FÖRSTA HJÄLPEN FÖR SJUKFÖRSÄKRINGEN TCOs förslag för att skapa trygghet i försäkringen. 2011-03-31
Författare Åsa Forsell Avdelningen för samhällspolitik och analys, TCO asa.forsell@tco.se Tel 08-782 91 74
FÖRSTA HJÄLPEN FÖR SJUKFÖRSÄRINGEN Sammanfattning av TCOs förslag till första hjälpen för sjukförsäkringen. För allas trygghet. Återinför tidsbegränsad sjukersättning i ny och utvecklad form rehabiliteringsersättning med individanpassade aktiva åtgärder för rehabilitering och återgång i arbete. Nedsatt eller utebliven ersättning får endast förekomma om en sjukskriven nekar till att delta i erbjuden rehabiliteringsaktivitet. Samstämmiga myndighetsbeslut hos Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen genom samsyn och gemensam beredning i individuella ärenden. Tidsgränserna i rehabiliteringskedjan bör vara rekommendationer snarare än definitiva tidsgränser. Låt sjukpenning med arbetslivsintroduktion utgå i stället för aktivitetsstöd under de tre månaderna med arbetslivsintroduktion. Därefter samstämmiga myndighetsbeslut enligt ovan. Inrätta ny instans för omprövning av Försäkringskassans (och Arbetsförmedlingens) beslut kring sjukförsäkringen. För enklare, snabbare och mindre kostsam process för de sjukskrivna att få sitt ärende prövat. Förslagsvis partsammansatt grupp med rådgivande funktion. Inrätta en rehabiliteringsombudsman som sjukskrivna kan vända sig till för råd och stöd i sjukförsäkrings- och rehabiliteringsfrågor. Inledning Sedan 2008 har stora förändringar genomförts inom sjukförsäkringen. Övergripande kan man säga att förändringarna har stramat upp försäkringsvillkoren för de sjukskrivna både vad gäller sjukpenning och sjukersättning. För sjukpenningen har tidsgränser införts för när den sjukskrivnas arbetsförmåga ska bedömas samt regler angående mot vilket arbete som arbetsförmågan ska prövas (det arbete personen är sjukskriven från, ett annat arbete hos samma arbetsgivare eller annat arbete på arbetsmarknaden). Ersättningsgraden sänks efter ett års sjukfrånvaro och efter två och ett halvt år kan man inte erhålla sjukpenning längre, utom i vissa undantagsfall. Beträffande sjukersättning (f.d. förtidspension) har mer strikta 1
bedömningar införts så att enbart personer som inte förväntas kunna arbeta igen under all överskådlig framtid kan beviljas ersättning. Den tidsbegränsade sjukersättningen har slopats helt. Personer som uppnår maximal tid inom sjukförsäkringen (maximal tid med sjukpenning eller slutdatum för tidsbegränsad sjukersättning) utförsäkras och får under tre månader delta i arbetsförmedlingens program arbetslivsintroduktion. Under denna period erhåller de utförsäkrade aktivitetsstöd, vilket motsvarar nivån inom arbetslöshetsförsäkringen. En aktivitetsersättning motsvarande 80 procent av tidigare inkomst kan erhållas om arbetsvillkor och medlemsvillkor inom arbetslöshetsförsäkringen uppfylls. Annars blir ersättningen 223 kronor per dag. Vissa undantag har införts för att underlätta för de som utförsäkras från sjukförsäkringen att erhålla aktivitetsstöd motsvarande den inkomstrelaterade ersättningen från arbetslöshetsförsäkringen, men många erhåller ändå lägsta nivån. Förändringarna i sjukförsäkringen blev inte helt bra, vilket även regeringen håller med om. Ansvarig minister Ulf Kristersson har aviserat att regeringen ska lägga förslag under våren 2011 om förändringar som de anser nödvändiga för att sjukförsäkringsreformen ska fungera bättre, men utan att göra avkall på intentionerna med reformen 1 Samtidigt arbetar en parlamentarisk utredning med mer långsiktiga frågeställningar kring sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen 2. Men problemen måste lösas skyndsamt. Svåra fall och personliga tragedier syns i media varje vecka. Allt fler kräver att reglerna ändras, bland annat Svenska kyrkan som vittnar om människor med ökade behov på grund av de nya sjukförsäkringsreglerna som söker ekonomisk hjälp från kyrkan för att klara vardagen. Även inom alliansen hörs allt oftare kritik. Vilka är då de stora problemen med sjukförsäkringen som snabbt behöver rättas till? Och hur bör man göra? Nedan sammanfattas en bild av dagens sjukförsäkringsproblematik och vilka förslag till lösningar TCO ser. Inledningsvis beskrivs dagsaktuella uppgifter om hur allmänheten ser på sjukförsäkringen ur ett trygghetsperspektiv. Vad anser allmänheten om sjukförsäkringen och de genomförda förändringarna? Vi har låtit undersökningsföretaget Novus fråga hur folk ser på sjukförsäkringen ur ett trygghetsperspektiv 3. Resultatet visar att två av tre känner osäkerhet kring om de skulle klara sig ekonomiskt om de skulle bli långvarigt sjuka och borta från arbetet i ett och ett halvt år. Lika många känner också osäkerhet kring om de skulle få det stöd de behöver för att komma tillbaka i arbete. Att enbart knappt en av tre känner sig trygg inför en situation som 1 Se till exempel DN Debatt 2010-11-11. 2 Direktiv 2010:48 Hållbara försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet 3 Undersökningen genomfördes i Novus riksrepresentativa webbpanel 17-22 mars och 24-28 mars 2011. Ett tusen webintervjuer har genomförts bland personer i åldersgruppen 18-65 år. Övergripande resultat från undersökningen sammanfattas i rapporten Allmänhetens förtroende för sjukförsäkringen 2011-03-31. 2
sjukfrånvarande är ett för dåligt betyg på dagens sjukförsäkring. Själva syftet med försäkringar och socialförsäkringar är ju att skapa trygghet för dem som omfattas av försäkringen. När vi frågar om förändringarna inom sjukförsäkringen är det så många som sju av tio som anser att förändringarna har haft negativa effekter för de sjukskrivnas ekonomiska situation. Enbart ett fåtal (6 procent) anser att förändringarna har haft positiva effekter. Vad gäller förändringarnas effekter för de sjukskrivnas möjligheter att återkomma i arbete är folk mindre negativa. Fyra av tio anser att förändringarna har haft negativa effekter i det avseendet, medan två av tio anser at förändringarna har haft positiva effekter. Undersökningens resultat visar också att folk har större förtroende för arbetsgivaren än för Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen vad gäller möjligheterna att ge bra stöd för rehabilitering och återgång i arbete vid långvarig sjukfrånvaro. Hälften av de tillfrågade anser att arbetsgivaren ger bra stöd till sjukskrivna att komma tillbaka i arbete, medan enbart 15 respektive 10 procent anser att Försäkringskassan respektive Arbetsförmedlingen gör det. Det första huvudproblemet: För svag ekonomisk trygghet när man inte kan arbete på grund av sjukdom Det främsta syftet med försäkringar och även med socialförsäkringar är att skapa trygghet. Man försäkrar sig mot att bli lidande om skada inträffar, om till exempel ens hus brinner ner eller om man krockar med bilen står försäkringsbolaget för de kostnader som uppkommer exklusive självrisk. Att individen står för en del av kostnaderna genom självrisk är nödvändigt då individen kan ha ett informationsövertag relativt försäkringsgivaren. Risken för överutnyttjande eller missbruk minskas genom självrisk och kontroll. En socialförsäkring ger alla i befolkningen skydd mot vissa händelser. Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet i händelse av att man drabbas av sjukdom, skada eller funktionsnedsättning som gör att man inte kan arbeta. Vårt system bygger på en självrisk i form av dels karensdag (ingen ersättning den första sjukfrånvarodagen) dels ersättningsnivå som är lägre än den på grund av sjukfrånvaro uteblivna löneinkomsten. Ersättningsnivån är mellan 64 och knappt 80 procent beroende på sjukfallets längd. Det finns också ett tak för ersättningen som gör att höga lönenivåer inte kompenseras inom sjukförsäkringen. 4 Sedan 2008 kan sjukpenning erhållas under sammanlagt 2,5 år med lägre ersättning, det vill säga högre självrisk, efter ett års sjukskrivning. I vissa undantagsfall kan ytterligare tid med sjukpenning beviljas. Om arbetsförmågan av medicinska skäl är långsiktigt eller 4 Däremot finns ofta generöst kompletterande skydd för höga lönenivåer genom kollektivavtal på arbetsmarknaden. Lägre lönenivåer omfattas också ofta av kompletterande skydd genom kollektivavtal, men här rör det sig oftast om lägre belopp då huvuddelen av dessa inkomster skyddas av sjukförsäkringen. 3
stadigvarande nedsatt har sjukersättning 5 (förtidspension) kunnat beviljas. Självrisken är högre vid långvarig nedsättning av arbetsförmågan i och med att ersättningsnivån uppgår till 64 procent av tidigare inkomst (antagandeinkomsten). Sedan 2008 beviljas sjukersättning enbart om arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt. Med detta avses att nedsättningen ska bedömas vara bestående för all överskådlig framtid och att medicinsk behandling eller rehabilitering inte bedöms kunna leda till att arbetsförmågan återfås. Många tvingas lämna sjukförsäkringen fast de egentligen hör hemma där Det finns personer som på grund av sjukdom inte kan arbete under en längre period än 2,5 år, utan att arbetsförmågan för den skull förväntas vara stadigvarande nedsatt fram till att det är dags för ålderspension. Psykiskt sjuka är ett exempel. Det är stigmatiserande för dem att förtidspensioneras (ges stadigvarande sjukersättning) och därmed förlora hoppet om att återkomma till arbetslivet, samtidigt som det inte är bra för tillfrisknandet att leva i en ekonomiskt otrygg tillvaro fylld av oro och stress. Nu återvänder tidigare utförsäkrade till sjukförsäkringen efter en period i arbetslivsintroduktion. Omkring hälften av dem som lämnat sjukförsäkringen på grund av maximal tid med sjukpenning eller tidsbegränsad sjukersättning återvänder nu till sjukförsäkringen enligt Försäkringskassans egna siffror 6. Försäkringskassan kallar dem återvändarna. Regeringen uppskattade i ett tidigare skede att enbart tio procent skulle återvända. Med nuvarande nivåer ställer vi oss frågande till om detta verkligen ligger i linje med reformens intentioner. Nollklassade kan inte återvända till sjukförsäkringen med sjukpenning Nollklassade kan inte återvända till sjukförsäkringen med sjukpenning, då de saknar sjukpenninggrundande inkomst. TCO och andra varnade redan innan reformens genomförande för att de nollklassade står försäkringslösa efter att deras tidsbegränsade sjukersättning tagit slut. De nollklassade är i första hand de som enbart haft garantiersättning i sin tidsbegränsade sjukersättning och ingen inkomstrelaterad ersättning på grund av avsaknad av tidigare inkomst (antagandeinkomst/sjukpenninggrundande inkomst). Var dessa personer tar vägen och hur de försörjer sig finns det ingen samlad information om. Vissa kan återfinnas inom arbetsmarknadspolitiken och/eller med ekonomiskt försörjningsstöd från kommunen, medan andra klarar sig ekonomiskt genom att de lever tillsammans med en partner. 5 Sjukersättning gäller för personer som är 30 år eller äldre, medan motsvarande stöd ges i form av aktivitetsersättning för personer under 30 år (mellan 19 och 29 år). 6 Uppföljning av de personer som uppnådde maximal tid i sjukförsäkringen vid årsskiftet 2009/2010 eller under första och andra kvartalet 2010. Återrapportering enligt regleringsbrevet för 2010. Uppdaterade siffror med status hos Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan den 31 oktober, Försäkringskassan, Dnr 052245-2010 4
Lösning: Det finns behov av en ersättning motsvarande tidsbegränsad sjukersättning som inte längre kan beviljas. Rätten till tidsbegränsad sjukersättning bör därför återinföras i en ny och utvecklad form, kan till exempel kallas för rehabiliteringsersättning. Ersättningsformen behöver kompletteras med individanpassade aktiva åtgärder för att ta tillvara allas möjligheter till rehabilitering och återgång i arbete. En plan bör upprättas för vad som kan göras för att öka chanserna till återgång i arbete. Planen bör utarbetas gemensamt av flera aktörer; den sjuka och personer från Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, vården och arbetsgivaren/företagshälsovård (i de fall individen har en anställning). Samordningsansvar bör preciseras i varje enskilt fall. Många sjuka görs beroende av stöd från familj och samhälle De lägsta nivåerna inom aktivitetsstödet är för låga, lägre än normen för försörjningsstöd inklusive boendekostnader. Man är berättigad till ekonomiskt försörjningsstöd om man är ensamstående och enbart har lägsta nivån inom aktivitetsstödet som är 223 kronor om dagen, vilket motsvarar 4 906 kronor i månaden. Lever man tillsammans med någon beror rätten till försörjningsstöd även på ens partners inkomst då behovsprövning görs mot hushållets sammanlagda inkomster. Har en utförsäkrad med lägsta ersättningsnivån en partner med en månadsinkomst på 10 000 kronor eller mer är hushållet inte berättigad till ekonomiskt försörjningsstöd från kommunen (givet en boendekostnad på 6 500 kronor) 7. Att man är sammanboende ändrar inte det faktum att den utförsäkrades inkomst är låg, men det blir ens partner eller den gemensamma hushållsekonomin som tvingas ta hela ekonomiska ansvaret för de minskade inkomster som utförsäkringen för med sig. Utförsäkringarna från socialförsäkringen har ökat behoven av ekonomiskt försörjningsstöd, men har också satt press på hushållens gemensamma inkomster. Även lägsta nivån inom arbetslöshetsförsäkringen (320 kr per dag) är så låg att man ofta har rätt till ekonomiskt försörjningsstöd. Ensamstående med ersättning om 320 kr per dag kan erhålla försörjningsstöd om de ansöker om det, medan sammanboende tvingas leva på andra hushållsmedlemmars inkomster i de fall den gemensamma hushållsinkomsten är på sådan nivå att rätt till ekonomiskt försörjningsstöd inte föreligger. Hushåll där ena parten är utförsäkrad och erhåller 320 kronor om dagen har rätt till ekonomiskt försörjningsstöd från kommunen om sammanboendes inkomst inte överstiger 8 100 kronor per månad 8. Finns det barn i hushållet förändras rätten till försörjningsstöd och då kan även bostadsbidrag vara aktuellt. 7 Vid en boendekostnad om 5 000 kronor i månaden erhåller ett sammanboende-hushåll där ena personen har lägsta nivån inom aktivitetsstödet (223 kronor om dagen) inte något ekonomiskt försörjningsstöd från kommunen om den andra personen i hushållet tjänar 8 300 kronor i månaden eller mer. Typfallsberäkningarna baseras på Statistiska Centralbyråns Fasit-modell (modellår 2009) och gäller för år 2011. 8 Även här gäller typfallet en boendekostnad om 6 500 kronor. Om hushållets boendekostnad är lägre och uppgår till 5 000 kronor har hushållet inte rätt till ekonomiskt försörjningsstöd om den utförsäkrades partner har en inkomst motsvarande 6 300 kronor i månaden eller mer. 5
Många utförsäkrade vittnar om att de känner sig utpekade som en belastning för samhället (tärande, problematisk grupp mm). Vid utförsäkring som innebär sänkt ersättning går de sjukskrivna ofta från en situation där de varit självförsörjande till en situation där de antingen är beroende av inkomstprövat stöd från samhållet eller mer direkt är beroende av sin partners inkomst. Att fler och fler får så låga ersättningar rimmar illa med huvudtanken i det svenska systemet att trygghetssystem och skatter ska baseras på individens inkomster och inte familjens. På längre sikt behöver lägsta nivån höjas för ersättning vid arbetslöshet. Detta bör ligga inom ramen för den parlamentariska socialförsäkringsutredningens uppdrag att lämna förslag kring. Rätten till bostadstillägg för pensionärer (BTP) har gått förlorad för många. Personer som utförsäkras från tidsbegränsad sjukersättning har i och med utförsäkringen inte längre rätt till bostadstillägg. Detta är bakvänt eftersom ersättningen under perioden med arbetslivsintroduktion och fortsatt deltagande i arbetsmarknadspolitiska åtgärder allt som oftast är lägre än den sjukersättning de har erhållit. Personerna hänvisas i stället till att söka ekonomiskt försörjningsstöd hos kommunerna (tidigare kallat socialbidrag) - samhällets yttersta skyddsnät - som många drar sig för att behöva söka och som kan ställa krav på individen och hushållet att till exempel göra sig av med bil eller bostadsrätt. Man tvingas i högre grad bli beroende av sin partners inkomst, familjens samlade inkomster. Lösning: Om tidsbegränsad sjukersättning återinförs slipper många individers ekonomi haverera under tiden efter utförsäkring och innan personerna återvänder till sjukförsäkringen. Dessutom föreslås nedan olika lösningar för att fel personer inte ska tvingas lämna sjukförsäkringen, vilket också minskar risken att fel personer hamnar med ersättning motsvarande lägsta nivån inom aktivitetsstödet. Ett återinförande av tidsbegränsad sjukersättning (enligt förslag ovan) ger personerna i fråga rätt till bostadstillägg för pensionärer (BTP), vilket minskar trycket på hushållens gemensamma inkomster utan att utsätta hushållet för de åtgärder/prövningar som skulle behövas för att ekonomiskt försörjningsstöd skulle kunna erhållas. Det andra huvudproblemet: För svag trygghet i möjligheten till stöd för rehabilitering och återgång i arbete om man blir sjukskriven Det ligger både i den enskildes och i samhällets intresse att den tid en person är sjukfrånvarande från arbete är lagom lång. Det behövs tid för att tillfriskna och återfå arbetsförmåga - man bör inte gå tillbaka i arbete innan man återfått arbetsförmågan och man bör inte vara sjukskriven när sjukdomen inte längre utgör ett hinder för att arbete. Sjukförsäkringen ska ge ekonomiskt trygghet, men också tryggheten i vetskapen om att man verkligen kan vara sjukskriven när man inte kan arbeta. De flesta sjukskrivna återfår sin arbetsförmåga och kan återgå till sitt arbete på sin gamla arbetsplats efter medicinsk rehabilitering och eventuellt arbetsplatsanpassning. Andra sjukskrivna, ofta de som är långvarigt sjukskrivna, har svårt att återgå till sitt tidigare arbete 6
och sin tidigare arbetsplats på grund av att deras arbetsförmåga inte är densamma som innan. För att hitta tillbaka till arbetslivet behöver man stöd i synnerhet om sjukdomen och ens arbetsförmåga gör att man behöver byta arbete. Det ligger i både individens och samhällets intresse att vid rätt tidpunkt ta ställning till om personen i fråga bedöms kunna komma tillbaka till sitt nuvarande arbete eller inte. Om personen inte kan komma tillbaka behöver han eller hon hitta vilka andra arbeten som skulle kunna fungera. Samhället behöver se till att individen får det stöd som behövs för att ett sådant arbete ska kunna bli aktuellt. Enbart krav på individen den sjuke Rehabiliteringskedjan innehåller mest krav på individen snarare än att skapa möjligheter för rehabilitering. Kraven på arbetsgivaren, Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen är otillräckliga. På längre sikt och inom ramen för den parlamentariska socialförsäkringsutredningen bör man överväga att skapa ekonomiska incitament och sanktionsmöjligheter för att få arbetsgivare och eventuellt även Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen att arbeta mer aktivt med rehabilitering och stöd i olika former för att underlätta för sjukskrivna att återgå i arbete. Lösning: Nedsatt eller utebliven ersättning ska endast kunna komma ifråga om den sjukskrivne nekar delta i erbjuden rehabiliteringsaktivitet. Olika bedömning av arbetsförmåga sätter individen i klistret Det finns fortfarande fall som bedöms olika mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen beträffande sjukskrivnas/utförsäkrades arbetsförmåga. Man kan vara för frisk för att vara sjukskriven men för sjuk för att delta i arbetsmarknadspolitiska program och stå till arbetsmarknadens förfogande. Lösning: Individuella bedömningar bör göras av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen tillsammans. Samstämmiga myndighetsbeslut bör fattas i de individuella fallen genom samsyn och gemensam beredning i individuella ärenden. Den sjukskrivne, vården och den sjukskrivnes arbetsgivare och eventuell företagshälsovård behöver naturligtvis involveras i myndigheternas handläggning av ärenden. Tidsgränserna är för hårda Många vittnar nu om att personer tingas sluta sin anställning redan efter ett halvårs sjukskrivning på grund av de fasta tidsgränserna inom rehabiliteringskedjan. Även arbetsgivare upplever problem när en arbetstagare som arbetsgivaren gärna vill ha kvar tvingas söka andra arbeten för att inte förlora sin ekonomiska ersättning. Särskilt problematiskt kan detta vara för personer med delvis nedsatt arbetsförmåga och ett arbete där 7
de fungerar. Med nuvarande regelverk kan de tvingas säga upp sig till förmån för att i stället vara arbetslös på heltid. Det finns absolut en poäng med tydlighet och transparens så att alla vet vad som gäller vid olika tidpunkter. Frågan är dock om det är det mest effektiva i något så varierande som bedömning av olika individers olika sjukdomsförlopp och hur dessa påverkar respektive individs arbetsförmåga och möjligheter att återgå till sitt specifika nuvarande arbete. Ett helhetsgrepp över hur, när och mot vilket arbete arbetsförmågan ska bedömas behöver tas och regelverket behöver samordnas mellan sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen Detta bör ligga inom ramen för den parlamentariska socialförsäkringsutredningen. Forskning behövs kring när under en sjukskrivningsperiod som det är effektivt gå tillbaka till sitt ordinarie arbete och när en sjukskriven person bör söka sig till andra arbeten? Hur långt är det effektivt att försäkringsskyddet sträcker sig? Regeringen har även gett Försäkringskassan i uppdrag att lägga förslag kring bedömning av arbetsförmåga. Lösning: Tidsgränserna inom rehabiliteringskedjan bör vara rekommendationer för när en prövning generellt kan vara aktuellt snarare än definitiva gränser för vad som alltid ska gälla. I väntan på förslag till fungerande helhetslösning och samordning med arbetslöshetsförsäkringen bör individuella bedömningar göras av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen tillsammans, då kunskaper om ett på arbetsmarknaden förekommande arbete finns hos Arbetsförmedlingen snarare än hos Försäkringskassan. Samstämmiga myndighetsbeslut i de individuella fallen genom samsyn och gemensam beredning i individuella ärenden. Den sjukskrivna, vården och den sjukskrivnes arbetsgivare och eventuell företagshälsovård behöver naturligtvis involveras i ställningstagandet. Fel personer tvingas lämna sjukförsäkringen Felbedömning kan sägas ha gjorts i de fall utförsäkrade återvänder till sjukförsäkringen efter tre månader inom arbetslivsutveckling. Det blir en rundgång för de utförsäkrade som inte kan arbeta efter tre månader med arbetslivsintroduktion och därpå eventuellt deltagande i arbetsmarknadspolitiskt program och som inte har stadigvarande nedsatt arbetsförmåga. Dessa personer finns och syns i Försäkringskassans statistik och prognoser. Siffrorna indikerar att ökningen av sjukfrånvaron som prognostiseras nästan uteslutande kommer att röra sig om personer som kommer tillbaka till sjukförsäkringen från en period utanför densamma efter tidigare utförsäkring. Försäkringskassan kallar gruppen återvändarna. Inga särskilda regelverk eller åtgärder finns för dessa personer, utan de kan komma att gå igenom rehabiliteringskedjans alla steg en gång till. Man kan se det som om fel personer har utförsäkrats många har tvingats lämna sjukförsäkringen för en tid för att sedan återvända i sämre skick (psykiskt/fysiskt) och i sämre ekonomisk situation än tidigare. Att nollklassade står försäkringslösa och inte kan återvända till sjukförsäkringen med sjukpenning har beskrivits ovan. 8
Lösning: Låt inte någon lämna sjukförsäkringen innan det är säkerställt att de har arbetsförmåga nog att söka arbete, delta i arbetsförmedlingens arbetsmarknadspolitik med ersättning från arbetslöshetsförsäkringen eller utbilda sig. Efter maximal tid med sjukpenning vore en lösning att låta sjukpenning med arbetslivsintroduktion utgå under tre månader varefter gemensamt beslut fattas av Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen angående personens arbetsförmåga och fortsatt ersättningsform. Då behöver inte någon lämna sjukförsäkringen i onödan som är fallet idag. Svårt för sjukskrivna att få sitt ärende prövat Många som drabbas av de nya sjukförsäkringsreglerna önskar få sitt ärende omprövat. LO- TCO rättsskydd ser ökande antal fall där Försäkringskassan frekvent hänvisar till att individen får överklaga om de vill få Försäkringskassans beslut omprövat. Långvarigt sjuka och utförsäkrade har ofta inte kraft att driva ett ärende till rätten. Kostnad för juridiskt biträde kan också vara för stor för långvarigt sjukskrivna som får beslut om att de ska få sin sjukpenning indragen. Lösning: Inrätta en ny instans för omprövning av Försäkringskassans (och Arbetsförmedlingens) beslut kring sjukförsäkringen. Enklare, snabbare och mindre kostsam process behövs för de sjukskrivna att få sitt ärende prövat. Förslagsvis kan det vara en partssammansatt grupp med rådgivande funktion. Sjukskrivna behöver också en instans att vända sig till för råd och stöd i sjukförsäkrings- och rehabiliteringsfrågor - en rehabiliteringsombudsman. Föreslagna instanser kan eventuellt samordnas. 9
TCO TCO är en facklig centralorganisation som har 15 medlemsförbund med tillsammans 1,2 miljoner medlemmar. Därav är 60 000 studerandemedlemmar i något av fackförbunden inom TCO. Bland TCO-förbundens medlemmar finns många olika yrkesgrupper, allt från civilekonomer, jurister, civilingenjörer och statsvetare till socionomer, lärare, sjuksköterskor, poliser och skådespelare. TCO är den fackliga centralorganisation vars förbund organiserar flest akademiker. TCO-förbunden finns inom alla områden på arbetsmarknaden, inom såväl privat och offentlig sektor som inom tjänste- och tillverkningsindustrin. Fackförbunden har stora kunskaper och lång erfarenhet av de spelregler som gäller mellan anställda och arbetsgivare. Vill du veta mer? Gå in på www.tco.se
t j ä n s t e m ä n n e n s c e n t r a l o r g a n i s a t i o n l i n n é g a t a n 1 4, 1 1 4 9 4 s t o c k h o l m t e l 0 8-7 8 2 9 1 0 0, t c o. s e m a r s 2 0 1 0 a v d e l n i n g e n f ö r k o m m u n i k a t i o n & o p i n i o n t w w w. t c o. s e