Arkeologisk utredning steg 1 och KMKB för vindpark i områdena Kärmsjön, Ranasjön och Salsjön

Arkeologisk utredning steg 1 och KMKB för vindpark i områdena Kärmsjön, Ranasjön och Salsjön Socken: Edsele, Junsele, Ramsele, Resele och Ådals-Liden Landskap: Ångermanland Kommun: Sollefteå Län: Västernorrlands län Rapportnummer 2011:26 Britt-Marie Hägerman och David Loeffler

Murberget Länsmuseet Västernorrlands dnr: 2011/202 Socken: Edsele, Junsele, Ramsele, Resele och Ådals-Liden Landskap: Ångermanland Kommun: Sollefteå Län: Västernorrland Ek. kartblad: 19G 6-7 i-j Sör-Moflo, 19H 6-7 a-b Ådals-Liden, 19G 8-9 i-j Forsnäset, 19G 8-9 g-h Ramsele, 20G 4-5 i-j Vallen, 20G 6-7 g-h Skirsjöberget och 20G 6-7 i-j Stuguvattenkälen Rapport från Murberget 2011:26 Arkeologisk utredning steg 1 och KMKB för vindpark i områdena Kärmsjön, Ranasjön och Salsjön Britt-Marie Hägerman och David Loeffler 2011 Murberget Länsmuseet Västernorrland, Härnösand och NordanVind vindkraft AB, Älandsbro. Omslagsbild: Ett urval av skyltar i området. Foto Britt-Marie Hägerman. ISSN 2000-0111

Sammanfattning Inför planerna på en vindpark inom områdena Kärmsjön, Ranasjön och Salsjön i Edsele, Junsele, Ramsele, Resele och Ådals-Lidens socknar i Ångermanland samt Sollefteå kommun i Västernorrlands län har NordanVind vindkraft AB låtit genomföra en frivillig arkeologisk utredning och kulturmiljökonsekvensbeskrivning (KMKB) som kulturhistoriskt planeringsunderlag för den kommande miljökonsekvensbeskrivningen och tillståndsprövningen. Murberget Länsmuseet Västernorrland genomförde utredningen som om-fattade byrå- och fältinventering samt efterföljande antikvarisk besiktning/ kontroll i fält. Det tre delområdenas utmarksprägel samt avsaknaden av kulturlämningar, kulturmiljöer och kulturhistoriskt intressant bebyggelse innebär att områdets sårbarhet inför en vindparksetablering är mycket liten och att kulturmiljöpåverkan praktiskt taget uteblir. Däremot kan flera kulturlämningar beröras på objektnivå. Bergtjärnbodarna är en övrig kulturhistorisk lämning som ligger intill dock utanför enklaven Kufloberget inom delområdet Ranasjön och kommer att utsättas för ett visst mått av audio-visuell påverkan. Forsåsbodarna en fast fornlämning intill dock utanför delområdet Salsjön kommer även den att utsättas för ett viss mått av audio-visuell påverkan. Fångstgroparna väster om samt utanför enklaven Ranasjöhöjden inom delområdet Ranasjön är fasta fornlämningar. Två ligger endast tio meter från den skogsbilväg som kommer att användas som vindparkens tillfartsväg. Om vägen måste förbättras kommer det troligen att påverka fångstgroparna. Om projektets nuvarande planlösning inte ändras föreslås inga övriga antikvariska åtgärder utöver hänsyn genom att en skogsridå lämnas mellan vindkraftsparken och fäbodarna i syfte att dämpa det audio-visuella intrycket. Om tillfartsvägen mot Ranasjöhöjden inte behöver ändras föreslås inga övriga antikvariska åtgärder utöver hansyn. Däremot om tillfartsvägen måste breddas, förstärkas eller på annat sätt ändras bör man överväga att till Länsstyrelsen ansöka om tillstånd att ta bort fångstgroparna genom en särskild undersökning enligt kulturmiljölagens 2:a kapitel, 12-13:e paragrafer. 1

Innehållsförteckning Sammanfattning... 1 Innehållsförteckning... 3 Inledning... 5 Syfte... 6 Målsättning... 6 Utredningens genomförande... 6 Byråinventering... 6 Fältinventering... 6 Dokumentation... 7 Utredningsområde... 7 Områdesbeskrivning... 7 Områdesbeskrivning - Kärmsjön... 7 Områdesbeskrivning - Ranasjön... 7 Områdesbeskrivning - Salsjön... 7 Tidigare antikvarisk verksamhet... 7 Resultat... 9 Kulturhistoriska lämningar... 9 Markanvändning, ortnamn, historiska kartor och bebyggelse... 15 Kulturmiljöer... 16 Utredningsområdets kulturhistoria och kulturvärden... 16 Sårbarhetsanalys och kulturmiljöpåverkan... 16 Åtgärdsförslag... 17 Referenser... 18 Publikationer och rapporter... 18 Historiskt kartmaterial... 19 Internet... 19 Tekniska och administrativa uppgifter... 20 Bilaga 1. Beskrivningar... 21 Bilaga 2. Fotoförteckning... 26 Bilaga 3. Fotografier... 26 3

Inledning Inför planerna på en vindpark inom delområdena Kärmsjön, Ranasjön och Salsjön i Edsele, Junsele, Ramsele, Resele och Ådals-Lidens socknar, Sollefteå kommun, Västernorrlands län har NordanVind vindkraft AB låtit genomföra en frivillig arkeologisk utredning och kulturmiljökonsekvensbeskrivning (KMKB) som kulturhistoriskt planeringsunderlag för den kommande miljökonsekvensbeskrivningen och tillståndsprövningen. Murberget Länsmuseet Västernorrland genomförde utredningen som omfattade byrå- och fältinventering samt efterföljande antikvarisk besiktning/kontroll i fält. Figur 1. Utdrag ur fastighetskartan med de tre utredningsområdena markerade med rött. 5

Syfte En arkeologisk utredning har till syfte att fastställa om fasta fornlämningar berörs av ett arbetsföretag (kulturminneslagen, KML 2 kap. 11, SFS 1988:950). Syftet med utredningen var att lokalisera och dokumentera tidigare ej registrerade fasta fornlämningar i kulturminneslagens mening samt övriga kulturhistoriska lämningar och annat som har betydelse vid bedömning av områdets kulturhistoriska karaktär och kulturvärde samt för länsstyrelsens kommande handläggning av ärendet. Målsättning Målsättning för uppdraget har varit att: För kulturmiljövården lokalisera, dokumentera och registrera kulturhistoriska lämningar med och utan fornlämningsstatus i utredningsområdet. Lokalisera, dokumentera och registrera kulturhistoriskt intressant bebyggelse och kulturmiljöer i utredningsområdet. Värdera kulturvärdet på de tidigare registrerade och/eller nyregistrerade kulturhistoriska lämningarna, byggnader och/eller kulturmiljöer. Bedöma arbetsföretagets kulturmiljöpåverkan vad gäller eventuella lämningar, byggnader och miljöer. Utredningens genomförande Utredningen har omfattat momenten byråinventering, fältinventering och antikvarisk besiktning/kontroll. Byråinventering Följande materialkategorier har gåtts igenom dels som ett led i förberedelserna för fältinventeringen och dels för att samla material rörande bedömning av utredningsområdets karaktär eller kulturmiljö. Registrerade kulturhistoriska lämningar i Riksantikvarieämbetets (RAÄ) fornminnesinformationssystem (FMIS). Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister (BBR). Äldre belägg och uppteckningar av ortnamn i databasen vid Institutet för språk och folkminnen (SOFI). Arkeologiska fynd och fyndsamlingar i Statens historiska museums databas (SHM). Allmänna kartor, tryckta historiska kartor samt lantmäteriakter med kartor i lantmäteriets karttjänst på Internet (LMV). Topografisk och antikvarisk litteratur i Kungliga Bibliotekets och Vitterhetsakademiens biblioteks databaser (LIBRIS respektive VITALIS). Länsstyrelsen i Västernorrlands läns presentationer av värdefulla natur- och kulturmiljöer (RIKMV). Topografiskt och antikvariskt arkivmaterial vid Murberget Länsmuseet Västernorrland. Registrerade kulturhistoriska lämningar i Skogsstyrelsens databas (KOTTEN). Rennäringens markanvändning och riksintressen i samebyarnas databas (IRENMARK). Fältinventering Fältinventeringen skedde 12 22/9 och 18/10 2011. Den omfattade systematisk terrängrekognoscering av utredningsområdet. Inom utredningsområdet eftersöktes fasta fornlämningar, övriga kulturhistoriska lämningar och andra spår efter verksamheter från äldre tid. Den antikvariska besiktningen/kontrollen ägde rum den 16 november 2011. 6

Dokumentation Påträffade lämningar dokumenterades med kartinprickning och beskrivning enligt RAÄ:s anvisningar och därefter rapporterades de till FMIS. Inmätning skedde med GPS och noggrannheten beräknades till cirka ±5 meter. Några lämningar fotograferades med digitalkamera och fotona är bilagda rapporten. Utredningsområde Områdesbeskrivning Projektet omfattar tre skilda delområden, Kärmsjön, Ranasjön och Salsjön varav de två första är uppdelade i ytterligare fyra respektive tre enklaver. Delområdet Kärmsjön består av enklaverna Stuguvattenkälen väst, Stuguvattenkälen öst, Kärmsjöhöjden och Bodvallberget medan delområdet Ranasjön består av enklaverna Kufloberget, Grönbäcksklippen och Ranasjöhöjden. En kort beskrivning över varje delområde följer nedan. Områdesbeskrivning - Kärmsjön De fyra enklaver som utgör utredningsområdet Kärmsjön ligger längst upp i Junsele sockens, Sollefteå kommuns och Västernorrlands läns nordvästra hörn, 2,5 kilometer norr om byn Vallen samt cirka 25 kilometer nordväst om Junseles samhälle. Alla fyra enklaverna är höglänta och skogsbeklädda utmarksområden och alla är tillgängliga genom skogsbilvägar. De ligger på 330 465 meter över dagens havsyta, är kuperade och består av morän med smärre inslag av myrmark. Markberedda ytor är vanliga och skogen utgörs huvudsakligen av gran alternativt granplaneringar eller hyggen. Områdesbeskrivning - Ranasjön De tre enklaver som utgör utredningsområdet Ranasjön ligger i nordvästra delen av Sollefteå kommun, huvudsakligen längst Ramsele sockens östra sida samt i norra spetsen av angränsande Edsele socken. De olika enklaverna ligger 4 till 5 kilometer öster om Ramseles samhälle och 1 2 kilometer väster om jordbruksbebyggelsen Imfors, Forsmo och Forsnäset i Fjällsjöälvens dalgång. Alla tre enklaverna är höglänta skogsbeklädda utmarksområden som ligger 350 470 meter över havet och alla är tillgängliga genom skogsbilvägar. Terrängen är mycket kuperad med hällmark alternativt morän, ställvis storblockig med myr- och sänkmark i de lägre liggande områdena. Största delen består av markberedd produktionsmark, huvudsakligen granskog. Områdesbeskrivning - Salsjön Delområdet Salsjön ligger nära Sollefteå kommuns geografiskt mitt och Ådals-Lidens sockens södra spets med en mindre del av utredningsområdet i angränsande Resele socken. Själva utredningsområdet omfattar en trakt belägen cirka 1,6 kilometer nordöst om byn Salsjön och 5,5 sydväst om samhället Näsåker vid Ångermanälven. Det är ett höglänt skogsbeklätt område, 300 365 meter över havet, och är tillgängligt genom skogsbilvägar. Terrängen består av kuperad moränmark med mellanliggande stråk av myrmark varav två, Nord- och Sör-Hällmyrflon, utgör en mer eller mindre sammanhängande yta på uppemot 100 hektar. Största delen av utredningsområdets skogsmark består av markberedd produktionsmark, huvudsakligen granskog. Tidigare antikvarisk verksamhet Denna del av Norrland har vid olika tillfällen fornminnesinventerats av Riksantikvarieämbetet. Första omgången var i samband med utgivningen av ekonomiska kartan Resele 1963, Edsele, Junsele och Ådals-Liden 1968 och Ramsele 1970. Vid andragångsinventeringen i samband med kartans revidering inventerades 1994 Edsele socken 7

samt delar av Resele socken och blott fyra kartblad i Ådals-Lidens socken. Junsele och Ramsele inventerades däremot aldrig i samband med kartans revidering. Inventeringsprojektet Skog och Historia, som bedrevs av dåvarande Skogsvårdsstyrelsen, har inte berört denna del av Västernorrland med undantag av två lokaler i östra Junsele. Riksantikvarieämbete har stundtals bedrivit omfattande inventeringar med efterföljande undersökningar längst de vattendrag som exploaterades i samband med utbyggandet av vattenkraften. Det skedde i Resele och Ådals-Liden socknar under 1940- och 1950-talen, Junsele socken på 1950- och 1960-talen, Edsele socken på 1960-talet samt Ramsele socken på 1950- och 1980-talen. Figur 2. Utredningsområdet (svart) berör delar av flera ekonomiska kartblad och tangerar fem socknar. Runt utredningsområdena, dock inte inom, finns en mängd tidigare registrerade kulturhistoriska lämningar (rött=fmis) samt några riksintresseområdet för kulturmiljövården (grönt). 8

Hällristningslokalen vid Nämforsen i Ådals-Lidens socken har vid olika omgångar under hela 1900-talet och början av 2000-talet tilldragit sig uppmärksamhet från Riksantikvarieämbetet, Murberget och Umeå Universitet. Under 2000-talets första decennier har hällbildslokaler, boplatser och fångstgropar i Ramsele socken undersökts inom ramen för flera vetenskapliga projekt i regi av Murberget och Umeå universitet. Mindre arkeologiska undersökningar och specialinventeringar har förekommit inom denna del av Ångermanland. Namnvärd är Länsmuseets inventering av fäbodar (Lundkvist 1979; Carlsson m.fl. 1999). Med avseende till de många och varierande arkeologiska undersökningar som bedrivits inom denna del av Ångermanland kan man tro att kunskapsunderlaget vad gäller de tre berörda undersökningsområdena skulle var god. Men inga av ovan nämnda antikvariska insatser har berört de nu aktuella undersökningsområdena och därmed var kunskapsläget vid inledningen av utredningen närmast obefintlig. Resultat Kulturhistoriska lämningar Innan utredningen var inga kulturhistoriska lämningar kända inom något av de tre delområden, Kärmsjön, Ranasjön och Salsjön. Vid inventeringstillfället 2011 hittades inga nya ej tidigare registrerade kulturlämningar i eller kring delområdet Kärmsjön. Däremot hittades flera kulturlämningar, både forn- och övriga kulturhistoriska lämningar, i närheten av delområdena Ranasjön och Salsjön (tabell 1 samt figur 3, 4 och 5). I närheten de tre enklaver som utgör delområdet Ranasjön dokumenterades flera lämningar. Längst vägen upp till enklaven Ranasjöhöjden dokumenterades en övrig kulturhistorisk lämning (ett gruvhål) och fyra fasta fornlämningar (fångstgropar). Vägen som leder upp mot enklaven Kufloberget tangerar östra sidan av en fäbod (Bergtjärnbodarna) som registrerades som övrig kulturhistorisk lämning. Intill, dock utanför, enklaven Grönbäcksklippen dokumenterades ett gränsmärke som står i befintlig fastighetsgräns och därmed enligt nuvarande antikvariska praxis inte anses utgöra någon kulturhistorisk lämning. En fäbodvall noterades (Forsåsbodarna), med belägg från 1700-talet, strax utanför delområdet Salsjöns gränser. Det innebär att platsen inte har besiktats eller bedömts i fält. Den anses dock utgöra en fast fornlämning enligt antikvariskt praxis med hänvisning till dess höga ålder. Tabell 1. Resultat av kulturhistorisk inventering 2011 kring delområdet Ranasjön och Salsjön. ID-nr, delområde, enklav, socken Lämningstyp Antikvarisk bedömning Inv. nr. 1 vakant --- --- inv. nr. 2, Ranasjön, Ranasjöhöjden, Ramsele sn Gruvhål, skärpning Övrig kulturhistorisk lämning Inv. nr. 3 vakant --- --- inv. nr. 4, Ranasjön, Kufloberget, Ramsele sn Fäbod Övrig kulturhistorisk lämning inv. nr. 5, Ranasjön, Ranasjöhöjden, Ramsele sn Fångstgrop Fast fornlämning inv. nr. 6, Ranasjön, Ranasjöhöjden, Ramsele sn Fångstgrop Fast fornlämning inv. nr. 7, Ranasjön, Ranasjöhöjden, Ramsele sn Fångstgrop Fast fornlämning inv. nr. 8, Ranasjön, Ranasjöhöjden, Ramsele sn Fångstgrop Fast fornlämning Inv. nr. 9, Salsjön, Salsjön, Ådals-Lidens sn Fäbod Fast fornlämning inv. nr. 10, Ranasjön, Grönbäcksklippen, Ramsele sn Gränsmärke Sentida lämning 9

Figur 3. Utdrag ur fastighetskartan med delområdet Kärmsjön som består av fyra enklaver, Stuguvattenkälen väst på 57 hektar respektive öst på 41 hektar, Kärmsjöhöjden på 40 hektar och Bodvallberget på 140 hektar. Inga nya ej tidigare kända kulturlämningar framkom inom någon av de fyra enklaverna 2011. De röda markeringarna är tidigare registrerade kulturlämningar enligt FMIS och svart stjärna=kulturspår i träd. 10

Figur 4. Utdrag ur fastighetskartan med delområdet Ranasjön som består av tre enklaver, Kufloberget på 179 hektar, Grönbäcksklippen på 50 hektar och Ranasjöhöjden på 227 hektar. De vid inventeringstillfället registrerade lämningarna är markerade med rött=fast fornlämning, blått=övrig kulturhistorisk lämning, svart=sentida lämning och svart stjärna=kulturspår i träd. 11

Figur 5. Utdrag ur fastighetskartan med delområdet Salsjön på 349 hektar. De vid inventeringstillfället registrerade lämning är markerade med rött=fast fornlämning. 12

Gruvhål-skärpning Skärpningar är mindre ingrepp i hällmark i syfte att bedöma förekomst och halten av åtråvärda mineraler och i förlängningen lönsamheten vid en eventuell gruvdrift. Provundersökningar av den här typen inom denna del av Ångermanland är troligen från sen historisk tid. Fäbodvallar De äldsta skriftliga beläggen för fäbodväsendet i Västernorrland är från 1558 men det finns arkeologiskt framtaget (dock diskutabelt) material från bland annat Jämtland som visar att fäboddriften kan ha uppstått under 700 1000-talen (Jansson m.fl. 1989; Carlsson m.fl. 2001; Larsson 2009). Gränsmärken Gränsmärken byggdes för att markera gränser mellan till exempel skogsskiften, fastigheter, byar och socknar. De flesta består av enstaka resta eller kantställda stenar, av större stenblock eller av ett stenröse med eller utan mitt- eller hjärtsten (Loeffler 2007). Gränsmärken i befintlig fastighetsgräns skall enligt direktiv från RAÄ inte registreras som övrig kulturhistorisk lämning därför att de fortfarande är i bruk. Således har dessa inte prioriterats vid fältrekognosceringen och det är troligt att det finns betydligt fler gränsmarkeringar inom utredningsområdet än de som redovisas här. Endast de som slumpmässigt påträffats under fältarbetet har dokumenteras. Dessa så kallade sentida lämningar är redovisade i denna rapport men kommer inte att inrapporteras till FMIS. Fångstgropar Med uppskattningsvis 30 000 registrerade fångstgropar utgör lämningstypen en av det mest talrika i Norrland. De äldsta är uppemot 8000 år gamla och de yngsta från 1800-talet. De vitt skilda dateringarna samt deras stora antal avspeglar älgjaktens betydelse för olika samhällen under olika tider (Selinge 1974; Spång 1997; Lofterud 2005). Figur 6. Fångstgrop inv. nr. 5 vid Ranasjöhöjden. Foto Britt-Marie Hägerman. 13

Kulturspår i träd Inhuggningar och märkningar i träd kan representera flera olika historiska brukningsmönster. Bläckor har bland annat huggits i träd för att markera gränser eller stigar. Bläckor kan också uppkomma i samband med barktäkt. Ringbarkning av träd har förekommit vid taxning. Träden fick då torka på rot och kunde sedan fällas till brännved eller ligga kvar på platsen för att utgöra bränsle när svedjan tändes vid ett senare tillfälle. Om tjärvirke önskades kunde trädet katas genom att ett djupt spår höggs kring halva stammen varefter trädet långsamt impregnerade sig själv med tjära (Bergman 2011; Ljung 2011). Flera olika sorters kulturspår i träd har återfunnits inom de berörda delområdena (tabell 2 och figur 7 och 8). På ett par ställen inom området kunde brandlyror ses på högstubbar och torrakor. Det kan indikera skogsbränder men även svedjebruk eller betesbränning. Dessa biologiska kulturlämningar äger idag inget lagligt skydd men är trots det bevaringsvärda, de visar på en typ av skogsbruk som nu är försvunnet. Kulturspår i träd betraktas idag inte som övrig kulturhistorisk lämning och har således inte prioriterats vid fältrekognosceringen. De har inte dokumenteras men platsen för de som slumpmässigt påträffades under fältarbete har noterats. Dessa så kallade sentida lämningar som är redovisade i denna rapport kommer inte att inrapporteras till FMIS. Tabell 2. Koordinater på de träd med kulturspår som slumpmässigt påträffades under fältrekognosceringen. Koordinatsystem RT 90 2,5 gon V. Biologisk kulturlämning Område X Y Huggmärken i stubbe Bodvallberget 7080500 1546147 Huggmärke i torraka Stuguvattenkälen 7087070 1541326 Huggmärke i stubbe Stuguvattenkälen 7087136 1541355 Flera bläckor/huggmärken i levande tallar Ranasjöhöjden 7045154 1538938 Huggmärken i stubbe Kufloberget 7049935 1539977 Bläcka Grönbäcksklippen 7047069 1541490 Figur 7 och 8. Till vänster en bläcka i tall vid befintlig gräns. Till höger en katad tall. Båda står nordöst om Storflotjärn, Ranasjöhöjden. Foto Britt-Marie Hägerman. 14

Markanvändning, ortnamn, historiska kartor och bebyggelse De äldsta historiska beläggen för den nutida bebyggelsen berör knappt något av de tre utredningsområden. I närheten av delområdet Kärmsjön finns skriftliga belägg för byn Vallen från 1542, för byn Omsjö från 1705 och för Junsele samhälle från 1741. Vad gäller delområdet Ranasjön finns skriftliga belägg för Ramseles kyrkby från 1645 och för delområdet Salsjön finns skriftliga belägg för Näsåker från 1550, för byn Salsjön från 1705 och för Nämforsen från 1752. Det bevisar att den historiska jordbruksbebyggelsen inom denna del av Ångermanland fanns utmed älvdalarna från åtminstone 1500-talet. De tidigaste skriftliga belägg som berör utredningsområdena är platser med namn och ingen av dessa är äldre än 1900-talet och de flesta, med något utantag, är naturnamn som berättar om platsens naturegenskaper men inget om deras kulturegenskaper. Ett undantag finns i delområdet Kärmsjön och berör enklaven Bodvallberget vilket är namnet på ett mindre höjdområde. Intill finns Bodvallflon samt Bodtjärn. Det är troligt att bodnamnen har uppkommit i samband med den strax norr och utanför utredningsområdet liggande Lillvattenbodarna. Ett liknande exempel är Bodhöjden som ligger innanför enklaven Ranasjöhöjden i delområdet Ranasjön. Det är troligt att namnet här syftar till de två närbelägna fäbodvallarna Elias-Persbodarna och Tynneråsbodarna som ligger cirka 700 meter öst-sydöst respektive söder om utredningsområdet. Berget Ranasjöhöjden delar namn med den 500 meter åt norr liggande fäbodvallen Ranasjöbodarna. Inom enklaven Grönbäcksklippen finns berget Gammbodhöjden. Detta är ett namn som kan syfta på en okänd och sedan länge övergiven fäbod eller associeras till Kilsjöbodarna som ligger cirka 1,3 kilometer sydväst om berget. I gengälld har naturbildningarna Kufloberget och Bergtjärnen givit sina namn till Kuflobodarna och Bergtjärnbodarna, den första ligger 500 meter väster om enklaven Kufloberget den andra alldeles vid utredningsområdes östra gräns. Ännu ett undantag från de sedvanliga naturnamnen är Fäbodåsen, ett höjdområde i delområdet Salsjön, som troligen syftar på Forsåsbodarna som ligger sydöst och intill utredningsområdet. Att just fäbodarna har avsatt spår i ortens naturnamn och vice versa är inte förvånande när man konsulterar den äldsta topografiska kartan över området, generalstabskartan, som utgavs i början av 1900-talet. Med den som underlag kan man inom denna del av Ångermanland räkna ihop till ett hundratal fäbodvallar utspridda över landskapet varav flera ligger nära de berörda delområdena Kärmsjön, Ranasjön och Salsjön. Verksamheten i ovan nämnda fäbodvallar, i likhet med de flesta inom denna del av Ångermanland, upphörde under första hälften av 1900-talet (Frödin 1948). I gengälld vet vi inte när de togs i bruk. De äldsta beläggen med relevans för föreliggande utredning är en storskifteskarta från 1789 som visar att Forsåsbodarna, som ligger strax utanför och sydöst om enklaven Salsjön, då var i drift. Provbrytning av kopparmalm i Kittlahäll vid Kettlaberget, som ligger cirka 1 kilometer öster om byn Vallen i Junsele socken, ägde rum under första hälften av 1900-talet. Verksamheten blev aldrig lönsam men förorsakade ytterligare undersökningar inom den delen av Ångermanland. Den återfunna skärpningen som ligger strax öster om enklaven Ranasjöhöjden i delområdet Ranasjön utgör troligen en rest från den epoken (Högbom 1939, www.vallen.junselebyar.se). Enligt dagens kartmaterial ligger delområdet Kärmsjön inom Vilhelmina södra samebys förvinter-, vinter- och vårvinterbetesland medan delområdena Ranasjön och Salsjön ligger inom Ohredahke samebys vinterbetesland. I nuläget finns inget övrigt material som upplyser om vidden eller åldern av den markanvändningen som mycket väl kan vara betydande och långvarig utan att den efterlämnat synliga lämningar i terrängen. Den skogsfinska kolonisationen har även berört denna del av Ångermanland men det finns inget belägg för det i de tre delområdena. Gränsmärket, troligtvis i likhet med de flesta gränsmarkeringarna, hör samman med skogens tilltagande ekonomiska betydelse och kan därmed betraktas som ett uttryck för framväxten av skogsindustrin från mitten av 1800-talet. 15

Idag finns ingen, och troligen har det aldrig funnits någon, bebyggelse inom utredningsområdena, vilka har karaktären av utmarksområden som idag främst används av skogsbruket och för jakt. Kulturmiljöer Det närmast liggande riksintresseområdet för kulturmiljöer i förhållande till delområdet Kärmsjön är Västanbäck-Kortingön (inv. nr. Y54), cirka 12 kilometer väst-sydväst om utredningsområdets södra enklav Bodvallberget. Där finns ett fångstgropssytem som anlades cirka 1800 f.kr. och brukades fram till mitten av 1800-talet. Det närmaste riksintresseområdet för kulturmiljöer i förhållande till delområdet Ranasjön är Ramseles gamla kyrka (inv. nr. Y52) som ligger 4 till 5 kilometer väster om de tre enklaverna som utgör utredningsområdet. Kyrkan har anor från 1200-talet och väggmålningar från 1600-talet. De närmast liggande riksintresseområdena för kulturmiljöer i förhållande till delområdet Salsjön är Nämforsen (inv. nr. Y51) och Lidgatu (inv. nr. Y50). I Nämforsen, cirka 5 kilometer nordöst om utredningsområdet, finns en av Nordens största hällristningskomplex med tillhörande boplatsområden från sten- och bronsålder. Lidgatu, cirka 7 kilometer öst-nordöst om utredningsområdet, var Ådals-Lidens sockens centralort under 1700- och 1800-talet och består idag av en välbevarad bymiljö. Det finns inga kulturreservat inom denna del av Västernorrlands län. Utredningsområdets kulturhistoria och kulturvärden Ortnamnen, det historiska kartmaterialet och frånvaron av kulturlämningar i de fyra enklaverna som utgör delområdet Kärmsjö visar att trakten är och har använts som utmarksområde under sen tid. Främst i samband med skogsbrukets utveckling under 1900- talet. Ortnamnen, kartmaterialet och de intilliggande kulturlämningarna i de tre enklaverna som utgör delområdet Ranasjön visar att trakten främst har utnyttjas som utmark av den omkringliggande historiska jordbruksbyggelsen samt som jaktmark (fångstgroparna), som möjlig råvaruproducent (skärpningen - prospektering), för betesdrift och framställning av mjölkprodukter (fäbodarna) samt av skogsbruket (gränsmärke). Det framgår av källmaterial och fältdata att även delområdet Salsjön har fungerat som utmark till den omkringliggande jordbruksbygden, en utmarksprägel som uppkommit genom fäboddrift och skogsbruk. Sårbarhetsanalys och kulturmiljöpåverkan Det finns inga kulturhistoriska lämningar, kulturmiljöer eller kulturhistoriskt intressant bebyggelse innanför gränserna till något av de tre delområdena Kärmsjön, Ranasjön eller Salsjön. Däremot finns tre platser där kulturlämningar ligger mycket nära alternativt utmed vägar som hör ihop med respektive område. Den ena är Forsåsbodarna med belägg från sent 1700- tal som ligger mycket nära delområdet Salsjöns yttergräns. Den andra är Bergtjärnbodarna som redan tangeras av en befintlig bilskogsväg som leder fram till enklaven Kufloberget inom delområdet Ranasjön. Den tredje berör två av de fyra fångstgroparna som ligger utmed en befintlig skogsbilväg som leder fram till enklaven Ranasjöhöjden inom delområdet Ranasjön. Forsåsbodarna är en fast fornlämning och kommer att påverkas både ljudmässig och visuellt av de vindkraftverk som planeras att ligga i dess närhet. Däremot kommer fäboden inte att påverkas fysiskt så länge man håller sig inom projektområdets gränser. Bergtjärnbodarna är en övrig kulturhistorisk lämning som kommer att påverkas både ljudmässig och visuellt av de vindkraftverk som planeras att ligga i dess närhet. Fäbodens östra kant är redan fysiskt påverkad av en befintlig skogsbilväg, ett ingrepp som inte nämnvärt kommer att förvärras om vägen skulle förstärkas inför kommande projekt. 16

Skärpningen är en övrig kulturhistorisk lämning medan de fyra fångstgroparna är fasta fornlämningar och de kommer inte att påverkas av vindkraftverken. Men de två fångstgropar som ligger närmast befintlig skogsbilväg kan komma att beröras om vägen måste breddas och/eller förstärkas inför kommande projekt. Det finns fyra riksintresseområden för kulturmiljövård som ligger fyra till tolv kilometer från en eller flera av de enklaver som tillhör de tre delområden som ingår i projektet. I samtliga fall är avståndet tillräckligt stort så vindparken kommer inte att påverka riksintresseområdenas upplevelsevärde. Det finns inga kulturreservat inom denna del av Västernorrlands län. Åtgärdsförslag En fast fornlämning är, genom kulturminneslagen, skyddad och tillstånd från Länsstyrelsen krävs vid alla ingrepp i eller i dess närhet. Ingrepp i eller i närheten av övriga kulturhistoriska lämningar är i normalfallet inte tillstångspliktigt enligt KML. Däremot kan de äga ett kulturhistoriskt värde som kan minskas om vindkraftverk eller tillfartsvägar uppförs alltför nära. Planer på flera små vindparker inom områdena Kärmsjön, Ranasjön och Salsjön innebär ingen större påverkan på den lokala kulturmiljön. På objektnivå kan flera kulturlämningar beröras. Bergtjärnbodarna intill enklaven Kufloberget inom delområdet Ranasjön är klassificerad som en övrig kulturhistorisk lämning. Enligt projektplanen kommer avståndet till närmaste vindkraftverk att vara cirka 100 meter vilket innebär att fäbodvallen kommer att utsättas för ett visst mått av audio-visuell påverkan. Bergtjärnbodarna är inte unik för området, inte av anmärkningsvärd ålder och redan utsatt för ingrepp i form av en skogsbilväg som anlagts över fäbodvallens östra kant. Ytterligare ingrepp i närheten kommer därför inte att nämnvärt försämra en redan särad kulturmiljö. Likväl är det önskvärt att största möjlig hänsyn tas till fäboden genom att inga övriga ingrepp utöver de redan planerade genomförs. Forsåsbodarna intill delområdet Salsjön är klassificerad som en fast fornlämning. Enligt projektplanen kommer avståndet till närmaste vindkraftverk samt tillfartsväg att vara cirka 250 meter. Det avståndet bör vara tillräckligt för att mildra den audio-visuella påverkan som fäbodvallen kommer att utsättas för. Om projektets nuvarande planlösning inte ändras föreslås inga övriga antikvariska åtgärder utöver hänsyn genom att en skogsridå lämnas mellan vindkraftsparken och fäbodvallen i syfte att dämpa det audio-visuella intrycket. Fångstgroparna intill den befintliga skogsbilvägen vid enklaven Ranasjöhöjden inom delområdet Ranasjön är fasta fornlämningar. Två ligger endast tio meter från skogsbilvägen som kommer att användas som vindparkens tillfartsväg. Om vägen inte behöver åtgärdas inför byggandet av vindparken kan fångstgroparna skyddas genom att en, av Länsstyrelsen bestämd, skyddszon upprättats runt de två berörda fångstgroparna och att hänsyn tas till dem. Om vägen måste breddas, förstärkas eller på annat sätt ändras kan fångstgroparna påverkas negativ. Då bör man överväga att till Länsstyrelsen ansöka om tillstånd att ta bort fångstgroparna genom en särskild undersökning enligt kulturmiljölagens 2:a kapitel, 12 13:e paragrafer. Ett antal så kallade sentida lämningar (gränsmärken i befintlig gräns och kulturspår i träd) dokumenterades trots att de idag inte betraktas som kulturhistoriska lämningar och äger därmed inte något skydd. Likväl är det önskvärt, om inte obligatoriskt, att hänsyn visas till dessa sentida lämningar. Generellt vill vi uppmuntra till hänsyn gentemot alla kulturminnen, oavsett antikvariskt status, därför att kulturlämningsbegreppet är elastiskt. Det som idag ringaktas kan utgöra morgondagens övriga kulturhistoriska lämningar och dagens övriga kulturhistoriska lämningar kan vara morgondagens fasta fornlämningar (Jensen 2006; Sandström 2009). 17

Referenser Publikationer och rapporter Bergman, Ingela, 2011. Kulturspår i träd. Anvarat nr 1. Silvermuseet, Arjeplog. Blomqvist, Malin. 2007. Informationssystemet för fornminnen lista med lämningstyper och antikvariskt praxis. Version 3.4. Riksantikvarieämbetet. Kunskapsavdelningen. Stockholm. Carlsson, Annika och Jonsson, Ritha. 2001. Fäbodar i Västernorrland. Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Härnösand. Carlsson, Bertil och Mascher, Bodil. 1999. Fäbodinventering 1999. Västernorrlands län. Rapport 1999:7. Avdelningen för kulturmiljövård och dokumentation, Länsmuseet Västernorrland, Härnösand. Frödin, Johan. 1948. Ångermanlands fäbodar. Arkiv för norrländsk hembygdsforskning 1948. Föreningen för norrländsk hembygdsforskning. Härnösand. Högbom, Alvar. 1939. Västernorrlands malmförekomster. Opublicerade rapporter. Sveriges Geologiska Undersökning Jansson, Ingvar och Raihle, Jan. 1989. Fäbodstället, hotad miljö. En skrift om vård av byggnader och miljö. Riksförbundet för hembygdsvård. Östersund. Larsson, Jesper. 2009. Fäbodväsendet 1550 1920. Ett centralt element i Nordsveriges jordbrukssystem. Jamtli förlag. Östersund. Ljung, Tomas, 2011. Fäbodskogen som biologiskt kulturarv. Betande boreala skogars innehåll av historisk information och biologisk mångfald en studie av fyra fäbodställen i Dalarna. CBM:s skriftserie 49. Centrum för biologisk mångfald. Loeffler, David. 2007. Skog och historia. Människan och miljö i Överkalix under 9000 år. Överkalix hembygdsgilles årsbok 2007. (Överkalix hembygdsgille.) Överkalix. Lofterud, Curt. 2005. Älggropar. Värda att vårda särskilt för att de är så många. Lofterud Produktion. Östersund. Lundkvist, Peter. 1979. Fäbodar. En specialinventering 1978. Länsmuseet Murberget och Länsstyrelsen i Västernorrlands län. Härnösand. Olsson, Anna-Lena (red.). 2008a. Handledning för inventering och dokumentation av fornoch kulturlämningar för FMIS. Version 1.0. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Olsson, Anna-Lena (red.). 2008b. Handledning för inventering och dokumentation av fornoch kulturlämningar för FMIS. Exempelsamling. Version 1.0. Riksantikvarieämbetet. Stockholm. Sandström, Inger. 2009. Kultur- och fornminnesinventering i skogsmark. Rapport över forn- och kulturminnesinventering inom fastigheten Sösjö 1:1, Kall socken, Åre kommun, Jämtlands län. Skogsstyrelsen. Krokom. Selinge, K.G. 1974. Fångstgropar. Fornvårdaren 12. Östersund. 18

Spång, Lars-Göran. 1997. Fångstsamhälle i handelssystem. Åsele lappmark neolitikumbronsålder. Studia Archaeologica Universitatis Umensia Umeå. Historiskt kartmaterial Storskifte 1798, Forsås, Ådals-Lidens socken, Västernorrlands län, Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt 22-åda-53. Generalstabskartan. 1916. Kartblad 61 Junsele (skala 1:200 000). Rikets allmänna kartverk. Generalstabskartan. 1907. Kartblad 68 Sollefteå NV (skala 1:100 000). Rikets allmänna kartverk. Generalstabskartan. 1906. Kartblad 68 Sollefteå NÖ (skala 1:100 000). Rikets allmänna kartverk. Internet BBR Riksantikvarieämbetets bebyggelseregister. www.bebyggelseregistret.raa.se. 2011-09- 05 09. FMIS Riksantikvarieämbetets fornminnesinformationssystem. www.fmis.raa.se/fmis. 2011-09-05 09. IRENMARK Rennäringens markanvändning och riksintressen. www.gis.lst.se. 2011-09-05 09. Kittlahäll, en gruvlig historia. www.vallen.junselebyar.se. 2011-12-01. LIBRIS Kungliga Bibliotekets nationella bibliotekssystem. http://libris.kb.se. 2011-09-05 09. LMV Lantmäteriets historiska karttjänst. www.lantmateriet.se. 2011-09-05 09. RIKMV Riksintresseområden för kulturmiljövården. www.gis.lst.se. 2011-09-05 09. SHM Statens historiska museums fynddatabas. www.historiska.se. 2011-09-05 09. SOFI Institutet för språk och folkminnens ortnamnsdatabas. www.sofi.se. 2011-09-05 09. VITALIS Vitterhetsakademiens biblioteks huvudkatalog. http://vitalis.raa.se. 2011-09-05 09. 19

Tekniska och administrativa uppgifter Murberget Länsmuseet Västernorrlands dnr: 2011/202 Län: Västernorrland Landskap: Ångermanland Kommun: Sollefteå Socken: Edsele, Junsele, Ramsele, Resele och Ådals-Liden Utredningsområdets yta: Kärmsjön 277 ha Ranasjön 456 ha Salsjön 349 ha Raä nr: --- Skog och Historia nr: --- Tillfällig inv. nr: 2, 4 och 5-10 Ekonomiska kartblad: 19G 6-7 i-j Sör-Moflo 19H 6-7 a-b Ådals-Liden 19G 8-9 i-j Forsnäset 19G 8-9 g-h Ramsele 20G 4-5 i-j Vallen 20G 6-7 g-h Skirsjöberget 20G 6-7 i-j Stuguvattenkälen Kartreferens: RT 90 2,5 gon V, RH00 Höjdvärden: Kärmsjön 330 465 m.ö.h. Ranasjön 350 470 m.ö.h. Salsjön 300 365 m.ö.h. Uppdragsgivare: NordanVind vindkraft AB, Rö 113, 870 10 Älandsbro Personal från Murberge Länsmuseet Västernorrland: Leif Andersson, Britt-Marie Hägerman, David Loeffler och Annica Söderlind Fältarbetstid: 12 22/9 och 18/10 2011 Täckningsgrad: cirka 100 ha/dag Rapportsammanställning: Britt-Marie Hägerman och David Loeffler Dokumentationsmaterialet förvaras på Murberget Länsmuseet Västernorrland. 20

Bilaga 1. Beskrivningar inv. nr. 1 vakant --- --- inv. nr. 2 Ranasjöhöjden Ramsele socken Kartblad 19G 8-9i-j Forsnäset Gruvhål Skärpning Övrig Skärpning, i brant SV bergvägg, oregelbunden, närmast oval, 5x3 m (NV- SÖ) och helt vattenfylld, därmed går det inte att fastställa djupet. Intill och SV om skärpningen är en helt övertorvad skrotstensvarp, närmast oval, 7x5 m (N-S) och 0,3 1 m dj. Övrig kulturhistorisk lämning+us X 7046348 Y 1537144 N 7044877 E 577167 Fastighet: Viken 2:16 Terräng: Häll- och moränmark i brant SV sluttning. Skogsmark (blandskog). m.ö.h. 310 Inventering: 2011-09-16 Britt-Marie Hägerman Antikvarisk besiktning: 2011-11-06 David Loeffler inv. nr. 3 vakant 21

inv. nr. 4 Kufloberget Ramsele socken Kartblad 19G 8-9i-j Forsnäset Fastighet: Imnäs 5:1 m.ö.h. 335 340 Fäbod Bebyggelselämning efter fäbod med namn, 190x45-90 m (ÖNÖ-VSV), bestående av 1 husgrund med spismursröse, 1 brunn(?), röjda ytor och röjningsrösen. Husgrund, kvadratisk, 5x5 m (ÖNÖ-VSV) och 0,1 0,2 m h, av helt övertorvade syllstockar, ca 0,1 0,2 m diam. I mitten av VSV sidan är ett spismursröse, oformlig, närmast rektangulär, 2x1,5 m (ÖNÖ-VSV) och 0,6 m h, av helt övertorvade stenar, uppskattningsvis 0,3 0,4 m st. Intill spismursrösets SSÖ sidan är takplåt. Beväxt med ett 10-tal granar och ett 10-tal björkar. Övrig kulturhistorisk lämning områdets mitt X 7049366 Y 1539499 N 7047923 E 579482 X 7049393 Y 1539492 N 7047950 E 579475 Brunn(?), oregelbunden, 2x2 m (N-S) och helt vattenfylld. Utlopp mot SV. Prov med jordsond visar att den är minst 1 m dj och möjligen försedd med någon form av träkonstruktion. X 7049370 Y 1539508 N 7047927 E 579492 Namn: Bergtjärnbodarna Terräng: Flack moränmark. Igenväxande betes- och åkermark samt skogsmark (granskog). Ö delen av fäboden korsas av en skogsbilväg (N-S). Orientering: Den förmodade brunnen ligger nära SV sidan av åker (NÖ-SV), 7 m NÖ om dike (NNV-SSÖ) och 1 m ÖSÖ om odlingsröse, rund, 2 m diam och 0,6 m h. Antikvarisk kommentar: Bergtjärnbodarna användes fram till 1939 och var då bebyggd med endast en stuga. Referenser: Ekonomiska kartbladet 19H 8-9i-j Forsnäset från 1970. Generalstabskarta nr. 61 Junsele från år 1916. Frödin, Johan. 1948. Ångermanlands fäbodar. Arkiv för norrländsk hembygdsforskning 1948. Inventering: 2011-09-12 Britt-Marie Hägerman Antikvarisk besiktning: 2011-11-06 David Loeffler 22

inv. nr. 5 Ranasjöhöjden Ramsele socken Kartblad 19G 8-9i-j Forsnäset Fångstgrop Älg/ren Oval Fångstgrop, oval, 3x2 m (ÖNÖ-SVS) och 1,5 m dj. Bottenplan oregelbunden, närmast kvadratisk, 0,5x0,5 m (ÖNÖ- VSV). Kring kanten en vall, 1 1,5 m br och 0,1 0,3 m h. Orientering: 10 m Ö om skogsbilväg (N- S). Fast fornlämning+us X 7046209 Y 1537111 N 7044738 E 577135 Fastighet: Viken 5:1 Terräng: Kuperad V-sluttning. Moränmark. Skogsmark (hygge). m.ö.h. 305 310 Inventering: 2011-09-15 Leif Andersson Antikvarisk besiktning: 2011-11-06 David Loeffler inv. nr. 6 Ranasjöhöjden Ramsele socken Kartblad 19G 8-9i-j Forsnäset Fångstgrop Älg/ren Oval Fångstgrop, oval, 2,5x1,5 m (Ö-V) och 1,3 m dj. Bottenplan rektangulär, 1,5x0,5 m (Ö-V). Kring kanten en vall, 2 m br och 0,1 0,4 m h Terräng: Kuperad V-sluttning. Moränmark. Skogsmark (hygge). Fast fornlämning+us X 7046188 Y 1537139 N 7044717 E 577164 Fastighet: Viken 5:1 Skador: Ö vallen nyligen helt sönderkörd i samband med skogsavverkning. m.ö.h. 310 315 Terräng: Kuperad V-sluttning. Moränmark. Skogsmark (hygge). Inventering: 2011-09-15 Leif Andersson Antikvarisk besiktning: 2011-11-06 David Loeffler 23

inv. nr. 7 Ranasjöhöjden Ramsele socken Kartblad 19G 8-9i-j Forsnäset Fångstgrop Älg/ren Rund Fångstgrop, rund, 3 m diam och 0,7 m dj. Bottenplan rund, 1 m diam. Kring kanten en vall, 2 m br och 0,3 m h. Orientering: 10 m N om skogsbilväg (Ö- V). Fast fornlämning+us X 7046266 Y 1537125 N 7044795 E 577149 Fastighet: Viken 2:16 Terräng: Flack yta i kuperad och V- sluttande moränmark. Skogsmark (hygge). m.ö.h. 305 310 Skador: Ordentligt tillplattat av skogstraktor samt belamrad med ris från avverkning. Terräng: Kuperat V sluttning. Moränmark. Skogsmark (hygge). Inventering: 2011-09-15 Leif Andersson Antikvarisk besiktning: 2011-11-06 David Loeffler inv. nr. 8 Ranasjöhöjden Ramsele socken Kartblad 19G 8-9i-j Forsnäset Fångstgrop Älg/ren Oval Fångstgrop, oval, 2,5x2 m (Ö-V) och 0,5 m dj. Bottenplan osynligt, belamrad med ris från avverkning. Kring kanten en vall, 1,5 2 m br och 0,2 0,3 m h Terräng: Kuperad V-sluttning. Moränmark. Skogsmark (hygge). Fast fornlämning+us X 7046159 Y 1537148 N 7044688 E 577173 Fastighet: Viken 5:1 Skador: Ordentligt tillplattat av skogstraktor samt belamrad med ris från avverkning. m.ö.h. 310 315 Terräng: Kuperad V-sluttning. Moränmark. Skogsmark (hygge). Inventering: 2011-09-15 Leif Andersson Antikvarisk besiktning: 2011-11-06 David Loeffler 24

inv. nr. 9 Salsjön Ådals-Lidens socken Fäbod Bebyggelselämning efter fäbod med namn enligt karta från 1798 och 1968, ca 500x285 m (NÖ-SV), bestående av minst 2 byggnader. Fast fornlämning Byråmässig bedömning Kartblad 19H 6-7 a-b Ådals-Liden Fastighet: Forsås samfällighet m.ö.h. 295 305 Namn: Forsåsbodarna. Terräng: Enligt kartan mindre skogsbeklätt höjdområde. Antikvarisk kommentar: Området byråmassig inlagd utifrån fastighetsgränser på ekonomiska kartbladet från 1968. Ej bedömd i fält områdets mitt X 7032768 Y 1550882 N 7031476 E 591070 Referenser: Storskifte 1798, Forsås, Ådals-Lidens socken, Västernorrlands län, Lantmäterimyndigheternas arkiv, akt 22-åda-53. Ekonomiska kartbladet 19H 6-7 a-b Ådals- Liden från 1968. 2011-12-01 David Loeffler inv. nr. 10 Grönbäcksklippen Ramsele socken Gränsmärke Gränsmärke i befintlig gräns, bestående av 1 rest sten, 0,4 m h, 0,35 m br vid basen (NNÖ-SSV) och 0,3 m tj, omgiven av 3 (stöd)stenar, 0,3 m st. Sentida lämning X 7047494 Y 1541661 Kartblad 19G 8-9 g-h Ramsele Terräng: NNÖ-sluttande samt stenig till storblockig moränmark. Skogsmark (granskog). N 7046079 E 581667 Fastighet: Imfors 1:5 och 1:11 Orientering: Gränsen mellan fastighet Imfors 1:5 och 1:11. m.ö.h. 370 375 Antikvarisk besiktning: 2011-11-06 David Loeffler 25

Bilaga 2. Fotoförteckning Bildnr Motiv Riktning mot 001 Gränsbläcka NÖ om Storflotjärn, Ranasjöhöjden. --- 002 Katad tall NÖ om Storflotjärn, Ranasjöhöjden. --- 003 Fångstgrop inv. nr. 5 vid Ranasjöhöjden. --- Fotograf Britt-Marie Hägerman Britt-Marie Hägerman Britt-Marie Hägerman Datum 2011-09-15 2011-09-15 2011-09-16 Bilaga 3. Fotografier Bild 001 Bild 002 Bild 003 26

Baksidesbild: Bil på avvägar. Morgondagens övrig kulturhistorisk lämning? Foto Britt-Marie Hägerman.

Murberget Länsmuseet Västernorrland www.murberget.se Rapport från Murberget 2011:26 ISSN 2000-0111