Redovisning angående älgförvaltning och skog/vilt-balansen

PM 1(21) Datum 2015-02-13 Diarienr 2014/2 Redovisning angående älgförvaltning och skog/vilt-balansen Sammanfattning Viltskador av älg på ung skog har under flera decennier varit ett svårt problem för skogsbruket. Utöver älgen orsakar även rådjur, kronhjort och dovhjort betydande skador på ung skog. Skadorna leder till sämre föryngring av tall och flera lövträdslag och på många håll planteras den viltskadetåliga granen även på direkt olämpliga marker. Samhällets ansats att hantera dessa problem är en älgförvaltningsmodell där man försöker balansera mängden tillgängligt foder i skogarna, skador på skog och antalet älgar (alternativt hjortvilt). En viktig förutsättning för att driva en sådan förvaltningsmodell är tillgång på data om skadenivåer och fodertillgång. I avvägningarna ingår även olika mål om älgpopulationens sammansättning och struktur som könskvot, åldersstruktur, slaktvikter etc. Sedan 2012 finns en sådan förvaltningsmodell för älg över hela landet. En tydlig fördel med denna förvaltningsmodell är att den möjliggör diskussion och beslut på olika geografisk nivå. Denna rapport utgör en tidig utvärdering enligt ett uppdrag från regeringen i vad mån denna förvaltningsmodell förmår att väga in skog/vilt-perspektivet i beslut och i vad mån den har lett till ökad samsyn mellan parterna, förslag till förbättringar skall ges. Förslagen ligger inom befintlig resursram för Skogsstyrelsen. Älgförvalting är ganska komplicerat och många personer i älgförvaltingsgrupper m.m. har inte kompetens att förstå och väga in skogliga data i sina planer och beslut. Skogsstyrelsen ämnar utveckla sin stödjande funktion genom att erbjuda resultatredovisning och utbildning. I stora delar av Sverige samexisterar älgen med andra hjortdjursarter som påverkar skogen på ett likartat sätt. Här behöver älgförvaltningen utvecklas mot en integrerad hjortviltförvaltning. Skogsstyrelsens metod Äbin (älgbetesinventering) mäter skador på ungskog. Äbin utförs av både Skogsstyrelsen och andra aktörer. Skogsstyrelsen levererar även foderprognoser i form av ungskogsarealer. En stor del (drygt 45%) av Sverige inventerades 2014 med Äbin eller i några fall med en Äbinliknande metod. Det var framför allt i Götaland och norra Norrland en stor täckning uppnåddes. Äbin tycks vara en allmänt respekterad metod och inventeringsresultaten bedöms ofta ha en påverkan på förvaltningsbesluten. Övriga underlag om fodertillgång, föryngring av lövträd m.m. bedöms inte RU älgförvaltning 20150212 Postadress Besöksadress Telefon Organisationsnr E-post Huvudkontor Vallgatan 8 036-35 93 00 202100-5612 skogsstyrelsen@skogsstyrelsen.se Skogsstyrelsen Jönköping Fax Momsreg.nr www.skogsstyrelsen.se 551 83 Jönköping 036-16 61 70 SE202100561201

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 2(21) vara fullt utvecklade ännu för att tydligt påverka besluten. Skogsstyrelsens uppdrag att äga, förvalta och utveckla Äbin försvåras om Skogsstyrelsen inte själv utför några inventeringar. Metaanalyser av redan insamlade data är en viktig del i att utveckla Äbin och bättre förstå och tolka olika datakällor. Foderprognoserna behöver förbättras och förfinas. Skogsstyrelsen avser göra detta i den mån resurser kan erhållas. För att motverka granplantering på tallmark kommer Skogsstyrelsen att verka för att Mera tall -projektet får en fortsättning och utvidgas. Data om föryngring av RASE (rönn, asp, sälg och ek) behöver användas på ett bättre sätt. Här är viktig att referenstal, måltal m.m. gemensamt tas fram av forskning och myndigheter. De ekonomiska effekterna av skador på skog är svåra att beskriva på grund av brist på långsiktiga studier. Forskningen med stöd av Skogsstyrelsen bör sammanställa de data som finns till en ekonomisk skademodell. Uppdraget I regleringsbrevet för 2014 uppdras åt Skogsstyrelsen att länsvis redovisa andelen ÄBIN-inventerad skog och till Skogsstyrelsen rapporterade resultat. Skogsstyrelsen ska vidare utifrån resultaten av inventeringarna och foderprognoser göra en översiktlig analys av utfallet av skogens tillstånd i de inventerade områdena samt av hur den nya älgförvaltningen har påverkat skog/viltbalansen och vid behov förslå förändringar. Vid genomförandet av uppdraget har det beaktats att det gått kort tid sedan införandet av den nya viltförvaltningen. I redovisningen av uppdraget ges en bakgrundsbeskrivning för att sätta in frågan i ett större sammanhang och ge längre tidsperspektiv. Inledning Klövviltstammarnas storlek och avskjutningsstatistik Älg och annat klövvilt har alltid påverkat skogen. För hundra år sedan omskrevs betesskador på tallungskog som ett problem i det dåtida standardverket om svensk skogshushållning. 1 Men det var först under 1970- talet som älgstammen blev så stor (figur 1) att älgskador blev ett mer betydande skogsproduktionsproblem i stort sett i hela landet. Under 1980-talet ökade rådjursstammen kraftigt, något som orsakade betesskador i södra Sverige. Lokalt finns idag stora populationer av dovhjort och kronhjort som även de kan förorsaka betydande skador direkt på skogen eller genom att deras bete av örter och späda skott gör att älgarna i ännu högre grad hänvisas till tallbete en större del av året. Jaktstatistiken visar på ökad avskjutning av dessa viltslag sedan millennieskiftet (figur 1). 1 Wahlgren, A. 1914. Skogsskötsel: handledning vid uppdragande, vård och föryngring av skog. Norstedts förslag, Stockholm.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 3(21) Figur 1. Avskjutningsstatistik 1939/40 2012/13. Källa: http://jagareforbundet.se. Det finns ingen statistik på älgstammens storlek annat än för mindre områden där särskilda inventeringar gjorts från t.ex. flyg. Istället uppskattas älgstammens storlek indirekt genom avskjutningsstatistik där vinterstammen bedöms vara ca 3 ggr (eller t.o.m. 3 5 ggr) avskjutningen, med en tidsförskjutning på ca 2 år. 2 Avskjutningen av älg har varit ungefär 100 000 individer per år sedan mitten av 1990-talet. Det betyder att vinterstammen av älg sedan dess sannolikt varit minst 300 000. Regionala skillnader Skog/vilt situationen varierar mycket inom landet. Lite förenklat så har man i norra Sverige endast älg och det är bara tall som har ekonomiskt kännbara skadorna. Samtidigt används tall vid föryngring på lämpliga marker, i vissa områden sker t.o.m. en överanvändning. I södra Sverige har man flera klövviltarter som orsakar skador och skadorna sker på flera trädslag. Vanligen underanvänder man tall som har ersatts med i huvudsak gran, vilket ytterligare försvårar situationen. I delar av södra Sverige har man dessutom förutom älg och rådjur dessutom kron- och/eller dovhjort. Lokalt kan man ha situationer som avviker från ovanstående generaliseringar. Det finns t.ex. områden i norr som mer liknar situationen i södra Sverige. I Mellansverige finns olika grader av övergångsformer. Fodertillgång och mängden älg Vintertid, särskilt vid stort snödjup, livnär sig älgen i huvudsak på kvistar och grenar i ungskog upp till ca 5 m höjd. Rönn, asp, sälg, ek och vårtbjörk är några typiska prefererade lövträd. Bland barrträden utgör tall den helt dominerande födan. För älgen krävs att det finns en viss minsta mängd vinterfoder i form av prefererade trädarter (något som även gäller annat vilt 2 Muntlig uppgift: Göran Ericsson, SLU.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 4(21) som betar på träd). Om mängden vinterfodret minskar sker kvalitativa förändringar hos älgstammen, såsom minskade slaktvikter, ökade hälsoproblem och successiv ökad dödlighet. Alternativet är att aktivt minska stammen genom jakt för att foderresursen ska vara tillräcklig. I diskussionen om lämplig storlek på älgstammen används ofta uttrycket att det måste vara balans mellan fodertillgång och stammens storlek, i annat fall antas det uppstå skador på ungskogen. Ett annat sätt att uttrycka detta är att älgstammen inte kan vara större än vad foderresursen klarar att bära och att detta rimligen bör gälla över längre tid (storleksordningen minst 5 10 år och inom ett geografiskt område som hyser en älgstam, exempelvis ett älgförvaltningsområde). Det är en mycket komplex dynamik mellan å ena sidan omfattningen på älgens bete och å andra sidan mängd och förändring i fodertillgång genom bete och tillväxt av foder. Det går därför inte att vid varje tidpunkt ange vad som är rätt storlek på en älgstam för att fodermängden ska bibehållas, eller åtminstone inte minska. Till denna svårighet kommer också de olika uppfattningarna om vilken skadenivå som skogsägare bör kunna tolerera. En utgångspunkt för att ungefär kunna kvantifiera mängden vinterfoder för älg och annat trädbetande vilt är att följa den årliga arealen skog som slutavverkas. En betydande del av älgens vinterföda finns i ungskog där träden är betesbegärliga under en period på ca 5 15 år efter slutavverkning, tidigare och under kortare tid på högre boniteter och senare och under längre tid på lägre boniteter. Sedan ungefär 1980 har i medeltal ca 200 000 ha slutavverkats varje år i landets skogar. 3 Årligen, men med en fasförskjutning på ca 10 år (medeltal av 5 och 15 år), tillförs alltså ca 200 000 ha med potentiellt lämpligt vinterfoder för älg (och annat trädbetande vilt). Inte bara storleken på den årligen tillkommande arealen (ca 200 000 ha) har betydelse för fodermängden. Vid föryngring och efterföljande plant- och ungskogsröjning kan skogsägaren påverka mängden foder genom val av trädslag att föryngra med, prioritering av trädslag vid röjning samt hur hårt man röjer (dvs. hur mycket biomassa per ytenhet man lämnar vid röjningen). Det finns också andra markslag än de som brukas för skogsproduktion som ger viltfoder och som ofta är mer konstanta över tiden i varje område, t.ex. jordbruksmark, bryn samt kantzoner och hänsynsmark på skogsmark. Dessa markslag behöver även beskrivas ur ett foderperspektiv för att nå öka säkerheten i en foderprognos.vid förekomst av andra hjortdjur (rådjur, kronhjort och dovhjort) blir balansekvationen än mer komplicerad då fler djurslag skall dela på foderresursen och dela på ansvaret för skador på skog. Var ligger balansen mellan viltmängd, fodermängd, viltets hälsostatus och skador? Långsiktig balans mellan viltmängd, fodermängd, hälsostatus och skador är något som bör gälla över större områden som t.ex. älgförvaltningsområden. Många har nog en relativt klar bild framför sig om dessa samband, men när detta skall tillämpas inom ett förvaltningsområde uppstår ofta en rad problem. 3 Under perioden 1960 1980 slutavverkades i medeltal drygt 250 000 ha årligen. Källa till arealuppgifterna: Riksskogstaxeringen.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 5(21) Sambanden är inte alltid så enkla som vi vill föreställa oss, t.ex. uppstår ibland svåra skador även inom områden som till synes har rikligt med foder eller att hälsoparametrar kan vara negativa trots låg förekomst av skador. Detta kan ha sin grund i många olika faktorer t.ex: Sättet vi mäter på kan vara otillräckligt eller olämpligt utformat. Verkligheten kan vara mer komplicerad än vad vi förmår att ta med i beräkningen. T.ex. vid områden med flera hjortviltarter uppstår konkurrenseffekter mellan arterna. Yttre faktorer kan på kort eller längre sikt ändra förutsättningarna. T.ex. vid en mild vinter kan hjortviltet till en stor del livnära sig på ris i fältskiktet eller genom att en stormfällning temporärt kan öka fodermängden. Tillståndet i skogen Äbin 2014 Under 2014 utfördes Äbin (Äbin=älgbeteinventering) över hela landet (figur 2). Det är framför allt i Norra Norrland och i Götaland som en stor täckning uppnåddes. Skadenivåerna på tallungskog varierar över landet med lägst skador i norr och högst i söder. Totalt sett har mer än en tredjedel av älgförvaltningsområdena (ÄFO) inventerats med Äbin eller den metod för att kvantifiera älgbetesskador motsvarande Äbin som Svensk naturförvaltning (SNAB) använder (tabell 1). SNAB:s metod innebär att skador redovisas med Äbin-temer men att det finns skillnader i hur man väljer ut bestånd att inventera och hur provytor läggs ut. Så länge det inte är säkerställt att SNAB:s resultat motsvarar det man skulle fått vid en inventering med Äbin så väljer Skogsstyrelsen att särredovisa metoden. Andelen inventerad areal var betydligt lägre i Svealand och södra Norrland jämfört med resten av landet. Om man ser till andelen inventerad skog blir den inventerade andelen högre, drygt 46 % på nationell nivå men fortfarande är andelen mycket låg i Svealand och södra Norrland. Skadorna i Götaland avser endast vinterskador. Om sommarbetesskadorna hade tagits med hade siffrorna blivit högre. Förekomsten av granplantering på tallmark bedömdes i Götaland och resultaten visade en omfattande överanvändning av gran i hela Götaland och i synnerhet ju längre söderut och västerut man kommer.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 6(21) Tabell 1. Länsvis redovisning av antal älgförvaltningsområden (ÄFO) inventerade med Äbin, Äbin-liknande metod och andel inventerad skog under 2014.. Län Antal ÄFO Inventerat med Äbin Inventerat med annan metod* Andel (%) inventerad skog Norrbotten 6 3 38,4 Västerbotten 5 5 100 Jämtland 6 2 34,4 Västernorrland 2 1 65,3 Gävleborg 14 4 21,3 Dalarna 16 4 22,9 Värmland 10 0 Västmanland 5 1 30,9 Uppsala 6 0 Stockholm 8 0 Örebro 8 5 82,2 Södermanland 9 0 Västra Götaland 9 5 0 Östergötland 8 3 0 Jönköping 8 5 65,7 Kalmar 10 6 69,3 Halland 4 2 43,8 Kronoberg 7 4 64,4 Blekinge 3 1 31,5 Skåne 5 2 42,7 Totalt 149 44 9 46,4 *Avser den Äbin-liknande metod som Svensk Naturförvaltning AB har utvecklat

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 7(21) Figur 2. Andel tall med färsk viltskada 2014 i olika älgförvaltningsområden Äbin-mätingar i Rikskogstaxeringen Äbin-mätningar utförs även som en del av Riksskogstaxeringen årliga inventeringar. Antalet provytor är för få för att användas i den lokala förvaltningen men värdena ger en god uppfattning av medelvärden på nationell och landsdelsnivå. Man får även en god uppfattning över hur skadorna utvecklas över tid. Riksskogstaxeringen visar att andelen färska skador på tallstammar i ungskog 1 4 m årligen ökat sedan inventeringen 2008 från en nivå på mellan 5 och 10 % i alla fyra landsdelar till ett medeltal för landet som helhet på 15 % vid inventeringen 2011 2013 (variationsvidd 11 22 %) (figur 3). I Götaland har andelen tallstammar med färska skador mer än fördubblats mellan 2008 (treårsmedelvärde 2007 2009) och 2011 (treårsmedelvärde 2010 2012). På senare tid har andelen skador minskat något i södra Norrland och i Götaland. Orsakerna till nedgången i skadenivåer är i dagsläget oklart.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 8(21) Figur 3. Färska älgbetesskador enlig Äbin på tallstammar i 1 4 m hög skog.. Glidande 3- årsmedelvärde. Källa: Skogsstatistisk Årsbok 2014 (data från Riksskogstaxeringen, SLU). Foderprognoser 2014 Foderprognoser finns framtagna för hela landet och visar andelen skog i ett åldersspann där dessa skogar är mest intressanta för älgar att söka föda i. Åldersspannet varierar över landet och i olika skogstyper men har approximativt satts till skog som är mellan 5 och 15 år (figur 4). Kartor där man grovt kan se hur arealen ungskog varierar i olika delar av varje län redovisas också (figur 5). För flertalet ÄFO skiljer sig den avverkade arealen lite mellan år och därmed blir utvecklingen av foderarealer tämligen stabil som i exemplet Glaskogens ÄFO i Värmland. Inom en del ÄFO återfinns en vikande avverkning som kan bero på tidigare hög avverkning eller något annat som minskar den avverkningsbara arealen. Detta kan exemplifieras i Norrbottens ÄFO nr 3 där en successivt vikande foderareal kan ge anledning att minska älgstammen. I andra ÄFO kan foderarealen under en tid öka kraftigt på grund av hög avverkning eller som i exemplet med Halland Södra ÄFO på grund av omfattande stormfällning efter stormarna Gudrun och Per (2005 och 2007). Kartor som visar fördelning av ungskogsarealen i foderfas (5-15 år) kan användas för att studera fodersituationen i det egna området. Dessa kartor möter därför ofta större intresse än prognoserna eftersom man delvis kan identifiera sitt eget område. Exemplet med foderarealerna i Kronobergs län visar att andelen foderproducerande ungskog är hög i nästan hela länet bortsett från framför allt den nordöstra delen vilket motiverar olika strategier i

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 9(21) älgförvaltningen. Den stora andelen foderproducerande ungskog beror på stormfällningarna efter Gudrun och Per (2005 och 2007). Stormskadorna var betydligt lindrigare i den nordöstra delen. 40000 35000 30000 25000 20000 15000 10000 5000 0 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018 Glaskogen ÄFO Värmland Norrbotten ÄFO nr. 3 Hallands Södra ÄFO Figur 4. Foderprognoser (areal ungskog i ha mellan 5-15 år) publicerade på Skogsstyrelsens hemsida 2014 över tre utvalda Älgförvaltningsområden.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 10(21) Figur 5 Andel ungskog i foderfas (5-15 år) i Kronobergs län 2014. Äbin anpassad för tallfattiga områden Fram till nyligen har störst intresse kring viltskador i ungskog inriktats mot älgens skador på unga tallar. I stora delar av landet (särskilt i söder) skadas även andra trädslag svårt, som till exempel gran. Dessutom skadar också rådjur, dovhjort och kronhjort unga skogar. Även detta är vanligast i södra Sverige. Sedan 2011 pågår en utveckling av Äbin för att kunna använda metodiken i områden med lite tallskog och med annat klövvilt än älg. Eftersom detta är vanligare i södra Sverige så kallas denna variant ofta populärt för SydÄbin men det finns inget som hindrar att den tillämpas i norra Sverige. Vid denna typ av Äbin har man gjort vissa justeringar av instruktionen, t.ex. inventeras bestånd mellan 0,5 och 3 m höjd och inventering görs i alla beståndstyper. I begreppet stamskada ingår även fejningsskador och försommarbete av tall. Inför beslut om åtgärder vid för höga viltskador kan det vara värdefullt att veta i vilken omfattning olika arter av klövvilt orsakar skadorna. Detta kan förenklat göras genom att analysera hur viltskador fördelar sig på plantor av olika höjd men det kan finnas behov av att då och då även komplettera med analyser av DNA från salivrester på betade plantor och unga träd. Den första mer omfattande inventeringen med anpassad Äbin-instruktion utfördes 2013 på tio älgförvaltningsområden och visade bland annat på färska skador som varierade mellan ca 3 och 39 % för tall och mellan ca 0 och 7 %

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 11(21) för gran. Inventeringen visar också grad av ståndortsanpassning uttryckt i användning av tall respektive gran vid föryngring på marker med olika markvegetationstyper, ungefärlig fördelning mellan skadegörande vilt, situationen för RASE, med mera. Under 2014 utfördes inventering på 28 av 54 älgförvaltningsområden i Götaland (figur 2) och skadenivån varierade här mellan 7 och 30 % för tall och mellan ca 0 och 6 % för gran. Påverkan på trädslagsmångfalden Viltbetet påverkar inte bara de trädslag som används aktivt inom skogsproduktionen. Många trädslag, särskilt lövträd har stor betydelse som bärare av biologisk mångfald såväl som att skapa förutsättningar för ett varierat skogslandskap. Betestrycket försvårar föryngringen av flera sådana trädslag. Det är frågan om en lång rad trädslag men rönn, asp, sälg och ek (RASE) utgör exempel på sådana träd som är relativt vanliga, som är hårt betade av vilt och samtidigt har stor betydelse för mångfalden. För dessa trädslag betyder eventuella skador på virkeskvaliteten relativt lite utan här är det främst möjligheten att kunna finnas kvar i beståndet och kunna konkurrera med produktionsträden som är av betydelse. En mätmetodik som går ut på att skatta konkurrensstatusen för RASE (och därmed sannolikheten för att de skall kunna bilda träd i den framtida skogen) har nyligen utvecklats. Det som nu återstår är att ta fram lämpliga måltal för hur mycket RASE som är önskvärt och integrera dessa mål i vilt- och skogsförvaltningen. En viktig förutsättning är att skogsbruket allmänt använder instruktioner som innebär att potentiellt trädbildande RASE inte avlägsnas vid röjning och gallring. Flera stora skogsbruksaktörer har nu anpassat sina instruktioner för röjning. En annan aspekt på hur trädslagmångfalden påverkas är när skogsägaren väljer bort skadeutsatta trädslag vid föryngringen, detta utvecklas mer längre fram. Älgskadorna har betydande produktionseffekter men de är svåra att uppskatta Skador av älg och annat klövvilt innebär att skogsproduktionen är lägre än utan sådana skador. För närvarande saknas bra prognosmodeller för att skatta produktionsbortfall på grund av betesskador. Tidigare studier i skadade tallungskogar (Åselestudien och Furudalsstudien 4 ) kan inte användas för att uppskatta produktionsbortfall på regional eller nationell nivå. Furudalsstudien demonstrerar å andra sidan den kraftigt nedsatta trädtillväxt återkommande älgbetning kan ge inom ett område. Den visade också exempel på betydande nedsättning av virkeskvaliteten som viltskadorna inneburit. Ett sätt att komma runt problemet med avsaknad av generella prognosmodeller för att skatta produktionsbortfall på grund av betesskador är att utnyttja Riksskogstaxeringens permanenta provytor, vilka inventeras vart femte år. I en studie beräknades tillväxten på permanenta provytor med tall 4 Pettersson, F., Bergström, R., Jernelid, H., Lavsund, S. och Wilhelmsson, L. 2010. Älgbetning och tallens volymproduktion resultat från en 28-årig studie i Furudal. Skogforsk. Redogörelse 2 2010.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 12(21) under femårsperioden 1998 2002 vid olika nivåer på älgskadorna under skogsbeståndens ungskogsfas. 5 Ytornas tillstånd skrevs därefter fram i 60 år med prognosverktyget Heureka för att uppskatta produktionsförlusterna på grund av älgskador vid ungefärlig tidpunkt för slutavverkning. Resultatet av studien visar på en faktiskt minskad årlig volymproduktion på grund av älgskador i landets skogar på i storleksordningen 1 milj. m 3 sk. Den beräknade produktionsminskningen bygger på antagande att all tallskog, även dagens medelålders och äldre tallskogar, har drabbats av älgskador under ungskogsfasen motsvarande älgskadenivån i tallungskogarna under senare decennier. Förlusten i volymproduktion orsakad av älgskadorna är den som tillkommer utöver dålig föryngring och andra skador. Med högre skadenivåer 6 blir förlusterna i volymproduktion högre. Det kan illustreras med en sentida uppskattning av tillväxtförluster på grund av älgskador som gjorts för Sveaskogs markinnehav 7. På en brukad areal av ca 2,5 milj. ha uppskattades volymförlusten under hela omloppstiden till 850 000 m 3 sk för skogen på en årsyta. Uppskalat till hela landets brukade areal (ca 20 milj. ha) motsvarar det en total årlig tillväxtnedsättning på grund av älgskador på knappt 7 milj. m 3 sk en betydligt större volym än den som skattades på med hjälp av data från 1998 2002 från Riksskogstaxeringen. Det som talar för att skadebilden kan var något större på Sveaskogs marker än i landet som helhet är att Sveaskog har relativt stort innehav i norra Sverige där tall, som är mer betesbegärlig än gran, dominerar. En rimlig slutsats av de två skattningarna är att den årliga tillväxtnedsättning på grund av älgskador i landet som helhet är ganska mycket större än 1 milj. m 3 sk men mindre än 7 milj. m 3 sk. Riksskogstaxeringen studie har kritiserats för att underskatta effekterna av viltskadorna. Det finns även osäkerheter i analysen. De skadade provytorna man först mätte in under 1980-talet kan ha genomgått en period av lägre betesskador och har återhämtat sig på ett sätt som inte är representativt för dagens betestryck. En stor del av produktionen i de skadade bestånden kom dessutom att bestå av spontan inväxning av gran och björk. Detta innebär också en kostnad genom en mer komplicerad skötsel som är svår att specificera och beräkna. Förutom nedsatt volymproduktion och därmed betydligt mindre avverkningsmöjligheter sänks virkeskvaliteten i tallarnas rotstockar på grund av älgbete. Toppbrott, stambrott, barkdrag och sprötkvist är exempel på skador som innebär att potentiellt timmer reduceras till massaved eller i sämsta fall energived. 5 Kempe, G. 2012. Älgskadornas inverkan på volymproduktionen i landets skogar. Resultat baserade på Riksskogstaxeringens permanenta provytor. SLU, inst. för skoglig resurshushållning. Arbetsrapport 381. 6 Ett inte alls osannolikt scenario, snarare sannolikt. I norra Norrland (Västerbottens och Norrbottens län, med ungefär en fjärdedel av landets ungskogsareal) där älgskadorna inventerats med Äbin-metodik i mer än 10 år har skadenivåerna ökat kontinuerligt från 2004 till 2013. 7 Sonesson, J. och Rosvall, O. 2011. Lönsammaåtgärder för ökad tillväxt på Sveaskogs marker. (Redaktör: Hannerz, M.) Sveaskog och Skogforsk. Rapport.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 13(21) En betesskademodell där man kan studera effekten av bete i olika omfattning på produktion och kvalitet håller på att tas fram. Underlag till modellen är effekterna efter drygt 10 år av simulerat älgbete utfört i bestånd på SLU:s försökspark i Asa, Småland. Modellen beräknas vara klar under 2015 och kommer att något flytta kunskapsfronten framåt. Ytterligare underlag för att kvantifiera betesskadornas effekter på skogsproduktionen kommer sannolikt om några år då den nyligen utlagda försöksserien Furudal national 8 kan börja avkasta intressanta resultat. Det kommer dock dröja decennier innan denna försökserie kan ge ett mer komplett kunskapsunderlag. Förluster i produktion och ekonomi För samhället innebär viltskadorna bland annat förluster i form av lägre möjlig avverkningsnivå och mindre virke att förädla. För skogsägaren innebär viltskadorna försämrad ekonomi i skogsbruket genom produktionsbortfall och nedsatt virkeskvalitet. För skogsägaren innebär viltskadorna, eller snarare vetskapen om risken för viltskador, också en kostnad i och med att denne i mer eller mindre stor omfattning tvingas modifiera skogsskötseln vid föryngring och plant- och ungskogsvård i förhållande till vad forskning och praktisk erfarenhet visat vara att föredra från produktions- och/eller ekonomiskt perspektiv. Svårigheterna att någorlunda skatta de ekonomiska förlusterna av viltskadorna, både de direkta skadorna av betet och indirekta genom inoptimal skogsskötsel (t.ex. förändrad trädslagsanvändning, senarelagd röjning), utgör ett bekymmer i sig. Utan bra skattningar på kostnaderna saknar man tunga argument vid diskussionen om lämplig storlek på viltstammarna. Detta hämmar diskussioner på såväl lokal förvaltningsnivå som på nationell politisk nivå. Av många skäl, bland annat för effektivare viltförvaltning, behövs modeller för att kvantifiera sambanden mellan nivå på viltskador (t.ex. uttryckta i Äbin-procent ) och skogproduktion (uttryckt i kronor). Vi behöver även kunna skatta riskerna med en inoptimal skogsskötsel i ekonomiska termer. För att få en bättre förståelse för hur skogsägare reagerar på viltskador bör man även studera vid vilken skadenivå en skogsägare anser att det inte längre är meningsfullt att föryngra med tall. Om en stor del av produktionen till slut kommer att bestå av andra trädslag än tall eller tallar med svåra kvalitetsskador så försvinner incitamentet att föryngra med tall överhuvudtaget. Den långsiktiga produktionsförlusten när tall väljs bort på rena tallmarker är mycket svåra att sätta siffror på, särskilt som man måste inkludera svåruppskattade risker för skogsskador (röta, storm, barkborrar, m.m.) i dessa kalkyler. Till kostnaderna för inoptimal skogsskötsel bör även läggas de direkta kostnader som skogsägare och/eller samhället har för att skydda skadekänsliga föryngringar genom repellentbehandling eller hägn. 8 Skogforsk. 2012. Ett år med Skogforsk 2012.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 14(21) Foderskapande åtgärder i skogsbruket Med foderskapande åtgärder avses här inte utfodring genom ensilage, viltåkrar m.m. vilka är mer att betrakta som viltvård. De åtgärder som avses gäller olika åtgärder som ingår i ett normalt skogsbruk men som anpassas för att öka fodertillgången. Detta innebär att åtgärderna redan idag utförs i varierande grad och där anpassningarna egentligen gäller åtgärder för att ytterligare öka fodertillgången. Foderskapande åtgärder i skogsbrukandet har dock olika typer av begränsningar eller medför olika typer av praktiska eller ekonomiska nackdelar: Naturlig föryngring eller sådd är föryngringsmetoder som rätt utförda fungerar bra eller acceptabelt på totalt ungefär en fjärdedel av skogsmarken. Nackdelen jämfört med att plantera (tall) är att föryngringstiden förlängs med omkring fem år eller mer. Ofta hävdas att sådd och naturlig föryngring är billigare än plantering men betraktas hela föryngringskedjan är det tveksamt om det alltid förhåller sig så. Röjningen kan modifieras för att skapa mer foder men innebär i de flesta fall fördyringar, bland annat genom att det sannolikt leder till ett behov av flera röjningar. Det råder stor osäkerhet om nettoresultatet vid anpassad röjning. Viltfoder kan skapas invid skogsbilvägar genom att bredda den s.k. väggatan vid sidan om vägkroppen och anpassa underhållet av väggatorna så att marken kan utnyttjas för foderproduktion. Antagligen innebär det i de flesta fall att vägröjningen senareläggs (viss fördyring) eller uteblir (kostnadsbesparing). Fördelen med att utföra vägröjning (snabbare upptorkning av vägkroppen på våren och bättre sikt) uppnås inte fullt ut. Vinteravverkning (både slutavverkning och gallring) av tall och vissa lövträd kan erbjuda förhållandevis stora mängder alternativt foder. Problemen ligger i att det finns en marknad som styr vad som behöver avverkas och att förlägga tallavverkningar till vintertid kan innebära ökade kostnader i planering och logistik. Samtidigt vill man ofta förlägga granavverkningar till vinterhalvåret för att minska risken för rötinfektion. Vidare har granmarker i allmänhet sämre bärighet än tallmarker, vilket också styr avverkningar av granbestånd mot vinterhalvåret. Hanteringen av grot (grenar och toppar) vid avverkning i tall kan anpassas så att mer av groten blir tillgänglig för älg och annat hjortvilt att beta på. Detta kan medför en fördyring (sannolikt måttlig) och fältförsök tyder på att en stor andel av den tillrättalagda groten ibland inte används som foder. 9 Grot i gallringsskog verkar ha högre utnyttjandegrad än grot i slutavverkning. 9 Edenius, L., Roberge, J.-M., Månsson, J. och Ericsson, G. 2012. Kunskap om Vilt och Skog 3: Risseparering som foderskapande åtgärd för klövvilt vid föryngringsavverkning och gallring. SLU. Fakta Skog 14 2012.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 15(21) Den slutsats man kan dra gällande foderskapande åtgärder är att dess potential är begränsad för att minska produktions- och ekonomiska skador i skogsbruket genom att bidra till ökad foderresurs för älg och annat klövvilt. Att helt avvisa sådana anpassningar innebär samtidigt en negativ signal i dialogen med jaktintressena. Erfarenheter av hur den nya älgförvaltningen påverkat skog/viltbalansen Älgförvaltningen har endast varit i funktion under två-tre år och det är naturligtvis en mycket kort tid med alla de inkörningsproblem som alltid uppstår. Det är därför nu alltför tidigt att göra en fullständig utvärdering av funktionaliteten. För att få en uppfattning om detta har Skogsstyrelsen inbjudit en referensgrupp bestående av representanter för storskogsbruket, skogsägarrörelsen, Svenska jägareförbundet, Jägarnas riksförbund och länsstyrelserna. Även Naturvårdsverket var inbjudet men deltog inte. En enkät skickades ut till Skogsstyrelsens viltansvariga tjänstemän på distrikten för att få en översikt över hur man uppfattar den lokala älgförvaltningen. Synpunkter från referensgruppen Älgförvaltningssystemet är ännu ungt vilket innebär svårigheter att göra en utvärdering. Man arbetar fortfarande på många håll för att hitta lämpliga arbetsformer. Kompetensen i älgförvaltningsgrupper m.m. är ofta bristande vilket ger låg kvalitet på skötselplaner. Detta medför ofta att man inte klarar att ta in det skogliga perspektivet. Viktigaste åtgärderna är att bemanna organisationen med kompetent folk. Kompetensen bör utvecklas särskilt när det gäller att tolka inventeringsdata och tillämpa dem som grund för förvaltningen. Skogsstyrelsen bör få ökat mandat för att fungera stödjande. Det är mycket viktigt att planerna från älgförvaltningsområdena och älgskötselområdena harmonierar. Detta är ofta inte fallet idag. Den stora betydelsen av Äbin som inventeringsmetod underströks. Det är viktigt med regelbunden dataleverans. Trender är viktigare än värden från enskilda år. Varumärket Äbin behöver även vårdas. Det är viktigt att Skogsstyrelsen äger och förvaltar Äbin. Det måste vara tydligt vad som är en Äbin, det finns flera olika Äbin-liknande inventeringar i omlopp. Det är samtidigt viktigt att Äbin utvecklas. Skogsstyrelsen bör även utföra ett antal inventeringar med egna medel. Det är oerhört viktigt att Äbin-data levereras tidigt, det blir mycket svårt att arbeta in data som levereras efter juni månad i det innevarande årets förvaltningsbeslut. Det finns även förvaltningstekniska komplikationer som gör att man behöver fastställa i god tid innan jakten. Data om årets sommarbete i söder är mycket svårt att få med i besluten samma år.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 16(21) Det regionala perspektivet betonas. Det är svårt att skilja älgens påverkan från påverkan av annat klövvilt. I stora delar av Sverige samexisterar älg med rådjur och/eller hjort. Där behöver älgförvaltningen utvecklas mot en samordnad klövviltförvaltning. I söder förekommer även sommarbete, vilket är ovanlig i norr. I norra Sverige komplicerar förekomst av vandringsälg. Problematiken med överanvänding av gran varierar även över landet, i stora delar av norra Sverige dominerar tallen starkt vid anläggning av ny skog. Foderprognoserna är viktiga men de behöver utvecklas för att bli mer användbara. Andelen tall vid föryngring av skog kan utgöra en viktig indikator på hur väl skog-vilt aspekten kommer med i älgförvaltningen. Mängden tallungskog kan även ses som en foderindikator. En obalans har uppstått genom att flertalet älgförvaltningsplaner förnyas samma år, 76 % under 2015. En bättre spridning mellan åren hade varit önskvärt. Synpunkter från viltansvarig personal på Skogsstyrelsens distrikt Skogsstyrelsen viltansvariga på distrikt har besvarat en enkät för att redovisa sin subjektiva uppfattning om hur tillgången på olika underlag påverkar att skog/vilt perspektivet hanteras i distriktets älgförvaltningsområden (figur 6). Resultatet visar att flertalet upplever att tillgång på Äbin-data har en positiv effekt. Områden utan Äbin-data kan ha andra uppgifter om skador men dessa anses inte ha stor betydelse. Saknas Äbin-data helt anser man att det vara svårt att påverka besluten. Intressant är att i de fall där färska data saknas men att det finns data från föregående år upplevde man en nästan lika god effekt som när det fanns data från alla de senaste tre åren. I de fall där det endast fanns data tillgängliga från det innevarande året upplever relativt många att detta inte har haft något inflytande på besluten. Detta illustrerar sannolikt den rent praktiska svårigheten att hinna implementera data i beslutsprocessen samma år.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 17(21) ÄBIN data saknas för hela perioden 2012 2014 ÄBIN data för 2014 saknas men finns för 2012 och/eller 2013 ÄBIN data finns för 2014 men inte för 2012 och 2013 ÄBIN data finns för 2014 och för 2012 och/eller 2013 0% 20% 40% 60% 80% 100% Vet ej Nej Ja Figur 6 Skogsstyrelsens distriktspersonals åsikt av hur olika tillgång till data av skogsskador har påverkat hur Älgförvaltningsområdena har tagit hänsyn till skogliga aspekter i sina beslut. Staplarna visar procentuell fördelning av svaren för varje typ av underlag. När det gäller värdet av foderprognoserna är man mer tveksam och i synnerhet tycks man vara osäker på att data om RASE skulle ha någon särskild påverkan på besluten. De två sista frågorna gällde om det fanns någon betydande kombinationseffekt av flera datakällor avseende beslut eller samsyn. Här väger ja och nej relativt jämnt med en stor andel vet ej. Eftersom man upplevde att Äbin-resultat hade en tydlig påverkan på besluten så reflekterar detta återigen den osäkerhet man känner inför foderprognoser och RASE. I fritext angav en stor del av de svarande att foderprognoserna är för grova och att de behöver utvecklas och förfinas. Ingen angav i fritextsvaren något positivt om RASE-data, vilket illustrerar de svårigheter som finns när tydliga och brett förankrade mål saknas. Har foderprognoserna påverkat beslut i älgförvaltningen Har RASE data påverkat beslut i älgförvaltningen Har data om ÄBIN, foderprognoser och RASE påverkat beslut i älgförvaltningen Har data om ÄBIN, foderprognoser och RASE ökat samsynen 0,0% 20,0% 40,0% 60,0% 80,0% Vet ej Nej Ja Figur 7. Skogsstyrelsens distriktspersonals åsikt av hur olika data och kombinationer av data har påverkat hur Älgförvaltningsområdena har tagit hänsyn till skogliga aspekter i sina beslut

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 18(21) och samsynen. Staplarna visar procentuell fördelning av svaren för varje typ av underlag eller kombinationer av underlag. I de fritextsvar som distrikten avgav lyftes i princip samma frågor som referensgruppen. Särskilt många lyfter behovet av bättre foderprognoser. Ungefär en tredjedel av de svarande uppger att ingenting har hänt, man upplever att konflikterna mellan skog/vilt- intressen är desamma som tidigare. Samtidigt uppger något fler (knappt hälften) att man kan se positiva tecken till ökad förståelse för de skogliga frågorna. Flera svar utgår från att lokala/regionala frågor med stor betydelse behöver arbetas in bättre i förvaltningsbesluten, exempelvis vargfrågan, Gudrunpåverkad skogsstruktur och brandområdet. Flera personer upplever att älgförvaltningsområdena är för stora, man upplever inte att det data som redovisas gäller för det egna delområdet. Det finns även en upplevelse från några personer att hela systemet är för omfattande och krångligt (byråkratiskt). Slutsatser och förslag Nedan redovisas slutsatser och förslag till förändringar och andra insatser för en bättre skog/vilt-balans. Generellt kan sägas om den nya älgförvaltningsmodellen att den ännu är för ny för en fullständig utvärdering. Eftersom systemet är nytt och under utveckling ser inte Skogsstyrelsen det som ändamålsenligt att föreslå stora förändringar av organisation eller resurstilldelning. Skogsstyrelsens förslag ligger således inom befintlig anslagsram och berör mer vad Skogsstyrelsen kan göra för att förbättra älgförvaltningen. Positivt är att älgförvaltningen har skapat en plattform för diskussion och beslut rörande skog/vilt problematiken på olika geografiska nivåer. Markägarperspektivet har även stärkts och skogssektorn har tagit sitt sektorsansvar ansvar genom att finansiera inventeringar. Det finns dock brister som behöver åtgärdas för att skog/vilt-problematiken skall hanteras på ett bättre och mer rimligt sätt. Älgförvaltningsarbetet Arbetet med att ta fram älgförvaltningsplaner, älgskötselplaner m.m. innebär att samla in, värdera och väga en mängd olika data. Kvaliteten på de planer som tas fram verkar variera starkt och många gånger förmår man inte att väga in den skogliga situationen i sina beslut på ett rimligt sätt. Det är särskilt viktigt att bygga upp kompetens inom älgförvaltningen om hur detta kan gå till. Från referensgruppen har framkommit önskemål om att Skogsstyrelsen som expertmyndighet borde ha en mycket tydligare roll och fast position för att stödja älgförvaltningsgrupperna och älgskötselområdena i detta. Det är dock för tidigt att föreslå några organisationsändringar innan en större utvärdering har utförts. Frågan om älgen och övrigt klövvilt är större än att den ska hanteras enbart av skogssektorn och jägarintressen. Samhället bör ha ett bredare intresse och kunna ta ett större ansvar för förekomsten av vilt och då också inkludera andra värden som trafiksäkerhet, biologisk mångfald, ett varierat landskap, turism, med mera. Den nya älgförvaltningen är endast ett par år gammal och det är sannolikt för tidigt att helt utvärdera i vad mån den tar tillräcklig hänsyn till skogsskador i avskjutningsbeslut och andra förvaltningsåtgärder.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 19(21) Skogsstyrelsen föreslår att utvärderingar av älgförvaltningen görs löpande och särskilt i fråga om hur sambanden mellan vilt, foder, hälsotillstånd och skador hanteras. En viktig utgångspunkt här är de inventeringar med Äbin som görs varje år och vilket avtryck en hög konstaterad viltskadenivå fått på förvaltningsbeslut och åtgärder. Skogsstyrelsen avser att inom existerande resursram på länsnivå årligen genomföra utbildnings- och informationsinsatser i syfte att förklara Äbinresultat, foderprognoser och andra skogliga underlag. Skogsstyrelsen åtar sig även att granska i vad mån älgförvaltningsplanerna har tagit hänsyn till skogliga underlag. Äbin Äbin respekteras som en relevant metod av samtliga parter. Det är därför i sammanhanget viktigt att begreppet Äbin inte urholkas eller försvagas. Detta är särskilt viktigt då man vid analys av data i dag tenderar att lägga mer vikt vid trender över flera år snarare än vid värden från enstaka år. Det finns flera Äbin-liknande metoder i användning och det är därför viktigt att fastslå när en metod verkligen är en Äbin. För att säkra Äbin är det viktigt att det finns en kärna som hålls relativt oförändrad över tid medan vissa sidoparametrar utvecklas. Som exempel på områden som behöver utveckling kan anges Möjlighet att prognosticera skadeutvecklingen för att kunna följa upp de mål om andel oskadade stammar vid fem meters höjd som antagits av skogsbruket. Bättre möjlighet att mäta försommarbete på främst tall, som lokalt kan orsaka stora problem i södra Sverige, ibland större än vinterbetet. En översyn av dimensionering för att möta krav på kostnadseffektivitet. Skogsstyrelsen saknar resurser till egna inventeringar eller delfinansiering av inventeringar. Äbin är en öppen metod som kan användas av olika utförare i konkurrens. De inventeringar som sker görs huvudsakligen avgiftsfinansierat efter upphandling, och Skogsstyrelsen har svårt att konkurrera i pris. För att kunna förvalta Äbin långsiktigt måste Skogsstyrelsen i viss utsträckning också ha möjlighet att genomföra inventering enligt Äbin. Tidsplanen för att leverera in Äbin-resultat till länsstyrelser m.m. bör anpassas så att de levereras i tid för att hinna användas i det ingående årets beslut. Alla inventeringar med Äbin sammantaget innebär en enorm databas som bör meta-analyseras för att bättre förstå hur betesskador varierar i landskapet, mellan år m.m. Detta bör göras av Skogsstyrelsen helst i samarbete med forskningen. Skogsstyrelsens avser att arbeta vidare med utvecklingsinsatserna inom ramen för det pågående arbetet med inventeringsmetoden. Skogsstyrelsen kommer att föra diskussioner med sektorn om förutsättningarna för att utföra Äbin i viss omfattning.

Skogsstyrelsen PM 2015-02-05 20(21) Foderprognoser Dagens foderprognoser redovisar endast bruttoarealer ungskog och fungerar bäst för att detektera stora förändringar av foderarealer. Inom många områden varierar avverkningen relativt lite mellan åren och data kan då upplevas som relativt ointressanta. Kartorna som beskriver ungskogsförekomsten inom ett län röner ofta mer intresse men är fortfarande svåra att tolka. För att få en bättre överblick av fodersituationen inom ett område bör skillnader i foderkvalitet mellan olika typer av ungskogar beskrivas bättre. Ett sådant utvecklingsarbete har påbörjats inom Skogsstyrelsen 2014 som en del inom ett arbetsmarknadsprojekt (SAFT) men behöver fortsätta. Foderproduktion på annan mark än den brukade skogen behövs beskrivas såväl som effekten av de foderstimulerande åtgärder som utförs. Särskild finansiering behövs dock om fältinventering ska genomföras för att bedöma foderkvalitet och tillgång i ungskogarna. Förslag till forskningsuppgift för bättre underlag i älgförvaltningen är att undersöka hur snabbt foderproduktionen återhämtar sig vid minskat betestryck från klövvilt inom till exempel ett älgförvaltningsområde. Skogsstyrelsen avser att arbeta vidare med utvecklingen av prognosverktyg för fodertillgång i samverkan med forskningen där så är möjligt. Resurser för eventuellt fältarbete kommer Skogsstyrelsen till stor del att söka externt. Trädslagmångfalden Det är angeläget med fortsatt utveckling av inventeringsmetoderna för viltets påverkan på skogens mångfald. Samtidigt måste de data som samlas in om RASE användas på ett operativt sätt. Genom att ta fram måltal på lämpligt antal trädbildande RASE per hektar inom exempelvis ett älgförvaltningsområde bör intresset för frågan generellt sett öka. Förståelsen för hur negativ påverkan av viltet på RASE samverkar med skador på skog, fodertillgång såväl som med hälsoparametrar hos älgstammen behöver förstås bättre. Detta kan delvis göras genom fler metaanalyser av insamlade data. På många håll i Sverige och i synnerhet i Götaland väljer skogsägarna aktivt bort tall och lövträd till förmån för gran vid föryngringen av skog. Det har medfört att stora arealer granskog idag står på mer eller mindre olämplig mark. Landskapet blir mer ensartad och framtiden för granskogar på olämplig mark är osäker. Dessa skogar kommer med stor sannolikhet att bli utsatta för svåra skogsskador, särskilt i perspektiv av ett förändrat klimat. Skogsstyrelsen i samarbete med flera stora skogsföretag har sedan 2010 genomfört ett pilotprojekt Mera tall för att kunna öka tallföryngringen inom ett studieområde. Den första projektperioden avslutas och utvärderas 2015. det är viktigt att projektet både fortsätter och sprids över ett större område. Skogsstyrelsen avser verka för att Mera tall -projektet utvärderas och att de positiva erfarenheterna omhändertas, utvecklas och sprids till andra områden. Skogsstyrelsen kommer även inom övrig rådgivning att verka för en ökad trädslagsmångfald i den brukade skogen. Skogsstyrelsen avser att ta initiativ till en metaanalys av insamlade Äbindata för att öka förståelsen för hur data om RASE samverkar med data om skador på skog, fodertillgång m.m. Skogsstyrelsen avser att verka för att centrala måltal utvecklas för hur stor andel av den brukade skogen som behöver bestå av RASE.