Ord och begrepp inom vattenförvaltningen Om det du funderar på inte finns i ordlistan nedan går det även att leta i databasen över vatten i Sverige, VISS (VattenInformationsSystem Sverige). Där finns även en ordlista på fackord och begrepp som går att nå via länken nedan: VISS ordlista Ord och begrepp Akvifer: En geologisk bildning som har så stor lagringskapacitet och är så genomsläpplig att grundvatten kan utvinnas ur den i användbara mängder. I en akvifer kan det finnas ett eller flera grundvattenmagasin. At risk: Förekomster som riskerar att inte uppnå god status, sätts till at risk. Statusen kan vara god idag, men utifrån påverkan som finns eller trender som har uppmätts så bedöms vattenförekomsten vara i riskzonen att inte uppnå god status till år 2015. Avrinningsområde: Område varifrån vatten avrinner till ett vattendrag, sjö eller hav. Ett avrinningsområde kan i sin tur delas upp i flera mindre delavrinningsområden. Ett avrinningsområde omfattar både markytan och ytan av områdets sjöar. Om man däremot räknar endast markytan, varifrån vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så benämns detta tillrinningsområde. Enligt definitionen i Vattendirektivet är avrinningsområde "ett landområde från vilket all ytvattenavrinning strömmar genom en sekvens av åar, floder och möjligen sjöar till havet vid ett enda flodutlopp eller vid en enda flodmynning eller ett enda delta". Se även under Huvudavrinningsområde. Avrinningsdistrikt/Vattendistrikt: Ett land- och havsområde som utgörs av ett eller flera angränsande avrinningsområden tillsammans med deras förbundna grund- och kustvatten. Ekologisk status: Ett mått på hur sjöar och vattendrag mår. Bedömningen görs utifrån en rad olika kvalitetsfaktorer, biologiska, fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska faktorer. Den biologiska parameter som visar sämst status avgör statusen för vattenförekomsten. Saknas biologiska undersökningar avgörs statusen av övriga kvalitetsfaktorer. Statusbedömningen är indelad i fem klasser, vilka i fallande ordning är Hög God Måttlig Otillfredsställande Dålig. God ekologisk status innebär att ytvattnets växt- och djurliv, vattnets vägar och flöden, struktur på bottnar och stränder, samt de fysikalisk-kemiska förhållandena i vattnet inte får uppvisa mer än små avvikelser från vad som betraktas som naturliga förhållanden (referenstillståndet) för den typen av vatten i det området. Se även under Kvalitetsfaktorer. Förvaltningsplan: Enligt Vattendirektivet ska det upprättas en förvaltningsplan för varje vattendistrikt. Förvaltningsplanen är en sammanfattning av hur det står till med vattnen i distriktet, vad man har gjort och vad man planerar att göra. Planen blir även den verksamhetsberättelse som lämnas till EU-kommissionen som rapportering om genomförandet av direktivet.
Grundvattendirektivet: Direktivet om skydd för grundvatten mot förorening genom vissa farliga ämnen (Grundvattendirektivet, 80/68/EEG) upphävs 2013. Frågor om skydd av grundvatten tas upp i ett nytt dotterdirektiv till Vattendirektivet (Direktiv 2006/118/EG om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring). Syftet med det nya dotterdirektivet är att komplettera vattendirektivets bestämmelser om skydd av grundvatten med kriterier för bedömning av god kemisk grundvattenstatus och kriterier för att upptäcka och vända uppåtgående trender. Stigande föroreningskoncentrationer eller sjunkande grundvattennivåer är exempel på sådana trender. Grundvattenförekomst: se Vattenförekomst. Grundvattenstatus: Grundvattnets status bedöms utifrån kvantitativ status och kemisk status. Statusen bedöms till god eller otillfredsställande. Huvudavrinningsområde: Kriterierna för ett huvudavrinningsområde är att det skall bestå av ett huvudvattendrag och ett antal biflöden, vara minst 200 km 2 stort och ha sin utloppspunkt vid havet. Ofta behöver man emellertid mer detaljerad information om ett stort avrinningsområde och därför har huvudavrinningsområdena i sin tur delats upp i delavrinningsområden. I Sverige finns 119 huvudavrinningsområden och ca 12 000 delavrinningsområden. Hydromorfologisk påverkan: Människans påverkan på vattnets form och flöde. Vanligen består denna av omgrävning av vattendrag, såsom rensningar, kanaliseringar eller dammanläggningar. Kemisk status: Ytvatten och grundvatten bedöms utifrån kemisk status. Där bedömningar görs utifrån halter av förorenade ämnen, det finns en lista på halter för prioriterade ämnen och andra ämnen som har gemensamma miljökvalitetsnormer inom EU. Statusen sätts till God eller Uppnår ej god. Då det saknas uppgifter om vattenkemi, ska vattnet bedömas till God kemisk status. Se även under Prioriterade ämnen. Kvalitetsfaktorer: Den ekologiska statusen i ett vatten klassas utifrån flera kvalitetsfaktorer som vägs samman i en statusbedömning av vattnet. Den ekologiska statusen bedöms utifrån kvalitetsfaktorerna biologi, fysikalisk-kemiska och hydromorfologiska kvalitetsfaktorer. Inom varje kvalitetsfaktor finns sedan en rad olika parametrar som bedöms, t.ex. inom kvalitetsfaktorn biologi bedöms parametrarna fisk, bottenfauna (ryggradslösa djur), plankton m.m. Dessa parametrars värde skapas genom ett index. Provtagning sker exempelvis genom att man registrerar arttillhörighet och antal av en viss organismgrupp, t.ex. fiskar. Förekomst eller frånvaro av vissa arter indikerar då övergödning, försurning osv. och är därför den biologiska responsen på hur vattnet mår. Kvantitativ status: Grundvatten bedöms utifrån kvantitativ status och kemisk status. För att uppnå god kvantitativ status för grundvatten får man, enligt Vattendirektivet, inte långsiktigt ta ut mer vatten ur en grundvattenförekomst än vad som kan kompenseras genom nybildning av vatten. Grundvattennivån får alltså inte sänkas. Man ska inte heller göra ingrepp som kan leda till ändrade strömförhållanden och därpå följande inträngning av saltvatten i grundvattentäkten. Kvantitativ status bedöms som god eller otillfredsställande.
Miljökvalitetsnormer: Förkortas ofta MKN och är bestämmelser om kraven på kvaliteten i vattnet. Miljökvalitetsnormer är styrande för myndigheter och kommuner. De grundläggande kraven är att vattnet ska uppnå God status. Miljöproblem: Att en vattenförekomst inte uppnår eller riskerar att inte uppnå god status, kan bero på en rad olika saker, t.ex. vandringshinder för fisk eller belastningen av ett ämne. Orsaken kan uttryckas i form av ett miljöproblem. Utifrån identifierade miljöproblem kan sedan åtgärder sättas in. De miljöproblem som vanligen är föremål för åtgärder är övergödning, försurning, miljögifter, fysisk påverkan (se Hydromorfologisk påverkan) och främmande arter. Modifierat vatten: Vattenmiljöer som väsentligt har ändrat karaktär till följd av att människan har utnyttjat dem på ett speciellt sätt. Det kan röra sig om exempelvis hamnanläggningar eller andra omfattande förändringar. Parameter: Den ekologiska statusen i ett vatten klassas utifrån flera kvalitetsfaktorer som vägs samman i en bedömning av vattnet. Kvalitetsfaktorerna är biologi, fysikalisk/kemiska och hydromorfologiska. Inom varje kvalitetsfaktor finns sedan en rad olika parametrar som bedöms, t.ex. inom kvalitetsfaktorn biologi bedöms parametrarna fisk, bottenfauna, plankton m.m. Dessa parametrar kan sedan ha olika index, t.ex. parametern fisk så tittar man på index av artsammansättning, täthet på fisk m.m. Prioriterat ämne: I Vattendirektivet finns en förteckning över 33 prioriterade ämnen eller ämnesgrupper (föroreningar), varav 11 har identifierats som prioriterade farliga ämnen. För de ämnen som nu finns med på listan föreslås åtgärder för att minska eller fasa ut utsläppen av dessa. Bedömningen om ett vatten uppnår god kemisk status bygger mycket på förekomsten av dessa prioriterade ämnen. Ramdirektivet för vatten: Europaparlamentets och rådets direktiv (2000/60/EG) om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område. Detta direktiv kallas ofta även för Vattendirektivet. Syftet med direktivet är att skapa en helhetssyn på Europas och de enskilda ländernas vattenresurser och att få en enhetlig, sammanhållen och övergripande lagstiftning för vatten. Länderna ska arbeta på ett nytt sätt i sin vattenförvaltning och utgå från avrinningsområden (naturens egna vattengränser) och inte från av människan införda administrativa gränser för att komma till rätta med brister i vattenmiljö och vattenkvalitet. Vattendirektivet omfattar alla typer av ytvatten (sjöar, vattendrag och kustvatten) och grundvatten, men inte öppet hav. Direktivet trädde i kraft den 22 december 2000 och ska vara genomfört i medlemsländerna år 2015. Recipient (med avseende på vatten): Vattenområde som används som mottagare av orenat eller renat avloppsvatten eller dagvatten. Recipientkontroll: Övervakning av miljöförhållandena i ett påverkat område. Enligt miljöbalken är miljöstörande anläggningar skyldiga att känna till den påverkan de står för. Se även Samordnad recipientkontroll. Referensförhållande: Det tillstånd som råder om ett vatten är relativt opåverkat av mänskliga verksamheter. Det som enligt Vattendirektivet betraktas som hög ekologisk status, hög kemisk status eller hög kvantitativ status motsvaras av referensförhållandet, d.v.s. ett vatten i nästan "naturtillstånd".
Samordnad recipientkontroll (SRK): Enligt miljöbalken är miljöstörande anläggningar skyldiga att känna till den påverkan de står för. Det är vanligt att flera parter samordnar denna miljöövervakning till ett samordnat recipientkontrollprogram, vars syfte inte i första hand är beskriva vilken påverkan enskilda anläggningars utsläpp har, utan hur den samlade påverkan ser ut. Den samordnade recipientkontrollen i Sverige görs i ett 80-tal program i mer än 2 000 sjöar och vattendrag. Se även Recipientkontroll. Statusklassning: Bedömning av hur vattnet mår. Se även Ekologisk status, Kemisk status, Kvalitetsfaktorer och Kvantitativ status. Tillrinningsområde: Ett avrinningsområde (dräneringsområde, nederbördsområde) omfattar både markytan och ytan av områdets sjöar. Om man däremot räknar endast markytan, varifrån vatten avrinner till sjöar och vattendrag i området, så kallas det tillrinningsområde. Undantagsregler: För det som enligt Vattendirektivet klassas som kraftigt modifierat vatten (se Modifierat vatten), konstgjort vatten eller särskild vattenförekomst kan det bli aktuellt med tillfälliga eller permanenta undantag från direktivets krav på god ekologisk och kemisk status. Undantagsreglerna gäller möjligheten till längre tidsfrister för att uppnå målet eller mindre stränga miljömål än de som gäller allmänt för alla vatten. Vattendirektivet: se Ramdirektivet för vatten. Vattendistrikt: Sverige har delats in i fem vattendistrikt för arbetet med vattenförvaltning. De fem svenska vattendistrikten är Bottenvikens vattendistrikt, Bottenhavets vattendistrikt, Norra Östersjöns vattendistrikt, Södra Östersjöns vattendistrikt och Västerhavets vattendistrikt. Indelningen i vattendistrikt följer vattnets naturliga flöden så att varje distrikt omfattar de landområden varifrån all ytvattenavrinning sker direkt till det angivna havet eller i avrinningsområden som mynnar i det angivna havet. Vattendelare: En vattendelare kan vara en ytvattendelare eller en grundvattendelare. En vattendelare avgränsar ett avrinningsområde. Nederbörd som faller på området innanför vattendelaren kommer att bidra till tillrinningen och avrinningen (och grundvattenbildningen) inom området. En ytvattendelare är ofta en höjd, något som syns i terrängen och som inte förändras. En grundvattendelare är en tänkt linje längs grundvattenytans höjdsträckning, alltså avgränsningen av det område från vilket grundvatten strömmar till en viss punkt, t.ex. en brunn eller en punkt i ett vattendrag. Vattendrag: Sammanfattande benämning på strömmande vatten allt från en liten bäck till en stor flod. Det finns inga allmänt vedertagna definitioner på vad som skall kallas å, bäck, älv, flod o.s.v. Vattenförbund: Vattenförbund har samma syfte som vattenvårdsförbund, se Vattenvårdsförbund. Skillnaden är att de har bildats genom lantmäteriförrättning där ingående verksamheter har fastställts. Vattenförbund kan även bildas med andra syften. Vattenförekomst: Vattenförekomster kan delas in i ytvattenförekomster och grundvattenförekomster. Enligt definitionen i Vattendirektivet är en ytvattenförekomst "en avgränsad och betydande ytvattenförekomst som till exempel en sjö, ett magasin, en å, flod eller kanal, ett vatten i övergångszon eller en kustvattensträcka." Enligt direktivet är en grundvattenförekomst "en avgränsad volym grundvatten i en eller flera akviferer".
En vattenförekomst är också, enligt Vattendirektivet, den minsta storleken för beskrivning och bedömning av vatten. En vattenförekomst är homogen i samtliga indelningar som går att göra. En vattenförekomst tillhör sålunda en typ, har en status (vattenkvalitet) och bedöms utsättas för en specificerad nivå av påverkan. Ett vattendrag eller en sjö kan alltså bestå av flera vattenförekomster. I Sverige finns mycket vatten och därför har inte allt vatten blivit definierat som vattenförekomster utan gränsen går vid sjöar >1 km 2, vattendrag med avrinningsområde >10 km 2, grundvattenmagasin med uttagskapacitet >5 l/s samt vatten med ett skydd kopplat till sig. Det vatten som inte är en vattenförekomst kallas för övrigt vatten och har inte statusklassats. Vattenförvaltning: Sveriges arbete med vattendirektivet kallas för vattenförvaltning, dvs. införlivandet av vattendirektivet i svensk lagstiftning. Planering, skötsel och vård av vattenresurser. Vattenråd: Vattenråd är regionala eller lokala samverkansorgan för vattenfrågor främst inom vattenförvaltning. Många vattenråd har bildats ur befintliga vattenorganisationer, där kunskapen om lokala förhållanden är stor. Vattenråd ska representera alla intressen i området och ge alla som berörs av vattnet möjlighet att delta i diskussioner. De ska ha ett helhetsperspektiv på sjöar, vattendag, grundvatten och kustvatten. Vattenråden ska arbeta utifrån avrinningsområden och inte administrativa gränser, så som kommuner eller län. Vattenvårdsförbund: Vattenvårdsförbund organiserar som regel kommuner, industrier etc., som utnyttjar vattendragen som täkt, recipient eller för kraftproduktion. Verksamheten består som regel av övervakning av vattenkvalitén (samordnad recipientkontroll) och kontroll av flöden och nivåer. Vissa förbund tar även upp och prioriterar mellan olika vattenvårdsåtgärder. Deltagandet är frivilligt. Det finns andra namn på sammanslutningar som påminner om vattenvårdsförbund t.ex. vattendragsförbund eller kustvattenförbund. VISS: VattenInformationsSystem Sverige är en databas som innehåller kartor och information för alla Sveriges vattenförekomster (www.viss.lansstyrelsen.se). Ytvattenstatus: Ytvattenförekomster (sjö, vattendrag, kustvatten, dvs. inte grundvatten) statusklassas utifrån ekologisk- och kemisk status. Västerhavet: Formellt sett finns inte "Västerhavet" som namn på något havsområde, men det område som vi i Sverige kallar Västerhavet omfattar Kattegatt och Skagerrak. Ibland används "Västerhavet" också som beteckning på Kattegatt, Skagerrak och hela Nordsjön, alltså "havet väster om Sverige". Ytvattenförekomst: se Vattenförekomst. Åtgärdsprogram: En handlingsplan för det som behöver göras för att uppnå målet god vattenstatus inom ett vattendistrikt.