Fri tid på lika villkor? En undersökning om flickor, pojkar och möjligheterna till jämställdhetsarbete inom Kulturförvaltningen i Halmstad 1
Fri tid på lika villkor? En undersökning om flickor, pojkar och möjligheterna till jämställdhetsarbete inom Kulturförvaltningen i Halmstad EQO Equal opportunities AB (2013) Text: Hanna Glans Foto framsida: B. K Dewey, www.flickr.com 2
Innehåll Varför en undersökning om jämställdhet? 4 Del 1. Vad är jämställdhet? Teori, politik och strategier för förändring 6 Vad är jämställdhet? 7 Nationellt arbete för jämställdhet 9 Genussystemet teoretisk utgångspunkt för svensk jämställdhetspolitik 9 Hur ser det ut i Sverige idag? 10 Jämställdhetspolitiska mål 11 Jämställdhetsintegrering strategi för att nå målen om jämställdhet 12 Del 2. Med genusglasögonen på: var befinner sig Kulturförvaltningen idag? 13 Kunskap avgörande för kvalitetssäkrad jämställd verksamhet 14 Utgångspunkt 1: Vad ska göras? 17 Vad ska göras lokalt? Riktlinjer för Halmstad kommun 17 Vad ska göras i Kulturnämnden? 20 Utgångspunkt 2: Hur ser det ut? Flickors och pojkars villkor måste synas 23 Vilka är barn och unga? 23 Vilka villkor har flickor och pojkar? 26 Utgångspunkt 3: Kunskap om jämställdhet 30 Del 3. Möjligheter till kommande jämställdhetsarbete 31 Stora möjligheter för arbete med jämställdhet 32 Checklista för jämställdhetsarbete 33 Jämställdhetsanalys med 4R-metoden 34 Informanternas uppfattning om nästa steg 35 Sammanfattande slutsatser 38 Ordregister 41 Viktiga årtal 43 Referenser 45 3
Varför en undersökning om jämställdhet? Foto: Ard Hesselink, flickr.com Vilka är barn och unga? Vad vet vi om hur flickor och pojkar idag konsumerar och producerar kultur? Vilka är del av Kulturförvaltningens verksamheter? Vad tycker de om utbudet av aktiviteter och vilka förutsättningar har de att delta på lika villkor oberoende av vem de är? Vilka grupper har Kulturförvaltningen svårt att nå och vad beror det på? Hur kan Kulturförvaltningen jobba med jämställdhet för att nå bredare målgrupper, säkra lika villkor för flickor och pojkar och med kulturen som redskap diskutera och utmana ojämställdhet? Frågorna hopar sig när jämställdhet och flickors och pojkars kulturutövande förs på tal. Många diskussioner och mycket arbete återstår innan merparten av dem har funnit lämpliga svar. Genom den här inledande undersökningen av Kulturförvaltningen står det dock klart att det knappast saknas möjligheter att ta sig an frågorna framöver. Tvärtom! Utgångspunkten för undersökningen är beslutet att under 2013 inom målområde Uppleva och göra Kartlägga kultur- och fritidsverksamheten för barn och unga i Kulturförvaltningen utifrån ett genusperspektiv. Detta för att ta ett första steg i arbetet med jämställdhet inom förvaltningen och skapa underlag för diskussioner och strategier för kommande arbete med frågorna. 1 I verksamhetsplanen för 2014-2016 tydliggörs att flickor och pojkar ska ha samma förutsättningar inom förvaltningens verksamheter. Att integrera ett jämställdhetsperspektiv är ett viktigt sätt att kvalitetssäkra verksamheten. Medborgarservicen ska vara likvärdig och jämställd för såväl kvinnor som män, flickor som pojkar. För att veta om förvaltningen lyckas med detta behövs kontinuerlig uppföljning och analys. Det går inte att säga hur villkoren och servicen ser ut om det inte undersöks. Den stora fördelen med att analysera olika jämställdhetsaspekter och identifiera åtgärdsbehov är dessutom att det även ger möjlighet att synliggöra allt det som redan fungerar väldigt bra. Det här är inte en utvärdering av hur Kulturförvaltningens verksamheter för barn och unga idag fungerar ur ett jämställdhetsperspektiv. Inte heller presenteras svar på samtliga de frågor som kantar ett kommande jämställdhetsarbete inom förvaltningen. Istället ska rapporten ses som en nulägesanalys av förutsättningarna för att framöver arbeta med jämställdhet inom barn- och 4
ungdomsverksamheterna specifikt och övergripande inom förvaltningen som helhet. Mot bakgrund av den här rapporten kommer under 2014 nedslag i form av jämställdhetsanalyser inom utvalda verksamheter att göras, samt en handlingsplan och strategi för förvaltningen att utarbetas. Grundförutsättningarna för att lyckas med en jämställdhetssatsning är att det finns vilja och drivkraft att ta sig an frågorna. En av den här undersökningens viktigaste slutsatser är att det inom Kulturförvaltningen finns gott om just detta. Så här gick arbetet till: Dokumentgranskning: av verksamhetsplaner, verksamhetsberättelser, nämndshandlingar, relevanta undersökningar (LUPP, Kulturundersökningen), webbsidor, kommunövergripande riktlinjer och dokument rörande jämställdhet Enkätundersökning: till samtliga chefer, 15 stycken. 13 svar inkom (en avbröt efter halva enkäten, en svarade inte alls). Intervjuer: med fyra personer från kulturnämnden och förvaltningen Analys och rapportsskrivning Frågeställningarna har kretsat kring: 1. Förekommer jämställdhet och kön i verksamhetsmål, årsberättelser och liknande? 2. Hur syns kön i verksamhetsstatistiken? Är målgrupper bekönade? 3. Vilken kunskap finns om grupperna flickor och pojkar? 4. Vilken bild av kön förmedlas via information/ text på webb/ i tryckmaterial etc.? 5. Vilken kunskap har chefer om jämställdhet och hur uppfattas relevansen av jämställdhet? 6. Hur ser förutsättningar för kommande jämställdhetsinsatser ut? Vid läsning av rapporten kommer garanterat fler frågor och idéer inför fortsättningen att dyka upp. Samla och använd dessa vid de fortsatta diskussionerna om jämställdhet inom förvaltningen. Arbete för jämställdhet och lika villkor kan drivas på en mängd olika sätt så länge det finns resurser, vilja och en utgångspunkt i verksamhetens behov. Grundläggande för alla insatser är dock att det finns: Kunskap om jämställdhet; om teori, politik och strategiskt arbete Gemensam definition av och förståelse för vad jämställdhet innebär för verksamheten internt och externt och för chefers och medarbetares uppdrag Kunskap om verksamheten ur ett jämställdhetsperspektiv, genom könsuppdelad statistik, bekönade målgrupper och återkommande analyser En modell för hur ett strategiskt arbete med jämställdhet ska drivas och för hur tidsbegränsade insatser/ projekt/ aktiviteter för jämställdhet hänger samman med den modellen Notera! Fokus för undersökningen är jämställdhet i ett externt perspektiv utifrån Kulturförvaltningens barnoch ungdomsverksamheter, vilket gör att kultur-, fritids- och biblioteksavdelningen fått en synligare plats. Det gör också att ett internt arbete med jämställdhet inte inkluderas här. Det bör dock poängteras att hela Kulturförvaltningens verksamhet, oavsett den har ett barn-, ungdoms-, vuxenmålgrupps eller internt fokus, behöver omfattas av en framtida modell för och arbete med jämställdhetsintegrering. 5
Del 1. Vad är jämställdhet? Teori, politik och strategier för förändring 6
Vad är jämställdhet? Foto: ThisParticularGreg 2006 Att jämställdhet ger upphov till diskussion och dyker upp i de mest skilda sammanhang lär få ha undgått. Samtidigt som det pratas mycket om jämställdhet råder det fortfarande en osäkerhet om vad det egentligen handlar om. Det är inte så konstigt vi utgår oftast från att vi menar samma sak med jämställdhet utan att ha undersökt om det faktiskt stämmer. Vad betyder då jämställdhet? Och hur skiljer det sig från ordet jämlikhet? Jämställdhet: är ett begrepp som betonar relationen mellan kvinnor och män och att alla, oavsett kön, ska ha lika rättigheter, möjligheter och villkor i livet. Jämställdhet är en viktig jämlikhetsfråga och en mänsklig rättighet. Jämlikhet: är ett bredare begrepp som framhåller alla människors lika värde oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning, ålder, klasstillhörighet osv. Jämlikhet är en mänsklig rättighet. Arbetet som idag drivs för jämställdhet, kvinnors och mäns lika livsvillkor och mänskliga rättigheter är ett resultat av en mängd historiska förändringar. Vissa händelser har blivit globala erfarenheter och minnen, andra har påverkat bara några få och känns i efterhand inte till av särskilt många. Sammantagna gör förändringarna dock skillnad. Det som görs i Halmstad kommun idag är ett resultat av annat arbete som drivs i Sverige och globalt just nu och har drivits under många år innan oss. Poängen är att jämställdhet skapas där vi fattar beslut, fördelar resurser och skapar normer. Det är därför arbete för jämställdhet är så viktigt inom samhällets alla områden. Kommuner, landsting och regioner har en central roll när det gäller att förändra ojämställdheten. Genom att möta medborgarna i vardagen genom hela deras liv från förlossning till äldrevård, i skolan, på fritiden, i kollektivtrafiken och sjukvården har de offentliga verksamheterna stor möjlighet att påverka medborgarnas livsvillkor, val och attityder. Att så långt som möjligt verka för jämställdhet är såklart en utmaning för vilken kommun som helst. Men just på grund av att det är i vardagen, i mötet med kommunmedborgarna, som jämställdhet skapas så ger det också stora möjligheter. 2 7
Internationella konventioner och strategier för lika rättigheter Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (1948) förtydligar inledningsvis att rättigheterna gäller såväl kvinnor som män. Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Kvinnokonventionen) antogs 1979 som ett resultat av att kvinnor, trots alla deklarationer, resolutioner och rekommendationer som redan hade antagits av FN och dess fackorgan, fortfarande var utsatta för omfattande diskriminering. Kvinnokonventionen kallas ibland för den globala jämställdhetslagen och kräver ett aktivt arbete för att avskaffa alla former av diskriminering av kvinnor. Dokumentet är juridiskt bindande för alla stater som ratificerat (undertecknat) den, vilket Sverige gjorde 1980 som första land. Idag har ca 180 stater skrivit på. Pekingplattformen är FN:s handlingsplan för jämställdhet. Den uppmanar länder att bland annat använda jämställdhetsintegrering, positiv särbehandling och kvotering för att skynda på förändringen av ojämställdhet. Pekingplattformen ger länder som undertecknat den ett politiskt och moraliskt förpliktigande. Konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) är ett rättsligt bindande, internationellt instrument som innehåller bestämmelser om mänskliga rättigheter för barn. Konventionen fastslår att barn inte är föräldrars eller andra vuxnas ägodelar utan individer med egna rättigheter och ett människovärde Konventionen gör också klart att barn har speciella behov av skydd och stöd. EU-kommissionens jämställdhetsstrategi för jämställdhet mellan kvinnor och män anger fem prioriteringar för 2010-2015: ekonomisk självständighet, lika lön för lika arbete och arbete av lika värde, jämställdhet i beslutsfattandet, stopp för könsrelaterat våld samt främjande av jämställdhet utanför EU. Jämställdhetsintegrering: under 90-talet fattade Sveriges regering och riksdag, liksom FN och EU, beslut att med jämställdhetsintegrering som strategi arbeta för att uppnå ett jämställt samhälle. Strategin innebär att ett jämställdhetsperspektiv ska tas med i allt beslutsfattande, i alla samhällsområden och verksamheter, på alla nivåer, i alla steg av samtliga processer och av de aktörer som deltar i beslutsfattandet. Läs mer på: www.unwomen.se, www.jamstall.nu, www.unicef.se 8
Nationellt arbete för jämställdhet Under den första halvan av 1900-talet handlade jämställdhetsarbetet i hög utsträckning om formell jämställdhet och kvinnorörelsen drev krav om politiska förändringar som skulle göra kvinnor jämställda med män. Idag ger lagstiftningen kvinnor och män samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Det innebär bland annat lika rätt att rösta, utbilda sig, inneha maktpositioner, lönearbeta och bestämma över sitt eget liv. Men trots de formellt lika rättigheterna råder i praktiken fortfarande ojämställdhet. Kvinnor och män har skilda villkor i arbets- och familjelivet, inte lika tillgång till makt och resurser fördelas fortfarande i hög utsträckning till mäns och pojkars fördel. Sedan slutet av 1980-talet har det därför talats allt mer om de informella hindren för jämställdhet. Det är hinder som inte i första hand beror på lagar och regler utan hänger samman med normer om kön och skilda förväntningar på kvinnor och män sådant som är svårt att lagstifta bort och som får negativa konsekvenser för såväl kvinnor som män. Än idag handlar mycket av såväl det praktiska jämställdhetsarbetet som politiken därför om att utveckla strategier och metoder för att kvinnor och män ska få reellt lika villkor i det konkreta vardagliga livet. 3 Genussystemet teoretisk utgångspunkt för svensk jämställdhetspolitik Teorin om genussystemet har fått stor betydelse för svensk jämställdhetspolitik. Den beskriver hur olika normer och strukturer gör att kvinnor och män behandlas olika, förväntas vara på olika sätt och att män och det som ses som manligt värderas högre än kvinnor och det som anses vara kvinnligt. Genussystemet bidrar till att vi, trots formellt lika rättigheter, inte har jämställdhet i praktiken. Teorin bygger på två principer: könens isärhållande och manlig överordning. Isärhållandet innebär att män och kvinnor och det som ses som manligt respektive kvinnligt, hålls isär och betraktas som motsatser. Det gör att kvinnor och män finns på olika arenor i samhället, både horisontellt och vertikalt. Ett exempel är arbetsmarknaden där kvinnor och män sällan har samma yrke eller positioner. Den manliga överordningen och hierarkin märks bland annat genom att det män gör betraktas som mer värdefullt än det kvinnor gör. Män tjänar mer än kvinnor, har mer makt och ses som norm, medan kvinnor uppfattas som undantag och avvikande. Foto:kristin_a Teorin utgår från att kön är en social konstruktion, alltså något vi lär oss. Den biologiska skillnaden mellan kvinnor och män är därför inte det intressanta. Istället är det väsentligt att synliggöra vilken betydelse som vi ger de här skillnaderna och vilka föreställningar som vi tillskriver kvinnor respektive män. 9
Genus: är det socialt skapade könet. Vi lär oss att agera enligt uppfattningarna om hur kvinnor och män ska vara. Genus är föränderligt. Kön: betecknar ofta både det biologiska och det socialt skapade könet. Norm: är det som anses vara det normala, det naturliga och är det som annat jämförs med. Normer är underförstådda och oskrivna handlingsregler, förväntningar och idéer inom sociala gemenskaper och i samhället och baseras på värderingar. Hur ser det ut i Sverige idag? Statistiska Centralbyrån (SCB) tar vartannat år fram översikten På tal om kvinnor och män. Lathund om jämställdhet. Den innehåller statistik som beskriver hur vardagen ser ut för kvinnor och män i Sverige ur ett jämställdhetsperspektiv. Sammanställningen visar att det finns många utmaningar kvar att hantera för att nå jämställdhet. Kvinnor har högre utbildning än män men tar samtidigt ut mer föräldraledighet än män, arbetar i högre grad deltid och har lägre lön än män. Den sammanräknade förvärvsinkomsten är i alla åldrar lägre för kvinnor än för män. Ytterligare exempel är: 4 Föräldraskap och arbete: mäns uttag av föräldrapenning ökar sakta, men fortfarande är det kvinnor som står för den största delen av uttaget. Under 2011 tog kvinnor ut 76 procent av dagarna och män 24 procent. Representativ könsfördelning: innebär att det underrepresenterade könet utgör minst 40 %. Betalt och obetalt arbete: kvinnor och män arbetar ungefär lika mycket sett över veckans alla dagar. Män får dock i större utsträckning betalt för sitt arbete än kvinnor som lägger mer tid på det obetalda hemarbetet. Kvinnor har under de senaste 20 åren minskat sitt obetalda arbete med drygt en timme per vardagsdygn, samtidigt har män ökat sitt obetalda arbete med 8 minuter. En tredjedel av de sysselsatta kvinnorna och var tionde sysselsatt man arbetar deltid. Kvinnors arbetstid påverkas av antalet barn och av det yngsta barnets ålder. Det gäller inte för män. Den tudelade arbetsmarknaden: av samtliga anställda har bara 13 procent av kvinnorna och 12 procent av männen yrken med en jämn könsfördelning. Bland de 30 största yrkena finns enbart tre som har en jämn könsfördelning. Dessa yrken är kockar och kokerskor, läkare och universitets- och högskolelärare. Med dagens takt skulle det, enligt genusforskarna Eva Amundsdotter och Minna Gillberg, ta 100 150 år för Sverige att få en arbetsmarknad med en jämn könsfördelning. 5 Stora löneskillnader i vissa yrkesgrupper: män tjänar 18 procent mer än kvinnor. 6 År 2012 var medellönen för samtliga kvinnor i landet 26 700 kronor. Motsvarande summa för män var 31 500 kronor. Lönegapet mellan kvinnor och män är mindre bland arbetare där skiljer det 14 procent mellan könen, jämfört med 27 procent för tjänstemännen. 10
Jämställdhetspolitiska mål Det övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det konkretiseras genom fyra delmål: En jämn fördelning av makt och inflytande: kvinnor och män ska ha samma rätt och möjlighet att vara aktiva samhällsmedborgare och forma villkoren för beslutsfattandet. Ekonomisk jämställdhet: kvinnor och män ska ha samma möjligheter och villkor i fråga om utbildning och betalt arbete som ger ekonomisk självständighet livet ut. En jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet: kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbetet och ha möjlighet att ge och få omsorg på lika villkor. Mäns våld mot kvinnor ska upphöra: kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. 7 Det handlar med andra ord om ekonomisk, social och politisk jämställdhet. För att förtydliga vad det här innebär för organisationer och dess verksamheter kan politiken delas upp i två delar: Den första delen berör organisationen och medarbetarna och handlar om att motverka könsdiskriminering på arbetsmarknaden. Det rör sig exempelvis om kvinnor och mäns arbetsförhållanden, könsfördelning på olika befattningar, löneskillnader samt frågor om rekrytering. Det här jämställdhetsarbetet regleras i diskrimineringslagen, vilken ställer krav på handlingsplaner och aktiva åtgärder för att öka jämställdheten på arbetsplatsen Den andra delen handlar om verksamheten och om kvalitetssäkring av en likvärdig och jämställd medborgarservice för kvinnor och män, flickor och pojkar. Här kommer strategin jämställdhetsintegrering in. Offentliga organisationers ansvar för en likvärdig och jämställd medborgarservice återfinns i regeringsformen, kommunallagen, i ratificerade konventioner om mänskliga rättigheter (framförallt Kvinnokonventionen) och styrdokument för respektive kommun och förvaltning. Till detta kommer politiskt och moraliskt förpliktigande skrivningar som exempelvis regeringens beslut om jämställdhetsintegrering och Pekingplattformen. 8 Kvantitativ jämställdhet: innebär t.ex. en jämn fördelning mellan kvinnor och män inom samhällets alla områden; i utbildningar, yrken och på maktpositioner. Den kvantitativa dimensionen går att räkna. Kvalitativ jämställdhet: innebär att kvinnors och mäns erfarenheter, kunskaper, och värderingar tas tillvara och får påverka utvecklingen inom samhällets alla områden. Det handlar om villkor och möjligheter och behöver därför analyseras för att tydliggöras. Läs mer på: www.jamstall.nu 11
Jämställdhetsintegrering - strategi för att nå målet om jämställdhet Regeringen beslutade 1994, med stöd i Pekingplattformen och gemensamma beslut inom EU, att jämställdhetsintegrering ska vara strategin för att uppnå ett jämställt samhälle. Tidigare hade frågor om jämställdhet drivits i skymundan och haft svårt att få genomslag. Strategin innebär stället att ett jämställdhetsperspektiv ska finnas med i allt beslutsfattande, i alla samhällsområden och verksamheter, på alla nivåer, i alla steg av samtliga processer och användas av de aktörer som deltar i beslutsfattandet. Förslag och beslut måste därför analyseras ur ett jämställdhetsperspektiv för att klarlägga vilka konsekvenser de får för kvinnor och män. I det arbetet ingår både kvalitativa och kvantitativa aspekter allt från att räkna hur många kvinnor och män som sitter på olika positioner i samhället, till att undersöka kvinnors och mäns reella villkor och möjligheter att leva sina liv och påverka samhället. Sedan mitten av 90-talet har en mängd metoder använts för att jämställdhetsintegrera verksamheter. Gemensamt har varit att de syftat till att påverka de strukturer och processer som leder till ojämställdhet. 9 12
Del 2. Med genusglasögonen på: Kulturfö rvaltningens verksamheter fö r barn öch unga 13
Kunskap avgörande för kvalitetssäkrad jämställd verksamhet När vi gör som vi brukar återskapar vi ojämställdheten, har samhällsvetaren Gertrud Åström en gång sagt. Formuleringen beskriver så väl vad jämställdhetsarbete handlar om att våga göra nytt. För att lyckas med det behövs dock kunskap om såväl teorier och metoder som om den egna verksamheten. Jämställdhet är ett växande kunskapsområde. Jämte genusforskningen ökar forskningsinsatserna som studerar hur olika projekt för jämställdhet och de många metoderna för jämställdhetsintegrering fungerar i praktiken. Det går såklart inte att idag säga exakt vilka insatser och beslut som i slutändan kommer att ha haft störst effekt, men mycket vet vi trots allt. Jämställdhet handlar om kön och om relationen mellan kvinnor och män, flickor och pojkar. Därför måste kön synas och de olika grupperna få ta plats i verksamheten: genom styrdokument, målgruppsundersökningar, mål och prioriteringar. Om underlag som berör kön kontinuerligt samlas in och analyseras så går det att snabbt att fånga upp eventuella behov av förändringar. Grunden för jämställdhetsintegrering är därför: Kunskap om genus, jämställdhet och strategin jämställdhetsintegrering Jämställdhetsintegrerade mål och aktiviteter Könsuppdelad individbaserad statistik Jämställdhetsintegrerad budget, med möjlighet att följa resursfördelning utifrån kön Bekönade dokument Löpande jämställdhetsanalyser och uppföljningar EQO 2009 Arbetet med jämställdhet påminner om hur arbetet med andra verksamhetsutvecklande eller kvalitetssäkrande åtgärder går till. Det behövs en tydlig struktur, mätbara mål och aktiviteter som på ett uppföljningsbart sätt syftar till att nå dit. Det behövs kunskap om hur det ser ut i verksamheten idag och vad som ska förändras. Det borde vara ganska enkelt att bygga ett strategiskt förändringsarbete för jämställdhet. Anledningen till att det emellanåt istället blir en ganska snårig eller rent utav motsägelsefull process handlar om flera saker. Exempelvis om att: Betydelsen av jämställdhet är oklar, men vi tror samtidigt att vi talar om samma sak. Vi tror att vi redan är jämställda ojämställdheten finns någon annanstans, i ett annat land eller i en annan organsation. Vi är så vana vid ojämställdheten att den inte syns. På grund av att vi redan tror att det är jämställt så undersöks inte den egna verksamheten ordentligt. Vi utgår från att allt är som det ska vara men tar inte reda på om det stämmer. Förändringsarbetet stöter på motstånd eftersom det utmanar rådande maktförhållanden och såväl kvinnor som män kan känna sig påhoppade och ifrågasatta. Jämställdhet berör oss alla personligen förändring kan komma att utmana även vår syn på oss själva. Jämställdhet är ett stort kunskapsområde. Ett bra förändringsarbete behöver koppla den här kunskapen till verksamheten, vilket inte alltid sker. 14
Inte sällan drivs arbetet för jämställdhet isolerat från övrig verksamhet, kanske genom enstaka projekt som inte ger några bestående avtryck. Även när kartläggningar genomförts och kunskap om hur det ser ut inhämtats har arbetet ofta stannat där. De som driver frågorna har inte haft mandat att förändra och påverkan har därför uteblivit. För att lägga grunden till och ge arbetet med jämställdhet inom Kulturförvaltningens verksamheter för barn och unga en ordentlig skjuts (och möjliggöra hållbarhet) behöver därför kunskap om jämställdhet kopplas till kunskap om hur det ser ut i förvaltningens verksamheter. Med hjälp av den bild som finns idag av målgrupperna flickor och pojkar och deras villkor kan luckorna och behoven av insatser identifieras. Den kommande beskrivningen av Kulturförvaltningen är uppdelad i tre utgångspunkter vilka alla är viktiga för att belysa utgångsläget för ett kommande arbete med jämställdhet. Det handlar om: Utgångspunkt 1: Vad ska göras? Lokala riktlinjer och verksamhetsspecifika mål Utgångspunkt 2: Hur ser det ut? Flickor och pojkars villkor måste synas Utgångspunkt 3: Kunskap om jämställdhet Bilden nedan beskriver vilka delar som påverkar och berörs av jämställdhetsintegrering. 15
Från internationell nivå till jämställd medborgarservice På internationell nivå: rättighetskonventioner, strategier och beslut inom FN och EU har betydelse för Sveriges insatser för jämställdhet. På nationell nivå: formuleras krav på insatser och önskvärda inriktningar genom Regeringsformen, Diskrimineringslagen, Kommunallagen och olika speciallagar, exempelvis Hälso-och sjukvårdslagen, Skollagen, Socialtjänstlagen. SKL, regering och riksdag, EU och FN rekommenderar kommuner att säkra lika villkor och en jämställd medborgarservice genom jämställdhetsintegrering. På regional nivå: finns formuleringar om lika villkor, demokrati, mänskliga rättigheter och jämställdhet ofta med i någon form i de regionala utvecklingsplanerna och visionerna för utveckling. På kommunal nivå: omvandlas lagar, rekommendationer och inriktning för regional utveckling. Här konkretiseras jämställdhetsinsatser genom strategier och beslut som berör internt och externt arbete inom kommunens verksamheter. På nämnds-/ förvaltningsnivå: här tas lagstiftningens krav om likabehandling, kommunövergripande strategier och beslut in i verksamhetsplaner och mål för internt och externt arbete med jämställdhet. Förvaltningsavdelningarnas verksamheter: ska sedan leverera den likvärdiga medborgarservicen, vilken jämställdhetsintegreras genom könsuppdelad statistik, bekönade dokument, jämställdhetsanalyser och uppföljning samt särskilda insatser för jämställdhet. På individnivå: kvinnor och män, flickor och pojkar får del av en likvärdig, jämställd medborgarservice och får sina rättigheter tillgodosedda. 16
Utgångspunkt 1: Vad ska göras? Lokala riktlinjer och verksamhetsspecifika mål Likt framgick i del 1 av den här rapporten så berörs jämställdhetsarbetet inom kommunala verksamheter av såväl internationella konventioner och beslut om insatser och strategier på området, som av nationell lagstiftning och inriktning för att förändra ojämställdhet. På lokal nivå finns, förutom gällande lagstiftning, kommunens riktlinjer och prioriteringar för jämställdhet såväl ur ett arbetsgivarperspektiv som externt gentemot medborgarna. Vid en nulägesanalys av förutsättningarna för arbete med jämställdhet inom en enskild förvaltning är det intressant att undersöka vilka signaler som kommunledning och politiker sänder ut gällande jämställdhet och om dessa formuleras genom riktlinjer, planer eller beslut om insatser och uppföljning på området. Satt i relation till hur i det här fallet Kulturnämnden förhåller sig till jämställdhet i olika skrivningar, mål, prioriteringar och aktiviteter ges en bild av vilken formell position jämställdhetsfrågorna har i dagsläget. Det är värt att notera att jämställdet kan vara en fråga som får plats och fokus inom en förvaltning även om den inte gjort några avtryck i verksamhetsplanen. Samtidigt är det inte möjligt att integrera jämställdhet om frågorna inte hamnar i de för verksamheterna centrala styrdokumenten. Vad ska göras lokalt? Riktlinjer för Halmstad kommun Alla medborgare som möter kommunens verksamhet ska känna att de har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Formuleringen i visionen om Halmstad är tydlig med vad som gäller. Utgångspunkten för kommunens verksamhet ska bygga på demokratiska värden, på att alla halmstadbor ska ha möjlighet till inflytande och delaktighet i de demokratiska processerna. Kommunen ska dessutom vara långsiktigt hållbar. Ungefär så här brukar visioner och värdegrunder formuleras; människors lika värde är grundbulten för vilken kommun som helst. Men vad betyder lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter för kvinnor, män, flickor och pojkar i Halmstad? Återfinns formuleringarna i styrdokument och riktlinjer? Utöver för kommunen gällande lagstiftning, de jämställdhetspolitiska målen och beslutet om jämställdhetsintegrering så finns dels nämndens reglemente. Här gör 1 tydligt att kommunfullmäktiges styrande riktlinjer och planer gäller nämnden, liksom vad som föreskrivs i kommunallagen och annan relevant lagstiftning därmed kommunallagens krav om att behandla alla medlemmar lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat, och diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder och förbud mot diskriminering. 10 17
Halmstad kommun har även, vilket beskrivs nedan, undertecknat den europeiska deklarationen för jämställdhet, CEMR och tagit fram riktlinjer för service och bemötande och för arbetet med jämställdhet. CEMR den europeiska deklarationen för jämställdhet CEMR-deklarationen är ett verktyg för kommuner, landsting och regioner att integrera jämställdhetsperspektivet i det politiska beslutsfattandet och i den praktiska verksamheten. Syftet är att se till att diskrimineringslagstiftningen efterlevs och att principer reglerade i internationella avtal omsätts i praktik på lokal och regional nivå. SKL (Sveriges kommuner och landsting) har ställt sig bakom deklarationen och rekommenderar kommuner, landsting och regioner att underteckna den. 11 Enligt CEMR, som är de europeiska kommun- och regionförbundens samarbetsorganisation, så undertecknade Halmstad kommun deklarationen 2012. I SKL:s skrift Strategiskt jämställdhetsarbete lärdomar från en utbildningssatsning (publicerad i april 2013), beskriver jämställdhetsstrategen Nakisa Khorramshahi hur implementeringen av deklarationen och systematisering av arbetet med jämställdhet pågår i kommunen. Utöver detta har inte undertecknandet satt några synliga spår genom handlingsplaner som berör förvaltningarnas arbete eller integrering i de riktlinjer för jämställdhetsarbete (se nedan) som redan finns inom kommunen. Riktlinjer för service och bemötande Riktlinjerna antogs i Kommunfullmäktige 2012 och uttrycker det förhållningssätt som medarbetare ska ha i mötet med dem som de är till för. Riktlinjerna handlar om att alla kunder ska uppleva att förhållningssättet utgår från deras behov och att det kännetecknas av enkelhet, effektivitet och tydlighet. Här nämns inte likvärdig service för kvinnor, män, flickor och pojkar, inte heller jämställdhet. Däremot att förhållningssättet ska utgå från kundernas behov. För att avgöra dessa behövs ett jämställdhetsperspektiv på eventuella skilda behov beroende på kön. Riktlinjer för Halmstad kommuns arbete med jämställdhet Riktlinjerna 12 antogs i Kommunfullmäktige 2004 och gör tydligt att arbetet för jämställdhet ska ske ur ett arbetsgivarperspektiv och externt i medborgarservicen. Det framgår också att verksamhetsstyrningen ska jämställdhetsintegreras och särskilda projekt bedrivas. Genom fyra punkter förtydligas hur arbetet ska ske och vilka visioner som är målet för insatserna. Det handlar om att kommunen ska upplevas präglad av jämställdhet och ömsesidig respekt och att kvinnor och män som möter kommunens verksamhet, eller är medarbetare inom dessa, skall känna att de har samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter. Som arbetasgivare ska kommunen, utifrån det personalpolitiska programmet, bedriva ett aktivt arbete för lika arbetsvillkor för kvinnor och män. Osakliga löneskillnader ska utjämnas och jämn könsfördelning eftersträvas 1.Kommunen skall arbeta för ökad jämställdhet för medborgarna i Halmstad Det ställer krav på nämndernas arbete att: - inventera behov av åtgärder för ökad jämställdhet; som grund skall könsuppdelad statistik redovisas - nämnder skall avsätta resurser (personal och pengar) för projekt för ökad jämställdhet - samverkan skall ske i frågor av nämndsövergripande natur 2. Jämställdhetaspekter skall integreras i all verksamhet 18
Det kräver av nämndernas arbete att: - anställda skall ha kunskaper om integrering av jämställdhetsaspekter både allmänt och specifikt i den verksamhet de bedriver - nämnderna skall identifiera aktiviteter i sin verksamhet där könsdiskriminering kan förekomma - då behov har konstaterats skall åtgärdsplaner via nämnden beslutas, genomföras, utvärderas samt rapporteras - ett ständigt förbättringsarbete skall bedrivas i syfte att nå fastställda jämställdhetsmål 3. Jämställdhet skall prägla kommunens roll som arbetsgivare Det ställer krav på nämnderna att (notera att nuvarande formulering inte är justerad utifrån den nya diskrimineringslagens krav från 2009): - utifrån lagen om jämställdhet och kraven i det personalpolitiska programmet utarbeta, genomföra, utvärdera och rapportera årliga jämställdhetsplaner. 4. Arbetet med jämställdhet skall vara integrerat i verksamhetsstyringen Arbete för ökad jämställdhet är en av de verksamheter som kommunen bedriver. Det skall ingå som en naturlig, integrerad del i styrning av verksamheten genom planering, genomförande, utvärdering och rapportering. Reflektioner Riktlinjerna är tydliga med vilka steg som behövs för att jämställdhetsintegrera medborgarservicen och verka för jämställdhet internt. De har dock inte uppdaterats sedan Diskrimineringslagen trädde i kraft 2009, vilket innebär att referenserna till jämställdhetslagen och upprättandet av årliga jämställdhetsplaner inte längre stämmer. Jämställdhetslagen upptogs 2009 i diskrimineringslagen och plankravet gäller numer bara vart tredje år, även om Halmstad kommuns riktlinjer och rekommendationer mycket väl kan vara att planer bör upprättas varje år. Inte heller har undertecknandet av CEMR-deklarationen 2012, som bland annat ställer krav på handlingsplaner för arbetet med jämställdhet, hitintills satt några synliga spår i kommunen. En förmodan är att arbetet med implementeringen av deklarationen kan komma att innebära att de nuvarande riktlinjerna ändras eller uppdateras. Genom intervjuerna framgick att det inte var självklart för informanterna vem som kan bistå med vägledning i arbetet inom kommunen. Det stöd som eventuellt finns för förvaltningarnas jämställdhetsarbete från centralt håll har inte gått att synliggöra genom den här undersökningen. Samtidigt uttrycker informanterna genom såväl intervjuer som enkäten att det finns en kunskap om kommunens inriktning för jämställdhetsarbetet. Inte minst i samband med den årliga chefsdagen om jämställdhet har denna inhämtats. 19
Vad ska göras i Kulturnämnden? Mål, prioriteringar och aktiviteter rörande barn, unga och jämställdhet För att undersöka hur aktuella mål och aktiviteter i verksamheterna riktade till barn och unga formuleras och om dessa innehåller formuleringar om kön eller jämställdhet, har olika dokument gåtts igenom. Det handlar om verksamhetsplanerna för 2013-2015 och 2014-2016, Verksamhetsberättelsen från 2012, nämndshandlingar från 2013, Konststrategin, Biblioteksplanen, Rapport om fritidsverksamheten och den nya inriktningen för fritidsverksamheten. Utgångspunkten för den här undersökningen är beslutet att under 2013 inom målområde Uppleva och göra Kartlägga kultur- och fritidsverksamheten för barn och unga i Kulturförvaltningen utifrån ett genusperspektiv. Detta för att ta ett första steg i arbetet med jämställdhet inom förvaltningen och skapa underlag för diskussioner och strategier för kommande arbete med frågorna. 13 I verksamhetsplanen för 2014-2016 tydliggörs att flickor och pojkar ska ha samma förutsättningar inom förvaltningens verksamheter (konkretiserat mål) och ett mätetal gällande detta handlar om antalet insatser för medvetet genustänkande. Framöver ska även en kartläggning av situationen avseende kränkningar i Kulturförvaltningens verksamheter för barn och unga göras (inom målområde Trygghet, säkerhet och folkhälsa). Utöver i de här målområdena så dyker formuleringar om jämställdhet upp i verksamhetsplanerna och Kulturnämndens delårsbokslut från september 2013. Under prioriteringar punkt 6.1 Ett strategiskt jämställdhetsarbete framhålls att hänsyn ska tas till flickors och pojkars önskemål och inflytande om fritidsverksamheter utifrån resultatet i LUPP-enkäten. Här redovisas en kvantitativ aspekt av jämställdhet genom siffror över könsfördelningen bland besökarna till fritidsavdelningens arrangemang (42 % tjejer och 58 % killar) och fritidsaktiviteter (53 % tjejer och 47 % killar). Det fastslås även att I övrigt behövs det en ökad medvetenhet om strategiskt jämställdhetsarbete inom förvaltningen. 14 20
Insatser för jämställdhet och för flickors och pojkars lika förutsättningar inom kultur- och fritidsverksamheterna förstärks i 2014 2016 års verksamhetsplan. Detta märks genom att formuleringar tillkommit om att metoder för medborgarinriktat jämställdhetsarbete ska användas, liksom insatser för ett medvetet genustänkande inom kultur- och fritidsverksamheterna. Barn och ungdomsfrågor har ett tydligt fokus för förvaltningens prioriteringar och insatser under åren fram till 2016. Kulturnämnden ser ungdomspolitiken som ett viktigt strategiskt område för kommunens utveckling en syn som ligger i linje med den nya ungdomspolitiken som regeringen arbetar fram under 2013. Därför, menar Kulturnämnden, växer också behovet att framöver se över hur en ny kommunal ungdomspolitik utifrån perspektivet ungdomars fria tid ska få ett tydligt fokus inom verksamheterna. Nya mötesplatskoncept för barn och unga ska utvecklas och en ny inriktning för fritidsverksamheten utarbetades under 2013. Förändringen, som pågått sedan 2011, innebär i huvudsak att istället för att fokusera verksamheterna till fasta lokaler, så som fritidsgårdarna, så ska personalen inom fritidsverksamheten möta ungdomarna på fler platser runt om i hela kommunen. Reflektioner Jämställdhet, lika förutsättningar och genusperspektiv/ genustänkande är begrepp som dyker upp i verksamhetsplaner och relaterade dokument. Men även om formuleringarna förekommer i högre utsträckning i 2014-2016 års verksamhetsplan jämfört med föregående periods (2013-2015), så är jämställdhet inte integrerat som perspektiv. Dokumenten är inte bekönade, med andra ord: flickor, pojkar, kvinnor och män är inte tydliga målgrupper. Jämställdhet och kön dyker upp i spridda skurar men går inte att följa genom mål, inriktningar och strategier i helhet. Det gör att det i något enstaka fall exempelvis talas om flickor och pojkar, samtidigt som mätetalen handlar om barn och unga. Ett annat exempel är Konststrategin (2010) som slår fast att beaktande av ett genus- och mångfaldsperspektiv vid nyinköp av offentlig konst behövs, men i övrigt inte nämner kvinnor och män när uppgifter om exempelvis antal verk i kommunens konstsamling redovisas. I förslag till riktlinjer för biblioteksverksamheten/ Biblioteksplan 2013-2016, finns liknande exempel. Pojkar och flickor nämns som målgrupper under utmaningar för folk- och skolbiblioteken och specifikt för folkbiblioteken. Men när det gäller uppföljning och vad nämnderna förväntas redovisa (exempelvis andelen Halmstadbor som besöker folkbiblioteken eller aktivt ägnar sig åt läsning) så efterfrågas inte kön. Det visar att kön inte är integrerat i biblioteksverksamheten, men inte heller tydligt efterfrågat i nämndernas redovisning. Kristina Blomquist, förvaltningschef för Kulturförvaltningen, reflekterar över jämställdhetsfrågornas position inom kommunen och Kulturförvaltningen. Jämställdhet finns med, men inte så tydligt. Det handlar om enstaka frågor som dyker upp men det är inget strategiskt perspektiv [för kulturnämnden]. Jämställdhet, menar Kristina, handlar om lika möjligheter oberoende av kön. Samtidigt är det inte helt enkelt att omsätta i praktiken. Frågorna handlar ju mycket om makt och att alls prata om det här visar att det finns en ojämlikhet. Jämställdhetsfrågor har inte varit särskilt prioriterade inom kommunen. Det har funnits ett inåtriktat arbete och man har gjort jämställdhetsplaner, men inte mycket mer än så. Politiskt har det blivit tydligare de senaste åren och jämställdhet har lyfts fram som prioriteringar och mål. Det har funnits enskilda politiker som har drivit igenom frågorna helt enkelt. 21
Genom enkäten uttrycker majoriteten av respondenterna att de har såväl ett övergripande som direkt ansvar för jämställdhet i verksamheten. Samtidigt är det få som känner sig helt trygga i vad jämställdhet betyder för det egna uppdraget (ca 14 %) och en majoritet menar att ansvaret för jämställdhet inte kan anses vara tydligt definierat. Enkätresultatet speglar det som läsningen av verksamhetsdokumenten också visat: att jämställdhet inte är ett genomgående, definierat perspektiv varken inom Kulturförvaltningen eller i direktiven från kommunledning och politiken. Samtidigt tycks frågorna få allt större utrymme, de understryks som betydelsefulla och dyker upp på olika håll i planer och underlag som rör Kulturförvaltningens verksamheter. 22
Utgångspunkt 2: Hur ser det ut? Flickor och pojkars villkor måste synas Vi återvänder till frågorna som ställdes inledningsvis i den här rapporten om vilka barn och unga egentligen är. Vad vet vi om hur flickor och pojkar idag konsumerar och producerar kultur? Vilka är del av Kulturförvaltningens verksamheter? Vad tycker de om utbudet av aktiviteter och vilka förutsättningar har de att delta på lika villkor oberoende av vem de är? Vilka grupper har Kulturförvaltningen svårt att nå och vad beror det på? Med andra ord; vilka är barn och unga och vad går det att säga om villkoren för flickor och pojkar idag, mot bakgrund av det underlag som framkommit vid den här undersökningen? Vilka är barn och unga? Kulturförvaltningens biblioteks-, fritids- och kulturavdelningar har i olika omfattning verksamheter som är direkt riktade till och formade av barn och unga. Det handlar om allt från Kulturavdelningens ungdomsverksamhet på Nolltrefem, med en mängd kulturaktiviteter initierade av ungdomarna själva, till Biblioteksavdelningens satsningar på exempelvis olika programaktiviteter, läse- och skrivarcirklar riktade till barn, unga och deras föräldrar. Det handlar även om Fritidsavdelningens verksamheter som med den nya inriktningen breddas till att, utöver fritidsgårdarnas aktiviteter, tydligt inkludera skiftande mötesplatser runt om i kommunen. Utöver detta så märks kultursatsningar för barn och unga inom ramen för konststrategin och genom stöd till arrangemang och föreningars olika verksamheter. Även i Biblioteksplan för 2013-2016 så finns ett tydligt fokus på barn och unga. Kulturförvaltningens verksamheter ska främja ett inkluderande samhälle som stärker gemenskap, tillit, tolerans och sammanhållning mellan människor. Det framgår i verksamhetsplanerna att förvaltningens arbete med delaktighet ska vara grund för all verksamhet, men särskilt i arbetet med barn och unga. I analysen av målgrupperna konstateras att vissa målgrupper i dagsläget inte nås av nämndens verksamheter. Men även att verksamheterna framöver särskilt behöver uppmärksamma ungas fria tid. Det innebär bland annat att i större utsträckning arbeta med ungas delaktighet och med kulturverksamhet för, med och av unga. Ungas fria tid är också listad som en av de tre största utmaningarna som verksamheten har att hantera framöver. Lars Nordvall, chef för Fritidsavdelningen, beskriver hur fritidsgårdarna för några år sedan inledde arbetet med att bredda målgruppen bland fritidsgårdarnas besökare. Av tradition hade de lockat och varit till för pojkar med sociala problem. Könsfördelningen såg ut därefter med ca 80 % pojkar och 20 % flickor. I könsfördelningen bland personalen syntes samma tendens. Idag är andelen flickor och pojkar som deltar i aktiviteterna och antalet kvinnor och män bland personalen i stort sett jämnt fördelad. Könsfördelningen är ett resultat av att det under ett antal år har satsats på verksamheter riktade till tjejer, exempelvis dans och styling. Utjämningen har fått in flickor i verksamheten och gett dem en arena att utföra sina aktiviteter på. Samtidigt, menar Lars Nordvall, är verksamheten inte jämställd för att antalet besökare som deltar i aktiviteterna är det. Han beskriver hur den nya inriktningen för fritidsverksamheten är ett resultat av att de önskade ett annat perspektiv på verksamheten: Vi har tidigare haft ett förebyggande perspektiv för att se till att dåliga saker inte upprepas, men har gått mot ett tydligare främjandeperspektiv för att förstärka det som är positivt 23
hos ungdomarna, förstärka deras drömmar och intressen. Dessutom är empowerment centralt idag, inte minst genom den nya ungdomspolitiken, för att unga ska kunna ta makt över sin fria tid. Det handlar ju om att ge flickor och pojkar samma villkor och möjlighet att skapa sin fria tid. Men för att det ska vara möjligt behövs medvetandegörande för att se jämställdhet i verksamheten. Idag finns det en uppfattning om att det är jämställt om vi har lika många flickor som pojkar. Det Lars beskriver är med andra ord insatser för kvantitativ jämställdhet, vilka varit viktiga för att nå en jämn könsrepresentation. Verksamhetens olika aktiviteter är dock tydligt könssegregerade och tjejer och killar gör i hög utsträckning olika saker. Syns flickor och pojkar i statistiken? I regeringens remisspromemoria om den nya ungdomspolitiken (2013) understryks att: Det är påtagligt att insatser måste utgå från individuella behov för att alla ungdomar ska kunna ha makt att forma sina liv. Det är därför viktigt att samhället utformas så att alla ungdomar kan bli delaktiga och inkluderas utifrån deras olika förutsättningar, önskemål och behov. Det handlar både om att ändra attityder och utforma samhället så att det blir tillgängligt för alla. 15 Enligt regeringens definition är ungdomar personer mellan 13 och 25 år. Barn är personer under 18 år. Utifrån såväl den nationella ungdomspolitiken som barnkonventionen hamnar båda gruppernas, barn och unga, rätt att ha makt över sina egna liv i fokus. Men även att de insatser som sker ska utgå från målgruppernas individuella behov. Såväl barn som unga är i olika omfattning målgrupper för Kulturförvaltningens verksamheter. För att förstå individuella behov, förutsättningar och önskemål så behövs en förståelse för betydelsen av kön. Målgruppen barn och unga behöver därför bekönas för att flickors och pojkars villkor ska bli synliga. Ett grundläggande sätt för att möjliggöra detta är genom könsuppdelad statistik. Statistiska centralbyrån (SCB) beskriver att kvinnor och män ska vara synliga i statistiken och att detta därför förutsätter att den är uppdelad efter kön. Riksdagen har beslutat att jämställdhetsstatistiken är officiell statistik. Målet är att all statistik som relaterar till individer ska vara insamlad, analyserad och presenterad efter kön. Kön ska vara en övergripande och genomgående indelningsgrund i statistiken, som dessutom ska presenteras på ett för användarna lättillgängligt sätt. I Förordning (2001:100) om den officiella statistiken finns en paragraf i avsnittet Tillgänglighet 14 som säger att Individbaserad officiell statistik skall vara uppdelad efter kön om det inte finns särskilda skäl mot detta. 16 I verksamhetsplanen för 2014-2016 ska de nyckeltal som följs av kommunfullmäktige och berör den interna verksamheten, till största del redovisas uppdelat på kön. Utöver detta är det för de nyckeltal som följs av verksamheten bara antal deltagare i fritidsverksamheten (2012: 493 flickor och 597 pojkar) och i dess aktiviteter (2012: 49 % flickor, 51 % pojkar) som redovisas uppdelat på kön. I Verksamhetsplanen nämns inga nyckeltal som berör kön i Nolltrefems verksamhet. Däremot gick det, efter förfrågan till Ulrika Rehnfors, att få fram könsuppdelad statistik från Nolltrefems bokningssystem FRI. Den baseras på antal tjejer och killar som är utövande eller arrangerande inom Nolltrefem (och säger alltså inget om de unga som kommer och går eller är publik). Av de totalt 1061 antal registrerade ungdomarna var (t.o.m. oktober 2013) antalet tjejer är 463 stycken och antalet killar 598. Av de som fått del av Idépengen 2013 var 9 killar och 12 tjejer. Siffror som ger en bild av vilka som använder sig av Nolltrefems resurser och med fördel framöver även borde kunna få synas i Verksamhetsplaner och berättelser. 24
Hur skildras flickor och pojkar i bild och text? Genom tryckt informations- och programmaterial och via webben har Kulturförvaltningen möjlighet att beskriva sina verksamheter och vem de riktar sig till. Utöver att visa både flickor och pojkar i text och bild är det såklart viktigt även hur de skildras. Även om de bilder som lyfts fram är direkt hämtade från olika aktiviteter och skildrar hur könsfördelningen inom dessa faktiskt sett ut, är det viktigt att fundera på om bilderna behöver breddas. Om något av könen är underrepresenterat, trots att aktiviteterna vänder sig till båda, kan bild och text förstärka att alla är välkomna genom att lyfta fram det underrepresenterade könet. Inte sällan tenderar text att vara könsneutral, samtidigt som bilder befäster stereotyper om kön. Det är därför viktigt att undvika att befästa en stereotyp bild av kön och av verksamheten, som exempelvis att flickor främst hänger och att pojkar är aktiva. I förlängningen handlar bilderna av kön även om att visa flickor och pojkar att det finns en mängd val att göra i livet vilka inte behöver begränsas av könstillhörighet. Hur såg det då ut vid läsning av material om Kulturförvaltningens verksamheter för barn och unga, via trycksaker och webben? De vanligaste bilderna skildrar genomförda aktiviteter. Nolltrefems verksamhetsinformation illustrerar aktiviteter och programpunkter vid vilka det framstår som att både flickor och pojkar deltar. Fritidsgårdarnas verksamheter illustreras med foton från aktiviteter vilka ofta innehåller både flickor och pojkar. I informationsbladet Fett med möjligheter finns två bilder från fritidsverksamheten som tillsammans dock ger en stereotyp bild av kön; pojkarna är engagerade i en sportaktivitet och flickorna hänger. Biblioteksverksamhetens många aktiviteter illustreras dock mycket sällan med pojkar eller män. Biblioteksbesökaren och målgruppen för aktiviteterna framstår som huvudsakligen flickor, mammor eller mor- farmödrar. Reflektioner Det är ingen tvekan om att barn och unga framstår som en viktig grupp för förvaltningens verksamheter. Men för att förstå vilka möjligheter och utmaningar som arbetet med barn och ungdomars fria tid och delaktighet kommer att innebära framöver måste gruppen barn och unga omformuleras för att synliggöra flickor och pojkar. En konsekvens av att målgrupperna barn, unga, besökare, kommuninvånare, halmstadbor med flera inte inkluderar kön, är att inte heller mål, prioriteringar, mätetal och aktiviteter går att följa ur ett jämställdhetsperspektiv. När verksamhetsplanens målgrupper är könsneutrala resulterar det vanligtvis också i att inte heller könsuppdelad statistik efterfrågas. Ytterligare en konsekvens av att flickor och pojkar inte nämns frekvent är att bilder från verksamheten emellanåt inte heller visar båda grupperna. Flickor och pojkar behöver efterfrågas och synliggöras på ett konsekvent och strukturerat sätt för att inte falla bort eller skildras på ett stereotypt sätt Samtidigt finns det säkert betydligt fler uppgifter om kön inom de olika verksamheterna redan idag, än vad som redovisas i de förvaltningsövergripande dokumenten. Enkätundersökningen visar att 61,5 % anser att det finns könsuppdelad statistik, men det framgår inte om denna är intern eller berör målgrupperna externt. Exemplet med Nolltrefem visar dock tydligt att det med sannolikhet skulle gå att inhämta ytterligare underlag om målgrupperna ur ett könsperspektiv. 25
Vilka villkor har flickor och pojkar? Alla ska ha rätt till kultur oberoende av familjeförhållanden och var man växer upp. Det innebär att alla oavsett ålder, kön, eventuell funktionsnedsättning, sexuell läggning, könsidentitet, etnisk, socioekonomisk eller religiös bakgrund ska kunna ta del av och utforska kultur i olika former. Kultur och kulturutövande når dock inte alla idag. Fortfarande finns ojämlikheter. När-var-hur om ungas kultur, Ungdomsstyrelsen 2011 Att unga ska ha ett bra liv kan innebära många olika saker: bland annat en bra levnadsstandard, att må bra, kunna påverka sitt eget liv och ha samma rättigheter och möjligheter att delta i samhället som andra grupper har. Regeringens mål med ungdomspolitiken är att alla ungdomar mellan 13 och 25 år ska ha verklig tillgång till inflytande och verklig tillgång till välfärd. 17 Barnkonventionen är dessutom tydlig med att barn är individer med egna rättigheter och människovärde. I utredningen När-var-hur om ungas kultur (2011) konstateras att den offentliga medelstilldelningen i mindre utsträckning används till tjejers fritids- och kulturaktiviteter än till killars. Men även att det offentliga inte finansierar de former av kultur som unga helst ägnar sig åt. Inom idrotten får killar en större del av stödet än tjejer eftersom en större del av killarna ägnar sig åt föreningsidrottande. Inom kulturområdet konstateras att killar förmodligen får en större del av stödet då killar utövar de verksamheter som sammantaget får störst del av det offentliga stödet. Även Ungdomsstyrelsens studie Fokus 13, som presenterades i slutet av november 2013, belyser jämställdhet bland unga i åldern 13-25 år. Den visar tydligt att pojkars idrottande, kulturutövande och organisering får mer statligt stöd än flickors. Såväl flickor som pojkar värdesätter sin fria tid och är aktiva inom en mängd olika områden. Pojkar upplever dock i högre utsträckning än flickor att de har mer fritid och känner oftare än flickor att de får ett bra bemötande när de deltar i kultur- och fritidsverksamheter. I åldersgruppen 16-25 år angav 42 % av flickorna att de har för lite fritid, jämfört med 28 % av pojkarna. 17 % av flickorna i samma åldersgrupp menade att de avstår från att besöka fritidsaktiviteter av rädsla för att bli dåligt bemötta, jämfört med 12 % av pojkarna. 18 Med anledning av studiens resultat konstaterar Alice Bah Kuhnke, generaldirektör för Ungdomsstyrelsen, att: Vill vi ha ett jämställt Sverige måste vi börja i den verklighet som Sveriges unga lever i. Vilken verklighet, med vilka villkor lever då de flickor och pojkar som tar del av Kulturförvaltningens verksamheter i? Det är såklart ingen fråga som helt låter sig besvaras. Samtidigt är Kulturförvaltningens verksamheter givetvis inga isolerade företeelser, utan kontakt med och påverkan från det omgivande samhället. Tvärtom! De strukturer som bidrar till ojämställdhet och ojämn fördelning av samhällets resurser i stort påverkar även de beslut och val som görs inom Kulturförvaltningen (liksom inom vilken annan organisation). Dessutom återfinns alla de normer, värderingar och maktstrukturer som formar flickors och pojkars identiteter och relation till varandra även här, i Kulturförvaltningens verksamheter. För att så långt det är möjligt motverka skilda villkor för flickor och pojkar behöver Kulturförvaltningen se och förstå hur verksamheterna som drivs aktivt kan medverka till att bryta ojämställda villkor. 26
Flickors och pojkars villkor i Halmstad vad visar LUPP? Hur ser det då ut inom verksamheterna riktade till barn och unga? Vilka villkor har flickor och pojkar? Vad kan utläsas redan idag? Vad behöver undersökas närmre? Resultatet från LUPP-undersökningen i Halmstad kommun 2012 ger en bild av hur ungdomar i kommunen mår och hur de ser på sin fria tid. Resultatet visar att majoriteten av ungdomarna mår bra, är nöjda med sin fria tid och med utbudet av aktiviteter, även om nöjdheten minskat något sedan 2009. I 2012 års enkät uttrycker dessutom fler ungdomar att de vill vara med och påverka frågor som rör kommunen (denna grupp är dock mindre än de som inte är intresserade av att påverka). För eleverna i år 8 är aktiviteter, mötesplatser och idrottsmöjligheter tydliga områden som de vill kunna påverka mer. De skillnader som framkommer gällande flickors och pojkars situation handlar om att: Känslan av otrygghet har ökat hos alla, men mest för flickor. Fler pojkar än flickor upplever trygghet på ungdomens hus eller fritidsgårdar. Mobbning är fortsatt ett problem. I årskurs 8 uppger 15 % att de har utsatts under det senaste halvåret, motsvarande siffra för år 2 i gymnasiet är 7 %. Inom båda årskurserna är det flest flickor som utsatts för mobbning. Pojkar är oftare utsatta i klassrummet och på skolgården än flickor, men mindre utsatta på nätet än flickor. LUPP (lokal uppföljning av ungdomspolitiken) är en enkät framtagen av Ungdomsstyrelsen som fokuserar frågor om fritid, skola, politik, inflytande, trygghet, hälsa, arbete och framtid. Nästan 2000 ungdomar i årskurs 8 och år 2 på gymnasiet besvarade enkäten i Halmstad kommun. Av dessa var i årskurs 8 49 % flickor och 51 % pojkar. I år 2 var 47 % flickor och 53 % pojkar. 1 % i båda stadierna angav en annan könstillhörighet. Flickor uttrycker i högre grad att sexuella trakasserier och främlingsfientlighet är ett problem än pojkar. Fler flickor än pojkar har besvär av huvudvärk, stress, magont, sömnproblem etc. Flickor upplever i högre grad att de har för lite fritid för att hinna med allt de vill göra, jämfört med pojkar. De vanligaste fritidssysselsättningarna för både flickor och pojkar är idrott och motion. Utöver det är flickor upptagna med att sjunga, spela, skapa, spela teater, följt av att läsa/använda läsplatta och skriva och blogga. Den minst vanliga sysselsättningen för flickor är att vara på ungdomens hus eller fritidsgård, eller att gå på konsert, teater, bio eller utställning. Även för pojkarna hamnar att sjunga, spela, skapa, spela teater, följt av att läsa/använda läsplatta högt. Dock är det till antalet inte lika många pojkar som flickor som utför de här aktiviteterna. Pojkarnas vanligaste fritidsverksamhet, efter redan nämnda aktiviteter, är i hög utsträckning utspridd mellan sportevenemang, att vara ute i naturen/fiska/jaga eller sy/slöjd/hantverk. Något fler pojkar än flickor går på konsert, teater, bio eller utställning, även om denna sysselsättning hamnar lägst även för killarna. Andelen av både flickor och pojkar som besöker biblioteken har ökat något sedan 2009. Det är dock fler flickor än pojkar bland besökarna. Färre ungdomar i båda grupperna går på ungdomens hus och fritidsgårdar jämfört med 2009. 27
Reflektioner: för lite underlag för att bedöma villkoren De skillnader som framträder i LUPP mellan flickors och pojkars upplevelse av sin fria tid påminner i stort om hur det ser ut i Sverige i övrigt. En skillnad mellan LUPP och Ungdomsstyrelsens studie Fokus 13 är att flickor i Halmstad upplever att de har för lite fri tid för att hinna med allt de vill göra. Ett resultat som ser omvänt ut i Fokus 13. När det gäller flickors och pojkars upplevelse av kränkningar, mobbing eller inflytande på Kulturförvaltningens verksamheter så finns det idag ingen samlad bild. Färre ungdomar besöker fritidsgårdar och ungdomens hus än 2009, något som i rapport om fritidsverksamheten framhålls bland annat bero på att några fritidsgårdar har lagts ner. Genom intervjuerna och enkätundersökningen framkommer att det å ena sidan finns kunskap hos personal om flickors och pojkars villkor inom Kulturförvaltningens verksamheter. Men att det är en kunskap som inte sätts in i ett jämställdhetsperspektiv, eller som det är otydligt hur den bör användas. De förs också ett resonemang inom verksamheterna om vilka grupper som inte nås och vilka insatser som bör göras för att ändra på det. Det tydligaste exemplet gällande detta är just fritidsverksamheten, där den sneda könsfördelningen lett till insatser som gjort att flickor och pojkar nu är ungefär lika många i antal. Å andra sidan visar enkätundersökningen att fler respondenter upplever sig ha ingen eller mycket lite kännedom om hur flickor och pojkar tar del av och upplever verksamheten än de som har en ganska bra eller bra kännedom (samma siffror för båda grupperna). 28
Förvaltningens arbete med delaktighet ska vara grund för all verksamhet men särskilt i arbetet med barn och unga. För såväl fritidsverksamheten som Nolltrefem utgår aktiviteterna från barnens och ungdomarnas egna förslag och idéer. Det ger gruppen med regelbundna besökare ett stort inflytande på verksamheten. Fritidsverksamheten har idag en jämnare könsfördelning bland medlemmarna, men av de regelbundna besökarna är en majoritet pojkar. Något som, enligt Lars Nordvall, gör att det inte är otänkbart att pojkars förslag hamnar i fokus för verksamheten. För Nolltrefems del finns bara uppgifter rörande antal tjejer och killar som är utövande eller arrangerande inom Nolltrefem. Av de totalt 1061 antal registrerade ungdomarna var (t.o.m. oktober 2013) antalet tjejer 463 stycken och antalet killar 598. Något fler killar alltså, men hur detta påverkar aktiviteter och arrangemang går inte att utläsa i den här undersökningen Inte heller villkor för delaktighet inom Kulturförvaltningens verksamheter för barn och unga går det idag att säga tillräckligt om. Det kan antas att i de fall pojkar är regelbundna besökare så tenderar deras önskemål att hamna högst på dagordningen genom att delaktighet och ungdomarnas egna förslag prioriteras. Men hur resurser fördelas mellan flickor och pojkars aktiviteter behöver undersökas närmre. Frågorna att undersöka vidare är många! Hur ser villkoren för delaktighet ut? Kan flickor och pojkar göra sina förslag hörda, behöver de uppmärksammas eller uppmuntras komma med idéer på olika sätt? Varför är inte flickor lika regelbundna besökare vid exempelvis fritidsgårdarna, som pojkar? Hur ser det ut på Nolltrefem? Vilka besöker och deltar i arrangemang och aktiviteter på biblioteken? I övriga kulturarrangemang riktade till barn och unga? Vilka konsekvenser för könsstereotypa val av aktiviteter på kort och lång sikt för barn och unga? Hur kan Kulturförvaltningens personal, i mötet med barn och unga och i planeringen av verksamheterna, bidra till att luckra upp stereotypa val och visa barn och unga en större bredd av möjligheter? Diskutera! Under Målområde Uppleva och göra framgår att Inom Kultur och fritidsverksamheterna ska flickor och pojkar ha samma förutsättningar. Vad betyder egentligen samma förutsättningar? Hur kan flickors och pojkars förutsättningar mätas? 29
Utgångspunkt 3: Kunskap om jämställdhet Jämställdhetsintegrering förutsätter kunskap både om den verksamhet som berörs av arbetet och om betydelsen av jämställdhet, politik och teorier på området. Med hjälp av kunskap går det att bygga en struktur för jämställdhetsarbetet och att ständigt se till att, med de så kallade genusglasögonen på, analysera och reflektera kring beslut och aktiviteter. Målet är att med hjälp av ett jämställdhetstänk ständigt ha frågan: Hur påverkar detta kvinnor och män, flickor och pojkar som grupper? i åtanke. Genomgången av dokumenten visar att det behövs kunskap om jämställdhet och jämställdhetsintegrering för att frågorna ska få genomslag i förvaltningens verksamhet. Det är också tydligt att det behövs en gemensam definition av vad jämställdhet betyder för förvaltningen. Genom såväl intervjuerna som i enkäten framkom ett behov av och stort intresse för att lära mer om jämställdhet. Detta för att framöver kunna planera ett strategiskt arbete med frågorna. Önskemålen om kunskap ser ut som följer: 30
Del 3. Möjligheter till kommande jämställdhetsarbete 31
Stora möjligheter för arbete med jämställdhet! Foto: Eran Sandler 2008 Förändringsarbete för jämställdhet lämnar få oberörda. Det är utmanande och spännande och ger ofta stora aha-upplevelser. När verksamheten, de dagliga rutinerna, tänkandet och ens egna föreställningar synliggörs blir det ofta tydligt både hur mycket som fungerar utmärkt och att verksamhetens målgruper är i fokus på ett bra sätt. Men samtidigt synliggörs också hur vi alla, mer eller mindre, tenderar att förhålla oss till vårt arbete, varandra och tillvaron i stort med autopiloten på. Vi tolkar människor vi möter och situationer vi ställs inför utifrån tidigare erfarenheter och föreställningar om hur det borde vara. Just den där autopiloten behöver ifrågasättas för att lyckas i arbetet för jämställdhet. Jämställdhet är ett viktigt globalt mål för att möjliggöra mänskliga rättigheter för alla. Det är också en central kvalitétsfråga för att tillvarata samhällets resurser och invånarnas kapacitet på ett bättre sätt. Men ingen av oss har upplevt hur det är att leva i ett fullt ut jämställt samhälle. Allt vi nu gör för att förändra ojämställdhet är nytt. Det är därför som det är så viktigt att ge förändringsarbetet struktur, att sätta in det i en modell som berör hela verksamheten. Kom ihåg! Arbete med jämställdhet: som inte syftar till att påverka och förändra beslutsprocesser och strukturer är inte det samma som jämställdhetsintegrering. Projekt tenderar exempelvis att drivas isolerat utan att förändra en verksamhet. Enskilda insatser kan ha stor betydelse, men om de inte påverkar verksamheten har inte integrering skett. Aktiva åtgärder: är det arbete som arbetsgivare enligt diskrimineringslagen ska bedriva för att främja lika rättigheter och möjligheter oavsett kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Läs mer på www.do.se Jämställdhetsintegrerade verksamhetsmål kan se ut på olika sätt. Det kan vara: Mål som bidrar till att jämställdhet nås Bekönade mål, exempelvis genom att flickor och pojkar nämns Förändrade verksamhetsmål ur ett jämställdhetsperspektiv Läs mer på www.skl.se 32
Checklista för jämställdhetsarbete Grunden för jämställdhetsintegrering är, likt framgått tidigare i den här rapporten: Kunskap om genus, jämställdhet och strategin jämställdhetsintegrering Jämställdhetsintegrerade mål och aktiviteter Könsuppdelad individbaserad statistik Jämställdhetsintegrerad budget, med möjlighet att följa resursfördelning utifrån kön Bekönade dokument Löpande jämställdhetsanalyser och uppföljningar Punkterna ovan måste dock in i ett sammanhang och jämställdhetsintegrering kan ske på en mängd olika sätt, med olika målsättningar och metoder. Checklistan innehåller punkter som är viktiga att fundera över oavsett hur arbetet bedrivs. Formulera en gemensam definition av vad jämställdhet betyder och vad det innebär för er förvaltning. Se till att definitionen finns med på lämpliga ställen, i verksamhetsplaner, policydokument, strategi eller liknande. Passa även på att skapa en argumentationsbank med svar på varför och hur ni arbetar med jämställdhet. Ett jämställdhetsperspektiv visar att: Försäkra er om att ledningen har en gemensam syn på frågorna, har tillräcklig kunskap i ämnet och håller samma linje. Detta ger legitimitet och är en förutsättning för förändring. Utarbeta en modell för hur ni ska arbeta strategiskt med jämställdhet. Modellen visar hur integrering av jämställdhet sker i kärnverksamheten, med vilka metoder och hur arbetet följs upp. Kom ihåg könsuppdelad statistik, bekönade målgrupper och återkommande jämställdhetsanalyser av underlaget. Gör också tydligt hur chefer och medarbetare berörs av arbetet och vilket ansvar de har för jämställdhetsintegrering. Identifiera behov och möjligheter till särskilda satsningar eller projekt, för att ge jämställdhetsfrågorna ytterligare fokus och skynda på förändring. Se alltid till att de enskilda, tidsbegränsade satsningarna har en tydlig koppling till och ingår i modellen för det kontinuerliga arbetet med jämställdhetsintegrering. Delaktighet. Förankra jämställdhetsarbetet i organisationen. Alla som berörs av förändringen måste känna till vad den innebär, varför den genomförs och hur deras arbetsinsats berörs. Bra kommunikation såväl internt som externt. Ledningen har ansvar för att försäkra sig om att informationen når ut till de anställda. Kunskapen behöver finnas brett i förvaltningen, bland chefer och medarbetare. Om någon/ några personer har ett särskilt ansvar för jämställdhet är det viktigt att de också ges mandat, tid och resurser för arbetet. Även att ledningen deltar i arbetet för att ge det legitimitet. Jämställdhet berör hela organisationen Kön alltid spelar roll om än olika mycket Sanningar om kvinnor och män ofta inte stämmer Organisationer rymmer en könsordning makt och ansvar fördelas orättvist mellan könen Alla har ett ansvar för jämställdheten. 33
Politiker behöver givetvis också kunskap om jämställdhet. Kommunikation om betydelsen av och prioritering av insatser och mål för jämställdhetsarbetet behöver ske mellan nämnden och förvaltningen. En gemensam hållning och syn på frågorna är helt avgörande för ett långsiktigt hållbart förändringsarbete. Löpande dokumentation och utvärdering av arbetet med jämställdhet. Uppnåddes målen? Vad fungerade bra, mindre bra? Vilka lärdomar är viktiga att ha med sig inför fortsatt jämställdhetsarbete? Jämställdhetsanalys med 4R metoden Med hjälp av 4R-metoden kan ni kartlägga och analysera er verksamhet ur ett jämställdhetsperspektiv. Tanken är att ta reda på hur verksamheten styrs och på vilket sätt den behöver förändras för att kvinnors och mäns behov ska tillgodoses. Frågan som besvaras är Vem får vad och på vilka villkor? Utifrån kunskapen om detta går det att ta steget vidare för att möjliggöra förbättring. Kom bara ihåg att om målgruppen är ojämn så kan även resultatet av 4R-analysen bli det. Resursfördelning och antal är beroende av hur målgruppen ser ut. 4R-metoden ger: Kunskap om antalet kvinnor och män på olika nivåer och positioner inom organisationen Kunskap om hur resurser fördelas mellan kvinnor och män Förståelse för vilka könsmönster som präglar organisationen och vad de får för effekter En åtgärdsplan Steg 1: Representation vem får vad? Hur ser representationen ut inom organisationen, på olika nivåer och positioner? Vem får vilka arbetsuppgifter? Vem fattar beslut? Vem består målgruppen (brukare/ kund) av? Steg 2: Resurser hur mycket? Hur fördelas pengarna? Vem får mest utrymme och tid? Vilka frågeställningar prioriteras? Vem får ta del av viktig information? Steg 3: Realia på vilka villkor? De första stegen besvarar vem som får vad och hur mycket. I det tredje steget ska uppgifterna analyseras för att visa vilka effekter som skillnaderna får för kvinnor och män. Men även för att lyfta fram normer och värderingar. Vilka könsmönster ser vi? Vems behov tillgodoses? Vad tas för givet om kön? Vad görs avvikande eller annorlunda? Utgår verksamheten från kundens/ brukarens könstillhörighet? Vem gynnas av hur verksamheten fungerar idag? 34
Steg 4: Realisera formulera nya mål och åtgärder Det fjärde R:et handlar om visioner för en jämställd verksamhet, om att formulera mål och åtgärder för att nå dit. Formulera en vision för hur en jämställd verksamhet ska drivas och fungera. Analysera vad som behöver förändras och hur ni gör för att nå dit (ta fram en åtgärdsplan). Bestäm hur ni följer upp era åtgärder, mäter resultatet och drar slutsatser inför fortsättningen. Informanternas uppfattning om nästa steg En av de viktigaste slutsatserna i den här undersökningen av förutsättningarna till arbete med jämställdhet är att det finns vilja och intresse för ett kommande arbete - inte bara i verksamheterna för barn och unga utan i hela förvaltningen. Ett jämställdhetsarbete uppfattas dessutom ge ett mycket positivt eller positivt bidrag till förvaltningen. Enkäten och intervjuerna ger en entydig bild av detta. Det gör också att det finns de bästa förutsättningar för ett lyckat förändringsarbete. De tankar om fortsättningen som framkom genom intervjuerna berörde en rad olika frågor: Vad skulle ett strategiskt jämställdhetsarbete innebära för Kulturförvaltningen? Kristina Blomquist: Det skulle innebära hur mycket som helst. Hur tänker vi när vi köper in media till exempel? När vi beslutar om och genomför arrangemang? Inom konstverksamheten har vi uttalat en ambition att köpa in mer offentlig konst av kvinnor, inom fritidsverksamheten har vi arbetat för att få fler flickor till verksamheten. Men vi behöver mer kunskap om jämställdhet. Hela verksamheten behöver inkluderas, vi alla behöver få på oss genusglasögonen. Vi behöver få syn på vilka vi når och hur vi erbjuder våra verksamheter. 35