KF Naturvårdsprogram. Antagen av kommunfullmäktige

1998.0150.260 KF 5-2001-01-25 Naturvårdsprogram Antagen av kommunfullmäktige - 2001-01-25

1 INLEDNING...3 2 HISTORIK...4 2.1 SYFTE... 4 2.2 ANVÄNDNINGSOMRÅDEN... 4 2.3 BERÖRINGSPUNKTER MED ANDRA DOKUMENT... 5 3 LAGSTIFTNING...5 4 ÖVERSIKTLIG BESKRIVNING AV NATURFÖRHÅLLANDEN OCH KULTURHISTORIA I KARLSKOGA KOMMUN...6 4.1 ALLMÄN BESKRIVNING AV KARLSKOGA KOMMUN... 6 4.2 NATURGIVNA FÖRUTSÄTTNINGAR I KARLSKOGA KOMMUN... 7 4.2.1 Allmänt...7 4.2.2 Klimat...7 4.2.3 Mark...7 4.2.4 Vatten...8 5 NATURVÅRD OCH BIOLOGISK MÅNGFALD...9 5.1 NATIONELLA NATURVÅRDSMÅL... 9 5.2 REGIONALA MILJÖMÅL FÖR ÖREBRO LÄN... 9 5.3 KARLSKOGA KOMMUNS NATURVÅRDSMÅL... 9 5.3.1 Åtgärdsmål...10 5.4 VAD ÄR NATURVÅRD?... 11 5.5 VAD ÄR BIOLOGISK MÅNGFALD?... 11 5.5.1 Historik...12 5.6 ANALYS... 12 5.7 HUR SKA MÅLSÄTTNINGEN FÖR NATURVÅRDEN I KOMMUNEN UPPNÅS?... 14 5.7.1 Organisation och genomförande...14 6 GEOLOGI...14 6.1 MÅL FÖR BERG- OCH GRUSTILLGÅNGAR I KARLSKOGA KOMMUN... 14 6.1.1 Åtgärdsmål...15 6.2 BAKGRUND... 15 6.2.1 Berggrunden i Karlskoga kommun...15 6.2.2 Jordarter i Karlskoga kommun...16 6.3 TÄKTVERKSAMHET... 16 6.3.1 Bergtäkter...16 6.3.2 Grustäkter...17 6.4 ANALYS... 17 6.4.1 Analys av Karlskoga kommuns geologiska bildningar...17 7 SKOGSLANDSKAPET...18 7.1 NATIONELLA MÅL FÖR SKOGSLANDSKAPET... 18 7.2 MÅL FÖR SKOGSLANDSKAPET I KARLSKOGA KOMMUN... 18 7.2.1 Åtgärdsmål...19 7.3 MÅL FÖR KOMMUNENS EGEN SKOGSMARK... 20 7.3.1 Åtgärdsmål För kommunen...21 7.4 BAKGRUND... 21 7.4.1 Karlskoga kommuns skogslandskap...22 7.5 ANALYS... 23 7.5.1 Analys av kommunens skogslandskap...24 8 ODLINGSLANDSKAPET...25 8.1 NATIONELLA MÅL FÖR JORDBRUKSLANDSKAPET... 25 8.2 MÅL FÖR ODLINGSLANDSKAPET I KARLSKOGA KOMMUN... 26 8.2.1 Åtgärdsmål...26 1

8.3 MÅL FÖR KARLSKOGA KOMMUNS EGEN JORDBRUKSMARK... 27 8.3.1 Åtgärdsmål på kommunal jordbruksmark...27 8.4 BAKGRUND... 28 8.4.1 Odlingslandskapet i Karlskoga kommun...28 8.5 ANALYS... 29 8.5.1 Analys av odlingslandskapet i kommunen...29 9 SJÖAR OCH VATTENDRAG...30 9.1 NATIONELLA MÅL... 30 9.2 MÅL FÖR SJÖAR OCH VATTENDRAG I KOMMUNEN... 30 9.2.1 Åtgärdsmål...31 9.3 BAKGRUND... 32 9.3.1 Sjöar och vattendrag i Karlskoga kommun...32 9.4 ANALYS... 34 9.4.1 Analys av sjöar och vattendrag i kommunen...34 10 VÅTMARKER...35 10.1 NATIONELLA MÅL... 35 10.2 KARLSKOGA KOMMUNS MÅL FÖR VÅTMARKSOMRÅDEN... 35 10.2.1 Åtgärdsmål...36 10.3 BAKGRUND... 36 10.3.1 Våtmarker i Karlskoga kommun...37 10.4 ANALYS... 37 10.4.1 Analys av kommunens våtmarksområden...38 11 TÄTORTSNÄRA GRÖNOMRÅDEN...39 11.1 NATIONELLA MÅL... 39 11.2 MÅL FÖR KARLSKOGAS TÄTORTSNÄRA GRÖNOMRÅDEN... 39 11.2.1 Åtgärdsmål...40 11.3 BAKGRUND... 40 11.3.1 Grönområdenas funktion och betydelse...40 11.3.2 Biologisk mångfald i tätorter...41 11.3.3 Grönområden i Karlskoga...41 11.3.4 Planer som påverkar grönområdena i tätorten och andra rekreationsområden i kommunen...42 11.4 ANALYS... 43 11.4.1 Analys av tätortsnära grönområden i kommunen...43 12 NATURRESERVAT OCH NATURRESERVATSFÖRSLAG...44 12.1 MÅL FÖR KARLSKOGA KOMMUNS ARBETE MED ATT SKYDDA VÄRDEFULLA NATUROMRÅDEN... 44 12.2 ALLMÄNT... 44 12.3 NATURRESERVAT I KARLSKOGA KOMMUN... 44 12.4 FÖRSLAG PÅ OMRÅDEN I KOMMUNEN SOM BÖR SKYDDAS... 45 13 ORDLISTA OCH DEFINITIONER...47 14 REFERENSER...49 2

1 INLEDNING Sverige deltar i flera internationella miljösamarbeten som FN, EU, Europarådet, Nordiska samfundet samt med Östersjöns kuststater. Sverige har ratificerat flera konventioner, bl.a. den europeiska naturskyddskonventionen, Bernkonventionen, som syftar till att skydda europeiska arter av vilda djur och växter och även deras levnadsområden. För att skydda natur, vilda djur och växter har EU skapat ett nätverk, Natura 2000, som ska utgöras av ett europeiskt ekologiskt nätverk av skyddade naturområden. Varje medlemsland ansvarar för att skydda och vårda sina Natura 2000-områden. Sedan hösten 1995 arbetar Sveriges länsstyrelser tillsammans med Naturvårdsverket om att bygga upp nätverket i Sverige. EU kommissionen beslutar först år 2004 om hur hela nätverket i Natura 2000 kommer att se ut. De områden som ska ingå i nätverket ska innehålla de naturtyper eller arter som listas av två EU direktiv, ett fågeldirektiv och ett habitatdirektiv. Fågeldirektivet handlar om bevarandet av vilda fåglar och habitatdirektivet om bevarandet av livsmiljöer samt vilda växter och djur. Fisksjön i Karlskoga kommun, finns upptagen på listan för nätverksbildningen Natura 2000 i Sverige. Fisksjön är sedan tidigare skyddad genom naturreservatsbildning, för sitt rika fågellivs skull. Till grund för miljövårdsarbetet i Sverige finns flera riksdagsbeslut och regeringspropositioner. De övergripande målsättningarna med miljövårdsarbetet sammanfattas i fyra punkter: Skydda människors hälsa. Bevara den biologiska mångfalden. Hushålla med naturresurser. Skydda natur och kulturlandskap. Prop. 1990/1991, En god livsmiljö Naturvården är en del i miljövårdsarbetet och i sitt vidaste begrepp handlar naturvård om att bevara grunden för allt levande. På regional nivå har för Örebro län framtagits ett handlingsprogram Bra miljö blir bättre - En strategi för miljöarbetet i Örebro län. Bra miljö blir bättre är ett handlingsprogram, fastställt av länsstyrelsen, med regionala miljömål för bl a bevarandet av befintliga livsformer, luftkvaliteten i regionen, nyttjandet av marker och vattenkvaliteten i sjöar och vattendrag. På kommunal nivå riktas miljöarbetet mot Agenda-21 samt framtagandet av föreliggande naturvårdsprogram. Naturvårdsprogrammet ska tillsammans med Agenda 21-arbete ligga till grund för Karlskoga kommuns framtida naturvårdsarbete. Programmet har tagits fram enligt Naturvårdsverkets arbetshandling 1997-05-20 Råd kring naturvårdsplanering och naturvårdsprogram. 3

Kommunfullmäktige har under 1998 tagit beslutet att de långsiktigt övergripande målen för Karlskoga kommun ska utgöras av de fyra systemvillkoren, vilka ingår i Det naturliga steget. De fyra systemvillkoren är: Koncentrationerna av ämnen från jordskorpan ska inte systematiskt öka i naturen. Koncentrationerna av ämnen från samhällets produktion ska inte systematiskt i öka i naturen. Det fysiska underlaget för naturens produktion och mångfald ska inte systematiskt utarmas. Hushållningen med resurser ska vara så effektiv och rättvis att mänskliga behov tillgodoses överallt. 2 HISTORIK 2.1 SYFTE Naturvårdsprogrammet är Karlskoga kommuns långsiktiga policydokument avseende naturvård och ska behandla naturvårdsfrågorna i det kommunala perspektivet. Syftet med naturvårdsprogrammet är att det ska: Utgöra en samlad redovisning av naturvårdens bevarandeintressen. Underlätta och ge riktlinjer för naturvårdsarbetet i kommunen. Säkerställa biologisk mångfald'. Ange inriktning för hur miljömål ska nås. Utgöra beslutsunderlag vid vägning mellan naturvårdsintressen och andra intressen rörande markoch vattenanvändningen. Peka ut i dag kända och skyddsvärda områden som ska bevaras. 2.2 ANVÄNDNINGSOMRÅDEN Naturvårdsprogrammet har flera väsentliga funktioner och kan användas i olika avseenden t ex utgöra underlag för: Fysisk planering på kommunal nivå Översiktsplanen Tillämpning av bl.a. naturresurslagen, naturvårdslagen, vattenlagen, skogsvårdslagen, skötsellagen, plan- och bygglagen och kulturminneslagen Ställningstaganden i enskilda naturvårdsärenden 4

Peka ut de områden som har stora värden för naturvård och friluftsliv och som är representativa och kännetecknande för landskapet Samordning och styrning av ekonomiska insatser för vård av värdefulla områden och objekt 2.3 BERÖRINGSPUNKTER MED ANDRA DOKUMENT Naturvårdsprogrammet är ett fristående dokument, som ska utgöra underlag för andra kommunala planer och dokument. För att de övergripande naturvårdsmålen ska uppnås, krävs att naturvårdsarbetet integreras i övrig verksamhet. Det är därför viktigt att det sker en samverkan mellan fysisk planering och naturvårdsarbetet, dels inom kommunen och dels mellan Karlskoga och angränsande kommuner. 3 LAGSTIFTNING Vid all användning av mark och vatten skall hänsyn tas till natur- och kulturmiljön inom alla verksamhetsområden. Naturvården är en såväl statlig som kommunal angelägenhet. Följande lagar och förordningar är exempel på lagstiftning som kommunen kan agera med hjälp av: Miljöbalken Plan- och bygglagen (PBL) med förordning - med stöd av PBL kan kommunen, genom fysisk planering, tillgodose bl a naturvårdens, friluftslivets och kulturmiljövårdens intressen vid behandling av ärenden som rör användningen av mark och vatten. Skogsvårdslagen (SVL) med förordning - lagen innehåller samhällets krav på skogsbrukare, bl a att hänsyn ska tas till naturvården vid skogsskötsel. Lagen om skötsel av jordbruksmark (SkL) med förordning - vid skötsel av åkermark och kultiverad betesmark inom jordbruksfastigheter ska brukaren ta hänsyn till naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen. Lag om kulturminnen med förordning - bidrar indirekt till skydd av naturen genom att vissa kulturmiljöer intimt hänger samman med bevarandevärd naturmiljö. Väglagen - vid byggande av väg ska en plan med miljökonsekvensbeskrivning upprätthållas. Tillbörlig hänsyn ska tas till bl a naturvård och kulturmiljövård. Gäller allmän väg.. 5

4 ÖVERSIKTLIG BESKRIVNING AV NATURFÖRHÅLLANDEN OCH KULTURHISTORIA I KARLSKOGA KOMMUN. 4.1 ALLMÄN BESKRIVNING AV KARLSKOGA KOMMUN Karlskoga kommun är en skogskommun i östra Värmland. Landskapet är kuperat med långsträckta nordsydliga barrskogsbevuxna moränhöjder. I mellanliggande dalgångar finns sjöar och vattendrag som naturligt perforerar landskapet ifrån norra kommungränsen till sjön Möckeln i söder. Nästan alla vattendragen i kommunen mynnar i Möckeln, som fungerar som ett uppsamlingsmagasin, innan vattnet leds vidare via Letälven till sjöarna Skagern och Vänern. Åker- och betesmarken är i huvudsak lokaliserad till södra delen av kommunen, förutom den jordbruksmark som finns längs med vattendragen i dalgångarna. Bebyggelsen i kommunen utgörs av Karlskoga tätort, som är utbredd längs med Möckelns nordliga del. På landsbygden finns många mindre och glest liggande bebyggelsegrupper som t ex Linnebäck och Granbergsdal. De äldsta uppgifterna om trakten kring Möckeln finns från 1200-talet. Då benämndes platsen Möckelsbodar och trakten kallades så av bönder från Qvistbro Socken i Närke, som hade sina fiskebodar uppbyggda runt omkring den mycket fiskrika sjön Möckeln. När Hertig Carl, sedermera kung Carl IX, under mitten på 1500-talet passerade förbi, lär han efter en beskrivning av trakten ha sagt: Har det förr hetat Möckels bodar, Skal det härefter heta Carls skogar, Karlskogas tidigaste kulturhistoria, som började ta form under 1500-talet, handlar mycket om hyttor och järnhantering. I trakterna kring Karlskoga fanns de förutsättningar som behövdes, nämligen tillgång på skog och framförallt rinnande vatten. Detta ledde till att ett tiotal hyttor och hammare växte upp inom det område som idag är Karlskoga kommun. Det fanns emellertid inga större gruvor i närheten kring Möckeln, utan merparten av malmen hämtades utifrån. Förutom järnhantering har det i trakten sedan tidigt, även bedrivits jordbruk, jakt och fiske. De flesta hyttor och hammare lades ned under slutet av 1800-talet och i stället utvecklades järnhanteringen till att bedrivas på industriell basis. Under 1800-talet expanderade bruken i Valåsen och Bofors mycket snabbt och kyrkbyn började att byggas ut. År 1897 blev Karlskoga municipalsamhälle. I dag härrör nästan all bebyggelse i Karlskoga tätort från 1900-talet, medan landsbygden ännu vittnar om den gångna brukstiden genom de många bergsmansgårdarna. Bebyggelsens utveckling på landsbygden är i många fall knutna till vattendragen och bybildningar förekommer endast sparsamt. I dagens Karlskoga kommun är tillgänglighet ett nyckelord. Infrastrukturen är uppbyggd så att det är nära till bostäder, arbetsplatser, handel och friluftsliv vart man än är bosatt i kommunen. Karlskoga är unik i det avseendet att det överallt i kommunen är nära till naturen. Eftersom tätorten är 6

belägen vid sjön Möckelns norra strand finns möjligheter till bad och rekreation på promenadavstånd. Från tätorten leder olika grönområden ut till angränsande marker vilket bidrar till goda möjligheter att bedriva ett rörligt friluftsliv. Sex större vägar leder in till tätorten från alla hörn i kommunen och alla knyts de så småningom samman i en i tätorten centralt belägen rondell. Från Karlstad och Kristinehamn i väster kommer riksvägen E 18 som öster ut fortsätter mot Örebro. Söder ifrån kommer väg 205 ifrån Degerfors och i från norr kommer väg 237 från Filipstad, väg 205 i från Hällefors och väg 243 ifrån Nora. Kommunens yta är på 512,6 km 2 och nästan hela kommunens ingår i Gullspångsälvens avrinningsområde, med undantag för en liten del i sydost. Totalarealen land är 470,9 km 2 varav andelen skogsmark 321,13 km 2, andelen åkermark 41,52 km 2 och andelen betesmark 2,91 km 2. I norr reser sig kommunen till ca 300 meter över havet (m ö h), medan sjön Möckelns yta i södra delen av kommunen ligger på ca 88 m ö h. 4.2 NATURGIVNA FÖRUTSÄTTNINGAR I KARLSKOGA KOMMUN 4.2.1 Allmänt Klimatet, marken och tillgången på vatten är tre fysiska förutsättningar i landskapet. Dessa tre fysiska element är helt avgörande livsbetingelser för växter och djur men också för människan. Samspelet mellan dessa har genom miljoner år format det landskap som vi lever i och nyttjar. Berggrunden utgör den naturliga förutsättningen för landskapets ytformer och för bildandet av jordlager. Jordlagrens mäktighet och sammansättning, liksom klimat, nederbörd och tillgången på vatten spelar i sin tur en viktig roll för växtligheten. 4.2.2 Klimat Klimatet i Karlskoga kommun kan sägas vara ett mellanting mellan fastlands- och kustklimat, då Karlskoga är beläget mellan Bergslags- och Vänerndistriktet. Följande data är representativt för Karlskoga kommun: Solen lyser i regionen ca 1 801 timmar/år. Nederbörden är ca 635 mm/år. Årsmedeltemperaturen är + 5,4 C. 4.2.3 Mark Landskapet i Karlskoga kommun är tydligt präglat av den senaste istidens tillbakagång för ca 10 000 år sedan. I stora drag bildades då dagens terrängformationer med kuperade grusåsar och mellanliggande dalgångar. I kommunen finns flera isälvsavlagringar i form av rullstensåsar, dödisgropar, åsgravar mm. Grusåsarna är Lokaåsen, Karlsdalsåsen och Linnebäcksåsen har nyttjats och nyttjas för sina grustillgångar och utgör viktiga grundvattenområden. I kommunen finns 7

ravinlandskap utmed Trösan, Lerälven och Jons dalar vid Storängen och sprickdalslandskap utmed Svartälvens östra kant. Berggrunden i kommunen består huvudsakligen av granit och jordlagren utgörs av morän, lera och sand. Granit är en relativt svårvittrad bergart som gör att marken har försämrad motståndskraft mot försurning och i längden kan det medföra att även sjöar och vattendrag försuras. 4.2.4 Vatten I Karlskoga kommun finns flera sjöar och vattendrag. Nästan hela kommunens yta ingår i Gullspångsälvens avrinningsområde, med undantag för en liten del i sydost som tillhör Eskilstunaåns avrinningsområde. Vattnets kvalitet påverkas inom hela avrinningsområdet och är därmed ett mellankommunalt intresse. Det finns 129 sjöar och 35 vattendrag i kommunen. Vattendragen utgör stora möjligheter för friluftsliv, rekreation och fiske. Det finns exempelvis två båtleder som sträcker sig nordväst och nordost genom kommunen. I kommunens vattendrag finns reproducerande bestånd av flodpärlmussla och öring. Förekomsten av flodpärlmussla och öring i ett vattendrag indikerar på god vattenkvalitet. 8

5 NATURVÅRD OCH BIOLOGISK MÅNGFALD 5.1 NATIONELLA NATURVÅRDSMÅL Regering och riksdag har i flera beslut fastställt nationella mål för naturvården i Sverige. Det övergripande målet globalt och lokalt är att åstadkomma en långsiktigt hållbar utveckling. Resurshushållning och hänsyn till vad naturen och människan tål är grundstenar i arbetet. I miljöbalkens portalparagraf beskrivs inriktning av miljö - och naturarbete i landet: 1 Bestämmelserna i MB syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande generationer tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att förvalta naturen väl. Miljöbalken ska tillämpas så att: Människors hälsa och miljön skyddas mot skador och olägenheter oavsett om dessa orsakas av föroreningar eller annan påverkan Värdefulla natur- och kulturmiljöer skyddas och vårdas Den biologiska mångfalden bevaras Mark, vatten och fysisk miljö i övrigt används så att en från ekologisk, social, kulturell och samhällsekonomisk synpunkt långsiktigt god hushållning tryggas Återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi främjas så att kretslopp uppnås. 5.2 REGIONALA MILJÖMÅL FÖR ÖREBRO LÄN Miljömålen för Örebro län är följande: Säkerställa den naturliga biologiska mångfalden med de livsviktiga biologiska processerna och systemen så att länets fauna och flora bevaras och livsmiljön för alla livsformer inklusive människan främjas genom en långsiktigt sund hushållning med naturresurser och minimering av giftanvändning och skadliga utsläpp till vegetation, mark, luft och vatten. Luftföroreningar i länets tätorter och på landsbygden skall ligga under de nivåer som kan innebära skador på människors och djurs hälsa samt skog, gröda och övrig vegetation. Nyttjande av marker skall ske i ett långsiktigt perspektiv och ge goda livsmiljöer åt naturligt förekommande arter och populationer samt inte medföra skadliga utsläpp till luft och vatten. Markanvändningen skall främja biologisk mångfald och en hållbar utveckling avseende markens produktionsförmåga. Vattnet i sjöar och vattendrag skall bevaras i eller på sikt uppnå ett sådant tillstånd att vattenlevande livsformer långsiktigt kan fortleva. Fisk och kräftor från länets sjöar och vattendrag skall kunna konsumeras utan hälsorisker. Forssträckor som i nuläget inte utnyttjas för kraftproduktion skall i största möjliga utsträckning bevaras. Naturliga forssträckor där varken dom eller hävd avseende utnyttjande föreligger skall bevaras. (Ur Miljömål för Örebro län, Beslut 1993-09-10 ) 5.3 KARLSKOGA KOMMUNS NATURVÅRDSMÅL 9

Enligt miljöbalken har både kommun och stat ansvar för naturvården. Kommunen har ett stort ansvar för naturvården genom egna markinnehav och för framtagandet av övergripande planer. Kommunens policy för naturvårdsarbetet och för bevarandet av biologisk mångfald är att: Kommunens innevånare ska ges möjlighet till en god livsmiljö med rika naturupplevelser. Naturvård ska integreras i alla kommunens verksamheter som en del i det dagliga Agenda 21-arbetet. Kommunens naturresurser ska utnyttjas inom ramen för ekosystemens produktionsförmåga. Växt- och djurarter som är, eller har varit, naturligt förekommande i kommunen ska ges möjlighet att: - återkomma, - fortleva under naturliga betingelser i livskraftiga bestånd, - sprida och utbreda sig i naturlig omfattning. Nyckelbiotoper bevaras Främmande arter och gener som utgör hot mot biologisk mångfald ska ej tillåtas introduceras i kommunen. 5.3.1 Åtgärdsmål Målen för naturvården och för säkerställandet av den biologiska mångfalden i kommunen uppnås genom: Agenda 21-arbete. Realiserandet av föreslagna åtgärdsmål i naturvårdprogrammet. Framtagandet av ett åtgärdsprogram med prioriteringsförslag över vilka naturmiljöer/områden, med hotade växt- och djurarter, som borde skyddas, vårdas, bevaras och/eller återskapas. Utveckla kretsloppstänkandet för att få ett långsiktigt hållbart samspel mellan tätort och landsbygd. Utveckla och utöka samarbetet i naturvårdsfrågor med Karlskogas grannkommuner. Ett naturrum som beskriver kommunens natur ska skapas. Ett ökat samspel mellan tätort och landsbygd skulle främja kretsloppstänkandet, med större efterfrågan på närproducerade produkter, minskade långväga transporter och lokalt omhändertagande av slam från reningsverk mm. Ett utökat samarbete med grannkommuner är en viktig förutsättning för skyddet av värdefulla naturmiljöer. Samsyn över kommungränserna öppnar för samarbete. Skyddsvärda naturområden kan sträcka sig över kommungränser, Lokadalen/Trösälven i Hällefors kommun är ett sådant 10

exempel. Lokadalen sträcker sig från Hällefors kommun i norr, ner till Trösälvens mynning i Timsälven strax norr om tätorten i Karlskoga och är därför av ett mellankommunalt intresse. Integrering av ekonomi och ekologi är viktigt för att behålla den mångfald som finns i dag. Vid val mellan alternativa beslut ska det alternativet som bevarar eller utvecklar mångfalden väljas. Det är viktigt att genomförda inventeringar utvärderas samt att det vid behov upprättas resultatinriktade handlingsplaner, för att motverka att hotade naturmiljöer, växter eller djur försvinner från vår kommun. Uppföljande inventeringar är viktiga dels för att se att tidigare inventeringsresultat fortfarande speglar verkligheten och dels för att utvärdera handlingsplaner. 5.4 VAD ÄR NATURVÅRD? Naturvården är en del i miljövårdsarbetet och i sitt vidaste begrepp handlar naturvård om att bevara grunden för allt levande. Naturvård handlar om skydd av växt- och djurarter i naturoch kulturlandskapet genom bevarande, hänsynstagande, skötsel och restaurering. För att uppnå detta är det viktigt att alla samhällssektorer och verksamheter visar hänsyn i sitt utnyttjande av naturresurserna. Utgångspunkten för naturvården bör alltid vara att förebygga naturvårdsproblemen t ex genom en god fysisk planering. Det är ekonomiskt sett billigare för samhället att arbeta i förebyggande syfte och att bevara och bibehålla värden i naturlandskapet medan de ännu finns kvar. Tidigare naturvårdsarbete har inriktats för att bevara olika naturtyper och arter, men vikten av att också bevara en genetisk variation inom och mellan arter framstår som allt mer betydelsefull, bl a för att det på lång sikt ska finnas förutsättningar för anpassning till förändrade miljöförhållanden. Naturvårdsarbetet handlar i allra högsta grad om bevarandet av en biologisk mångfald. 5.5 VAD ÄR BIOLOGISK MÅNGFALD? Begreppet biologisk mångfald syftar till den enorma variationsrikedomen av liv som finns i alla miljöer, såväl på land som i vatten. Genom evolution har nya arter ständigt frambringats och många har dött ut beroende på olika levnadsbetingelser och på förmåga att anpassa sig till förändringar i omgivningen. Med biologisk mångfald menas variationen (diversitet) bland alla levande organismer, arter och ekosystem. Mångfalden delas ofta in i tre nivåer, genetisk -, art- och ekosystemnivå. Genetisk nivå, syftar till att det finns unika variationer och skillnader i arvsanlagen inom och mellan olika arter, vilka också möjliggör all vidare evolution. På artnivå handlar mångfald om variationen av antalet arter och individer inom ett område och på ekosystemnivå är det variationen mellan och inom ekosystem och biotoper. Bevarandet av biologisk mångfald har många värden: Livsuppehållande - alla de miljontals växt- och djurarter som existerar i dag, bidrar till att bevara de miljöförhållanden som både vi och de själva är beroende av för att överleva. Vi är alla beroende av en balans mellan biologiska processer som fotosyntes och omsättning av 11

näringsämnen. Någon stans finns en gräns för hur långt fauna och flora kan utarmas utan att vi riskerar att skapa en obalans i systemet. Biologisk mångfald är en förutsättning för människans och andra livsformers överlevnad. Ekologiska - en stor variation av arter och anlag ger stabila och motståndskraftiga ekosystem som tål förändringar i klimatet eller miljö bättre en monokulturer. Estetiska värden - naturområden med omväxlande flora och fauna har stor dragningskraft på turism och friluftsliv. Människan har behov av variationsrikedom i den dagliga miljön och naturen ger oss skönhetsupplevelser och inspiration till konstverk, litteratur samt vetenskap. Etiska värden - naturen och landskapet är en del av vårt arv och det är oetiskt att utrota arter. Det är vår skyldighet, för framtida generationer, att bevara de växt och djurarter som finns i dag. Praktiska och ekonomiska värden - mångfalden ger oss möjligheten att nyttja biologiska resurser i form av råvaror, gener eller ämnen från växt och djurriket till exempelvis föda och framställning av mediciner. Oförstörd natur håller också på att bli en bristvara internationellt och som lockar många besökare, sk ekoturism. 5.5.1 Historik I juni 1992, vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro undertecknade ett stort antal stater, däribland Sverige, en konvention om biologisk mångfald. De nationer som undertecknat konventionen ska upprätta aktionsplaner grundade på landstudier, för bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden. Hösten 1993 presenterade regeringen propositionen Strategi för biologisk mångfald (prop. 1993/94:30), som innehåller övergripande principer för bevarande av biologisk mångfald och nyttjande av biologiska resurser. Strategin innebär bl a att miljömålen ska ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden i syfte att bygga mänsklig verksamhet på ekologisk grund. De olika näringarna ska ta sitt sektorsansvar genom att medverka till en ekologisk anpassning av sin verksamhet i syfte att uppfylla miljömålen. Arbetet med skydd av speciellt värdefulla områden bör ha en hög ambitionsnivå. Naturvårdsarbetet bygger på en samverkan av åtgärder på olika insatsnivåer, och enligt Strategi för biologisk mångfald finns tre insatsnivåer: 1. Vardagslandskapet : hänsyn ska tas vid mark- och vattenutnyttjande och anpassning av brukningsmetoder. 2. Områden med höga naturvärden: särskilda insatser krävs för att bevara arter och upprätthålla ekosystemens funktioner och processer. 3. Särskilt värdefulla områden: naturtyper och arter som på grund av sin känslighet endast tål liten eller ingen mänsklig påverkan eller är beroende av visst brukande för att kunna fortleva. 5.6 ANALYS 12

De största hoten mot dagens landskap, friluftsområden och mot den biologiska mångfalden, är mänsklig verksamhet och samhällets utveckling. Prioriteringen av sociala och ekonomiska behov samt minskande ekonomiska resurser. Den biologiska mångfalden hotas av människans brukande och nyttjande av biologiska resurser. Under det senaste århundradet har nyttjandet skett med kortsiktiga fördelar, maximalt uttag och med så stora ekonomiska vinster som möjligt. Sådant brukande leder i längden till utarmning av växter, djur och ekosystem. De huvudsakliga hoten mot biologisk mångfald och naturvården är: Samhällets behov av naturresurser. Förändringar i skogs- och jordbrukslandskapen till följd av modernare brukningsmetoder och rationellare drift. Försurning, miljögifter och andra föroreningar. Exploatering och vattenkraftsutbyggnad. I Örebro län finns drygt 400 rödlistade arter bland kärlväxter, svampar, lavar och mossor, hälften av dem i skogsmark. Deras långsiktiga överlevnad hotas i dag av samhällsutveckling som innebär storskalig exploatering och utsläpp av miljöstörande ämnen, samt av de storskaliga brukningsmetoder som används inom jord och skogsbruket. 5.6.1 Analys av biologisk mångfald i kommunen Det största hotet i dag mot naturvården och den biologiska mångfalden i kommun är bristen på vissa naturtyper som: (se även analyser i kommande kapitel) Äldre skogar av naturskogskaraktär Gamla ängs-, hagmarker och åkerholmar (äldre odlingslandskap) Lövskogar Sumpskogar Våtmarker i både odlings- och skogslandskapet t ex myrar, rikkärr, fågelsjöar och grodlekplatser Sjöar och vattendrag som inte har påverkas av föroreningar och regleringar 13

5.7 HUR SKA MÅLSÄTTNINGEN FÖR NATURVÅRDEN I KOMMUNEN UPPNÅS? 5.7.1 Organisation och genomförande Kommunen har ett stort ansvar för naturvårdsarbetet och ska vara en förebild för kommunens innevånare. För att kunna få detta program genomförbart krävs resurser och en tydlig organisation för naturvården i Karlskoga. Det viktigaste ledet är fältarbetet. Här krävs hög kompetens och engagemang i naturvårdsfrågor. Utbildning bör hela tiden vara en naturlig del i verksamheten för att öka förståelsen för praktiskt naturvårdsarbete. I fält är det oerhört viktigt att se och bedöma vad som ska finnas kvar för utveckling, vad som behöver göras för att bevara vissa värden etc. Det övergripande planeringsansvaret ligger hos miljöutskottet medan genomförarandeansvaret och detaljplanering finns hos Stadsbyggnadsnämnden, Servicenämnden och kultur - och föreningsnämnden. En naturlig överföring från planering till genomförande kräver regelbundna samråd. Ett sådant samrådsorgan kan vara de samhällsbyggnadsträffar som redan är etablerade. Troligtvis behöver gruppen bara utökas med ytterligare nyckelpersoner. För att finansiera naturvårdsarbetet föreslås att hela det överskott som kommunens egna skogsbruk ger ska användas för naturvårdsändamål. 6 GEOLOGI 6.1 MÅL FÖR BERG- OCH GRUSTILLGÅNGAR I KARLSKOGA KOMMUN Målen för berg- och grustillgångarna i kommunen är: Grustillgångarna ska ses som ändliga resurser och därför utnyttjas utifrån kretsloppstänkande. All täktverksamhet med naturgrus ska upphöra och övergå till bergtäktverksamhet. Berggrund som naturresurs ska nyttjas på ett sådant sätt att andra övergripande mål för biologisk mångfald och skydd av natur- ock kulturlandskap uppnås. Nyetablering av täkter ska förläggas och skötas på platser där de utgör minsta möjliga skada och störning för både natur och boende. Öppna sår i landskapet efter tidigare täktverksamhet ska återställas. 14

6.1.1 Åtgärdsmål Karlskoga kommun ska verka för att: Upprätta skydd för vissa grustillgångar mot framtida exploatering, genom planarbete i Översikts planen, som exempelvis gamla Lokavägen (från Källmo och norrut). Restmaterial från rivnings och schaktningsarbete ska om möjligt väljas som t ex fyllnadsmateriel, framför ändliga resurser. En grushushållningsplan tas fram tillsammans med länsstyrelsen och SGU, för att hushålla med naturgrus, begränsa ingrepp och skador i naturen. Ett åtgärdsprogram tas fram för att skapa en variationsrik naturmiljö där det i dag finns öppna sår i landskapet. Detta ska ske genom samråd med markägare och Länsstyrelsen. 6.2 BAKGRUND Berggrunden utgör den naturliga förutsättningen för landskapets ytformer och för bildandet av jordlager. Ur berggrunden kan utvinnas malm, mineral och grundvatten. Grundvattnets kvalitet och utvinnbarhet påverkas i hög grad av berggrundens sammansättning. För 1750-2000 miljoner år sedan drabbades nuvarande Mellansverige och södra Finland av en bergkedjeutveckling under en period med vulkanisk aktivitet. Under en lång tid som följde med deformationer och omvandlingar bildades så berggrunden i Bergslagen. I Örebro län är berggrunden av mycket växlande karaktär och ålder, och det finns både urberg och yngre fossilförande bergarter. Dagens jordartssammansättning bildades under den senaste inlandsisens framfart och avsmältning. Inlandsisen tyngde på och malde sönder berggrunden och under avsmältningstiden svallade och bearbetade vågorna tidigare avlagrade jordarter. Rullstensåsar och deltan bildades allteftersom isen smälte undan. 6.2.1 Berggrunden i Karlskoga kommun I Karlskogatrakten är granit, sk Filipstadsgranit, den dominerande berggrunden. Öster och nordost om centralorten består berggrunden av olika bergarter. Där finns stora områden med inslag av leptit, samt stråk med charnokit och sandsten. Det finns också stråk med sedimentgnejs, gnejsgranit och mindre inslag av karbonatsten (marmor). Fyndplatsen av sandsten invid Östervik, intill Möckeln, utgör den nordligaste förekomsten av den sk Visingsösandstenen i Sverige. I den norra delen av kommunen bryts den dominerande graniten av inslag av både grönsten och leptit. Generellt sett bedöms berggrunden i kommunen i hög grad vara av mer svårvittrad karaktär, vilket innebär att motståndskraften mot försurning är sämre här, än på platser med mer lättvittrad berggrund. En berggrund med försämrad motståndskraft mot försurning leder med tiden till att sjöar och vattendrag blir försurade. 15

6.2.2 Jordarter i Karlskoga kommun Stora delar av länet låg under högsta kustlinjen (HK) d v s den nivå till vilken det forntida havet nådde. Under HK återfinns finkorniga sediment såsom glaciala och postglaciala leror. Områden som varit belägna ovanför HK domineras däremot av morän, berg och torvmarker. Beroende på en olikformig landhöjning, efter isens avsmältning, är HK belägen på olika nivåer i länet. I de norra delarna av Kilsbergen är HK belägen på ca 164 meter över havet (m ö h) och i de södra 155-160 m ö h. Norr om Karlskoga återfinns HK på ca 170 m ö h. Morän eller pinnmo är den vanligaste jordarten i länet. Jordlagren i Karlskoga kommun är i hög grad finkorniga (lera), med inslag av åsbildningar med grus och sand. Större delen av kommunen är täckt av osorterad morän, men dalbottnarna och dalsluttningarna domineras av sand(mo) i norr och lera i söder. I kommunen finns tre rullstensåsar, var av Lokaåsen är den större och utgör en del i Malungsåsen. Lokaåsen sträcker sig ifrån Västerdalälven via Hällefors och Karlskogas kommungräns i rakt sydlig riktning genom kommunen. De båda andra åsarna är Linnebäcksåsen i kommunens västra del och Karlsdalsåsen i kommunens östra del. Den dominerande bergarten i traktens grusförekomster är granit. I Lokaåsen och Karlsdalsåsen finns även leptit och hälleflinta och i Lokaåsens norra delar vid Hållsjöfältet innehåller gruset också en del skiffer. Enligt en kompletterande grusinventeringen inom del av Örebro län finns det inom Karlskogaområdet 16 st skyddsvärda grusförekomster som klassas som områden som från naturvårdssynpunkt, har särskilt stort värde och inte kan upplåtas för täkt. Exempel på skyddsvärda förekomster med särskilt stort värde är bl a åsbildningen som sträcker sig 5 km i syd-nordlig riktning från Paradiset upp till sjön Östern, och delar av Karlsdal, Mörttjärn och Mörtvik. Det finns också 26 st grusförekomster som klassas som områden med stort värde för naturvården, och där särskild uppmärksamhet erfordras vid prövning av ansökningar om täkt. 6.3 TÄKTVERKSAMHET Grusmaterial erhålls dels i form av naturgrus från grustäkter i rullstensåsar och dels genom krossning vid bergtäkter. I takt med att grustäkterna inte längre kan fylla samhällets behov av grusmaterial ersätts dessa med bergtäkter. Länsstyrelsen är av den uppfattningen att de geologiska och planmässiga förutsättningarna för bergtäkter som ersättningsmaterial för grus, inte ska behöva medföra problem från naturvårdssynpunkt. 6.3.1 Bergtäkter För att få till stånd en bättre planering av täktverksamheten och en god hushållning med grus och annat täktmaterial, utfördes i Karlskoga kommun under 1988, en krossberginventering för att finna berg lämpligt för makadamframställning. Inventeringen visade att berggrunden kring Karlskoga uppvisar kvalitetsmässigt stora regionala olikheter. Norr om tätorten är berggrunden av tämligen 16

dålig eller dålig kvalitet, förutom på två ställen där det finns berg av bättre kvalitet. Söder om tätorten finns berg med bättre kvalitet. I dag finns 2 st bergtäkter i kommunen. Den senaste togs i bruk under 1997. 6.3.2 Grustäkter Förutsättningarna för att bedriva grustäktverksamhet inom kommunen har varit relativt goda, då det funnits bra med tillgångar på naturgrus i grusåsarna kring Linnebäck, Lidetorp, Lokaåsen och Hållsjöfältets södra delar. Dessa områden är numera hårt exploaterade. Inventeringar har visat att grusförekomsterna i kommunen generellt sett håller goda kvalitetsegenskaper. Under 1975 gjordes en inventering av rullstensåsarna i Karlskoga kommun för att beskriva och naturvärdesklassificera åsarna från naturvårdssynpunkt. En kompletterande grusinventering gjordes under 1987-88, inom delar av Örebro län. Den senare inventeringen har antagits av länsstyrelsen och används som handlingsprogram vid länsstyrelsens hantering av täkttillstånd. I Karlskoga kommun finns idag 4 st grustäkter förutom ett antal täkter som används för husbehov. Utöver dessa finns en torvtäkt. Ingen matjordstäkt finns. 6.4 ANALYS 6.4.1 Analys av Karlskoga kommuns geologiska bildningar De främsta hotbilderna mot geologiska bildningar i kommunen är: Täktverksamhet och exploatering av berggrund och jordtäcke, d v s samhällets behov av grusmateriel. Täktverksamhet medför negativa förändringar i miljön. Utbyggande av nya vägar. Det största hotet mot de geologiska bildningar som finns i Karlskoga kommun utgörs främst av samhällets behov av grusmaterial. Karlskoga och Örebroområdena utgör i dag bristområden beträffande exploaterbart naturgrus. Vid täktverksamhet skapas ofta stora öppna sår i landskapsbilden. Verksamheten kan också medföra negativa konsekvenser för bl a grundvattnets kvalitet, växtlighet och djurliv i täktområdets omgivning. Ur grusåsarna och berg utvinns dricksvatten av bra kvalitet för de flesta av kommunens invånare. En fortsatt grus- och bergexploatering utgör också ett hot mot vårt framtida dricksvatten. Att förlägga täkter i närheten av bebyggelse kan också medföra störningar i form av buller och damm. Utbyggandet av vägar i kommunen inom områden med geologiska bildningar, utgör också ett framtida hot mot de geologiska bildningar som finns kvar. 17

7 SKOGSLANDSKAPET 7.1 NATIONELLA MÅL FÖR SKOGSLANDSKAPET Intentionerna i skogsvårdspolitiken är att miljömål och produktionsmål ska jämställas.det nationella miljökvalitetmålet för skogen är: Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden värnas. Miljökvalitetsmålet innebär Skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga skall bevaras. Skogsekosystemets naturliga funktioner och processer upprätthålls.. Inhemska växt- och djurarter fortleverunder naturliga betingelser och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skyddas. Främmande arter och genetiskt modifierade organismer som kan hota den biologiska mångfalden introduceras inte. Kulturminnen och kulturmiljöer värnas. Skogens betydelse för naturupplevelser samt friluftsliv ska tas tillvara. En utgångspunkt för naturvården inom skogsbruket är, att brukningsmetoderna anpassas till ny kunskap om naturtillståndet och skogsekosystemens naturliga föryngringsprocesser. 7.2 MÅL FÖR SKOGSLANDSKAPET I KARLSKOGA KOMMUN Mål för skogslandskapet i kommunen: Inga nyckelbiotoper, objekt med höga naturvärden skall avverkas Mångformigheten i skogsekosystemen ska bevaras. Minst 5 % av den produktiva skogsmarken i kommunen ska lämnas för fri utveckling och undantas från skogsbruk. Unika, säregna och representativa skogsnaturtyper ska skyddas. Mål för sump- och kalkbarrskogar ska tas fram Andelen lövträd i barrskog ska ökas. Öka andelen skog som lämnas för fri utveckling. I bestånd med höga naturvärden ska förlängd omloppstid eftersträvas. Kulturmiljövärden samt estetiska och sociala värden ska bevaras. Den hydrologiska balansen i skogsmarkerna ska bevaras och om möjligt återställas. Andelen brandpåverkad skog ska ökas genom naturvårdsbränningar. 18

7.2.1 Åtgärdsmål De som kan påverka det som sker i skogslandskapet i kommunen är markägarna och arrendatorerna. För att verka för ett bibehållet skogsbruk, med långsiktigt hållbar produktionsförmåga, biologisk mångfald och variation i kommunen, kan följande åtgärdsmål ses som ett steg på vägen att nå utsatta mål: Inga nyckelbiotoper, objekt med höga naturvärden skall avverkas Genom en aktiv markpolitik ska kommunen verka för att ge skydd till hotade skogsområden genom utbyte av mark. Samråd ska begäras från skogsvårdsstyrelsen inför avverkningar inom naturvårdsobjekt, värdefulla friluftsområden och inom tätortsnära skogar på privat mark. Öka arealen skyddad skogsmark. Handlingsplan ska tas fram för att skydda skogsområden med höga naturvärden. Kalkbarrskogar bör inte slutavverkas Avverkning av skog ska ske i enlighet med mål och åtgärdsmål i naturvårdsprogrammet. Andelen lövträd ska ökas till minst 20 % i den slutavverkningsmogna skogen. Funktionella kantzoner mot sjöar, myrar, vattendrag och raviner ska sparas bla för att motverka utlakning av näringsämnen från skogsmarkerna. Grova lövträd, torrträd, högstubbar, hålträd, gamla och döda träd ska sparas enskilt och i grupp. Återställning av hyggen ska göras med trädslag som är naturligt förekommande i regionen. Uttag av hyggesavfall, grenar och toppar ska göras restriktivt. Hyggesbränningen ska ökas. Byggandet av nya skogsbilvägar ska undvikas. 19

7.3 MÅL FÖR KOMMUNENS EGEN SKOGSMARK ( Utöver vad som gäller på all skogsmark ) Mål för kommunens egen skogsmark: Upp till 10% av den produktiva skogsmarksarealen helt undantas från skogliga åtgärder. Upp till 10% av den produktiva skogsmarksarealen sköts med kombinerade mål men där miljömålen får styra. Produktionsmålen med den allmänna vardagshänsynen får råda på de återstående 80% av den produktiva skogsmarksarealen. En grön skogsbruksplan som tydligt återspeglar målen i den nuvarande skogspolitiken ska antas. Kommunen certifierar sitt skogsinnehav. Kompetens skaffas för att förvalta skogsmarkerna på ett så bra ekonomiskt, miljömässigt och långsiktigt hållbart sätt som möjligt. Kommunen ska i sin förvaltning av det egna skogsinnehavet vara ett föredöme för andra skogsägare. Mark som är speciellt värdefull, införskaffas genom byte eller dylik, för att skyddas och bevaras för framtiden. Kommunen ska verka för att skapa och bevara tätortsnära skogsområden, med så väl höga biologiska värden som stora rekreationsmöjligheter, i nära anslutning till bebyggelse. Mångbruk ska eftersträvas i skogslandskapet. Biologisk mångfald och stor variation av naturtyper och livsmiljöer ska upprätthållas även i det brukade skogslandskapet. En väl genomarbetad landskapsekologisk planering ska eftersträvas i hela skogslandskapet. Genom planering kan nätverk av biologiskt, speciellt värdefulla skogsområden i kommunen skapas och bindas samman genom spridningskorridorer. På så sätt motverkas fragmentering av biotoper och på sikt även utarmning av arter inom små solitära biotoper. 20

7.3.1 Åtgärdsmål För kommunen ( Utöver vad som gäller på all skogsmark ) Den gröna skogsbruksplanen ska utgör handlingsprogram för den framtida skötseln av kommunens skogsinnehav. Skogsinnehavet kan nyttjas av kommunen för att byta till sig mark som är av särskilt betydande värde för den biologiska mångfalden eller för friluftslivet i kommunen. Speciell vikt ska läggas på tätortsnära skogsområden. Kommunens skogsbruk certifieras enligt FSC-standarden. Kommunen ska skaffa erforderlig kompetens och kunskap i alla led, för att förvalta skogsmarkerna på ett så bra ekonomiskt som miljömässigt sätt. Kommunen ska samarbeta med Länsstyrelsen och Skogsvårdsstyrelsen för att nå målen för skogslandskapet. Mångbruk ska eftersträvas i skogslandskapet. Biologisk mångfald och stor variation av naturtyper och livsmiljöer ska upprätthållas även i det brukade skogslandskapet. Skogen ska brukas så att växt och djurarter, som naturligt förekommer i skogen, ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser samt i livskraftiga bestånd. Skogslandskapet ska samtidigt ge goda möjligheter för människor att uppleva naturen och bedriva friluftsliv. En väl genomarbetad landskapsekologisk planering ska eftersträvas i hela skogslandskapet. Genom planering kan nätverk av biologiskt, speciellt värdefulla skogsområden i kommunen skapas och bindas samman genom spridningskorridorer. På så sätt motverkas fragmentering av biotoper och på sikt även utarmning av arter inom små solitära biotoper. I de fall där värdefulla naturvärden riskerar att mistas exempelvis genom att en markägare kommit i ekonomiskt trångmål och därav tvingats lämna in en avverkningsanmälan till skogsvårdsstyrelsen. Om biotopbevarande medel saknas vid det akuta tillfället bör kommunen kunna fungera som samarit om markägaren så önskar. Som en del i en landskapsekologisk planering skall därför eftersträvas att Karlskoga kommun ska verka som remissinstans när det gäller avverkningar i värdefulla skogsområden. Detta för att underlätta möjligheten att eventuellt köpa in eller byta mark med berörd markägare. Områden inom kommunen som inte bör slutavverkas är bergbranter, raviner, kärr, sumpskog samt de funktionella kantzonerna mot dessa. Andra områden som inte bör avverkas är där det förekommer häckande rovfåglar, orkidéväxtplatser d v s platser som är särskilt värdefulla för flora och fauna. Partier av gamla bestånd bör också lämnas för att växa in i det nya skogsområdet. 7.4 BAKGRUND Skog står för liv och biologisk mångfald. Den är en av våra viktigaste råvaror, samtidigt som den nyttjas för friluftsliv, rekreation och jakt. Skogen ska brukas så att växt och djurarter, som naturligt förekommer i skogen, ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser samt i livskraftiga 21

bestånd. Skogslandskapet ska samtidigt ge goda möjligheter för människor att uppleva naturen och bedriva friluftsliv. I Sverige är skogen den dominerande landskapstypen. Av Sveriges totala landareal är ca 55 % produktiv skogsmark (ca 22 500 000ha), som till största delen utgörs av gran och tall. Nästan 95 % av skogsmarken utnyttjas i dag för skogsbruk. Att det till största delen finns just gran och tall i Sverige beror dels på klimatet och dels på industrin, som under det senaste århundradet i huvudsak efterfrågat just dessa trädslag. Fördelningen av gran, tall och lövskog i Sverige är: 45% gran 38 % tall 15 % lövträd Miljöområdet inom skogsnäringen är i dag mitt uppe i en dynamisk förändringsprocess. Efter Riokonferensen sätter den internationella processen fokus på uthålligt skogsbruk. Medvetenheten har ökat bland skogsägare som alltmer integrerar miljöfrågorna i skogsbruket, och allmänheten/konsumenterna blir alltmer miljömedvetna och driver på miljöfrågorna i skogsbruket. Utvecklingen inom skogsbruket driver fram nya skogsbruksplaner, naturvärdesinventeringar, miljölednings- och certifieringssystem. Syftena med att använda certifieringssystem inom skogsbruket är att skapa ett skogsbruk där produktions-, skydds- och sociala aspekter integreras. Att certifiera skog är också ett sätt att försöka framhålla skogsprodukter såväl nationellt som internationellt. FSC står för Forest Stewardship Council och är en internationell, oberoende medlemsorganisation som arbetar för ett miljöanpassat, samhällsnyttigt och ekonomiskt livskraftigt brukande av världens skogar. FSC har antagit tio principer med tillhörande kriterier för ansvarsfullt skogsbruk, vilka är avsedda att utvecklas till nationella nivåstandarder för certifiering av skogsbruk i olika länder. Den svenska FSC-standarden för certifiering av skogsbruk är ett exempel på en nivåstandard som har som mål att: Behålla och vid behov återskapa skogen produktionsförmåga, ekologiska processer och biologiska mångfald. Ge tryggad försörjningsmöjligheter och en säker arbetsmiljö. Beakta andra nyttigheter än virke såsom vilt, svamp, bär, fiske och rekreation. Ge långsiktig, värdefull virkesproduktion och god ekonomisk lönsamhet. Den svenska standarden har arbetats fram av parter som representerar sociala-, miljö- och ekonomiska intressen. 7.4.1 Karlskoga kommuns skogslandskap Delar av Örebro län och huvuddelen av Karlskoga kommun ligger inom den norra barrskogsregionen, Limes Norrlandicus, eller Norrlandsgränsen som den också kallas. Norrlandsgränsen representerar en diffus och gradvis förändring av vegetationstypernas sammansättning inom en bred zon. Kilsbergen utgör Norrlandsgränsen sydligaste del. För Karlskogas del innebär detta att inslaget av nordliga växter är större i kommunen, än i angränsande trakter mot söder, väster och öster. Likaså förekommer sydliga arter som ek, hassel och lind mindre spontant inom kommunen. 22

Karlskoga är en utpräglad skogsbygd och 68 % av kommunens landareal är täckt av skog. Vegetationen är typisk för det mellansvenska inlandet. Skogen i kommunen utgörs av främst av trädslagen gran och tall. Den dominerande skogstypen är blåbärsgranskog, med relativt fattig undervegetation. På krönen av rullstensåsarna kan mindre områden med ren tallskog förekomma. Inom några av områdena där urkalksten och diabas går i dagen, förekommer lokalt en rikare typ av vegetation med mer kalkgynnade eller allmänt krävande arter. Exempel på sådana områden är Limberget, Limudden och Stora Kroktjärn där granskogen fått inslag av kalkgynnande växter och flera sällsynta svamparter. Några egentliga urskogar finns inte inom kommunen, eftersom majoriteten av skogarna har påverkats av tidigare mänskligt brukande, speciellt under 1800-talets järnhantering. Det finns dock kvar mindre områden med biologiskt värdefulla skogsmiljöer, trots påverkan av tidigare skogsskötselåtgärder. De områden som har naturskogskvaliteter återfinns där terrängen på ett naturligt sätt försvårat brukandet och där marken har varit lågproduktiv. Sådana områden återfinns t ex på vissa ställen i Trösälvens dalgång, som sträcker sig genom hela kommunen i från norr (Lokadalen, som är klassad som riksintresse) till Möckeln i söder. Söder om Högfors finns också ett urskogsliknande parti med gammal granskog och med ett stort inslag av mycket gammal asp. Det förekommer enstaka bestånd av ädellövskog i anslutning till kommunens tätort och dessa är ekbacken vid Valåsen, bokskogen på Boforsberget och bok/lindskogen i lasarettsparken. 7.5 ANALYS Skogens sammansättning har på grund av skogsbrukets snabba utveckling under 1900-talet, blivit allt mer likartad och monoton. Inriktningen för skogsbruket har varit optimal virkesproduktion. Stora områden har påverkats negativt genom omfattande utdikningar och avverkningar. Storskalig skogsavverkning har bidragit och bidrar än till att värdefulla livsmiljöer/biotoper för växter och djur minskar eller försvinner helt. Utarmningen av arter fortsätter. Det svenska skogslandskapet består av ca 95 procent brukad skog. I Sverige finns idag mindre än 5 % kvar av gammal skog av naturskogskaraktär. I de naturliga skogsekosystemen finns en rik mångfald av såväl växter som djur. Många arter, både växter och djur, återfinns endast i skog där det finns inslag gamla grova lövträd och gott om liggande eller stående döda träd eller döende träd. Det är arter som kräver lång skoglig kontinuitet för att över huvud taget kunna fortleva. Många arter i skogen har en viktig ekologisk funktion att fylla, i och med att deras närvaro skapar förutsättningar för andra arter. Artdatabankens s.k. rödlistor, som förtecknar drygt 2000 hotade, hänsynskrävande och sårbara växter och djur, avspeglar tydligt hur förändringarna i skogslandskapet återverkat på floran och faunan. I Örebro län är drygt 400 rödlistade arter påträffade. Det är därför särskilt angeläget att markanvändningen i skogen och utnyttjandet av skogsresurserna följer givna miljövårdsprinciper, i enlighet med skogpolitikens mål, så att värdefulla naturmiljöer kan skyddas och bevaras. 23