EXAMENSARBETE. Vägen till tvåspråkighet hos finskspråkiga elever

EXAMENSARBETE 2007:043 Vägen till tvåspråkighet hos finskspråkiga elever Elevers uppfattningar om faktorer som påverkar deras tvåspråkighetsutveckling Riitta Lewenros Luleå tekniska universitet Lärarutbildning Allmänt utbildningsområde C-nivå Institutionen för Utbildningsvetenskap 2007:043 - ISSN: 1652-5299 - ISRN: LTU-LÄR-EX--07/043--SE

VÄGEN TILL TVÅSPRÅKIGHET HOS FINSKSPRÅKIGA ELEVER Elevers uppfattningar om faktorer som påverkar deras tvåspråkighetsutveckling Riitta Lewenros Luleå Tekniska Universitet Institutionen för pedagogik och lärande Handledare: Leena Hamberg, Kristina Persson Vt. 2007

Abstrakt Detta är ett examensarbete som behandlar faktorer kring finskspråkiga elevers tvåspråkighetsutveckling. Empiriska fakta har samlats in genom intervjuer och bygger på elevernas perspektiv och erfarenheter. Först definieras elevernas modersmål och tvåspråkighet utifrån den teoretiska bakgrund som presenteras i början av studien. Sedan presenteras och analyseras undersökningen om vilka faktorer som påverkade elevernas utveckling till tvåspråkighet. Enligt studien är den tvåspråkiga omgivningen en starkt bidragande orsak till att eleven utvecklade sina språkkunskaper i flera avseenden. Språket som användes i naturliga situationer ansågs av eleverna som viktiga tillfällen för deras språkinlärning. Även om föräldrarnas och hemmets insatser har en stor betydelse när det gällde elevernas språkinlärning och deras attityder till tvåspråkigheten spelar skolan en avgörande roll i det sammanhanget enlig studien. Skolan tycktes ha lyckats i sin strävan att förbereda sina elever för ett samhälle med kontakter över kultur- och nationsgränser. Vikten av att vara flerspråkig i ett gränsområde och även globalt kom tydligt fram i studien.

Innehåll 1. Inledning 5 2. Syfte 6 3. Bakgrund 6 3.1 Tvåspråkighet i samhället 6 3.2 Tvåspråkighet hos individen 7 3.3 Hur går språkinlärning till? 8 3.3.1 Kommunikativa situationer 8 3.3.2 Strategier 9 3.3.3 Språkinlärning, en tidskrävande process 10 3.3.4 Interaktionens betydelse 11 3.3.5 Domäner i språkanvändningen 11 3.3.6 Förebilder i språkanvändningen 12 3.3.7 Attityder 12 3.3.8 Språkutveckling inom skolans domän 13 3.3.8.1 Kommunikativ språkundervisning 13 4. Metod och material 14 4.1 Urval 14 4.2 Metod 15 4.2.1 Kvalitativa intervjuer 15 4.3 Genomförande 16 5. Resultat 16 5.1 Sammanfattning av intervjuerna 16 5.2 Elevernas tvåspråkiga profil 16 5.3 Motivation och kommunikation 17 5.4 Kommunikation mellan språkgrupperna 19 5.5 Grannspråksundervisningen 20 5.6 Elevernas förslag på förändringar i svenskundervisningen 21 6. Diskussion 21 6.1 Reliabilitet och validitet 22 6.2 Sammanfattande reflektion över intervjusvaren 22 6.2.1 Kommunikation mellan språkgrupperna 22 6.3 Familjens och skolans roll i elevernas språkinlärning 23 Referenser 25 Bilaga

5 1. Inledning En människas modersmål är ingen självklarhet, det är en gåva och en utmaning i varje stund. (Märta Tikkanen, 1998) Europeiska Unionen har tydligt tagit ställning till den språkliga och kulturella mångfaldens betydelse för att Europa ska bevaras som en flerspråkig, mångkulturell region. De flesta i världen kan redan förstå och tala mer än ett språk och det vore önskvärt om alla i EU hade denna förmåga. Att lära sig och kunna tala andra språk gör oss mer öppna för andra människor, deras kulturer och synsätt. De allmänna kognitiva färdigheterna förbättras och kunskaperna i modersmålet stärks. Det gör att vi kan utnyttja rätten att arbeta eller studera i ett annat medlemsland (LAB-Languages and Borders-network, Comenius 3, 2006). Samtidigt som språken i världen blir färre har människornas kontakter på olika språk med omvärlden ökat drastiskt under de senaste decennierna. Människan har nästan obegränsade möjligheter att röra sig mellan länder och till nya kulturer och språkområden. Engelskan som ett lingua franca, ett gemensamt globalt språk, har bidragit till att man i de flesta miljöer kan hitta någon som åtminstone hjälpligt kan kommunicera på engelska (Lainio, 2006). När det gäller antalet språk som studeras i skolan i Sverige verkar det reduceras; svenskan och engelskan vinner på andra språks bekostnad, möjligen spanska undantaget. Modersmålsundervisningens möjligheter att skapa en balanserad flerspråkighet har inte tagits till vara på ett föredömligt sätt (Lainio, 2006). Enligt läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo 94) är ett internationellt perspektiv viktigt för att kunna se den egna verkligheten i ett globalt sammanhang och för att skapa internationell solidaritet samt förbereda för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser. Det internationella perspektivet innebär också att utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet. Varje individs starka behov av att kommunicera och skapa sociala kontakter med andra människor utgör den främsta anledningen till att vilja tillägna sig ett nytt språk. Den mest effektiva kommunikationen uppstår när åtminstone en part behärskar språket som används på ett djupare plan. Enligt Lainio (2006) kommer vårt behov av att lära oss andra språk därför förmodligen inte att upphöra. Det naturliga språkbruket, med vilket avses kommunikation mellan olika språkgrupper i naturliga situationer, anses vara ett effektivt sätt att främja all språkutveckling. Det är en viktig utgångspunkt i det föreliggande arbetet. Jag riktar mitt intresse till faktorer som påverkar och styr processer i utvecklingen till tvåspråkighet inte endast mot den bakgrund som utveckling till tvåspråkighet har inneburit för mig och min familj utan också med tanke på de otaliga utmaningar och möjligheter som flerspråkigheten innebär inom hela EU.

6 2. Syfte Syftet med det föreliggande arbetet är att beskriva finskspråkiga elevers uppfattningar om faktorer som påverkar deras tvåspråkighetsutveckling. Studiens frågeställningar är: - Vilken betydelse har den tvåspråkiga miljön för elevens språkinlärning? - Hur fungerar kommunikation mellan finsk- och svensktalande elever i och utanför skolan? - Vilken betydelse har det naturliga språkbruket i elevernas språkinlärning? - Vilken roll spelar familjen och skolan i elevernas språkinlärning? 3. Bakgrund Både bland forskare och vanliga språkbrukare finns det ganska många olika försök till att beskriva vad tvåspråkighet handlar om. Det finns flera definitioner av tvåspråkighet, inte en enda riktig utan man kan behöva se på fenomenet ur flera vinklar. I det här kapitlet presenterar och diskuterar jag olika definitioner av tvåspråkighet. Jag redovisar också allmänt vedertagen forskning om vägar till och villkor för tvåspråkighet i och utanför skolan, inom den vardagliga och den offentliga domänen. Ofta när man talar om tvåspråkighet avser man samtidigt också flerspråkighet. Så gör jag också i denna studie. 3.1 Tvåspråkighet i samhället Enligt språkens socialdarvinism eller djungelns lag skulle vissa språk, framför allt majoritetsspråken, i sig vara starkare och användbarare än andra. Dorian och Grillo diskuterar detta synsätt och de menar enligt Huss (2001) att när de svagare språk sedan kommer i kontakt med de starkare, försvagas de ytterligare och tynar så småningom bort. Enligt denna ideologi ses standardspråken som rena, logiska, rika och vackra och minoritetsspråken som deras motsatser. Ett tredje kännetecken hos den västerländska språkideologin enligt Dorian och Grillo är den allmänna rädslan för tvåspråkighet. Enligt denna uppfattning är tvåspråkighet skadligt för människan eftersom språken tävlar om ett begränsat kognitivt utrymme i den tvåspråkiges hjärna och således inte bör främjas (Huss, 2001). I Sverige har tvåspråkighet vid vissa tillfällen förknippats med halvspråkighet. Enligt Hyltenstam (1999) använde Nils-Erik Hansegård denna term och beskrev halvspråkighet som en ofullständig behärskning av två språk. Minoriteterna i gränsområdena, samisk- och finsktalande barn, även barn som hade meänkieli som modersmål, tvingades gå i skola vars språk de inte behärskade och förblev därmed halvspråkiga. Denna opinion väckte mycket rädsla för barns tvåspråkighet. Före 1960-talet pekade många forskningsresultat på sämre språklig och kognitiv utveckling samt lägre intelligens hos tvåspråkiga barn. Det påstods även att det var omöjligt att lära sig ett nytt språk efter femton års ålder. De äldre undersökningarna har senare kritiserats för olika svagheter (Hyltenstam, 1999).

7 3.2 Tvåspråkighet hos individen Enligt senare studier har termen halvspråkighet visat sig vara missvisande och ovetenskaplig. Tvärtom har studierna visat bland annat större kreativitet hos tvåspråkiga och att tvåspråkighet i sig kan medföra flera positiva kognitiva effekter hos barn. Tvåspråkighet har exempelvis visat sig främja metaspråklig medvetenhet, dvs. insikter om hur språk är konstruerade och hur de fungerar. De tvåspråkiga lever i två olika världar, är mer flexibla, hittar mer strategier och har lättare att anpassa sig i samhället (Hyltenstam, 1999). Begreppen primär och sekundär tvåspråkighet syftar på sättet att bli tvåspråkig. När barn lär sig två språk i hemmet talar man om primär tvåspråkighet medan sekundär tvåspråkighet innebär en kompetens som åstadkommits genom systematisk, formell undervisning (Hyltenstam, 1999). Ett sätt att närma sig definitionen av tvåspråkighet är utgå ifrån vilket språk som räknas som ens modersmål och man försöker kombinera det med åtminstone fyra aspekter: ursprung, kompetens, funktion och identifikation (Skutnabb-Kangas, 1986). En person kan ha olika modersmål beroende på vilken av de fyra kriterierna som används. På samma sätt kan en person vara tvåspråkig på olika sätt beroende på vilken av de ovannämnda definitionerna som är i fokus. Enligt ursprungskriteriet är modersmålet det språk personen lärt sig från början. Man kan även ha flera modersmål om man från början ha lärt sig två eller flera språk. En annan aspekt enligt ursprungskriteriet är simultan tvåspråkighet. Om båda språken har börjat läras in före tre års ålder anses barnet vara simultant tvåspråkigt. Det simultant tvåspråkiga barnets utveckling liknar motsvarande enspråkiga barns utveckling. En viss försening i inlärandet av ordförrådet kan förekomma men även språkblandning i början av språkutvecklingen (Skutnabb-Kangas, 1986). Enligt kompetenskriteriet är modersmålet det språk man behärskar bäst. Enligt funktionskriteriet är det kännetecknande just för modersmålet att det är användbart i de flesta situationer. Om man använder flera språk för de flesta ändamål är man två- eller flerspråkig, eller om man använder båda språken i lika hög grad skulle man kunna kallas tvåspråkig. Slutligen enligt identitets- eller identifikationskriteriet är modersmålet det som man lättast uttrycker känslor på och som man har ett varmt och känslomässigt förhållande till. Om personen har likadan känsla och kan uttrycka sig lika väl känslomässigt på två olika språk är man tvåspråkig. Man kan identifiera sig också med båda språken och kan eventuellt uppleva sig som en infödd talare av båda (Skutnabb- Kangas, 1986). Skutnabb-Kangas (1986) menar att det är framför allt kompetensdefinitionerna som är problematiska. Antingen anses de vara för vida eller att de inte preciserar tillräckligt noga vad man ska kunna på olika områden. Hon menar att definitionerna oftast inte säger vems språkförmåga i det andra språket ska jämföras med eftersom det finns en stor variation mellan inföddas språkkunskaper. Additiv och subtraktiv tvåspråkighet syftar på det kvalitativa resultatet av tvåspråkigheten. Med termen additiv tvåspråkighet avses de positiva effekter som tvåspråkighet har på språkförmåga och skolframgång. Subtraktiv tvåspråkighet innebär

8 däremot att omgivningen och talaren har en negativ inställning till förstaspråket och det andra språket som leder till att det andra språket lärs in på bekostnad av utveckling av förstaspråket (Lainio, 2006). Med hjälp av begreppet infödd kompetens beskrivs talare som lärt sig språket från första början för att skilja dem från andraspråks- eller främmandespråkstalare. Denna förmåga kallas ibland för nativ kompetens eller språkförmåga, efter engelskans native speaker, infödd talare. Enligt Lainio (2006) handlar det ofta om små detaljer i språkanvändningen men som anses vara betydande mellan de olika talarkategorierna. 3.3 Hur går språkinlärning till? Utveckling till tvåspråkighet är en dynamisk process där inlärningen sker genom kommunikation mellan två olika språkgrupper. Inom språkforskningen enligt Lainio (2006) utgår de flesta forskare från det faktum att alla människor har förmågan att lära in ett nytt språk och bygga ett system av det. Däremot sker språkinlärningen inte medvetet hos ett litet barn som hos äldre språkinlärare. Språkinlärningen är trots allt beroende av barnets personliga egenskaper och barn lär sig språk genom olika metoder och på olika sätt. Det är en allmän uppfattning att barn lär sig språk lätt och genom att härma andra talare. De senaste årtiondenas forskning om språkinlärning bland barn, ungdomar och vuxna har dock visat att det finns ytterligare många andra faktorer att ta hänsyn till (Lainio, 2006). Enligt Hyltenstam (1996) tycks människan ha en biologisk klocka som påverkar språkinlärningen men människan är även en social varelse, som har behov av att använda språk i samverkan eller interaktion med andra. Författaren påpekar dock att olika barn går lite olika och personliga vägar vid språkinlärningen, alla lär sig inte på samma sätt och i samma takt. Mot bakgrund av detta beskriver författaren att alla friska barn lär sig slutligen språkets grundstruktur, dess centrala och allmänna ordförråd och man utvecklar även andra vanor som hänger ihop med det språkets kultur och normer. I detta sammanhang påpekar Lindberg (2006) att språkutveckling är en kreativ process där andraspråkets utbyggnad sker i stort sett stegvis och enligt till viss del förutsägbara mönster som kan observeras hos alla inlärare oberoende av ålder, modersmål och undervisning. 3.3.1 Kommunikativa situationer Språkinlärningen påverkas av flera skilda faktorer. Den sociala situationen har en avgörande betydelse. Språkanvändningsmönstret innebär exempelvis vilka personer inläraren talar med och i vilka situationer han/hon möter språket. När det gäller barn är det en viktig förutsättning att de även har tillgång till jämnåriga kamrater som fungerar som modeller för språkinlärningen. Den viktigaste faktorn i all språkinlärning är enligt Viberg (1996) att inläraren möter språket i lämpliga situationer som gör det möjligt att förstå åtminstone det väsentliga av det som sägs och att dessa situationer med tiden blir tillräckligt varierade. Yttranden som riktas till inläraren, inflödet, bearbetas mentalt. Stora delar av bearbetning sker helt

9 omedvetet. Successivt lagras fler och fler former samtidigt som tolkningen av betydelse och funktion av kända former blir mer tillförlitlig. På detta sätt bygger inläraren upp kunskaper i målspråket. Med hjälp av dem kan inläraren tolka och även själv bilda yttranden på språket. Språkbehärskningen utvecklas genom att inläraren konfronteras med nya språkliga element i engagerande situationer. Detta gäller både vid inlärning av förstaspråk och vid inlärningen av ett andraspråk. Både barn och vuxna har en naturlig förmåga att ta fram nya element i naturlig kommunikation. 3.3.2 Strategier För att kunna kommunicera måste en inlärare till att börja med bryta ner språket i hanterliga bitar. Detta innebär att inlärarens egna yttranden karakteriseras av förenklingar och generaliseringar. Grammatiskt kan förenklingen yttra sig genom att ändelser och formord utelämnas. På uttalssidan kan förenklingen ske genom reduktion av konsonantgrupper, exempelvis springer blir pringer. Inom ordförrådet kan förenklingen yttra sig framför allt genom överanvändning av de mest frekventa orden (Viberg, 1996). Den som lär sig ett språk arbetar aktivt med att bygga upp generella regler på olika nivåer. Detta visar sig tydligast genom övergeneraliseringar. Med övergeneraliseringen menas att en regel används utöver sitt giltighetsområde utan att man beaktar olika restriktioner och undantag som ofta finns i ett språk, exempelvis inom morfologin får man former som gådde, komde (Lindberg, 2006). Samtidigt med förenklingen av språket sker hela tiden en successiv utveckling mot ett mer komplext och varierat språk. Utvecklingen sker i bestämda steg hos alla som lär sig ett språk. Vissa inlärningsgångar är gemensamma för alla typer av inlärare, oavsett om det gäller barn eller vuxna eller om man lär sig ett visst språk som modersmål eller som ett andraspråk. Enligt Viberg (1993) är ordförrådet organiserat som två stora nätverk, ett där man söker efter besläktade ordformer medan det andra söker efter ordbetydelser. Formnätverket utvecklas i regel fortare än betydelsenätverket (Viberg, 1996). Med hjälp av den kommunikativa kompetensen som redan byggts upp kan inläraren kommunicera på målspråket och tolka och producera nya yttranden. Individuella skillnader som motivation, inlärningsstil och allmän intelligens styr olika inlärningsprocesser men har viktiga konsekvenser även för språkanvändningsmönstret. Förstaspråkets inflytande på inlärningen av andraspråket kallas en sammanfattande term för transfer. Det kan yttra sig på många olika sätt. När överföringen leder till fel, då överensstämmelsen är ofullständig eller helt saknas, kallas det för negativ transfer medan positiv transfer ger korrekt resultat. Negativ transfer har ofta överdrivits eftersom den är lättare att lägga märke till än positiv transfer (Viberg, 1996).

10 3.3.3 Språkinlärning, en tidskrävande process Barnet behärskar de grundläggande dragen i modersmålets uttal och grammatik redan tidigt i förskoleåldern. Basen är normalt fullt utvecklad redan vid skolstarten och det sker en mycket omfattande språkutveckling under skolåren. Däremot utvecklas ordförrådet genom hela livet, men redan vid skolstarten har ordförrådet nått till 10 000 ord i storleksordningen på modersmålet. Elevernas passiva ordförråd i sitt modersmål kan mycket väl omfatta uppåt 40 000 ord när de går ut gymnasiet (Viberg, 1996). Språkinlärningen är en tidskrävande process. Ofta underskattar man hur lång tid det tar att lära sig ett språk. Små barn tar flera år på sig för att lära sig grunder i sitt modersmål samtidigt som de fortfarande har mycket kvar att lära då de börjar skolan. Man räknar till exempel med att barn i skolåldern lär sig flera tusen nya ord varje år i skolan. Enligt tidigare forskning är barn bättre på att lära sig språk än vuxna. Denna teori kan preciseras i olika riktningar såsom att barn oftare når en inföddnivå eller att barn lär sig snabbare och effektivare. Inom forskningen har uppläggningen av olika studier varierat beroende på vilka sådana mer preciserade frågeställningar man velat testa. Krashen har jämfört språkbehärskning och framförallt brytning i uttalet hos personer som påbörjat inlärningen vid olika ålder. Genomgående fann han att yngre inlärare når högre slutnivå. De tycks också lära sig mer effektivt (Viberg, 1996). Long hävdar enligt Viberg, att det finns skilda känsliga perioder för olika delar av språkbehärskningen. Under de perioderna är inlärningen helt framgångsrik men efter dessa är den oregelbunden eller ofullständig (Viberg, 1996). I all språkinlärning är det viktigt att stödja den spontana inlärningen med ett varierat men samtidigt begripligt språkligt inflöde och eleverna bör ges tillfälle att använda språket kommunikativt. Enligt Lindberg visar olika undersökningar (Harley, 1993, Lightbown & Spada, 1994) att kommunikativt inriktad undervisning kan förbättras genom att man kompletterar undervisningen i rimliga mått med fokus på form (Lindberg, 1996). Undersökningar från USA och Canada beskriver hur lång tid det tar för nyanlända invandrarbarn i skolåldern att komma ikapp de engelskspråkiga eleverna. Av dessa undersökningar, som bygger på ett omfattande material, framgår att den individuella variationen är stor, men att de nyanlända i regel hade lärt sig delta i vardaglig, muntlig kommunikation efter cirka två år. Det största problemet för barn i skolåldern var inte den vardagliga kommunikationen utan vad som genomgående visat sig ta betydligt längre tid är att hinna i kapp de infödda eleverna i läsämnena. Denna process tar mellan fyra och åtta år enligt ovannämnda undersökningarna (Viberg, 1996). Även barnets ålder vid ankomsten verkade ha betydelse. Barn som anlände under allra första skolåren hade det svårast. Detta kan hänga ihop med att den grundläggande läsoch skrivinlärningen på modersmålet hade blivit avbruten. Däremot de barn som fick fullfölja den grundläggande läs- och skrivinlärningen på modersmålet hade lättare att komma ikapp de engelskspråkiga eleverna. Ytterligare framkom en skillnad mellan olika ämnen. Exempelvis kunskaper i matematik tenderade att utvecklas tidigare än andra läsämnen (Viberg, 1996).

11 3.3.4 Interaktionens betydelse Den viktigaste drivkraften för språkinlärning är umgänge och interaktion med andra människor. I början har föräldrar, kamrater och syskon en mycket betydelsefull roll som barnets partners i samtal och de fungerar samtidigt som draghjälp. Lyhördhet och samarbetsvilja från de vuxnas sida med ständiga anpassningar till barns språkliga och kognitiva nivå är karakteristiska drag för interaktion som bidrar till en positiv utveckling hos barn (Lindberg, 1996). Samspelet med omgivningen är helt avgörande för barnets kognitiva och språkliga utveckling enligt Lainio. Författaren menar att genom att man förstärker det barnet säger, leder man det framåt till mer avancerat språkbruk. Barnet självt vill och behöver kommunicera. Genom att testa och samspela lär sig barnet så småningom hur man gör. Under detta samspel skapar barnet ständigt nya konstruktioner av de språkliga medel och regler det redan har lärt sig (Lainio, 2006). Wellros (1998) menar att den medvetna språkliga kommunikationen alltid har ett bestämt syfte och språkets pragmatiska regler fungerar därför som en del av de förhållandevis färdiga kommunikationsstrategier som finns inbyggda i språket. Enligt Wellros innefattar språkets pragmatik de regler och sociala konventioner som styr språkanvändningen av orden i olika situationer. När man talar sitt modersmål är man sällan medveten om pragmatiska regler när man kommunicerar med varandra. Man väljer automatiskt de rätta replikerna i de aktuella situationerna, och så gör även ens samtalspartner. Varje misslyckande i språkanvändningen får sociala konsekvenser och försämrar självförtroendet och självbilden enligt författaren. Krashen påpekar, att vi lär oss ett nytt språk antingen naturligt, genom tillägnande eller genom inlärning. Han anser att tillägnandet som sker spontant ger bästa resultat för andraspråksinlärare. Han understryker vikten av att det språkliga inflödet befinner sig över inlärarens språkliga nivå. Krashen förespråkar därför en undervisning som är innehållsinriktad och har kommunikativt fokus (Lindberg, 1996). Lindberg (1996) menar att arbete i heterogent sammansatta smågrupper lämpar sig väl i mångkulturella klasser där språk- och kunskapsnivån ofta varierar. Författaren förespråkar därför heterogent sammansatta grupper med avseende på etnicitet, språk, kön och olika förmågor hos barnen för att gruppmedlemmarna ska kunna dra nytta av varandras olikheter på bästa sätt. Enligt Lindberg kan arbete i mindre grupper skapa ett tryggare klimat och bidra till att höja deltagarnas motivation. 3.3.5 Domäner i språkanvändningen Den tvåspråkige växlar ofta språk i olika situationer. Ett viktigt begrepp som används för att beskriva detta är domän. Exempelvis familj, skola, arbete, vänkrets och religion betraktas som viktiga domäner. För ett barn i skolåldern är de viktigaste domänerna hem, skola och fritid. I det avseendet kan skolan betraktas som en bestämd språkanvändningsdomän (Viberg, 1996). Skolan spelar en viktig roll som inlärningsmiljö för kunskaper och språkliga färdigheter som man normalt inte lär sig lika aktivt och långsiktigt i hemmet. Av den anledningen är valet av daghem och skola viktiga redan från första början. Om man satsar på

12 tvåspråkighet först i skolåldern har man förlorat en stor del av den mest kreativa och intensiva tiden för barnets språkinlärning (Lainio, 2006). Många faktorer inverkar på hur skickliga barn blir på att lära sig det som skolan och vuxenvärlden förväntar sig. Den omgivande sociala miljön, samhällets attityder till de inblandade språken och talargrupperna, familjens inställning, utbildningstraditioner och kunskaper hör till de viktiga faktorerna. Men samtidigt handlar det också om hur skolan lär ut eller får barnen att lära in på egen hand (Lainio, 2006). 3.3.6 Förebilder i språkanvändningen Språkanvändningen fungerar som en motor i språkutvecklingen. Enligt Viberg (1996) är en viktig aspekt av språkanvändningen vilka talare av målspråket som en inlärare kommer i kontakt med. Olika typer av talare kan uppfattas som förebilder. Under de allra första åren är föräldrarna och andra vuxna som tar hand om barnet den viktigaste förebilden för barnets språkinlärning. Med åren blir jämnåriga kamrater allt viktigare som förebilder, redan i tre- till fyraårsåldern och speciellt i puberteten, när tonåringarna även språkligt markerar sin självständighet gentemot de vuxna. För tvåspråkiga ungdomar kan frigörelsen även påverka språkvalet. Både för utvecklingen av modersmålet och andraspråket är det viktigt att barnet har varierande tillgång till kontakter med både vuxna såväl som jämnåriga kamrater. Det är viktigt att främja kontakter med jämnåriga i och utanför skolan. Man talar på olika sätt med vuxna och med jämnåriga och även samtalsämnena växlar, vilket har konsekvenser framför allt för ordförrådet (Viberg, 1996). 3.3.7 Attityder Det finns en stor risk för att den viktiga resurs som flerspråkigheten kan innebära för individen, skolan och samhället i stort inte tas till vara när enspråkigheten görs till regel i skolan. Enligt Lindberg (2006) är det viktigt att flerspråkiga elever uppmuntras att utnyttja hela sin samlade kompetens, växla mellan sina olika språk och kreativt utveckla de möjligheter som tillhörighet i flera språk och kulturer erbjuder. Wellros (1998) hävdar att attityder är inlärda i samband med den övriga socialisationen och kopplade till känslor och är mer individuella än samhällsvärderingarna. Författaren diskuterar vidare att attityder bildas och formas parallellt med språkinlärningen. Barnet observerar föräldrarnas beteende gentemot det som ordet betecknar. På detta sätt utvecklar det ett visst förhållningssätt gentemot fenomen i sin uppväxtmiljö. Barn är mycket känsliga för omgivningens och framför allt för andra barns åsikter om hur de beter sig och för vilket språk de använder. Enligt Lainio (2006) kan en avvisande eller oförstående attityd till användningen av ett minoritetsspråk lätt leda till att barnet börjar skämmas för det språket. Det kan även leda till tillfällig och långvarig talvägran på det aktuella språket, speciellt när föräldrarna också talar och förstår majoritetsspråket. Således påverkas barnet direkt av en negativt inställd omgivning. Barnet ska återkommande ges möjligheter att vistas i en miljö där det avvikande språket är normalt eller helt nödvändigt, exempelvis genom besök hos släktingar.

13 Om föräldrarna inte uppmuntrar barnet till att använda modersmålet och börjar i stället tala majoritetsspråket blir det ofta mycket svårt att motivera barnet till att använda modersmålet även senare. 3.3.8 Språkutveckling inom skolans domän Även om hemmet spelar en central roll för barnets utveckling och skolgång har skolan en avgörande roll i barnets språktillägnande. Enligt Lainio kan hemmet inte kompensera för ett undervisningsbortfall i modersmålet. Föräldrarnas insatser har dock en stor betydelse i detta sammanhang. Det är viktigt att läsa för och med barnen, främst på modersmålet, speciellt om språket är i en samhälleligt svagare position. Det har även visat sig att ju mer man läser, desto bättre blir barnen i sin totala språkbehärskning (Lainio, 2006). När det gäller utvecklingen av färdigheter som har med skrivande och mer avancerade muntliga språkliga aktiviteter att göra, har skolan däremot en viktig roll. Inom pedagogisk forskning har man enligt Lindberg (1996) sedan länge betonat språkets betydelse för inlärning och vikten av att eleverna i skolan får rika möjligheter att genom interaktion med lärare och andra elever öva och utveckla sina språkkunskaper. Resultaten från Lindbergs studie (1996) om samtal och samarbete i språkundervisning visar att barnen spelar en mycket mindre aktiv roll i samtalen i skolan än i hemmen. I stället dominerar lärarna samtalen och tar de flesta initiativen huvudsakligen genom uppmaningar och frågor. Anmärkningsvärda är även resultaten som visar att innehållet i barnens repliker utvecklas betydligt mindre av lärarna än av föräldrarna. Tänkbara förklaringar till dessa resultat är för stora klasser, lärarnas tidsbrist och oro över att inte hinna med kursplanen, syn på inlärning och lärarrollen. Lindberg understryker vikten av att i språkundervisningen tillåts kreativa lösningar där alla tillgängliga resurser tas till vara även om det inte alltid leder till språkligt korrekta former. I detta sammanhang anses utflöde ge utrymme för en aktiv och kreativ språkanvändning hos inlärarna (Lindberg, 1996). 3.3.8.1 Kommunikativ språkundervisning All språkundervisning, såväl främmandespråksundervisning som andraspråksundervisning, måste ge rika tillfällen till språkanvändning, eftersom en kommunikativ språkförmåga förutsätter såväl kunskap om det språkliga systemet som förmåga att använda och omsätta denna kunskap i verklig kommunikativ språkanvändning. Innehåll och arbetssätt ses som en helhet i en kommunikativ språkundervisning. Arbetssättet är alltså en del av innehållet och innehållet en del av arbetssättet. Kommunikativ språkundervisning kännetecknas av fem drag; en stark betoning av interaktionens betydelse för inlärning av kommunikativa färdigheter, prioritering av autentiskt material i undervisningen, möjligheter för inlärarna att fokusera inte bara på själva språket utan även på sin egen inlärning, tillvaratagande av inlärarnas egna erfarenheter som utgångspunkt för undervisningen och slutligen en strävan att koppla språkinlärningen i klassrummet till språkliga aktiviteter utanför klassrummet. Lindberg understryker även lärarens roll att tillhandahålla lämpligt material och vägleda inläraren när det gäller att på olika sätt effektivisera språkinlärningen (Lindberg, 1996).

14 4. Metod och material 4.1 Urval Försöksgruppen för studien var heterogen med avseende på kön, ålder och språknivån i svenska. Försöksgruppen var homogen inom en given ram: alla i gruppen hade finska som modersmål. Valet av skola gjordes utifrån skolans målsättning när det gäller elevens utveckling till aktiv tvåspråkighet. Informantgruppen utgjordes av nio elever från årskurs 7-9, sex flickor och tre pojkar i åldern 13-15 år. Samtliga informanter hade finska som modersmål och alla hade studerat i Språkskolan från årskurs 1. Språknivåbedömning av elever i årskurs 9 gjordes av elevernas ordinarie lärare i svenska. Elevernas sista gällande betyg i svenska har tagits som underlag för studien. När det gäller elever från årskurs 7 och 8 har språkbedömningen gjorts muntligt av elevernas dåvarande lärare i svenska i avsaknad av gällande betyg. Undersökningen genomfördes i Språkskolan i Haparanda. Språkskolan är Torneås och Haparandas gemensamma grundskola, där hälften av eleverna i år 1-9 är från Torneå och andra hälften från Haparanda. Språkskolans bestyrelse består av ledamöter från båda länderna. Skolan följer den svenska lagstiftningen. Enligt Cummins (2000) ska varje enskild skola ha en språkpolicy. Skolan måste medvetet ta ställning till de språkförhållanden som gäller för att kunna fylla sin funktion. Alla pedagogerna ska lära sig hur man undervisar elever med olika språk och social mångfald. Fortsättningsvis menar han att så länge det inte finns någon heltäckande språkpolicy kommer man i skolorna generellt att betrakta undervisningen av andraspråkselever primärt som en uppgift bara för lärare i svenska som andraspråk. Effektiv undervisning för andraspråkselever kräver att alla lärare i skolan får information om relevant forskning och teori och tar ansvar enligt Cummins. Språkskolan kan anses ha en språkpolicy enligt Cummins krav. Strävan med skolans språkundervisning är att eleven utvecklar aktiv tvåspråkighet och att hon kan, vill och vågar använda språket som kommunikationsmedel. Skolans undervisningsspråk är finska och svenska. Undervisningen sker i huvudsak på elevernas modersmål. Grannspråket finska för svenska elever och svenska för finska elever är ett obligatoriskt ämne. Genom blandgrupperingar och gemensamma aktiviteter mellan språkgrupper ges elever möjligheter att utveckla sitt språkbruk. Enligt skolans kvalitetsredovisning från 2005 är grannspråket ett prioriterat utvecklingsområde. Språket som används i naturliga situationer ses som viktiga tillfällen för lärande av grannspråket. Detta har visat sig ge resultat, speciellt med de yngre eleverna. Även ämnesundervisning på grannspråket enligt skolans kvalitetsredovisning har visat sig vara framgångsrik. Vidare konstaterar man att alla pedagoger i Språkskolan är språkutvecklare och ser sin roll i grannspråkslärandet, varje lärare/pedagog representerar ett språk. Tilläggas kan enligt skolans kvalitetsredovisning från 2005 att även ämnesundervisning på grannspråket hade visat sig ge resultat. Undervisningen hade blivit mer kontextbunden, kommunikativ och baserad på produktion istället för reproduktion.

15 4.2 Metod Inledningsvis är det viktigt att reda ut begreppet uppfattningar som är av högsta väsentlighet i det föreliggande arbetet. Utgångspunkten i denna rapport är elevers uppfattningar och då syftas det mot deras erfarenheter, intryck och känslor de haft kring sin tvåspråkighetsutveckling. Genom att välja en kvalitativ forskningsmetod framför en kvantitativ öppnas möjligheter att upptäcka och belysa elevers uppfattningar på ett djupare och mer nyanserat sätt i jämförelse med kvantitativa metoder, vilket resulterade i att valet av undersökningsmetod i detta arbete blev relativt enkelt. Intervjuer erbjuder det spektrum som behövs för att kunna svara på frågeställningar i detta sammanhang. Enligt Widerberg (2002) definieras kvalitet gällande kvalitativ respektive kvantitativ forskningsmetod som karaktären eller egenskaperna hos någonting medan kvantitet handlar om den mängd som gäller för dessa karaktärsdrag eller egenskaper. En kvalitativ forskning syftar således till att klara ut ett fenomens karaktär eller egenskaper medan kvantitativ forskning handlar mer om att låta mängder fastställas. Den kvalitativa forskningen söker därför i första hand efter fenomenets innebörd eller betydelse medan den kvantitativa forskningen i första hand söker efter dess förekomst eller frekvens enligt Widerberg. 4.2.1 Kvalitativa intervjuer I studien användes kvalitativa metoder, intervjuer med nio elever från årskurs 7-9. Intervjuerna bestod av 24 frågor, som kompletterades med följefrågor vid behov. Frågorna presenteras i bilagan. Intervjuspråket var finska med hänsyn till informanternas modersmål. Intervjusvaren har sedan bearbetats och översatts till svenska av uppsatsförfattaren. Enligt Trost (2005) är målet med kvalitativa intervjuer att komma åt vad den intervjuade menar eller hur han eller hon uppfattar ett ord eller företeelse. I detta sammanhang påpekar han vikten av att kunna visa att data är insamlade på sådant sätt att de är trovärdiga och relevanta för den aktuella problemställningen. I anslutning till frågor om trovärdighet berör Trost frågan om objektivitet i anslutning till intervjuer och menar att som intervjuare bör man undvika att tvinga på den intervjuade sina egna åsikter eftersom det är den intervjuades föreställningar man vill få fram och förstå. Vidare konstaterar Trost (2005) att man kan med tur och hårt arbete finna många intressanta skeenden, åsikter och mönster i ett otroligt rikt material när det gäller intervjusvar. Enligt Backman (1998) är en vanlig missuppfattning att det är lätt att genomföra kvalitativa studier. Han menar att observationer och intervjuer ställer mycket stora krav på den som genomför dem utifrån ett kvalitativt perspektiv.

16 4.3 Genomförande Datainsamlingen genomfördes under vecka 43, 2006. I samråd med lärarna i respektive klass valdes inledningsvis ut en heterogen grupp informanter med avseende på ålder, kön och språknivå i svenska. De elever som ingick i studien gick ifrån sin ordinarie verksamhet till ett angränsande rum där författaren till studien genomförde intervjuerna. Intervjuspråket var finska på grund av att eleverna skulle få ett större utrymme språkligt och att de skulle kunna leverera så komplexa svar som möjligt. Vikten av att upplysa eleverna om tystnadsplikt och vad det innebär understryks av Trost (2005). Detta har poängterats inför varje intervjutillfälle. Ambitionen med intervjuerna var att förhålla sig så konkret som möjligt gentemot informanterna och att undvika frågor som kunde leda till att hon/han kanske höll med även om svaret egentligen inte överensstämde med den egna åsikten. De kvalitativa intervjuerna gjordes individuellt i en avskild miljö. Fortlöpande anteckningar fördes under intervjuns gång och kompletterades med minnesanteckningar efter intervjuns slut. Intervjuaren ställde korta och koncisa frågor för att få en genomtänkt struktur i intervjun. Däribland har det även uppkommit några öppna frågor för att undvika för snäva svarsalternativ. 5. Resultat 5.1 Sammanfattning av intervjuerna Inledningsvis definieras elevernas modersmål och tvåspråkighetsprofil utifrån den teoretiska bakgrund som presenterats i avsnitt 3.2. Sedan presenteras elevernas uppfattningar om vilka faktorer som påverkat deras utveckling till tvåspråkighet. 5.2 Elevernas tvåspråkiga profil Enligt de fyra kriterierna ursprung, kompetens, funktion och identifikation definieras i enlighet med intervjusvaren alla elever ha finska som modersmål. Finska var det språk de först och ursprungligen hade lärt sig och det språk de behärskade bäst. De använde finska mer än svenska i de flesta situationer och hade lättast att uttrycka sina känslor på. De intervjuade upplevde ha ett varmt och känslomässigt förhållande till finska språket enligt identifikationskriteriet. Alla intervjuade definieras som sekundärt tvåspråkiga vilket syftar på sättet att bli tvåspråkig. Kompetensen i svenska hos informanterna hade åstadkommits genom systematisk, formell undervisning. Enligt den funktionella definitionen av tvåspråkighet som innebär att en person omväxlande använder två språk och kan övergå från det ena språket till det andra fanns det två deltagare som kunde definieras som tvåspråkiga. En av eleverna definierades som tvåspråkig enligt identifikationskriteriet vilket innebär att den tvåspråkiga är en person som identifierar sig själv som tvåspråkig/med två språk och/eller två kulturer. Slutligen kan alla elever anses vara tvåspråkiga utifrån definitionen additiv tvåspråkighet vilket syftar på det kvalitativa resultatet av

17 tvåspråkigheten. Tillägnandet av det andra språket hade inte skett på bekostnad av modersmålet och riskerade inte att ersättas av det. Anmärkningsvärt i resultatet är att två av de intervjuade eleverna med formell undervisning i svenska från ett tidigare stadium hade uppnått högre språknivå utifrån det funktionella kriteriet. En av de intervjuade som definierades som tvåspråkig även enligt identifikationskriteriet var född i Sverige men hade flyttat till Finland vid tre års ålder. Tabell 1. De intervjuade elevernas tvåspråkiga profil. Namn* Modersmål Ålder Betyg i Tvåspråkig svenska profil Päivi (f) Finska 15 år MVG Sekundär Additiv Maria (f) Finska 15 år VG Sekundär Additiv Janne (p) Finska 15 år VG Sekundär Additiv Liisa (f) Finska 15 år VG Sekundär Additiv Mirella (f) Finska 14 år VG Sekundär Additiv Katja (f) Finska 14 år VG Sekundär Additiv Pekka (p) Finska 14 år MVG Sek. identifik. Funkt. additiv Julia (f) Finska 13 år MVG Sekundär Funk. additiv Ari (p) Finska 13 år VG Sekundär Additiv * Elevernas namn har anonymiserats. Daghem/ Förskola Svenskspråkig Svenskspråkig Finskspråkig Finskspråkig Finskspråkig Finskspråkig Svenskspråkig Svenskspråkig Finskspråkig 5.3 Motivation och kommunikation de viktiga faktorerna Fyra av deltagarna hade gått ett svenskspråkigt dagis/förskola vilket hade påverkat inlärningen av svenska positivt. Framför allt hade det haft en grundläggande effekt särskilt på uttalet och ordförrådet. Attityden till svenska språket tycktes ha utvecklats i en positiv riktning under åren. Tre av de intervjuade eleverna med ett svenskspråkigt daghem/förskola bedömdes ha kunskaper som motsvarade betyg MVG i ämnet. Deltagarna var överlag motiverade att lära sig svenska och det var just motivationen som hade en tydlig positiv påverkan på elevernas språkutveckling. Eleverna tycktes ha ett klart mål att sträva efter med sina språkstudier. Jag är motiverad och då blir det helt enkelt lättare att tillägna mig det språket. (Janne) Jag vill fortsätta mina studier på Euro-gymnasiet i Torneå. Goda språkkunskaper innebär en möjlighet för mig att studera och jobba i bägge länderna. Studier i svenska och andra språk ser jag som en investering på min framtid. (Mari)

18 De intervjuade var väl medvetna om betydelsen av att vara tvåspråkig i ett gränsområde mellan Finland och Sverige. Tvåspråkig omgivning tycktes erbjuda gott om tillfällen att använda språket dagligen. Eleverna ville ta vara på de tillfällen och deras ambition var att kunna kommunicera på svenska när det behövdes i vardagen. De hade klar insikt i att kunskaper i både finska och svenska är en förutsättning för att kunna medverka i båda länderna. Vidare tycktes deltagarna väl medvetna om vilka möjligheter som kunskaper i språk och kultur kunde ge samt nyttan av sociala kontakter på båda sidor om gränsen, inte minst på grund av det faktum att tvåspråkighet även ger kompetens till fortsatta studier i såväl Finland som i Sverige. I gränsområdet är det extra viktigt att kunna kommunicera på olika språk. Man vill ju umgås med olika slags människor och risken är större här att man inte råkar ha samma modersmål. (Liisa) Jag vill studera i Sverige i framtiden eftersom jag har fått en bra bild av Sverige och tror nog att jag skulle trivas där. (Pekka) De intervjuade eleverna kände respekt och förståelse för andra kulturer och tycktes ha utvecklat ett internationellt perspektiv. De kunde se sig själv även i det globala sammanhanget. De tycktes även förstå vikten av att förbereda sig för ett samhälle med täta kontakter över kultur- och nationsgränser. Eleverna verkade ha utvecklat förståelse för den kulturella mångfalden inom landet. I det globala sammanhanget upplevdes engelskan vara ett lingua franca, ett gemensamt språk, användbart i olika miljöer. Kunskaper i engelska ansågs således vara viktiga för elever nu och i framtiden. Familjernas attityd till det svenska språket varierade något. Eleverna menade att de fick stöd av sina familjer i studierna utom i ett fall där föräldrarna tycktes påverka elevens motivation negativt genom att ställa alltför höga krav på eleven när det gällde studier i svenska. Mina föräldrar är inte så bra på svenska men de tycker ändå att det är viktigt att satsa på svenska. (Ari) I hemmet jämförs jag med min syster som talar perfekt svenska. Det känns riktigt jobbigt, eftersom jag inte känner mig lika duktig i det. Jag föredrar engelska framför svenska. (Päivi) Några av deltagarna hade kontakter i Sverige genom svenskspråkiga släktingar och vänner. Umgänget kunde innebära att kommunikation skedde enbart på svenska. Eleverna upplevde att de tillfällen där de fick testa sina språkkunskaper, var de tillfällen som uppmuntrade dem att uttrycka sig på svenska och lära sig mer av språket. De hade kontakter med jämnåriga svensktalande i skolan men också genom olika fritidsaktiviteter som musik, idrott och via Internet. Kontakterna upplevdes som viktiga för språkanvändningen och hela språkutvecklingen. Man pratar ju på ett visst sätt med kompisar och det spelar inte så stor roll om man gör fel, det är väl inte så farligt, bara man blir förstådd. Med vuxna försöker man prata så korrekt som möjligt. (Janne) Fritidsintressen har hjälpt mig en hel del i min språkinlärning. Man blir mer intresserad av svenskan genom olika aktiviteter och då vill man lära sig mer. (Pekka) När jag pratar med mina svensktalande kompisar, brukar jag snappa upp nya ord och uttryck här och där och försöker komma ihåg dem. (Liisa)

19 Skolan i sin helhet uppgavs spela en väsentlig roll när det gällde elevernas attityder till tvåspråkighet och deras utveckling i detta sammanhang. Åsikterna om skolans del därvid lag var i stort sett positiva och skolan upplevdes som viktig och grundläggande för hela språkutvecklingen. Eleverna hade en klar bild om det gemensamma kulturarvet och dess betydelse för området men även globalt. De intervjuade var klart medvetna om de möjligheter som flerspråkigheten innebär för en individ, inte bara när man bor i ett gränsområde utan även internationellt sett. Attityden har förändrats genom åren och mycket tack vare skolan. Nu förstår jag vilken nytta det innebär att kunna kommunicera på andra språk också. (Ari) Jag tror nog att min svenska inte hade blivit så bra som den är nu om jag hade gått någon annan skola. Man är liksom van med bägge språk från lågstadiet och det känns helt naturligt. (Mari) 5.4 Kommunikation mellan språkgrupperna Kommunikationen mellan de finsk- och svensktalande eleverna tycktes fungera förhållandevis bra, den bidrog till elevernas språkutveckling. Kommunikationen flöt naturligt och samtalen mellan grupperna upplevdes inte särskilt påfrestande även om kommunikation inte upplevdes vara lika effektiv som kommunikationen på finska bland eleverna. Det naturliga språkbruket upplevdes som synnerligen effektivt sätt när det gäller elevernas språkinlärning. Det kändes lätt för eleverna att plocka upp nya språkliga element i den naturliga kommunikationen med varandra. De intervjuade eleverna behärskade inte svenska språket tillräckligt väl på ett djupare plan. De ansåg sig ha brister i att kunna producera svenska utifrån vad som är språkligt korrekt och vad som är socialt godtaget i den aktuella situationen. De intervjuade upplevde också, att de hade brister när det gällde att kunna uttrycka känslor på grannspråket. Gemensamma lektioner var i hög grad uppskattade och eleverna ansåg att de lärde sig mycket under de lektionerna. De kände sig engagerade och aktiva under lektionerna. Arbetet i mindre grupper upplevdes tryggt och tycktes höja elevernas motivation. Samspel med den andra språkgruppen uppfattades underlätta förståelsen och användningen av språket i kommunikation av olika slag. Det inverkade mycket positivt även på uttalet. Under rasterna kommunicerade man både med de svensktalande och finsktalande, ibland mer inom sin egen språkgrupp. De svensktalande upplevdes ha mer kunskaper i finska jämfört med de finsktalande och deras språkkunskaper i svenska. Jämnåriga kamrater upplevdes som viktiga förebilder för språkanvändning. Man ville gärna testa nya yttranden och nya konstruktioner i språket. Man talade på ett annat sätt med jämnåriga än med vuxna och samtalsämnena varierade beroende på vem man pratade med. Korrigeringar av språket förekom i samtal både med vuxna som eleverna emellan. Man var extra fokuserad på form i samtal med vuxna i skolan. I vissa fall tycktes detta vara ett hinder för kommunikationen på det aktuella språket. Eleverna ansåg att det var lättare att berätta om vardagliga saker på svenska men när samtalsämnena handlade om något specifikt, exempelvis mer sällsynta uttryck eller termer, ville man gärna växla till sitt modersmål eftersom ordförrådet inte upplevdes vara tillräckligt. Ett exempel på sådana samtalssituationer var svårigheter att uttrycka