Preliminär Verksamhetsplan för 2014 KcKM, Umeå

1 Preliminär Verksamhetsplan för 2014 KcKM, Umeå Umeå 2013-08-30 Britt-Inger Saveman, professor, bitr. programdirektör Ulf Björnstig, professor, programdirektör KcKM Umeå, Enheten för kirurgi, Umeå universitet, Umeå

2 Verksamhetsplan för KcKM, Umeå, gällande år 2014 Projekt 1. Stora skadehändelser inom kommunikationssektorn: a. Oavsiktliga skadehändelser med tåg b. Avsiktliga skadehändelser riktade mot kollektiva persontransporter c. Drabbades perspektiv på och erfarenheter av omhändertagande och omvårdnad efter en stor skadehändels (busskrasch) en studie som kan bidra till bättre omhändertagande 2. Prehospitalt omhändertagande vid masskadesituation i kall miljö - utrustningsfrågor För de specifika projektbeskrivningarna och detaljerad budget hänvisas till respektive projektplan som bilägges. Uppdragsgivare: Socialstyrelsen - krisberedskap Uppdragstagare: KcKM Umeå, Enheten för kirurgi, Umeå universitet Bitr. programdirektör Britt-Inger Saveman, professor Programdirektör: Ulf Björnstig, professor Internt löpnummer: 3251XXXXX Budget för projekt 1 (a,b,c,) och 2 övergripande: I nedanstående belopp är universitetets LKP 55% och administrativa påslag om 23,9% inräknade. Projekt 1a Projekt 1b Projekt 1c Projekt 2 Summa forskningsbidrag Programdirektör (40%) Summa 891 tkr 1.379 tkr 306 tkr 757.5 tkr 3.333.5 tkr 725 tkr 4 058.5 tkr

3 SAMMANFATTNING AV DE OLIKA FORSKNINGSPROJEKTEN De olika forskningsprojekten presenteras kortfattat nedan. För fullständig beskrivning se separata projektbeskrivningarna som bifogas. Beskrivning av projekt (1 a+b+c) - Stora skadehändelser inom kommunikationssektorn Övergripare målsättning KcKM Umeå kommer under 2014 att fortsätta belysa olika arenor av skadehändelser som är relaterade till kollektiva persontransporter både oavsiktliga ( olyckor ) och avsiktliga händelser. Avsikten är att belysa och hantera faktorer som har betydelse för katastrofmedicinskt agerande preventivt, i samband med, och efter en stor skadehändelse, eller katastrof. Detta har betydelse för optimal katastrofmedicinsk planering och övning. Dessutom avser vi att belysa hur drabbade erfar (upplevelser och reflektioner) en stor skadehändelse (busskrasch). Därigenom erhålls kunskap om hur en stor skadehändelse berättas och reflekteras av de som drabbats, vilket det inte finns tillräcklig kunskap om. Detta ger även ett ytterligare perspektiv på den omvårdnad och omhändertagande som ges prehospitalt och på akutmottagning, samt vad som kan förbättras inom det katastrofmedicinska området. Forskare och doktorander Inom området finns förutom programdirektörerna följande unga forskare/doktorander: Rebecca Forsberg (RF), med.dr., projekt 1a; 75%+1b; 15%. Veronica Strandberg (VS), doktorand (50% KcKM och 50% Statsvetenskap), projekt 1b. Annelie Holgersson (AH), doktorand, projekt 1b; 100%. Isabelle Doohan, fil. mag., doktorand, projekt 1c; 50%. Genom Socialstyrelsen stöd till KcKM Umeå:s verksamhet har således en välkommen rekrytering av unga forskare kunnat ske till det katastrofmedicinska området. Det gäller såväl redan disputerade under 2012 som doktorander. 1a. Oavsiktliga skadehändelser med tåg Ansvarig forskare: Rebecca Forsberg (RF), med.dr. Bakgrund: Tågtrafiken har ökat betydligt och hastigheterna stiger. Internationellt har även tågkatastroferna ökat och i Sverige har antalet allvarliga tillbud ökat med 63 % de fem senaste åren. Det planeras för en betydande kapacitetsökning trots att kapaciteten redan är mycket ansträngd och infrastrukturen åldras snabbare än vad dagens nivå på underhåll klarar att motverka. Avregleringen och den rådande konkurrensen på tågmarknaden innebär dessutom att branschen är oerhört fragmenterad vilket betyder att frågor som bl.a. berör säkerheten tenderar att falla mellan stolarna. Doktorsavhandlingen Train Crashes Concequences for Passengers belyser bety-

4 delsen av tågets interiör och vikten av ett effektivt räddningsarbete varför detta fortsättningsvis behöver utforskas. Verksamhetsidé: Skapa en gedigen kunskap vad gäller skadepanorama och skademekanismer samt kunskap kring räddningsarbete för att initiera och påbörja implementering av åtgärder till berörda avnämare i branschen. Verka för en samverkan mellan aktörer inom området, med sikte på införande av skadereducerande åtgärder och utvecklande av god katastrofmedicinsk krishanteringsförmåga. Övergripande målsättning: Belysa framgångsrika faktorer som skulle minimera skadekonsekvenserna och förbättra omhändertagande vid oavsiktliga skadehändelser med tåg, samt lägga grunden och initiera implementering av dessa åtgärder. Planerad verksamhet: 1) Rebecca Forsberg kommer att analysera och bearbeta intervjuer med bl.a. drabbade, ambulanspersonal, räddningstjänstpersonal och berörda från sjukhus som insamlats vid genomförd fältstudie (hösten 2013) av kraschen som inträffade i Santiago de Compostela 2013. 2) Under året samlas data in från enkäter och intervjuer med resenärer och ombordpersonal. Därigenom erhålls kunskap om syn på säkerhet och möjligheter för implementering av ökade säkerhetsåtgärder. Insamlat material kommer att bearbetas och analyseras. 3) Genom Referensgruppsmötet som genomförs i november 2013 och genomförda intervjuer och enkätundersökningar inleds arbetet med utvecklingen av en specifik design för implementeringsforskning med aktörer inom området. 4) Genom eventuella instruktörskurser inom Räddning vid stora tågkrascher (Luleå/Revinge) kommer ytterligare kunskaper att kunna inhämtas. 1b. Avsiktliga skadehändelser riktade mot kollektiva persontransporter Ansvariga forskare: Veronica Strandberg (VS), doktorand Annelie Holgersson (AH), doktorand Bakgrund: Terroristhandlingar har ökat i frekvens och intensitet under de senaste fyra decennierna. Attentaten riktas allt oftare mot den urbana kollektivtrafiken och många attentat skapar stora skador till följd av användning av sprängämnen. Tidigare storskaliga incidenter i andra delar av världen har tydligt visat vilka allvarliga konsekvenser antagonistiska dåd kan få. De har även tydliggjort svårigheterna i att skapa en krishanteringsförmåga som kan möta dessa hot. Självmordsbombningen i Stockholm julen 2010 påvisade att antagonistiska handlingar även sker inom vår nation och regeringens publikation "Ansvar och engagemang - en nationell strategi mot terrorism" underströk också att bombningar och misslyckade sådana ses som indikationer på att det finns en verklig risk för terroristattacker i Sverige. Att Sverige i stort varit förskonade för sådan våldsutövning innebär även att svensk sjukvårdspersonal inte är van att hantera det skadepanorama som dessa händelser kan medföra. Dessutom innebär attentat risker för sekundära hot riktade mot inblandad räddningspersonal, vilket försvårar den redan utmanande situation som masskadehändelser innebär. Inom ramen för forskningen som KcKM Umeå genomfört avseende attentat mot spårbunden trafik har det framkommit att det finns betydande utmaningar för svensk krishantering vad det gäller beredskap och respons inför sådana attentat. Den obeprövade krishanteringsorganisationen vid antagonistiska attentat

5 och oerfarenheten bland blåljusmyndigheter innebär en sårbarhet inom den svenska krisberedskapen. Avsikten hos KcKM Umeå är att bidra till att göra krisberedskapen mer robust genom utveckling av svensk katastrofmedicinsk kunskap, planering och träning. KcKM Umeås forskning om stora avsiktliga skadehändelser breddades under 2012 från att ha inbegripit attentat mot spårbunden trafik (VS) till att omfatta attentat mot alla slags kollektiva transportmedel inklusive terminaler (AH). Den förstnämnda delen har en starkare statsvetenskaplig prägel och behandlar mer övergripande institutionella och organisatoriska aspekter (VS). Den andra delen (AH) har fokus på att minska konsekvenserna av attentat genom ökad kunskap hos räddningspersonal på operativ nivå i anslutning till händelse och plats. Vi ser att de två spåren kompletterar varandra eftersom blåljusmyndigheternas handlingsutrymme mångt och mycket styrs av generella organisatoriska strukturer. För att det skall bringas förståelse i hur blåljusaktörer kan och bör agera så måste detta sättas in i ett bredare sammanhang. Verksamhetsidé: Projektet syftar till att utveckla förmågan till god katastrofmedicinsk krishantering vid antagonistiska attentat mot allmänna persontransporter inom olika kommunikationsslag och speciellt inom spårbunden trafik. Forskningen syftar till att utveckla förmågan på alla nivåer från normativ och strategisk nivå till den operativa nivån vid enskilda händelser. I ett senare skede finns avsikten att nyttja insamlad kunskap till att utveckla kurser inom området för insatspersonal på samma sätt som vi tidigare gjort beträffande stora buss- respektive tågkrascher. Övergripande målsättning: Den första delen av projektet som angår beredskap för ett eventuellt terroristattentat mot spårbunden trafik kommer att behandla både en svensk och en EU- kontext. Framförallt syftar arbetet till att identifiera och analysera kritiska punkter i det svenska krishanteringssystemet vid en stor masskadesituation samt utreda förutsättningar för samverkan över nationsgränser i händelse av en storskalig attack. Den andra delen av projektet ämnar stärka den operationella kapaciteten för räddningspersonal att hantera antagonistiska handlingar mot kollektivtrafik och relaterad infrastruktur. Den kommer å ena sidan att belysa tidigare forskning kring attentat och dess prehospitala hantering och å andra sidan utforska olika organisationsperspektiv inom de svenska blåljusmyndigheterna kring ansvar och risker i anslutning till antagonistiska attentat. Målsättningen i förlängningen är att i samverkan med andra aktörer inom transport-, katastrof och krishanteringsområdet initiera ett nätverksarbete med målet att i slutändan nå fram till ett utbildnings- och kursprogram för hantering av antagonistiska attacker mot allmänna kommunikationer. Planerad verksamhet: Att identifiera och analysera särskilt viktiga aspekter av svensk beredskap inför ett terroristattentat mot tåg eller tunnelbana. Detta sker genom en empiriskt studie som bygger på ett stort antal intervjuer med nyckelpersoner inom den spårbundna trafiken och olika blåsljusmyndigheter. Denna studie kommer att resultera i en vetenskaplig artikel. (VS) Att analysera hur en eventuell internationell samverkan kan se ut i händelse av en attack mot spårbunden trafik i Sverige. Detta är ett område som idag präglas av stora

6 frågetecken och denna empiriska studie blir ett viktigt bidrag till att förstå hur förutsättningar för samarbete över gränser kan utvecklas. Policy analys och intervjuer är den metodologiska utgångspunkten. (VS) För att förbättra kännedomen om katastrofmedicinska utmaningar i samband med antagonistiska attentat mot allmänna persontransporter kommer litteraturstudien som påbörjades under 2013 angående terroristattentat och dess hantering att slutföras och publiceras i en vetenskaplig tidskrift under året (AH). Samtidigt planerar doktorand Annelie Holgersson att genomföra en gästforskarperiod utomlands. Under året går fokus inom andra delen av projektet över till den svenska, operationella nivån. Här avses att skicka ut enkäter samt att genomföra fokusgruppintervjuer (och eventuellt individuella intervjuer) med polis, räddningstjänst och ambulansorganisationerna för att belysa deras olika organisationsperspektiv på ansvar och hotbild. (AH & VS) I samband med det nätverksarbete som genomförs av Rebecca Forsberg i avsnitt 1a, avses även frågeställningar avseende antagonistiska attentat att inkorporeras (RF 15%). 1.c Drabbades perspektiv på och erfarenheter av omhändertagande och omvårdnad efter en stor skadehändels (busskrasch) en studie som kan bidra till bättre omhändertagande Ansvarig forskare: Isabelle Doohan, doktorand; 6 månader Bakgrund: Inom det katastrofmedicinska området återfinns omfattande internationell och nationell forskning kring större skadehändelsers och naturkatastrofers psykologiska effekter på de drabbade, tex efter tsunamin i Asien 2004. Dessa studier bygger främst på data som samlats in via instrument som mäter psykologiska konsekvenser, som tex post-traumatiskt stressyndrom (PTSD) men också övriga mentala ohälsotillstånd efter olika former av katastrofer. Övrig forskning om hur drabbade har påverkats av stora skadehändelser inom kommunikationssektorn, t.ex. buss- eller tågkrascher, är däremot något bristfällig. Vårt fokus i denna studie skiljer sig från de flesta existerande studierna, eftersom avsikten är att kvalitativt utforska vad de drabbade har att berätta om omhändertagande och omvårdnad prehospitalt och på akutmottagning. Det kan bidra till förbättringar avseende skadeförebyggande arbete och omhändertagande. Genom att utvidga datainsamling till berättande intervjuer från drabbade kan deras upplevelser, det allmänna ohälsotillståndet och hälsobringande aspekter belysas på ett mer individuellt sätt, som även kan leda till att beskrivningar av t ex omhändertagande och vad man kan göra i förbättringssyfte inom katastrofmedicin. Genom att ta del av vad människor berättar, vare sig de är svårt traumatiserade fysiskt och/eller psykiskt eller helt oskadda, öppnar vi upp för en typ av kunskap som kan generera nya insikter, tillvägagångssätt och även vara teorigenererande. Härigenom kan resultat nås som ger implikationer för räddningsinsatser, medicinskt omhändertagande, efterföljande stöd, med mera.

7 Verksamhetsidé: Projektets relevans för samhällets krisberedskap är att förståelsen ökar för hur drabbade människor upplever omvårdnad och omhändertagande vid en räddningsinsats och den efterföljande insatsen på akutmottagning vid en masskadesituation. Därmed kan samhällets aktörer ges en möjlighet att utforma och anpassa den katastrofmedicinska beredskapen. Utöver detta kan förståelsen för drabbades situation både i det korta och långa perspektivet, göra det enklare för allmänhet, familjemedlemmar, frivilligorganisationer och arbetsgivare, att bidra med stöd och hjälp. Övergripande målsättning: Syftet är att förbättra den katastrofmedicinska krisberedskapen och omhändertagandet, både i det korta och långa perspektivet, genom att få en utökad förståelse för överlevandes situation. Arbetet ingår i en avhandlingsplan för Isabelle Doohan (Se bilaga). Det första delarbetet är färdigbearbetat och redan publicerat under 2013. Det syftade till att studera överlevandes erfarenheter från akutskedet av en stor busskrasch. Målsättningen 2014 är att i en longitudinell ansats fem år efter busskraschen följa upp de passagerare som överlevde. Det långsiktiga omhändertagandet och tillbakablickande på händelsen ger därmed underlag för överlevarnas syn på själva räddningsinsatsens komponenter och vad de anser kan göras för att förbättra den (delstudie II i avhandlingen och det som denna plan och ansökan för 2014 avser). Planerad verksamhet: Fem år efter den stora busskraschen utanför Uppsala 2007 har en andra omgång intervjuer genomförts med 54 av 56 överlevande. Dessa kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet på halvtid som beräknas starta 1 januari 2014 efter doktorandens föräldraledighet. Den ordagrant utskrivna texten från intervjuerna ska analyseras med kvalitativ innehållsanalys. Den omfattande uppföljningen av passagerarna (54 fall) bör ge denna studie styrka och robusthet. Även kvantitativa data kan komma att inkluderas. Handledare i dessa avsnitt är bitr programdirektören, professor Britt-Inger Saveman, som har stor erfarenhet av kvalitativa studier. I ett senare skede genomförs studier av hur kraschen har påverkat deras vardagliga liv och hälsa (delstudie III). Här planeras en samverkan med KcKP. I ett ännu längre forskningsperspektiv avses att i ytterligare arbete/n utforska hur mindre vanliga aktörer på en stor skadeplats, exempelvis privatpersoner ( bystanders ), frivilligorganisationer etc., agerar vid en stor skadehändelse och hur deras insatser kan nyttjas. Detta kommer att bli ett relativt omfattande framtida arbete/projekt som ligger sist i doktorandkarriären och som kan komma att innebära en samverkan med KcKM Linköping som också närmat sig den arenan. 2. Prehospitalt omhändertagande vid masskadesituation i kall miljö Ansvariga forskare: Dr. Otto Henriksson, läkare, anestesi och intensivvård, Mälarsjukhuset, Eskilstuna, otto.henriksson@surgery.umu.se Dr. Peter Lundgren, läkare, internmedicin och kardiologi, Hallands sjukhus, Halmstad, peter.lundgren@surgery.umu.se Bakgrund: Vid skadehändelser i utomhusmiljö utsätts skadade ofta för mer eller mindre uttalad kylstress och särskilt vid större skadehändelser och katastrofer med många skadade, tidskrävande evakuering och/eller begränsade transportresurser är

8 risken för nedkylning stor. Vid sjunkande kroppstemperatur tillkommer redan vid lätt nedkylning, förutom ökat obehag och upplevelse av kyla, en respiratorisk och cirkulatorisk påverkan med signifikant ökad risk för utveckling av komplikationer, multiorgansvikt och död jämfört med normoterma. Initiala åtgärder omfattar skydd och isolering, dvs passiv värmetillförsel. Olika isolermateriels egenskaper har studerats i en avhandling från KcKM Umeå (maj 2012). Trots att såväl nationella som internationella riktlinjer poängterar vikten av att skydda mot vind och väta, så är vind- och vattenskyddade material idag ovanliga inom svensk räddningstjänst och ambulanssjukvård. I tillägg till skydd och isolering rekommenderas därtill i nationella och internationella riktlinjer att aktiv värmetillförsel skall övervägas redan på skadeplats och under transport. I ytterligare en avhandling från KcKM Umeå (maj 2012) har också metod och effekt av olika materiel för värmetillförsel studerats. I dagsläget saknas materiel för aktiv värmetillförsel på de flesta enheter inom svensk ambulanssjukvård. Vi anser att det är av stor vikt att tillföra ytterligare kunskap inom detta område och avser därför explorera erfarenheter och traditioner av idag använd materiel vad avser isolering och aktiv uppvärmning i norden och alpländerna. Verksamhetsidé: Att genomföra studier avseende tillämpad metodik i Sverige och andra länder vad avser skydd mot kyla vid prehospitalt omhändertagande av skadade, speciellt i masskadesituation. I detta arbete kommer fakta i våra avhandlingar att utgöra en del av den vetenskapliga grunden för denna studie. Övergripande målsättning: (i) Att genomföra en kartläggning avseende vilka materiel, metoder och riktlinjer för skydd mot kyla som idag används inom svensk och skandinavisk prehospital sjukvård. (ii) Att inhämta nya och kompletterande idéer avseende materiel, metoder och behandlingsriktlinjer från prehospitala enheter utanför Skandinavien och då med fokus på alpregionen. (iii) Baserat på denna kartläggning utföra analys och jämförelse mellan såväl regioner inom landet som länder emellan i avsikt att finna optimala lösningar anpassade för svenska förhållanden. Planerad verksamhet: Insamling av data planeras ske genom enkäter till beredskapshandläggare, ambulansläkare och personer i motsvarande befattningar, samt genom intervjuer med utvalda personer ur ovanstående kategorier och genom diskussioner i samband med studiebesök vid utvalda enheter. Färdigställande av projektplan har genomförts under första hälften av 2013 och insamling av data genomförs under andra hälften 2013. Analys av insamlade data samt färdigställande och publicering av manuskript kommer att genomföras under 2014. Umeå 2013-08-30 Bitr. Programdirektör/professor Britt-Inger Saveman Programdirektör/professor Ulf Björnstig