen initiativ till en utredning om en sammanhållen vattenpolitik där förutsättningar skulle belysas för att kunna se helheter och få synergieffekter av de insatser som görs. Detta gäller bland annat behoven av ny lagstiftning, nya ekonomiska styrmedel samt effektivare och förenklat myndighetsarbete. HaV rapporterade uppdraget till regeringen i juni 2012. Ett framgångsrikt genomförande av vattenförvaltningen är dock helt beroende av en rad andra aktörer. Det stora antalet aktörer som berörs på central, regional och lokal nivå är en av anledningarna till att samverkan är en central del i vattenförvaltningen. 9

Verktyg för att nå vattenförvaltningens mål Några av de viktigaste verktygen för att uppnå vattenförvaltningens mål är miljökvalitetsnormerna och åtgärdsprogrammet. I miljöbalken regleras att myndigheter och kommuner ansvarar för att tillämpa normerna och genomföra åtgärdsprogrammet och därmed har de en central roll i vattenförvaltningsarbetet. Miljökvalitetsnormer som styrinstrument En miljökvalitetsnorm är en bestämmelse om kraven på kvaliteten i luft, vatten, mark eller miljön i övrigt. Miljökvalitetsnormer är ett juridiskt bindande styrmedel som infördes med miljöbalken 1999 (5 kap. MB). Det är vattenmyndigheten som fastställer miljökvalitetsnormer för vatten. Myndigheter och kommuner ansvarar för att miljökvalitetsnormerna följs genom att de vägs in i arbetet med bland annat tillståndsprövning, tillsyn och fysisk planering. Miljökvalitetsnormerna ligger även till grund för myndigheters och kommuners beslut om styrmedel, åtgärder och rådgivning, se figur 1. MKN Vattenmyndigheten fastställer miljökvalitetsnormer för vatten Ansvarar för att miljökvalitetsnormer för vatten följs vid: Verksamhetsutövare - Tillståndsansökan - Tillsynsärende Kommuner - Upprättande av planer & program - Tillsyn - Tillståndsprövning Länsstyrelser - Granskning planer & program - Tillsyn - Tillståndsprövning Domstolar - Prövning av miljömål Figur 1. Miljökvalitetsnormer för vatten är ett styrinstrument. Myndigheter, kommuner, domstolar och verksamhetsutövare ansvarar alla för att normerna följs vid planering, tillståndsprövning, tillsyn med mera. För varje vattenförekomst fastställer vattenmyndigheten de normer som beskriver vilken kvalitet vattnet ska ha och vid vilken tidpunkt normerna senast ska uppnås. Miljökvalitetsnormerna bygger på den statusklassificering som genomförs under varje förvaltningscykel, och det övergripande målet är att alla vatten ska uppnå god vattenstatus till år 2015. För sjöar, vattendrag och kustvatten innebär god vattenstatus att vissa kriterier inom ekologi och vattenkemi ska uppnås. För grundvatten innebär det dels att vattenkemin ska uppfylla vissa krav och dels att tillgången kvantiteten ska vara god. 10

Om det av tekniska, ekonomiska, eller naturliga skäl är omöjligt att uppnå god status 2015 kan vattenmyndigheten besluta om undantag. Olika typer av undantag kan fastställas, dels kan tidpunkten för när kvaliteten ska vara uppnådd skjutas fram och dels kan kravet på vilken kvalitet som ska uppnås sänkas. I och med havsförvaltningsförordningens införande så har även HaV i uppdrag att fastställa miljökvalitetsnormer för bland annat kustvattenförekomster. Dessa miljökvalitetsnormer är alltså delvis geografiskt överlappande med vattenförvaltningens miljökvalitetsnormer för kustvatten. För att det inte ska uppstå dubbelregleringar, anges det i havsförvaltningsförordningen att HaV:s miljökvalitetsnormer för kustvatten enbart får avse sådana aspekter på vattenmiljön som inte omfattas av vattenförvaltningens miljökvalitetsnormer, det vill säga bara de kvalitetsfaktorer som inte ingår i bedömningen av ekologisk eller kemisk ytvattenstatus för kustvatten. Åtgärdsprogram för att nå miljökvalitetsnormerna Vattenmyndigheten ansvarar för att fastställa åtgärdsprogram med de åtgärder som behöver genomföras för att miljökvalitetsnormerna för vatten ska kunna uppfyllas. Eftersom åtgärderna riktar sig till myndigheter och kommuner är de främst administrativa, vilket innebär juridiska eller andra typer av styrmedel som kan användas för att åstadkomma miljöförbättringar. Genom exempelvis föreskrifter, riktlinjer, tillsyn och prövning kan kommuner och myndigheter ställa krav, med stöd av annan lagstiftning till exempel Miljöbalk eller Plan- och bygglag, på de verksamheter som påverkar vattenmiljön negativt, se figur 2 och 3. Åtgärdsprogrammen är bindande för kommuner och myndigheter att följa inom deras respektive ansvarsområde. Vattenmyndigheten Kommunen Verksamhetsutövare Vattenförekomst Tar fram åtgärdsprogram med styrmedelsåtgärder Prioriterar tillsyn av enskilda avlopp i vatten som ej uppnår god status Investerar i infiltrationsbädd eller Kopplas till kommunalt ARV Användbart vatten med god status ÅP # 33 Kommuner behöver ställa krav på hög skyddsnivå i vatten som ej har god status Tillsynsplan Figur 2. Vattenförvaltningens åtgärdsprogram; från administrativ åtgärd till användbart vatten med god status. Exemplet visar utsläpp av kväve och fosfor från enskilda avlopp, som är en av orsakerna bakom problemen med övergödning. Kommunerna kan då arbeta utifrån åtgärdsprogrammets uppdrag om krav på hög skyddsnivå genom att prioritera tillsyn av enskilda avlopp i de områden där övergödningsproblemet är som störst. Verksamhetsutövare kan då behöva investera i förbättrad rening, till exempel infiltrationsbädd eller kopplas till det kommunala avloppsnätet. Detta leder i sin tur till minskad övergödning och en förbättrad status i vattenförekomsten. 11

Vattenmyndigheten Skogsstyrelsen Skogsägarföreningen Vattenförekomst Tar fram åtgärdsprogram med styrmedelsåtgärder Översyn av föreskrifter och allmänna råd Studiekampanj Skogens vatten - hänsyn till vatten vid körning - skyddszoner Användbart vatten med god status ÅP # 21 Skogsstyrelsen behöver ta fram styrmedel för skyddsåtgärder i vatten som ej uppnår god status Föreskrift Allmänna råd Figur 3. Vattenförvaltningens åtgärdsprogram; från administrativ åtgärd till användbart vatten med god status. Exemplet visar fysiska förändringar av vatten i skogslandskap. Skogsstyrelsen har, utifrån åtgärdsprogrammet, gjort en översyn av föreskrifter och allmänna råd. Skogsägarföreningarna lanserar, i samverkan med Studieförbundet Vuxenskolan, studiekampanjen Skogens Vatten, med syfte att sprida kunskap om vattnets betydelse för skogen, skogslandskapet och skogsägarna själva. Genom förbättrad kunskap om hänsyn till vattendrag vid körning minskas kör-skador och vattnets kvalitet förbättras. En viktig princip är att åtgärderna som görs ska vara kostnadseffektiva, det vill säga att miljökvalitetsnormerna ska uppnås på billigast tänkbara sätt. Enligt EU:s vattendirektiv ska medlemsländerna sträva efter att tillämpa principen om att förorenaren betalar ; den som har bidragit till föroreningarna ska också vara med och betala för att återställa miljön. I åtgärdsprogrammet redovisas därför hur stor andel av åtgärdskostnaderna som kommer att belasta jordbruket, skogsbruket, energisektorn, industrin, hushållen, kommunerna och staten. Grundtanken är att det ekonomiska ansvaret ska stå i proportion till den påverkan som varje sektor har på miljön. VattenInformationsSystem Sverige (VISS) I den nationella databasen VISS (VattenInformationsSystem Sverige, www.viss.lansstyrelsen.se) lagras information på vattenförekomstnivå om statusklassificeringar, miljökvalitetsnormer, riskbedömningar, övervakning och så vidare. Här finns också information om de underlag som har använts i vattenförvaltningsarbetet, och det går att hitta motiveringar till de bedömningar som har gjorts. VISS innehåller även en kartdel, VISSkartan (tidigare kallad Vattenkartan) som är en webbaserad tjänst där innehållet i VISS kan presenteras i kartform. Till VISS finns även ett hjälpsystem där du kan läsa mer om vad de olika begreppen som används i VISS betyder. VISS och VISS-kartan är tillgängliga för alla och kan bland annat användas av kommuner, myndigheter och andra aktörer i planeringsarbete och som del av beslutsunderlag. Det är HaV som, i samarbete med vattenmyndigheterna, ansvarar för VISS. 12

Arbetsprogram med tidtabell I detta avsnitt vill vi gärna att ni besvarar frågorna: Är det tydligt hur och när det går att delta och tycka till om arbetet med vattenförvaltningen under denna förvaltningscykel? Om inte, motivera. Är det tydligt vilka arbetsmomenten är och när de kommer att genomföras under denna förvaltningscykel? Om inte, motivera. Vattenförvaltningsarbetet styrs i första hand av vattenförvaltningsförordningen och den tidplan som där anges för fastställande av förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer. Som ett första steg att ta fram en reviderad förvaltningsplan ska ett arbetsprogram med tidtabell tas fram. Syftet är att översiktligt beskriva arbetet med den svenska vattenförvaltningen och att tydliggöra ansvar och roller. I tidtabellen anges när samverkan och samråd kommer att ske under cykeln. Vattenförvaltningens cykler Under vattenförvaltningens sexåriga arbetscykler genomförs en rad arbetsmoment som till viss del bedrivs parallellt. Den första förvaltningscykeln avslutades 2009. Samma år inleddes den nuvarande förvaltningscykeln som sträcker sig fram till 2015. I varje cykel genomförs ett antal olika arbetsmoment som är starkt sammankopplade och beroende av varandra. Stegvis förbättras metoderna och underlagen och arbetet drivs framåt. I varje cykel analyseras och beskrivs tillståndet i vattenförekomsterna. Till grund för beskrivningarna ligger bland annat data från övervakning och olika typer av analyser. Baserat på tillståndet i vattenmiljöerna och den påverkan som vattnet utsätts för arbetas ett åtgärdsprogram fram. För varje vattenförekomst fastställs vilket kvalitetskrav som ska gälla, det vill säga vilken miljökvalitetsnorm vattnet ska ha. I slutet av varje cykel fastställer vattendelegationen i distriktet åtgärdsprogram, förvaltningsplan och miljökvalitetsnormer, som blir utgångspunkt för arbetet under kommande cykel, se figur 4. Ett framgångsrikt vattenförvaltningsarbete måste utvecklas i samverkan med de som berörs. Genom samverkan mellan berörda intressenter och ansvariga myndigheter blir vattenförvaltningsarbetet mer effektivt. Intressekonflikter och problem upptäcks på ett tidigt stadium och allmänheten kan bidra med sina kunskaper och ge ett bredare perspektiv på frågorna. 13

FP ÅP MKN FP ÅP MKN Klassificering Övervakning FP ÅP MKN Ekonomisk analys Samverkan Riskanalys Åtgärdsanalys Påverkansanalys 2004-2009 2009-2015 2015-2021 Figur 4. Vattenförvaltningens cykler. Första förvaltningscykeln fokuserades på att bygga upp kunskap om våra vatten och vad som behöver göras för att bevara och förbättra vattenkvaliteten. Fokus under den innevarande, den andra, förvaltningscykeln ligger på fördjupning av kunskaperna och kvalitetssäkring av vattenmiljödata för säkrare riskbedömning och statusklassificering. Prioriterat är även framtagning av bättre underlag inför åtgärdsprogrammet som ska beslutas 2015. Parallellt med detta sker myndigheters och kommuners arbete med genomförandet av åtgärdsprogrammet från 2009. Prioriteringar och väsentliga frågor för de olika momenten i den innevarande förvaltningscykeln och Bottenhavets vattendistrikt beskrivs i nästa avsnitt; Väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplanen. Hur och när i cykeln kan jag påverka? Genom att samverka har vattenmyndigheten möjlighet att sprida information och att ta del av olika sakägares synpunkter och erfarenheter. Syftet är att öka förståelsen för olika gruppers synsätt och prioriteringar och väga in detta i vattenförvaltningsarbetet. Du kan påverka genom att svara skriftligt under något samrådsskede, genom att yttra dig på informationsmöten om vattenförvaltning eller genom att ta kontakt med länsstyrelsen. Finns det vattenråd i din närhet är medverkan i dess verksamhet ett bra sätt att aktivt delta i vattenförvaltningen. Inför vattenmyndighetens beslut i viktiga och övergripande frågor genomförs formella samråd, se figur 5. Under samrådsperioderna ordnar vattenmyndigheten, tillsammans med länsstyrelserna i distriktet, samrådsmöten. Där är det fritt för alla som är intresserade att deltaga. 14

2009 2012 2013 2014 2015 2016 1 dec 2012 1 nov 2014 22 dec 2015 22 mars 2016 Arbetsprogram och översikt av väsentliga frågor Samrådsperiod 6 månader Förslag till förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer Samrådsperiod 6 månader Beslut om förvaltningsplan, åtgärdsprogram och miljökvalitetsnormer Figur 5. Övergripande tidplan för förvaltningscykeln med fokus på de formella samråden. Rapportering till EU Annat som påverkar arbetet med vattenförvaltningen Det finns andra EU-direktiv, förordningar och politiska initiativ som påverkar vattenförvaltningens arbete och tidplan. Det kan gälla planer och program såsom energi planer, klimatanpassningsplaner, planer för hantering av översvämningsrisker, fysisk planering, regional utveckling, landsbygdsprogram samt vatten- och avloppsplaner (VA-planer). Även andra nationella och internationella planer och program såsom Baltic Sea Action Plan (BSAP), havsplanering och arbetet med en miljömålsstrategi för en sammanhållen vattenpolitik påverkar vattenförvaltningens arbete och tidplan. Flertalet andra direktiv och förordningar har stark koppling till vattenförvaltningen då dessa i vissa hänseenden överlappar varandra och mellan dem kan det finnas såväl möjligheter till positiva förstärkningseffekter som risk för konflikter. Några av de EU-direktiv som direkt eller indirekt påverkar arbetet med vattenförvaltningen är: Art- och habitatdirektivet Avloppsvattendirektivet Badvattendirektivet Direktivet om förnybar energi Direktivet om växtskyddsmedel Dricksvattendirektivet Fågeldirektivet Havsmiljödirektivet Industriemissionsdirektivet (tidigare IPPC-direktivet) Nitratdirektivet Översvämningsdirektivet 15

De svenska miljökvalitetsmålen påverkar också vattenförvaltningen. Många av åtgärderna i vattenmyndighetens åtgärdsprogram har kopplingar till miljökvalitetsmålen och i stort sett alla miljökvalitetsmål har fått preciseringar som är kopplade till kvaliteten på vatten. Detta innebär att de svenska miljömålen och vattenförvaltningen idag är starkt sammanlänkade. Information om miljömålen finns på www.miljomal.se. Mer information om vilka planer, program, direktiv och förord ningar som påverkar vattenförvaltningen finns i samrådsdokumentet Behovsbedömning, omfattning och detaljeringsgrad av miljökonsekvensbeskrivningen som är ute på samråd samtidigt som detta dokument. 16

Väsentliga frågor inför arbetet med förvaltningsplanen Som ett andra steg i vattenförvaltningscykeln har vattenmyndigheten i uppgift att ta fram en översikt över frågor som är väsentliga för vattenförvaltningen inom varje vattendistrikt. Vid samrådet kring den första översikten av väsentliga frågor 2008 presenterades en första bild av tillståndet av distriktets vatten. Då presenterades de väsentliga frågorna framförallt utifrån distriktets delområden och de miljöproblem som karaktäriserade dessa områden. Inför detta samråd har vattenförvaltningsarbetet kommit längre. Det finns ett bättre underlag för beskrivning av tillstånd, påverkan och effekter i vattenmiljöerna, framförallt i förvaltningsplanen, åtgärdsprogrammet och miljökvalitetsnormerna som beslutades 2009. Därför har fokus för de väsentliga frågorna denna gång i huvudsak lagts på arbetsprocesserna: vilka är de väsentliga frågorna för att arbetet inom vattenförvaltningen ska fungera och åtgärderna ska kunna genomföras på bästa sätt? De väsentliga frågorna som hör ihop med arbetsprocesserna är till stor del gemensamma mellan distrikten och redovisas kopplat till de olika arbetsmomenten i förvaltningscykeln; övervakning, kartläggning och analys och så vidare. Frågorna som lyfts är dels sådana som är direkt kopplade till vattenmyndighetens eget arbete och dels frågor som är viktiga för att externa aktörer ska kunna genomföra sina åtaganden inom vattenförvaltningen. De synpunkter som har inkommit under vattenförvaltningens tidigare samråd har varit viktiga för urvalet av väsentliga frågor. Vattenmyndigheten vill veta om det kan identifieras fler väsentliga frågor utöver de som har prioriterats. Det är även viktigt att få synpunkter på om det är någon av frågorna som borde ha lägre prioritering under denna förvaltningscykel. Varje avsnitt inleds med ett antal frågor som vattenmyndigheten gärna ser att läsaren lämnar svar på. För att göra en återkoppling till det första samrådet görs det i det första avsnittet en beskrivning av särskilda utmaningar i Bottenhavets vattendistrikt. Här tas de distriktsspecifika frågorna av väsentlig karaktär upp, i form av viktiga miljöproblem och andra särskilda utmaningar som finns för vattenförvaltningsarbetet inom distriktet. 17

Särskilda utmaningar i Bottenhavets vattendistrikt I detta avsnitt vill vi gärna att ni besvarar frågorna: Ger nedanstående beskrivning en rättvisande bild av vattendistriktets utmaningar? Om inte, motivera. Vilka frågor, utöver de väsentliga som vi har prioriterat nedan, tycker ni saknas? Motivera. Är det någon av de väsentliga frågorna nedan som ni tycker borde få lägre prioritering under denna förvaltningscykel? Motivera. Bottenhavets vattendistrikt ligger mitt i Sverige och utgör cirka 31 procent av Sveriges landyta och här finns ungefär en tredjedel av landets sjöar och vattendrag. Området sträcker sig från Leduån i norr till Dalälven i söder. I distriktet finns det 13 delområden. Av dessa utgör åtta delområden på land, som täcker in 23 av distriktets huvudavrinningsområden och 22 kustavrinningsområden, som dränerar direkt till Bottenhavet. Vattenförekomsterna i kustvattnet har delats in i fem delområden. Inom vattenmyndighetens ansvarsområde finns dessutom de svenska delarna av de huvudavrinningsområden som är källflöden till de norska älvarna Glomma, Nidelva, Stjördalselva samt Vefsna. I figur 6 finns en översikt över ekologisk och kemisk status (exklusive kvicksilver) för alla delområden i distriktet. Kustens delområden har samlats till ett delområde för att underlätta läsbarheten i figuren. Endast en vattenförekomst, i delområdet Norra Ångermanlands skogsvattendrag har klassats med avseende på parametern vattenuttag. I kustens delområden har vattenförekomsterna endast klassats med avseende på parametrarna miljögifter, övergödning samt morfologi. Distriktet präglas av vatten som mer eller mindre påverkats av människan. Dess effekter i vattenmiljöerna kan avläsas och beskrivas utifrån den kartläggning av vattenförekomsterna som presenterades 2009. Över hälften av distriktets 11 163 ytvattenförekomster är fysiskt påverkade (genom framförallt förändrade flöden, förekomst av vandringshinder och ändrad form och struktur), medan runt en sjättedel är påverkade av försurning. Förutom fysisk påverkan är miljögifter ett omfattande problem i distriktet. En historisk expansiv industrialisering har medfört att våra vattenmiljöer fortfarande påverkas av en del historiska belastningar i form av förorenad mark och sediment. Från dessa kan kemikalier fortfarande läcka ut och förorena vattnet. Även nuvarande industrier påverkar till viss del, men tack vare hårdare krav på rening och kontroll är det inte längre punktkällor, som stora industrier, som är de största påverkanskällorna utan det stora problemet är de diffusa utsläppen som långväga luftburna föroreningar och vår egen konsumtion medför. I distriktet finns med nuvarande avgränsningar 781 grundvattenförekomster. För grundvattenförekomsterna visar kartläggningen att cirka sju procent riskerar att inte uppnå god kemisk status 2015, främst på grund av problem med bekämpningsmedel och tungmetaller. 18

0 50 100 150 200 250 300 0 100 200 300 400 500 0 100 200 300 400 500 600 0 50 100 150 200 250 300 350 0 100 200 300 400 500 0 100 200 300 400 500 600 0 50 100 150 200 250 300 350 400 0 5 10 15 20 25 30 Bottenhavet Bottenhavets vattendistrikt är fördelat på sju län och 52 kommuner, varav flera delas med Norra Östersjöns och Bottenvikens vattendistrikt. För att kunna se till helheten, uppströms- och nedströmsperspektiv och för att att koppla åtgärder till fysisk planering krävs samarbete över läns- och kommungränser. Flera av de åtgärder som genomförs inom vattenförvaltningen har även betydelse för miljökvalitetsmål samt direktiv och involverar flera olika aktörer. Det är en stor utmaning att samordna vattenfrågor och åtgärdsarbete inom distriktet, att sprida kunskap om var åtgärderna gör mest nytta och verka för att åtgärdsarbetet genomförs. Något mycket positivt är att det i distriktet finns tio vattenråd, som arbetar med lokal samverkan. Vattenråden täcker hela distriktet. Indalsälven Ångermanälven N Ångermanlands skogsvattendrag Miljöproblem Miljöproblem Ljungan Miljöproblem Ekologisk status Kemisk status Ekologisk status Kemisk status Ekologisk status Kemisk status Miljöproblem Ekologisk status Kemisk status Kustens delområden Ljusnan Miljöproblem Miljöproblem Ekologisk status Kemisk status Ekologisk status Dalälven Kemisk status Gästriklands skogsvattendrag Hälsinglands skogsvattendrag Miljöproblem Försurning Övergödning Miljögifter Vattenuttag Flödesförändringar Kontinuitetsförändringar Morfologiska förändringar Miljöproblem 0 50 100 150 200 250 300 350 400 Ekologisk status Kemisk status Miljöproblem Ekologisk status Kemisk status Miljöproblem Ekologisk status Kemisk status Kemisk status (exkl kvicksliver) God Uppnår ej god Ekologisk status Hög God Måttlig Otillfredsställande Dålig Figur 6. Översikt över ekologisk och kemisk status (exklusive kvicksilver) i Bottenhavets vattendistrikt per delområde, där kustens delområden har samlats för att underlätta läsbarheten. Miljöproblemen är uttryckta i andel av klassade vattenförekomster inom delområdet som uppvisar respektive typ av miljöproblem. En vattenförekomst kan ha mer än ett miljöproblem. Ekologisk och kemisk status visar andel av vattenförekomster mot status från dålig till hög. Data från VISS (www.viss.lansstyrelsen.se). 19

Länsstyrelserna i distriktet har utarbetat planer och strategier för att prioritera och för att få igång fler fysiska åtgärder. Länsstyrelsen i Jämtlands län är till exempel klar med en åtgärdsplan för Långans vattensystem (en del av Indalsälvens delområde). Åtgärdsplanen kommer att resultera i olika typer av åtgärdsinsatser från länsstyrelsens sida. Planen kommer sedan att fungera som en modell för hur länsstyrelsen ska arbeta i länet. Länsstyrelsen i Dalarnas län har utarbetat prioriterings- och planeringsunderlag för olika miljöproblem och Länsstyrelsen i Västernorrlands län har tagit fram en strategi för arbetet med att nå god vattenstatus. Grunden för ett effektivt och målstyrt åtgärdsarbete är på väg att läggas men många länsstyrelser uppger att genomförandet av de praktiska åtgärderna går långsamt, ofta på grund av resursbrist. Utmaningar för de betydande miljöproblemen inom Bottenhavets vattendistrikt Nedan presenteras utmaningar som vattenmyndigheten i Bottenhavets vattendistrikt bedömer vara särskilt viktiga att hantera under den andra förvaltningscykeln. Fria vandringsvägar och återställda vatten med mera för att minska negativ fysisk påverkan Över hälften av distriktens ytvattenförekomster är påverkade genom till exempel damm- och kraftverksbyggen, rensning och rätning för flottningsändamål, hamnverksamheter eller väg- och järnvägsövergångar. Fysiska förändringar är ett övergripande miljöproblem som omfattar hela distriktet. Vattenkraftanläggningar, hamnar och infrastruktur har, förutom de positiva effekterna för samhälle och/eller klimat, även medfört allvarliga konsekvenser för den ekologiska statusen i vattnet. En fysisk förändring, till exempel utbyggnad av vattenkraft, gör att en vattenförekomst kanske inte kan uppnå god ekologisk status om man inte genomför omfattande åtgärder. Åtgärder som skulle riskera att påverka verksamheten, samhället eller miljön i övrigt starkt negativt. Vattenmyndigheten kan då förklara dessa vattenförekomster som kraftigt modifierade vilket innebär att god ekologisk status inte behöver uppnås utan att målet istället är att uppnå god ekologisk potential. God ekologisk potential innebär i princip att man ska uppnå bästa möjliga ekologiska tillstånd i vattenförekomsten, alltså genomföra alla lämpliga förbättringsåtgärder som inte får en betydande negativ påverkan på samhället, verksamheten eller miljön i stort. Det medför att det behöver göras bedömningar av varje vattenförekomst, utifrån förutsättningarna att genomföra förbättringsåtgärder, vilket resultat åtgärderna ger och vilka konsekvenser de får. Detta är en viktig fråga, inte minst för vattenmyndigheten men även för verksamhetsutövare, tillsyns- och prövningsmyndigheter och andra som 20

arbetar med frågor rörande vattenkraft och hamnverksamheter. Det pågår för närvarande ett projekt mellan Vattenmyndigheten i Bottenhavets vattendistrikt, Länsstyrelsen Västernorrland och en verksamhetsutövare, med målsättningen att ta fram ett förslag på tillämpbar metod för bedömning av god ekologisk potential i kraftigt modifierade vatten som är påverkade av storskalig vattenkraftverksamhet. Projektet väntas pågå en bit in på 2013. Strömsbro kraftverk i Testeboån. Foto. Fredrik Stjernholm Utöver de vandringshinder som är direkt kopplade till vattenkraft står skogsbruket för en hel del fysisk påverkan på sjöar och vattendrag i distriktet, bland annat genom fellagda vägtrummor vid byggen av traktor- och skogsbilvägar. Som en följd av Åtgärdsprogrammet 2009 har Skogsstyrelsen beslutat om ändringar av vissa delar i sina föreskrifter och allmänna råd till 30 skogsvårdslagen. Det framgår numera av föreskriften att vandringshinder inte får skapas vid byggande av traktor- och skogsbilvägar vilket förut bara var ett allmänt råd. Skogsstyrelsen och Länsstyrelsen har här en självklar uppgift att, genom tillsyns-, informations- och utbildningsinsatser, se till att de nya föreskrifterna följs. Det finns till exempel ett stort behov av att byta ut befintliga fellagda vägtrummor för att på så sätt öppna upp vandringsvägar för vattenlevande organismer igen. Det pågår ett visst arbete med detta, men det behöver intensifieras. Även inom det allmänna väg- och järnvägsnätet finns det en mängd vägtrummor och andra övergångar som utgör vandringshinder eller på annat sätt påverkar vattenmiljön väsentligt. Här har Trafikverket och kommunerna ett ansvar för, att inom sina ansvarsområden, se över behovet av åtgärder och förbättringsmöjligheter. Det pågår just nu ett projekt som Trafikverket håller i, som innebär att flera vägtrummor i Lögdeälven kommer att bytas ut. 21

Dåligt placerade vägtrummor. Foto. Anna Sundeberg Utöver den ovan nämnda problematiken med vägtrummor, har skogsbruket också en omfattande påverkan på vattendrag och sjöar i distriktet genom bristande hänsyn vid avverkningar. Körning med maskiner i och intill vattendrag innebär dels att bottnar förstörs i samband med övergångar, dels att sediment frigörs och kan grumla vattnet vilket kan påverka viktig bottenfauna och musselförekomster. Frigjorda sediment kan dessutom vara förorenade, vilket medför en ökad belastning på vattenmiljön i nedströms liggande vatten. Flera studier av Skogforsk visar exempelvis att slutavverkning och körskador ökar utlakningen av kvicksilver till vattenmiljön. Ett förändrat klimat med eventuellt förhöjda temperaturer innebär dessutom att risken för den här typen av markskador under vintertid kan öka, vilket riskerar att förvärra problemet. I samband med översynen av Skogsstyrelsens föreskrifter och allmänna råd har det skett förändringar även i dessa avseenden, så att det nu tydligare framgår vilka hänsyn som särskilt ska tas till vattenmiljöaspekter i samband med skogsbruk. Exempel är skyddszoner kring vattendrag, bibehållen eller förbättring av vattenkvaliteten, uttag av skogsbränslen och näringskompensation samt markberedning och terrängkörning. Ett förändrat klimat kan också bidra till att effekterna av att vattenförekomster är fysiskt påverkade blir mer tydliga. Rätade vattendrag, vandringshinder och brist på våtmarker kan påverka vattenflödet vid ökad nederbörd. Vid ett förändrat klimat kan även frekvens och omfattning av översvämningar påverkas. I Bottenhavets vattendistrikt är det möjligt att de mindre översvämningarna ökar i frekvens. Genom en rad åtgärder så som återmeandring av vattendrag, återskapande av våtmarker längs vatten- 22

drag och flottledsåterställning kan översvämningsrisken minskas, genom att åtgärderna bidrar till att vattnet saktar ner och att marken kan ta emot mer vatten efter skyfall eller under långvarig nederbörd. Vissa åtgärder kan däremot lokalt ge en negativ effekt genom en ökad översvämningsrisk i det området vilket kan påverka de som bosatt sig nära strandlinjen. Översvämningar är dock även viktiga för olika biotoper och för arterna inom biotoperna som är beroende av att området svämmar över under vissa perioder. Både det lokala perspektivet som avrinningsområdesperspektivet är viktigt i bedömningen om översvämningars negativa respektive positiva påverkan på vattenmiljöerna. Sand-, grus, och bergtäktsverksamhet i anslutning till grundvattenförekomster kan påverka anslutna grundvattenberoende ekosystem. Vid ett flertal av distriktets grundvattenförekomster har det pågått täktverksamhet som har eller kan ha ändrat vattenförekomsternas grundvattenledande egenskaper. I dagsläget finns det inte tillräckligt med information för att kunna bedöma detta, och ytterligare undersökningar kommer att behövas. Även kusten är utsatt för fysisk påverkan som kan medföra att ekologin påverkas negativt. Sverige har ännu inte tagit fram några nationella bedömningsgrunder som stöd för att bedöma fysisk påverkan i kustvatten vilket gör att det gjordes få klassningar under föregående förvaltningscykel. Invallningar, väg- och järnvägsbankar, pirer, bryggor och andra fysiska konstruktioner längs kusten har en stor inverkan på hur vattenströmmar uppför sig. Sandstränder kan flytta på sig och viktiga lek- och uppväxtområden kan försvinna eller minska i omfattning. Det är ännu oklart hur vattenmyndigheten kommer att hantera problemet med fysisk påverkan i kustvatten då det krävs mer forskning för att se hur olika typer och grad av påverkan som faktiskt har effekt på ekosystemen i kustvattenförekomsterna. Förekomsten av miljögifter från både pågående och historiska föroreningar behöver minskas. Problemen med förorening av kvicksilver i våra ytvattenförekomster är generella för hela Bottenhavets vattendistrikt. Eftersom problemen till allra största del beror på en kombination av historiska belastningar, långväga luftföroreningar och de naturliga förhållandena i distriktet, saknas det effektiva och lämpliga metoder för att komma till rätta med problemen på en övergripande nivå. Med de naturliga förhållandena menas att bakgrundsnivåerna av kvicksilver i de nordiska länderna är generellt högre än i södra Europa. Det finns ändå behov av åtgärder i anslutning till enstaka punktkällor som bidrar till belastningen på mer lokal nivå. Drygt 500 ytvattenförekomster i distriktet bedöms vara påverkade av andra miljögifter än kvicksilver. Miljöproblemet är dock inte dominerande utan är som störst längs kusten, runt de större städerna och vid distriktets större älvar där industrier under mer än 100 år i olika omfattning har bidragit med utsläpp av olika ämnen. 23

I anslutning till gruvdrift, som till exempel i Dalälvens avrinningsområde där det har bedrivits storskalig gruvdrift sedan länge (Falu gruva togs i drift för mer än 1 000 år sedan), påträffas generellt sett starkt förhöjda halter av främst metaller som koppar och zink i både yt- och grundvatten. För att få ner halterna till en acceptabel nivå krävs det insatser främst mot punktkällor. Falu gruva har sanerats, men på flera andra håll har arbetet bara påbörjats. Ortvikens pappersbruk i Sundsvall. Foto. Oscar Norrgrann. Bottenhavet, Bottenviken och Östersjön är känsliga miljöer som historiskt är hårt drabbade av föroreningar, både av organiska ämnen och tungmetaller. Verksamheter på land påverkar dagens situation i havet, även om nedfall från luften och läckage från förorenade områden och deponier är betydande för vissa ämnen. Det krävs ett långsiktigt arbete för att kunna minska utsläppen av miljöfarliga kemikalier till havet och där har verksamhetsutövare och tillsynsmyndigheter en aktiv roll. Länsstyrelserna längs norrlandskusten Gävleborg, Västernorrland, Västerbotten och Norrbotten som hör till Bottenvikens vattendistrikt har genom ett samarbetsprojekt under åren 2010-2012 skrivit rapporten Kartläggning av kemikalieanvändning med fokus på vattendirektivsämnen i Norrlands kustlän vars syfte varit att undersöka användningen och hanteringen av kemiska ämnen med fokus på vattendirektivsämnen samt havsmiljöämnen (ämnen som listas i havsmiljökonventionerna HELCOM/BSAP och OSPAR). Med vissa förbehåll kan resultatet av denna kartläggning användas som underlag för att peka ut riskområden. Verksamheterna i de undersökta länen hanterar stora mängder kemiska produkter och ämnen som inte får förekomma i vattenmiljöer i betydande mängd. Under projektets gång har verksamhetsutövarna genomfört flera åtgärder för att minska användningen av miljöfarliga ämnen. Till exempel har flera infört nya rutiner vid inköp med större krav på miljöanpassade produkter vid upphandlingen men det har även skett en förbättring av företagens katalogisering över de kemikalier som 24

används. Det är ändå viktigt fortsätta arbetet med att sprida information om kemikalier, utöva tillsyn av kemiska ämnen och produkter hos verksamhetsutövare sker samt att kontakten mellan tillsynsmyndigheten och verksamhetsutövaren fungerar och utvecklas. Länsstyrelser, kommuner och verksamhetsutövare arbetar kontinuerligt med att minimera riskerna från förorenade områden. Kostnaderna för undersökning och efterbehandling av förorenade områden är omfattande. I delområdet Gästriklands skogsvattendrag har sedan 2008 13 olika objekt och 24 nedlagda bensinstationer sanerats. Arbetet med att sanera förorenade områden behöver dock öka samtidigt som pågående verksamheter behöver minska sina utsläpp. En viktig åtgärd är att kommunerna upprättar handlingsplaner för efterbehandling av förorenade områden och att eventuella restriktioner tas med i översiktsplaner och detaljplaner. För kusten och de större sjöarna krävs det att hamnansvariga och tillsynsmyndigheter ställer högre krav på sjöfarten, både vad gäller kommersiell trafik och fritidsbåtar. I Dalarnas län har det gjorts en omfattande karläggning av vilka föroreningar som förekommer i länets grundvattenförande åsar vilket gjort att kunskapsläget har förbättrats betydligt under senare år. Sett till hela distriktet är det bekämpningsmedel och tungmetaller som förorenar grundvattenförekomsterna. Föroreningar som har hamnat i grundvatten är oftast svåra att få bort, det är därför viktigt med förebyggande åtgärder för att kunna minska problemen. Klimatförändringar kan påverka både förorenande ämnens löslighet som sammansättning, reaktionstid och kontamineringsgrad i akvatiska miljöer. Detta eftersom klimatparametrar, som till exempel temperatur, nederbörd, vindförhållanden och skyfallsfrekvens, påverkar spridningen och rörligheten av dessa i våra ekosystem. Om erosions-, ras- eller skredrisken ökar kan också risken för spridning av föroreningar i jord öka. Även översvämningar, förändrade havsnivåer och grundvattenfluktuationer som är konsekvenser av bland annat förändrade temperaturer och nederbördsmönster, kan bidra till att föroreningar i mark friläggs. Det finns även en annan faktor att beakta: hur skyfall och plötsliga översvämningar påverkar transporten av föroreningar i sediment, sedimentation och resuspension (processen när sedimentpartiklar från bottnarna virvlar upp och blandas med ovanliggande vatten), kan relateras till koncentrationen. Översvämningar kan därför exempelvis vara en bidragande faktor till att tidigare sedimenterade föroreningar återförs till ekosystemet. Även förändrade grundvattennivåer kan komma att frigöra markbundna föreningar i större utsträckning. Fortsatt kalkning, förbättrade metoder och ökad askåterföring är nödvändig Enligt en utvärdering av Naturvårdsverket (NV) står idag skogsbruket för 50-70 procent av den totala försurningspåverkan. En stor efterfrågan på biobränsle har gjort att uttaget 25

av skogsråvara har ökat. I allt större utsträckning sker, förutom uttag av träd, även uttag av grenar och toppar (så kallat GROT) vilket påverkar skogsmarken negativt genom att bland annat baskatjoner förs bort och marken försuras. Genom att sprida ut askan efter förbränningen av grenar och toppar från till exempel ett fjärrvärmeverk (askåterföring) så återförs de viktiga baskatjonerna till marken. Det kommer att behövas fortsatta kalkningsinsatser i de känsligaste områdena i distriktet under många år framöver för att på lång sikt stärka buffertkapaciteten och kompensera för pågående markanvändning. Som en del i miljökvalitetsmålet Bara naturlig försurning fördelar HaV statsbidrag till länsstyrelserna varje år till kalkningsverksamheten, ett viktigt bidrag för att få en kontinuitet i arbetet med försurningsförbättrande åtgärder. Men det krävs också internationella initiativ för att minska nedfallet av försurande svavelföreningar. Inom skogsbruket pågår åtgärdsarbete i form av informationskampanjer för att öka medvetenheten kring hur en större vattenhänsyn kan tas inom skogsbruket och på så sätt minska körskador, negativa effekter av GROT-uttag och förbättrad askåterföring. Även Skogsstyrelsens föreskrifter på området har förtydligats i de här delarna. Framöver behöver både kalkningen och åtgärderna inom skogsbruket intensifieras. Skogsstyrelsens roll som tillsynsmyndighet för skogsbruket är avgörande för att åstadkomma en bra efterlevnad av bestämmelserna på området. Det finns också ett behov av ökad samverkan mellan Skogsstyrelsen och länsstyrelserna för att bland annat åstadkomma en samsyn på och samordning mellan tillämpningen av skogsvårdslagens och miljöbalkens hänsynsregler. Klimatförändringarna har också påverkan på markförsurningen. En ökad kväveomsättning på grund av en ökande temperatur motverkar återhämtningen i marken. Temperaturhöjningen ökar också vittringen som motverkar försurningen men eftersom detta är en långsam process så väger den troligen inte upp försurningstakten. I distriktet har trenden vänt från en positiv till en negativ trend med en ökad markförsurning de senaste åren. Tidskalan för återhämtning från försurning är lång och klimatförändringar kan till viss del orsaka en längre återhämtningsprocess då extremhändelser, som torka eller översvämningar, i sin tur förändrar förutsättningarna för transport av ämnen eller kemiska processer i mark och vatten. På senare tid har även försurningen av haven lyfts fram i forskningen som ett problem. Försurning av haven har länge uppfattats som en omöjlighet på grund av havsvattnets förmåga att neutralisera försurande ämnen. Men i takt med klimatförändringarna har det nu upptäckts att tillförseln av försurande ämnen går snabbare än vad haven kan hantera. Enligt SMHI har minskningar i vattnets ph mellan 1993 och 2007 noterats i flera av våra närområden, med upp till 0,44 enheter. 26