Utvecklingen av hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland hbtpersoner

Utvecklingen av hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland hbtpersoner Återrapportering av regeringsuppdrag Solna Folkhälsomyndigheten, SE-171 82 Solna. Besök: Nobels väg 18. Östersund Folkhälsomyndigheten, SE-831 40 Östersund. Besök: Forskarens väg 3. Telefon 010-205 20 00 E-post info@folkhalsomyndigheten.se www.folkhalsomyndigheten.se

2 (20) Innehåll Sammanfattning... 3 Bakgrund... 4 Tidigare undersökningar och forskning om hälsa bland hbt-personer... 4 Uppdragets genomförande och resultat... 6 A. Hälsa på lika villkor metod... 6 A. Hälsan bland homooch bisexuella jämfört med heterosexuella sammanfattning av resultat... 7 Livsvillkor... 7 Levnadsvanor... 8 Hälsa... 9 B. Självselekterad webbenkät bland transpersoner metod... 10 B. Hälsan bland transpersoner sammanfattning av resultat... 11 Livsvillkor... 11 Hälsa... 13 Diskussion... 14 Stora skillnader kvarstår... 14 Metoddiskussion... 15 Vidare arbete... 16 Slutsatser... 17 Bilagor... 18 Referenser... 19 2

3 (20) Sammanfattning Denna rapport är en redovisning av regeringsuppdraget om utvecklingen av hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland hbt-personer, i enlighet med Statens folkhälsoinstituts regleringsbrev 2013 (S2013/4704/FS). Resultaten visar att stora skillnader kvarstår i den självrapporterade hälsan mellan homooch bisexuellt identifierade personer och heterosexuellt identifierade personer samt mellan transpersoner och befolkningen i allmänhet (baserat på urvalet i HLV, Hälsa på lika villkor 2005 2012 samt 2014) när det gäller både hälsan och förutsättningarna för hälsa. Dessa skillnader i hälsa har således generellt inte minskat sedan 2005. Det är vanligare bland hbt-personer att ha utsatts för diskriminering, kränkande behandling och våld än bland övriga. Dessutom är psykisk ohälsa, självmordstankar och självmordsförsök framträdande problem i gruppen. Bland homooch bisexuella ses vissa förbättringar i hälsa över tid även om skillnaderna jämfört med heterosexuella kvarstår. Resultaten från undersökningen bland transpersoner indikerar viss ökning av kränkande behandling och bemötande, otrygghet och stress samt sömnsvårigheter. Andelen med lågt förtroende för en rad samhällsinstanser har också ökat i jämförelse med 2005. Andelen med bra allmäntillstånd har minskat och andelen med dåligt allmäntillstånd har i stället ökat. Andelen transpersoner som någon gång försökt ta sitt liv har också ökat, från en femtedel 2005 till en tredjedel 2014. Vissa indikatorer visar en förändring i positiv riktning, exempelvis utsatthet för våld på grund av sin transerfarenhet där andelen minskat till en femtedel 2014 jämfört med en tredjedel 2005, samtidigt som andelen med brist på praktiskt stöd också har minskat. Transpersoner visar inte samma utveckling avseende allmänt hälsotillstånd som homooch bisexuella. I 2014 års undersökning var andelen transpersoner som uppger bra allmänt hälsotillstånd mindre än i 2005 års undersökning, och andelen som uppger dåligt allmänt hälsotillstånd var större. Generellt tycks hälsosituationen bland transpersoner inte förbättrats sedan 2005 och skillnader i relation till befolkningen i allmänhet baserat på HLV kvarstår. Det finns svårigheter med att göra hållbara jämförelser över tid mellan olika grupper baserat på självselekterade webbenkäter. Resultaten ger dock ändå vägledning när det gäller hbt-personers livssituation och begränsade livsutrymme samt möjlighet att leva i enlighet med sin sexuella identitet eller könsidentitet. Sammanfattningsvis behövs insatser för att öka medvetenheten och kunskapen på samhällets alla nivåer, för att förbättra chanserna till trygga miljöer och öka kunskapen om och acceptansen för hbt-personer. 3

4 (20) Bakgrund Det övergripande målet för folkhälsan i Sverige är att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. Olika undersökningar visar dock att hälsan är ojämnt fördelad mellan olika grupper. Hbt-personer (personer som identifierar sig som homosexuella, bisexuella och transpersoner) uppvisar genomgående sämre hälsa än heterosexuellt identifierade personer respektive icke-transpersoner. Denna rapportering redovisar regeringsuppdraget Utvecklingen av hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland hbt som gavs till Statens folkhälsoinstitut år 2013 (S2013/4704/FS). Uppdraget tar sin utgångspunkt i ett tidigare regeringsuppdrag om hälsosituationen för hbt-personer som Folkhälsoinstitutet redovisade 2005 och har således särskilt fokus på de skillnader som tidigare konstaterats. Arbetet med regeringsuppdraget har genomförts i två delar. Under 2013 togs en rapport fram som beskriver hälsosituationen bland homo-, birespektive heterosexuella personer utifrån data från den nationella folkhälsoenkäten Hälsa på lika villkor (HLV). Tyngdpunkten i beskrivningen ligger på olika faktorer som påverkar hälsan, så kallade bestämningsfaktorer. I rapporten beskrivs både om det skett några förändringar över tid, under perioden 2005 2012, och vilka skillnader som finns mellan de tre grupperna homo-, birespektive heterosexuella personer. Uppdraget övergick 1 januari 2014 till Folkhälsomyndigheten och delrapporten publicerades i januari 2014 [1]. HLV efterfrågar inte könsidentitet eller transerfarenhet och därför kan inte resultatet analyseras för denna grupp. Därför gjordes en ny datainsamling för den andra delen av regeringsuppdraget, med fokus på att beskriva hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland transpersoner. Detta uppdrag redovisas således i två delar: Första delen (A) sammanfattar 2014 års rapportering om hälsan och hälsans bestämningsfaktorer för homosexuellt och bisexuellt identifierade personer under 2005 2012, baserat på HLV. Hela rapporten återfinns i bilaga 1 [1]. Andra delen (B) sammanfattar resultatet om hälsan och hälsans bestämningsfaktorer bland transpersoner, utifrån en webbaserad enkätstudie. Den sammanfattar utvecklingen i relation till rapporteringen 2005. Hela rapporten återfinns i bilaga 2 [2]. Vissa avgränsningar har gjorts för redovisningen. För del A begränsades data till enbart homooch bisexuella eftersom det inte fanns tillgängliga data för transpersoner. Del B fokuserade således helt på transpersoner. Båda rapporterna ger en beskrivande lägessituation för hbtpersoner och inga sambandsanalyser har genomförts. Folkhälsomyndigheten har i denna redovisning valt att inte skriva hbtq eftersom uppföljningen och dataunderlaget inte baseras på queer-identifierade personer i nuläget. Folkhälsomyndigheten har färdigställt denna redovisning i samråd med berörda myndigheter och referensgrupper med representanter från RFSL, RFSL Ungdom och Transföreningen FPES. Rapporteringen har sammanställts av utredaren Charlotte Deogan och enhetschef Louise Mannheimer på Folkhälsomyndigheten. Ansvarig avdelningschef har varit Anna Bessö. Tidigare undersökningar och forskning om hälsa bland hbt-personer Hbt-personer utgör en heterogen grupp av personer med olika sexuell identitet och fasta såväl som överskridande könsidentiteter och könsuttryck. I forskningssammanhang studeras ofta hbtpersoner sammanslaget, dels för att undergrupperna har ett liknande hälsoutfall, dels på grund av svårigheterna med att få tillräckligt dataunderlag eftersom befolkningsundersökningar ofta 4

5 (20) bara omfattar 2 3 procent icke-heterosexuella respondenter. Begreppet heteronormativitet har blivit användbart i forskning och i hbt-personers självförståelse när det gäller att förstå orsaker till och konsekvenser av avvikande könsuttryck. Den så kallade heteronormen omfattar kön och sexualitet, och den speglar samhällets maktstruktur och mönster kring vad som anses vara tillåtet och passande. Den som inte följer normer löper risk för social bestraffning, diskriminering och utsatthet [3,4,5]. En viktig fråga är varför homooch bisexuella personer har sämre självrapporterad hälsa än heterosexuella personer samt varför transpersoner har sämre självrapporterad hälsa än befolkningen i allmänhet. Skillnader i hälsa mellan hbt-personer och heterosexuella har generellt förklarats med teorin om minoritetsstress, som beskriver den ökade stress och påfrestning som hbt-personer lever med på grund av fördomar, stigma och diskriminering [6]. Denna ökade stress i kombination med allmän livsstress har negativa effekter på både den fysiska och den psykiska hälsan. Studier indikerar också att hbt-personer rapporterar högre stress av olika slag samt färre coping-strategier än heterosexuella [7]. Detta förklarar delvis hälsoskillnaderna mellan hbt-personer och heterosexuella personer, enligt olika studier [8,9]. Enligt Marmot m.fl. reflekteras de ackumulerade skydds- och riskfaktorer som individer upplever genom livet i människors hälsa enligt det så kallade livscykelperspektivet [10]. Detta betyder bland annat att nackdelar gällande livsvillkor och deras påverkan på hälsan börjar tidigt, ibland innan födseln och ackumuleras genom livet. Förutsättningarna för god hälsa behövs också ses ur ett intersektionellt perspektiv. Intersektionalitet är ett begrepp som används för att beskriva hur flera dimensioner av ojämlikhet och maktstruktur samverkar med varandra och påverkar en individs möjligheter och handlingsutrymme [11,12]. Möjligheterna och handlingsutrymmet beror i sin tur delvis på olika bakgrundsfaktorer såsom kön, klass, ras, etnicitet och religion eller trosuppfattning. Individens identitet skapas och utvecklas som ett resultat av dessa faktorer. En individ lever på så vis under många olika former av socialt tryck som sammantaget definierar personens livssituation och möjlighet att få en god hälsa. För att studera olika bestämningsfaktorers påverkan på hälsa används olika frågor, mått och indikatorer för de risk- och skyddsfaktorer som påverkar hälsan. Internationell forskning och Statens folkhälsoinstituts undersökningar indikerar att det främst är de strukturella faktorernas påverkan, såsom samhällets normer och värderingar, psykosociala faktorer och diskriminering, som bidrar till att hbt-personer har sämre hälsa jämfört med övriga befolkningen [13,14,15,16]. Med strukturella faktorer avses i redovisningen de faktorer på struktur- och gruppnivå som direkt eller indirekt bidrar till hälsa och hälsoskillnader, enligt Whitehead och Dahlgrens bearbetade modell från WHO-kommissionen [17]. I 2005 års befolkningsundersökningar identifierades ett antal bestämningsfaktorer som försämrat hälsan hos hbt-personer: diskriminering (inklusive kränkning och dåligt bemötande), utsatthet för våld (inklusive hot, trakasserier och rädsla), brist på tillit till andra människor, avsaknad av emotionellt stöd och hög konsumtion av alkohol, tobak och cannabis [1]. Framför allt är det en stor andel hbt-personer som har problem med psykisk ohälsa [18,19,20,21]. Suicidtankar och suicidförsök är vanligare bland homooch bisexuella samt transpersoner än bland heterosexuella, vilket är särskilt framträdande bland unga och unga vuxna [22]. Studier visar också att många transpersoner har upplevt diskriminering [23], vilket är kopplat till nedsatt fysisk och psykisk hälsa [24]. Sammanfattningsvis indikerar tidigare undersökningar att det finns olika fokusområden för hälsofrämjande insatser för olika hbt-grupper. Public Health England har exempelvis identifierat tre fokusområden för män som har sex med män (MSM): sexuell hälsa och hiv-prevention, alkohol-, drog- och tobaksprevention samt förebyggande arbete för psykisk hälsa [25]. När det gäller transpersoners hälsa i relation till befolkningen i allmänhet är psykisk 5

6 (20) ohälsa ett framträdande problem. Internationell forskning pekar också på hög prevalens av hiv och hög konsumtion av alkohol, tobak och droger [26,27]. Bisexuella personer har också visat sig vara utsatta för diskriminering, stigma, kränkning och våld, på samma sätt som övriga hbtpersoner [14]. Uppdragets genomförande och resultat A. Hälsa på lika villkor metod Nationella folkhälsoenkäten HLV har genomförts årligen sedan 2004 och innehåller ett 80-tal frågor om hälsa, levnadsvanor och livsvillkor. I undersökningen 2005 inkluderades frågan om sexuell läggning. Det gjorde det möjligt att jämföra homooch bisexuella kvinnors och mäns livsvillkor med heterosexuellas. Det nationella urvalet är obundet och slumpmässigt, och bestod 2008 2012 av 20 000 personer per år, i åldern 16 84 år. Dessutom har landsting och regioner möjlighet att delta med extra urval. Detta tilläggsurval varierar i storlek från år till år beroende på hur många och vilka landsting och regioner som deltar. För detta uppdrag används det totala urvalet för alla år (det vill säga det nationella urvalet plus tilläggsurvalen) i syfte att få ett så stort underlag som möjligt för att beskriva hälsan bland homooch bisexuella personer jämfört med heterosexuella personer. Kategoriseringen av sexuell identitet baseras på frågan Vad är din sexuella läggning? med svarsalternativen heterosexuell, bisexuell, homosexuell och osäker på min sexuella läggning. I redovisningen används begreppen homosexuella, bisexuella och heterosexuella personer vilket alltså refererar till homosexuellt, bisexuellt och heterosexuellt identifierade personer enligt frågan om sexuell läggning. År 2010 2012 svarade 162 459 personer på frågan. I den yngsta åldersgruppen (16 29 år) svarade 2 procent av männen och nästan 3 procent av kvinnorna osäker på min sexuella läggning. Motsvarande andel är lägre i åldersgrupperna 33 64 år medan 3 procent av männen och nästan 2 procent av kvinnorna i den äldsta gruppen (65 84 år) svarade osäker. Av gruppen osäkra var en hög andel 65 84 år (28 procent), utlandsfödda (26 procent), och lågutbildade (68 procent). Gruppen som svarade osäker har generellt ett lågt socialt deltagande, och en stor andel saknar praktiskt och emotionellt stöd. Det finns dock indikationer på att många inte förstått frågan och därför behöver dessa individer ändå inte vara osäkra på sin sexuella läggning. Vissa respondenter kan förvisso vara osäkra, men tidigare studier indikerar att majoriteten av personer som väljer osäker på frågan om sexuell läggning gör det på grund av att de inte förstått frågan [28]. Studier bland tonåringar tyder också att personer väljer svarsalternativet osäker för att de inte förstår vad frågan avser [29]. I denna sammanfattning redovisas övergripande resultat gällande förändringar under perioden samt i vissa fall utifrån kön, ålder och utbildningsnivå. Frågorna som används för att mäta bestämningsfaktorerna ses över tid som indikatorer, alltså mått på förekomsten av något, exempelvis utsatthet för våld. Förändringar beskrivs som tendenser när skillnaden inte är statistiskt signifikant, men övriga skillnader som omnämns är statistiskt signifikanta om inget annat anges. I bilaga 1 finns mer detaljerad information om resultat och metod. 6

7 (20) A. Hälsan bland homooch bisexuella jämfört med heterosexuella sammanfattning av resultat Livsvillkor Diskriminering Under perioden 2005 2012 var det betydligt vanligare att homooch bisexuella personer hade utsatts för kränkande behandling eller bemötande under de senaste tre månaderna jämfört med heterosexuella personer, oavsett ålder eller utbildningsnivå. Andelen som blivit utsatt för kränkande behandling minskade mellan 2005 och 2012 bland de heterosexuella och samma tendens kan ses bland de homooch bisexuella. Trots minskningen är det dock stora skillnader mellan homooch bisexuella personer och heterosexuella när det gäller att ha varit utsatt för diskriminering. Vid hopslagning av data för åren 2010-2012 framkom att 48 procent av bisexuella kvinnor upplevt kränkande behandling eller bemötande, jämfört med 38 procent bland homosexuella kvinnor och 24 procent bland heterosexuella kvinnor. Bland män uppgav 32 procent av homooch bisexuella kränkande behandling eller bemötande jämfört med 16 procent bland heterosexuella män. Utsatthet för våld Det är även betydligt vanligare att homooch bisexuella personer utsatts för hot om våld och fysiskt våld jämfört med heterosexuella, oavsett utbildningsnivå. År 2012 rapporterade 7 procent av homooch bisexuella kvinnor att de utsatts för fysiskt våld jämfört med 2 procent bland heterosexuella kvinnor, och hot om våld var vanligare i de yngre åldersgrupperna. Skillnaden mellan homooch bisexuella personer och heterosexuella personer var också större bland unga jämfört med äldre när det gäller andelen som uppger hot om våld. Mellan åren 2005 och 2012 finns ingen statistiskt säkerställd skillnad inom någon grupp av sexuell läggning eller mellan könen, i andelen som blivit utsatt för hot om våld eller för fysiskt våld. Socialt deltagande Homosexuella kvinnor och bisexuella män rapporterar i större utsträckning att de har ett lågt socialt deltagande jämfört med heterosexuella kvinnor och män. Inga skillnader ses mellan bisexuella kvinnor och heterosexuella kvinnor eller mellan homosexuella män och heterosexuella män. Det finns heller ingen tydlig tidstrend i andelen med lågt socialt deltagande inom någon av grupperna av sexuell läggning, vare sig bland män eller bland kvinnor. Oavsett kön och sexuell läggning ökade andelen som rapporterade lågt socialt deltagande med stigande ålder, men den minskade med ökad utbildningslängd. Tillit Både homooch bisexuella kvinnor rapporterar oftare än heterosexuella kvinnor att de inte känner tillit till andra. Bland män är det bisexuella som i större utsträckning uppger att de inte känner tillit jämfört med homooch heterosexuella. Oavsett utbildningsnivå eller åldersgrupp kände homooch bisexuella personer i mindre utsträckning tillit jämfört med heterosexuella personer. Andelen som inte kände tillit minskade med längre utbildning, oavsett sexuell läggning. Inga större förändringar kan ses mellan åren 2005 och 2012. 7

8 (20) Emotionellt och praktiskt stöd Andelen som saknar emotionellt stöd och/eller praktiskt stöd är betydligt större bland homooch bisexuella jämfört med heterosexuella. Män uppger också oftare än kvinnor att de saknar både emotionellt och praktiskt stöd. Genomgående i alla åldersgrupper är det vidare vanligare bland homooch bisexuella kvinnor att sakna praktiskt stöd än bland heterosexuella kvinnor. Denna skillnad blev större med stigande ålder. I åldersgruppen 30 64 år var det vanligare bland homooch bisexuella män att sakna praktiskt stöd än bland heterosexuella män. På samtliga utbildningsnivåer rapporterade homooch bisexuella personer i större utsträckning att de saknade praktiskt stöd jämfört med heterosexuella personer. Andelen som inte känner tillit är ungefär densamma under perioden 2005 2012, såväl för heterosexuella personer som för homooch bisexuella personer. Utbildning Det är mindre vanligt med lång utbildning bland bisexuella kvinnor än bland hetero- och homosexuella kvinnor. Homosexuella män har i större utsträckning lång utbildning jämfört med hetero- och bisexuella män. Arbetsmarknadsposition Heterosexuella kvinnor yrkesarbetar i större utsträckning än både homooch bisexuella kvinnor. Det är också vanligare bland homosexuella kvinnor att yrkesarbeta än bland bisexuella. Samma mönster finns bland män, på så sätt att både homooch bisexuella män är arbetslösa i större utsträckning än heterosexuella män. Andelen förtidspensionerade är större bland bisexuella män än bland heterosexuella män. Ekonomiska villkor Det är vanligare bland homooch bisexuella personer att sakna kontantmarginal, befinna sig i ekonomisk kris och ha låg inkomst än vad det är bland heterosexuella. Vanligast är det bland bisexuella kvinnor. Otrygghet Genomgående är det vanligare att kvinnor avstår från att gå ut ensamma på grund av rädsla för att bli överfallen, rånad eller ofredad på något annat sätt. Bland kvinnor är det vanligare bland bisexuella (35 procent) att avstå från att gå ut ensamma än bland homosexuella och heterosexuella (30 procent respektive). Både homooch bisexuella män (17 respektive 15 procent) avstår också i större utsträckning än heterosexuella män (6 procent) från att gå ut ensamma på grund av rädsla. Ingen tydlig förändring över tid kan påvisas för denna indikator för någon grupp av sexuell läggning inom något kön. Levnadsvanor Rökning Bland heterosexuella personer finns en tydlig minskning av andelen dagligrökare. Samma minskning återfinns som en trend bland homooch bisexuella kvinnor men inte män. Homooch bisexuella kvinnor i åldern 16 44 år rökte år 2012 i större utsträckning (18 procent) än heterosexuella kvinnor (13 procent). Andelen dagligrökare bland homooch bisexuella män (22 procent) var även större i alla åldersgrupper jämfört med heterosexuella män i motsvarande ålder. Det var också vanligare att röka dagligen bland homooch bisexuella personer på alla utbildningsnivåer jämfört med heterosexuella personer. Snusning Det är mindre vanligt bland homooch bisexuella män att snusa dagligen än bland heterosexuella män, i alla åldersgrupper och på alla utbildningsnivåer. Bland kvinnor är 8

9 (20) förhållandet omvänt det är vanligare i den homooch bisexuella gruppen att snusa, i alla åldersgrupper utom den äldsta (65 84 år) och på alla utbildningsnivåer. Vanligast är detta bland homosexuella kvinnor. Andelen som snusade minskade under perioden 2005 2012 bland heterosexuella män och samma tendens fanns också bland homooch bisexuella män. Bland kvinnor finns ingen klar tidstrend i andelen som snusar. Alkohol Under hela perioden är det vanligare att homooch bisexuella personer har riskabla alkoholvanor än heterosexuella personer. Denna skillnad är störst bland kvinnor. Dock finns en avtagande trend i andelen riskkonsumenter av alkohol bland homooch bisexuella kvinnor. Motsvarande trend återfinns inte bland heterosexuella kvinnor. Bland homooch bisexuella män finns en tendens till en mindre andel riskkonsumenter av alkohol över tid, vilket medför att skillnaden mellan homooch bisexuella män och heterosexuella män har minskat. Det var vanligare bland homooch bisexuella personer på alla utbildningsnivåer att vara riskkonsumenter av alkohol än bland heterosexuella personer, även om det finns vissa variationer mellan åldersgrupperna. Cannabisanvändning Det är främst yngre personer som har använt cannabis under de senaste 12 månaderna, och bland dem använder homooch bisexuella personer cannabis i betydligt större utsträckning än heterosexuella, oavsett utbildningsnivå. En svag ökning i andelen som använde cannabis kan ses bland heterosexuella men ingen tydlig tidstrend finns bland homooch bisexuella personer. Stillasittande fritid och fysisk aktivitet Homo- och bisexuella personer tenderar att i större utsträckning ha en stillasittande fritid än heterosexuella personer, men under 2005 2012 finns inga statistiskt säkerställda skillnader i någon grupp av sexuell läggning eller mellan könen. Vissa variationer kan dock ses i olika åldersgrupper, och andelen som hade stillasittande fritid var större bland homooch bisexuella personer med kort eller mellanlång utbildning jämfört med heterosexuella personer på samma utbildningsnivå. Inga skillnader kan ses i andelen som motionerade och tränade regelbundet mellan homooch bisexuella och heterosexuella personer. Hälsa Allmänt hälsotillstånd Ett bra allmänt hälsotillstånd är vanligare bland heterosexuella personer än bland homooch bisexuella. Både bland män och kvinnor med heterosexuell läggning ökade andelen med bra hälsa under 2005 2012, och samma tendens finns också hos båda könen bland homooch bisexuella. På liknande sätt är det även vanligare att homooch bisexuella personer uppger att de har ett dåligt allmänt hälsotillstånd jämfört med heterosexuella. Vanligast är det bland bisexuella kvinnor och homosexuella män. Under perioden ses ingen förändring i andelen med dåligt allmäntillstånd för varken homooch bisexuella män eller kvinnor. Det var däremot mindre vanligt med dålig hälsa bland heterosexuella personer 2012 jämfört med 2005. Psykisk hälsa Under perioden var det vanligare med nedsatt psykiskt välbefinnande bland homooch bisexuella personer än bland heterosexuella, oavsett utbildningslängd. Det går inte att se några förändringar i psykiskt välbefinnande inom någon grupp av sexuell läggning eller kön. Andelen med självmordstankar under de senaste 12 månaderna år 2012 bland homooch bisexuella kvinnor var 20 procent jämfört med 5 procent bland heterosexuella 9

10 (20) kvinnor. Bland män var andelen med självmordstankar 18 procent bland homooch bisexuella män och 5 procent bland heterosexuella män. I alla åldersgrupper förutom den äldsta var andelen som haft självmordstankar de senaste 12 månaderna större bland homooch bisexuella personer än bland heterosexuella. Denna skillnad var mest påtaglig i åldersgruppen 16 29 år. På alla utbildningsnivåer var det betydligt vanligare bland homooch bisexuella personer att ha självmordstankar än bland heterosexuella. När det gäller självmordsförsök är det betydligt vanligare att homooch bisexuella personer har försökt ta sitt liv under de senaste 12 månaderna (6 procent bland kvinnor och 4 procent bland män år 2012) jämfört med heterosexuella personer (nästan 1 procent bland både kvinnor och män). Skillnaden mellan homooch bisexuella och heterosexuella är störst i åldersgruppen 16 29 år och bland dem med kort utbildning. Fysisk hälsa Det är vanligare med svår värk bland kvinnor än bland män, och vanligast är det bland bisexuella kvinnor. I alla åldersgrupper förutom i gruppen 65 84 år var andelen med svår värk större bland homooch bisexuella kvinnor än bland heterosexuella kvinnor. För män finns dock ingen skillnad i andelen med svår värk mellan grupper av sexuell läggning. Det är också vanligare att homooch bisexuella kvinnor och bisexuella män uppger att de lider av någon långvarig sjukdom jämfört med heterosexuella. Vidare var det vanligare med långvarig sjukdom bland personer med kort utbildning oavsett sexuell läggning. Det finns ingen förändring i andelen med svår värk eller i andelen med långvarig sjukdom under 2005 2012. Vårdkontakt Homo- och bisexuella kvinnor rapporterar i större utsträckning än heterosexuella kvinnor att de har haft kontakt med vården under de senaste tre månaderna. Bland män finns en tendens till likartade skillnader som dock inte är statistiskt säkerställda. B. Självselekterad webbenkät bland transpersoner metod Transpersoners hälsa undersöktes via en webbenkät under oktober och november 2014, och den fokuserade delvis på samma frågor om hälsa som HLV. Vidare ställdes målgruppsspecifika frågor som formulerades i samarbete mellan Folkhälsomyndigheten, Karolinska Institutet, RFSL och RFSL Ungdom. Enkäten inkluderade totalt 102 frågor utifrån olika teman: bakgrund, hälsa, välbefinnande, könskorrigerande behandling, levnadsvanor, trygghet och sociala relationer, sexualliv, och livskvalitet i allmänhet. Informationen om webbenkäten spreds framför allt via sociala nätverk. Totalt inkom 1 205 svar på enkäten och efter rensning bedömdes 800 svar som fullständiga. Följande uppgifter är en sammanställning om respondenterna i enkäten: De är till stor del unga, och över hälften (52 procent) av respondenterna är 15 29 år gamla. De representerar olika undergrupper av transidentitet (exempelvis transperson, transsexuell, före detta transsexuell, transvestit, intergender, annat, osäker eller vill inte ange). En hög andel är högutbildade och över en fjärdedel (28 procent) har högskoleutbildning. Över hälften av respondenterna är låginkomsttagare med en rapporterad månadsinkomst under 14 000 kronor. Deltagarna rapporterar varierande sexuell identitet med hetero-, bi- och homosexuella, såväl som pansexuella och asexuella personer. De bor till största delen i storstadslänen Stockholm, Skåne och Västra Götaland 10

11 (20) Frågorna i enkäten motsvarar till viss del frågorna från 2005 års rapportering om transpersoners hälsa, som också baserades på en självselekterad webbenkät (15). Det är problematiskt att göra jämförelser mellan dessa enkäter då de har olika urval. Enkäterna genomfördes dock på samma sätt, vilket tyder på att jämförbarheten över tid är förhållandevis god, dock med olika urval. I 2005 års webbenkät ingick 374 transpersoner. Urvalet i 2005 års webbenkät var mindre men åldersfördelningen ungefär densamma som 2015. Vi gör jämförelser mellan 2005 och 2014 för de frågor som är lika men kan inte uttala oss om ifall skillnaderna över tid är statistiskt signifikanta. I sammanfattningen nämns resultaten i relation till samma fråga enligt befolkningen i allmänhet, baserat på det totala urvalet i HLV samma år. Urvalen i den självselekterade enkäten och det slumpmässiga urvalet i HLV är olika, och denna jämförelse görs endast för att ge en indikation om skillnaderna och inte för att direkt jämföra specifika andelar. B. Hälsan bland transpersoner sammanfattning av resultat Livsvillkor Diskriminering Över hälften av respondenterna i enkäten angav att de minst en gång blivit utsatta för kränkande behandling 1 eller bemötande under de senaste tre månaderna, och denna andel är nästan tre gånger större än i befolkningen i allmänhet baserat på HLV. En viss ökning kan ses jämfört med 2005 års webbenkät då lite över en tredjedel av transpersonerna hade upplevt kränkande behandling eller bemötande under de senaste tre månaderna. Det är framför allt personer i de yngre åldersgrupperna som drabbats. Den vanligaste anledningen till att ha blivit utsatt för detta var könsuttryck (nästan hälften), följt av kön, sexuell identitet och utseende. Fysiskt, psykiskt och sexuellt våld Ungefär var femte respondent har angett att de någon gång varit utsatta för våld på grund av sin transerfarenhet. I 2005 års undersökning uppgav en tredjedel att de någon gång utsatts för våld eller trakasserier på grund av sitt könsuttryck. Bland respondenterna i enkäten är det mer än dubbelt så vanligt att ha utsatts för fysiskt våld under de senaste 12 månaderna jämfört med befolkningen i allmänhet, baserat på HLV. Utsatthet för fysiskt våld var vanligast i åldersgruppen 15 19 år där en tiondel varit utsatt under de senaste 12 månaderna. Över en tredjedel har angett att de blivit utsatta för psykiskt våld under de senaste 12 månaderna, vilket var mest framträdande i åldersgruppen 15 19 år där mer än hälften gav detta svar. Erfarenheter av sexuellt våld förekom i hög utsträckning hos respondenterna och en tredjedel har svarat att de någon gång blivit tvingade till sex mot sin vilja. Sexuellt våld var vanligt i alla åldersgrupper men framför allt i åldersgruppen 20 44 år där över en tredjedel svarat att de varit utsatta för sexuellt våld under de senaste 12 månaderna. Cirka en tredjedel av dem som tvingats till sex mot sin vilja utsattes för detta av en fast partner eller en tillfällig partner. 1 Behandlad/bemött på ett sätt så att respondenten känt sig kränkt 11

12 (20) Socialt stöd och förtroende för samhället En fjärdedel har svarat att de saknar emotionellt stöd, vilket är nästan dubbelt så mycket som i befolkningen i allmänhet baserat på HLV. Det var vanligare att sakna emotionellt stöd bland de äldre åldersgrupperna än bland de yngre. Jämfört med 2005 års undersökning har andelen som saknar emotionellt stöd minskat något, från en tredjedel till en fjärdedel. Vidare har mer än en tiondel svarat att de för det mesta saknar praktiskt stöd eller aldrig har det, vilket är samma andel som 2005 men också dubbelt så mycket som andelen som saknar praktiskt stöd i befolkningen i allmänhet baserat på HLV. Generellt har respondenterna rapporterat lågt förtroende för de flesta samhällsinstanser, men framför allt Polisen, socialtjänsten, Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, riksdagen samt landstings- och kommunpolitiker. Jämfört med 2005 års undersökning tycks förtroendet för samhällsinstanser försämrats. Utbildningsnivå En tredjedel av respondenterna har högskoleutbildning, medan hälften av respondenterna endast har gymnasial eller kortare eftergymnasial utbildning och en femtedel bara har grundskoleutbildning. Respondenter med grundskoleutbildning tillhör till stor del den yngre åldersgruppen (15 19 år) eftersom de ännu inte har färdigställt sin gymnasiala utbildning. Sysselsättning Även om majoriteten av respondenterna har angett att de arbetar eller studerar är det en hög andel cirka en fjärdedel som svarat att de är arbetslösa eller får sjukersättning, sjukpenning eller försörjningsstöd. Andelen arbetslösa bland respondenterna är något högre än andelen arbetslösa i befolkningen i sin helhet [30]. Inkomst Över hälften av respondenterna har låg inkomst, med under 13 999 kronor per månad. Detta kan delvis bero på att webbenkäten har många yngre deltagare eftersom 70 procent av dem som tjänar under 14 000 kronor per månad tillhör åldersgruppen 15 29 år. Otrygghet Nästan hälften av respondenterna har svarat att de ofta eller alltid avstår från att gå ut ensamma av rädsla för att bli överfallna, rånade eller ofredade på annat sätt. I 2005 års webbenkät uppgav en tredjedel att de avstod från att gå ut ensamma, jämfört med en femtedel i befolkningen i allmänhet baserat på HLV. Otrygghet var vanligare i de yngre åldersgrupperna 15 19 år och 20 29 år, där över hälften uppgav att de ibland eller ofta avstår från att gå ut ensamma på grund av rädsla. Samtidigt var otrygghet också vanligt i de övriga åldersgrupperna: nästan hälften bland individer 30 44 år och 45 64 år gamla, och en femtedel av respondenterna som var 65 94 år gamla. Levnadsvanor Ungefär var femte respondent röker dagligen och över en fjärdedel har svarat att de har rökt men nu slutat. Lite mer än var tionde snusar dagligen och en tiondel har tidigare snusat. I HLV uppger var tionde respondent att de röker dagligen och var tionde att de snusar dagligen. Alkoholvanorna bland respondenterna i webbenkäten skiljer sig inte nämnvärt från alkoholvanor i befolkningen i sin helhet. Dock har nästan en tiondedel av respondenterna svarat att de har använt droger under de senaste sex månaderna, vilket var vanligare bland de 12

13 (20) yngre åldersgrupperna. De vanligaste drogerna var cannabis följt av amfetamin, andra ospecificerade droger, kokain, ecstasy och poppers. En femtedel av respondenterna i undersökningen uppgav att de har en stillastillande fritid. Andelen var densamma i 2005 års undersökning bland transpersoner. Hälsa Allmänt hälsotillstånd Hälften av respondenterna har uppgett att de har ett bra eller mycket bra allmänt hälsotillstånd, jämfört med cirka tre fjärdedelar i befolkningen i allmänhet baserat på HLV. Drygt en femtedel har uppgett att de har ett dåligt allmänt hälsotillstånd, vilket på motsvarande sätt är en högre andel än i befolkningen i allmänhet baserat på HLV. Jämfört med 2005 års undersökning har andelen med bra allmänt hälsotillstånd minskat något och andelen med dåligt allmäntillstånd ökat. Psykisk hälsa En tredjedel av respondenterna har rapporterat att de har sömnbesvär, och ofta eller alltid haft svårt att sova under de senaste veckorna på grund av oro. Lite mer än en tiondel uppger att de har känt sig mycket stressade under de senaste veckorna. Över en tredjedel har angett att de minst en gång allvarligt övervägt att ta sitt liv under de senaste 12 månaderna, vilket är betydligt högre än bland befolkningen i allmänhet baserat på HLV. Självmordstankar visar sig vara speciellt vanligt i åldersgruppen 15 19 år där över hälften av respondenterna svarat att de minst en gång allvarligt övervägt att ta sitt liv under de senaste 12 månaderna. När det gäller självmordsförsök uppgav 5 procent av respondenterna att de någon gång under de senaste 12 månaderna har försökt att ta sitt liv. Denna andel är mer än dubbelt så stor som i befolkningen i allmänhet enligt HLV. Självmordsförsök under de senaste 12 månaderna var vanligare i de yngre åldersgrupperna; cirka en tredjedel har svarat att de någon gång har försökt att ta sitt liv, vilket är högre än i 2005 års enkät. En femtedel har svarat att deras självmordstankar eller självmordsförsök helt och hållet beror på transerfarenheten, och lite över hälften har svarat att det till viss del bero på detta. Fysisk hälsa Över hälften av respondenterna har svarat att deras arbetsförmåga eller vardag är nedsatt i någon grad på grund av en fysisk eller psykisk sjukdom. I 2005 års webbenkät uppgav en något lägre andel att de led av någon långvarig sjukdom. Nedsatt arbetsförmåga i någon grad var vanligt bland alla åldersgrupperna men vanligast bland 15 29-åringar. Bland dem svarade nästan två tredjedelar att arbetsförmågan är nedsatt eller vardagen hindrad i någon grad på grund av en fysisk eller psykisk sjukdom. Sexuell hälsa Över en tredjedel har angett att de i stort sett eller helt tycker att de kan leva sexuellt som de själva önskar, men cirka en tredjedel har svarat att de inte alls kan göra det. En fråga gällde kondomanvändning i samband med vaginalt eller analt samlag, och det vanligaste svaret var att kondom inte behövs för den typ av sex man har. Detta gäller bland respondenter som har en pågående sexuell relation med en partner, men även bland respondenter som har flera sexuella partner. Att alltid använda kondom om man har vaginalt eller analt samlag var dock vanligare bland respondenterna som har en pågående sexuell relation med flera partner. 13

14 (20) En tiondedel av respondenterna har angett att de har erfarenhet av sex mot ersättning: 3 procent har angett att de fått ersättning för sex en gång och 7 procent har angett att de fått ersättning flera gånger. Majoriteten av respondenterna anser sig ha tillräckligt med information för att veta hur man kan skydda sig själv och sin partner mot hiv. Vård och bemötande Nästan två tredjedelar av respondenterna har angett att de fått ett gott bemötande och bra hjälp i mötet med sjukvården. Samtidigt har lite över en fjärdedel svarat att de blivit dåligt bemötta på grund av sin transerfarenhet. Totalt 5 procent har angett att de blivit vägrade vård på grund av sin transerfarenhet. Det var vanligt att respondenterna hade skjutit upp att söka vård på grund av oro för ett dåligt bemötande eller på grund av tidigare erfarenheter av dåligt bemötande. Många upplever att sjukvårdpersonal har bristande kunskaper angående transfrågor. Cirka en tredjedel har angett att sjukvårdpersonalen ville hjälpa till men saknade nödvändig kunskap om transfrågor. Diskussion Stora skillnader kvarstår Jämförelsen mellan 2014 års resultat och tidigare rapporteringar visar att skillnaderna i hälsa mellan hbt-personer och heterosexuella är relativt oförändrade. År 2005 konstaterades exempelvis att det bland hbt-personer fanns en betydligt större andel med nedsatt psykisk välbefinnande, suicidtankar och suicidförsök jämfört med övriga befolkningen [15]. Ungefär ett decennium senare ses inga större förändringar och det är exempelvis fortfarande dubbelt så vanligt att bland homooch bisexuella personer någon gång har övervägt att ta sitt liv jämfört med bland heterosexuella. Resultaten för transpersoner visar liknande resultat som 2005; indikatorerna om levnadsvanor såsom stillasittande fritid, alkohol- och tobaksbruk samt brist på praktiskt stöd är i stor sett oförändrade. Dock finns indikationer på ökad utsatthet för kränkande behandling och bemötande, och en ökad andel har avstått från att gå ut ensamma av rädsla för att bli överfallen, rånad eller på annat sätt ofredad. Vidare tyder resultaten på en ökning av stress och sömnsvårigheter, försämrat förtroende för samhällsinstanser, minskad andel med bra allmänt hälsotillstånd och något ökad andel med dåligt allmänt hälsotillstånd. Dessutom ökar andelen transpersoner som någon gång försökt ta sitt liv: från 21 procent år 2005 till 32 procent år 2014. Det finns dock även områden där man kan se en förändring i positiv riktning, exempelvis utsatthet för våld på grund av sin transerfarenhet. För tio år sedan uppgav en tredjedel att de blivit utsatta för våld på grund av sin transerfarenhet eller sitt könsuttryck, vilket minskat till en femtedel i 2014 års webbenkät. Andelen med brist på emotionellt stöd var också något lägre 2014 jämfört med 2005. De flesta av resultaten liknar de i tidigare studier och undersökningar om hälsan och förutsättningar för hälsa bland hbt-personer, särskilt när det gäller psykisk hälsa och livsvillkor [31]. Till skillnad från tidigare internationella studier bland transpersoner [25] skiljer sig respondenterna konsumtion av alkohol inte nämnvärt från befolkningens i allmänhet. En annan skillnad från tidigare internationella studier är att bland respondenterna i studien tycks utsattheten för hiv inte vara lika hög [26,27]. Det är endast en respondent (0,2 procent) som uppger sig leva med hiv, vilket är en låg andel jämfört med studier bland transpersoner i andra länder. Nästan hälften av respondenterna uppger dock att de aldrig testat sig för hiv. Det finns begränsad kunskap om hivprevalensen bland transpersoner i Sverige och de data som finns är framför allt baserade på denna studie och ytterligare ett par studier som nyligen genomförts (Folkhälsomyndighetens MSM-enkät 2013 samt en studie om livskvalitet bland personer som 14

15 (20) lever med hiv som genomförs av Folkhälsomyndigheten i samarbete med Karolinska Institutet). Dessa studier indikerar att den höga prevalensen av hiv som dokumenterats i studier från andra delar av världen inte går att belägga i en svensk kontext, och att förekomsten av hiv bland transpersoner i Sverige snarare därmed återspeglar den låga hivprevalensen i befolkningen generellt. Detta kan delvis bero på större tillgänglighet till hälso- och sjukvård och sociala tjänster som främjar bättre hälsa och goda sociala och ekonomiska villkor. Samtidigt svarade en tredjedel av respondenterna att de inte känner till någon mottagning där de kan testa sig för hiv eller andra STI:er och få ett bra bemötande. Det finns ett antal samhällsförändringar som under det senaste decenniet haft bäring på hbt-personers situation, bland annat ändringen av namnlagens tillämpning oavsett juridiskt kön 2009, införandet av en könsneutral äktenskapslag 2009, upphävandet av kravet på sterilisering och svenskt medborgarskap för att ändra juridiskt kön 2013 samt utredningen om sänkt ålderskrav för att utreda könstillhörighet. Förändringar som dessa har effekter som troligen inte går att se på en gång. Normkritiskt arbete behöver lång tid för att påverka samhällets djupt liggande normer och de värderingar som är kopplade till dessa. Antagligen dröjer det länge innan vi kan se de fulla effekterna av ett brett folkhälsoarbete avseende exempelvis likabehandling och inkludering. Heteronormen ger kontinuerligt upphov till och legitimerar diskriminering och homofobi, vilket får konsekvenser för utsatta gruppers hälsa. Detta är en del av förklaringen till resultaten från rapporten, som bland annat visar att kränkande behandling och bemötande samt utsatthet för våld och hot om våld fortfarande är en påtaglig del av homooch bisexuella personers vardag. Det är troligt att olika livsvillkor interagerar med exempelvis levnadsvanor och påverkar hälsan för olika grupper av hbt-personer på varierande sätt. Den negativa påverkan från diskriminering och kränkande bemötande bland hbt-personer skulle behöva klargöras ytterligare för att förstå vilken betydelse dessa bakomliggande mekanismer har för den psykiska hälsan. Det är också viktigt att undersöka hur olika livsvillkor påverkar hälsan genom olika stadier och situationer i livet med tanke på de konstaterade hälsoskillnaderna mellan unga och äldre hbt-personer [32,33]. Resultaten från HLV visar att det finns en stor ohälsa bland homooch bisexuella personer, men också att stor andel uppfattar att de har ett bra eller ett mycket bra allmänt hälsotillstånd. Det inspirerar till att fördjupa kunskapen kring omständigheter som gör att homooch bisexuella personer mår bra, trots heteronormen. Forskning med den inriktningen är hittills inte så vanligt förekommande och skulle behöva utvecklas betydligt. Metoddiskussion Många av dagens populationsstudier visar sjunkande svarsfrekvenser och snedfördelat bortfall. Dessutom är andelen respondenter med icke-heterosexuell identitet bara omkring 2 3 procent, även i mer omfattande enkätstudier, vilket gör att många studier omfattar alltför få personer för att det ska gå att analysera materialet i undergrupper eller göra hållbara jämförelser över tid. En kunskapsutveckling med bredd och djup kring hbt-personers hälsa och erfarenheter kräver en kombination av metoder. För att få kvantitativ information och nå transpersoner fann vi inom ramen för detta uppdrag inte något alternativ till en självselekterad enkät. Nackdelen med sådana enkäter är att det inte går att dra några generella slutsatser om transpersoner eftersom respondenterna i enkäten inte motsvarar ett slumpmässigt urval av transpersoner. Således är det svårt att veta vilka som inte finns representerade i materialet och hur deras hälsa ser ut i relation till de som svarat. Respondenterna i enkäten är i större uträckning unga. De har högre utbildningsnivå och lägre månadsinkomst samt bor i större utsträckning i storstadslänen i jämförelse med befolkningen i allmänhet. Materialet ger dock indikationer på hälsosituationen och utvecklingen 15

16 (20) i gruppen även om siffrorna inte gäller för transpersoner i Sverige generellt. Enkätstudien som gjordes 2005 genomfördes på samma sätt, vilket tyder på rimlig jämförbarhet över tid. Rapporterna baseras på självrapporterade data och avser alltså respondenters egen upplevelse och erfarenhet av exempelvis diskriminering och utsatthet för våld. Upplevd och faktisk diskriminering kan skilja sig åt och i det här materialet vet vi inte hur relationen mellan de två ser ut. Vidare arbete Regeringen har en strategi för lika rättigheter och möjligheter oavsett sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck, och inom ramen för den pågår arbete med att utveckla dataunderlaget för hbt-personer i HLV. Frågorna i HLV kring sexuell läggning kompletteras nu med ytterligare frågor om sexuell identitet, sexuell praktik, sexuell hälsa och könsidentitet. På så sätt förväntas vi få veta mer om individerna i varje grupp av sexuell identitet. Det är viktigt att fastställa sambandet mellan exponering för olika bestämningsfaktorer för hälsa och olika hälsoutfall. För en sådan fördjupad analys av medierade effekter och kausala samband krävs generellt longitudinella data. Fördjupningsstudier och analyser av exempelvis erfarenhet av utanförskap och diskriminering, deltagande i hbt-miljöer och öppenhet om sexuell identitet och könsidentitet skulle kunna ge nyttig information när det gäller att identifiera insatser för att främja hälsan bland hbt-personer. Folkhälsomyndighetens uppdrag inom hbt-strategin innebär även att vi under de kommande två åren ska sprida kunskap om effektiva metoder och insatser. Resultaten i den här rapporteringen visar att det är angeläget med fortsatt effektivt antidiskrimineringsarbete inom samhällets alla områden. Regeringens breda ansats med strategins olika fokusområden understryker detta. Särskilt angeläget är fortsatt arbete med inkludering och likabehandling inom skola och undervisning samt med trygga miljöer för hbt-personer. Resultaten kring lågt socialt deltagande samt brist på tillit och förtroende för samhällsinstanser understryker vikten av att samhället stödjer trygga sammanhang och mötesplatser för hbt-personer, exempelvis via organisationsbidrag. Selektiva insatser för hbt-personer, såsom stöd och rådgivning, är särskilt viktiga när det gäller unga hbt-personer, och det är generellt viktigt att förbättra bemötande och minska barriärer till hälso- och sjukvård och övriga samhällsinstanser. Detta framgår också tydligt av regeringens nationella suicidpreventiva handlingsprogram och dess nio strategiska åtgärdsområden, exempelvis åtgärdsområde 1) att förbättra livschanser för mindre gynnade grupper och 2) att öka kunskapen om självmordsnära personer hos personal och andra nyckelpersoner i vården [34]. Regeringens arbete med jämställdhetsintegrering har också betydelse för det breda normkritiska arbete som är centralt för hbt-personer. Levnadsvanor som alkohol- och tobakskonsumtion bland hbt-personer tycks förbättras över tid och hälsofrämjande arbete är därför betydelsefullt för att behålla denna positiva utveckling. Regeringsuppdraget som är upprinnelsen till denna redovisning innehåller viktiga uppmaningar om att ta fram kunskap om hbt-personers livsvillkor, levnadsvanor och hälsa. Det befintliga kunskapsunderlaget kompletteras under hösten 2015 med en kvalitativ studie för att öka förståelsen för transpersoners upplevda livssituation kring relationer och sexuell hälsa samt fördjupningsstudier baserat på enkätstudien om transpersoners hälsa. Folkhälsomyndigheten arbetar även inom Nationell strategi mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar (prop. 2005/06:60), och det inkluderar även gruppen män som har sex med män (MSM) som en fortsatt nyckelgrupp när det gäller sexuell hälsa och hiv-prevention. Förhoppningen är att resultaten i dessa rapporter kan ge ett underlag för preventiva samhällsinsatser och även ge en vägledning för fortsatt kunskapsutveckling. Resultaten kan också förhoppningsvis stärka och inspirera det hälsofrämjande arbete som redan pågår i kommuner, landsting och ideella organisationer. Slutligen är den offentliga diskussionen 16

17 (20) kring dessa resultat viktig, dels för att synliggöra systematiska skillnader i hälsa, dels för att ytterligare nyansera bilden av hbt-personers livssituation. Slutsatser Det är fortfarande vanligare bland hbt-personer att ha utsatts för diskriminering, kränkande behandling och våld än bland personer som inte avviker från heteronormen. Psykisk ohälsa, självmordstankar och självmordsförsök är generellt ett framträdande problem. De flesta hbtpersoner skattar sin hälsa som god, men det finns systematiska skillnader i den självupplevda hälsan jämfört med befolkningen i allmänhet. Därför är det övergripande nationella folkhälsomålet, att skapa samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen, särskilt angeläget för hbt-personer. För att uppnå en förändring krävs insatser som omfattar olika nivåer och sektorer i samhället, och fokus bör vara på samhällets normer och värderingar som starkt påverkar hbtpersoners livsutrymme och möjlighet att leva i enlighet med sin könsidentitet och sexuella identitet. En annan slutsats är att det behövs fördjupade studier om effektiva hälsofrämjande och förebyggande insatser bland personer som på något vis avviker från heteronormen i sin sexuella identitet, sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Sådan kunskap är väsentlig för att skapa samhälleliga förutsättningar och villkor för en god hälsa för hbt-personer. 17