Hjärnan som hjälpte guldlaget att våga vinna Artikel i Svenska Dagbladet, Av Henrik Ennart, Tor 2 Juli, 2015, 07.24 En unik satsning på mental träning bäddade för de heroiska insatser som gav EMguld. U21-laget går i bräschen för mental träning inom fotbollen, säger idrottspsykologen Lars-Eric Uneståhl som är hjärnan bakom guldet. Lars-Eric Uneståhl, idrottspsykolog. Efter U21-landslagets EM-seger har tränaren Håkan Ericson vid flera tillfällen lyft fram samarbetet med den legendariske idrottspsykologen Lars-Eric Uneståhl som en förklaring till lagets enastående förmåga att aldrig ge upp och alltid ge sitt yttersta. Det var fantastiskt att se EM-finalen! Jag sms:ade till Håkan att han borde få en Oscar för bästa regi, säger Lars-Eric Uneståhl då SvD når honom på telefon från Mallorca där han lyckades hitta en sportbar som sände finalen.
Men jag har ingen del av framgången, betonar han. Jag är hemskt glad att Håkan nämner vårt samarbete, och visst har han gått mina kurser, men det är helt och hållet han som gjort det här möjligt tillsammans med killarna i laget. Det är i bakgrunden, som stöd för tränare som Håkan Ericson, som Lars-Eric Uneståhl föredrar att jobba nuförtiden. Men han är tydlig med en sak. U21-landslaget har gjort något unikt. De går i bräschen för att använda mental träning inom fotbollen som en lika viktig del som annan träning. Det finns inte många som gjort det. Hammarby under Nanne Bergstrand är på väg åt det hållet, säger Lars-Eric Uneståhl. Så vad är hemligheten bakom U21-landslagets häpnadsväckande mentala styrka? Vad är det som gör att de i match efter match kunnat vända underlägen mot på papperet helt överlägset motstånd? För att förklara detta börjar Lars-Eric Uneståhl med att berätta om en av sina grundidéer: att den som tar i för mycket spänner alla kroppens muskler och inte bara de som ska användas för optimalt resultat. Vissa av de muskler som spänns i onödan blir antagonistiska och jobbar emot de som ska användas.
John Guidetti. Foto: Carl Recine / TT Hemligheten är alltså att slappna av med alla muskler utom de som behöver användas. Det syns exempelvis i det helt avspända ansiktet på en sprinter mitt under den enorma urladdningen i ett 100-meterslopp. Sådant kräver väldigt mycket träning men måste då det utförs ske helt omedvetet. Insikten kom sedan sprintern Christer Garpenborg åkt ut redan i ett kvalheat i OS 1976. När Uneståhl frågade vad som hade hänt svarade Garpenborg att han efter 50 meter ville höja farten. Resultatet blev tvärtom. När han började tänka på rörelsen och tog i aktiverade han för många muskler. Även stress och rädsla aktiverar de antagonistiska musklerna. Du kan se det här hos en fotbollsspelare som ska lägga en straff. Spänningen i musklerna gör att steglängden blir lite kortare än vanligt, så han kommer lite fel till bollen och skjuter över, säger Lars-Eric Uneståhl.
Om du tänkte på det så såg Håkan glad ut och log när de samlades inför straffsparkarna. Det Håkan jobbade med i det läget var att de redan uppnått alla mål och att allt extra var en bonus. De var redan vinnare. Svenskarna såg mycket lugnare ut än portugiserna. Genom att sänka pressen i det läget ökar tvärtom chansen att spelarna ska prestera på topp. Motsatsen, som man ofta ser, är att stjärnspelare missar avgörande straffar. Orsaken är helt enkelt att förväntningarna på dem är större och att de får svårt att prestera sitt bästa. Många spelare drivs mer av rädslan för att förlora än av glädjen att spela och kanske vinna. När den som är rädd vinner blir det mer en suck av lättnad. På så vis är den glädje de svenska spelarna visade ett tecken på att de är i mental balans. De var inte rädda för att förlora, säger Lars-Eric Uneståhl. Patrik Carlgren. Foto: Lee Smith / TT
Han har själv jobbat med mental träning sedan 1969 och fram till en bit in på 1980- talet var han direkt engagerad i många av Sveriges ledande elitidrottsmän i individuella grenar. Där är mental träning idag lika självklart som teknik och fysik, och tillåts ta lika lång tid att utveckla. I fotboll har det mer handlat om att olika tränare hört av sig när de haft problem med en spelare. Men man måste jobba med hela laget. En svårighet är att sätta upp tydliga målbilder för de enskilda spelarna i lagidrotter. Ett sätt är att spelarna får ta fram en mental bild av en match där de hade flow och allt gick bra. Om du gör en teoretisk genomgång för spelarna före en match så kommer de att glömma allt du sa när de börjar bli trötta. Det är därför spelet ofta faller sönder den sista kvarten, förklarar Lars-Eric Uneståhl. Lösningen är att spelaren matar in instruktionen i form av en mental bild som finns i tankarna då han eller hon somnar kvällen före match. Bilden finns kvar och spelaren vet vad som krävs även då tröttheten sätter in. Bilderna du bär med dig påverkar hur du presterar. Om du ser på damlandslaget så hade de förlorat flera matcher före VM. Då blir bilden lätt negativ, "vi är nog inte så bra". Den bilden är lika stark men i negativ mening. En bra bild är istället "jag vill spela som i mina bästa stunder." Spelarna i U21-landslaget har fått mana fram bilder av en modellmatch som kopplas till tanken: jag vet att jag kan spela så bra. Målen behöver alltså inte bara handla om att vinna. Att vinna är ett mål som man inte riktigt kan kontrollera. Bollen kan gå stolpe ut. Man kan ha flera mål, som att spela bra, att ha en bra gemenskap och uppfylla olika delmoment. Nanne Bergstrand i Hammarby brukar räkna antalet avslut och ser det som lika viktigt som antalet mål.
Foto: Matthias Schrader / TT / NTB Scanpix Kopplingen mellan mental och fysisk träning är så stark att Lars-Eric Uneståhl för några år sedan i ett försök kunde lära människor att spela golf utan att röra en klubba. Resultatet blev bättre än för en grupp nybörjare som tränade med klubba. När du utför din prestation måste huvudet vara tomt. Så fort du börjar tänka på hur du rör dig så låser det sig, säger Uneståhl som avslöjar att han någon gång använt sina kunskaper för att fuska i tennis. Jag kan säga till min motspelare: "Vilken bra backhand du har idag. Hur gör du egentligen när du slår den?" Ofelbart börjar motspelaren missa så fort han börjar tänka på vad han gör. Lars-Eric Uneståhl forskning visar att många fotbollsspelare inte har något mål alls. De som vill utvecklas vet inte riktigt vilka mål som ska sättas upp. Ofta blir målen för snålt tilltagna, som att fortsätta platsa i laget. För snäva mål kan begränsa utvecklingen.
Jag brukar säga att omöjligt är ett ord som är omöjligt att använda om framtiden. Allt är möjligt om vi kan skapa resurser för det. Henrik Ennart