Vår inre karta När två eller flera människor möts, möts också två eller flera världsbilder. Vi är var och en bärare av olika normer, värderingar och människosyner. Vi är formade av genetiskt arv, familj, vänner, skola, arbetsliv, traditioner, religion, samhällskultur osv. Varje människa lever med sin egen inre karta över verkligheten och orienterar sig utifrån denna. Samspelet mellan min inre karta och det jag möter i livet, terrängen, är min egen personliga hemlighet som förklarar mycket av mitt beteende. Att vi var och en lever med vår egen världsbild, vår egen inre karta, är en del av människans existentiella villkor. När vi bär en tydlig medvetenhet om dessa livsvillkor leder det till större lyhördhet och större förståelse för andra människor, respekten för varandra blir en naturlig del i förhållningssättet. Det genomgående temat i den judiske filosofen Martin Bubers, stora verk Jag och Du är att subjektet Jag och subjektet Du skapar en värld av relationer. En värld där det inte finns utrymme för att betrakta andra människor som objekt för mina sanningar, kunskaper och erfarenheter. Står jag inför en människa som mitt Du, säger jag grundordet Jag-Du till henne, då är hon inte ett ting bland andra ting och består ej av ting. Ett jag och ett du i mötet och dialogen I Jag-Du förhållandet, i subjekt-subjekt relationen växer möten fram. Möten som kännetecknas av respekt, ömsesidighet och förtroende för varandra. Vi kommer som ett Jag för att möta ett Du. Det är först i Jag-Du-relationen vi kan förstå och bli medvetna om vad som är värdefullt för den andre och också för oss själva. Elisabeth Lindahl har i sin doktorsavhandling Ett produktivt förhållningssätt undersökt vad som händer i relationen mellan en socialarbetare och dennes klient. För att en människas identitet ska kunna utvecklas på ett positivt sätt, beskriver hon det som en nödvändighet att klienten får uppleva sig själv som särskild, som ett förkroppsligat uttryck för sina möjligheter och såsom den som handlar. Samtidigt menar hon att upplevelsen av samhörighet är en förutsättning för förändring. Hon pekar också på hur viktigt det är att varje människa vi möter själv får möjlighet att både hoppas och misströsta för egen del. Människan är inte, vi blir i mötet med varandra. Elisabeth Lindahl ser det genuina mötet som grundförutsättningen för varje människas möjlighet att bli alltmera av den man är ämnad att vara. Hon menar vidare att mötet som form karakteriseras av dialog och att den i sig är en process där en identitet mejslas fram. Människan kan se att nuet har sin förklaring i ett då och att då och nu tillsammans ger möjlighet att bedöma olika handlingsalternativ inför framtiden.
Möte och dialog Okänd Att leva är att befinna sig i en oavslutad dialog med andra människor. Mötets grundförutsättning är att se och bli sedd. Några kännetecken i det goda mötet är: Ett Jag och ett Du möts Vi möter varandra med: Respekt Ömsesidighet Förtroende I mötet skapas förutsättningar för dialog. Några av dialogens förhållningssätt finner du här nedan. I mötet och dialogen finns plats för de enkla och nära vardagsfrågorna, för glädje, visioner och målmedvetenhet, men också för det svåra, ogripbara och smärtsamma. Det goda samtalet, dialogen, bidrar vidare till viktig förändring och vi får uppleva: Att människor ges möjlighet att mogna i sin egen takt Att förändring sker hos båda Glädje och tacksamhet över de goda processer som hjälper oss vidare. När en talar kallar vi det monolog. Monologen behövs nu och då, men dialog är nödvändig och ibland en förutsättning för att vi ska växa och mogna som människor. När två eller tre möts i det goda samtalet kan vi kalla det att genomtala. De tre sista bokstäverna i Dialog l o g påminner oss om ordet Logos som betyder ord genom samtal. Grundläggande förhållningssätt i dialogen är att: Vi möts på jämlik nivå Vi ser varandra som människor med unikt värde Vi bekräftar varandra Vi har tid för varandra Vi lyssnar vi till hela människan Vi visar på förlåtelsens och försoningens möjlighet Det finns också anledning att fundera över nedanstående byggstenar som Per Westblom formulerat: Delning Var och en bidrar med sin del, utifrån sina erfarenheter. Därmed blir vi också en del av helheten. Integritet Vi respekterar varandras gränser, så att ingen behöver generas.
Närvaro Vi lyssnar och deltar helhjärtat och avstår ifrån att fundera över vad vi ska säga eller göra sedan. Oförutsägbarhet Vi för ett resonemang som ingen kunnat förutse eller tänka ut själv. Progression Vi skapar ett samspel där vi bygger vidare på vad den andre sagt. Respons Vi tar oss själva och varandra på allvar och undviker att provocera varandra. Ödmjukhet Vi tror varandra om gott och försöker förstå varandra välvilligt. Ömsesidighet Var och en tar och ger generöst. Vi ger av oss själva i samtalet. Öppenhet Miljön inbjuder att säga som det är och jag gör det i jagform. En naturlig konsekvens av dialogen är att vi också tydligare ser vad vårt ansvar är i förhållande till en annan människa. Vi kan inte och ska heller aldrig ta över ansvaret för den andre. Däremot har vi ansvar för allt vi var och en säger och gör i förhållande till denne.
Livsnära pedagogik (bild se bifogad bild eller om du hittar nån bra spiralliknande variant) I Brobygges sammanhang använder vi nu och då den livsnära pedagogiken, t.ex. i Brobygge Utbildning. I den pedagogiska formen är de egna upplevelserna och erfarenheterna i livet utgångspunkten för en lärprocess. De livsnära samtalen sker i en förtroendefull och trygg miljö där gråt och skratt, sorg och glädje får plats och där nya tankar och relationer odlas. Lärprocessen kan beskrivas med bilden av en spiral som växer och gör den diffusa verklighetsbilden skarpare och mer färgrik. LÄS MER Var och en i gruppen kommer med sina egna upplevelser/erfarenheter till gruppen. Det är viktigt att varje deltagare får beskriva sina upplevelser. Pedagogiska hjälpmedel, till exempel färger kan många gånger underlätta beskrivningen av det vi bär med oss. Vi får möjlighet att beskriva våra liv på ett annat sätt än vi vanligtvis är vana vid. Sedan försöker vi begripa våra egna och andras erfarenheter med hjälp av gemensam reflektion och respektfull dialog. Utifrån nya insikter försöker var och en se vad som behövs för att förändra det som är viktigt att förändra. När man gör en liten eller stor förändring ger det i sin tur nya upplevelser som vi reflekterar över vid senare tillfälle. En god utvecklingsspiral är igång som gör att livet med allt det rymmer blir mer begripligt, hanterbart och meningsfullt. Närbesläktade beteckningar för denna typ av lärprocesser är frigörande pedagogik, lösningsinriktat lärande eller erfarenhetsbaserat lärande.