Datum 2015-10-20 Dnr: 511-1375-15 1(14) Naturvärden i riksintresseområdet Filehajdar, Hejnum hällar och Kallgatburg som är av europeiskt intresse Länsstyrelsen fick i våras i uppdrag av Naturvårdsverket att utreda riksintresseområdet Filehajdar, Hejnum hällar och Kallgatburg inför ett förslag till nya och utvidgade Natura 2000-områden. Utgångspunkten för detta uppdrag har varit att utreda vilka naturvärden som finns i riksintresseområdet och vilka av dessa som är viktiga för nätverket Natura 2000, dvs. viktiga ur ett europeiskt perspektiv. Syftet med nätverket Natura 2000 är att försäkra den långsiktiga överlevnaden för Europas mest värdefulla och hotade arter och naturtyper. Detta görs genom att skapa ett nätverk av skyddade områden där dessa arter och naturtyper ingår. Varje land ska bidra med en representation i nätverket utifrån vad som finns i landet. Natura 2000-områdena ska utgöra de mest värdefulla och representativa områdena som landet har att erbjuda för de aktuella arterna och naturtyperna. Hit räknas framför allt stora, sammanhängande ekosystem där det går att få till ett långsiktigt bevarande av arter och naturtyper. Natura 2000-nätverket är grundstenen för att uppfylla de europeiska ländernas åtagande enligt Konventionen om biologisk mångfald, som syftar till att bevara den biologiska mångfalden och våra naturliga ekosystem globalt för kommande generationer och för ett hållbart nyttjande av vår jord. Fokus i det här uppdraget har varit på de arter, naturtyper och ekosystem som Gotland har ett särskilt ansvar för, både i Sverige och i Europa. POSTADRESS 621 85 VISBY BESÖKSADRESS Visborgsallén 4 TELEFON 010-223 90 00 E-POST gotland@lansstyrelsen.se WEBBPLATS www.lansstyrelsen.se/gotland
2 Arter I länsstyrelsens undersökning av riksintresseområdet har det gjorts riktade inventeringar av nipsippa, fjärilar och mossor. Dessa tre arter/artgrupper bedömdes i just detta område vara särskilt viktiga för nätverket. Rapporter och resultat från de tre inventeringarna finns på Länsstyrelsens hemsida. I riksintresseområdet finns framför allt två Natura 2000-arter som området har ett nationellt och även europeiskt ansvar för; nipsippa och väddnätfjäril. Dessa arter beskrivs mer ingående nedan. Alla arter som ingår i art- och habitatdirektivet är dock intressanta ur ett europeiskt perspektiv och för nätverket Natura 2000. Nedan listas övriga Natura 2000-arter i området som både hittats i årets inventeringar och som varit kända sedan tidigare: Apollofjäril Citronfläckad kärrtrollslända Dårgräsfjäril Grön sköldmossa Guckusko Gulyxne Hasselsnok Kalkkrassing Pudrad kärrtrollslända Styv kalkmossa Svartfläckig blåvinge Trubbklockmossa Svartfläckig blåvinge trivs på hällarna Information om dessa arter går att hitta i de vägledningar (beskrivningar) som Naturvårdsverket har tagit fram och som finns på deras hemsida: https://www.naturvardsverket.se/stod-i-miljoarbetet/vagledningar/natura- 2000/
3 Nipsippa Nipsippan är en uppseendeväckande och färgglad blomma som på Gotland lever i magra, ljusöppna tallskogar, på alvarmarker eller i torrängar. I hela Sverige finns den bara i Ångermanland och på Gotland. Av Sveriges uppskattade bestånd av 400 000 nipsippor växer 375 000 på Filehajdar, 22 000 växer spridda över resten av ön och ca 5 000 växer i Ångermanland. Uppskattningsvis har Sverige (Gotland) över 70 procent av alla nipsippor som växer i EU! Ca hälften av Filehajdars population av nipsippor växer i det befintliga Natura 2000-området Filehajdar.
4 Nipsippans utbredning i riksintresseområdet
5 Väddnätfjäril Väddnätfjäril är en sällsynt fjäril som de senaste decennierna har minskat snabbt i hela Västeuropa, så även i Sverige och på Gotland. Men i riksintresseområdet förekommer den fortfarande spridd på flera separata lokaler som sträcker sig ända från Bälsalvret, via Bojsvätar och Filehajdar och hela vägen upp till Forsvidar. Här lever den i artrika våtmarker där det finns gott om artens värdväxt ängsvädd. Det är viktigt att det finns kvar våtmarker i ett sammanhängande nätverk som ger fjärilen möjlighet att flytta sig mellan dem och på så sätt leva kvar i landskapet. Riksintresseområdet hyser Gotlands rikligaste förekomst av väddnätfjäril och det är här vi har en chans att bevara den långsiktigt på ön. Mager fuktäng med ängsvädd i Forsvidar, där väddnätfjärilen trivs utmärkt
6 Väddnätfjärilens utbredning i riksintresseområdet
7 Naturtyper I uppdraget har det gjorts en fullständig naturtypskartering i riksintresseområdet av alla de naturtyper som ingår i art- och habitatdirektivet. De marker som inte kunde klassas som naturtyp, i de allra flesta fall p.g.a. att de har låga naturvärden, har slagits samman i en gemensam grupp, icke naturtyp. Inventeringen har resulterat i en karta där alla naturtyper är inritade på en detaljerad nivå. En översiktskarta över området, samt flera närbildskartor, finns att ta del av på Länsstyrelsens hemsida. Översiktskartan visas på nästa sida. I riksintresseområdet finns enligt Naturvårdsvekrets riktlinjer till uppdraget fyra naturtyper som är svagt representerade i nätverket Natura 2000 idag; basiska berghällar (6110), karsthällmarker (8240), rikkärr (7230) och trädklädda betesmarker (9070) 1. Dessa naturtyper beskrivs mer ingående nedan. Alla naturtyper som ingår i art- och habitatdirektivet är dock intressanta ur ett europeiskt perspektiv och för nätverket Natura 2000. Information om de övriga naturtyperna går att hitta i de vägledningar (beskrivningar) som Naturvårdsverket har tagit fram och som finns på deras hemsida: https://www.naturvardsverket.se/stod-i-miljoarbetet/vagledningar/natura- 2000/ Varje naturtyp har också enskilt tilldelats en kvalitetsklass från 1-3. Klassningen ska hjälpa till att lokalisera de allra viktigaste värdekärnorna i området för naturtyper. Det är dock viktigt att komma ihåg att klassningen bara utgår från den enskilda ytan och utifrån de arter och strukturer som har varit synbara vid inventeringen. I slutändan måste helheten av området bedömas, där både naturtyper, arter och ekologiska samband räknas in. Naturtyper av klass 1 har bedömts hysa bland de högsta naturvärdena på hela Gotland och kan i princip inte bli finare. Naturtyp av klass 2 utgör en naturtyp på Gotland av vanlig kvalitet, dvs. höga naturvärden. Naturtyp klass 3 har något lägre naturvärden än de flesta naturtyper på Gotland, p.g.a. igenväxning eller någon form av negativ påverkan. Områden som inte har klassats som naturtyp har fått kvalitetsklass 0, då dessa vanligtvis har låga naturvärden. En översiktskarta över kvalitetsklassningarna, samt flera närbildskartor, finns att ta del av på Länsstyrelsens hemsida. Översiktskartan visas på nästnästa sida. 1 Efter Regeringens beslut om nya och utvidgade Natura 2000-områden i hela Sverige kommer representationen för dessa naturtyper att öka.
LÄNSSTYRELSEN I GOTLANDS LÄN 2015-10-20 8 Naturtyper i riksintresseområdet. Närbildskartor finns på Länsstyrelsens hemsida.
LÄNSSTYRELSEN I GOTLANDS LÄN 2015-10-20 9 Karta över naturtypernas bedömda naturvärden i riksintresseområdet. Närbildskartor finns på Länsstyrelsens hemsida.
10 Basiska berghällar och karsthällmarker Basisk berghäll i Forsviden Karsthällmark på Hejnum hällar Av Gotlands hällmarker består den allra största delen av naturtypen alvar (6280), både grusalvar, hedar och vätar. Alvar är en prioriterad naturtyp i EU:s art- och habitatdirektiv och en tredjedel av världens alvar finns på Gotland. Två sällsynta varianter av naturtypen alvar är basiska berghällar (6110) och karsthällmarker (8240), båda prioriterade naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv. De består av blottade kalkhällar i dagen och förekommer ofta i mosaik med grusalvar och vätar eller med skog. Karsthällmarker skiljer sig från basiska berghällar genom sprickbildningar i hällen som uppkommit på grund av påverkan från rörligt vatten. Kalkhällar är en extrem miljö för växter och djur att leva i, därför är växtligheten på hällarna sparsam. Det finns dock vissa arter som har specialiserat sig på dessa miljöer. En sådan grupp är mossor och i riksintresseområdet har många sällsynta mossor knutna till hällarna hittats i inventeringen. Gotland har ett stort nationellt ansvar för både karsthällmarker och basiska berghällar i Natura 2000-nätverket. I boreal region finns det endast cirka 560 hektar karsthällmarker, varav 98 procent på Gotland. I boreal region finns cirka 1000 hektar basiska berghällar, varav 96 procent på Gotland.
11 Rikkärr Bojsvätar, ett av Gotlands största sammanhängande rikkärr Rikkärr är myrar och källmiljöer med ett högt ph, dvs. de är rika på mineraler. Namnet kan vara vilseledande för de är också mycket näringsfattiga miljöer. Vanligtvis har rikkärr en mycket artrik flora- och fauna knuten till sig och rikkärren på Gotland är inget undantag. Här finns en färggrann blomsterprakt av orkidéer och många andra sällsynta växter. Många rikkärr har också ett rikt insektsliv. Väddnätfjärilen lever i riksintresseområdets rikkärr, fuktängar och vätar
12 Blodtopp, gyllenmossa, flugblomster och majviva är exempel på växter man hittar i rikkärren i riksintresseområdet Naturtypen rikkärr finns spridd över hela Sverige, så på det sättet har Gotland inget nationellt ansvar för naturtypen i sig. Rikkärren i Kallgate och Bojsvätar ingår dock både i Myrskyddsplan för Sverige och som ett Ramsarområde. Tillsammans utgör de södra Sveriges största rikkärrskomplex. Myrskyddsplan för Sverige är ett urval av landets mest värdefulla myrar och de som är prioriterade för ett långsiktigt skydd. Ett Ramsarområde är ett område som är utpekat av medlemsländerna i Ramsarkonventionen. Alla medlemsländer i Ramsarkonventionen har åtagit sig att peka ut sina värdefullaste våtmarker som Ramsarområden och att bevara dessa. I hela världens finns nu ca 2200 Ramsarområden, däribland Stora Barriärrevet i Australien, Okavangodeltat i Botswana och Everglades i USA. På Gotland finns två Ramsarområden varav Kallgate-Hejnum är ett av dem. En karta över Ramsarområdet Kallgate-Hejnum finns på Länsstyrelsens hemsida, i presentationen från bygdegårdsmötet 2015-07-07. Gotland har därför ett stort nationellt och internationellt ansvar för rikkärren i Kallgate, Bälsalvret och Bojsvätar. Stora delar är redan skyddade i de befintliga Natura 2000-områdena Hejnum kallgate och Bojsvätar, men delar är fortfarande oskyddade.
13 Trädklädda betesmarker Skogsbete i Forsviden Naturtypen trädklädda betesmarker är väldigt varierande till utseendet och kan innefatta både trädbärande hagmarker och utmarkens vidsträckta skogsbeten. Gemensamt är att de ofta är väldigt artrika då de både hyser arter knutna till det slutna och öppna landskapet, både till marken och till träden. Trädklädd betesmark är en naturtyp som finns spridd i nästan hela Sverige, men med en tydlig koncentration i södra Sverige. För naturtypen som sådan har Gotland inget nationellt bevarandeansvar. På Gotland finns däremot en variation av naturtypen som vi har ett stort ansvar för, både nationellt och europeiskt; skogsbetet. Historiskt har stora delar av södra Sveriges skogar nyttjats som utmarksbeten. De glesa, betade skogarna var hemvist åt en lång rad växter och djur. Idag finns bara en spillra av dessa skogar kvar. De flesta har omvandlats till rationellt brukad skogsmark eller har lämnats att växa igen och spåren av den historiska markan-
14 vändningen har suddats ut. På Gotland finns idag landets största arealer av skogsbete och de utgörs av en för Sverige mycket sällsynt naturtyp; kalktallskog. Kalktallskogen är en av våra mest artrika barrskogsekosystem och den har sin största utbredning i norra Europa på Gotland. I riksintresseområdet finns stora sammanhängande arealer av skogsbeten. På Hejnum hällar, i Kallgate och i Forsviden betas det mesta medan skogsbetena på Filehajdar med omnejd och uppe vid Forsvidar står obetade idag. Ekologiska helheter och sammanhängande ekosystem Det som är så värdefullt i riksintresseområdet ur ett nationellt och europeiskt perspektiv är de stora sammanhängande arealerna med artrika naturtyper, där många av naturtyperna är säregna för Gotland. De ovan beskrivna naturtyperna som finns i området växlas med vidsträckta alvarmarker, opåverkade agmyrar, orörda gransumpskogar och ett system av ringlande, klara vattendrag. Här finns stora sammanhängande ekosystem med låg exploateringsgrad och med en oerhörd mångfald, där sällsynta växter och djur har en verklig chans att överleva långsiktigt. Dessa stora, artrika ekosystem är en viktig drivkraft i naturens motor, som förser oss med de ekosystemtjänster vi är beroende av; mat, timmer, rent vatten och frisk luft. I södra Sverige är ett område som detta oerhört sällsynt och något som prioriteras i skyddsarbetet både nationellt, europeiskt och internationellt. I riksintresseområdet finns vidsträckta områden av värdefull natur