Marknadsutvecklingen på området för trådbunden tv

Rapportnummer PTS-ER 2010:21 Remissversion Datum 2010-10-07 Marknadsutvecklingen på området för trådbunden tv Remissversion

Remissversion Rapportnummer PTS-ER 2010:21 Remissversion Diarienummer 10-9037 ISSN 1650-9862 Författare Maria Aust, Jacob Bolin och Ylva Mälarstig Post- och telestyrelsen Box 5398 102 49 Stockholm 08-678 55 00 pts@pts.se www.pts.se Post- och telestyrelsen 2

Innehåll 1 Sammanfattning 6 2 Inledning 8 2.1 Bakgrund 8 2.2 Syfte och frågeställningar 9 2.3 Metodbeskrivning 9 2.4 Rapportens disposition 9 3 Marknadsförutsättningar 10 3.1 Relevanta regelverk och publikationer 10 3.1.1 Yttrandefrihetsgrundlagen 10 3.1.2 Radio- och tv-lagen 10 3.1.3 Lagen om elektronisk kommunikation 12 3.1.4 Konkurrenslagen 12 3.1.5 Propositionen TV - tillgänglig för alla 12 3.1.6 Rapporten The Swedish TV market Is it Competitive? 13 3.1.7 Rapporten Rörlig bild 14 3.2 Programbolagen efterfrågar en utsändningstjänst 14 4 Generell beskrivning av tv-marknaden 16 4.1 Betalningsflöden på tv-marknaden 17 4.2 Matning av nät 17 4.3 Tv-marknaden är tvåsidig 18 4.4 Programbolagens finansieringsformer - reklamintäkter och abonnemangsintäkter 18 4.5 Rättigheter 19 4.6 Förutsättningar för att träda in på marknaden 20 4.7 Fastighetsägare till flerfamiljshus 21 5 Kabel-tv 23 5.1 Historik 23 5.2 Nätets tekniska egenskaper 23 5.3 Avtalskonstruktioner 24 5.4 SMS-bolag och operatörer på kabel-tv-plattformen 25 5.4.1 Com Hem 25 5.4.2 Canal Digital 26 5.4.3 Tele2 26 5.4.4 TeliaSonera 26 5.4.5 Sappa 27 5.5 Marknadsutveckling 27 6 SMATV 29 6.1 Nätets tekniska egenskaper 29 6.2 Betalningsflöden på marknaden 29 6.3 Avtalskonstruktioner 29 6.3.1 Aktörer 30 6.4 Marknadsutveckling 30 7 Tv via fiber-lan 31 7.1 Nätets tekniska egenskaper 31 7.2 Öppna och slutna fiber-lan 32 7.3 Betalningsflöden vad gäller slutna fiber-lan 33 7.4 Avtalskonstruktioner vad gäller slutna fiber-lan 33 7.5 SMS-bolag och operatörer i slutna fiber-lan 33 7.6 Marknadsutveckling 34 7.7 Avtalskonstruktioner och betalningsflöden vad gäller öppna nät 35 Post- och telestyrelsen 3

7.8 Organisationer driver frågan om öppna nät 36 7.9 SMS-bolag, operatörer och kommunikationsoperatörer i öppna nät 36 8 Tv via xdsl 37 8.1 Nätets tekniska egenskaper 37 8.2 Avtalskonstruktioner på slutkundsmarknaden 38 8.3 SMS-bolag och operatörer på xdsl-plattformen 38 8.4 Marknadsutveckling 38 9 Konkurrensen mellan plattformarna 39 9.1 Konkurrensen mellan kabel-tv, SMATV, tv via fiber-lan och xdsl i relation till tv via satellit och marknät är begränsad 39 9.2 Kabel-tv, SMATV, tv via xdsl och fiber-lan tillhör samma slutkundsmarknad 40 9.3 Från programbolagens perspektiv är varje plattform en egen marknad43 10 Möjligheter för andra plattformar att konkurrera med kabel-tv 44 11 Effekter av marknadsstruktur och affärsmodeller 50 11.1 Aktörer som förfogar över nät med många anslutna slutkunder har stora konkurrensfördelar 50 11.2 Konsekvensen av en kollektiv anslutning till ett större basutbud av tvkanaler 51 11.2.1 Com Hems basutbud med kollektiv anslutning 51 11.2.2 Com Hems basutbud ur hushållens synvinkel 53 11.2.3 Com Hems förhandlingsposition i förhållande till programbolagen 53 12 Konkurrensen på marknaden har förutsättningar att öka 54 12.1 Intresset för digital-tv ökar 54 12.2 Nya tjänster får fäste på marknaden 55 12.3 Bredbands- och tv-marknaderna konvergerar 57 13 Fastighetsägarnas agerande är av stor betydelse för marknadens utveckling 58 13.1 Det finns risker med kollektiv anslutning till fler tjänster 60 14 Det saknas behov av regleringsåtgärder 62 Post- och telestyrelsen 4

1 Sammanfattning I denna rapport behandlas tv-utsändning via kabel-tv, SMATV, fiber-lan och xdsl. Dessa distributionsformer är vanligt förekommande i flerfamiljshus. Syftet med denna rapport har varit att följa upp bedömningarna i det marknadsbeslut som fattades av PTS år 2005 samt att utreda förekomsten av eventuella hinder för effektiv konkurrens på marknaden. Sedan 2005 har tv via fiber-lan respektive xdsl vuxit och i dagsläget uppgår sammantaget antalet abonnenter till ca 410 000. Tv via fiber-lan har procentuellt sett haft en kraftig tillväxt de senaste åren. Sedan 2006 har plattformen vuxit med ca 500 procent. Kabel-tv-operatören Com Hem är den klart största aktören på marknaden och har i kraft av detta en stor konkurrensfördel till följd av företagets låga produktionskostnader per hushåll och låga kostnader för tv-kanaler. Som en följd av sin starka ställning på slutkundsmarknaden har Com Hem i dagsläget en styrka vad gäller förhandlingspositionen gentemot programbolagen. Detta gäller särskilt den analoga affären. Den mest vanligt förekommande affärsmodellen är att aktörerna tillhandahåller fastighetsägare ett större basutbud av tv-kanaler som distribueras till hushållen och som hushållen betalar för via sin avgift eller hyra. Vanligtvis efterfrågar fastighetsägare ett sådant basutbud vid upphandlingar. Eftersom en sådan affärsmodell tillämpas av Com Hem får detta effekter på andra aktörers möjligheter att konkurrera och vinna slutkunder i fastigheter där fastighetsägaren har tecknat avtal om en kollektiv anslutning till ett basutbud. Kundrörligheten på marknaden och framväxten av tv via fiber-lan och xdsl hade varit större om inte fastighetsägare efterfrågat ett större basutbud av tvkanaler till hushållen och om affärsmodellen med kollektiv anslutning till ett basutbud inte tillämpats i så stor utsträckning. Så länge sådana avtal med kabeltv-operatörer fortsätter finnas i flerfamiljshus där parallell infrastruktur förekommer utgör detta ett hinder för SMS-bolag på iptv-plattformarna att vinna kunder i sådana hus. Ett tydligt tecken på marknaden är att bredbands- och tv-marknaderna konvergerar. Det blir ett allt viktigare konkurrensmedel att kunna erbjuda tv-, telefoni- och bredbandstjänster, dvs. triple play. De investeringar som görs i kabel-tv-näten och som är nödvändiga för att kunna erbjuda bredbandstjänster sker i syfte att möta konkurrensen från xdsl och fiber-lan. Samtidigt finns Post- och telestyrelsen 6

en allmän förväntan om att tv-tjänster ska driva bredbandsutbyggnaden. Utvecklingen innebär alltså att traditionella tv-leverantörer måste kunna erbjuda tjänster som tidigare endast kunde tillhandahållas av bredbandsoperatörerna. Å andra sidan har den pågående utbyggnaden av fiber-lan tagit sin utgångspunkt i att utöver bredband även erbjuda tv-tjänster. Konvergensen har medfört en ökad konkurrens mellan traditionella tv- och bredbandsoperatörer och att fler aktörer erbjuder tv-tjänster i flerfamiljshus. Den ökade konkurrensen har i sin tur lett till ett bättre och större tjänsteutbud hos operatörerna. Sammantaget har främst tv via fiber-lan men även xdsl goda förutsättningar att växa ytterligare på bekostnad av kabel-tv. Den pågående utrullningen av fiber-lan leder till att konkurrenstrycket mot kabel-tvplattformen har goda förutsättningar att växa. En ökad konkurrens skulle leda till att kabel-tv-operatörerna får en minskad kundbas, vilket i sin tur skulle påverka programbolagens förhandlingsposition positivt - i synnerhet i förhållande till Com Hem. Det saknas därför i dagsläget behov av förhandsreglering på grossistmarknaden för programutsändningstjänster via kabel-tv. Utvecklingen av iptv:s framväxt och konkurrensen på marknaden har därför gått i den riktning som PTS förutspådde år 2005. En annan faktor som skulle kunna få stor inverkan på marknadsförutsättningarna är att slutkunderna i allt större utsträckning tittar på tv via Internet genom exempelvis programbolagens playtjänster och andra webb-tvsändningar. På lång sikt utgör dessa förändrade konsumtionsmönster ett hot mot de verksamheter som SMS-bolagen bedriver i dag. Detta är också en utveckling som skulle få effekter på programbolagens affärsmodeller och efterfrågan på utsändningstjänster. Fastighetsägarna har en nyckelroll eftersom dessa genom sitt agerande får inflytande över marknadens fortsatta utveckling. Väljer fastighetsägare att fortsätta med avtal om kollektiv anslutning av tv-tjänster med ett större basutbud av tv-kanaler kommer det vara fortsatt svårt för konkurrenter till exempelvis Com Hem att vinna slutkunder i sådana fastigheter. Skulle fastighetsägaren dessutom välja att inkludera även andra tjänster i avtalet, som bredband och telefoni, till följd av hushållens ökade efterfrågan på triple playtjänster skulle förutsättningarna för ökad konkurrens och kundrörlighet försämras ytterligare. Post- och telestyrelsen 7

2 Inledning 2.1 Bakgrund År 2005 genomförde PTS en analys av den svenska marknaden för programutsändningstjänster. I beslutet konstaterade PTS bland annat att grossistmarknaden för sändningar via kabel-tv-nät, trots förekomsten av höga inträdeshinder, hade dynamiska egenskaper och att marknaden därmed inte kunde bli aktuell för förhandsreglering. Det huvudsakliga skälet till detta var att PTS bedömde att utvecklingen av iptv skulle leda till ett ökat konkurrenstryck på kabel-tv-operatörerna. Med tiden förväntades därför marknaden gå mot effektiv konkurrens. Fem år har förflutit sedan dess. Under denna tid har mycket hunnit hända på marknaden. De svenska konsumenterna har fått ett ökat intresse för digital-tv och nyare och bättre tjänster har lanserats. Samtidigt har denna utveckling medfört att marknaden blivit mer komplex för fastighetsägare och konsumenter. Det finns många faktorer att ta hänsyn till vid valet av distributionsform och vilken eller vilka leverantörer som ska få leverera tjänster till hushållen. Dessutom har konvergensen mellan bredbands- och tvmarknaderna bidragit till allt fler möjliga tjänsteleverantörer. PTS har mot bakgrund av den utveckling som skett på området för trådbunden tv och som ett led i PTS konkurrensfrämjande arbete funnit anledning att göra en uppföljning av myndighetens tidigare fattade beslut. Analysen har även innefattat att identifiera andra faktorer som påverkar kundrörligheten och den fortsatta utvecklingen på marknaden. PTS har i andra generationens SMP-beslut 1 bedömt att det i slutkundsledet finns skäl att dela in distributionsplattformarna för tv-utsändning i två grupper. I den ena gruppen ingår tv-sändningar via marknät och satellit och i den andra gruppen ingår tv-sändningar via kabel-tv-nät, SMATV och fiber-lan. Detta främst till följd av skillnader i köpmönster 2 och de begränsade möjligheterna att ta emot tv via satellit och marknät i flerfamiljshus. Tv via xdsl har möjlighet att nå kunder såväl i flerfamiljshus som enskilda hus och kan därmed från ett slutkundsperspektiv anses utgöra ett substitut till samtliga plattformar. 1 SMP är en förkortning för Significant Market Power (på svenska betydande inflytande). Läs mer om PTS möjlighet att ålägga skyldigheter mot operatörer med betydande inflytande i avsnitt 3.1.3. PTS ålade den 4 november 2009 Teracom AB skyldigheter, se dnr 08-12046/23. 2 I fallet med kabel-tv-nät och fiber-lan fattas köpbeslutet av fastighetsägare, bostadsrättsföreningar eller liknande sammanslutningar medan det för satellit och marknät är det enskilda hushållet som fattar köpbeslutet. Post- och telestyrelsen 8

I denna rapport behandlas därför tv-utsändning via kabel-tv, SMATV, fiber- LAN och xdsl. 2.2 Syfte och frågeställningar Syftet med denna rapport är att följa upp resultatet och bedömningarna i det marknadsbeslut som fattades av PTS år 2005 samt att utreda förekomsten av eventuella hinder för konkurrens på marknaden. Arbetet har utförts huvudsakligen med utgångspunkt i följande frågeställningar: Har marknaden utvecklats i den riktning som PTS förutspådde? Hur har lanserandet av nya tjänster och ändrade konsumentvanor påverkat konkurrenssituationen på marknaden? Förekommer det hinder för konkurrens på marknaden och vilken påverkan har i så fall dessa på marknadens utveckling? Finns det skäl för PTS att vidta eller föreslå åtgärder på området? 2.3 Metodbeskrivning Som underlag för analysen i rapporten har PTS genomfört intervjuer med marknadens aktörer i form av programbolag, operatörer, SMS-bolag, organisationer och andra myndigheter. 3 Som grund för analysen har PTS även använt sig av kvantitativ data från myndighetens årliga rapport Svensk telemarknad. 2.4 Rapportens disposition I rapporten beskrivs inledningsvis de grundläggande förutsättningarna på tvområdet vad gäller exempelvis regelverk och betalningsflöden. Därefter beskrivs de aktuella utsändningsplattformarna. I de avslutande kapitlen gör PTS en analys av konkurrensen mellan plattformarna och de hinder för konkurrens som identifierats. Därefter redogörs för PTS slutsatser vad gäller marknadens utveckling. 3 Läs mer om de olika aktörerna i kapitel 4. Post- och telestyrelsen 9

3 Marknadsförutsättningar 3.1 Relevanta regelverk och publikationer 3.1.1 Yttrandefrihetsgrundlagen Genom 2 kap. 1 regeringsformen (1974:152) har varje medborgare rätt till yttrandefrihet. Medborgarna är således tillförsäkrade en rätt att i tal, bild, skrift eller på annat sätt uttrycka tankar, åsikter och känslor. I tryckfrihetsförordningen (1949:105) och yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469) finns särskilda bestämmelser om detta. Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) bygger på samma principer som tryckfrihetsförordningen, dvs. säkerställande av etableringsfriheten, förbudet mot censur etc. Syftet med lagen är att främja yttrandefriheten i andra medier än tryckta skrifter. YGL omfattar ljudradio, tv och liknande överföringar. Lagen innebär att det är tillåtet för vem som helst att sända program genom tråd, dvs. kabel-tv, iptv eller webb-tv. Utgångspunkten är att det inte får ställas krav på tillstånd för verksamheten. Däremot kan det krävas att programbolag registrerar sin verksamhet. Till följd av det begränsande frekvensutrymmet i etersänd tv (satellit och marknät) är det dock tillåtet att genom lag begränsa etableringsfriheten för sådana sändningar. Detta sker genom radio- och tvlagen (2010:696), RTL, som beskrivs nedan. Vad gäller sändningar via trådbunden infrastruktur framgår att det inte finns något som hindrar att det i lag meddelas föreskrifter om bland annat skyldighet för nätinnehavare att ge utrymme för överföringar i den utsträckning det behövs med hänsyn till intresset av konkurrens beträffande sådana överföringar i nätet eller i allmänhetens intresse av tillgång till sådana sändningar. I praktiken innebär detta att det dels finns en möjlighet att med stöd av lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation ålägga operatörer skyldigheter att upplåta utrymme i nät, dels ålägga operatörer en skyldighet att vidaresända vissa programtjänster med stöd av RTL. 3.1.2 Radio- och tv-lagen RTL omfattar sändningar av tv- och ljudradioprogram som är riktade mot allmänheten och som är avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. En sändning anses riktad mot allmänheten om den samtidigt och utan särskild begäran är tillgänglig för vem som helst som vill ta emot den. I praktiken avses Post- och telestyrelsen 10

tablåbelagda tv-program. Efter den senaste ändringen av RTL har lagen utvidgats till att även omfatta beställ-tv-tjänster 4. Enligt RTL krävs tillstånd för att sända tv- och ljudradioprogram på frekvenser under 3 gigahertz. Detta innebär att alla programbolag som sänder marksänd tv och radio måste inneha sändningstillstånd. I tillståndsgivningen görs en skillnad mellan public service-bolagen (SVT, SR och UR) och övriga programbolag. Regeringen meddelar sändningstillstånd för public service-bolagen medan Myndigheten för radio och tv meddelar tillstånd för övriga programbolag. Vidaresändningsplikt Regler om vidaresändningsplikten finns i 8 kap. RTL. Den grundläggande tanken med vidaresändningsplikten var ursprungligen att de som bor i hushåll som är anslutna till ett kabel-tv-nät och som inte kan ta emot de marksända tvprogrammen med egen antenn ska kunna göra det via sin kabel-tv-operatör. 5 Denna vidaresändningsplikt har senare utvidgats till att även omfatta annan trådbunden tv-distribution. För att en programtjänst ska omfattas av vidaresändningsplikten krävs det att den ursprungliga sändningen sker med stöd av ett sändningstillstånd och kan tas emot utan krav på särskild betalning. Dessutom ska tillståndet vara förenat med krav på opartiskhet och saklighet samt ett villkor om ett mångsidigt programutbud där det ska ingå nyheter. I dag uppfyller programtjänsterna från SVT dessa förutsättningar. 6 Fram till februari 2008 omfattades även TV4 av vidaresändningsplikten. Operatörer i kabel-tv- och bredbandsnät (via fiber-lan och xdsl) som används för tv-sändningar till allmänheten är skyldiga att vidaresända om ett betydande antal hushåll som är anslutna till nätet använder det som sitt huvudsakliga medel för att emot tvsändningar. Sådana operatörer är alltså skyldiga att se till att de kanaler som omfattas av vidaresändningsplikten distribueras utan kostnad för själva mottagningen. Operatören har rätt att ta ut en skälig service- och underhållsavgift för nätet. I propositionen till den senaste ändringen i RTL gör regeringen bedömningen att det finns anledning att fortsatt följa och vid behov återkomma i frågor som rör vidaresändningsplikten. Därför avser regeringen att ge Radio- och tv-verket 7 i uppdrag att i samråd med andra berörda 4 I denna rapport används termen on demand-tjänst. Ändringen av RTL trädde i kraft den 1 augusti 2010. 5 Radio- och tv-verkets rapport Vidaresändningsplikt i kabelnät från den 15 december 2008, s. 11. 6 Ibid. 7 Sedan senaste ändringen av RTL slogs Radio- och tv-verket och Granskningsnämnden för radio och tv ihop och blev Myndigheten för radio och tv. Post- och telestyrelsen 11

myndigheter följa utvecklingen av valfrihet i kabel-tv-nät och vid behov lämna förslag till förändringar. 3.1.3 Lagen om elektronisk kommunikation Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, LEK, innehåller bland annat bestämmelser om användningen av radiosändare och regler som syftar till att skapa konkurrens på området för elektronisk kommunikation. För det fall en aktör med betydande inflytande har identifierats på en relevant marknad har PTS möjlighet att ålägga operatören skyldigheter om att till exempel tillmötesgå varje rimlig begäran om tillträde till operatörens nät. Det finns även en möjlighet för PTS att prisreglera dessa tjänster eller produkter. LEK är således en ex ante-lagstiftning, dvs. regler som möjliggör för PTS att under vissa omständigheter på förhand besluta om vilka regler som ska gälla på en viss marknad. PTS fattade den 4 november 2009 ett beslut som innebar att Teracom bedömdes ha ett betydande inflytande på grossistmarknaden för utsändning av fri-tv via marknät. Företaget har därför ålagts skyldigheter på denna marknad. 3.1.4 Konkurrenslagen Konkurrenslagen (2008:579), KL, är en förbudslagstiftning som syftar till att undanröja hinder för effektiv konkurrens. Lagen innehåller dels ett förbud mot konkurrensbegränsande samarbete, dels ett förbud mot missbruk av dominerande ställning 8. I KL finns även regler om kontroll av företagskoncentrationer. Till skillnad från bestämmelserna i LEK är KL en ex post-lagstiftning, dvs. att den är tillämplig på förfaranden som redan ägt rum. Konkurrensverket (KKV), som är tillsynsmyndighet över KL, är i sin prövning inte bunden av de bedömningar som görs i marknadsanalyser enligt LEK. Med andra ord kan KKV i handläggningen av ett ärende komma till slutsatsen att ett företag har en dominerande ställning på en viss marknad även om företaget inte bedömts ha ett betydande inflytande enligt LEK. 3.1.5 Propositionen TV - tillgänglig för alla I regeringens proposition 2007/08:8 TV - tillgänglig för alla - Tillstånd för digital marksänd TV som behandlar vissa ändringar i RTL gällande tillståndsgivningen för sändning av tv i marknätet föreslogs bland annat en ändring av lagen så att det av lag ska framgå att syftet med ett tillståndsvillkor 8 Vid bedömningen av om en aktör har ett betydande inflytande ska enligt förarbetena till LEK vägledning hämtas i konkurrensrättens praxis vad gäller dominerande ställning. Post- och telestyrelsen 12

om att använda en viss sändningsteknik och samverka med andra tillståndshavare ska vara att främja tillgänglighet och konkurrens. Lagändringen syftade till att möjliggöra för flera företag att tillhandahålla abonnemang på betal-tv-tjänster i marknätet. Ingen ny aktör har trätt in på marknaden till följd av ändringen. I propositionen föreslogs också att RTVV inför tillståndsgivningen i marknätet ska samråda med KKV och PTS för att undvika konkurrensproblem på kort och lång sikt på marknaden för betal-tv. PTS deltar sedan 2008 års tillståndsgivning i detta arbete. Av propositionen framgår vidare att regeringen avser att ge KKV i uppdrag att i samverkan med RTVV och PTS studera den fortsatta utvecklingen på marknaden för betal-tv-abonnemang och system för åtkomstkontroll och andra tjänster av betydelse för betal-tv samt effekten av de i propositionen föreslagna förändringarna. Uppdraget ska redovisas löpande och slutredovisas före utgången av den första tillståndsperioden, dvs. 2014, för att det ska vara möjligt att vid behov föreslå förändringar på marknaden. KKV har dock ännu inte fått något sådant uppdrag. 3.1.6 Rapporten The Swedish TV market Is it Competitive? KKV fick den 26 juli 2007 regeringens uppdrag att genomföra en konsekvensanalys av effekterna av att genomföra de förslag som presenterades i lagrådsremissen Tillstånd för digital marksänd TV, som låg till grund för propositionen TV - tillgänglig för alla. I samband med detta togs två rapporter fram som underlag till KKV:s skrivelse till regeringen. Dels gjordes en konsekvensanalys av förslagen i lagrådsremissen baserad på intervjuer med relevanta aktörer inom tv-området. Dels skrevs en rapport av nationalekonomerna Mats Bergman och Johan Stennek som gjorde en analys av konkurrensen på den svenska tv-marknaden. Utöver att analysera förslagen i lagrådsremissen framförde författarna att det finns särskilda konkurrensproblem när hyresvärdar och bostadsrättsföreningar kollektivt ansluter konsumenter till tv-tjänster. Författarna uppmanade i rapporten KKV att utreda huruvida Com Hem missbrukar sin dominerande ställning genom att omöjliggöra för hushållen att inte betala för Com Hems analoga basutbud. I rapporten framhåller författarna vidare bland annat att iptv fortfarande är en omogen plattform men att sådan tv-distribution framgent kommer bli en viktig konkurrent till samtliga plattformar på marknaden. Post- och telestyrelsen 13

Enligt KKV:s hemsida initierade verket en förstudie kring kollektiv anslutning 2007. 3.1.7 Rapporten Rörlig bild Ett konsultföretag har på uppdrag av KKV och RTVV skrivit en rapport om marknaden för rörlig bild. Syftet var är att bidra till ökad kunskap inom området genom att presentera en aktuell bild av hur marknaden ser ut i dag och kan se ut inom en nära framtid. Rapporten publicerades i december 2009. I rapporten presenteras några punkter som är av speciellt intresse vad gäller konkurrens mellan tv-leverantörer i trådbundna nät. Bland annat framkom det i en marknadsundersökning som gjordes på uppdrag av KKV i september 2009 att fler konsumenter upplever att det har en större valfrihet när det gäller byte av tv-leverantör än vad de hade för två år sedan. Författarna menar vidare att marknätet har en ganska hög penetration i flerfamiljshus. 9 Det uppmärksammades även att kabel-tv har en hög marknadsandel avseende hushåll i radhus trots hård konkurrens från marknät, satellit och iptv. I rapporten dras slutsatsen att det är en förutsättning att det finns finansiellt starka programbolag för att kunna producera och köpa in de mest populära programproduktionerna. Vidare förutsätter den infrastruktur som krävs för att distribuera rörlig bild att även tv-operatörerna är stora företag. Den optimala balansen torde vara ett tillräckligt litet antal tv-operatörer så att var och en av dem är tillräckligt stor, i form av antal slutkunder, för att ha en köparmakt mot programbolagen. Antalet bör dock inte vara så få att konkurrensen i slutkundsledet mellan operatörerna blir för liten. Om antalet tv-operatörer är alltför få hamnar programbolagen i en stark beroendeställning, vilket leder till att deras förhandlingsposition blir alltför svag. 3.2 Programbolagen efterfrågar en utsändningstjänst I kommissionens tidigare rekommendation definierades en marknad för sändnings- och överföringstjänster för distribution av sändningsinnehåll till slutanvändare. Denna marknad ansågs således typiskt sett inom EU vara aktuell för förhandsreglering. PTS gjorde i sitt beslut från 2005 tolkningen att kommissionens beskrivning av den föreslagna marknaden omfattar det som i Sverige benämns 9 PTS bedömer detta påstående som osäkert. PTS menar att möjligheterna att ta emot tv-sändningar via satellit och marknät i flerfamiljshus är begränsade, se sid. 48. Post- och telestyrelsen 14

programutsändningstjänster. 10 Med programutsändningstjänst avses de tjänster som tillhandahålls av de företag som förfogar över nät som används för distribution av tv-sändningsinnehåll. Utsändningstjänsten omfattar den transmission av sändningsinnehåll direkt till slutanvändare som ett sådant nät möjliggör och som därför efterfrågas av programbolag som vill nå slutanvändare med sitt innehåll. Förutom programutsändningstjänst efterfrågar programbolagen även kryptering av signaler och dekryptering hos de betalande hushållen, så kallad åtkomstkontroll eller SAS 11. Detta omfattas dock inte av den i tidigare beslut definierade grossistmarknaden. För överföring av sändningsinnehåll från programbolag till sändningsnät kan ett flertal olika typer av kommunikationsförbindelser och tjänster användas, till exempel radiolänk, fiber eller satellit. Sådan överföring är inte en del av den aktuella marknaden. 12 10 Se beslut i dnr 04-6953/23. 11 Subscriber Authorization System. 12 Se PTS beslut i dnr 08-12046/23. Post- och telestyrelsen 15

4 Generell beskrivning av tvmarknaden Från det att ett tv-innehåll producerats till dess att innehållet når tittaren har ett flertal aktiviteter utförts av olika aktörer. Aktiviteterna ger upphov till betalningsströmmar mellan de olika aktörerna på tv-marknaden. Syftet med detta avsnitt är att översiktligt beskriva tv-marknadens värdesystem med dess ingående aktiviteter, aktörer och betalningsströmmar. Vidare beskrivs vissa specifika särdrag på tv-marknaden som påverkar hur marknaden fungerar. Tv-innehållet, dvs. programmen, produceras vanligen av ett produktionsbolag som levererar innehållet till ett programbolag. Programbolagen producerar normalt även eget innehåll och sätter sedan samman innehållet till tv-kanaler, som till exempel SVT1, TV3 och Eurosport. I nästa steg sätts kanalerna ihop till olika kanalpaket som sedan erbjuds till slutkunderna. Detta görs av SMS-bolag 13 som har en avtalsrelation med slutkunden. Exempel på SMS-bolag är Com Hem AB (Com Hem) 14 och Viasat AB (Viasat). För att innehållet ska nå slutkunden krävs en programutsändningstjänst som levereras av en operatör. För att digitala tv-sändningar ska kunna tas emot av slutkunder krävs vidare en särskild avkodare, en så kallad digital-tv-box. 15 Avkodaren kan vara inbyggd i tv-apparaten eller tillhandahållas separat. Om sändningarna är krypterade krävs att avkodaren är utrustad med system för åtkomstkontroll. Genom signalering i distributionsnätet kan det bolag som administrerar åtkomstkontrollen, vanligen SMS-bolaget, öppna upp det så kallade programkort som finns i slutkundens digital-tv-box i syfte att ge kunden åtkomst till de tv-kanaler som kunden betalar för. Kanaler som sänds krypterat och där konsumenten betalar för ett abonnemang för att kunna titta på sändningarna definierar PTS som betal-tv. 13 SMS är en förkortning för Subscriber Management System. 14 Com Hem är även operatör. 15 I kabel-tv-nät förekommer fortfarande analoga sändningar. Post- och telestyrelsen 16

4.1 Betalningsflöden på tv-marknaden Betalningsflöden på tv-marknaden 16 Nätoperatör Operatör Innehållsleverantör Produktionsbolag SMS Programbolag F.ägare/hushåll Tittare Annonsör Pilarna i figuren ovan visar betalningsflöden på marknaden. I fallet med betaltv köper programbolagen i vanligtvis inte distributionen/utsändningstjänsten direkt från operatören utan programbolaget har ett avtal med SMS-bolaget och kostnaden för utsändningstjänsten är ofta dold för programbolagen. När det gäller kabel-tv och fiber-lan-lösningar 17 är dessutom SMS-bolag och operatör oftast vertikalt integrerade. De större kabel-tv- och fiber-lan-operatörerna har en avtalsrelation direkt med programbolagen. Det finns även ett antal små kabel-tv-operatörer som inte har någon direkt avtalsrelation med programbolagen. Dessa går i stället genom en så kallad programagentur som i sin tur har avtal med programbolagen och säljer kanalerna styckvis vidare till de små kabel-tvoperatörerna. Dessa beskrivs i kapitlet som behandlar SMATV. Vad gäller öppna fiber-lan tillämpas ytterligare en annan modell, se vidare under avsnitt om detta. 4.2 Matning av nät Gemensamt för kabel-tv, SMATV, tv via fiber-lan och xdsl är att det i de allra flesta fall handlar om vidaresändning av tv-programinnehåll från 16 Jfr figur i Konkurrensverkets rapport TV-Distribution in Sweden Is It Competitive? från den 19 september 2007. 17 Läs mer om slutna och öppna fiber-lan-lösningar i kapitel 6. Post- och telestyrelsen 17

marknätet eller satellit. Programbolagen har i dessa fall avtal med Teracom AB, Viasat AB (Viasat) eller Canal Digital Sverige AB (Canal Digital) om att signalen även ska få hämtas för detta bruk. Kostnaden för transmissionen till sändarnätet står vanligtvis programbolaget för. Det förekommer dock att större kabel-tv-operatörer hämtar signalen direkt hos större programbolag via egen fiber. 4.3 Tv-marknaden är tvåsidig Tv-marknaden är tvåsidig, eftersom utsändningsplattformarna för samman tittare och programbolag, samt i många fall annonsörer. Hushållen vill titta på tv-kanaler. Kanalerna levereras av programbolag, vars verksamhet finansieras av reklam- eller abonnemangsintäkter. Annonsörerna vill att så många tittare som möjligt ska se reklamen. Detta får till konsekvens att de programbolag som huvudsakligen finansieras av reklamintäkter normalt vill finnas på så många utsändningsplattformar som möjligt. Utsändningsplattform Tillgång till tv-kanaler Kostnad för innehåll Annonsutrymme Kostnad för annonsutrymme Tittare Reklammeddelande Annonsör 4.4 Programbolagens finansieringsformer - reklamintäkter och abonnemangsintäkter Betal-tv-kanalerna finansieras genom reklamintäkter och abonnemangsintäkter eller genom en kombination av dessa. I de flesta fall får programbolaget betalt av SMS-bolaget baserat på antalet abonnenter som har tillgång till programbolagets kanaler. Hur stor ersättningen är avtalas mellan SMS-bolaget och programbolaget och styrs av kanalens profil, hur attraktiv kanalen är för SMS-bolaget att ha i sitt utbud, samt hur stora reklamintäkter programbolaget får in genom att sälja annonstid i kanalen. Post- och telestyrelsen 18

Många kanaler är till största delen finansierade genom reklamintäkter. För dessa kanaler är det viktigt att nå så många tittare som möjligt för att i sin tur kunna ta ut ett så högt pris på annonstiden som möjligt. SMS-bolaget säljer kanalerna i olika paketerbjudanden med olika pris. För att nå många tittare är det viktigt för ett programbolag att ha sina kanaler i de paket som når flest antal tittare. De betal-tv-kanaler som huvudsakligen finansieras genom reklamintäkter brukar kallas för mini-pay-tv. Andra kanaler får i stället merparten av sina intäkter genom att abonnenterna betalar en högre abonnemangsavgift för att få tillgång till kanalen. I en del fall har dessa kanaler även vissa reklamintäkter. För sådana kanaler är det inte helt nödvändigt att nå så många tittare som möjligt. Däremot är det viktigt att nå de tittare som vill betala för att få tillgång till utbudet. Kanalerna ligger ofta i ett tilläggspaket som är högre prissatt. Det kan till exempel röra sig om kanalpaket som är inriktade på film eller sport. Utöver betal-tv-kanalerna finns public service-kanalerna som finansieras genom tv-licensavgifter. 4.5 Rättigheter För att programbolagen ska kunna visa tv-program som inte är egenproducerat krävs att programbolaget köper rättigheter för innehållet. För att kunna visa ett evenemang eller en film med hel eller delvis exklusivitet måste programbolaget betala för detta. Ett rättighetsavtal stipulerar exempelvis när och hur många gånger ett program eller en film får visas och hur ersättningen för detta regleras. Rättigheter är en mycket viktig del av marknaden. För att kunna få attraktivt innehåll krävs att programbolagen köper in populära filmer, serier eller sportevenemang. Detta är i regel mycket dyrt. En förutsättning är därför att programbolaget når tillräckligt många hushåll för att kunna finansiera rättigheterna genom annonsförsäljning eller abonnentintäkter. Programbolagen köper normalt rättigheter per utsändningsplattform. Det kan noteras att iptv betraktas som en plattform oavsett om det distribueras via fiber eller xdsl. Från rättighetsperspektiv görs även vanligtvis en åtskillnad mellan analog och digital utsändning. Innan en vidaresändning sker i kabel-tv-nät måste den som ansvarar för vidaresändningen skaffa tillstånd från de berörda rättighetsinnehavarna samt från programbolagen som tillhandahåller kanaler. För att SMS-bolagen ska slippa förhandla med varje enskild upphovsrättsinnehavare har dessa i Post- och telestyrelsen 19

normalfallet överlåtit till upphovsrättsorganisationer som exempelvis Copyswede att ta tillvara rättighetsinnehavarnas intressen. I dessa fall är det således Copyswede som förhandlar om rättighetsfrågan med SMS-bolagen. 4.6 Förutsättningar för att träda in på marknaden För att kunna etablera sig på marknaden och skaffa sig en kundbas är det nödvändigt att ha tillgång till dels en infrastruktur som lämpar sig för tvdistribution, dels att få avtal med programbolag eller SMS-bolag om innehåll, dvs. kanaler och tjänster som video-on-demand 18 och hdtv 19. Vidare krävs resurser för att kunna marknadsföra sina tjänster och vinna slutkunder genom bra utbud och konkurrenskraftiga priser. De aktörer som har bäst förutsättningar för att etablera sig på marknaden är därför antingen en bredbandsoperatör med många kunder som fattar beslut om att utöka sin verksamhet till att även erbjuda tv-tjänster, eller ett etablerat SMS-bolag som redan har avtal om innehåll och som kan teckna avtal med en operatör om utsändningen av kanalerna. Även om aktören har tillgång till antingen infrastruktur eller avtal om innehåll krävs stora finansiella resurser för att kunna genomföra kampanjer och marknadsföringsinsatser. Det finns även ett tydligt samband mellan avtal om innehåll och antal kunder. Ju fler kunder ett SMS-bolag har desto lättare är det att förhandla sig till bra villkor om innehåll. Å andra sidan krävs det ett bra programutbud och bra innehållstjänster för att attrahera många abonnenter. Det är exempelvis till stor del tack vare sina utbredda accessnät som når många slutkunder som TeliaSonera kunnat etablera sig som tv-leverantör. TeliaSonera har vidare lagt mycket resurser på att köpa in innehåll och marknadsföra sina tv-tjänster. I takt med att företagets kundbas har vuxit har det blivit lättare för TeliaSonera att förhandla till sig avtal om innehåll. Det finns även exempel på aktörer som tack vare sina ägarförhållanden bör kunna ha goda förutsättningar att slå sig in på nya plattformar. Ett exempel på detta är företaget Itux som genom avtal med systerföretaget Com Hem arbetar för att etablera sig som kommunikationsoperatör i öppna fiber-lan. Andra exempel är Viasat och Canal Digital som har sina huvudsakliga verksamheter på satellitplattformen och som nu även är etablerade på iptv-plattformarna. 18 Video-on-demand eller on demand innebär att tittaren genom sin fjärrkontroll kan beställa hem filmer och tv-program från sin tv-leverantör och se detta direkt. Tittaren kan även pausa och spola tillbaka en påbörjad film eller ett program. 19 Hdtv är en förkortning för High Definition Television, vilket är en tv-bild med hög upplösning. En tvapparat som är hd-ready (hd-klar) innebär att apparaten uppfyller vissa krav på vad produkten ska klara av vad gäller bland annat upplösning. Post- och telestyrelsen 20

För att kunna attrahera slutkunder krävs åtminstone att aktören kan erbjuda de tittarmässigt sex största kanalerna. 20 Det är även en stor fördel om operatörerna kan erbjuda interaktiva tjänster, som on demand, och hdtv. Utmaningarna för operatörerna är att kunna erbjuda en optimal blandning av kanaler och övriga tjänster, förhandla fram förmånliga affärsöverenskommelser med programbolagen och därefter att paketera och prissätta erbjudandet på bästa sätt för att kunna attrahera slutkunder. 4.7 Fastighetsägare till flerfamiljshus Fastighetsägaren äger fastighetsnätet i flerfamiljshuset och ibland även områdesnäten. Det är fastighetsägaren som beslutar om vilken nätinfrastruktur som ska finnas i fastigheten och som bestämmer vilka leverantörer som ska få leverera tjänster i fastighetsnäten till hushållen. I nästan alla fastigheter finns ett fastighetsnät för traditionell telefoni och i de flesta (mer än 80 procent) ett fastighetsnät för kabel-tv. I många fastigheter finns i dag även ett fiber-lan installerat. Fastighetsägaren vill kunna tillhandahålla hushållen ett basutbud av tv-kanaler. Förutom att fastighetsägaren betraktar detta som en ren serviceåtgärd och något som höjer värdet på bostäderna måste fastighetsägare medverka till att säkerställa att hushållen kan ta emot de kanaler som omfattas av vidaresändningsplikten. För fastighetsägare finns det ett incitament att hitta en så billig tv-lösning som möjligt för ett basutbud av kanaler. Fastighetsägare ser inte nödvändigtvis till helhetsbilden när det gäller kostnader för hushållen att teckna individuella digital-tv-abonnemang med fler kanaler utöver basutbudet som distribueras till alla hushåll. En fastighetsägare står inför valet av tv-lösning dels vid nybyggnad av en fastighet, dels när ett gällande avtal om tv-distribution går ut. Vid nybyggnad av fastigheter installeras numera ofta ett fiber-lan 21 som har hög kapacitet och därmed kan bära fler tjänster, som bredband med hög överföringskapacitet, telefoni och tv. Detta kan exempelvis ske i syfte att möjliggöra kontroll av energiförbrukningen i fastigheten och i de enskilda hushållen. Ett annat syfte med installation av ett fiber-lan kan vara att det höjer fastighetens värde. Det är dock fortfarande relativt vanligt att det även installeras ett kabel-tv-nät som också, med uppgradering, kan erbjuda bredbands- och telefonitjänster. Fastighetsägaren vill att hushållen ska kunna få tillgång till grundläggande tv-, bredbands- och telefonitjänster med så bra kvalitet och till så lågt pris som 20 SVT1 och 2, TV3, TV4, Kanal5 och TV6. 21 Se mer om fiber-lan nedan i kapitel 6. Post- och telestyrelsen 21

möjligt. För att de boende ska vara nöjda måste fastighetsägaren ta hänsyn till hushållens önskemål. Hushåll har generellt sett låg tolerans mot tekniska störningar i tv-distributionen men även mot byte eller förändringar av kanalutbud när favoritkanaler försvinner. Dessa omständigheter gör att fastighetsägare ogärna byter leverantör av tv-tjänsten. En tv-leverantör som en gång tecknat avtal om tv-distribution till en fastighet får därmed en stor konkurrensfördel vid nya upphandlingar, vilket påverkar kundrörligheten på marknaden. Vid upphandlingar är det därför vanligare att fastighetsägare försöker förhandla ner priset i stället för att byta leverantör. Nyinstallation av fastighetsnät innebär en stor investering för en fastighetsägare. Det krävs också att det nya nätet ansluts till ett områdesnät eller ett stadsnät, vilket innebär en betydande kostnad. Små fastighetsägare har därför ofta inte råd att själva investera i nya fastighetsnät. Om nya nät ska byggas måste i så fall någon ta kostnaderna för investeringen. Operatörerna brukar göra detta i utbyte mot ofta relativt långa exklusivitetsavtal (5-7 år). Exklusivitetsavtal bidrar till en minskad affärsrisk för en operatör vid installationen av ett fastighetsnät. Utan förekomsten av exklusivitetsavtal skulle installationen av fastighetsnät bli dyrare för hushållen. Ett alternativ för fastighetsägare vid nyinstallation eller uppgradering av fastighetsnät för tv är att montera en centralantenn för att möjliggöra för hushållen att ta emot tv via marknätet. På samma sätt är det möjligt att montera en centralantenn för satellitsändningar. Det är vanligast att mindre fastighetsägare överväger sådana lösningar. Post- och telestyrelsen 22

5 Kabel-tv 5.1 Historik Centralantennanläggningar började byggas på 1970-talet som ett sätt att underlätta mottagning av marksänd tv i flerfamiljshus. Det var dock först under 1980-talet som begreppet kabel-tv började användas i samband med de första satellit-tv-sändningarna till hushåll. 22 När satelliter började användas för att sända ut tv-kanaler blev det kostnadseffektivt att i stället anlägga centralt placerade parabolantenner för mottagning från satelliterna och använda kabelbaserad distribution ut till slutanvändarna. Näten uppgraderades, byggdes ut och nya större nät anlades. 5.2 Nätets tekniska egenskaper Ett traditionellt kabel-tv-nät är ett större lokalt distributionsnät som utgår från en huvudcentral. I denna huvudcentral matas nätet med innehåll i form av tvkanaler som kan komma via marknät, satellit eller fibernät. Från huvudcentralen utgår en eller flera ledningar som var och en successivt förgrenar sig ut mot slutanvändarna. Större kabel-tv-operatörer har kabel-tvnät spridda över landet där de olika huvudcentralerna kan vara sammankopplade via ett stomnät som operatören förfogar över. Sådana operatörer kan även mata sina kabel-tv-nät via stomnätet. Ledningarna i kabeltv-nätet närmast huvudcentralen utgörs av optisk fiber medan ledningarna närmast slutanvändarna utgörs av koaxialkabel. Kabel-tv-operatören, dvs. den som förfogar över ledningsstrukturen i kabel-tvnätet, kan äga eller hyra de ledningar som ingår i nätet eller på annat sätt ingå avtal om att få utnyttja dessa delar. De delar som finns i fastigheterna ägs dock alltid av fastighetsägarna. 22 SOU 2008:116 - En ny radio- och tv-lag, s. 346 Post- och telestyrelsen 23

Kabel-tv-nät är byggda speciellt för att kunna distribuera ett stort antal tvkanaler samtidigt till alla slutanvändare anslutna till nätet. Detta kräver en hög kapacitet i nätet ända ut till slutkunden. Den tekniska lösningen för distributionen av tablålagda tv-kanaler är således relativt enkel. Kabel-tv-nät har dock inte dessa fördelar när det gäller bredbandstjänster och andra tjänster där innehållet som överförs i nätet är specifikt för den enskilde slutkunden. En kabel-tv-operatör skulle kunna upplåta delar av överföringskapaciteten i nätet till någon annan operatör som önskar tillhandahålla tv-distribution. Men eftersom ett kabel-tv-nät är byggt just i syfte att distribuera tv är det naturligt att den som skaffat sig kontroll över ett kabel-tv-nät gör det för att själv kunna tillhandahålla tv-distribution. Om fler leverantörer skulle tillhandahålla tvdistribution i ett kabel-tv-nät får dessa dela på frekvensutrymmet i fastighetsnätet. Konsekvensen av detta blir att respektive operatör får utrymme att sända färre kanaler än vad som varit fallet om operatören varit ensam i nätet. Signalerna distribueras till alla slutanvändare i kabel-tv-nätet oavsett om dessa är slutkunder eller inte till respektive tjänsteleverantör. Kabel-tv-nät ger förutsättningar för ett stort utbud av såväl standard- som hdtv-kanaler. För att kunna ta emot digital tv och hdtv i ett kabel-tv-nät krävs en digital-tv-box. Kabel-tv-nät kan också användas för att erbjuda abonnenterna andra tjänster som bredband, telefoni och on-demand-tjänster. Detta förutsätter dock att nätet är anpassat för dubbelriktad kommunikation 23. 5.3 Avtalskonstruktioner Normalt förekommer två avtalsnivåer; dels har fastighetsägaren avtal om distribution av ett basutbud av tv-kanaler (vanligtvis inklusive drift och underhåll av fastighetsnätet), dels har hushållen enskilda avtal om tilläggstjänster som digital-tv med större kanalpaket, bredband och telefoni. Kabel-tv-operatörerna erbjuder fastighetsägarna att distribuera ett basutbud av tv-kanaler som fastighetsägaren avtalar om kollektivt för de boende. Basutbudet kan bestå av två delar; dels de så kallade must-carry-kanalerna som kabel-tv-operatören måste distribuera utan kostnad för själva mottagningen till de boende 24, dels är det vanligt förekommande att operatören distribuerar ytterligare ett antal breda kommersiella kanaler. I de fall där operatören tillhandahåller ett större basutbud kan antalet kanaler variera beroende på operatör. Vanligtvis består basutbudet av analoga kanaler, men det 23 Med dubbelriktad information avses att data skickas i båda riktningarna, dvs. såväl till som från slutkunden. 24 Dessa kanaler utgörs av SVT:s kanaler. Post- och telestyrelsen 24

förekommer även att kabel-tv-operatörer tillhandahåller ett basutbud med digital-tv-kanaler. Oftast kan hushållen även avtala om bredband och telefoni direkt med kabeltv-operatören. Det förekommer även på ett fåtal platser kabel-tv-nät där fler än en tvleverantör tillhandahåller tjänster till slutkunder via samma fastighetsnät. I dessa fall finns dock alltid ett basutbud med tv-kanaler. Hushållen kan utöver detta basutbud välja att teckna tilläggsabonnemang med någon av leverantörerna i kabel-tv-nätet. 5.4 SMS-bolag och operatörer på kabel-tv-plattformen Det finns i Sverige i dag fem större kabel-tv-operatörer som äger eller förfogar över nät som används för distribution av tv-sändningsinnehåll. Dessa har avtal direkt med programbolagen, till skillnad från de mindre kabel-tv-operatörer som driver SMATV-nät, vilket beskrivs i kapitel 6. De större kabel-tvoperatörerna är vertikalt integrerade och tillhandahåller således såväl utsändningstjänsten, vilken efterfrågas av programbolagen, som slutkundstjänster. 5.4.1 Com Hem Com Hem ägs av Com Hem Holding AB. Holdingbolaget ägs i sin tur av de amerikanska riskkapitalbolagen Carlyle Group och Providence Equity Partners, via bolaget Nordic Cable Acquisition Company Holding. Com Hem är den största kabel-tv-operatören i Sverige med 1,76 miljoner genom fastighetsavtal anslutna hushåll. Företaget erbjuder också hushållen att teckna avtal om telefoni, bredband och on demand-tjänster. Av de 1,76 miljoner anslutna hushållen har 578 500 tecknat individuella avtal om digital-tv, 522 100 har bredbandsabonnemang och 346 600 har telefoniabonnemang. 25 Com Hems on-demand-tjänst är en relativt ny produkt som lanserades under 2009. Företaget har i dagsläget 13 hdtv-kanaler i sitt utbud. Samtliga hushåll som är anslutna till Com Hems nät, utom ca 100 000 hushåll i Stockholmsområdet, har tillgång till företagets basutbud av med ett 15-tal analoga tv-kanaler. 26 Com Hem tillhandahåller sedan januari 2010 även kostnadsfritt ett digitalt basutbud till samtliga anslutna hushåll. Detta utbud består av fri-tv-kanalerna i 25 Uppgifter från Com Hems årsrapport för 2009. 26 Antalet analoga kanaler i det analoga basutbudet kan variera. Post- och telestyrelsen 25

marknätet. För att kunna ta emot dessa kanaler krävs dock att hushållet har en digital-tv-box som är godkänd av Com Hem. 5.4.2 Canal Digital Canal Digital ingår i Telenorkoncernen. Företaget tillhandahåller tv-tjänster framför allt via satellit, men även via kabel-tv och fiber-lan. Utöver detta har Canal Digital även en programagentursverksamhet 27. I augusti 2010 offentliggjorde Telenor planer på att fokusera på sin kärnverksamhet inom satellit- och SMATV-segmenten och därmed upphöra med sina verksamheter på kabel-tv- och fiber-lan-plattformarna. Canal Digital hade i slutet av 2009 drygt 217 000 kabel-tv-hushåll. Dessa hushåll tillhandahålls ett analogt basutbud bestående av 18 tv-kanaler via fastighetsägaravtal. Canal Digital erbjuder även hushållen att mot en kortavgift ta emot kanalerna i basutbudet i digitalt format. Canal Digital har i dagsläget 12 hdtv-kanaler i sitt utbud. Canal Digital tillhandahåller inga egna bredbandstjänster. Däremot erbjuds bredbandstjänster till fastighetsägare via Canal Digitals kabel-tv-nät i samarbete med företaget Seths under varumärket Bitcom. 5.4.3 Tele2 Tele2 Sverige AB (Tele2) ingår i Kinnevikssfären och tillhandahåller tv-tjänster via kabel-tv och fiber-lan. Företaget erbjuder även bredband och telefoni i sitt kabel-tv-nät. Det kan noteras att Viasat som tillhandahåller tv via satellit också ingår i Kinnevikssfären. Tele2 erbjuder fastighetsägare möjligheten att teckna avtal om antingen ett analogt eller digitalt basutbud och hade 2009 ca 210 000 anslutna hushåll. I Tele2:s analoga basutbud ingår samma kanaler som i fri-tv-utbudet i marknätet. Tele2 har även ett digitalt basutbud där det krävs att hushållet har en digital-tvbox för att kunna ta emot kanalerna. Fastighetsägaren kan även teckna kollektivt avtal om ett större kanalutbud till de boende. Tele2 har i dagsläget tre hdtv-kanaler i sitt utbud samt tillhandahåller Viasats on demand-tjänster. 5.4.4 TeliaSonera TeliaSonera AB (TeliaSonera) är en tämligen ny kabel-tv-aktör på den svenska marknaden och har drygt 23 000 anslutna hushåll (2009). När företaget tecknar avtal med en fastighetsägare om installation av ett fiber-lan i en fastighet förekommer det även att TeliaSonera tar över distributionen av ett analogt grundutbud av tv-kanaler i det befintliga kabel-tv-nätet i fastigheten. 27 Läs mer om sådan verksamhet nedan i avsnittet om SMATV. Post- och telestyrelsen 26

5.4.5 Sappa I november 2008 förvärvade SPA Holding operatören Svesat AB, som SPA ägde tillsammans med Viasat med 50 procent vardera. Svesat AB startade sin verksamhet år 2000 och installerar och sköter driften av SMATV- och kabeltv-nät. SPA och Svesat AB bytte namn till Sappa i början av 2010. Sappa har utöver Svesats ursprungliga affärsidé etablerat sig som kabel-tvoperatör. Företaget har under 2010 tagit kunder från såväl SMATV-nät som andra kabel-tv-operatörer. 5.5 Marknadsutveckling Antal hushåll som är anslutna till ett kabel-tv-nät via avtal om ett kollektivt grundutbud av analoga eller digitala tv-kanaler som fastighetsägaren tecknat har sedan 2006 legat relativt konstant på ca 2,6 miljoner. 28 Com Hem med ca 1,76 miljoner av kabel-tv-hushållen är den klart största kabel-tv-operatören och har ca 68 procent av de anslutna hushållen. Com Hem är även den operatör vars kundstock procentuellt har förändrats minst under perioden 2006-2009. Tele2 och Canal Digital var i princip jämnstora 2009 sett till antal hushåll som är kollektivt anslutna via ett fastighetsägaravtal oavsett om basutbudet utgörs av analoga eller digitala kanaler - med lite drygt 200 000 anslutna hushåll vardera. 29 Canal Digital har dock haft en nedåtgående trend och har tappat kunder sedan 2007. En förändring som skett på marknaden är att TeliaSonera har trätt in på marknaden som kabel-tv-operatör och hade 2009 ca 23 000 anslutna hushåll. Företaget har dock fortfarande en låg marknadsandel. Även Sappa har trätt in på marknaden i form av kabel-tv-operatör och hade vid halvårsskiftet 2010 65 000 anslutna hushåll. Tele2 är den enda av aktörerna som i stor skala har tecknat avtal om ett digitalt basutbud med fastighetsägare. Ett skifte har skett där Tele2 i dag har fler hushåll anslutna med ett digitalt basutbud i stället för ett analogt. Tele2 tillhandahåller ett digitalt basutbud utan kostnad, förutom kostnaden för digital-tv-box, till alla hushåll som är analogt anslutna via fastighetsägare. Även Com Hem införde under 2010 en modell där de anslutna hushållen utöver det analoga basutbudet även får tillgång till ett mindre digitalt basutbud utan extra kostnad om hushållet köper en digital-tv box. För att mäta plattformens storlek är det intressanta hur många hushåll som är kollektivt anslutna till ett basutbud via fastighetsägaren oavsett om detta är analogt eller digitalt. En viktig intäktskälla för kabel-tv-operatörerna är att sälja ytterligare tvabonnemang direkt till de hushåll som redan är kollektivt anslutna till 28 Se Svensk telemarknad 2009. I denna siffra inkluderas SMATV-hushållen. 29 Enligt siffror redovisade till Svensk telemarknad 2009. Post- och telestyrelsen 27

operatören. Antalet tilläggsabonnemang om digital-tv har ökat de senaste åren. Com hem har till exempel ökat från ca 330 000 år 2006 till 575 800 år 2009. Tele2, som i de flesta fall endast tillhandhåller ett mindre basutbud via fastighetsägaren, har dock procentuellt sett en högre penetration än övriga när det gäller antal hushåll som även tecknat individuella abonnemang om digitaltv. Post- och telestyrelsen 28

6 SMATV 6.1 Nätets tekniska egenskaper Med ett SMATV 30 -nät avses ett mindre kabel-tv-nät som matas med tv-kanaler via satellit. Ett SMATV-nät omfattar exempelvis ett flerfamiljshus eller ett villaområde. Tv-kanalerna tas emot via parabol och distribueras till hushållen via ett trådbundet nät. Rent tekniskt finns således inga avgörande skillnader mellan kabel-tv och SMATV. Eftersom ett SMATV-nät drivs av en mindre operatör är sådana nät i normalfallet inte sammanbundna med varandra. På grund av att varje SMATV-nät når ett begränsat antal hushåll saknas kommersiella förutsättningar för SMATV-operatörerna att förhandla direkt med varje programbolag. Det har därför bildats så kallade programagenturer som har avtal med programbolagen och som återförsäljer programrättigheter till SMATV-operatörer. Ett SMATV-nät har vanligen etablerats för att det blir mer kostnadseffektivt för enskilda hushåll att använda gemensam utrustning eller för att det inte är möjligt eller tillåtet för hushållen att skaffa egen utrustning. Ett sådant nät är normalt inte tekniskt anpassat för dubbelriktad kommunikation och används därför inte för andra tjänster än distribution av tablålagda tv-kanaler. 6.2 Betalningsflöden på marknaden SMATV-nät ägs och drivs av en operatör, som typiskt sett är en fastighetsägare, ett stadsnät eller mindre kabel-tv-operatörer som inte själva har avtal om rättigheter med programbolag. En SMATV-operatör tar alltså emot kanaler via satellit och köper rättigheter att sända tv-kanaler från en programagentur som i sin tur har rättighetsavtal med programbolag som exempelvis TV4, SBS Broadcasting (Kanal5) och Viasat (TV3). Eftersom programagenturen köper rättigheter för många hushåll i taget får de ett bättre avtal än vad en SMATV-operatör, som endast har ett fåtal hushåll i sitt nät, skulle få. I de flesta fall vill programbolagen inte ens sälja till så små operatörer utan hänvisar till programagenturerna. 6.3 Avtalskonstruktioner I slutkundsledet köper en fastighetsägare in ett grundutbud av kanaler till de boende som får betala för kanalerna via sin månadsavgift eller hyra. De boende är därmed kollektivt anslutna och fastighetsägaren har avtalet med programagenturen. Utöver detta ges ofta, precis som i fallet med traditionell 30 SMATV är en förkortning av Satellite Master Antenna Television. Post- och telestyrelsen 29

kabel-tv, en möjlighet till de boende att teckna abonnemang om digital-tv eller ett större kanalutbud direkt med programagenturen. Det förekommer även att små kabel-tv-bolag köper tv-kanaler via en programagentur och att bolaget säljer tv-kanaler under eget namn till fastighetsägaren och hushållen. I detta fall har kabel-tv-operatören avtalsrelationen med programagenturen. Det förekommer också att exempelvis ett kommunalt energibolag som erbjuder tv köper in ett grundutbud av tvkanaler och låter sedan programagenturens SMS-bolagsverksamhet teckna avtal om digital-tv och ett större kanalutbud. 6.3.1 Aktörer Det finns uppskattningsvis 5 500 SMATV-nät i Sverige, vilka sammanlagt omfattar ungefär 360 000 hushåll. Varje nät består i genomsnitt av ett hundratal hushåll. Antalet hushåll i ett nät kan dock variera mycket och de största näten kan ha uppåt 15 000 anslutna hushåll. Det finns två programagenturer i Sverige, Sappa och Canal Digital. Kanalerna köps styckvis av SMATV-operatören. Vissa kanaler köps av Sappa (som delvis ägs av Viasat) och andra av Canal Digital. Detta beror på att Canal Digital inte har rättigheter till Viasats kanaler. Exempel på SMATV-operatörer är Kommunicera i Umeå, Köpings Kabel-TV och Varberg Energi. Det förekommer även att fastighetsägare, ofta i form av bostadsrättsföreningar, agerar som SMATV-operatörer. 6.4 Marknadsutveckling SMATV-marknaden har relativt varit stabil under en längre tid. Marknaden nådde sitt högsta antal anslutna hushåll 2005. Mellan 2008 och 2009 minskade marknaden kraftigt och tappade ungefär 10 procent. År 2009 uppskattas antalet SMATV-hushåll till cirka 360 000. De kunder som lämnar SMATV-plattformen går över till större kabel-tvoperatörer eller upphör med att ha en gemensam tv-lösning. Post- och telestyrelsen 30

7 Tv via fiber-lan 7.1 Nätets tekniska egenskaper Fiber-LAN utgörs av ledningar i metall eller optisk fiber till respektive slutanvändare. Ledningarna i metall är speciellt anpassade för dataöverföring och är alltså inte av den typ som används i det traditionella kopparnätet för telefoni eller kabel-tv-nät. Ledningarna ansluts vanligtvis med Ethernetprotokoll till en gemensam aktiv utrustning som är placerad i ett kopplingsskåp. Den aktiva utrustningen kan vara placerad i fastigheten, vilket är vanligt om ledningar i metall används i fastighetsnätet. Om ledningar av optisk fiber används i fastighetsnätet kan dessa vara anslutna till en utrustning utanför fastigheten. Anslutningarna mellan kopplingsskåp och huvudcentral, dvs. en central punkt i nätet, utgörs i princip alltid av optisk fiber. På samma sätt som i ett kabel-tv-nät sker distributionen av tv i fiber-lan i ett ledningsnät som successivt förgrenar sig mot slutanvändarna från en central punkt. Även matningen av nätet med tv-kanaler sker via en central punkt, dvs. på samma sätt som i fallet med kabel-tv-nät, via satellit, marknät eller fiber. För att få en kostnadseffektiv distribution av tv, och inte distribuera samma tvkanal flera gånger samtidigt i samma ledning i nätet, måste det - till skillnad från i ett kabel-tv-nät - ske en speciell signalering i nätet. Ledningarna som ansluter slutanvändarna har dessutom en begränsad bandbredd och delas med andra bredbandstjänster. På grund av detta kan endast en eller några tv-kanaler distribueras samtidigt till den enskilde slutanvändaren. Tv är en realtidstjänst och därmed känslig för störningar. Det måste därför också finnas en funktionalitet i nätet som ger tv-kanalen en prioriterad framföring i nätet framför andra bredbandstjänster. Sammantaget gör detta att tv-distribution via fiber-lan är tekniskt mer komplicerad än tv-distribution i ett kabel-tv-nät. Till skillnad från kabel-tv-nät som ursprungligen är byggda för att distribuera tablålagd tv är fiber-lan byggda för att kunna tillhandahålla såväl bredbandssom tv-tjänster. Fiber-LAN har hög kapacitet och medger dubbelriktad Post- och telestyrelsen 31