Rörnätsteknik Norrköpingsgruppen VM-9 YH Hallsberg juni 2012 1
Förord Vår grupp Norrköpingsgruppen är en grupp på fem personer som studerar Vatten- och miljöteknik vid yrkeshögskolan i Hallsberg. Detta är vårt femte projektarbete och innefattar ledningsnätet och dimensionering av ledningar. 2
Innehåll - Sammanfattning... 4 - Projektbeskrivning... 5 - Schaktning, länshållning, fyllning, packning... 6 - Metoder för kontroll av status på ledningar samt metoder för renovering av ledningar.... 12 Metoder... 15 Brunnsrenovering... 18 - Brunnar... 19 - Schaktfri rörläggning... 28 - Materialval på ledningar och hur de fogas samman... 33 - Bakgrundsfakta Uppgift 2... 37 - Driftfall 12 timmar... 38 - Pumpsumpens volym 16 h... 41 - Pumpsumpens volym 12h... 43 - Pumpsumpens volym 20 h... 45 - Slutord... 47 Bilagor Uppgift 2, driftfall 12, 16, 20h 3
- Sammanfattning Rapporten ger en överblick över rörnätsarbetets olika moment och metoder. Den innehåller en beskrivning av Sveriges jordarter och vad man bör tänka på när man utför schaktningsarbeten i dessa. Vidare beskrivs ledningsbäddarnas uppbyggnad och om hur viktigt det är att de anvisningar som finns i avseende vad gäller schaktning, länshållning, fyllning och packning verkligen följs. Allt för att förhindra rörbrott som orsakas av slarv eller felaktiga arbetsmetoder. Nuförtiden tillämpas ofta schaktfri (NoDig) teknik på de ställen där terrängen tillåter, något som spar både tid och pengar. Metoder på det och hur det går till redogörs i rapporten. Det pågår ett ständigt arbete med att förnya och renovera ledningsnätet på VA-sidan och för att slippa framtida underhållsberg är det viktigt att arbetet fortgår och gärna ökar. Tillvägagångssätt för att undersöka ledningarnas status, läcksökning samt olika metoder att laga och renovera dem tas också upp. För att kunna spola och kontrollera ledningen placeras brunnar ut med jämna mellanrum. Dessa finns i en rad olika varianter. Betongrör och plaströr som PVC, PP och PE är de mest förekommande materialen i nya rör. Dimension och material avgör på vilket sätt de fogas samman. Rapporten innehåller också en beräkning av dimension på ny överföringsledning som skall transportera avloppsvatten. Lämpliga pumpar redovisas med hjälp av Xylem pumpvalsprogram. Ledningens förutsättningar och driftsfall: Qmax Ledningslängd Stat. uppfodringshöjd 400m3/dygn 11 560m 17m 12 timmars drifttid/dygn 16 timmars drifttid/dygn 20 timmars drifttid/dygn 4
- Projektbeskrivning Bakgrund och syfte Vi är fem studerande vid yrkeshögskolan i Hallsberg. Vårt femte projekt ska handla om rörnätsteknik. Mål Huvudmålet är att skriva ihop en rapport som skall handla om Sveriges jordarter och dess egenskaper, metoder för att undersöka ledningssträckornas status och hur man kan renovera dem, arbetsmoment gällande schaktning, länshållning, fyllning och packning. Förslag på No dig - metoder, materialval på ledningar, utformning och funktion på en brunn. Vi ska teoretisk anlägga en överföringsledning för avlopp och tillhörande pumpstationer. Vi inhämta fakta genom studiebesök, intervjuer, media och facklitteratur. Detta projekt ska vara klart 12-06-29. Organisation Projektledare är Petter Landhagen. Övriga gruppmedlemmar är Stefan Peterson, Mona Hammar, Elisabeth Rosenkrantz och Simon Ljungdahl Projektplan Projektet har grovt planerats vilket redovisas i bifogad projektplan. Metod/Arbetssätt Vi kommer jobba enligt PBL-metoden. Vi hade tänkt lägga upp vårt arbete så att var och en får en ansvarsuppgift/uppgifter, där denna söker information själv och delge till övriga i gruppen. Projektet ska redovisas i en projektrapport och redovisas inför resterande medlemmar av VM-9. Dokumentation Vi kommer att använda oss av Google-documents för att övriga i gruppen ska kunna ta del av varandras arbete. Alla gruppmedlemmar, förutom projektledaren, för daglig loggbok som redovisas till handledaren en gång i veckan, via mail. Projektledaren för projektledardagbok som innehåller hela gruppens dagliga arbete, den redovisas också via mail. Basgruppsmöten kommer att hållas en gång per vecka där vi för protokoll och minnesanteckningar. Vi kommer maila ett första utkast på vår rapport till handledaren ca två veckor innan vi redovisar detta muntligt och skriftligt för att kunna få feedback på vårt arbete. 5
- Schaktning, länshållning, fyllning, packning Jordarter De flesta av våra jordarter bildades under den senare istiden som täckte hela Sverige och stora delar av Europa. Med jordart menas det lösa lager som ligger på jordens yta och som växtligheten är eller kan vara rotad i, tillskillnad från jordmån som är den del av jordskorpan som förändras genom klimatet, växtligheten och organismernas inverkan. Man brukar dela in bildningssättet av jordarterna i två grupper, glaciala och postglaciala. De glaciala har avsatts av inlandsisen och de postglaciala bildades efter att isen försvunnit. Denna vetenskap heter geologi och innefattar uppkomst, sammansättning och förändring av jordskorpans berg- och jordarter. De fyra huvudjordarterna är lera, silt, sand och grus samt morän. De delas in efter kornstorlek. Kornstorleken spelar stor roll i egenskaper så som att suga upp vatten, kapillaritet, och förmåga att hålla och släppa igenom vatten, permeabilitet. Schaktning och länshållning När en ny ledning skall läggas är det bra att på förhand ta reda på vilka förutsättningar som finns i jorden så man på förhand kan bestämma val av schaktmetod, vilka stödkonstruktioner som skall användas, vilket fyllnadsmaterial som passar bäst, etc. För att ta reda på det görs en geoteknisk undersökning innan schaktningsarbetet påbörjas. Borrprov tas som visar vilken jordart som finns och vilken jordlagerföljden är, samt om det finns berg eller sten i marken. Det är viktigt att ha kunskap om säkerheten vid schaktning och arbete i ledningsgravar, då detta område är det mest olycksdrabbade inom anläggningstekniken. För att förebygga ras i schakten är det främst jordarten och grundvattennivåns läge som man bör känna till, samt ta hänsyn till väder och årstid. Schaktningsarbetet skall anpassas efter varje jordarts egenskaper. 6
Lera När man gräver i lerrik jord så är schaktets djup, längd och släntens lutning samt lerans vatteninnehåll omständigheter som kan påverka risken för ras. Man brukar tala om glidytor och skjuvhållfasthet/skärhållsfasthet. Glidyta är den yta som ligger exponerad i schaktet och kan påverkas om den belastas av upplagda jordmassor, fordon, maskiner etc. Risken är att schaktets kanter inte håller utan glider ner i schaktet. Skjuvhållsfasthet eller skärhållsfasthet är motsatsen till glidningen och är en benämning på lerans hållfasthet. Lerans skjuvhållsfasthet motverkar glidning och man kan bestämma den direkt på plats med hjälp av en vingborr eller skicka ett prov på leran för en laboratorieanalys. Vatteninnehållet i leran påverkar också risken för ras. Om det regnar kan det bildas vattenfyllda sprickor nära schaktkanten vilket ökar rasriskerna. Släntlutningen är förstås också viktig. Brantare lutning ökar risken för ras och ju brantare man schaktar desto flackare släntlutning bör man ha. Om grundvattenytans läge ligger för nära schaktbotten är risken stor för en bottenupptryckning. För att förhindra det bör arbetet utföras i kortare etapper och ledningsbädden läggas ut direkt efter schaktning. Vid svåra fall kan det vara aktuellt med en grundvattensänkning genom att pumpa ner grundvattennivån vilket kan ta flera dagar och inte är att föredra. Silt Det är svårt att skilja på lera och silt. Silt har något större korn och kallas ibland flytjord pga dess egenskaper vid påverkan av vatten. Då den får en välling liknande konsistens. Silt drar till sig vatten under frysningsperioden som frigörs vid tjällossningen, vilket gör att den betecknas som tjälfarlig. Tiden som schaktet står öppet och grundvattenytans läge har stor betydelse även här. Följderna som kan bli om man inte arbetar i korta etapper och kontrollerar schaktbotten ordentligt innan man lägger ledningsrören, är att rören kan hävas eller sänkas pga schaktbottnens rörelser. Sand/Grus Ofta är sand och grus blandat med varandra och med andra jordarter som tex. lera eller silt. Kornen som är mellan 0.06-2 mm kan ses med blotta ögat. Lagringstätheten (hur tätt kornen ligger) är det som avgör stabiliteten i sand- och grusjord. Sättningar kan uppstå vid vibrationer som tex. vid pålningsarbeten. Sand och grus korn som ligger löst lagrade på varandra kan då omlagras till en fastare lagring. Det är viktigt med grundvattenytans läge även här. Vattenmättad sand minskar hållfastheten med ca 50 %. Optimalt är när sanden och det sandiga gruset är jordfuktigt, varken torr eller mättad med vatten. Kornen trycks då mot varandra och hållfastheten ökar. Det kan jämföras med när du bygger ett sandslott på stranden, sanden ska vara fuktig för bästa hållfasthet. Vid grävning under grundvattenytan kan det lätt uppstå problem. Sand och grus släpper lätt igenom vatten, varvid schaktet vattenfylls och risken för ras ökar. Detta kan lösas med hjälp av att pumpa underifrån eller förlänga vattnets väg till schaktet genom att slå ner tätspont längs schaktsidorna. 7
Morän I morän kan alla kornstorlekar finnas och det är den beståndsdel som förekommer mest som bestämmer benämningen, exempel: moränlera, siltig morän, sandig morän och grusig morän. Moränen anses vara svår schaktad speciellt om den innehåller mycket stenar och block, dessa tenderar att kittas fast av de finare kornen. Bottenmoränen kallas för pinnmo, vilket betyder hårt packad. Vid grävning i bottenmorän kan slänten vara brantare om schaktet inte har för avsikt att stå öppet under längre tid. Vid grävning i morän som är blockig bör man välja flackare släntlutning pga. av risken för blocknedfall. Det går även att förebygga med stödkonstruktioner som t.ex. spontning. Vid grävning under grundvattennivån avgör innehållet i moränen val av arbetssätt och metoder. Risken för hävning är lika stor i silt som i siltig morän och precis som silt är siltig morän mycket tjälfarlig. Länshållning i morän fungerar på samma sätt som i sand och lera. Pumpa underifrån eller slå ner tätspont längs schaktsidorna. Stödkonstruktioner för schaktväggar och förstärkning av schaktbotten För stärka upp schaktväggar och förhindra ras finns det olika stödkonstruktioner att använda. Vid grävningsarbeten i stadsmiljö används detta ofta, då man pga utrymmesbrist inte kan schakta med så flacka släntlutningar som egentligen krävs. Spontning är ett sätt att ordna stöd för schaktväggen. Skivor slås då ner längs schaktväggarna. När spontning utförs skall det göras efter en särskild konstruktionsritning. För att förhindra risken för ras och följa rätt slagdjup är det viktigt att följa denna ritning när arbetet utförs. En schaktsläde är ett annat hjälpmedel som kan användas. Den dras fram av en grävmaskin i en schaktad ledningsgrav och rörläggningsarbetet utförs i släden med full säkerhet. När sponten ska avlägsnas kan man bevattna den så att den smörjs, samtidigt som man försiktigt drar upp den. Det går också att vibrera sponten när den dras upp för att slippa riskera att massor följer med upp, vilket kan orsaka sättningar och leda fram till att ledningarna flyttas ur dess läge. Om rörgravsbotten inte bär ledningen eller när det finns risk för sättningar, så måste den grundförstärkas. Vanliga metoder är utbottning med bärkraftig jord, rustbädd av träplank eller betongplatta. Man bör tänka på att rörgravsbotten ska kunna bära ledningen även efter anläggningsskedet och att den kommer utsättas för laster som t.ex. återfyllning och laster från trafik. För att försäkra sig om att rörgravsbotten bär ledningen kan man göra en grundlig geologisk undersökning. 8
Ledningsbädd Ledningsbädden är ett bärlager till ledningen som ser till att inte stenar, block eller annat skadligt material ligger närmast intill röret. Bra material till bädden är finkornig sandig morän eller samkross. Samkross tillverkas av sprängt berg som mals ner till mindre fraktioner. Samkross innehåller även pulveriserat berg som fungerar som bindmedel och är inte dränerande utan kan packas till en hård yta. En ledningsbädd ska normalt utföras till alla jordarter. I vissa fall måste man lägga ut geotextil innan ledningsbädden läggs ut. Följande fyra krav finns på ledningsbädden innan rörläggningen kan påbörjas: * Tillräcklig fast- och bärighet * Rätt höjd och lutning * Otjälad * Fri från vatten Ledningsbädden skall vara minst 20 cm bredare än ledningen och mellan 10-15cm tjock (i silt 20cm tjock). Det är viktigt att bädden är jämn så att ledningen alltid har kontakt och vilar mot den. Om schaktbotten består av silt eller siltig morän (flytbenägen jord) så är det särskilt viktigt att bädden består av tätt material som t.ex. sand, så att inga hålrum finns i ledningsbädden. Packning av ledningsbädd Det finns idag två olika anvisningar vad gäller packning av ledningsbädden. Enligt den senaste bör inte ledningsbädden packas före rörläggning utan endast jämnas av noggrant. Två undantag finns dock, packning skall ske sträckan två meter ut från brunn när (endast när plaströr läggs), samt om ledningsbädden inte är tjockare än 15cm ska den packas och sedan luckras upp i ytan. Man packar bädden efter ledningen lagts och det sker genom indirekt packning av stödpackningszonen, dvs. det område som ligger närmast ledningen. Stödpackningszonen ska innehålla samma jordmaterial som ledningsbädden. Zonens tjocklek ska vara 20 % av rörets ytterdiameter, dock minst 50mm. Stenstorleken i stödpackningszonen får inte överskrida 32mm. I den tidigare anvisningen packas alltid ledningsbädden innan ledningen läggs på plats. För att få bärförmåga understoppas ledningsrörets undre kvartscirkel med samma material som i ledningsbädden. Båda anvisningarna används idag, även om rörleverantörer förespråkar de nyare anvisningarna som de anser ger bättre stabilitet i ledningsgraven. 9
Utspetskil Om ledningsbädden övergår mellan jord och berg så ska en utspetskil göras. Kilen ska vara av samma material som ledningsbädden och gå 3m in på respektive berg eller jord. Ofta händer det att man oväntat stöter på berg i ledningsschaktet. Det är då viktigt att man inte lägger ledningen ända fram till berget och sedan spränger. Sättningar inträffar nästan alltid i jorden närmast berget, och det brukar oftast visa sig efter fyllning. Rören skadas pga vinkeln som uppstår i övergången mellan jord och berg. Lägga rör Det är viktigt att följa leverantörernas anvisningar om transport och lagring av rör. Rören kan lätt bli krokiga eller få andra skador vid felaktigt upplägg. Plasthuvar ska finnas på bägge ändar av rör som är avsedda för dricksvatten. Man börjar med att lägga rör vid ledningssträckans lägsta del och lägger i uppförslutning. För att få en rak linje och rätt lutning används en rörlaser som kontrolleras med jämna mellanrum. Fogning är en viktig del ledningsarbetet och det är viktigt att följa fabrikanternas anvisningar så att ledningen blir tät. Vid större rördiametrar är det vanligt med maskinell rörläggning. En vanlig metod är Grab John metoden. Där man använder en grävmaskin som är utrustad med en skopa med hydrauliskt drivna gripklor. I metoden finns även Rör Grab som används för hantering av rör och klarar rör vikter upp till 3,3 ton med diameter upp till 1200mm. Ett annat maskinbundet verktyg är Snabeln, en rund stålstång som monteras på grävmaskinens hävarm. Snabeln är ledad och vridbar i 360 grader. Den används för rör upp till 600mm och tål laster på upp till 1500kg. Snabeln i aktion 10
Återfyllning och packning Det är mycket viktigt att återfyllning sker på rätt sätt och med material som är anpassat till rörmaterialet. Återfyllning består av kringfyllning närmast rörledningen samt resterande fyllning. Kringfyllningen får inte ha större kornstorlek än 32mm och det bästa är om de uppschaktade massorna kan användas. Fruset material får inte användas, detta gäller vid hela fyllningsarbetet. Kringfyllningen ska utföras till 0,3m över ledningen och ska packas. Packningen får inte ske med maskin närmast röret. Vid resterande fyllning bör de uppschaktade massorna användas i den mån det går. Detta brukar inte vara något problem när man lägger ledningar i grönområden. Viktigt att packningsbart material inte används då det försenar återväxten av vegetationen. Vid arbete under hårdgjorda ytor är kraven på fyllning större. Där är största kornstorlek 300mm. För att undvika onödiga sättningar så är noggrann packningen mycket viktig. Kravet på packningen skiljer sig mellan ledningar i grönområde och vägar. Hänsyn till antal överfarter vilka packningsredskap som skall användas måste tas. Alla krav som ställs på återfyllning och packning finns med i Svenskt Vattens Betongrörsanvisningar P84 och Anläggnings AMA 07. Källor: Svenskt Vatten, publikation U5, augusti 2008, Allmänna VA-ledningar, Grundutbildning för rörnätspersonal http://www.steriks.se/documents/arbetsbeskrivning%20f%c3%b6r%20r%c3%b6r,%20brunnar. pdf 11
- Metoder för kontroll av status på ledningar samt metoder för renovering av ledningar. Rörnätets status bedöms utifrån rörbrott, läckage och erfarenheter. Status på rörnätet kan skilja sig från sträcka till sträcka och viss längd till längd. Det är därför väldigt svårt att få ett helhetsperspektiv på hur status på ett rörnät är. Men genom att göra invändig inspektion kan man få en god inblick i hur nätet ser ut och därmed se om det skulle behövas förnyas. Man kan också med hjälp av erfarenheter komma fram till om en viss sträcka behöver förnyas. Vet man att det är ett område med mycket läckage eller rörbrott kan det vara en god idé att byta denna sträcka mot nyare rör. När det gäller invändiga inspektioner för ledningar kommer här några alternativ som idag finns på marknaden, men notera att inom några år kan utvecklingen gått framåt och dessa alternativ vara oväsentliga. Tv-Inspektion (CCTV), Är en metod som går ut på att man skickar ner en utrustning som visuellt kontrollerar invändig status. Det man kan se är det som kan ses med blotta ögat, korrosion och beläggningar ifall något sediment ligger i vägen och orsakar driftstörningar och om rötter trängt in i röret och orsakar stopp. Sahara TV-inspektion är en modell typ TV inspektions metod, som finns på marknaden idag. Denna teknik behöver bara 50mm stort hål att ta sig in igenom. Klarar tryck upp emot 160 mvp och kan inspektera sträckor upp till 800 meter åt gången. Den är speciellt utvecklad för vatten och transporteras med vattenflödet. Nackdelen med denna metod är att man inte kan se hur tjock ledningen är eller utvändig korrosion. Ofta kan man behöva komplettera denna metod med läcksökning. Magnetisk läckflöde (Magnetic flux leakage, MFL), är en läcksökningsmetod som bygger på att man placerar magneter så att ett magnetfält byggs upp i ledningen. Det gäller att magnetfältet är starkt nog så att när korrosionshål upptäcks. Denna metod är framförallt vanlig i gas och oljeindustrin. Nackdelen med denna metod är att magneten måste vara i direkt kontakt med ledningen. Metoden fungerar inte på dricksvattenledningar, för de är ofta inte helt släta inuti. 12
Ultraljud (Ultrasonic Testing, UT), är en metod som går ut på att man har en sändare och en mottagare som skickar ultraljud mot röret och ljudet studsar på både insidan och utsidan. Mottagaren mäter tidsskillnaden mellan studsningarna. Man kan med denna metod se tjockleken, korrosionshål urgröpningar och sprickor. Denna metod används mestadel inom gas och oljeindustrin, för att materialet måste vara metalliskt. En typ som använder denna metod som finns på marknaden idag är Breivoll pipescanner. Den klarar att söka i både gjutjärn, stål och segjärn. Kan dock användas även på plast och betong, det blir dock inte lika bra precision. För att få ett bättre mätresultat bör man grovrengöra röret med plugg innan man använder sig av Breivoll pipescanner. Breivoll pipescanner transporteras fram i ledningen med hjälp av vattenflödet. Scannern klarar diameter 250-400mm och kan söka 450m åt vardera håller från insättningspunkten. Breivoll pipescanner, med sensorerna i mitten. 13
Elektromagnetisk metod (Remote field technology, RFT) - Är en metod som fungerar på de flesta ledningar då den inte måste vara i kontakt med rörväggen, därför väldigt bra för skyddsskiktet som bildas innanpå ledningarna. Metoden fungerar så att en elektromagnetisk puls skickas ut från en pulsgivare och tidsskillnaden innan den kommer tillbaka till mottagaren mäts. Ju tjockare material desto längre tid tar det för pulsen att återkomma. Metoden fungerar på i stort sätt alla ledningsmaterial. Här ser man en skiss på hur det funkar med denna metod. 14
Metoder Efter man bedömt status på en ledning och man kommer fram till att renovering av ledningen skulle vara ett bra alternativ finns det flera olika metoder att använda sig av. NoDig teknik är en schaktfri teknik som beskrivs i denna rapport men vid senare tillfälle (Se sid 28). Metoder som används vid renovering är till exempel: Kortrör (för självfallsledningar) Kontinuerliga rör (för både självfall och trycksatta ledningar) Formpassade rör (för tryck och självfallsledningar) Flexibla foder (tryck och självfallsledningar) Rörspräckning (tryck och självfallsledningar) Cementbruksisolering (tryckledningar) Beläggning (självfallsledningar) Foginjektering (självfallsledningar) Slang (tryckledningar) Rörsegment (självfallsledningar) Det finns uppenbara fördelar med att renovera ledningar istället för att lägga nya. Man slipper gräva upp gator och därmed störa fordons- och gångtrafik. Vid besvärliga underlag som lösa jordarter, eller vid höga grundvatten, är det oftast mycket enklare och smidigare att renovera ledningar istället för uppgrävning och omläggning. När man har gjort en inspektion av ledningar och kommit fram till att en renovering är nödvändig ska man alltid ha som regel att man både börjar och slutar med en TV-inspektion av ledningen för att först innan renovering se vilken metod som är lämpligast, sedan efter renovering ska man också göra en inspektion för att se att fogar ej är skadade och renoveringen korrekt utförd. Med TV inspektion är det också möjlig att kartlägga vart serviser finns (detta genom längdmätning). Kortrör (Självfallsledningar) Metoden bygger på att man för ner korta rör i den befintliga ledningen via en nedstigningsbrunn. Själva införningen sker med ett hydraliskt indrivningsverktyg. Fördelarna med denna metod är att det krävs inga stora maskininsatser den är snabb och enkel. Efter denna renoveringsmetod krävs det ofta att mellanrummet mellan det nya och gamla röret fylls igen med t ex, cementbruk. En förutsättning för att denna metod ska fungera är att det gamla röret inte har tvärsnittsförändringar som gör det omöjligt att föra in de små korta rören i ledningen. Nackdelar med denna metod är att rörets dimension minskas och att det blir många nya fogar. 15
Kontinuerliga rör (Tryck och självfallsledningar) Metoden är även känd som Sliplining. Med denna metod så stumsvetsar man ett rör tillverkat i PE (polyeten) och drar ner detta i det befintliga röret med en vinch. Metoden kräver två arbetsgropar i synnerlighet den där man för ner ledningen i måste vara ganska långt, beroende på vilken dimension man väljer att använda, ju större dimension desto längre måste gropen vara. Mellanrummet mellan det nya och gamla röret måste fyllas i med injekteringsbruk, detta ger stabilitet till den nya ledningen. Man kan renovera ledningar upp till 2000mm i diameter med denna metod. Fördelarna med denna metod är att den är enkel och snabb. Som nackdel räknas att ledningens diameter minskas. Formpassade rör (Tryck och självfallsledningar) Denna metod fungerar så att man viker ihop ett rör tillverkat av PE (polyeten) så att rörets diameter minskar. Därefter kan man med hjälp en vinsch dra igenom det ihopvikta röret genom det befintliga väldigt enkelt. Man kan med denna metod lägga flera 100 meter åt gången med tanke på att man kan rulla upp detta rör på rullar beroende på hur stor diameter man vill ha. Själva installationen sker genom schaktade arbetsgropar eller genom befintliga nerstigningsbrunnar. Rörets ursprungliga form återskapas genom att trycksätta den ihopvikta PE-ledningen, antingen med vatten eller med ånga. Denna metod används från 100 mm i diameter till 600mm. Servisledningar öppnas in i ledningen med fjärrstyrda robotar som fräser hål i väggen. Fördelarna med denna metod är att man kan göra långa sträckor åt gången och det är en enkel och snabb lösning. Till nackdelar kan man räkna att rörets diameter minskas lite och att det krävs mobila enheter för att fräsa servisledningshålen. En kort illustrering av hur det funkar. Flexibla foder (tryck och självfallsledningar) Detta är en metod som går ut på att man har en väv eller filt av som impregnerats med konstharts (epoxi eller poyester). Metoden kallas också strumpinfodring och går ut på att strumpan vrängs in i det gamla röret med hjälp av luft eller vatten. Man härdar sedan strumpan med varmvatten, ånga eller UV-ljus. Man kan nyttja nedstigningsbrunnar som infodrings öppning. 16
Man kan använda flexibla foder vid renovering av hela rör eller bara vid punktrenovering. Flexibla foder tillverkas i dimensionerna 50mm upp till 3000mm och dessa kan man lägga i längder upp till flera hundra meter. Servisöppningar fräses upp med en fjärrstyrd robot. Nackdelen med denna metod är att det krävs mycket utrustning. Fördelen är att det är en enkel metod och att dimensionen i princip behålls. Rörspräckning (Tryck och självfallsledningar) Denna metod används tillsammans med kortrör eller kontinuerliga rör för att öka eller behålla det gamla rörets diameter. Det funkar antingen så att man sakta drar ett skärverktyg genom det gamla röret samtidigt som ett don pressar ut rörets väggar, detta kan man göra på dimensioner mellan 75-600mm. Metoden kräver att man kan komma ner till röret i rätt omfattande storlek. Cementbruksisolering (tryckledningar), Beläggning (självfallsledningar) Detta är metoder som man använder sig av när man belägger ledningar, ofta efter en pluggrensning. Man använder det för att applicera ett nytt slitskikt i ledningarna. Skiktet man applicerar kan ha en varierande tjocklek 1mm till 15mm. Man applicerar det genom centrifugslungning. Man använder sig av cementbruksisolering i vattenledningar och beläggning används på självfallsledningar, främst för korrosionsskydd. Båda metoderna kan täta mindre hål i rörväggen. Användbart inom diameterna 75mm till 1500mm. Foginjektering (Självfallsledningar) Används för att täta fogar på enstaka ställen. Som injektionsmedel använder man sig av tvåkomponents typer. Detta ger en elastisk fog till skillnad från cementbruk. Slang (tryckledningar) Renovering med slang är en relativt ny metod därför är den inte särskilt beprövad. Den funkar så att man för in en hopvikt slang som vid trycksättning expanderar. Slangar är inte självbärande så därför fungerar den bara på trycksatta ledningar. Rörsegment (Självfallsledningar) Också känt som rörpaneler är en renoveringsmetod som varit använd under en längre tid och används mest på stora självfallsledningar. Framförallt på icke cirkulära sektioner. Segmenten kan bestå av hela, halva eller delar av en rörsektion, de monteras manuellt vid stora dimensioner. Större än 800mm. Man använder framförallt GAP (Glasfiber Armerad Plast) eller cement som material. Utrymmet mellan det nya och gamla röret fylls med injekteringmaterial för att öka stabiliteten. 17
Brunnsrenovering Det finns många anledningar till att renovera nedstigningsbrunnar. Det finns cirka 800 000 nedstigningsbrunnar i Sverige. De flesta i betong som med tiden kan drabbas av inläckage, rotinträngning, förskjutningar och svavelväteangrepp. Metoderna som används för renovering av brunnar delas in i tre grupper. - Renovering - Reparation - Ombyggnad Vid Renovering av brunnar sätter man dit en ny inneryta som är tät och ger förbättrat motstånd mot gaser och aggressiva västkor. Renovering kan man också göra genom att applicera ytbeläggningar som sprutas, slungas eller läggs på manuellt på brunnsväggen. Renoveringen fungerar bara på brunnens väggar, vallningar får man reparera på annat vis. När man reparerar en brunn innebär det att man förstärker den befintliga brunnens konstruktion, genom att spruta på ett tjockare lager än vid renovering. Man använder sig då av betong eller plast. Är vallningen skadad åtgärdar man det genom att gjuta snabbhärdande betong. Om man väljer att bygga om brunnen gör man det genom att föra ner en ny brunn i den befintliga där de befintliga ledningarna förs in i. Med tanke på att man för in en ny brunn innebär det att man minskar brunnens diameter markant vilket innebär att funktionen kan bli lidande, kan bli svårare att komma åt ledningarna. Källa: www.svensktvatten.se Svenskt Vatten Publikation U5 www.johanlundberg.se 18
- Brunnar Nedstigningsbrunnar Ger möjlighet till direkt tillträde till ledningen för att kunna utföra inspektion och rensning av anslutande ledningar. Används där sidoledningar ansluter till huvudledningen, vid dimensionsförändringar, (vid brytpunkter såväl plan som profil) Materialet förr var enbart betong. Från den ekonomiska vinkeln är det billigare med tillsynsbrunnar varav man inte längre anlägger så många nedstigningsbrunnar. Brunnarna har sedan 70-talet en dimension på 1000 mm. Tillsynsbrunnar En tillsynsbrunn fyller samma funktion som en nedstigningsbrunn när det gäller kontroll, inspektion och rensning av de anslutande ledningarna. Det som skiljer är att man använder sig utav utrustning och sköter det från markytan istället eftersom dimensionen på tillsynsbrunnarna gör det omöjligt för en människa att ta sig ned. Dessa brunnar finns i både plast- och betongutföranden och har en max dimension på 600 mm. De normala förhållandena på en ledning för nedstignings- eller tillsynsbrunnar är att de ska vara placerade med ett mellanrum på ca 60-80 m. 19
Dagvattenbrunnar Dessa är till för att ta emot vatten från hårdgjorda ytor som gator exempelvis men även från diken vid regn. Vid avledning av vatten från gator så hör det till gatuunderhåll och inte till VAanläggning. Brunnarna har ofta ett sandfång och är gjorda i betong med ett galler av järn som antingen är plant med marken eller format som en kupol och om de räknas till LOD-anläggning så kan de även innehålla ett filter för att förhindra skräp att komma in till LOD-magasinen. Dock kräver filter extra underhåll av brunnen. Vid en kombinerad mottagande ledning har brunnarna vattenlås för att förhindra lukt. Dagvattenbrunnarna ska också slamsugas regelbundet för att förhindra igensättning. 20