Underlagsrapport Ingen övergödning Lunds Agenda 21 Rapport över miljötillståndet i Lunds kommun hösten 2002 1
Denna rapport är framtagen av Miljöstrategiska enheten vid Kommunkontoret, Lunds kommun. Rapporten ingår som en av underlagsrapporterna till Lunds nya Agenda 21. Rapporten kan beställas från Miljöstrategiska enheten Vårfrugatan 1B 223 50 Lunds kommun tel. 046-35 64 01 miljoutskottet@lund.se Författare: Ellen Hultman Layout och grafisk produktion: Kristina Fontell Tryck: Lunds tryckericentral december 2002 2
Innehållsförteckning SAMMANFATTANDE BEDÖMNING... 5 BAKGRUND... 5 NATIONELLA MILJÖMÅL... 6 Miljökvalitetsmål... 6 Regeringens bedömning av innebörden i ett generationsperspektiv... 6 Delmål... 6 Klarar vi av att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen inom en generation?... 7 Förändringar 1995 2000... 7 Till när kan vi uppnå miljökvalitetsmålen?... 7 Tillfrisknande... 7 Särskilt ansvar för kommunerna... 7 KOMMUNALA OCH REGIONALA MÅL... 7 Lunds Agenda 21... 7 Naturvårdsplanen 1990... 7 Översiktsplanen... 8 Kretsloppsfrågor... 8 LOKALT MILJÖTILLSTÅND... 8 Nuläge & Trend... 8 Transporter av näringsämnen i åarna... 8 Utsläpp av övergödande ämnen till luft... 10 Användning av handelsgödsel inom lantbruket... 11 Enskilda avlopp... 11 Dagvattenhantering... 12 Anläggning av dammar för närsaltsreduktion... 12 Andra åtgärder i jordbrukslandskapet för minskning av markläckage... 12 Recirkulation av näringsämnen... 12 Aktuella åtgärder... 13 YTTERLIGARE KUNSKAPSBEHOV... 13 REFERENSER... 14 Skriftliga källor... 14 Muntliga källor... 15 3
4
Sammanfattande bedömning Utsläppen av övergödande kväveoxider (NO x ) har minskat mer i Lund än i andra Skånska kommuner men inte i paritet med Agendamålet om halvering från 1995 års nivå. Utsläppen var ca 12 procent lägre år 2000 jämfört med år 1995. Transporten av övergödande ämnen i Lunds två största åar har inte minskat under 1990-talet. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder hör både Kävlingeån och Höje å till de högst belastade i landet. Höje å var en av de tre åar i Skåne där näringsläckaget från kringliggande mark var som högst 1997 99. De båda åarna bidrar med ca en tredjedel av den totala tillförseln av näringsämnen till Öresund. Lokalt har förbättringar gjorts bl.a. vad gäller Källby reningsverk. Mängden kväve som släpps ut från verket har halverats under 1990-talet. Ett pågående arbete med att inventera och åtgärda enskilda avlopp har resulterat i att 2080 anläggningar registrerats och knappt hälften åtgärdats för att uppfylla Naturvårdsverkets krav. De stora satsningar som gjorts på att anlägga dammar, våtmarker och skyddszoner inom Kävlingeoch Höjeåprojekten har fallit väl ut. De beräknas minska kvävetransporten i åarna med 10 procent när projekten slutförts år 2006. Åprojekten har också haft draghjälp av EU-stödet till skyddszoner som utnyttjats av lantbrukare i stor utsträckning. Däremot är omfattningen av andra åtgärder i jordbrukslandskapet ännu begränsad. Under 1990- talet har bara 8000 hektar fånggröda anlagts i hela landet och Jordbruksverkets rekommenderade gödselgivor överskrids med i genomsnitt 10 procent i Skåne. Försäljningen av handelsgödsel har inte heller minskat i Skåne. Markläckaget har inte minskat, enligt miljöövervakningsprogrammet Typområden på Jordbruksmark. Vid början av 2000-talet har dock intresset ökat för anläggande av både fånggrödor och dammar med EU-stöd. Kommunen behöver ta ställning till om dessa åtgärder är tillräckliga för att de kommunala målen för läckage från jordbruksmark ska uppnås, eller om ett ökat kommunalt engagemang gentemot lantbruket krävs. Ett annat område där mycket arbete återstår är hanteringen av dagvatten. Mycket litet lokalt omhändertagande görs 60 procent av vattnet från Lunds tätort leds direkt till Höje å och ytterligare ca 20 procent leds via 8 stora dagvattenmagasin som saknar övervakning av föroreningar. Dagvattnet står för ca 5 procent av näringsbelastningen på Lunds vattendrag. Bakgrund Övergödningen drabbar mark, sjöar och vattendrag och hav. Den biologiska mångfalden utarmas såväl på land som i sötvatten och i havet, sjöar och vattendrag växer igen och grönalgsmattor, algblomning och bottendöd i havet breder ut sig. Fiskenäringen drabbas genom att fiskens möjlighet till fortplantning försämras. Orsaken är utsläpp och läckage av fosfor- och kväveföreningar. Markläckaget av kväve och fosfor har ökats genom uppodling, utdikning, djurhållning och tillförsel av handelsgödsel. Trafiken och avloppssystemen är andra källor. Jordbruket står för den största delen av den svenska kvävetillförseln till havet. Jordbruket bidrar även med betydande fosforutsläpp. Avlopp och avloppsreningsverk står för ungefär en tredjedel av kvävetillförseln till havet och för nära hälften av fosforutsläppen till vatten. En betydande del av fosforutsläppen och en mindre del av kväveutsläppen kommer från avlopp som inte är anslutna till kommunala avloppsreningsverk, i omkring en halv miljon småhus utanför tätorter och en halv miljon fritidshus. 5
Stora mängder kväve och fosfor har lagrats upp i mark och sediment under åtskilliga decennier. Detta läcker sakta ut igen. Även om tillförseln av närsalter minskar eller upphör kommer det därför att ta lång tid innan närsaltsläckaget upphör och ännu längre innan miljötillståndet återställts till acceptabel nivå. (Prop. 2000/01:130.) Nationella miljömål Miljökvalitetsmål Halterna av gödande ämnen i mark och vatten skall inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk mångfald eller möjligheterna till allsidig användning av mark och vatten. (Prop. 1997/98:145) Regeringens bedömning av innebörden i ett generationsperspektiv Belastningen av näringsämnen får inte ha någon negativ inverkan på människors hälsa eller försämra förutsättningarna för biologisk mångfald. Nedfallet av luftburna kväveföreningar överskrider inte den kritiska belastningen för övergödning av mark och vatten någonstans i Sverige. Grundvatten bidrar inte till ökad övergödning av ytvatten. Sjöar och vattendrag i skogs- och fjällandskap har ett naturligt näringstillstånd. Sjöar och vattendrag i odlingslandskap har ett naturligt tillstånd, vilket högst kan vara näringsrikt eller måttligt näringsrikt. Näringsförhållandena i kust och hav motsvarar i stort det tillstånd som rådde under 1940-talet och tillförsel av näringsämnen till havet orsakar inte någon övergödning. Sjöar och vattendrag har god ekologisk status enligt definitionen i EG:s ramdirektiv för vatten. Svenska kustvatten har god ekologisk status enligt definitionen i EG:s ramdirektiv för vatten. Skogsmark har ett näringstillstånd som bidrar till att bevara den naturliga artsammansättningen. Jordbruksmark har ett näringstillstånd som bidrar till att bevara den naturliga artsammansättningen. (Prop. 2000/01:130.) Delmål Senast år 2009 skall det finnas åtgärdsprogram enligt EG:s ramdirektiv för vatten som anger hur god ekologisk status skall nås för sjöar och vattendrag samt för kustvatten. Fram till år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av fosforföreningar från mänsklig verksamhet till sjöar, vattendrag och kustvatten ha minskat kontinuerligt från 1995 års nivå. Senast år 2010 skall de svenska vattenburna utsläppen av kväve från mänsklig verksamhet till haven söder om Ålands hav ha minskat med minst 30 procent från 1995 års nivå till 38 500 ton. Senast år 2010 skall utsläppen av ammoniak i Sverige ha minskat med minst 15 procent från 1995 års nivå till 51 700 ton. Senast år 2010 skall utsläppen i Sverige av kväveoxider till luft ha minskat till 148 000 ton (d.v.s. minskning med 50 procent från 1995 års nivå). ( Prop. 2000/01:130) 6
Klarar vi av att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen inom en generation? Naturvårdsverkets bedömning av möjligheterna att uppnå det nationella miljökvalitetsmålet. Förändringar 1995 2000 Har bidraget till problemen ökat eller minskat?: Har tillståndet i miljön blivit bättre eller sämre: Till när kan vi uppnå miljökvalitetsmålen? Har vi klarat målet till 2010 Har vi klarat målet till 2020 Tillfrisknande Hur snabbt återställs miljön när orsakerna åtgärdats? Ja, vi är på rätt väg Ingen entydig förändring har inträffat Ej realistiskt Svårt, trots att fler åtgärder vidtas Mer än 30 år På grund av de naturliga systemens tröghet kommer det att ta mycket lång tid innan situationen har återställts till acceptabel nivå. I jordbruksområdena är det i praktiken omöjligt att uppnå opåverkade förhållanden i sjöarna så länge jordbruket bedrivs enligt dagens mönster. För att åtgärda övergödningen av havet krävs omfattande internationella åtaganden. Återhämtningstiden för havet är mycket lång, och det dröjer troligen åtskilliga decennier efter år 2020 innan målet uppnåtts (Naturvårdsverket & Statistiska centralbyrån 2000). Särskilt ansvar för kommunerna Delmålen förutsätter kraftfulla insatser bl.a. inom jordbrukssektorn och av kommunerna. (Prop. 2000/01:130) Kommunala och regionala mål Här följer en genomgång av befintliga kommunala mål. Lunds Agenda 21 Avgång av näringsämnen till vatten och luft ska år 2005 minst ha halverats jämfört med 1995 års nivå. Minst en fjärdedel av de näringsämnen som idag är restprodukter skall år 2005 användas åter till livsmedelsproduktion (växtnäring till jordbruksmark) utan att stabila, giftiga ämnen upplagras i åkermarken. År 2025 ska minst hälften recirkuleras. (Lunds kommun 1997) Naturvårdsplanen 1990 Några principer och riktlinjer för naturvården under rubriken Våtmarker och vattendrag: Dikning, dränering och vattenavledning bör i möjligaste mån förhindras och eventuellt omprövas. Åar och bäckar bör i princip återfå meandrande lopp och deras översvämningsmarker återställas för att bättre självreningsförmåga skall åstadkommas. 7
Längs vattendrag och vid vissa sjöstränder lägges gröna zoner, 10 25 m breda, ut till skydd mot föroreningar från åkermarken och som rörelsezon för allmänheten. Genom en väl utvecklad vattenkontroll och uppföljande åtgärder bör renare vatten i åar och sjöar åstadkommas. Reningsverkens kapacitet och reningsförmåga måste förbättras, särskilt med avseende på kväve. (Park- och Naturvårdsnämnden 1990) Översiktsplanen Kretsloppsfrågor Skyddszoner och dammar vid vattendrag tillskapas. Dräneringsledningar från jord- och skogsbruksmark skall inte mynna direkt ut i recipienterna. Kommunen skall verka för att näringsläckaget från jordbruksmarken minskas. Detta kan t.ex. uppnås genom odlingsfria zoner utmed vattendragen, restaurering av våtmarker och kulverterade diken samt anläggande av dammar. Dagvattenledningar skall inte mynna direkt ut i recipienterna. Vattnet skall passera dammar, våtoch översilningsmarker eller rinna i öppna diken. Om möjligt hanteras dagvattnet ekologiskt på den enskilda fastigheten eller i kvarteret. Dagvatten, ev. spillvatten samt näringsläckage från jord- och skogsbruk skall omhändertas i dammar, översilnings- eller våtmarker. Växtligheten från dessa kan t.ex. användas som foder eller för produktion av biogas. Dammar kan, förutom som näringsfällor, fungera som bevattningsdammar för jordbruket. (Stadsarkitektkontoret 1998) Lokalt miljötillstånd Nuläge & Trend Transporter av näringsämnen i åarna Kävlingeån och Höje å är kraftigt övergödda. Enligt Naturvårdsverkets nya bedömningsgrunder hamnar Kävlingeån i den näst mest påverkade klassen 4, vad gäller fosfor och den högsta klassen 5, vad gäller kväve (Scandiaconsult 2001). Mynningen av Höje å hamnar med Naturvårdsverkets gamla bedömningsgrunder i klass 4, Mycket näringsrikt tillstånd (Ekologgruppen 2001a). Höje å var en av de tre åar i Skåne som tog emot mest kväve och fosfor i förhållande till storleken på sitt avrinningsområde för åren 1997 99 (Länsstyrelsen 2000). Transporterad mängd Totalfosfor Totalkväve Statistisk källa övergödande ämnen till Öresund Kävlingeån & Höje å 27+15,4 2707+874 Svelab 1997 & 1995 =42,4 ton =3576 ton Ekologgruppen 1997 Kävlingeån & Höje å 27,3+10 1971+690 Scandiaconsult 2001 & 2000 =37,3 ton =2661 ton Ekologgruppen 2001a Öresund 1998 103 ton 8360 ton SCB 2000 Tabell 1. Transporter av övergödande ämnen vid Höje ås och Kävlingåns mynning 1995 och 2000. Observera att skillnaden mellan de enskilda åren 1995 och 2000 inte utgör en signifikant trend se diagrammen nedan. Även total tillförsel till Öresund via vattendragen, för jämförelse. De båda åarna bidrar med drygt en tredjedel av belastningen på Öresund. 8
Kvävetransporter (ton/år) i Höje å under 1990-talet. Uppmätta värden i ån i provpunkt 21 (uppströms reningsverket) samt utsläpp från Källby reningsverk. Figur 1: Kvävetransporterna i Höje å har varierat från år till år, till stor del beroende på variation i nederbörden. Trenden över hela tioårsperioden är att ingen minskning skett (Miljöstrategiska enheten 2001). Fosfortransporter (ton/år) i Höje å under 1990-talet. Uppmätta värden i ån i provpunkt 21 (uppströms reningsverket) samt utsläpp från Källby reningsverk (Miljöstrategiska enheten 2001). Figur 2: Fosfortransporterna i Höje å har varierat från år till år, till stor del beroende på variation i nederbörden. Trenden över hela tioårsperioden är att ingen minskning skett (Miljöstrategiska enheten 2001). Figur 3: Mängden fosfor som transporteras i Kävlingeån/år har varierat mellan åren men trenden över hela tioårsperioden är att ingen minskning skett.(svelab 1997 och Scandiaconsult 2000). 9
Fig 4. Mängden kväve som transporteras/år i Kävlingeån har varierat mellan åren men trenden över hela tioårsperioden är att ingen minskning skett. (Svelab 1997 och Scandiaconsult 2000) Läckaget av övergödande ämnen till Öresund har inte avtagit under 1990-talet. Variationerna mellan de enskilda åren under hela perioden 1990 2000 är stora och därför blir jämförelser mellan enskilda år missvisande. De stora variationerna beror bl.a. på skillnader i nederbörd Den övervägande delen, 88 procent, av kvävet i åarna i Skåne kommer från läckande åkermark. Lite mer än hälften av fosforn kommer också från åkermarken. Knappt en fjärdedel av fosforn kommer från enskilda avlopp (Stadsarkitektkontoret 1997). I Höje å är dock situationen lite annorlunda. Källby reningsverk står för ca 14 procent av kvävet och 23 procent av fosforn. Källby utgör alltså ännu en betydande källa, även om dess andel av kvävebelastningen halverats under 1990-talet. Fosforhalten i hushållens avloppsvatten har också halverats (Miljöstrategiska enheten 2001). Närsaltsläckaget varierar mellan olika delavrinningsområden. Klingavälsåns avrinningsområde den del av Kävlingeåns område som främst berör Lunds kommun har lägre läckage än de andra stora biflödena Björkaån och Bråån (Scandiaconsult 2001). Inom Höje ås avrinningsområde har närsaltsläckage från Lunds kommun en större betydelse och algblomning har t.ex. förekommit i Häckebergasjön. Sturups flygplats är en punktkälla som kan ha betydelse för detta (Jönsson, muntl. 2001). Där dammar och våtmarker har anlagts har fosfor- och kväveläckaget minskat (Eriksson 2001). Utsläpp av övergödande ämnen till luft Utsläppen av kväveoxider i Skåne har minskat i viss mån. Man är dock långt ifrån att nå tidigare uppsatta regionala mål om 40 procents minskning av utsläpp från trafiken under perioden 1980 till 2000. Trafiken har bara uppnått en 8-procentig reduktion. Energi- och industrisektorn har däremot uppfyllt målet om en halvering av utsläppen under samma period (Länsstyrelsen 2001). Totalt har utsläppen i regionen minskat med ca 20 procent. Lunds kommun har dock minskat mer än genomsnittet: ca 35 procent sedan 1980. Viktigaste bidraget till minskningen står införandet av katalytisk avgasrening på personbilar för. Under 1999 stod vägtrafiken för nästan hälften av Lunds utsläpp och arbetsmaskiner för knappt 40 procent. Utsläpp av övergödande 1980 1990 1995 1999 ämnen i Lunds kommun (ton) NO x 2598 2020 1839 1617 Tabell 2. Utsläpp av kväveoxider i Lund har minskat med ca 35% de senaste 20 åren (Länsstyrelsen i Skåne län 2001). 10
Utsläppen av ammoniak till luft har ökat i Skåne under de senaste 10 åren. 1985 släpptes 9700 ton ut och 1995 11500 ton. Lunds andel utgjorde 1995 drygt 300 ton varav 90 procent kommer från djurhållning (hantering av stallgödsel och urin) och 7 procent från handelsgödsel (Länsstyrelsen i Skåne län 2001). Användning av handelsgödsel inom lantbruket I Skåne har försäljningen av handelsgödsel varit i stort sett konstant sedan 1995 (se figur 5). För hela landet minskade användningen med drygt 15 procent (LRF & SCB 2001). Jordbruksverket ger årligen ut råd om hur stor kvävegivan ska vara till olika grödor. I genomsnitt använder de skånska bönderna 10 procent mer än de rekommenderade givorna. I de tre sydligaste länen skulle ca 700 ton kunna sparas från urlakning om kvävegivorna anpassades till rekommendationerna (Jordbruksverket 1999). Figur 5. Försäljning av mineralgödsel har varit relativt konstant i Skåne sedan mitten av 1990-talet (SCB 2001b). Enskilda avlopp Enskilda avlopp står för ca 20 procent av fosforn i vattendragen i Skåne län (Stadsarkitektkontoret 1997). Miljöförvaltningen inventerar enskilda avlopp och initierar åtgärder när dessa inte godkänns. I september 2001 återstod ca 700 avlopp att inventera och av de redan registrerade 2080 avloppen återstod 629 icke godkända att åtgärda. Målet är att alla ska vara åtgärdade i enlighet med Naturvårdsverkets krav till år 2005 (Miljöförvaltningen 2001). Hur mycket detta minskar fosforoch kväveutsläppen finns ej sammanställt. Figur 6. Miljöförvaltningens arbete med enskilda avlopp leder till att allt fler läckande anläggningar åtgärdas i enlighet med Naturvårdsverkets krav. Målet markeras av punkten 2005 (grov uppskattning) (Miljöförvaltningen 2001). 11
Dagvattenhantering Dagvattnet står för ca fem procent av näringstillförseln till sjöar och vattendrag i Skåne län. Inom Lunds tätort går minst 60 procent av dagvattnet direkt ut till recipienten Höje å. 20 procent av dagvattnet går i kombinerade ledningar till reningsverket (Stadsarkitektkontoret 1997). 15-20 procent av dagvattnet från Lunds tätorts leds till åtta dagvattenmagasin som fördröjer vattnet innan det når recipienten, men varken i dessa eller i de 60 procent som leds direkt utförs någon provtagning av metallhalter och andra föroreningar (Larsson, B. muntl. 2001). Lokal dagvattenhantering förekommer inte mer än i enstaka fall och krav på lokalt omhändertagande ställs inte generellt i den fysiska planeringen inför utbyggnader och nyexploatering. Situationen har alltså inte förbättrats under 1990-talet. Arbete med en policy för dagvattenhantering i Lunds kommun har påbörjats men någon plan för när policyn ska antas finns ej. Anläggning av dammar för närsaltsreduktion Inom Kävlingeåns och Höjeås avrinningsområde har ca 120 hektar dammar och våtmarker anlagts under 1990-talet. Mätningar visar att dammarna reducerar halten näringsämnen i vattendragen med upp till 50 procent (Ekologgruppen 2001b). En utvärdering av Kävlingeåprojektet visar att mängden näringsämnen som Kävlingeån transporterar ut till Öresund reduceras med ca 10 procent eller 300 kg kväve/år (Eriksson, P. muntl. 2001). Även för Höje å-projektet förväntas dammarna att ge resultat enligt planen. Däremot kommer inte de övergripande målsättningarna i landskapsvårdsplanerna om total minskning med 30 procent för Höje- och Kävlingeån att uppnås eftersom övriga föreslagna åtgärder i jordbrukslandskapet inte vidtagits i den omfattning som man räknat med i planerna. (Ekologgruppen 1992, Ekologgruppen 1994, samt Länsstyrelsen i Malmöhus län 1990 och Höje å vattendragsförbund 2001). Andra åtgärder i jordbrukslandskapet för minskning av markläckage Inom EU:s miljöprogram för lantbruket har lantbrukare fått rådgivning och bidrag för att minska närsaltsurlakningen genom t.ex. förändrad handelsgödselanvändning, odlande av fånggrödor etc. sedan 1996. Utlakningen av kväve anses minska med 30 procent om fånggröda sås in i vårsäd och bryts sent under hösten. Om man låter fånggrödan vara kvar och bryter vallen först nästa vår anses utlakningen kunna reduceras med ytterligare 20 procentenheter (Jordbruksverket 1999). Vid de mätningar som gjorts i utloppen från de stora åarna till havet har dock inga större minskningar ännu kunnat uppmätas (Fleischer, S. muntl. 2001). Sannolikt beror detta på att mycket få åtgärder vidtagits under den gångna stödperioden. Endast 8000 hektar fånggrödor anlades i hela landet. För den nya 5-åriga stödperioden som påbörjades år 2001 har dock intresset ökat (Olofsson, S. muntl. 2001). Se vidare under rubriken aktuella åtgärder samt ytterligare kunskapsbehov. I Kävlingeåprojektet beräknades att åtgärder inom jordbruket, reningsverk och enskilda avlopp skulle minska kväveutsläppen med ca 800 ton kväve/år fram till slutmålet 2006. Huvuddelen av detta ska åstadkommas av åtgärder i jordbruket. Inom miljöövervakningsprogrammet Typområden på jordbruksmark undersöks markläckage för 6 avrinningsområden i Skåne. Varken kväve- eller fosforförlusterna har minskat märkbart sedan 1990 i dessa avrinningsområden (Länsstyrelsen 2000). För Snogeröd, det avrinningsområde som ligger närmast och mest liknar Kävlingeåns avrinningsområde, innebar det ett medelläckage om 0,5 kg fosfor och 37 kg kväve per hektar och år under perioden 1985 till 1999 (Eriksson 2001). Recirkulation av näringsämnen Lunds Agenda 21 har även som mål att näringsämnen som idag är restprodukter skall användas åter till livsmedelsproduktion (växtnäring till jordbruksmark) utan att stabila giftiga ämnen upplagras i åkermarken. Syftet är främst att undvika slöseri med den ändliga resursen fosfor och att minska mängden restprodukter från samhället, i det här fallet avloppsslam, som måste deponeras. I Lunds kommun spreds inget avloppsslam från kommunens reningsverk på åkermark under 2000 p.g.a. LRF:s rekommendationer till lantbrukarna. 2001 spreds ca 30 procent av slamproduktionen på åkermark. (Darte, Y. muntl. 2001). 12
Aktuella åtgärder Kävlingeå- och Höje å-projekten. Projekten är i dagsläget planerade att fortsätta till 2003 respektive 2006. Slutmål för Kävlingeåprojektet är totalt 300 hektar dammar och för Höjeåprojektet 80 hektar. För Kävlingeprojektet innebär det en slutlig reduktion av ca 300 ton kväve/år och för Höjeåprojektet ca 80 ton. (Länsstyrelsen i Malmöhus län 1990, Ekologgruppen 1992 & 1994, K- konsult 1992 samt www.ekologgruppen.com.) Inventering av och rådgivning kring enskilda avlopp bedrivs av Miljöförvaltningen med målet om att alla enskilda avlopp ska vara inventerade och de icke godkända ska vara åtgärdade 2005. (Miljöförvaltningen 2001). Åtgärder som bidrar till att minska övergödningen inom lantbruket samordnas och stöds framförallt av den regionala myndigheten (Länsstyrelsen). Exempel ges nedan. Kommunen bör ta ställning till om dessa åtgärder är tillräckliga för att de kommunala målen för läckage från jordbruksmark ska uppnås. EU-bidrag till lantbrukare för anläggande av skyddszoner, dammar och odlande av fånggrödor, samt Länsstyrelsens rådgivningsverksamhet kring bl.a. näringsbalanser. Medel finns för anläggande av 6000 hektar våtmarker/dammar under stödperioden 2001 2006 (Svensson, O. muntl. 2001). Intresset för både anläggande av våtmarker och odlande av fånggrödor har varit stort under 2001. 47 000 hektar såddes in med fånggröda i Skåne i år vilket är ett resultat över Jordbruksverkets förväntan. På nationell nivå räknar man med att fånggrödor minskar kväveutsläppen från den svenska åkermarken med 1 400 ton under 2001. Inom Lunds kommun ansöktes år 2001 för odlande av fånggröda på 1775 hektar eller 9 procent av åkerarealen (Olofsson, S. muntl. 2001). I Kävlingeåprojektet räknar man med att denna typ av åtgärder har potential att reducera kväveutsläppen med 800 ton, för jämförelse (Ekologgruppen 1994). Projektet Greppa Näringen inleds hösten 2001 av Jordbruksverket och lantbruksnäringen för att få stopp på övergödningen och för att säkra grundvattnets kvalitet (http://www.greppa.nu/ net/). Ytterligare kunskapsbehov Enligt Jordbruksverkets beräkningar ska åtgärder inom lantbruket, bl.a. odling av fånggrödor, minska utsläpp av näringsämnen. Omfattningen och effekten av EU-stöd till sådana åtgärder är dock inte känd på lokal och regional nivå. För att kunna bedöma miljösituationen och följa upp miljömål i framtiden krävs bättre övervakning och utvärdering av dessa åtgärder. Uppgifter som skulle behöva sammanställas för Lund är dels hur dessa åtgärder påverkar läckaget, dels i vilken omfattning åtgärderna genomförs. Inom ramen för det framtida regionala miljömålsarbetet kommer sådana uppgifter antagligen att tas fram (Nilsson, H. muntl. 2001). Effekterna på kväve- och fosforläckage till åarna av andra åtgärder inom lantbruket, såsom förändrad gödselhantering och ändrade tider för plöjning, behöver utvärderas. För Lund skulle en sammanställning behöva göras över i vilken omfattning åtgärderna genomförs. 13
Referenser Skriftliga källor Ekologgruppen 1992: Vattenvårdande åtgärder för delar av Kävlingeåns avrinningsområde. På uppdrag av Kävlingeåns vattenvårdsförbund. Ekologgruppen 1994: Slutförslag till handlingsprogram för vatten och landskapsvårdande åtgärder i Kävlingeån. På uppdrag av Samarbetsgruppen Lund- Eslöv. Ekologgruppen 1997: Höje å. Recipientkontroll 1996. Ekologgruppen 2001a: Höje å. Recipientkontroll 2000. Ekologgruppen 2001b: Dammar som reningsverk. Mätningar av näringsämnesreduktionen i nyanlagda dammar 1993-2000. Eriksson, P. 2001: Våtmarker i odlingslandskapet. Kävlingeåprojektet. Utvärdering av Etapp I och II. Preliminär version av rapport. Beställd av Tekniska förvaltningen, Lunds kommun. Höje å vattendragsförbund 2001: Vatten- och landskapsvård i Höje å. Informationsbroschyr. Jordbruksverket 1999: Sektorsmål och åtgärdsprogram för reduktion av växtnäringsförluster från jordbruket. K-Konsult Infrastruktur AB 1992: Kävlingeån Landskapsvårdsplan. Beställd av Sjöbo, Hörby, Eslöv, Lund, Kävlinge och Lomma kommuner. Lunds kommun 1997: Lunds Agenda 21. Första versionen. Antagen av Lunds kommunfullmäktige 1997-09-25. LRF & SCB 2001: Miljöredovisning för svenskt jordbruk 2000. Länsstyrelsen i Malmöhus län 1990: Höje å landskapsvårdsplan. Miljövårdsenheten. Meddelande nr 1990:2. Beställd av Höje å vattendragskommitté och utarbetad av Ekologgruppen. Länsstyrelsen i Skåne län 2000: Skånes skogar en resurs. Miljötillståndet i Skåne Årsrapport 2000. Uppföljning av Miljövårdsprogram för Skåne. Skåne i Utveckling 2000:46. Länsstyrelsen i Skåne län 2001: Luftföroreningar i Skåne. Miljöenheten. Skåne i utveckling 2001:26. Miljöförvaltningen 2001: Sammanställning avloppsåtgärder. PM skrivet av Göran Rosberg daterat den 10 september 2001. Miljöstrategiska enheten, Lunds kommun 2001: Miljöredovisning 1999. Naturvårdsverket & Statistiska centralbyrån 2000: Naturmiljön i siffror 2000. Sjätte utgåvan. Prop. 1997/98:145 Svenska Miljömål. Prop. 2001/01:130 Svenska Miljömål delmål och åtgärdsstrategier. Scandiaconsult 2001: Kävlingeåns vattenvårdsförbund. Samordnad recipientkontroll. Kävlingeån 2000. SCB 2000: Naturmiljön i siffror 2000. Sjätte utgåvan. SCB 2001: Jordbruksstatistisk årsbok 2000. SCB 2001b: Statistikdatabas på http://www.scb.se/databaser/makro/password.asp SOU 2000:52 Framtidens miljö - allas vårt ansvar. Stadsarkitektkontoret i Lund 1997: Vatten i Lunds kommun. PM nr 18. Diskussionsunderlag. Aktualisering av översiktsplan för Lund. Svelab 1997: Samordnad recipientkontroll. Kävlingeån 1996. Beställd av Kävlingeåns vattenvårdsförbund. Sveriges Nationalatlas 1999: Atlas över Skåne. 14
Muntliga källor Darte, Yngve, Lunds VA-verk 2001-11-22 Eriksson, Peder, Limnologiska institutionen, Lunds universitet 2001-09-17 Fleischer, Siegfried, Länsstyrelsen i Halland och Öresundsregionens representant i Bernet (Baltic Eutrophication Regional Network) 2001-09-13 Larsson, Bertil, Lunds VA-verk 2001-10-25 Jönsson, Paul Eric, kommunekolog i Lunds kommun 2001-11-27 Nilsson, Hans, Länsstyrelsen i Skåne län 2001-09-18 Olofsson, Stina, Jordbruksverket 2001-12-04 Svensson, Ola, Länsstyrelsen i Skåne län 2001-09-19 15
16